Ordonnance du Tribunal
Mål T-310/03 R
Kreuzer Medien GmbH
mot
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
”Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställigheten – Huruvida en ansökan som ingivits av en intervenient kan upptas till sakprövning”
Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande av den 21 september 2004
Sammanfattning av beslutet
Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för upptagande till sakprövning – Ansökan som ingivits av intervenienten – Intervenienten har inte väckt talan om prövning av den omtvistade rättsakten – Avvisning
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.1 första stycket)
Det framgår av artikel 104.1 första stycket i förstainstansrättens rättegångsregler att en ansökan enligt artikel 242 EG om uppskov med verkställigheten av en rättsakt som har utfärdats av en institution endast kan prövas om sökanden har väckt talan om prövning av rättsakten vid förstainstansrätten.
Intervenienten i förfarandet rörande huvudsaken är således inte behörig att inge en ansökan om uppskov med verkställigheten av den omtvistade rättsakten när den inte själv har väckt talan om prövning av denna rättsakt.
En sådan ansökan kan inte upptas till sakprövning även om den grundar sig på artikel 243 EG, eftersom den syftar till att uppnå att sådana åtgärder vidtas som föreskrivs i artikel 242 EG. Intervenienten har inte rätt att kringgå nämnda bestämmelse i rättegångsreglerna genom att på ett konstlat sätt utforma ansökan så, att andra bestämmelser i nämnda rättegångsregler blir tillämpliga.
(se punkterna 18, 20 och 21)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDES BESLUT
den 21 september 2004(1)
Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställigheten – Huruvida en ansökan som ingivits av en intervenient kan upptas till sakprövning
I mål T-310/03 R,
Kreuzer Medien GmbH, Leipzig (Tyskland), företrätt av advokaten M. Lenz,
sökande,
med stöd avFalstaff Verlags GmbH, Klosterneuburg (Österrike), företrätt av advokaten W.‑G Schärf,
intervenient,
mot
Europaparlamentet, företrätt av E. Waldherr och U. Rösslein, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,ochEuropeiska unionens råd, företrätt av E. Karlsson, i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd avEuropeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M.-J Jonczy, L. Pignataro-Nolin och F. Hoffmeister, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,avKonungariket Spanien, företrätt av L. Fraguas Gadea, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,och avRepubliken Finland, företrädd av A. Guimaraes-Purokoski och T. Pynnä, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
angående en ansökan om uppskov med verkställigheten av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (EGT L 152, s. 16), som inlämnats av Falstaff Verlags GmbH med stöd av artikel 243 EG,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten och förfarandet
1 Sökanden har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 11 september 2003, väckt talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (EGT L 152, s. 16) (nedan kallat det omtvistade direktivet).
2 Genom beslut av den 12 mars 2004 tillät ordföranden på första avdelningen kommissionen, Konungariket Spanien och Republiken Finland att intervenera till stöd för svarandenas yrkanden. Falstaff Verlags GmbH tilläts intervenera till stöd för sökandens yrkanden.
3 Genom separat handling, som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 juni 2004, ingav Falstaff Verlags GmbH (nedan kallat det intervenerande bolaget), med stöd av artikel 243 EG, en ansökan om att rätten skall förordna om att det omtvistade direktivet tills vidare inte skall tillämpas.
4 Rådet och parlamentet ingav sina yttranden avseende ansökan om interimistiska åtgärder den 29 juni respektive den 30 juni 2004. Kommissionen ingav sitt yttrande avseende denna ansökan den 1 juli 2004. Sökanden och Konungariket Spanien inkom med sina yttranden den 2 juli 2004.
Rättslig bedömning
5 Förstainstansrätten har enligt artiklarna 242 EG och 243 EG jämförda med artikel 225.1 EG rätt att, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den omtvistade rättsakten eller föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder.
6 Mot bakgrund av handlingarna i målet anser förstainstansrättens ordförande att den förfogar över alla nödvändiga upplysningar för att kunna pröva förevarande ansökan, och det saknas således anledning att höra parterna muntligen i detta avseende.
7 Förstainstansrättens ordförande anser att det för det första skall prövas huruvida nämnda ansökan kan upptas till sakprövning.
Parternas argument
8 Det intervenerande bolaget har hävdat att dess ansökan om att rätten skall förordna om att det omtvistade direktivet tills vidare inte skall tillämpas, vilken ingivits med stöd av artikel 243 EG, kan tas upp till sakprövning.
9 Bolaget har påpekat att samtliga parter har rätt att inge en sådan ansökan i syfte att skydda sina intressen. Med hänvisning till domstolens dom av den 22 december 1993 i mål C-244/91 P, Pincherle mot kommissionen (REG 1993, s. I‑6965), punkt 14 och följande punkter, har det gjort gällande att en intervenient skall anses vara part och följaktligen ha rätt att inge en ansökan i enlighet med artikel 243 EG. Det intervenerande bolaget, som har tillåtits intervenera i målet rörande huvudsaken, har därmed rätt att inge förevarande ansökan.
10 Rådet, parlamentet, kommissionen och Konungariket Spanien anser att förevarande ansökan om interimistiska åtgärder inte kan prövas.
11 Enligt rådet och parlamentet har en intervenient varken rätt att ansöka om uppskov med verkställigheten enligt artikel 242 EG eller ansöka om att andra nödvändiga interimistiska åtgärder förordnas enligt artikel 243 EG. Att tillerkänna en intervenient dessa rättigheter skulle strida mot bestämmelserna i artikel 40 fjärde stycket i domstolens stadga och i artikel 116.3 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt vilka en intervenient endast får biträda de yrkanden som den part har framställt som intervenienten intervenerar till stöd för. Dessutom skulle det vara svårt att förena den omständigheten att en intervenient tillåts inge en ansökan om interimistiska åtgärder med andra bestämmelser i rättegångsreglerna i vilka intervenienterna uttryckligen anges när de berörs (se, bland annat, artikel 87.4 tredje stycket, artikel 115, artikel 116 och artikel 134.2 i rättegångsreglerna).
12 Kommissionen har gjort gällande att det, med stöd av artikel 104.1 i rättegångsreglerna, skall göras åtskillnad mellan en ansökan om uppskov med verkställighet enligt artikel 242 EG, vilken endast kan inges av sökanden i målet rörande huvudsaken, och en ansökan om att det skall förordnas om andra interimistiska åtgärder i enlighet med artikel 243 EG, vilken kan inges av samtliga parter i målet rörande huvudsaken. I förevarande fall utgör ansökan om att rätten skall förordna om att det omtvistade direktivet tills vidare inte skall tillämpas med stöd av artikel 243 EG egentligen en ansökan om uppskov med verkställigheten i den mening som avses i artikel 242 EG. Med beaktande av att det intervenerande bolaget inte har väckt talan i målet rörande huvudsaken avseende det omtvistade direktivet, kan dess ansökan emellertid inte tas upp till sakprövning i enlighet med artikel 104.1 första stycket i rättegångsreglerna.
13 Konungariket Spanien har bland annat anfört att av samma skäl som en intervenient inte har rätt att framställa en invändning om rättegångshinder (se förstainstansrättens beslut av den 17 juni 1998 i mål T-174/95, Svenska journalistförbundet mot rådet, REG 1998, s. II-2289, punkterna 77–79), har den inte heller rätt att inge en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt.
14 Sökanden har inte framställt några invändningar mot att förevarande ansökan om interimistiska åtgärder tas upp till sakprövning.
Förstainstansrättens ordförandes bedömning
15 I artikel 104.1 första stycket i rättegångsreglerna föreskrivs att ”[e]n ansökan enligt artikel 242 i EG-fördraget … om uppskov med verkställighet av en rättsakt som har utfärdats av en institution kan endast prövas om sökanden har väckt talan om prövning av rättsakten vid rätten”.
16 Enligt bestämmelserna i artikel 104.1 andra stycket i rättegångsreglerna ”[kan] [e]n ansökan om andra interimistiska åtgärder enligt artikel 243 i EG-fördraget … endast prövas om den inges av en part i ett mål som är anhängigt vid [förstainstansrätten] och har samband med det målet”.
17 I förevarande fall har det intervenerande bolaget ingivit en ”ansökan om uppskov med verkställigheten i enlighet med artikel 243 EG”. Denna ansökan syftar till att förstainstansrättens ordförande skall förordna om att ”det [omtvistade] direktivet tills vidare inte skall tillämpas såväl med avseende på det intervenerande bolaget som med avseende på sökanden till dess att [förstainstansrätten] har avgjort målet i sak”.
18 Även om denna ansökan grundar sig på artikel 243 EG syftar den till att uppnå att sådana åtgärder vidtas som föreskrivs i artikel 242 EG. Den korrekta rättsliga grunden för förevarande ansökan är således artikel 242 EG. Det skall härvid påpekas att en part inte har rätt att kringgå en bestämmelse i rättegångsreglerna genom att på ett konstlat sätt utforma ansökan så, att andra bestämmelser i nämnda rättegångsregler blir tillämpliga.
19 Härav följer att bedömningen av huruvida förevarande ansökan kan prövas i sak skall göras mot bakgrund av artikel 104.1 första stycket i rättegångsreglerna.
20 I sistnämnda bestämmelse anges att en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt som har utfärdats av en institution endast kan prövas om sökanden har väckt talan om prövning av rättsakten vid förstainstansrätten.
21 I förevarande fall står det klart att det intervenerande bolaget inte har väckt talan om prövning av det omtvistade direktivet vid förstainstansrätten. Under dessa omständigheter är nämnda bolag inte behörigt att inge den nu aktuella ansökan.
22 Förevarande ansökan kan således inte upptas till sakprövning.
På dessa grunder fattar
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
följande beslut:
1) Ansökan om interimistiska åtgärder avvisas.
2) Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.
Luxemburg den 21 september 2004.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande
1 – Rättegångsspråk: tyska. Top
Full & Egal Universal Law Academy