CASE OF CENGİZ AND OTHERS v. TURKEY - [Swedish Translation] by the Swedish National Courts Administration

© The Swedish National Courts Adminitration

/Courts-Administration

ANDRA AVDELNINGEN

MÅLET CENGIZ MED FLERA MOT TURKIET

(Talan nr. 48226/10 och 14027/11)

Denna version har justerats den 29 mars 2016

I enlighet med artikel 81 i domstolens stadga.

BESLUT

STRASBOURG

Den 1 december 2015

SLUTGILTIGT

2016-03-01

Detta beslut har blivit slutgiltigt i kraft av artikel 44 § 2 i konventionen. Det kan genomgå justeringar av utformningen.

I målet Cengiz med flera mot Turkiet

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheter (andra avdelningen) som sammanträder i en kammare bestående av:

Paul Lemmens, ordförande
Işıl Karakaş,
Nebojša Vučinić,
Ksenija Turković,
Robert Spano,
Jon Fridrik Kjølbro,
Stéphanie Mourou-Vikström, domare
och Stanley Naismith, avdelningens justitiesekreterare,

Har efter att ha överlagt i rådkammaren den 20 oktober 2015

Fattat nedanstående beslut, som har antagits detta datum

FÖRFARANDE

1. Upphovet till målet utgörs av två talan (nos 48226/10 et 14027/11) riktad mot Republiken Turkiet och där tre medborgare av denna stat, Serkan Cengiz, Yaman Akdeniz och Kerem Altıparmak (”de kärande”) har anhängiggjort målet i domstolen den 20 juli 2010 (herr Cengiz) och den 27 december (herr Akdeniz och herr Altıparmak) i enlighet med artikel 34 i Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2. Herr Akdeniz och herr Altıparmak har företrätts vid domstolen av fru A. Altıparmak, advokat i Ankara. Den turkiska regeringen (”Regeringen”) har företrätts av sitt ombud.

3. Genom att åberopa artikel 10 i konventionen bestrider de kärande bland annat en åtgärd som har berövat dem all åtkomst till YouTube. Dessutom anför herr Cengiz på området för artikel 6 i konventionen att inte ha åtnjutit effektivt rättsmedel till att kontrollera den bestridda åtgärden genom en domstol.

4. De båda talan meddelades regeringen den 16 april 2014.

FAKTAOMSTÄNDIGHETER

I. OMSTÄNDIGHETERNA I MÅLET

5. Herr Serkan Cengiz är född 1974 och är bosatt i Izmir. Han är lärare på juridiska fakulteten vid Izmirs universitet, expert och jurist som arbetar inom området yttrandefriheten.

Herr Yaman Akdeniz och herr Kerem Altıparmak är födda 1968, respektive 1973. Herr Akdeniz är professor i juridik vid juridiska fakulteten vid Bilgis universitet. Herr Altıparmak är biträdande professor i juridik vid statsvetenskapliga fakulteten vid Ankaras universitet och direktör för Centret för mänskliga rättigheter vid detta universitet.

A. Beslut att blockera YouTube

6. YouTube () är den huvudsakliga webbplatsen för att hysa videofilmer och på vilken användarna kan lägga upp, titta på och dela videoklipp. Större del av videoklipp på webbplatsen eller i YouTube-kedjorna kan ses av alla internetanvändare, medan endast personer som har ett konto på YouTube kan publicera videoklipp där. Denna plattform är tillgänglig i fler än 76 länder. Mer än en miljard användare använder den varje månad och tittar på mer än sex miljarder videoklipp.

7. Brottmålsdomstolen i Ankara fattade den 8 maj 2008, i enlighet med artikel §§ 1 b), 2, 3 och 9 i lag nr. 5651 om regleringar av publikationer på Internet och bekämpandet mot överträdelser som begås på Internet, ett beslut om att blockera tillträde till internetwebbplatsen och adresserna IP 208.65.153.238-208.65.153.251 som ger åtkomst till webbplatsen. Domstolen ansåg i synnerhet att innehållet på 10 sidor på denna webbplats (tio videoklipp) stred mot lag nr. 5916 som förbjuder kränkning av Atatürks minne.

8. Den 21 maj överklagade herr Cengiz blockeringsbeslutet av den 5 maj 2008. Han åberopade sin rätt till frihet och till att ta emot och sprida uppgifter och tankar, och krävde att denna åtgärd undanröjdes.

9. Den 31 maj 2010 invände herr Akdeniz och Altıparmak i egenskap av YouTube-användare även de mot blockeringsbeslutet av den 5 maj 2008. De krävde att denna åtgärd undanröjdes och argumenterade för att det fanns ett allmänintresse att ha åtkomst till YouTube och att blockeringen i fråga utgjorde en grav inskränkning av själva innebörden av deras rätt till friheten att ta emot uppgifter och tankar. De vidhöll dessutom att sex av de tio sidorna som berördes av beslutet av den 5 maj 2008 redan hade tagits bort och att de fyra övriga sidorna inte längre var tillgängliga från Turkiet. På grund av detta hade enligt de kärande åtgärden om blockeringen förlorat all grund och utgjorde en oproportionerlig restriktion av internetanvändares rätt att ta emot och sprida uppgifter och tankar.

10. Den 9 juni 2010 avvisade brottmålsdomstolen i Ankara överklagandet som de kärande hade inkommit med och ansåg att den bestridda blockeringen var i enlighet med lagstiftningens krav. När det gäller frågan om icke-tillgängligheten för videoklipp från Turkiet menade den att även om åtkomsten till dessa klipp från Turkiet verkligen hade blockerats av Youtube så hade videoklippen i övrigt inte avlägsnats från webbplatsens uppgiftsdatabas och att de därför förblev tillgängliga för internetanvändare världen över. Den ansåg dessutom att då de kärande inte hade varit parter i förundersökningen så hade de inte behörighet att överklaga sådana beslut. Slutligen angav domstolen att ett överklagande som hade gjorts mot samma blockeringsbeslut redan hade avvisats den 4 juni 2008.

11. Den 2 juli bekräftade den straffrättsliga underrätten i Ankara beslutet av den 9 juni 2010 från brottmålsdomstolen, då den ansåg att detta överensstämde med procedurbestämmelserna och låg inom det utrymme till skönsmässig bedömning som hade tilldelats domstolen.

B. Senare beslut

12. Den 17 juni antog brottmålsdomstolen i Ankara ett tilläggsbeslut angående YouTube, varigenom den beordrade blockering av åtkomsten till internetwebbplatsen på och fyrtiofyra andra IP-adresser som tillhör den omtvistade webbplatsen.

13. Den 23 juni 2010 överklagade herr Akdeniz och Altıparmak i egenskap av YouTube-användare tilläggsbeslutet av den 17 juni 2010.

14. Brottmålsdomstolen i Ankara avvisade den 1 juli 2010 överklagandet som hade gjorts av de två kärande och av företrädarna för YouTube och representanterna för internetteknologi. När det gäller frågan om icke-tillgängligheten för videoklipp från Turkiet upprepade den att även om åtkomsten till dessa klipp från Turkiet verkligen hade blockerats av Youtube så hade videoklippen i övrigt inte avlägsnats från webbplatsens uppgiftsdatabas och att de därför förblev tillgängliga för internetanvändare världen över. Den ansåg dessutom att de kärande inte hade behörighet att överklaga sådana beslut då de inte hade varit parter i målet. Den tillade att eftersom webbplatsen, enligt dess mening, fortsatte att bryta mot lagen genom att fortsätta vara aktiv var den omstridda blockeringen i enlighet med lagens krav. Den avvisade slutligen argumentet som hade använts angående den förmenta författningsstridigheten hos bestämmelsen som hade använts i fallet.

15. Genom domen som redan har nämnts ovantill (stycke 11) bekräftade den straffrättsliga underrätten i Ankara även beslutet av den 1 juli 2010 från brottsmålsdomstolen i Ankara.

C. Uppgifter som har ingetts av parterna

16. Regeringen anger att innan och efter att beslutet om att blockera åtkomsten till YouTube fattats inkom mellan den 23 november 2007 och den 1 juli 2009 1785 klagomål till Ordförandeskapet för telekommunikation och informatik (OTI) (Présidence de la télécommunication et de l’informatique - la PTI). Enligt regeringen preciserade dessa klagomål att YouTube hyste innehåll som skulle vara olagliga med hänsyn till lag nr. 5651, i synnerhet innehåll som skulle ha kopplingar till sexuella utnyttjanden av minderåriga och övriga som skulle kränka Atatürks minne.

17. Regeringen anger även att innan beslutet av den 5 maj 2008 hade de inhemska domstolarna redan antagit 34 beslut om blockering av YouTube på grund av olagliga innehåll som denna webbplats skulle hysa. Till följd av dessa beslut ska OTI ha tagit kontakt med YouTubes juridiska företrädare i Turkiet enligt förfarandet som kallas ”delge och avlägsna”(”notification et retrait.”) Vidare framgår det enligt regeringen av beslutet av den 5 maj 2008 att det fanns tio adresser som spred kränkande innehåll mot Atatürk. Regeringen tillägger att sex sidor hade blockerats, men att de övriga fyra sidorna var fortsatt tillgängliga från Turkiet eller från utlandet. Regeringen fortsätter berätta att OTI hade delgett YouTube sitt beslut om att undanröja dessa innehåll. Men YouTube hade inte slutat att hysa dessa omtvistade sidor och OTI hade inte något annat val än att blockera hela åtkomsten till webbplatsen YouTube, eftersom det inte hade inrättats ett URL-filtersystem.

18. De kärande anger att till följd av beslutet av den 5 maj 2008 blockerades YouTube-åtkomsten i Turkiet av OTI ända fram till den 30 oktober 2010. De tillägger att vid detta datum lyftes blockeringen av YouTube-åtkomsten av den behörige allmänna åklagaren, enligt de kärande till följd av en talan som kom från ett bolag som gjorde anspråk på att vara innehavare av upphovsrättigheterna till dessa videoklipp. Emellertid, fortfarande i enlighet med de kärandes utsaga, beslutade YouTube fr.o.m. den 1 november att sprida videoklippen i fråga, eftersom de ansåg att det inte gjordes intrång i upphovsrättigheterna. I övrigt vidhåller herr Akdeniz och herr Altıparmak att deras efterforskningar har låtit dem konstatera att i januari 2015 var fyra videoklipp (med numren 1, 2, 7 och 8) av de tio som var föremål för beslutet av den 5 maj 2008 fortfarande tillgängliga via YouTube. I detta hänseende preciserar de att bland dessa klipp så innehöll nummer 2 och 7 inget innehåll som kunde tolkas som en kränkning av Atatürks minne och att de därför inte föll inom det område som täcks av artikel 8 i lag nr. 5651. I synnerhet skulle videoklipp nr. 2 ha en tidslängd av fjorton sekunder och visa en brinnande turkisk flagga. Videoklipp nr. 7 skulle ha varat i fyrtionio sekunder och uppvisa en tidigare chef för den turkiska generalstaben. Endast klippen nr. 1 och 8 skulle ha kunnat betraktas som kränkande, men det fanns inte något förfarande för att fastställa deras innehålls olaglighet.

II. RELEVANT INHEMSK OCH INTERNATIONELL LAG OCH PRAXIS

A. Internetlag

19. Domstolen hänvisar för en översikt över inhemsk och internationell lag och praxis till sitt beslut Ahmet Yıldırım mot Turkiet (nr. 3111/10, §§ 15-37, Europadomstolen 2012).

20. De relevanta delarna i fallet, lag nummer 5651 av den 4 maj 2007 gällande reglering av internetpublikationer och bekämpandet av brott som begås på Internet, hade följande ordalydelse tid den aktuella tidpunkten:

Artikel 8 - Beslutet om åtkomstblockering och dess genomförande

« 1) Det fattas dom om åtkomstblockering (erişimin engellenmesi) till publikationer som sprids på Internet för vilka det finns tillräckliga skäl att misstänka att de genom sitt innehåll bildar underlag för brotten som anges nedtill:

a) Brott som föreskrivs av brottslagsamlingen (...)

1) uppmaning till självmord (artikel 84),

2) sexuellt utnyttjande av minderåriga (artikel 103 § 1),

3) underlättar användningen av narkotika (artikel 190),

4) tillhandahåller en hälsovådlig produkt (artikel 194),

5) obscenitet (artikel 226),

6) prostitution (artikel 227),

7) hyser spelande om pengar (artikel 228) ;

b) brott i form av kränkning av Atatürks minne som föreskrivs av lag nr. 5816 av den 25 juli 1951 (...)

2) Blockeringen utdöms av domaren om målet finner sig på utredningsstadiet, eller av domstolen om den befinner sig på åtalsstadiet. Vid utredning kan åtkomstblockeringen beordras av en åklagare i händelse av att en försening skulle vara skadlig. Den måste då inlämnas inom tjugofyra timmar för godkännande av domare. Denne måste fatta sitt beslut inom en tidsfrist av 24 timmar. Om han inte godkänner blockeringen, hävs åtgärden omedelbart av åklagaren. Det är enligt bestämmelserna i brottlagsamlingen (lag nr 5271) möjligt att överklaga besluten att blockera åtkomsten som det har dömts om som förebyggande skyddsåtgärd.

3) En kopia av blockeringsbeslutet som har antagits av domaren, av domstolen eller av den allmänne åklagaren meddelas Ordförandeskapet [för telekommunikation och datatrafik] för verkställighet.

4) Då leverantören av innehållet, eller leverantören av inhysandet, befinner sig i utlandet, (...) så meddelas åtkomstblockeringen från Ordförandeskapets kontor. Det tillkännages även för åtkomstleverantören som ombeds att genomföra det.

Besluten om åtkomstblockering genomförs omedelbart och senast inom tjugofyra timmar efter att de har delgetts.

(...)

Om en brottsutredning leder till nedläggning av mål, upphävs blockeringsbeslutet automatiskt.

Om en brottsutredning leder till ett frikännande upphävs blockeringsbeslutet automatiskt.

När det olagliga innehållet som sprids tas bort, hävs åtkomstblockeringen (...) ”

21. Regeringen anger att två viktiga ändringar, i dess ögon, nyligen har tillkommit till lag 5651. Den förklarar att fängelsestraff som har föreskrivits av denna lag har ersatts av bötesstraff och att det effektiva skyddet av personers rättigheter har stärkts och att blockeringsåtgärden har tidsbegränsats.

22. I övrigt konstaterar domstolen att [1] en ny artikel kallad 8A har lagts till till lag 5651 genom lag 6639 som antogs den 27 mars 2015. Denna nya bestämmelse gör det enklare för OTI att, till följd av en ansökan från premiärministern eller ett ministerium, beordra borttagandet av innehållet på en webbsida och/eller blockering av åtkomsten till ett sådant innehåll. Dessutom sägs det uttryckligen för första gången att åtkomstblockering av en hel internetwebbplats tillåts. I själva verket i kraft av stycke 3 i denna bestämmelse:

”Besluten att blockera åtkomst som har fattats inom ramen för denna bestämmelse syftar till att blockera åtkomsten till innehållet i ett kapitel eller en del av publikationen (URL och övriga) som utgör grunden till brottet. Då det är tekniskt omöjligt att blockera det berörda innehållet eller då åtkomstblockeringen till det berörda innehållet inte får stopp på överträdelsen kan blockering av hela internetwebbplatsen beordras. ”

23. Regeringen preciserar att URL-filtreringsteknologin för webbplatser i utlandet inte finns tillgängligt i Turkiet och att lagstiftningen i frågan grundar sig i principen ”delge och avlägsna” (notification et retrait/notice and take down) som försöker i synnerhet undvika olägenheterna med att blockera hela webbplatsen. Den hävdar att användningen av detta förfarande redan har gjort det möjligt att undanröja skadliga innehåll. Det är således som idag 60 000 olagliga innehåll som härrör från webbplatser i utlandet har tagits bort. För att uppnå detta mål har ett informationscenter bildats vilket bland annat mottar klagomål från medborgare med avseende på innehållet i filer som sprids på Internet. Genom detta center har medborgarna skickat en stor mängd klagomål mot filer som sprids på YouTube.

B. Lag nr. 5816

24. De relevanta bestämmelserna i lag nr 5816 av den 25 juli 1951 som förbjuder kränkning av Atatürks minne lyder på följande vis:

Artikel 1

”En person som skadar eller förolämpar Atatürks minne ska straffas med ett till tre års fängelse.

Den som bryter av, förstör, korrumperar eller smutsar ned statyerna och skulpturerna som föreställer Atatürk, eller hans grav, ska straffas med ett till fem års fängelse.

Den som eggar till att begå brotten ovantill ska straffas som huvudgärningsmannen. ”

Artikel 2

”Straffet ska försvåras med hälften om brottet som uttrycks i artikeln [1] har begåtts av två personer eller kombination av mer än två personer, eller uttryckligen genom påtryckningsväg eller offentligt. I händelse av försök att med våld begå brotten, som nämns i andra stycket av artikel 1, eller om de begås med våld, ska straffet fördubblas. ”

C. Konstitutionell rättpraxis

1. Beslut ””

25. Till följd av flera beslut, som antagits av de turkiska domstolarna, enligt vilka webbplatsen twitter (webbplats för mikroblogging, som låter en användare skicka korta meddelanden på internet genom chatt eller SMS gratis) hyste innehåll som gjorde intrång i de klagandes privatliv och rykte, beordrade OTI blockering av åtkomst till webbplatsen. Genom en dom av den 25 mars 2014 upphävde förvaltningsdomstolen i Ankara verkställigheten av OTI:s beslut.

I mellantiden, den 24-25 mars 2014, hade tre personer, däribland herr Akdeniz och Altıparmak ingett ett individuellt överklagande till författningsdomstolen för att bestrida blockeringsbeslutet.

Genom ett beslut av den 2 april 2014 (2014/3986) dömde författningsdomstolen att beslutet om åtkomstblockering av från OTI gjorde intrång i rätten att ta emot och sprida uppgifter och tankar. I sitt beslut angav den bland annat att faktumet med att försena spridningen av delandet av uppgifter och tankar inom detta medium, om än för en kort tid, riskerade att beröva denna allt aktualitetsvärde och allt intresse, och följaktligen hade de kärande, aktiva användare av denna webbplats ett intresse av att denna blockering snabbt hävdes. Då den förklarade sig hänvisa till beslutet från Europadomstolen för mänskliga rättigheter Ahmet Yıldırım (tidigare citerat), dömde den dessutom att den omtvistade åtgärden inte hade en rättslig grund.

2. Beslutet ”YouTube”

26. Den 27 mars 2014 fattade OTI beslut om att blockera åtkomsten till YouTube, särskilt till följd av en dom som hade fattats av brottmålsdomstolen i Gölbaşı. Genom en dom av den 2 maj 2014 upphävde förvaltningsdomstolen i Ankara verkställigheten av OTI:s beslut. Till följd av denna doms icke-verkställighet har YouTube LLC, de kärande herr Altıparmak och Akdeniz, och sex andra personer lämnat in en individuell talan vid författningsdomstolen. Genom ett beslut av den 29 maj 2014 upphävde författningsdomstolen beslutet och blockeringen. I sitt beslut har den innan den uttalade sig om sakfrågan i målet, lämnat avgörande om de kärandes offerstatus. Den har gjort följande bedömning:

”27. (...) Det framgår av akten i målet att (...) Yaman Akdeniz, Kerem Altıparmak och M.F. undervisar på olika universitet. Dessa kärande har förklarat att de bedriver arbete inom området mänskliga rättigheter och att de delar dessa arbeten med hjälp av sina YouTube-konton. De har även klargjort att de via denna webbplats har tillgång till skriftliga och visuella material från Förenta nationerna och Europarådet (...). När det gäller käranden E.E. har han förklarat att att han förfogade över ett [YouTube-] konto med vilket han regelbundet följde personer som delade filer och aktiviteter från icke-statliga organisationer och professionella organ, och att han även skrev kritiker på dessa sidor (...).

28. Med beaktande av dess förklaringar kan man dra slutsatsen att dessa kärande har varit direkta offer för förvaltningsbeslutet om en allmän blockering av webbplatsen YouTube (...) ”

Nät det gäller sakfrågan har författningsdomstolen med hänvisning till beslutet Ahmet Yıldırım (tidigare citerat), dömt att den bestridda åtgärden inte hade rättslig grund, i synnerhet med avseende på lag nr. 5651, som enligt den inte tillät en allmän blockering av en internetwebbplats. Den uttrycker det på följande sätt:

”52. I moderna demokratier har Internet fått en enorm betydelse i utövandet av grundläggande rättigheter och friheter, i synnerhet när det gäller yttrandefriheten. Sociala media är transparenta plattformar (...) som ger individen möjlighet att delta i uppbyggnaden av dessa medias innehåll, deras spridning och deras tolkning. Dessa medieplattformar är alltså oundgängliga medel för att utöva rätten till yttrandefrihet, att dela och sprida informationer och idéer. Därför måste staten och dess organ visa prov på en stor känslighet inte bara när de reglerar detta område, utan även i praktiken, eftersom dessa plattformar ett av de mest effektiva och utbredda medlen både för att kommunicera tankar och motta uppgifter. ”

D. Förenta nationernas kommitté för mänskliga rättigheter

27. I sin allmänna kommentar nr. 34 om artikel 19 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som antogs under dess 102:a session (11-29 juli 2911) förklarade Förenta nationernas kommitté för mänskliga rättigheter det följande :

”43. Alla restriktion som åläggs fungerandet av webbplatser, bloggar och alla andra spridningssystem för information genom Internet, per elektroniska medel eller andra, däribland stödsystem för dessa kommunikationsmedels anslutningar, liksom leverantörer av internetåtkomst eller sökmotorer är endast tillåten om den är förenlig med stycke 3 [av 19:e artikel i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som styr begränsningar som kan åläggas utövandet av rätten till yttrandefrihet]. De tillåtna restriktionerna måste på ett allmänt sätt inrikta sig mot ett specifikt innehåll; allmänna förbud mot fungerande som slår mot vissa webbplatser och system är inte förenliga med stycke 3. Att förbjuda en webbplats eller ett spridningssystem att publicera ett innehåll bara på grund av att det kan vara kritik mot regeringen eller det politiska sociala och systemet som stöds av regeringen är även det oförenligt med stycke 3. ”

I LAGEN

I. OM FÖRENING AV FLERA TALAN

28. Domstolen beslutar genom tillämpning av artikel 42 § 1 i stadga att förena de olika talan med hänsyn till deras likhet när det gäller fakta och de juridiska frågor de ställer, och beslutar att pröva dem gemensamt inom ett enda beslut.

II. OM DEN FÖRMENTA ÖVERTRÄDELSEN AV ARTIKEL 10 I KONVENTIONEN

29. De kärande fördömer åtgärden som har antagits av de inhemska domstolarna, som har förhindrat dem att få åtkomst till YouTube. De ser i denna åtgärd ett intrång i deras rätt till friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar som garanteras av artikel 10 i konventionen. I dess relevanta delar i fallet lyder denna bestämmelse på följande sätt:

”1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt

innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida

uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och

oberoende av territoriella gränser (...)

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och

skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter,

villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är

föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är

nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den

territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till

förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa

eller moral eller för annans goda namn och rykte eller

rättigheter, för att förhindra att förtroliga

underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolars

auktoritet och opartiskhet. ”

30. Regeringen avvisar de kärandes argument.

A. Om tillåtligheten

31. Regeringen bedömer att de kärandes grund för talan är oförenlig ratione materiae (lat. materiell behörighet) med konventionens bestämmelser. Med hänvisning speciellt till besluten Tanrıkulu med flera mot Turkiet ((déc.), nr. 40150/98, 40153/98 och 40160/98, 6 november 2001), och Akdeniz mot Turquie ((déc.), nr. 20877/10, 11 mars 2014), hävdar den att de kärande inte kan anses ha påverkats direkt av de omständigheter som förment utgjorde intrånget.

32. Regeringen anför även att de kärande ingav talan till domstolen två år efter beslutet som beordrade blockeringen av åtkomsten till YouTube. Den är av åsikten att om de anser sig vara offer för dessa åtgärder så hade de inte behövt vänta så länge för att bestrida åtgärden i fråga.

33. De kärande bestrider detta argument.

34. Domstolen gör bedömningen att den preliminära invändningen som anförs av regeringen om att det inte föreligger någon offerstatus för de kärande ställer frågor som är intimt förbundna med prövningen om det existerar ett intrång i de kärandes utövande av sin rätt till friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar, och alltså hur välgrundat överklagandet är, som är upprättat mot bakgrund av artikel 10 i konventionen. Till följd av detta beslutar den att förena denna sakinvändning (se, samma mening, Dink mot Turkiet, nr. 2668/07, 6102/08, 30079/08, 7072/09 och 7124/09, § 100, 14 september 2010, och Altuğ Taner Akçam mot Turkiet, nr. 27520/07, § 51, 25 oktober 2011).

35. Då det konstateras att denna grund för talan inte är uppenbart ogrundad i lydelsen av artikel 35 §3 i konventionen och att den inte uppfyller någon orsak till otillåtlighet, förklarar domstolen den tillåtlig.

B. Sur le fond

1. Parternas argument

A) De kärande

36. De tre kärande gör gällande att blockeringen av YouTube har utgjort ett intrång i deras frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar. Med hänvisning till beslutet Ahmet Yıldırım mot Turkiet (nr. 3111/10, Europadomstolen 2012) liksom till två beslut från författningsdomstolen (styckena 25-26 ovantill), bekräftar de även att lag nr. 5651 inte tillåter allmän blockering av en internetwebbplats. Följaktligen kan i deras ögon inte intrånget det gäller anses vara ”föreskriven av lagen”. Dessutom anser de berörda personerna av konsekvensen för dem med anledning av denna blockering, det vill säga att det har varit omöjligt att få åtkomst till en mängd videoklipp som har spridits på YouTube samtidigt som dessa inte har haft något samband med det olagliga innehåll som ligger till grund för YouTube-blockeringen, var oproportionerligt i relation till de eftersträvade syftena. De anser dessutom att förfarandet som slutade med blockering av YouTube inte kan anses vara rättvis och opartisk.

37. Herr Cengiz gör gällande att han undervisar på juridiska fakulteten som expert och jurist och att han arbetar inom området yttrandefrihet. Han förklarar att internationella organisationer publicerar mängder av visuella material på YouTube och att han använder dessa material regelbundet inom ramen för sin verksamhet. I övrigt anför han att som aktiv användare med ett YouTube-konto kan han via YouTube tillgå ett flertal informationskällor som publicerar olika slags material, analyser eller underhållningsverk. Han avslutar med att på grund av den allmänna blockeringen av denna webbplats så har han inte under mer än tre år kunnat tillgå YouTube-kontot.

38. När det gäller herr Altıparmak och herr Akdeniz, lägger de betoningen på Internets betydelse då det för individer har blivit ett av de viktigaste medlen för att utöva sin rätt till friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar, och de gör gällande att de har berörts direkt av den bestridda åtgärden. I detta hänseende förklarar de att YouTube inte enbart sprider konstnärliga och musikaliska verk, utan även utgör en plattform för politisk diskurs och politiska och sociala aktiviteter. I synnerhet har politisk information som ignoreras av traditionella media eller förbjuds av repressiva regeringar ofta spridits via YouTube, vilket har gett upphov till en ”medborgarjournalism” av oväntade mått. I detta prisma skulle denna plattform vara unik med tanke på sina egenskaper, sin tillgänglighetsnivå och framförallt på grund av sin potentiella påverkan, och det existerar ingen likvärdig som kan ersätta den.

39. Dessutom framställer de kärande att deras mål skiljer sig åt från målet Akdeniz (tidigare citerat beslut) i vilket det endast gällde blockering av webbplatser som spred musikaliska verk på grund av att dessa webbplatser inte respekterade lagstiftningen om upphovsrätt. De påstår därefter att domstolen har gjort gällande att mängden utrymme för skönsmässig bedömning som tilldelas konventionsstater måste relativiseras när det det inte står ett strikt kommersiellt uttryck på spel för den eller den individen, utan dennes/dennas deltagande i en debatt som berör allmänintresset (se, mutatis mutandis, Ashby Donald med flera mot Frankrike, nr. 36769/08, § 39, 10 januari 2013). De kärande gör därtill gällande att liksom det har varit fråga om i målet Khurshid Mustafa och Tarzibachi mot Sverige (nr. 23883/06, § 44, 16 december 2008), så får rättigheten ifråga en särskild betydelse för dem.

40. Herr Akdeniz förklarar mer detaljerat att i egenskap av professor i juridik på juridiska fakulteten och som specialist på yttrandefriheten laddar han ned mängder av politiska ingripanden gällande interneträtten via YouTube. När det gäller Altıparmak anför även han att han är professor i juridik och direktör för centret för mänskliga rättigheter och att han regelbundet tillgår mängder av videoklipp via YouTube. Dessutom sänds ett antal konferenser som organiseras av detta center med hjälp av denna webbplats. Härvid läggs till nedladdningar av tredje parts filer som innehåller diskurser eller inspelningar som har spritts av centret eller av honom själv. De två kärande förklarar sammanfattningsvis att de använder YouTube inte endast för att ta emot information om akademiska ämnen eller andra som berör allmänintresset, utan även för att kommunicera informationer via deras YouTube-konton. Följaktligen står inte bara friheten att ta emot information på spel utan även den att kommunicera dem.

41. I övrigt bestrider herr Akdeniz och Altıparmak sättet som de inhemska domstolarna har beordrat blockeringen av YouTube-åtkomsten och gör gällande att det gällde ett förfarande berövad all garanti för att en blockeringsåtgärd riktad mot en precis webbplats inte skulle användas som medel för en allmän blockering. I detta hänseende gör de gällande att, i praktiken, planerades inte blockeringen av åtkomsten till en internetwebbplats i sista hand, eftersom åtkomsten till fler än 60 000 webbplatser redan ska ha blockerats, varav 21 000 stycken 2014. De tillägger att under loppet av detta samma år beordrades blockering av åtkomsten till och på illegalt sätt utan att någon mindre åtgärd emotsågs. De anger att författningsdomstolen, efter att ha ansett dem som en grav inskränkning av utövandet av denna rättighet, i dessa två fall har dömt blockeringsbesluten strida mot artikel 26 i författningen, vilken garanterar rätten till friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar.

Regeringen

42. Regeringen bestrider de kärandes argument. Den upprepar att deras grund för talan klagomål är oförenlig ratione materiae (lat. materiell behörighet) med konventionens bestämmelser. Enligt den kan de berörda personerna inte anses ha påverkats direkt av de omständigheter som förment utgör intrånget. I vilket fall som helst har de, enligt regeringen, inte styrkt sin anklagelse om brott mot artikel 10 i konventionen.

43. Även om emellertid domstolen anser att det har skett ett intrång i lydelsen av artikel 10 i konventionen gör regeringen gällande att detta intrång föreskrevs av lagen och att den eftersträvade legitima ändamål som numreras i stycke 2 i denna artikel. När det gäller frågan om den åtgärden i fråga var ”nödvändig” i lydelsen av artikel 10 gör regeringen bedömningen att en rimlig balans har skötts mellan de motstridiga intressen som föreligger. Dessutom har förfarandet varit rättvist på alla nivåer, de två berörda instanserna har fattat beslut som enligt regeringen är motiverade på ett komplett och detaljerat sätt. Således, med beaktande av även utrymmet för skönsmässig bedömning, har de förmenta intrånget varit proportionerligt med det legitima ändamålet som eftersträvats och ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”.

44. Mer detaljerat anger regeringen att internetaktörerna som omnämns i artikel 2 i lag nr. 5651 har fastställts i harmoni med normerna i den Europeiska unionen och och att dessa aktörers skyldigheter och de sanktioner som har påförts dem uttryckligen har har reglerats genom lagen. Som svar på nödvändigheten av anpassa dessa juridiska texter har Turkiet genomfört betydande framsteg i att genom lagen fastställa gränser för rättigheten och friheterna till grundläggande friheter i överensstämmelse med nationella och internationella normer. I detta hänseende skulle blockeringen av åtkomsten till en webbplats kunnat förutses, inte i första hand, men i andra hand inom ramen för bekämpandet av skadliga innehåll.

45. Regeringen anför därefter att lag nr. 5651 raderar upp typer av brott som kan ge utrymme för ett beslut om åtkomstblockering enligt det nämnda förfarandet ”delge och avlägsna” [notification et retrait]. Detta förfarande har i synnerhet för avsikt att undvika olägenheterna med en allmän blockering av en webbplats. I övrigt skulle webbplatserna i landet eller utlandet med skadligt innehåll ha eliminerats genom detta förfarande.

46. Regeringen anger slutligen att två viktiga ändringar nyligen har tillkommit till lag 5651. Den preciserar emellertid att teknologin för URL-filtrering för webbplatser i utlandet inte är disponibelt i Turkiet.

2. Domstolens bedömning

A) Om det föreligger ett intrång

47. Domstolen noterar att genom ett beslut som antogs den 5 maj 2008 beordrade brottmålsdomstolen i Ankara i enlighet med artikel 8§§ 1 b), 2, 3 och 9 i lag nr. 5651 blockering av åtkomsten till YouTube på grund av att innehållet i 10 tillgängliga videoklipp skulle ha överträtt lag nr. 5916 som förbjuder kränkning av Atatürks minne. Först ingav herr Cengiz ett överklagande den 21 maj 2010 och sedan ingav herr Altıparmak och Akdeniz ett överklagande mot detta beslut och yrkade på att denna åtgärd skulle hävas. I sina överklaganden har de åberopat skyddet av friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar.

48. Brottmålsdomstolen i Ankara avvisade deras överklagande den 9 juni 2010 med hänvisning till att de inte var parter i målet och följaktligen inte hade behörighet att bestrida sådana beslut. För att göra detta ansåg den i synnerhet att den bestridda blockeringen överensstämde med kraven i relevant lagstiftning för frågan. I övrigt antog den ett tilläggsbeslut den 17 juni 2010. Försöken som de två käranden har företagit för att bestrida detta beslut har varit förgäves.

49. Domstolen erinrar till att börja med att konventionen inte tillåter actio popularis men kräver för individuellt utövande av besvärsrätt att den kärande på ett plausibelt sätt gör anspråk på att vara offer själv, direkt eller indirekt, för en överträdelse av konventionen som resulterar av en handling eller en försummelse som kan tillskrivas konventionsstaten. I målet Tanrıkulu (tidigare citerat beslut), erkände den inte offerstatusen för en dagstidning som var föremål för en förbudsåtgärd mot distribution. På samma sätt i affären Akdeniz (tidigare citerat) ansåg den att endast det faktum att herr Akdeniz - som andra användare i Turkiet av två webbplatser ägnade åt att sprida musik - underkastas de indirekt effekterna av en blockeringsåtgärd inte skulle räcka för att han skulle kunna se sig erkänd offerstatusen i lydelsen av artikel 34 i konventionen (tidigare citerat, § 24). Men hänsyn till dessa hänsynstaganden beror svaret på frågan om en kärande kan göra anspråk på att vara offer för en blockeringsåtgärd av en internetwebbplats alltså på en uppskattning av omständigheterna för varje mål, i synnerhet sättet som denne/denna använder webbplatsen och vidden av konsekvenser som en sådan åtgärd kan ge upphov till för denna/denne. Det faller också till hänsynstagande det faktum att internet idag har blivit ett viktigt medel för individer att utöva sin rätt till friheten att motta och kommunicera informationer eller idéer, man hittar där essentiella redskap för att delta i aktiviteter och debatter gällande politiska frågor eller allmänintresset (Ahmet Yıldırım, tidigare citerat, § 54).

50. I fallet finner domstolen av de kärande har ingett sin talan till denna i egenskap av aktiva YouTube-användare, och de har i synnerhet understrukit återverkningarna som den omstridda blockeringen har haft för deras akademiska arbete, liksom viktiga egenskaper för ifrågavarande webbplats. De bekräftar bland annat att de genom sina YouTube-konton använder denna plattform inte endast för att få åtkomst till videoklipp för deras yrkesområde, utan även laddar ned och delar aktivt sådana filer. I övrigt har herr Altıparmak och herr Akdeniz klargjort att de publicerar inspelningar av sina akademiska aktiviteter. På denna punkt närmar sig målet snarare herr Yıldırıms, som förklarade sig publicera sina akademiska arbeten och sina synpunkter på olika områden via sin webbplats (Ahmet Yıldırım, tidigare citerat, § 51), än herr Akdeniz (tidigare citerat beslut), som hade agerat som vanlig användare av webbplatsen.

51. Dessutom skiljer sig målet även på en annan punkt från det tidigare citerade beslutet Akdeniz, där domstolen i synnerhet beaktade faktumet att den berörda personen utan problem kunde få tillgång till en mängd olika musikaliska verk på flera sätt utan att detta skulle medföra en överträdelse av reglerna som styr upphovsrätten (tidigare citerat beslut, § 25). Men YouTube sprider inte enbart konstnärliga och musikaliska verk, utan utgör även en väldigt populär plattform för politisk diskurs och politiska och sociala aktiviteter. Filerna som sprids av YouTube innehåller bland annat informationer som kunde utgöra ett särskilt intresse för var och en (se, mutatis mutandis, Khurshid Mustafa och Tarzibachi, tidigare citerat, § 44). Det omtvistade beslutet oåtkomliggör i själva verket en webbplats som innehåller specifika informationer för de kärande och dessa är inte lätt tillgängliga via andra medel. Denna webbplats utgör även en viktig kommunikationskälla för de berörda personerna.

52. För övrigt vill domstolen när det gäller dessa webbplatsers betydelse i utövandet av yttrandefriheten erinra om att ”tack vare deras åtkomlighet och deras kapacitet att förvara och sprida stora kvantiteter data bidrar dessa webbplatser stort till att förbättra allmänhetens åtkomst till aktuella händelser, och rent allmänt att underlätta spridningen av information” (Times Newspapers Ltd mot Storbritannien (nr. 1 och 2), nr. 3002/03 och 23676/03, § 27, Europadomstolen 2009). Möjligheten för individer att uttrycka sig på Internet utgör ett unikt sätt att utöva yttrandefriheten (Delfi AS mot Estland [GC], nr. 64569/09, § 110, Europadomstolen 2015). I detta hänseende noterar domstolen att YouTube är en webbplats för att hysa videos och på vilken användarna kan skicka, titta på och dela videoklipp, och att det tvivelsutan är ett viktigt medel för att utöva friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar. Liksom de kärande har observerat med anledning av detta, har ofta politisk information, som ignoreras av traditionella media, spridits med hjälp av YouTube, vilket har gjort det möjligt för en medborgarjournalism att uppstå.. Ur denna synvinkel medger domstolen att denna plattform är unik med tanke på dess egenskaper, sin tillgänglighetsnivå och framförallt på grund av sin potentiella påverkan, och att det för de kärande inte har existerat något likvärdigt alternativ som kan ersätta den.

53. Dessutom observerar domstolen att författningsdomstolen efter introduktionen av de föreliggande talan lutade sig mot offerstatusen för aktiva användare av webbplatser som och . Den har i synnerhet inom ramen för målet som rör det administrativa beslutet att blockera åtkomsten till YouTube erkänt offerstatusen för aktiva användare av YouTube som herr Akdeniz och herr Altıparmak. För att nå denna slutsats har den främst beaktat det faktum att de kärande, innehavare av ett YouTube-konto, använder denna webbplats aktivt. När det gäller dessa två kärande har den även beaktat faktumet att de undervisar på olika universitet, att de arbetar inom området mänskliga rättigheter, att de tillgår olika visuella material som sprids av webbplatsen i fråga och att de delar sina arbeten med hjälp av sina YouTube-konton (styckena 25-26 ovantill).

Domstolen delar författningsdomstolens slutsatser om dessa kärandes offerstatus. I övrigt noterar den att herr Cengiz situation, även han aktiv användare av YouTube knappt skiljer sig från ifrågavarande två kärandes.

54. Sammanfattningsvis observera domstolen att de kärande främst beklagar sig över sidoeffekterna av åtgärden som har vidtagits mot YouTube inom ramen av internetlagen. De berörda personerna gör gällande att på grund av YouTubes egenskaper har blockeringsåtgärden berövat dem ett viktigt medel att utöva sin frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar.

55. I ljuset av det föregående och med hänsyn till nödvändigheten att på ett flexibelt sätt använda kriterierna för erkännande av offerstatus, medger domstolen att de kärande under målets speciella omständigheter, även om de inte kan göra anspråk på att vara direkt träffade av blockeringsbeslutet av YouTube, kan göra legitimt anspråk på att åtgärden i fråga har påverkat deras rätt att motta och kommunicera informationer eller idéer. Därför avvisar den regeringens preliminära undantag gällande offerstatusen.

56. I övrigt erinrar domstolen om att artikel 10 i konventionen garanterar friheten att motta eller kommunicera information och idéer till ”alla människor” och att den inte gör skillnad på det eftersträvade ändamålets art eller den roll personer - fysiska eller juridiska - har spelat i utövandet av denna frihet. Artikel 10 gäller inte bara innehållet i informationer utan också spridningsmedel för denna information, för varje restriktion som åläggs dessa drabbar rätten att ta emot och sprida upplysningar. På samma sätt bekräftar domstolen att artikel 10 inte bara garanterar rätten att sprida upplysningar utan även allmänhetens rätt att ta emot dem (Ahmet Yıldırım, tidigare citerat, § 50).

57. I fallet framgår det av bevismaterialet i akten att till följd av en åtgärd som beordrades av brottmålsdomstolen den 5 maj 2008 så blev det omöjligt för de kärande under en lång period att få åtkomst till YouTube. I sin egenskap av aktiva YouTube-användare kan de alltså legitimt göra anspråk på att åtgärden i fråga har påverkat deras rätt att ta emot och kommunicera informationer eller idéer. Domstolen anser att vilken som än har varit den rättsliga grunden, så hade en sådan åtgärd för uppgift att påverka tillgängligheten av Internet och att den därför upptog den svarande statens ansvar i enlighet med artikel 10 (idem, § 53). Följaktligen ses åtgärden som ”ett intrång från en offentlig myndighet” i utövandet av rättigheter som garanteras av artikel 10.

58. Ett sådant intrång kommer i strid med artikel 10 om det inte ”föreskrivs av lagen”, har sitt incitament i ett eller fler legitima ändamål i enlighet med artikel 10 § 2 och ”är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle” för att uppnå detta eller dessa mål.

b) Om intrångets berättigade karaktär

59. Domstolen vill först erinra om att orden ” föreskrivet av lagen” som ryms i stycke 2 i artikel 10 inte bara ålägger att den kritiserade åtgärden ska ha en rättslig grund i inhemsk lag, men syftar också till egenskapen hos lagen i fråga, denna måste således vara tillgänglig för tvistande parter, förutsägbar i sin verkan och förenlig med rättssäkerheten (se, bland många andra, Dink, tidigare citerat, § 114). Enligt domstolens fasta rättspraxis är en norm förutsägbar när den har författats med tillräcklig precision för att tillåta alla personer som vid behov tillgriper klara råd att rätta sitt beteende (se, bland många andra, RTBF mot Belgien, nr. 50084/06, § 103, Europadomstolen 2011, och Altuğ Taner Akçam, tidigare citerat, § 87).

60. I fallet gör domstolen observationen att blockeringen av åtkomsten till den beröra webbplatsen hade en rättslig grund, dvs. artikel 8 § 1 i lag nr. 5651. När det gäller frågan om denna bestämmelse även svarade mot kraven på tillgänglighet och förutsebarhet, anser de kärande att de måste svara nekande, då denna bestämmelse är för oviss enligt dem.

61. Domstolen erinrar om att i målet Ahmet Yıldırım (tidigare citerat ; se, i synnerhet, §§ 61-62), har den prövat frågan om intrånget var ”föreskrivet av lagen” och svaret på det blev nekande. Den ansåg i synnerhet att lag nr. 5651 inte tillät åtkomstblockeringen av en webbplats på grund av innehållet på en av sidorna den hyste I själva verket kunde i enlighet med artikel 8 § 1 i denna lag endast blockering av en speciell publikation beordrats om det fanns tillräckligt med orsaker för att misstänka att en sådan publikation genom sitt innehåll utgör brott som nämns i lagen. I övrigt har denna slutsats av domstolen följts av författningsdomstolen i dess två beslut som antogs efter att beslutet Ahmet Yıldırım (tidigare citerat) (styckena 25-26 ovantill) meddelades.

62. I detta hänseende har domstolen i synnerhet understrukit (idem, § 64) att sådana föregående restriktioner inte är, a priori, oförenliga med konventionen. Emellertid måste de inskrivas i ett lagligt ramverk som är särskilt strikt när det gäller avgränsningen av förbudet och effektivt när det gäller den juridiska kontrollen mot eventuellt missbruk. En rättslig kontroll av sådana åtgärder som hanteras av domaren och utifrån en balansering av intressen i konflikt, och som syftar till att inrätta en jämvikt mellan dessa intressen, kan inte åstadkommas utan ett ramverk som fastställer exakta och specifika regler när det gäller användningen av preventiva restriktioner för friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar.

63. Men det ska konstateras i fallet att då brottmålsdomstolen i Ankara beslöt att helt blockera åtkomsten till YouTube fanns det ingen lagbestämmelse som delegerade en sådan makt till denna domstol.

64. I själva verket framgår det av regeringens konstaterande och de turkiska myndigheternas praxis att det i Turkiet inte finns någon URL-filtreringsteknologi för webbplatser baserade i utlandet. Därför beslutar i praktiken ett förvaltningsorgan, dvs. OTI, att blockera hela åtkomsten till webbplatsen i fråga för att verkställa rättsliga beslut som gäller ett speciellt innehåll. Men - domstolen har redan sagt det i sitt beslut Ahmet Yıldırım (tidigare citerat, § 66) – myndigheterna skulle ha tagit i beaktande att en sådan åtgärd som gjorde en stor mängd information oåtkomlig, måste påverka internetanvändare avsevärt och få en betydande sidoeffekt.

65. I ljuset av dessa överväganden och från prövningen av lagstiftningen i fråga så som den har tillämpats i fallet, drar domstolen slutsatsen att intrånget som artikel 8 i lag nr. 5651 har givit upphov till inte motsvarade villkoret om laglighet som konventionen önskar, och att denna senare bestämmelse inte har tillåtit de kärande åtnjuta en tillräckligt hög grad skydd som krävs av rättssäkerheten i ett demokratiskt samhälle. Dessutom verkar ifrågavarande bestämmelse kollidera med själva ordalydelsen i stycke i i konventionens artikel 10, i kraft av vilken de erkända rättigheterna i denna artikel gäller ”utan hänsyn till gränser” (idem, § 67).

66. Följaktligen har det ägt rum ett brott mot artikel 10 i konventionen.

67. Med hänsyn till denna slutsats bedömer domstolen det som att det inte är nödvändigt att i fallet kontrollera uppfyllelsen av övriga krav i stycke 2 av artikel 10 i konventionen.

III. OM DEN FÖRMENTA ÖVERTRÄDELSEN AV ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN

68. Herr Cengiz åberopar artikel 6 i konventionen och klagar över att inte ha åtnjutit ett effektivt rättsmedel för att kontrollera den angripna åtgärden genom en domstol och för att bestraffa ett eventuellt missbruk från myndigheternas sida.

69. Med hänsyn till fastställandet av brott som den har kommit fram till angående området för konventionens artikel 10 bedömer domstolen det som att ha prövat de huvudsakliga rättsliga frågorna som ställs av föreliggande mål. Med hänsyn till de sammantagna fakta i saken anser den att det inte finns skäl för att uttala sig om vare sig tillåtligheten‑ eller angående hur välgrundad grunden för talan enligt artikel 6 i konventionen (se, i samma mening, Ahmet Yıldırım, tidigare citerat, § 72).

IV. ANGÅENDE TILLÄMPNING AV ARTIKLARNA 41 OCH 46 I KONVENTIONEN

70. I sitt ansökningsformulär för talan yrkar herr Akdeniz och Altıparmak vardera på 1 000 euro (EUR) för ideell skada och samma belopp för kostnader och utgifter. När det gäller herr Cengiz så har han inte gjort något yrkande med anledning av detta, då han anser att ett fastställande av brott skulle utgöra en rättvis upprättelse i sig.

Dessutom yrkar de kärande i enlighet med artikel 46 i konventionen på att domstolen anger för den svarande regeringen vilka allmänna åtgärder som kan vidtas för att den kritiserade situationen ska få ett slut.

71. Regering säger sig vara emot att bevilja de kärande några pengar. I andra hand är den av åsikten fastställandet av ett brott i sig skulle utgöra en rättvis upprättelse.

72. Domstolen noterar att herr Akdeniz och herr Altıparmak har presenterat sina yrkanden om gottgörelse endast i sina ansökningsformulär om talan. De har alltså inte uppfyllt artikel 60 §§ 2 och 3 i domstolens stadga och inte heller stycke 5 i den praktiska instruktionen gällande presentation av rättvisa upprättelser som föreskriver att domstolen ”ogillar yrkanden som presenteras i ansökningsformulär, men som inte sedan upprepas på lämpligt stadium i förfarandet. Yrkandet om rättvis upprättelse ska därför avvisas (se, bland andra Anđelković mot Serbien nr. 1401/08, § 33, 9 april 2013).

73. I ljuset av det föregående och med beaktande av herr Cengiz position med hänsyn till art. 41 i konventionen bedömer domstolen att fastställandet av ett brott i sig utgör en tillräckligt rättvis upprättelse för all ideell skada som herr Cengiz kan ha fått utstå.

74. När det gäller de kärandes yrkande enligt artikel 46 i konventionen erinrar domstolen om att den har dragit slutsatsen om brott mot konventionen i synnerhet av det faktum att åtgärden om att blockera YouTube som beordrades av de inhemska domstolarna inte hade en rättslig grund, och att lagstiftningen, sådan den var i kraft vid tidpunkten, inte hade tillåtit de kärande att åtnjuta en tillräckligt hög grad av skydd som rättssäkerheten kräver i ett demokratiskt samhälle‑). Denna slutsats innebär att överträdelsen av de kärandens rättighet hade ett strukturellt problem som ursprung.

75. Domstolen observerar att efter att detta mål har väckts har lag 5651 modifierats. I kraft av artikel 8 A 3), kan hädanefter blockeringen av en hel webbplats beordras om de numrerade villkoren i denna bestämmelse uppfylls (stycke 22 ovantill‑). Domstolen finner det i detta hänseende användbart att precisera att dessa ändringar [2] introducerades efter att brottmålsdomstolen hade beordrat åtkomsten till YouTube utan någon rättslig grund. Angående detta ämne erinrar domstolen att den inte har för uppgift att meddela dom in abstracto angående förenligheten med konventionen med en rättslig ordning för blockering av åtkomst till webbplatser så som det existerade i Turkiet vid tidpunkten för faktaomständigheterna, eller som det existerar för närvarande. Den måste i gengäld bedöma in concreto effekterna av bestämmelserna ifråga om kärandes rätt till yttrandefriheten som garanteras av artikel 10 i konventionen. Den måste alltså undersöka om användningen av ifrågavarande bestämmelser har medfört ett brott mot artikel 10 med avseende på de kärande (se Nikolova mot Bulgarien [GC], nr. 31195/96, § 60, Europadomstolen 1999‑II). I ljuset av det föregående finner den det inte nödvändigt enligt omständigheterna i fallet att meddela dom om yrkandet från de kärande gällande ett föreläggande med anledning av artikel 46 i konventionen.

AV DESSA SKÄL BESLUTAR DOMSTOLEN ENHÄLLIGT

1. Beslutar förena de olika talan;

2. Förklarar grunden för talan i enlighet med artikel 10 i konventionen tillåtlig;

3. Meddelar att det har ägt rum ett brott mot artikel 10 i konventionen.

4. Meddelar att det inte finns skäl att besluta separat vare sig angående tillåtligheten eller hur välgrundad grunden för talan är i enlighet med artikel 6 i konventionen.

5. Meddelar att fastställandet av brott i sig tillhandahåller en rättvis upprättelse för den ideella skada som har lidits av herr Cengiz;

6. Avvisar yrkandet om rättvis upprättelse i övriga delar.

Upprättat på franska, kommunicerat skriftligen den 1 december 2015 genom tillämpning av artikel 77 §§ 2 och 3 i domstolens stadga.

Stanley NaismithPaul Lemmens
              Justitiesekreterare                                 Ordförande

Till detta beslut har det i enlighet med artiklarna 45 § 2 i konventionen och 74 § 2 i stadgan bilagts presentation av domare Lemmens avskiljande mening.

P.L.
S.H.N.

DOMARE LEMMENS SAMMANFALLANDE MENING

1. Jag har röstade med majoriteten till förmån för ett brott mot artikel 10 i konventionen. Jag hade emellertid föredragit att denna slutsats grundade sig på ett annat resonemang.

Rättslig grund för blockeringsåtgärden

2. Efter att ha konstaterat att blockeringen av åtkomsten till YouTube utgjorde ett intrång i de kärandes rätt att ta emot och sprida upplysningar och idéer, ett konstaterande som jag undertecknat utan förbehåll, har majoriteten dragit slutsatsen att detta intrångs inte ”föreskrevs av lagen” i meningen av artikel 10 § 2 i konventionen.

Jag känner likväl en viss svårighet att förstå vilket som för majoriteten är motiveringen som har lett till denna slutsats. Fanns det inte alls en rättslig grund? Eller har den beordrade åtgärden överskridit gränserna för den rättsliga grunden (styckena 61 och 63 i beslutet)? Eller var lagbestämmelsen som åtgärden grundade sig inte tillräckligt precis (se de kärandes argument, som erinras i stycke 60 av beslutet)? Eller gav denna rättsliga grund för stort utrymme till den behöriga myndigheten (styckena 62 och 65 i beslutet)?

3. För min del anser jag att det mycket väl fanns en rättslig grund som tillät att blockera åtkomsten till webbplatser, dvs. artikel 8 §§ 1 b) och 2 i lag nr. 5651 av den 4 maj 2007. Enligt denna bestämmelse kan blockeringen av åtkomsten till publikationer som sprids på Internet beordras av en domare. Denna bestämmelse har utgjort grund till åtgärden som beordrades i fallet av brottmålsdomstolen i Ankara, och utgjorde alltså grund för den bestridda åtgärden i inhemsk rätt.[3]

När det gäller frågan om huruvida ifrågavarande åtgärd var förenlig med den tidigare citerade lagbestämmelsen, ska det erinras att det är i första hand nationella myndigheter, och enbart i domstolar som det tillkommer att tolka och tillämpa inhemsk rätt (se, bland många andra, Delfi AS mot Estland [GC], nr. 64569/09, § 127, Europadomstolen 2015 ; och Pentikäinen mot Finland [GC], nr. 11882/10, § 85, 20 oktober 2015). Men det framgår nu klart av beslutet från författningsdomstolen av den 29 maj 2014 att den citerade bestämmelsen inte tillät blockeringen av åtkomsten till en hel webbplats, utan endast blockeringen av åtkomsten till vissa innehåll på en webbplats (artikel 8 § 1, inledande mening i lagen). Det följer att intrånget i fråga inte på ett giltigt sätt kunde grunda sig på den bestämmelse som var avsedd att utgöra dess rättsliga grund. Jag bedömer det som att det är på grund av detta som man har varit tvungen att dra slutsatsen att åtgärden inte föreskrevs av lagen.

Denna slutsats skulle, enligt min mening förmått domstolen att ytterligare undersöka förutsebarheten i lagen eller skyddet som denna erbjöd mot godtyckliga intrång i yttrandefriheten.

Blockeringsåtgärdens ändamålsenlighet och nödvändighet

4. Efter att ha dragit slutsatsen att den bestridda åtgärden inte motsvarade villkoret om laglighet som ställs av stycke 2 i artikel 10 i konventionen, har majoriteten bedömt att det inte var nödvändigt att kontrollera uppfyllandet av andra krav i detta stycke (stycke 67 av beslutet).

Ett sådant tillvägagångssätt är i princip berättigat. Jag tänker emellertid att det under föreliggande måls omständigheter handlar om ett missat tillfälle.

I själva verket har lagbestämmelsen som domstolen fattar dom om, dvs. artikel 8 lag nr. 5651 under tiden kompletterats av en bestämmelse, artikel 8A som hädanefter föreskriver uttryckligen att åtkomsten till en hel webbplats kan blockeras (stycke 22 i beslutet). Det aktuella beslutet gäller alltså en situation, som i den mån den rör den rättsliga grunden för den kritiserade åtgärden, i stort tillhör det förgångna. Under dessa omständigheter hade det, enligt min åsikt, varit önskvärt att oberoende av faktumet om det omtvistade intrånget inte föreskrevs av lagen, undersöka om denna åtgärd eftersträvade ett legitimt ändamål och om, med hänsyn i synnerhet till dess effekter, den var proportionerlig för detta ändamål (se, för ett liknande tillvägagångssätt, Kurić med flera mot Slovenien [GC], nr. 26828/06, § 350, Europadomstolen 2012 (utdrag)).

Visserligen ska domstolen inte fatta dom in abstracto om den nya artikeln (stycke 75 av beslutet). Jag anser likväl att om den genom obiter dictum hade undersökt ändamålsenligheten och nödvändigheten av det omtvistade intrånget, så hade dess beslut kunnat upplysa de turkiska medborgarna och myndigheterna om vilka principer båda tillämpningarna av artikel 8 och de i den nya artikel 8A i lag nr. 5651 måste motsvara.

[1] Rättat den 29 mars 2016: texten var som följer: ” Den anger i synnerhet att,”

[2] Justerat den 29 mars 2016: var texten på följande vis: ”Även om parterna rikligt har kommenterat dessa ändringar i sina observationer,”

[3]. Man finner sig i fallet inte inför en situation liknande den i mål som har gett upphov till beslut från författningsdomstolen av den 2 april och 29 maj 2014 (stycke 25 och 26 i beslutet) i vilken Ordförandeskapet för telekommunikation och informatik (OTI) hade blockerat en hel webbplats utan att en åtgärd av en sådan omfattning hade beordrats av en domare. För övrigt hade domstolen i målet Ahmet Yıldırım mot Turkiet (beslut nr. 3111/10,  Europadomstolen 2012), beordrat att blockera åtkomsten till hela Google Sites på grund av en talan från OTI. I fallet är det själva brottmålsdomstolen som på eget initiativ har beordrat blockering av åtkomsten till hela YouTube-webbplatsen, och OTI har bara verkställt detta beslut.

Full & Egal Universal Law Academy