Consolidated text: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning) (Text av betydelse för EES)

02009L0138 — SV — 30.01.2027 — 813.003

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG

av den 25 november 2009

om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 335 17.12.2009, s. 1)

Ändrat genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/89/EU av den 16 november 2011

  L 326

113

8.12.2011

►M2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2012/23/EU av den 12 september 2012

  L 249

1

14.9.2012

►M3

RÅDETS DIREKTIV 2013/23/EU av den 13 maj 2013

  L 158

362

10.6.2013

►M4

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/58/EU av den 11 december 2013

  L 341

1

18.12.2013

►M5

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU av den 16 april 2014

  L 153

1

22.5.2014

►M6

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016

  L 354

37

23.12.2016

►M7

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017

  L 347

35

28.12.2017

►M8

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018

  L 156

43

19.6.2018

►M9

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019

  L 334

155

27.12.2019

►M10

Tillkännagivande om anpassning till inflationen av de belopp som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)  2021/C 423/12

  C 423

25

19.10.2021

►M11

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2022/2556 av den 14 december 2022

  L 333

153

27.12.2022

►M12

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2023/2864 av den 13 december 2023

  L 2864

1

20.12.2023

►M13

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2025/2  av den 27 november 2024

  L 2

1

8.1.2025

Rättat genom:

►C1

Rättelse, EGT L 219, 25.7.2014, s.  66 (2009/138/EG)

►C2

Rättelse, EGT L 306, 25.10.2014, s.  8 (2009/138/EG)

►C3

Rättelse, EGT L 108, 28.4.2015, s.  8 (2014/51/EU)

►C4

Rättelse, EGT L 90624, 14.10.2024, s.  1 (2009/138/EG)

►C5

Rättelse, EGT L 90620, 14.10.2024, s.  1 (2014/51/EU)

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG

av den 25 november 2009

om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

AVSNITT 1

Syfte och tillämpningsområde

AVSNITT 2

Undantag från tillämpningsområdet

Underavsnitt 1

Allmänt

Underavsnitt 2

Skadeförsäkring

Underavsnitt 3

Livförsäkring

Underavsnitt 4

Återförsäkring

AVSNITT 3

Definitioner

KAPITEL II

Startande av verksamhet

KAPITEL III

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

KAPITEL IV

Villkor för utövandet av verksamheten

AVSNITT 1

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

AVSNITT 2

Företagsstyrningssystem

AVSNITT 3

Offentliggöranden

AVSNITT 4

Kvalificerade innehav

AVSNITT 5

Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhetlighet i tillsynen

AVSNITT 6

Skyldigheter för revisorer

KAPITEL V

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

KAPITEL VI

Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler

AVSNITT 1

Värdering av tillgångar och skulder

AVSNITT 2

Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar

AVSNITT 3

Kapitalbas

Underavsnitt 1

Fastställande av kapitalbasmedel

Underavsnitt 2

Klassificering av kapitalbasmedel

Underavsnitt 3

Krav för medräkning av kapitalbasmedel

AVSNITT 4

Solvenskapitalkrav

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln eller en intern modell

Underavsnitt 2

Standardformel för solvenskapitalkravet

Underavsnitt 3

Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna modeller

AVSNITT 5

Minimikapitalkrav

AVSNITT 6

Placeringar

KAPITEL VII

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler

KAPITEL VIIa

Makrotillsynsverktyg

KAPITEL VIII

Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

AVSNITT 1

Etablering av försäkringsföretag

AVSNITT 2

Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Underavsnitt 2

Ansvarsförsäkring för motorfordon

AVSNITT 2a

Underrättelse, betydande gränsöverskridande verksamhet och samarbetsplattformar

AVSNITT 3

Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten

Underavsnitt 1

Försäkring

Underavsnitt 2

Återförsäkring

AVSNITT 4

Statistik

Avsnitt 5

Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka likvidationsförfaranden inletts

KAPITEL IX

Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen

AVSNITT 1

Startande av verksamhet

AVSNITT 2

Återförsäkring

KAPITEL X

Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring

AVSNITT 1

Tillämplig lag

AVSNITT 2

Obligatorisk försäkring

AVSNITT 3

Det allmänna bästa

AVSNITT 4

Försäkringsvillkor och premietariffer

AVSNITT 5

Information till försäkringstagarna

Underavsnitt 1

Skadeförsäkring

Underavsnitt 2

Livförsäkring

KAPITEL II

Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

AVSNITT 2

Koassurans inom gemenskapen

AVSNITT 3

Assistans

AVSNITT 4

Rättsskyddsförsäkring

AVSNITT 5

Sjukförsäkring

AVSNITT 6

Arbetsskadeförsäkring

KAPITEL III

Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring

KAPITEL IV

Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring

AVDELNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP

KAPITEL I

Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer

AVSNITT 1

Definitioner

AVSNITT 2

Tillämpningsområde

AVSNITT 3

Nivåer

KAPITEL II

Finansiell ställning

AVSNITT 1

Solvens på gruppnivå

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Underavsnitt 2

Val av beräkningsmetod och allmänna principer

Underavsnitt 3

Tillämpning av beräkningsmetoderna

Underavsnitt 4

Beräkningsmetoder

Underavsnitt 5

Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

Underavsnitt 6

Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering

AVSNITT 2

Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

AVSNITT 3

Riskhantering och internkontroll

KAPITEL IIa

Makrotillsynsregler på gruppnivå

KAPITEL III

Åtgärder för att underlätta grupptillsynen

KAPITEL IV

Tredjeländer

KAPITEL V

Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet

AVDELNING IV

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖRETAG

KAPITEL I

Tillämpningsområde och definitioner

KAPITEL II

Rekonstruktionsåtgärder

KAPITEL III

Likvidationsförfaranden

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser

AVDELNING V

ANDRA BESTÄMMELSER

AVDELNING VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Övergångsbestämmelser

AVSNITT 1

Försäkring

AVSNITT 2

Återförsäkring

AVSNITT 3

Försäkring och återförsäkring

KAPITEL II

Slutbestämmelser

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A.

Klassificering av risker i klasser

B.

Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A.

Företagsformer för skadeförsäkringsföretag

B.

Företagsformer för livförsäkringsföretag

C.

Former för återförsäkringsföretag

BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1.

Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

2.

Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

3.

Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

4.

Beräkning av marknadsriskmodulen

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159

BILAGA VI

Del A

Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310)

Del B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310)

BILAGA VII

JÄMFÖRELSETABELL

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Avsnitt 1

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 1

Syfte

Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende

1) 

rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,

2) 

tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,

3) 

rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  

Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.

Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium eller som önskar etablera sig där.

2.  

När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 första stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under de olika omständigheter som anges i avtalet.

Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens egen personal och utrustning.

Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhandahålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assistans i sådan egenskap.

3.  

När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:

a) 

Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:

i) 

Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

ii) 

Livräntor.

iii) 

Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera livförsäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom.

▼M13

iv) 

Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukförsäkring som finns i Irland.

▼B

b) 

Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:

i) 

Verksamhet som innebär inrättande av medlemssammanslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne (tontiner).

ii) 

Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfattar förpliktelser med fastställd varaktighet och beloppsstorlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar.

iii) 

Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betalningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.

iv) 

Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.

v) 

Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska ”Code des assurances”.

c) 

Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lagstiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäkringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.

Avsnitt 2

Undantag från tillämpningsområdet

Underavsnitt 1

Allmänt

Artikel 3

Lagfästa system

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c ska detta direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem.

Artikel 4

Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek

1.  

Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5–10 ska detta direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samtliga följande villkor:

▼M13

a) 

Företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte 15 000 000  EUR.

b) 

Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inbegripet belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte 50 000 000  EUR.

c) 

Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto, inbegripet belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 50 000 000  EUR.

▼B

d) 

Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1.

e) 

Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksamhet som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än ►M10  600 000 EUR ◄ , eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än ►M10  2 700 000 EUR ◄ , eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 10 %.

2.   Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från och med det fjärde året. 3.   Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga tecknade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsättningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem åren. 4.  

Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföretag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren.

b) 

Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas överskridas inom de följande fem åren.

Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här artikeln inte gälla.

5.   Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation enligt detta direktiv.

Underavsnitt 2

Skadeförsäkring

Artikel 5

Verksamhet

När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte gälla följande:

1. 

Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna definieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.

2. 

Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.

3. 

Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av premier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.

4. 

Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare.

Artikel 6

Assistans

1.  

Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller samtliga följande villkor:

▼M13

a) 

Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinhaverier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam eller i ett grannland.

▼B

b) 

Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:

i) 

Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och utrustning.

ii) 

Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fortsätta sin resa på annat sätt.

iii) 

Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet inom samma stat.

c) 

Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmelserna i detta direktiv gäller.

▼M13

2.   I de fall som avses i punkt 1 b i och ii ska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte tillämpas i fall där förmånstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respektive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie betalas.

▼M13 —————

▼B

4.   Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjänsterna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem.

Artikel 7

Ömsesidiga företag

Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna försäkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 8

Institut

Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver skadeförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämplig lag ändras med avseende på deras behörighet:

1. 

I Danmark, Falck Danmark.

2. 

I Tyskland, följande halvstatliga institut:

a) 

”Postbeamtenkrankenkasse”.

b) 

”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.

▼M13 —————

▼B

4. 

I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.

Underavsnitt 3

Livförsäkring

Artikel 9

Tjänster och verksamheter

När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte tillämpas på följande:

1. 

Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.

2. 

Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsfall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de försäkringsmatematiska avsättningarna.

3. 

Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under förutsättning att

a) 

pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar särskilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och

b) 

de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkringsbolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.

Artikel 10

Organisationer, företag och institut

När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut:

1. 

Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.

2. 

”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på omfattningen av dess behörighet.

3. 

”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verksamhet eller behörighet.

Underavsnitt 4

Återförsäkring

Artikel 11

Återförsäkring

När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder.

Artikel 12

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

1.   Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet ska inte omfattas av detta direktiv. 2.   Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.

Avsnitt 3

Definitioner

Artikel 13

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. 

försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14.

2. 

captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

3. 

försäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisation för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.

4. 

återförsäkringsföretag: ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.

5. 

captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

6. 

återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 14.

▼M6

7. 

återförsäkring: något av följande:

a) 

Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

▼M13 —————

▼M6

c) 

Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 ( 1 ).

▼B

8. 

hemmedlemsstat: något av följande:

a) 

Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäkringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,

b) 

Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkringsföretag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.

c) 

Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor.

9. 

värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och skadeförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett försäkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.

10. 

tillsynsmyndighet: den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

▼M13

10a. 

litet och icke-komplext företag: ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, inbegripet ett captivebolag för försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring, som uppfyller villkoren i artikel 29a och som har klassificerats som ett sådant i enlighet med artikel 29b.

10b. 

liten och icke-komplex grupp: en grupp som efterlever villkoren i artikel 213a och som har klassificerats som en sådan av grupptillsynsmyndigheten enligt punkt 2 i den artikeln.

10c. 

lagstadgad revisor: en lagstadgad revisor i den mening som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG ( 2 ).

10d. 

revisionsföretag: ett revisionsföretag i den mening som avses i artikel 2.3 i direktiv 2006/43/EG.

▼B

11. 

filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

12. 

etableringsställe: ett företags huvudkontor eller någon av dess filialer.

13. 

medlemsstat där risken är belägen: något av följande:

a) 

Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring.

b) 

Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen avser fordon av något slag.

c) 

Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäkring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass.

d) 

I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, den medlemsstat där något av följande är beläget:

i) 

Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller

ii) 

om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.

14. 

medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där något av följande är beläget:

a) 

Försäkringstagarens stadigvarande bostad.

b) 

Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.

▼M13

15. 

moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU ( 3 ) eller ett företag som tillsynsmyndigheterna betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i det här direktivet.

16. 

dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som tillsynsmyndigheterna ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i det här direktivet.

▼B

17. 

nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarintresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

18. 

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt vad som anges i ►M13  artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU ◄ eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

▼M13

19. 

transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

▼B

20. 

ägarintresse: ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

21. 

kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

22. 

reglerad marknad: något av följande:

a) 

Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reglerad marknad enligt definitionen i ►M13  artikel 4.1.21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU ( 4 ) ◄ .

b) 

Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell marknad som uppfyller följande villkor:

i) 

Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmedlemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med kraven i ►M13  direktiv 2014/65/EU ◄ .

ii) 

De finansiella instrument som omsätts på denna marknad är av en kvalitet som är jämförbar med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den reglerade marknaden, eller de reglerade marknaderna, i hemmedlemsstaten.

23. 

nationell byrå: en sådan nationell försäkringsbyrå som definieras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.

24. 

nationell garantifond: ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i direktiv 84/5/EEG.

25. 

finansiellt företag: någon av följande enheter:

a) 

Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksamhet enligt definitionen i ►M13  artikel 4.1.1, 4.1.18 och 4.1.26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( 5 ) ◄ .

b) 

Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 212.1 f.

c) 

Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i ►M13  direktiv 2014/65/EU ◄ .

d) 

Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG;

26. 

specialföretag: ett företag, annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäkringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

27. 

stora risker:

a) 

risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A i bilaga I.

b) 

risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I, i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver industriell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan verksamhet.

c) 

risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:

i) 

Balansomslutning: ►M10  6 600 000 EUR ◄ i tillgångar.

▼M13

ii) 

Nettoomsättning: 13 600 000 EUR i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2013/34/EU.

▼B

iii) 

Genomsnittligen 250 anställda under räkenskapsåret.

Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det upprättas sammanställd redovisning enligt ►M13  direktiv 2013/34/EU ◄ ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första stycket led c.

Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkessammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller tillfälliga sammanslutningar.

28. 

uppdragsavtal: en överenskommelse i någon form mellan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleverantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vilken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget självt.

29. 

funktion: inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.

30. 

teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar.

31. 

marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsakas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.

32. 

kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kreditvärdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker.

▼M5

32a. 

kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 ( 6 ) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen,

▼B

33. 

operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser

34. 

likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till betalning.

35. 

koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.

36. 

riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan part.

37. 

diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsammare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade.

38. 

prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kommande händelser kommer att förverkligas.

39. 

riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbelopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och som ökar monotont med risknivån för den exponering som ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.

▼M5

40. 

externt ratinginstitut eller ECAI: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 ( 7 ) eller en centralbank som utfärdar kreditbetyg som inte omfattas av den förordningen.

▼M13

41. 

reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i direktiv 2002/87/EG eller ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv (EU) 2016/2341.

42. 

kryptotillgång: en kryptotillgång enligt definitionen i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 ( 8 ).

43. 

proportionalitetsåtgärd: varje åtgärd som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, 45a.5, 51.6, 51a.1, 77.8 och 144a.4 eller varje åtgärd som föreskrivs i de delegerade akter som antas enligt detta direktiv och som uttryckligen är tillämplig på små och icke-komplexa företag i enlighet med artikel 29c.

44. 

hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad händelse eller omständighet som, om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde.

45. 

hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 ( 9 ).

▼B

KAPITEL II

Startande av verksamhet

Artikel 14

Auktorisationsprincipen

1.   Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv. 2.  

Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:

a) 

Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna medlemsstats territorium.

b) 

Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisation enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.

Artikel 15

Auktorisationens räckvidd

1.   En auktorisation enligt artikel 14 ska gälla inom hela gemenskapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. 2.  

En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen.

Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges i artikel 16.

Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksamhet i dessa klasser bedrivs samtidigt.

3.  

När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.

Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses i artikel 23.

4.   Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assistans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan verksamhet. 5.  

När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.

Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.

Artikel 16

Underordnade risker

1.  

Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a) 

De hör samman med huvudrisken.

b) 

De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken.

c) 

De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.

2.  

Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.

Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1 samt ett av följande villkor är uppfyllda:

a) 

Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.

b) 

Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.

Artikel 17

Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag

1.   Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företagsformer som anges i bilaga III. 2.   Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller företag som omfattas av privaträttslig lagstiftning.

▼M5

3.   Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a beträffande de företagsformer som anges i bilaga III, med undantag av punkterna 28 och 29 i delarna A, B och C.

▼B

Artikel 18

Villkor för auktorisation

1.  

Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansöker om auktorisation ska,

a) 

när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet,

b) 

när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som avser verksamheter inom den finansiella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG,

c) 

förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,

d) 

ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i artikel 129.1 d,

e) 

styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet enligt artikel 100,

f) 

styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet enligt artikel 128,

g) 

styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV avsnitt 2,

h) 

när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar,

▼M13

i) 

ange om en begäran om auktorisation att utöva direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet eller att utöva verksamhet som ett annat reglerat företag eller en försäkringsdistributör har ingetts i en annan medlemsstat och har avslagits eller dragits tillbaka samt skälen till att den avslogs eller drogs tillbaka.

▼B

2.  

Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auktorisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23.

Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.

3.  

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klasserna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:

a) 

innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsföretag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 129.1 d,

b) 

förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.

4.  

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avseende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:

a) 

innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsföretag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 129.1 d,

b) 

förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.

Artikel 19

Nära förbindelser

Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska tillsynsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs.

Artikel 20

Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags huvudkontor

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

Artikel 21

Försäkringsvillkor och premietariffer

1.  

Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.

För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska beviljas auktorisation.

2.   Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem. 3.   Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sammanhänger med den klassen. 4.   Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn ska företes.

Artikel 22

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

Artikel 23

Verksamhetsplan

1.  

Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska innehålla uppgifter eller dokumentation om följande:

a) 

Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.

b) 

De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag.

c) 

Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.

d) 

De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån på minimikapitalkravet.

e) 

Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till försäkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen.

▼M13

f) 

De medlemsstater, tredjeländer och, om auktorisation att starta och driva försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet beviljas på geografisk nivå inom tredjeländer, de relevanta geografiska områden i dessa tredjeländer där det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att bedriva verksamhet.

▼B

2.  

Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:

a) 

En prognos för balansräkningen.

b) 

Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.

c) 

Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artiklarna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.

d) 

Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.

e) 

När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även följande:

i) 

Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

ii) 

Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.

f) 

När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

Artikel 24

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

1.  

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.

2.  

Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 10 ) samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till ►M13  direktiv 2014/65/EU ◄ , förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

Artikel 25

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföljas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget.

Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation kan prövas i domstol.

▼M13

Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där tillsynsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader eller vid gemensam bedömning enligt artikel 26.4 inom åtta månader från den dag då ansökan mottogs.

▼M13

Varje avslag på en ansökan om auktorisation, inbegripet namnet på det ansökande företaget och skälen till att ansökan avslogs, ska anmälas till den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 11 ). Eiopa ska ha en uppdaterad databas med sådan information och ge tillsynsmyndigheterna tillgång till databasen.

▼M5

Artikel 25a

Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation

Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten ( ►M13  Eiopa ◄ . Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska föras in på en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad.

▼B

Artikel 26

Samråd med myndigheter i andra medlemsstater

1.  

Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande företag:

a) 

Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

b) 

Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

c) 

Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

2.  

Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

a) 

Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

b) 

Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

c) 

Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

3.  

De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp.

De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

▼M13

4.   Om samråd enligt punkt 1 behöver ske med flera tillsynsmyndigheter, får varje berörd tillsynsmyndighet inom en månad från den dag då begäran mottogs begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation är med och gemensamt bedömer ansökan om auktorisation. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation ska beakta slutsatserna av den gemensamma bedömningen när den fattar sitt slutliga beslut.

▼B

KAPITEL III

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

Artikel 27

Tillsynens huvudsyfte

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har tillgång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkompetens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.

Artikel 28

Finansiell stabilitet och procyklikalitet

Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövandet av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i krissituationer, med hänsyn till den information som finns tillgänglig vid tillfället i fråga.

I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna av sina åtgärder.

Artikel 29

Allmänna principer för tillsynen

1.   Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings- och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler. 2.   Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska innefatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektioner på plats.

▼M13

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att kraven i detta direktiv tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag. 4.   Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande som antas av kommissionen ska ta hänsyn till proportionalitetsprincipen så att det säkerställs att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små och icke-komplexa företag.

Förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnas av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010, förslag till tekniska standarder för genomförande som överlämnas i enlighet med artikel 15 i den förordningen samt riktlinjer och rekommendationer som utfärdas i enlighet med artikel 16 i den förordningen ska säkerställa att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små och icke-komplexa företag.

5.  

Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artikel 301a anta delegerade akter för att specificera

a) 

de kriterier som fastställs i artikel 29a.1, inbegripet metoden för att beräkna den summa som avses i leden a iv, b v och c vii i den artikeln,

b) 

den metod som ska användas för att klassificera företag som små och icke-komplexa företag, och

c) 

villkoren för att bevilja eller dra tillbaka tillsynsmyndighetens godkännande för proportionalitetsåtgärder som ska användas av företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag och som avses i artikel 29d.

▼M13

Artikel 29a

Kriterier för identifiering av små och icke-komplexa företag

1.  

Medlemsstaterna ska säkerställa att företag klassificeras som små och icke-komplexa företag i enlighet med förfarandet i artikel 29b om företagen under de två på varandra följande räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller följande kriterier:

a) 

För företag som bedriver livförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 % av de totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör mindre än 40 % av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) 

Undergruppen för ränterisk, som avses i artikel 105.5 andra stycket a, utgör inte mer än 5 % av de försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76.

ii) 

De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av följande tröskelvärden:

1. 

20 000 000 EUR.

2. 

10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

iii) 

Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte 1 000 000 000  EUR.

iv) 

Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna:

1. 

Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5.

2. 

Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk.

3. 

Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.

v) 

Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

vi) 

Solvenskapitalkravet efterlevs.

b) 

För företag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 % av deras totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör mindre än 20 % av deras totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) 

Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste åren är mindre än 100 %.

ii) 

De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av de följande tröskelvärdena:

1. 

20 000 000  EUR.

2. 

10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

iii) 

De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet överstiger inte 100 000 000  EUR.

iv) 

Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I utgör inte mer än 30 % av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten.

v) 

Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna:

1. 

Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5.

2. 

Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk.

3. 

Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.

vi) 

Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

vii) 

Solvenskapitalkravet efterlevs.

c) 

För försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 % av deras totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 % av deras totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) 

Undergruppen för ränterisk, som avses i artikel 105.5 andra stycket a, utgör inte mer än 5 % av de försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76.

ii) 

Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste åren är mindre än 100 %.

iii) 

Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte 1 000 000 000  EUR.

iv) 

De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet överstiger inte 100 000 000  EUR.

v) 

De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av de tröskelvärdena:

1. 

20 000 000  EUR.

2. 

10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

vi) 

Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I utgör inte mer än 30 % av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten.

vii) 

Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna:

1. 

Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5.

2. 

Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk.

3. 

Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.

viii) 

Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

ix) 

Solvenskapitalkravet efterlevs.

Kriterierna i första stycket a ii och v, b ii och vi samt c v och viii ska inte tillämpas på captivebolag för försäkring eller på captivebolag för återförsäkring.

Genom undantag från första stycket ska captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring också klassificeras som små och icke-komplexa företag om de inte uppfyller kriterierna i första stycket, förutsatt att de uppfyller båda följande kriterier:

a) 

De försäkrade och förmånstagarna är något av följande:

i) 

Juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår.

ii) 

Fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

b) 

De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

2.   För företag som har haft auktorisation i enlighet med artikel 14 under de två senaste räkenskapsåren ska uppfyllelsen av kriterierna i punkt 1 i denna artikel bedömas med avseende på det senaste räkenskapsår som föregått klassificeringen eller, om de har haft auktorisationen inom de senaste tolv månaderna, med avseende på den verksamhetsplan som avses i artikel 23. 3.  

Följande företag ska aldrig klassificeras som små och icke-komplexa företag:

a) 

Företag som använder en godkänd partiell eller fullständig intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med kraven på fullständiga och partiella interna modeller i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

b) 

Företag som är moderföretag i ett finansiellt konglomerat i den mening som avses i artikel 2.14 i direktiv 2002/87/EG eller en grupp i den mening som avses i artikel 212 i det här direktivet och på vilket grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 a eller b i det här direktivet, såvida inte gruppen klassificeras som en liten och icke-komplex grupp.

c) 

Företag som är moderföretag till ett företag som avses i artikel 228.1 a–e.

d) 

Företag som förvaltar pensionsfonder i den mening som avses i artikel 2.3 b iii och 2.3 b iv, om värdet av pensionsfondens tillgångar överstiger 1 000 000 000  EUR.

Artikel 29b

Klassificeringsförfarande för företag som uppfyller kriterierna

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som uppfyller kriterierna i artikel 29a får anmäla detta till tillsynsmyndigheten i syfte att klassificeras som små och icke-komplexa företag. 2.  

Företaget ska lämna in den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den tidigare auktorisation som avses i artikel 14 beviljades. Anmälan ska innehålla följande:

a) 

Belägg för att alla kriterier i artikel 29a som är tillämpliga på företaget uppfylls.

b) 

En försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle leda till att något av kriterierna i artikel 29a inte uppfylls under de närmaste tre åren.

c) 

Uppgift om vilka proportionalitetsåtgärder företaget avser att använda, särskilt om det planerar att tillämpa förenklande bästa skattningar, samt om företaget planerar att tillämpa den förenklade metoden för att beräkna försäkringstekniska avsättningar enligt artikel 77.8.

3.  

Tillsynsmyndigheten får inom två månader från mottagandet av en fullständig anmälan enligt punkt 1 motsätta sig att ett företag klassificeras som ett litet eller icke-komplext företag av skäl som uteslutande gäller något av följande:

a) 

Bristande uppfyllelse av kriterierna som föreskrivs i artikel 29a.

b) 

Underskridande av solvenskapitalkravet, bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket.

c) 

Företaget står för över 5 % av livmarknaden eller i tillämpliga fall skademarknaden i enlighet med artikel 35a.1 andra stycket i företagets hemmedlemsstat.

4.   Ett beslut av tillsynsmyndigheten om att motsätta sig klassificeringen av ett företag som ett litet och icke-komplext företag ska ange skälen till detta och skriftligen meddelas det berörda företaget.

I avsaknad av ett sådant beslut ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med utgången av den tvåmånadersperiod som avses i punkt 3.

Om tillsynsmyndigheten före utgången av den tvåmånadersperiod som avses i punkt 3 har utfärdat ett beslut som bekräftar att kriterierna är uppfyllda, ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med dagen för ett sådant beslut.

5.   När det gäller begäranden som tas emot av tillsynsmyndigheterna inom de första sex månaderna från den 30 januari 2027 ska den period som avses i punkt 3 förlängas till fyra månader. 6.   Ett företag ska vara klassificerat som ett litet och icke-komplext företag så länge klassificeringen inte upphör i enlighet med denna punkt.

Om ett litet och icke-komplext företag inte längre uppfyller något av kriterierna i artikel 29a.1 ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten. Om villkoren kontinuerligt inte efterlevs under två på varandra följande år, ska företaget informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med det följande räkenskapsåret.

Om ett företag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag uppfyller något av uteslutningskriterierna i artikel 29a.3 ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med påföljande räkenskapsår.

Artikel 29c

Användning av proportionalitetsåtgärder av företag som klassificeras som små och icke-komplexa

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag får använda alla proportionalitetsåtgärder. 2.  

Genom undantag från punkt 1 får tillsynsmyndigheten om den hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen för ett litet och icke-komplext företag begära att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera av proportionalitetsåtgärderna, förutsatt att den begäran vederbörligen motiveras skriftligen med hänvisning till de specifika farhågorna om företagets riskprofil. Allvarliga farhågor ska anses föreligga om

a) 

solvenskapitalkravet underskrids eller om det finns en risk för att det underskrids under de följande tre månaderna, i tillämpliga fall bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket,

b) 

företagets företagsstyrningssystem är inte ändamålsenligt enligt artikel 41, eller

c) 

väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till väsentligt bristande uppfyllelse av något av kriterierna i artikel 29a.1.

Artikel 29d

Användning av proportionalitetsåtgärder av företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag endast får använda proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, 77.8 och 144a.4 samt sådana proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i delegerade akter som antas enligt detta direktiv och som är både uttryckligen tillämpliga på små och icke-komplexa företag i enlighet med artikel 29c och identifieras vid tillämpning av den här artikeln, efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska lämna in en skriftlig begäran om godkännande till tillsynsmyndigheten. Denna begäran ska innehålla

a) 

en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda och skälen till att de är motiverade med tanke på arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) 

all annan väsentlig information om företagets riskprofil,

c) 

en försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle inverka på företagets riskprofil under de närmaste tre åren.

2.   Tillsynsmyndigheten ska inom två månader från mottagandet av den begäran som avses i punkt 1 andra stycket bedöma begäran och informera företaget om sitt godkännande eller avslag samt om de beviljade proportionalitetsåtgärder vars användning har godkänts. Om tillsynsmyndigheten godkänner användningen av proportionalitetsåtgärder på vissa villkor, ska villkoren motiveras i beslutet om godkännande. Tillsynsmyndighetens beslut att motsätta sig användningen av en eller flera av de proportionalitetsåtgärder som förtecknas i begäran ska anmälas skriftligen och ange skälen till tillsynsmyndighetens beslut. Sådana skäl ska ha anknytning till företagets riskprofil. 3.   Tillsynsmyndigheten får begära ytterligare information som är nödvändig för att slutföra den bedömning som avses i punkt 2. Den period som avses i den punkten ska upphöra att löpa från och med dagen för tillsynsmyndighetens första begäran till och med dagen för mottagandet av det berörda företagets svar på begäran. Eventuella ytterligare begäranden från tillsynsmyndigheten ska inte leda till att bedömningsperioden upphör att löpa. 4.   När det gäller begäranden som tas emot av tillsynsmyndigheterna före den 31 juli 2027 ska den period som avses i punkt 2 vara fyra månader. 5.   Ett godkännande att använda proportionalitetsåtgärder får ändras eller återkallas när som helst om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil har förändrats. Varje beslut av tillsynsmyndigheten att ändra eller återkalla det godkännandet ska ange skälen till detta och ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

Artikel 29e

Övervakning av användningen av proportionalitetsåtgärder

1.   Inom ett år från det att de klassificerats som små och icke-komplexa företag ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen rapportera till sina tillsynsmyndigheter om de proportionalitetsåtgärder som använts som en del av den information som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna enligt artikel 35. Om sådana företag avser att ändra förteckningen över de proportionalitetsåtgärder som ska användas ska de omedelbart underrätta sina tillsynsmyndigheter. 2.   Om försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder proportionalitetsåtgärder enligt artikel 29d beslutar att sluta använda sådana åtgärder ska de underrätta sina tillsynsmyndigheter om detta. 3.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar någon av de proportionalitetsåtgärder som motsvarar befintliga åtgärder inom ramen för detta direktiv senast den 28 januari 2025 får fortsätta att tillämpa sådana åtgärder utan tillämpning av de krav som anges i artiklarna 29b, 29c och 29d, under en period på högst fyra räkenskapsår.

▼B

Artikel 30

Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning

1.   Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. 2.  

►M13  Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess företagsstyrningssystem, dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, i enlighet med de regler som fastställts eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på unionsnivå. ◄

Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att försäkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmedlemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.

3.  

Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsynsmyndigheterna i detta företags hemmedlemsstat.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om företaget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta direktiv.

Artikel 31

Överblickbarhet och ansvar

1.   Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett överblickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiell information. 2.  

Medlemsstaterna ska se till att följande information offentliggörs:

a) 

Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna vägledningar på försäkringsrättens område.

b) 

De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.

c) 

Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av stabilitetsregelverket.

d) 

Hur de valmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas.

e) 

Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer.

De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara tillräckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.

Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första stycket leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlemsstat på en och samma webbplats.

3.   Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas styrelser och verkställande organ.

▼M5

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 ska kommissionen enligt artikel 301a anta delegerade akter för punkt 2 i den här artikeln med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggregerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offentliggöranden. 5.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, och utan att tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 påverkas, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera mallarna för och strukturen på det offentliggörande som anges i den här artikeln.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Artikel 32

Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal

1.   Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser. 2.   Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

Artikel 33

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget.

Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller.

▼M5

Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.

▼B

Artikel 34

Allmänna tillsynsbefogenheter

1.   Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer lagar och andra författningar i varje medlemsstat. 2.   Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag och medlemmar av deras förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. 3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för att utöva tillsyn enligt artikel 35. 4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reglerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar. 5.   Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra undersökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags lokaler. 6.   Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt. 7.   De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i punkterna 1–5 ska även gälla verksamheter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal. 8.   De åtgärder som anges i punkterna 1–5 och 7 ska, vid behov och när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg.

Artikel 35

Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna

▼M5

1.  

►M13  Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28, de allmänna principer för tillsynen som fastställs i artikel 29, särskilt proportionalitetsprincipen. ◄ Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:

▼B

a) 

Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tillämpas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering.

b) 

Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som framkommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter och -skyldigheter.

2.  

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:

a) 

Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:

i) 

Med i förväg fastställd periodicitet.

ii) 

När i förväg definierade händelser inträffar.

iii) 

Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags situation.

b) 

Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmedlare eller ingåtts med tredje man.

c) 

Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.

3.  

De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta följande:

a) 

Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination av sådana.

b) 

Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana.

c) 

Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kombination av sådana.

4.  

De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i överensstämmelse med följande principer:

a) 

De ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.

b) 

De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänseende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.

c) 

De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.

5.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdokument som godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven.

▼M13

5a.   Med beaktande av de uppgifter som krävs enligt punkterna 1, 2 och 3 och de principer som anges i punkt 4 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar in en regelbunden tillsynsrapport som omfattar uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporteringsperioden.

Den regelbundna tillsynsrapporten ska lämnas in med följande frekvens:

a) 

för små och icke-komplexa företag, vart tredje år eller, om tillsynsmyndigheten tillåter detta, upp till vart femte år.

b) 

För försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte är små och icke-komplexa företag, vart tredje år.

Vid tillämpning av andra stycket b får en tillsynsmyndighet, om det anses nödvändigt, kräva att företag som står under tillsyn rapporterar oftare.

▼M13 —————

▼M13

9.  

Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera

a) 

de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i den här artikeln,

b) 

kriterierna för begränsad tillsynsrapportering för captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i dessa specifika typer av företag, i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i tillsynsrapporteringen.

▼M5

10.   ►M13  För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2, inbegripet de riskbaserade tröskelvärden som fastställer utlösande faktorer för rapporteringskrav i tillämpliga fall eller undantag för specifika uppgifter för vissa typer av företag, såsom captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i vissa typer av företag. Eiopa ska utveckla it-lösningar, inbegripet rapporteringsmallar och instruktioner för den rapportering som avses i punkterna 1 och 2. ◄

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼M13 —————

▼M13

12.  

Senast den 29 januari 2027 ska Eiopa till kommissionen lämna in en rapport om möjliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsändringar, för att utveckla en integrerad datainsamling i syfte att

a) 

minska överlappning och bristande överensstämmelse mellan rapporteringsramarna inom försäkringssektorn och andra finansiella sektorer,

b) 

förbättra standardisering av data och effektivisera utbyte och användning av data som redan rapporterats enligt unionens rapporteringsramar av en relevant behörig myndighet på unionsnivå eller nationell nivå, och

c) 

reducera efterlevnadskostnaderna.

Eiopa ska prioritera men inte begränsa sig till uppgifter som rör rapportering om företag för kollektiva investeringar och derivat.

Vid utarbetandet av den rapport som avses i första stycket ska Eiopa ha ett nära samarbete med övriga europeiska tillsynsmyndigheter och Europeiska centralbanken (ECB) och i relevanta fall involvera de nationella behöriga myndigheterna.

Artikel 35a

Undantag från och begränsningar av regelbunden tillsynsrapportering beviljade av tillsynsmyndigheter

1.  

Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i artikel 35.2 a i är kortare än ett år, får de berörda tillsynsmyndigheterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen om

a) 

överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) 

uppgifterna rapporteras minst årligen.

Denna begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas företag som tillsammans inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, varvid livmarknadens andel ska grundas på försäkringstekniska avsättningar brutto och skademarknadensandel på tecknade bruttopremieinkomster.

När tillsynsmyndigheterna fastställer huruvida företag är berättigade till dessa begränsningar ska de prioritera små och icke-komplexa företag.

2.  

De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäkrings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post, om

a) 

överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) 

överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändig för en ändamålsenlig tillsyn av företaget,

c) 

undantaget inte undergräver stabiliteten i de berörda finansiella systemen i unionen, och

d) 

företaget kan tillhandahålla uppgifterna på begäran.

Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas företag som tillsammans inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad och dess återförsäkringsmarknad, varvid livmarknadens andel ska grundas på försäkringstekniska avsättningar brutto och skademarknadens andel på tecknade bruttopremieinkomster.

När tillsynsmyndigheterna fastställer huruvida företag är berättigade till dessa begränsningar eller undantag ska de prioritera små och icke-komplexa företag.

3.  

Captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring ska undantas från regelbunden tillsynsrapportering där tillgångarna redovisas post för post om den i förväg fastställda periodicitet som avses i artikel 35.2 a i är kortare än ett år, förutsatt att de efterlever båda följande villkor:

a) 

De försäkrade och förmånstagarna är något av följande:

i) 

Juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår.

ii) 

Fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

b) 

De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

4.  

Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag bedöma huruvida överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos företagets risker, med beaktande av åtminstone följande:

a) 

De marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till.

b) 

Riskkoncentrationsnivån.

c) 

Möjliga effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten.

d) 

Företagets system och strukturer för att lämna uppgifter för tillsynsändamål och det styrdokument som avses i artikel 35.5.

5.  

Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska tillsynsmyndigheterna som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag bedöma huruvida överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten ho företagets risker, med beaktande av åtminstone punkt 4 a–d och följande:

a) 

Volymen av företagets premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

b) 

Volatiliteten i de anspråk och förmåner som företaget täcker.

c) 

Det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktorisation beviljats.

d) 

Lämpligheten hos företagets företagsstyrningssystem.

e) 

Storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

f) 

Huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör.

6.  

För att säkerställa en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 1-5 i denna artikel ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att ytterligare specificera

a) 

metoderna för att fastställa de marknadsandelar som avses i punkt 1 andra stycket och i punkt 2 andra stycket i denna artikel,

b) 

det förfarande som tillsynsmyndigheterna ska använda för att informera försäkrings- och återförsäkringsföretagen om de begränsningar eller undantag som avses i denna artikel.

Artikel 35b

Tidsfrister för rapportering

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 på årsbasis eller mer sällan senast 16 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår. 2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 på kvartalsbasis inom fem veckor efter utgången av respektive kvartal. 3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar in den regelbundna tillsynsrapport som avses i artikel 35.5a inom 18 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.

▼B

Artikel 36

Tillsynens granskningsprocess

1.  

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna granskar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att ställas – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den miljö där de verkar.

2.  

Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs:

▼M13

a) 

Företagsstyrningssystem, inbegripet lämplighetskraven enligt artikel 42 och egenrisk- och solvensbedömningen enligt kapitel IV avsnitt 2.

▼B

b) 

Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.

c) 

Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.

d) 

Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6.

e) 

Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3.

f) 

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyllande av kraven på fullständiga och partiella interna modeller i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

3.   Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollredskap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar.

▼C2

4.  

Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och arbetsrutiner för att påvisa möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs.

▼B

Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena.

5.   Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svagheter eller brister som påvisats i den samlade tillsynsbedömningen. 6.  

De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet.

Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedömningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.

Artikel 37

Kapitaltillägg

1.  

Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndigheterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:

a) 

Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat med standardformeln i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och

i) 

kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119 är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller

ii) 

en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas i enlighet med artikel 119.

▼M5

b) 

Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.

▼B

c) 

Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats av andra åtgärder.

▼M5

d) 

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.

▼M13

e) 

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses i artiklarna 308c och 308d och samtliga följande villkor är uppfyllda:

i) 

Företaget skulle inte efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden.

ii) 

Företaget har underlåtit att till tillsynsmyndigheten lämna in antingen den ursprungliga infasningsplanen inom den period som anges i artikel 308e andra stycket eller den årliga rapport som krävs enligt tredje stycket i den artikeln.

▼M5

2.   I de fall som anges i led a och b i punkt 1 ska kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 101.3.

I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.

▼M13

I de fall som anges i punkt 1 d och e ska kapitaltillägget stå i proportion till de betydande risker som uppstått på grund av den avvikelse respektive den bristande efterlevnad som avses i de leden.

▼C2

3.   I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndigheten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till föreläggandet av ett krav på kapitaltillägg.

▼B

4.   Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet. 5.  

Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som förelagts.

Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräkning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5.

▼M5

6.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas. 7.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera metoderna för beräkningen av kapitaltillägg. 8.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning med avseende på denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapitaltillägg.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

▼B

Artikel 38

Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtal

1.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska medlemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att garantera att följande villkor uppfylls:

a) 

Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

b) 

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgifter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

c) 

Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänsteleverantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

2.  

Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter – själva eller genom personer som de utser för detta ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleverantörens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsynsmyndigheten vara relevant myndighet.

Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

▼M5

Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kontroll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.

▼B

Artikel 39

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1.  

Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i nationell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen.

Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptföretaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan överlåtelsen beaktats.

2.   För försäkringsföretag ska punkterna 3–6 gälla. 3.   Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen rådfrågas. 4.   I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks, antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster. 5.  

Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.

Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta medgivande.

6.  

En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd av punkterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auktorisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäkringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.

Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.

KAPITEL IV

Villkor för utövandet av verksamheten

Avsnitt 1

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

Artikel 40

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

▼M13

Alla ledamöter i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan ska ha gott anseende och tillsammans ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna utföra sina uppgifter.

Ledamöter i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan får inte ha dömts för allvarliga eller upprepade brott med anknytning till penningtvätt eller finansiering av terrorism eller andra brott som skulle kunna äventyra deras goda anseende under åtminstone de tio år som föregått det år då de utför eller skulle utföra sitt uppdrag i företaget.

▼B

Avsnitt 2

Företagsstyrningssystem

Artikel 41

Allmänna krav på företagsstyrningen

1.  

Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.

Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–49.

▼M13

Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt. En sådan intern översyn ska inbegripa en bedömning av lämpligheten i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets sammansättning, ändamålsenlighet och interna styrning med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska införa en policy som främjar mångfald i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, inbegripet fastställande av individuella kvantitativa mål för en jämn könsfördelning.

Eiopa ska utfärda riktlinjer för begreppet mångfald som ska beaktas vid valet av ledamöter till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet.

▼B

2.   Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och komplexitet.

▼M13

2a.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag utser olika personer att utföra centrala funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen, funktionen för regelefterlevnad och internrevisionsfunktionen och att varje sådan funktion utförs på ett oberoende sätt i förhållande till de andra funktionerna för att undvika intressekonflikter.

Om ett företag har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag enligt artikel 29b eller om ett företag har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande enligt artikel 29d, får personer som ansvarar för centrala funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen och funktionen för regelefterlevnad också utföra andra centrala funktioner än internrevision och andra funktioner eller ingå i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) 

Potentiella intressekonflikter hanteras på ett lämpligt sätt.

b) 

Kombinationen av funktioner eller kombinationen av en funktion med ett medlemskap i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet äventyrar inte personens förmåga att fullgöra sina uppdrag.

▼M13

3.   Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision, ersättningar och i tillämpliga fall verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska säkerställa att dessa styrdokument följs.

Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga förändringar i det berörda systemet eller inom det berörda området inträffar. Små och icke-komplexa företag får göra översynen mer sällan, dock minst vart femte år, såvida inte tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i det företaget drar slutsatsen att det behövs en mer frekvent översyn.

▼M11

4.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av beredskapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden och ska i synnerhet inrätta och förvalta nätverks- och informationssystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 ( 12 ).

▼B

5.  

Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och förstärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–49 efterlevs.

Artikel 42

Lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:

a) 

Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning.

b) 

Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

▼M13

2.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela tillsynsmyndigheten varje förändring i fråga om de personer som i praktiken leder företaget eller ansvarar för andra centrala funktioner och därvid uppge skälen till förändringarna och alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna bedöma om de nytillkomna medlemmarna av företagsledningen har den lämplighet som krävs. 3.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela sin tillsynsmyndighet om någon av de personer som avses i punkt 1 inte längre uppfyller de krav som avses i punkt 1 eller har ersatts av det skälet. 4.   Om en person som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner inte uppfyller kraven i punkt 1, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att kräva att denna person av försäkrings- och återförsäkringsföretaget entledigas från sin befattning.

▼B

Artikel 43

Styrkande av gott anseende

1.   När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i konkurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medborgare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande handlingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa krav är tillgodosedda. 2.  

Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlänningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.

Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisation i den berörda medlemsstaten.

3.   De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader. 4.  

Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisationer som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.

Artikel 44

Riskhantering

▼C2

1.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att fortlöpande kunna identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera riskerna, individuella och aggregerade, som de är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andranyckelfunktioner.

▼B

2.  

Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4 som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna beräkning.

Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:

a) 

Teckning av försäkringar och avsättningar.

b) 

ALM-tekniker (”asset–liability management”).

c) 

Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.

d) 

Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

▼M13

e) 

Hantering av operativ risk, inbegripet cybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 ( 13 ).

▼B

f) 

Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna punkt.

▼M5

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.

▼M13

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska deras likviditetsplaner beakta användningen av volatilitetsjusteringen och bedöma huruvida likviditetsbegränsningar kan uppstå som inte är förenliga med användningen av volatilitetsjusteringen.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska beakta utsikterna på kort, medellång och lång sikt vid bedömningen av hållbarhetsrisker.

För den bedömning som avses i femte stycket ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att företagen som en del av sin riskhantering har strategier, riktlinjer, förfaranden och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt.

▼M5

2a.  

När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet bedöma följande:

a) 

Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.

b) 

Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas

▼M13

i) 

hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbas är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den grundläggande räntedifferens (spread) som avses i artikel 77c.1 b,

▼M5

ii) 

hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,

▼M13 —————

▼M13

c) 

Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbas är för förändringar i de ekonomiska förhållandena som skulle påverka den riskkorrigerade spread som avses i artikel 77d.3.

▼M5

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalkravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.

▼M13

Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ta hänsyn till volatilitetsjusteringen.

▼M13

2b.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag upprättar och övervakar genomförandet av särskilda planer, som inbegriper kvantifierbara mål och processer för att övervaka och bemöta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer, inbegripet dem som uppstår till följd av processen med anpassnings- och omställningstrender rörande de relevanta regleringsmålen och rättsakterna på och unions- och medlemsstatsnivå när det gäller hållbarhetsfaktorer, särskilt dem som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 ( 14 ).

De kvantifierbara målen och processerna för att hantera de hållbarhetsrisker som ingår i de planer som avses i första stycket i denna punkt ska beakta de senaste rapporter och åtgärder som föreskrivs av det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, särskilt när det gäller uppnåendet av unionens klimatmål. Om företaget offentliggör information om hållbarhetsfrågor i enlighet med direktiv 2013/34/EU, ska de planer som avses i första stycket i denna punkt vara förenliga med de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a i det direktivet och ska särskilt innehålla åtgärder med avseende på företagets affärsmodell och affärsstrategi som är konsekventa mellan de båda planerna. I tillämpliga fall ska de metoder och antaganden som ligger till grund för de mål, åtaganden och strategiska beslut som företagen offentliggör vara förenliga med de metoder och antaganden som ingår i de planer som avses i första stycket i denna punkt.

Målen, förfarandena och åtgärderna för att hantera de hållbarhetsrisker som ingår i planerna, som avses i första stycket i denna punkt, ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkrings- och återförsäkringsföretagens affärsmodell, i enlighet med artikel 29.3.

2c.  

För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera

a) 

minimistandarderna och referensmetoderna för identifiering, mätning, hantering och övervakning av hållbarhetsrisker,

b) 

de delar som ska täckas av de planer som ska utarbetas i enlighet med punkterna 2b och 2e i denna artikel, vilka ska innehålla specifika tidsramar och mellanliggande kvantifierbara mål och delmål, i syfte att övervaka och bemöta de finansiella risker som härrör från hållbarhetsfaktorer samt kopplingarna till de krav som fastställs i artiklarna 45 och 45a,

c) 

tillsynsmetoder för de planer, kvantifierbara mål och förfaranden som avses i punkterna 2b och 2e,

d) 

de delar av de planer som avses i punkterna 2b och 2e i denna artikel som ska offentliggöras, inbegripet de relevanta kvantifierbara målen, i enlighet med artikel 51.

Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

2d.   Företaget ska årligen offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i de planer som avses i punkterna 2b och 2e. 2e.   Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen är skyldigt att upprätta en plan i enlighet med punkt 2b i denna artikel på gruppnivå, ska medlemsstaterna säkerställa att de försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag som täcks av den planen och som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b undantas från skyldigheten att upprätta en plan på individuell nivå i enlighet med punkt 2b i denna artikel.

▼B

3.   I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6. 4.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en riskhanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet.

▼M5

4a.   För att undvika ett alltför stort utnyttjande av externa ratinginstitut vid utnyttjande av extern kreditvärdering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som en del av sin riskhantering bedöma huruvida de externa kreditvärderingarna är korrekta ►C3  genom att använda ytterligare värderingar när det är praktiskt möjligt, i syfte att undvika ett mekaniskt beroende av externa värderingar. ◄

För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.

▼C2

5.  

För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också omfatta följande:

▼B

a) 

Att utforma och genomföra den interna modellen.

b) 

Att testa och validera den interna modellen.

c) 

Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare ändringar av den.

d) 

Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten.

e) 

Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områden där förbättringar krävs och informera organet om hur insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter fortskrider.

Artikel 45

Egen risk- och solvensbedömning

1.  

Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

Bedömningen ska minst omfatta följande:

a) 

Det totala solvenskravet med beaktande av företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi.

b) 

Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnitten 4 och 5 och av kraven på försäkringstekniska avsättningar i kapitel VI avsnitt 2.

c) 

Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvenskravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

▼M13

d) 

Överväganden och analyser av den makroekonomiska situationen och möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna.

e) 

På motiverad begäran av tillsynsmyndigheten, överväganden och analyser av följande:

i) 

Förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan påverka företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och det totala solvenskrav som avses i led a.

ii) 

Företagets verksamhet som kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och som kan ge upphov till systemrisk.

f) 

Företagets samlade förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning, även under stressade förhållanden.

1a.  

Vid tillämpning av punkt 1 d och e ska den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna åtminstone inbegripa följande:

a) 

Nivån på räntesatser och spreadar.

b) 

Nivån på finansmarknadsindex.

c) 

Inflation.

d) 

Sammanlänkning med andra finansmarknadsaktörer.

e) 

Klimatförändringar, pandemier, andra storskaliga händelser och katastrofer som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Vid tillämpning av punkt 1 e i ska förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt åtminstone inbegripa rimliga ogynnsamma framtidsscenarier och risker som rör kreditcykeln och konjunkturnedgångar, flockbeteende i fråga om investeringar eller alltför höga exponeringskoncentrationer på sektorsnivå.

1b.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de analyser som krävs enligt punkt 1 d i denna artikel står i proportion till riskernas art samt omfattningen och komplexiteten hos företagens verksamhet. Medlemsstaterna ska säkerställa att små och icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande enligt artikel 29d inte är skyldiga att utföra de analyser som avses i punkt 1 e i denna artikel.

▼B

2.   För tillämpningen av punkt 1 a ska det berörda företaget ha infört processer som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verksamhet, och som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de risker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller kan komma att bli, exponerat för. Företaget ska redovisa de metoder det använt i denna bedömning.

▼M13

2a.   Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller en övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses i artiklarna 77a.2, 308c och 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket och artikel 111.2a ska det utföra den bedömning av efterlevnad av de kapitalkrav som avses i punkt 1 b i denna artikel både genom att beakta och inte beakta de justeringarna, övergångsbestämmelserna eller övergångsåtgärderna.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska dock bedömningskravet för den infasningsmekanism som avses i artikel 77a inte vara tillämplig för en valuta för vilken något av följande gäller:

a) 

Andelen framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser överstiger inte 5 %.

b) 

När det gäller framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta överstiger den andel av framtida kassaflöden som avser löptider där de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser inte 10 %.

2b.   Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den bedömning som avses i punkt 1 i den här artikeln dessutom inbegripa hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen.

▼B

3.   Om en intern modell används, ska i det fall som avses i punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som gäller för solvenskapitalkravet. 4.   Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företagets strategiska beslut.

▼M13

5.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den bedömning som avses i punkt 1 årligen och utan dröjsmål efter varje väsentlig förändring i deras riskprofil.

Genom undantag från första stycket i denna punkt får försäkrings- och återförsäkringsföretag utföra den bedömning som avses i punkt 1 minst vartannat år och utan dröjsmål efter varje väsentlig förändring i deras riskprofil, såvida inte tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i företaget drar slutsatsen att det behövs en mer frekvent bedömning, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) 

Företaget är klassificerat som ett litet och icke-komplext företag.

b) 

Företaget är ett captivebolag för försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring som uppfyller samtliga följande kriterier:

i) 

De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

ii) 

De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

Undantaget från kravet på en årlig bedömning ska inte hindra företaget från att fortlöpande identifiera, mäta, hantera, övervaka och rapportera risker.

▼B

6.   Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och solvensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt artikel 35. 7.   Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas för att beräkna kapitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast justeras i enlighet med artiklarna 37, 231-233 och 238.

▼M13

8.   Vid tillämpning av punkt 1 d och e ska medlemsstaterna, om andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna har ett makrotillsynsuppdrag, säkerställa att tillsynsmyndigheterna delar resultaten av sina makrotillsynsbedömningar av försäkrings- och återförsäkringsföretags egenrisk- och solvensbedömningar enligt denna artikel med relevanta nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna samarbetar med nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag när det gäller att analysera resultaten och i tillämpliga fall identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur företagens verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna informerar det berörda företaget om eventuella förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och indataparametrar som är av betydelse för bedömningen.

9.   Vid beslut om att begära någon av de analyser som avses i punkt 1 e i denna artikel från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b ska tillsynsmyndigheten avgöra om någon av dessa analyser utförs på gruppnivå av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotterföretagets särdrag.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska årligen till Eiopa och Europeiska systemrisknämnden (ESRB), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 ( 15 ) lämna in förteckningen över försäkrings- och återförsäkringsföretag och förteckningen över grupper för vilka de begär ytterligare makrotillsynsåtgärder.

Artikel 45a

Analyser av klimatförändringsscenarier

1.   Vid den identifiering och bedömning av risker som avses i artikel 45.2 ska det berörda företaget också bedöma om det har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker. I den bedömning som avses i artikel 45.1 ska företaget påvisa att dess exponering för klimatförändringsrisker är väsentlig. 2.  

Om det berörda företaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker ska det redogöra för minst två långsiktiga klimatförändringsscenarier, inbegripet följande:

a) 

Ett långsiktigt klimatförändringsscenario där den globala temperaturökningen ligger under två grader Celsius.

b) 

Ett långsiktigt klimatförändringsscenario där den globala temperaturökningen blir avsevärt högre än två grader Celsius.

3.   Den bedömning som avses i artikel 45.1 ska regelbundet innehålla en analys av hur de långsiktiga klimatförändringsscenarier som anges i punkt 2 i denna artikel skulle påverka företagets verksamhet. Hur ofta analysen ska ingå ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende klimatförändringsriskerna i företagets verksamhet, men den ska åtminstone ingå vart tredje år. 4.   De långsiktiga klimatförändringsscenarier som avses i punkt 2 ska ses över minst vart tredje år och vid behov uppdateras. Vid översynen av de långsiktiga klimatförändringsscenarierna ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen ta hänsyn till hur de verktyg och principer som använts i tidigare klimatförändringsscenarier har fungerat, för att öka deras ändamålsenlighet. 5.   Genom undantag från punkterna 2, 3 och 4 ska små och icke-komplexa företag inte vara skyldiga att redogöra för klimatförändringsscenarier eller bedöma hur de påverkar företagets verksamhet.

▼B

Artikel 46

Internkontroll

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett effektivt system för internkontroll.

Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsrutiner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad.

2.   Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta rådgivning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Den ska också bedöma de möjliga konsekvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker för bristande regelefterlevnad.

Artikel 47

Internrevision

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effektiv internrevisionsfunktion.

Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet.

2.   Internrevisionsfunktionen ska verka objektivt och oberoende i förhållande till de operativa funktionerna. 3.   Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till dessa resultat och rekommendationer, och ser till att dessa åtgärder genomförs.

Artikel 48

Aktuariefunktion

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en effektiv aktuariefunktion som ska:

a) 

samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

b) 

säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande modeller som används samt av de antaganden som görs vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

c) 

bedöma om data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvalitet som krävs,

d) 

jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,

e) 

informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar,

f) 

se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i de fall som anges i artikel 82,

g) 

yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av försäkring,

h) 

yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkringslösningarna, och

i) 

bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44 genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som avses i artikel 45.

2.   Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som motiveras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämpliga krav inom branschen eller andra gällande normer.

Artikel 49

Uppdragsavtal

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv. 2.  

Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till något av följande:

a) 

Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem försämras väsentligt.

b) 

Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

c) 

Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.

d) 

Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna tillfredsställande service.

3.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid underrätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa funktioner eller verksamheter.

▼M5

Artikel 50

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1.  

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande:

▼M11

a) 

Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, särskilt de områden som förtecknas i artikel 44.2, och artiklarna 46 och 47, andra än de delar som avser hantering av informations- och kommunikationsteknisk risk.

b) 

De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48, andra än de funktioner som avser hantering av informations- och kommunikationsteknisk risk.

▼M5

2.  

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a) 

Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.

b) 

Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller den bedömning som avses i artikel 45.1 a ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera delarna av denna bedömning.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Avsnitt 3

Offentliggöranden

▼M13

Artikel 51

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll

”1.   Medlemsstaterna ska med beaktande av de uppgifter som krävs enligt artikel 35.3 och principerna som anges i punkt 4 i den artikeln kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en rapport beträffande sin solvens och sin finansiella ställning.

Rapporten om solvens och finansiell ställning ska bestå av två delar som tydligt kan identifieras och som offentliggörs tillsammans. Den första delen ska bestå av information särskilt riktad till försäkringstagare och förmånstagare, den andra delen av information riktad till yrkesverksamma på marknaden.

1a.  

Den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till försäkringstagare och förmånstagare ska innehålla följande information:

a) 

En kort beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

b) 

En kort beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil, inbegripet i förhållande till hållbarhetsrisker.

c) 

En förklaring om huruvida företaget offentliggör de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a i direktiv 2013/34/EU.”

1b.  

Den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden ska innehålla följande information, i fullständig form eller genom hänvisning till information som i fråga om både art och omfattning är likvärdig och som offentliggjorts enligt andra rättsliga eller administrativa krav:

a) 

En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

b) 

En beskrivning av företagsstyrningssystemet.

c) 

En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder, av de underlag och metoder som använts för värderingen av dessa.

d) 

En beskrivning av kapitalförvaltningen och riskprofilen, som minst tar upp följande:

i) 

Kapitalbasens sammansättning och belopp samt kvalitet.

ii) 

Beloppen för solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

iii) 

För försäkrings- och återförsäkringsföretag som är relevanta för stabiliteten i unionens finansiella system: information om riskkänslighet.

iv) 

Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artikel 304.

v) 

Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som ligger till grund för standardformeln och dem som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.

vi) 

Storleken på eventuella underskridanden av minimikapitalkravet eller eventuella väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa senare rättats till, samt en redogörelse för deras orsaker och konsekvenser samt eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits.

e) 

En uppgift om huruvida företaget har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker efter den väsentlighetsbedömning som avses i artikel 45a.1 och i förekommande fall om det har vidtagit några åtgärder.

f) 

En förklaring om huruvida företaget offentliggör de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a i direktiv 2013/34/EU.

g) 

De delar som avses i artikel 44.2c d.

1c.   Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1b c, d i och d ii i denna artikel också innehålla en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj av förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll skulle få på företagets finansiella ställning.

Den beskrivning som avses i punkt 1b, c och d i och d ii i denna artikel ska också innehålla en förklaring om huruvida företaget använder den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d och, om volatilitetsjustering används, innehålla följande information:

a) 

En kvantifiering av vilka effekter en ändring av volatilitetsjusteringen till noll skulle få på företagets finansiella ställning.

b) 

För varje relevant valuta eller i tillämpliga fall land, en volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med artikel 77d och motsvarande bästa skattningar av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.

2.   Den beskrivning som avses i punkt 1b d i ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av eventuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras.

I det offentliggörande av solvenskapitalkravet som avses i punkt 1b d ii i denna artikel ska separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts i enlighet med artikel 37 eller effekterna av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet med artikel 110, tillsammans med kortfattad information om den berörda tillsynsmyndighetens skäl för detta.

Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.

3.  

Captivebolag för försäkring ska inte vara skyldiga att offentliggöra den del som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare och ska inte vara skyldiga att i den del som är riktad till yrkesverksamma på marknaden inbegripa annan information än de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56, förutsatt att dessa företag uppfyller följande villkor:

a) 

De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

b) 

Försäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

4.  

Captivebolag för återförsäkring ska inte vara skyldiga att offentliggöra den del som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare, och de ska inte vara skyldiga att i den del som är riktad till yrkesverksamma på marknaden inbegripa annan information än de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56, förutsatt att dessa företag uppfyller följande villkor:

a) 

De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för återförsäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som omfattar dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

b) 

De försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

c) 

Lån till moderföretaget eller något annat företag inom gruppen, inbegripet kontantpooler på gruppnivå, överstiger inte 20 % av de totala tillgångar som innehas av captivebolaget för återförsäkring.

d) 

Den maximala förlusten till följd av försäkringstekniska avsättningar brutto kan bedömas deterministiskt utan stokastiska metoder.

5.   Genom undantag från punkt 1 får återförsäkringsföretag välja att inte offentliggöra den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare. 6.   Genom undantag från punkt 1b i denna artikel får små och icke-komplexa företag offentliggöra endast de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56 i den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till andra yrkesverksamma på marknaden, förutsatt att de vart tredje år offentliggör en fullständig rapport som innehåller all den information som krävs enligt denna artikel. 7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggör och till tillsynsmyndigheten lämnar de uppgifter som avses i denna artikel på årsbasis eller mer sällan senast 18 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår. 8.   Som en del av den rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska försäkrings- och återförsäkringsföretag vara skyldiga att offentliggöra effekterna om man vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningar som fastställs i artikel 77 använder de riskfria räntesatser för relevanta durationer som fastställts utan tillämpning av den övergångsmekanism för extrapolering som avses i artikel 77e.1 aa i stället för de riskfria räntesatserna för relevanta durationer.

Genom undantag från första stycket ska dock kravet på offentliggörande inte gälla en valuta i något av följande fall:

a) 

Andelen framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser överstiger inte 5 %.

b) 

När det gäller framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta överstiger den andel av framtida kassaflöden som avser löptider där de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser inte 10 %.

▼M13

Artikel 51a

Rapport om solvens och finansiell ställning: revisionskrav

1.   För andra försäkrings- och återförsäkringsföretag än små och icke-komplexa företag, captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring ska den balansräkning som offentliggörs som en del av rapporten om solvens och finansiell ställning i enlighet med artikel 51.1 eller den balansräkning som offentliggörs som en del av den enda rapporten om solvens och finansiell ställning i enlighet med artikel 256.2 b vara föremål för en revision. 2.   Genom undantag från artikel 29c får medlemsstaterna utöka det krav som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln till företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag, captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring. 3.   Medlemsstaterna får utöka tillämpningsområdet för det revisionskrav som avses i punkt 1 till andra delar av rapporten om solvens och finansiell ställning. 4.   Revisionen ska utföras av en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag, i enlighet med tillämpliga revisionsstandarder enligt artikel 26 i direktiv 2006/43/EG. Lagstadgade revisorer och revisionsföretag ska fullgöra sitt uppdrag med iakttagande av de skyldigheter för revisorer som anges i artikel 72 i det här direktivet. 5.   I medlemsstater där registrerade aktuarier den 28 januari 2025 är auktoriserade enligt nationell rätt att granska försäkringstekniska avsättningar, fordringar enligt återförsäkringsavtal och relaterade poster får dessa registrerade aktuarier fortsätta att utföra sådana revisioner, förutsatt att de utför denna revision i enlighet med bindande standarder som säkerställer en hög kvalitet på revisionen och täcker åtminstone området revisionspraxis, opartiskhet och självständighet och intern kvalitetskontroll och i överensstämmelse med de skyldigheter som avses i artikel 72. 6.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna in en separat rapport med en beskrivning av typen av revision och granskningsresultat som utarbetats av den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget, tillsammans med rapporten om solvens och finansiell ställning.

▼M5

Artikel 52

Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa:

a) 

Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för

i) 

försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii) 

livförsäkringsföretag,

iii) 

skadeförsäkringsföretag,

iv) 

försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) 

återförsäkringsföretag.

b) 

För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.

c) 

Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

d) 

Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

▼M13

e) 

Det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag, uppdelat på små och icke-komplexa företag och andra företag, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder.

f) 

Antalet grupper, uppdelat på små och icke-komplexa grupper och andra grupper, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder.

▼M5

2.  

Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter:

a) 

▼C2

Den totala fördelningen av kapitaltillägget för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för

▼M5

i) 

försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii) 

livförsäkringsföretag,

iii) 

skadeförsäkringsföretag,

iv) 

försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) 

återförsäkringsföretag.

b) 

Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.

c) 

För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.

d) 

För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

e) 

För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

▼M13

f) 

För varje medlemsstat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och antalet grupper, uppdelat på små och icke-komplexa företag respektive grupper och andra företag eller grupper, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag eller grupper som använder vissa förenklingar och andra proportionalitetsåtgärder.

▼M13

3.   Eiopa ska till Europaparlamentet, rådet och kommissionen lämna de uppgifter som avses i punkt 2 tillsammans med en rapport som redogör för graden av enhetlighet i tillsynen mellan de olika medlemsstaternas tillsynsmyndigheter när det gäller användningen av kapitaltillägg och av proportionalitetsåtgärder. 4.   Eiopa ska bedöma effekterna av att kriterierna som anges i artikel 29a.1 tillämpas för att identifiera små och icke-komplexa företag och kriterierna som anges i artikel 213a.1 för att identifiera små och icke-komplexa grupper, åtminstone med avseende på målen om skydd av försäkringstagare, finansiell stabilitet och lika villkor. Eiopa ska lämna in en rapport om sina resultat till kommissionen senast den 31 januari 2030. Om så är lämpligt ska rapporten överväga möjligheten att ändra dessa kriterier.

▼B

Artikel 53

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: tillämpliga principer

1.  

Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:

a) 

Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.

b) 

Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relationer med motparter.

2.   Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offentliggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning med uppgift om skälen till detta. 3.   Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är likvärdiga med den information som krävs enligt artikel 51.

▼M13

4.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 51.1a b och 51.1b d och e.

▼B

Artikel 54

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter

1.  

Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna betydande förändring.

Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara betydande förändringar:

a) 

Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.

▼C4

b) 

Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har, efter två månader efter det datum då underlåtelsen upptäcktes, inte erhållit någon realistisk återhämtningsplan.

▼B

I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder.

I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. ►C4  Om en återhämtningsplan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen från solvenskapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder. ◄

2.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offentliggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 55

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: styrdokument och godkännande

1.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är relevanta. 2.   Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och får offentliggöras först efter detta godkännande.

▼M5

Artikel 56

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, format och mallar.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.

▼M13

Eiopa ska utveckla it-lösningar för de förfaranden, format och mallar som avses i andra stycket, inbegripet för instruktioner.

▼B

Avsnitt 4

Kvalificerade innehav

Artikel 57

Förvärv

1.   Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska personer, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag, (tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta uppgifter enligt artikel 59.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. 2.   Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det avsedda avyttrandet. En sådan person ska även underrätta tillsynsmyndigheten om ett beslut om att minska den personens kvalificerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotterföretag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

Artikel 58

Bedömningsperiod

1.  

Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbetsdagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet.

Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden)

Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut.

2.  

Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsynsmyndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömningsperioden avbryts.

3.  

Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den tilltänkte förvärvaren är

▼M13

a) 

belägen eller reglerad utanför unionen, eller

b) 

en fysisk eller juridisk person som inte är föremål för tillsyn enligt det här direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG ( 16 ), direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU.

▼B

4.   Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning beslutar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den tilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte förvärvarens begäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att ge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan att den tilltänkte förvärvaren begär detta. 5.   Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet anses vara godkänt. 6.   Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga den när det är lämpligt. 7.   Medlemsstaterna får inte införa strängare krav på underrättelse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som föreskrivs i detta direktiv.

▼M5

8.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt får Eiopa, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en uttömmande förteckning över uppgifter som avses i artikel 59.4, vilken de tilltänkta förvärvarna ska inkludera i sin anmälan, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 58.2.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utvecklingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.

9.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, blanketter och mallar för det samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter som avses i artikel 60.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

▼B

Artikel 59

Bedömning

1.  

Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beaktande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samtliga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:

a) 

Den tilltänkte förvärvarens anseende.

b) 

Det anseende och de erfarenheter de personer har som kommer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

c) 

Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedrivas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvärvet gäller.

d) 

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna.

e) 

Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism ( 17 ), eller att det tilltänkta förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2.   Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvärvet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt kriterierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den tilltänkte förvärvaren är ofullständiga. 3.   Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för storleken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsynsmyndigheterna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov. 4.   Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för underrättelsen som avses i artikel 57.1. Uppgiftskraven ska vara proportionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva uppgifter som inte är relevanta för bedömningen. 5.   Utan hinder av artikel 58.1, 58.2 och 58.3 ska en tillsynsmyndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera tilltänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

Artikel 60

Förvärv som görs av reglerade finansiella företag

1.  

Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt samråd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärvaren tillhör någon av följande kategorier:

a) 

Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt ►M13  artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG ◄ (förvaltningsbolag för fondföretag) som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b) 

Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

c) 

En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

2.   Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsynsmyndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgifter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsynsmyndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkringsföretag som förvärvet gäller.

Artikel 61

Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till tillsynsmyndigheterna

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1–58.7.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

Artikel 62

Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas befogenheter

►M13  Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav innehas, eftersträvas eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. ◄ Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som avses i artikel 57.

Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva:

1. 

att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller

2. 

att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga.

Artikel 63

Rösträtt

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till ►M13  direktiv 2014/65/EU ◄ , förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

Avsnitt 5

Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhetlighet i tillsynen

Artikel 64

Tystnadsplikt

Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.

Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får ingen konfidentiell information som sådana personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

▼M13

Första, andra och tredje styckena i denna artikel ska inte hindra tillsynsmyndigheterna från att offentliggöra resultatet av de stresstest som genomförts i enlighet med artikel 34.4 i detta direktiv eller artikel 32 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller från att översända resultatet av stresstesten till Eiopa så att Eiopa kan offentliggöra dessa resultat för hela unionen.

▼B

Artikel 65

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter

Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64.

▼M5

Artikel 65a

Samarbete med Eiopa

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Artikel 66

Samarbetsavtal med tredjeland

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2 endast om den information som ska lämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.

Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande.

Artikel 67

Användning av konfidentiell information

Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:

1. 

För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och företagsstyrningssystem.

2. 

För att ålägga sanktioner.

3. 

Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fattats av tillsynsmyndigheten.

4. 

Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.

▼M5

Artikel 67a

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

▼B

Artikel 68

Informationsutbyte med andra myndigheter

1.  

Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder för något av följande:

a) 

Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat under utövandet av deras tillsynsfunktion.

b) 

Utbyte av information, under utövandet av deras tillsynsfunktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande parter i samma medlemsstat:

i) 

Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.

ii) 

Organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden.

iii) 

Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

▼M8

iv) 

Myndigheter som ansvarar för tillsyn över att de ansvariga enheter som nämns i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( 18 ) efterlever det direktivet.

▼B

c) 

Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantifonder lämna sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag.

Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske mellan olika medlemsstater.

Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.

▼M13

Artikel 64 första stycket och artikel 67 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter i samma medlemsstat i den mån sådant utbyte är tillåtet enligt nationell rätt. När den informationen härrör från en annan medlemsstat får den endast utbytas med uttryckligt medgivande från den myndighet från vilken informationen härrör.

▼B

2.  

Artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och någon av följande parter:

a) 

Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden.

b) 

Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

c) 

Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) 

Informationen ska användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b) 

Den information som mottas ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 64.

c) 

När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den tillsynsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt första och andra styckena.

3.  

Vad som sägs i artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) 

Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka och utreda överträdelser enligt första stycket.

b) 

Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.

c) 

När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den tillsynsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som ska få tillgång till denna.

4.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt punkt 3.

Artikel 69

Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemsstaterna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

▼M5

Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.

Artikel 70

Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betalningssystem samt Europeiska systemrisknämnden

1.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64–69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande:

a) 

Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive ►M13  ECB ◄ och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet.

b) 

I förekommande fall, andra nationella offentliga myndigheter som ansvarar för tillsyn över betalningssystem.

c) 

►M13  ESRB ◄ , om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter.

2.   I en krissituation, inbegripen en sådan krissituation som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska medlemsstaterna tillåta behöriga myndigheter att utan dröjsmål lämna information till centralbankerna inom ECBS, inklusive ECB, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till ESRB om denna information är relevant för dess uppgifter. 3.   Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

▼B

Artikel 71

Enhetlighet i tillsynen

1.   Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.

▼M5

2.  

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att

a) 

tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,

b) 

tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från dessa, ska ange skälen för detta,

c) 

tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i Eiopa eller enligt detta direktiv.

▼M5 —————

▼B

Avsnitt 6

Skyldigheter för revisorer

Artikel 72

Skyldigheter för revisorer

▼M13

1.  

Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktoriserade personer i den mening som avses i direktiv 2006/43/EG, som i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i artikel 34 eller 35 i direktiv 2013/34/EU eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsynsmyndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som riskerar att få någon av följande konsekvenser:

▼B

a) 

En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet.

b) 

Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets fortsatta drift.

c) 

Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av reservationer.

d) 

Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.

e) 

Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.

De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs.

2.   Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 ska inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.

KAPITEL V

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

Artikel 73

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

1.   Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt. 2.  

Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att:

a) 

Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2.

b) 

Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för livförsäkringsverksamhet.

Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med artikel 74.

3.   Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i punkt 2 för hela sin verksamhet ska följa de redovisningsregler som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om likvidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 och som bedrivs av dessa företag ska följa de regler som gäller för livförsäkringsverksamhet. 4.   När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och intäkter. 5.  

Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samtidigt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74.

a) 

1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland.

b) 

1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spanien eller Portugal.

c) 

1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Österrike, Finland eller Sverige.

d) 

1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien.

e) 

1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulgarien och Rumänien.

▼M3

ea) 

1 juli 2013 vad gäller företag som har auktoriserats i Kroatien.

▼B

f) 

15 mars 1979 vad gäller övriga företag.

Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första stycket.

Artikel 74

Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring

1.  

Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organiseras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från skadeförsäkringsverksamhet.

Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.

2.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 beräkna:

a) 

Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6, och

b) 

ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6.

3.  

Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av medräkningsbara poster i primärkapitalet:

a) 

Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet.

b) 

Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och skadeåterförsäkringsverksamhet.

De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten, får inte belasta den andra verksamheten.

4.   Så länge de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 är uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är informerad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara posterna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100. 5.   Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv- och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i punkterna 1–4 uppfylls. 6.  

Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av placeringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, förstärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverksamheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Poster som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten.

Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de medräkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2.

7.  

Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapitalet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska tillsynsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten.

Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena verksamhetsformen till den andra.

KAPITEL VI

Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler

Avsnitt 1

Värdering av tillgångar och skulder

Artikel 75

Värdering av tillgångar och skulder

1.  

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skulder enligt följande principer:

a) 

Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

b) 

Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets egen kreditvärdighet.

▼M5

2.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ange vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1. 3.  

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

a) 

I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

b) 

De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

c) 

De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1, om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Avsnitt 2

Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar

Artikel 76

Allmänna bestämmelser

1.   Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal. 2.   Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäkringsföretag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag. 3.   Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsrisker (överensstämmelse med marknaden). 4.   De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt. 5.   Med beaktande av principerna i punkterna 2, 3 och 4, och med hänsyn till principerna i artikel 75.1 ska beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med artiklarna 77–82 och 86.

Artikel 77

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

1.   Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt punkterna 2 och 3. 2.  

Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer.

Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och trovärdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder.

Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81.

3.   Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att värdet av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva för att ta över och uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna. 4.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa skattningen och riskmarginalen separat.

Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknadsvärde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsättningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skattning och riskmarginal.

5.  

►M13  Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas genom att kostnaden fastställs för att hålla ett belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar det tidsjusterade solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid. Justeringen av solvenskapitalkravet består av en exponentiell och tidsberoende del. ◄

Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital-räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag och ska ses över regelbundet.

Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvändigt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.

▼M13

6.   Den cost-of-capital-räntesats som avses i punkt 5 ska antas vara lika med 4,75  % från och med den 30 januari 2027. Den regelbundna översyn som avses i punkt 5 andra stycket ska genomföras av kommissionen tidigast den 31 januari 2032. 7.   Om försäkrings- och återförsäkringsavtal innehåller finansiella optioner och garantier, ska de metoder som används vid beräkningen av bästa skattning på lämpligt sätt återspegla att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av sådana avtal kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier. 8.   Utan hinder av punkt 7 får försäkrings- och återförsäkringsföretag som klassificeras som små och icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande göra en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte anses väsentliga.

▼M13

Artikel 77a

Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

1.  

Fastställandet av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information som härleds från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till relevanta finansiella instrument för de löptiderna om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta. För löptider utöver den första utjämningspunkten ska de relevanta riskfria räntesatserna extrapoleras i enlighet med tredje stycket. Den första utjämningspunkten för en valuta ska vara den längsta löptid för vilken följande villkor är uppfyllda:

a) 

Marknaderna för finansiella instrument med denna löptid är djupa, likvida och transparenta.

b) 

Procentandelen utestående obligationer med denna eller en längre löptid av alla utestående obligationer uttryckta i denna valuta är tillräckligt hög.

Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från den terminskurs som är tillämplig vid den första utjämningspunkten till en slutlig terminskurs.

Den extrapolerade terminskursen ska vara lika med ett vägt genomsnitt av en likvid terminskurs och den slutliga terminskursen. Den likvida terminskursen ska grundas på en eller en uppsättning terminskurser i förhållande till de längsta löptider för vilka det relevanta finansiella instrumentet kan observeras på en djup, likvid och transparent marknad. För löptider som sträcker sig minst 40 år bortom den första utjämningspunkten ska vikten av den slutliga terminskursen vara minst 77,5  %.

Den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna ska beakta information från andra finansiella instrument än obligationer, om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta.

2.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får efter förhandsgodkännande från sin tillsynsmyndighet tillämpa den infasningsmekanism som anges i andra stycket.

Den infasningsmekanism som avses i första stycket ska bestå av följande:

a) 

Den 30 januari 2027 ska de parametrar som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot extrapoleringens slutliga terminskurs fastställas på ett sådant sätt att de riskfria räntesatserna för relevanta durationer är tillräckligt lika de riskfria räntesatser för relevanta durationer som på den dagen fastställs i linje med de regler för extrapolering som är tillämpliga den 29 januari 2027.

b) 

De parametrar som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot extrapoleringens slutliga terminskurs för extrapolering ska minskas linjärt i början av varje kalenderår, så att de slutliga parametrarna för extrapolering tillämpas från och med den 1 januari 2032.

Den infasningsmekanism som avses i första stycket i denna punkt ska inte inverka på fastställandet av finansmarknadernas djup, likviditet och transparens eller den första utjämningspunkt som avses i punkt 1.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar första och andra styckena i denna punkt ska i den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av sådan information riktad till yrkesverksamma på marknaden som avses i artikel 51.1b offentliggöra

a) 

det faktum att de tillämpar infasningsmekanismen för extrapolering, och

b) 

en kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om infasningsmekanismen inte tillämpades.

3.   Utan hinder av punkt 1 ska den första utjämningspunkten för euron den 28 januari 2025 ha en löptid på 20 år.

▼M5

Artikel 77b

Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäkringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra tillgångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsentligt.

b) 

Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår inom företagets övriga verksamheter.

c) 

De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflödena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.

d) 

De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte framtida premiebetalningar.

e) 

De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livsfallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.

f) 

Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än 5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2–101.5

g) 

De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.

h) 

Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan tredje part.

i) 

Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.

Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassaflödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.

I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investeraren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.

▼M13

Vid tillämpning av första stycket i ska ett grupplivavtal betraktas som ett enda avtal.

▼M5

2.   Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen på en portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser ska inte återgå till en metod som inte inkluderar en matchningsjustering. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjustering inte längre kan uppfylla villkoren i punkt 1 ska det omedelbart informera tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren. Om företaget inte har möjlighet att inom två månader från och med den dag då det inte längre uppfyllde villkoren, på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren, ska det upphöra att tillämpa matchningsjusteringen på sina försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser och ska inte tillämpa justeringen under en period på ytterligare 24 månader. 3.   Matchningsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för de förpliktelserna inbegriper en volatilitetsjustering enligt artikel 77d eller övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt artikel 308c.

Artikel 77c

Beräkning av matchningsjusteringen

1.  

För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande principer:

a) 

Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:

i) 

Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.

ii) 

Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.

b) 

Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets risker.

c) 

Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjusteringen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet (investment grade) med samma löptid och av samma tillgångsklass.

d) 

Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med artikel 111.1 n.

2.  

Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:

a) 

Den ska motsvara summan av

i) 

den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,

ii) 

den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.

b) 

För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella marknaderna.

c) 

För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella marknaderna.

Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.

Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna som anges i leden b och c.

Artikel 77d

Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

▼M13

1.  

Medlemsstaterna ska säkerställa att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag får tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna och om åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a) 

Volatilitetsjusteringen för en viss valuta tillämpas vid beräkningen av bästa skattning av företagets samtliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan, om de riskfria räntesatser för relevanta durationer som används för att beräkna bästa skattning för dessa förpliktelser inte inbegriper en matchningsjustering enligt artikel 77b.

b) 

Företaget påvisar på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt att det har infört lämpliga förfaranden för beräkningen av volatilitetsjusteringen enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel.

1a.   Utan hinder av punkt 1 i denna artikel får försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpade en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 före den 29 januari 2026 fortsätta att tillämpa en volatilitetsjustering utan förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten, förutsatt att de efterlever villkoren för förhandsgodkännande enligt punkt 1 i denna artikel från och med den 30 januari 2027. 1b.   Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretag upphör att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 om de inte längre uppfyller de villkor för förhandsgodkännande som fastställts genom nationell rätt i enlighet med punkt 1 i denna artikel. När ett företag återställer efterlevnaden av dessa villkor för förhandsgodkännande får det begära ett förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning i enlighet med punkt 1 i denna artikel. 1c.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten tillämpa en företagsspecifik justering av den riskkorrigerade spreaden för den valuta som avses i punkt 3, om

a) 

den riskkorrigerade spreaden överstigit den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument för de fyra kvartalsvisa rapporteringsperioderna före rapporteringsdagen, och

b) 

de uppgifter som avser företagets relevanta tillgångar och som företaget rapporterar i enlighet med artikel 35.1–35.4 är av tillräcklig kvalitet för att möjliggöra en gedigen och tillförlitlig beräkning av den justeringen.

Justeringen ska motsvara det lägre värdet av 105 % och kvoten av den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument och den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan. Den riskkorrigerade spreaden på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan men med hjälp av företagsspecifika data om vikter och genomsnittlig löptid för relevanta underklasser i företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument för den relevanta valutan.

Om justeringen tillämpas, ska volatilitetsjusteringen inte ökas med den makrovolatilitetsjustering som avses i punkt 4.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart upphöra att tillämpa justeringen när den ökar den riskkorrigerade spreaden för en valuta som avses i punkt 3 under två på varandra följande kvartalsvisa rapporteringsperioder.

2.   För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på spreaden mellan den ränta som skulle kunna fås på en referensportfölj av investeringar i skuldinstrument i denna valuta och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer i denna valuta.

Referensportföljen av investeringar i skuldinstrument för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i denna valuta och som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i denna valuta.

3.   Volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för en valuta ska beräknas enligt följande:

VAcu= 85 % · CSSRcu · RCScu

där

a) 

VAcu är volatilitetsjusteringen för valutan cu,

b) 

CSSRcu är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för valutan cu ,

c) 

RCScu är den riskkorrigerade spreaden för valutan cu .

VAcu ska tillämpas på de riskfria räntesatser för relevanta durationer som inte härleds genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Om den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna beaktar information från andra finansiella instrument än obligationer enligt artikel 77a.1, ska VAcu också tillämpas på de riskfria räntesatser som härleds från dessa finansiella instrument. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på dessa justerade riskfria räntesatser.

CSSRcu får inte ha ett negativt värde och inte vara högre än ett. Den ska ha värden som är lägre än ett, om känsligheten hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags tillgångar i en viss valuta för förändringar i kreditspreadar är lägre än känsligheten för räntesatsförändringar hos företagets försäkringstekniska avsättningar i samma valuta.

RCScu ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk för tillgångarna.

Den andel av spreaden som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk ska beräknas som en procentandel av spreadarna. Denna procentandel ska minska i takt med att spreadarna ökar och ska åtminstone differentiera följande tre fall:

a) 

Om spreadarna inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt.

b) 

Om spreadarna överstiger sitt långsiktiga genomsnitt men inte överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt.

c) 

Om spreadarna överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt.

Riskkorrigeringen får aldrig överstiga en lämplig procentandel av de långsiktiga genomsnittliga spreadarna.

Genom undantag från första stycket ska försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat med en valuta som är knuten till euron och som uppfyller de detaljerade justeringskriterierna för valutor som är knutna till euron, i syfte att underlätta beräkningen av undergruppen för valutarisk enligt artikel 111.1 p, vid beräkning av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för den knutna valutan och volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för euron tillåtas beräkna en gemensam CSSRcu för både sin lokala valuta och euron, genom att beakta tillgångar och skulder uttryckta i euro och deras lokala valuta tillsammans.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1c ska volatilitetsjusteringen för euron ökas genom en makrovolatilitetsjustering. Makrovolatilitetsjusteringen ska beräknas enligt följande:

VAEuro,macro= 85 %·CSSREuro·max(RCSco-1,3 ·RCSEuro;0)·ωco

där

a) 

VAEuro,macro är makrovolatilitetsjusteringen för landet co ,

b) 

CSSREuro är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för euron,

c) 

RCSco är den riskkorrigerade spreaden för landet co ,

d) 

RCSEuro är den riskkorrigerade spreaden för euron,

e) 

ωco är landjusteringsfaktorn för landet co .

CSSREuro ska beräknas som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för euron i enlighet med punkt 3.

RCSco ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden för euron enligt punkt 3, men på grundval av en referensportfölj som är representativ för de tillgångar som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser för produkter som säljs på det landets försäkringsmarknad och är uttryckta i euro.

RCSEuro beräknas som den riskkorrigerade spreaden för euron i enlighet med punkt 3.

Den landjusteringsfaktor som avses i första stycket e ska beräknas enligt följande:

ωco= max(min(((RCSco*-0,6 %)/0,3  %);1);0)

där RCSco* är den riskkorrigerade spreaden för landet co , som avses i första stycket c, multiplicerad med procentandelen investeringar i skuldinstrument av de totala tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i land co .

4a.   Vid beräkningen av den spread som ligger till grund för volatilitetsjusteringen ska för varje valuta och varje land den spread som avses i punkterna 2 och 4 vara den värdeviktade summan av den genomsnittliga valutaspreaden för statsobligationer och den genomsnittliga valutaspreaden för andra obligationer än statsobligationer, lån och värdepapperiseringar. Vid denna beräkning ska respektive vikter utgöras av förhållandet mellan värdet av statsobligationer som ingår i referensportföljen av tillgångar för den valutan eller landet och värdet av alla tillgångar som ingår i den referensportföljen samt förhållandet mellan värdet av andra obligationer än statsobligationer, lån och värdepapperiseringar som ingår i referensportföljen av tillgångar för den valutan eller landet och värdet av alla tillgångar som ingår i den referensportföljen.

▼M5

5.   Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt artikel 77b. 6.   Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar av volatilitetsjusteringen.

Artikel 77e

Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1.  

Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per kvartal:

a) 

Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering.

▼M13

aa) 

För offentliggöranden enligt artikel 51.8, riskfria räntesatser för relevanta durationer utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering vilka fastställts utan tillämpning av den infasningsmekanism för extrapolering som avses i artikel 77a.2.

ab) 

Den uppsättning scenarier som ska användas för en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser enligt artikel 77.8.

▼M5

b) 

För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.

▼M13

c) 

För varje relevant valuta och nationell försäkringsmarknad, en riskkorrigerad spread, som avses i artikel 77d.3 respektive 77d.4.

▼M13

d) 

För varje relevant medlemsstat, procentandelen investeringar i skuldinstrument av de totala tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i landet, som avses i artikel 77d.4.

1a.   För varje relevant valuta och varje löptid, om marknaderna för relevanta finansiella instrument eller obligationer med denna löptid är djupa, likvida och transparenta, ska Eiopa minst en gång om året fastställa och offentliggöra procentandelen obligationer med denna eller en längre löptid av alla de obligationer som är uttryckta i den valutan, som avses i artikel 77a.1.

▼M5

2.   ►M13  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och primärkapital får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel och den första utjämningspunkten i enlighet med artikel 77a.1 anges för varje relevant valuta. Dessa genomförandeakter får bygga på de uppgifter som offentliggjorts av Eiopa i enlighet med punkt 1 i den här artikeln. ◄

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.

Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 301.3.

3.   När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77, matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d.

▼M13

När det gäller valutor där den riskkorrigerade spread som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning. När det gäller medlemsstater som har euron som valuta och där den riskkorrigerade spread som avses i punkt 1 c och den procentandel som avses i punkt 1 d inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen makrovolatilitetsjustering läggas till volatilitetsjusteringen.

▼M13

4.   Vid tillämpning av punkt 2 i denna artikel får den första utjämningspunkt för en valuta som anges i en genomförandeakt inte ändras, såvida inte en bedömning av procentandelarna obligationer med en löptid som är längre än eller lika med en given löptid av alla obligationer som är uttryckta i den valutan tyder på att det under minst två på varandra följande år föreligger en annan första utjämningspunkt enligt artikel 77a.1 och en procentandel som anges i delegerade akter enligt artikel 86.1 b iii.

▼M5

Artikel 77f

Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder

1.   Eiopa ska årligen, fram till den 1 januari 2021, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om effekterna av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.

Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:

a) 

Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.

b) 

►C5  Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, förlängningen av återhämtningsperioden i enlighet med ◄ artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.

c) 

Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt företag.

d) 

Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investeringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.

e) 

Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäkringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet.

f) 

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och 308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsynsmyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning.

2.   Eiopa ska när så är lämpligt, efter samråd med ESRB och efter ett offentligt samråd, ge kommissionen ett yttrande om utvärderingen av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. Den utvärderingen ska göras med avseende på tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter, försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare och, mer generellt, den finansiella stabiliteten. 3.  

På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska särskilt fokusera på effekterna för

a) 

skydd av försäkringstagare,

b) 

de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera,

c) 

den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna,

d) 

den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare,

e) 

tillgången på och prissättningen av livränteprodukter,

f) 

tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter,

g) 

försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier,

h) 

konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet,

i) 

diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsportfölj,

j) 

den finansiella stabiliteten.

Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.

4.   Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

▼B

Artikel 78

Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstekniska avsättningarna:

1. 

Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

2. 

Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.

3. 

Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberättigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbetala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.

Artikel 79

Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom försäkrings- och återförsäkringskontrakt.

Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalningarna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit, beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.

Artikel 80

Fördelning

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena riskgrupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäkringstekniska avsättningar.

Artikel 81

Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag

Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska stå i överensstämmelse med artiklarna 76–80.

Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de direkta utbetalningarna.

Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default, LGD”).

Artikel 82

Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska avsättningarna

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat interna processer och metoder för att säkerställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kvalitet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, användas för beräkning av bästa skattningar.

Artikel 83

Jämförelse med gjorda erfarenheter

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat processer och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda erfarenheter.

Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används och/eller av de antaganden som görs.

Artikel 84

Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska avsättningarna

Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är tillämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.

Artikel 85

Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artiklarna 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt dessa artiklar.

▼M5

Artikel 86

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande

1.  

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) 

Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.

▼M13

aa) 

Den försiktiga deterministiska värdering som avses i artikel 77.8 samt på vilka villkor denna beräkning får användas för att värdera den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar med optioner och garantier.

▼M13

b) 

Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2, särskilt

i) 

formeln för den extrapolering som avses i artikel 77a.1, inbegripet de parametrar som bestämmer extrapoleringens konvergenshastighet,

ii) 

metoden för att fastställa djupet, likviditeten och transparensen hos marknaderna för finansiella instrument enligt artikel 77a.1,

iii) 

de valutarelaterade procentandelar under vilka andelen obligationer med en löptid som är längre än eller lika med en given löptid av alla obligationer ska anses vara låg vid tillämpningen av artikel 77a.1,

iv) 

den infasningsmekanism som avses i artikel 77a.2.

▼M5

c) 

De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.

d) 

De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.

e) 

De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna som avses i artikel 80.

f) 

De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattning som avses i artikel 82.

g) 

Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.

h) 

Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.

▼M13

i) 

Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet följande:

i) 

En formel för beräkning av den kreditspreadkänslighet som avses i artikel 77d.3 och 77d.4.

ii) 

För varje relevant tillgångsklass: den procentandel av spreaden som utgör den andel av spreaden som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk, som ska beräknas enligt artikel 77d.3; en sådan procentandel ska minska i takt med att spreadarna ökar, med beaktande av åtminstone följande tre fall:

1. 

Om spreadarna inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt.

2. 

Om spreadarna överstiger sitt långsiktiga genomsnitt men inte överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt.

3. 

Om spreadarna överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt.

Riskkorrigeringen får aldrig överstiga en lämplig procentandel av de långsiktiga genomsnittliga spreadarna.

▼M13

1a.   Kommissionen får komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att fastställa kriterier för att tillgångar ska kunna räknas med i den portfölj av tillgångar som avses i artikel 77b.1 a. 1b.   Om den regelbundna översyn av den cost-of-capital-räntesats som avses i artikel 77.5 visar att det antagna värdet inte längre är lämpligt, får kommissionen anta en delegerad akt om ändring av det antagna värdet av cost-of-capital-räntesatsen som anges i artikel 77.6. Kommissionen får endast fastställa det antagna värdet av cost-of-capital-räntesatsen på en nivå som inte är lägre än 4 % och inte högre än 5 %.

▼M5

2.  

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a) 

De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.

b) 

I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼M13

2a.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 77.8 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som specificerar metoden för att fastställa den uppsättning scenarier som ska användas för en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser enligt den punkten. Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt.

▼M5

3.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 77b, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering enligt artikel 77b.1.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska standarder för tillsyn.

▼B

Avsnitt 3

Kapitalbas

Underavsnitt 1

Fastställande av kapitalbasmedel

Artikel 87

Kapitalbas

Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt artikel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89.

Artikel 88

Primärkapital

Primärkapitalet ska bestå av följande poster:

1. 

Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2.

2. 

Efterställda skulder.

Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Artikel 89

Tilläggskapital

1.  

Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.

Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte ingår som poster i primärkapitalet:

a) 

Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.

b) 

Bankkreditiv och garantier.

c) 

Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida fordringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar under den följande tolvmånadersperioden.

2.   När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland posterna i tilläggskapitalet.

Artikel 90

Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

1.   Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av posterna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av kapitalbasen. 2.   Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på aktsamma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara detta nominella värde, när detta motsvarar postens förlusttäckningsegenskaper. 3.  

Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:

a) 

Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.

b) 

En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggskapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av belopp som fastställts med denna metod ska ges för en särskilt angiven tidsperiod.

4.  

För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:

a) 

De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja att betala.

b) 

Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av postens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra posten från att inbetalas eller infordras.

c) 

All information om resultatet av tidigare infordringar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är tillförlitlig.

Artikel 91

Överskottsmedel

▼C2

1.   Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som överskottsmedel.

▼B

2.   Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsmedel inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i den utsträckning de uppfyller kriterierna i artikel 94.1.

Artikel 92

▼M5

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande

1.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller fastställandet av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼M13

1a.   Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarintressen, i den mening som avses i artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut när det gäller fastställandet av kapitalbasen, inbegripet metoder för hur väsentliga ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut kan dras av från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags primärkapital.

Utan hinder av avdragen av ägarintressen från de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet enligt vad som anges i den delegerade akt som antas enligt första stycket i denna punkt får tillsynsmyndigheterna i syfte att fastställa primärkapitalet, som avses i artikel 88, tillåta att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte drar av värdet av sina ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget befinner sig i någon av följande omständigheter:

i) 

Kreditinstitutet eller det finansiella institutet och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillhör samma grupp enligt definitionen i artikel 212 och grupptillsyn tillämpas på det i enlighet med artikel 213.2 a, b och c, och det anknutna kreditinstitutet eller finansiella institutet omfattas inte av det avdrag som avses i artikel 228.5.

ii) 

Tillsynsmyndigheterna kräver eller tillåter att försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar tekniska beräkningsmetoder i enlighet med del II i bilaga I till direktiv 2002/87/EG, och kreditinstitutet eller det finansiella institutet omfattas av samma extra tillsyn enligt det direktivet som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

b) 

Tillsynsmyndigheterna anser att nivån på den samordnade ledningen, riskhanteringen och internkontrollen avseende de företag som omfattas av den grupptillsyn som avses i led a i eller den extra tillsyn som avses i led a ii är tillfredsställande.

c) 

Ägarintresset i kreditinstitutet eller det finansiella institutet är en strategisk aktieinvestering enligt vad som anges i den delegerade akt som antas enligt artikel 111.1 m.

2.  

Ägarintressena i finansiella institut och kreditinstitut, som avses i punkt 1a, ska omfatta följande:

a) 

Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

i) 

kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1.1 respektive 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013,

ii) 

värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU.

b) 

Primärkapitaltillskott som avses i artikel 52 i förordning (EU) nr 575/2013 och supplementärkapitalinstrument som avses i artikel 63 i den förordningen samt primärkapitaltillskott och supplementärkapital i den mening som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 ( 19 ), som försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som avses i led a i denna punkt och i vilka de har ett ägarintresse.

▼M5

3.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 90 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Underavsnitt 2

Klassificering av kapitalbasmedel

Artikel 93

Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen av poster i kapitalbasen

1.  

Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassificeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primärkapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller följande egenskaper:

a) 

Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamheten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).

b) 

Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehavaren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkringsavtal, har uppfyllts (efterställdhet).

2.  

Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i framtiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, särskilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktigheten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser övervägas (tillräcklig varaktighet).

Dessutom ska följande kriterier beaktas:

a) 

Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).

b) 

Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro av obligatoriska fasta kostnader).

c) 

Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar).

Artikel 94

Huvudkriterier för uppdelning på nivåer

1.   Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2. 2.  

Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2.

Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.

3.   Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte omfattas av punkterna 1 och 2 ska klassificeras som tillhörande nivå 3.

Artikel 95

Klassificering av kapitalbasposter

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i artikel 94.

▼M13

För detta ändamål ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen i tillämpliga fall referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artikel 97.1.

▼B

Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteckning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassificeringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

Artikel 96

Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag

▼M13

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 ska vid tillämpning av detta direktiv följande klassificeringar gälla:

1. 

Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som tillhörande nivå 1.

2. 

Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2013/36/EU ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

3. 

Varje framtida fordran som fartygsägares ömsesidiga associationer eller liknande företag med variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

▼B

I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna, och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.

▼M5

Artikel 97

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa en förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen. 2.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller klassificering av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn till marknadsutvecklingen.

▼B

Underavsnitt 3

Krav för medräkning av kapitalbasmedel

Artikel 98

Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3

1.  

I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska följande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara sådana att minst följande villkor uppfylls:

a) 

Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapitalbasen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara kapitalbasmedel.

b) 

Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tredjedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen.

2.   När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primärkapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa gränsvärden ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet. 3.   Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som ska täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 100 ska vara lika med summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräkningsbara delarna av nivå 2 och nivå 3. 4.   Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska täcka minimikapitalkravet enligt artikel 128 ska vara lika med summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräkningsbara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats som tillhörande nivå 2.

▼M5

Artikel 99

Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) 

De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.

b) 

De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).

▼B

Avsnitt 4

Solvenskapitalkrav

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln eller en intern modell

Artikel 100

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet.

Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardformeln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt underavsnitt 3.

Artikel 101

Beräkning av solvenskapitalkravet

1.   Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2–5: 2.   Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt fortlevnadsprincipen. 3.  

Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksamhet samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade förluster i den pågående verksamheten.

Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapitalbasen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som motsvarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.

4.  

Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:

a) 

Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) 

Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) 

Teckningsrisk vid sjukförsäkring.

d) 

Marknadsrisk.

e) 

Kreditrisk.

f) 

Operativ risk.

Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rättsliga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker.

5.   Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreduceringstekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet.

Artikel 102

Återkommande beräkningar

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna solvenskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjsmål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till tillsynsmyndigheterna.

2.   Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

Underavsnitt 2

Standardformel för solvenskapitalkravet

Artikel 103

Standardformelns struktur

Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara lika med summan av följande:

a) 

Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104.

b) 

Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.

c) 

Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt artikel 108.

▼C2

Artikel 104

Utformningen av det primära solvenskapitalkravet

1.  

Det primära solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV.

▼B

Minst följande riskmoduler ska ingå:

a) 

Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) 

Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) 

Teckningsrisk vid sjukförsäkring.

d) 

Marknadsrisk.

e) 

Motpartsrisk.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c ska försäkrings- eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmodul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska karaktär. 3.   Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och kalibrering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergripande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna i artikel 101. 4.  

Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.

I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utformningen av varje riskmodul.

5.   Samma utformning och specifikationer ska användas för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräkningar enligt artikel 109. 6.   Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmoduler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring. 7.  

Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utformningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess parametrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring.

Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart relevanta för sådana transaktioner som företaget genomför med användning av standardformler.

När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrollera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och lämpliga.

Artikel 105

Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

1.   Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2–6: 2.  

Teckningsriskmodulen för livförsäkring ska avspegla riskerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkringsföretagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna.

Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) 

Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring).

b) 

Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring).

▼C2

3.  

Teckningsriskmodulen för livförsäkring ska avspegla riskerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

▼B

Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken).

b) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).

c) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och tillfrisknande (invaliditets- och sjukrisk).

d) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).

e) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rättsliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk).

f) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, förnyelse och återköp (annullationsrisk).

g) 

Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).

4.  

Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, oberoende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de processer som används i verksamheten.

Den ska täcka minst följande risker:

a) 

Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal.

b) 

Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls.

c) 

Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott av större epidemier och onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden.

5.  

Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skulder. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.

Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) 

Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar i de durationsberoende räntesatserna eller deras volatilitet (ränterisk).

b) 

Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).

c) 

Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriserna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).

d) 

Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk).

e) 

Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna eller dessas volatilitet (valutarisk).

f) 

Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som härrör antingen från bristande diversifiering av tillgångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbördes anknytning (marknadsriskkoncentrationer).

6.  

Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motpartsriskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkringsarrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfattas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hänsyn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed.

Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexponering för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.

▼M13

7.   Kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 301a anta delegerade akter som kompletterar detta direktiv för att återspegla den risk som kryptotillgångar utgör i den marknadsriskmodul som avses i punkt 5 i denna artikel och i den motpartsriskmodul som avses i punkt 6 i denna artikel.

Artikel 105a

Långfristiga aktieinvesteringar

1.   Genom undantag från artikel 101.3 och som en del av undergruppen för aktiekursrisk som avses i artikel 105.5 andra stycket b ska medlemsstaterna tillåta att försäkrings- och återförsäkringsföretag som efterlever villkoren i andra stycket i denna punkt tillämpar ett kapitalkrav i enlighet med punkt 4 i den här artikeln på en specifik undergrupp av aktieinvesteringar som innehas med ett långfristigt perspektiv.

Vid tillämpning av första stycket får en undergrupp av aktieinvesteringar behandlas som långfristiga aktieinvesteringar, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt påvisar att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Undergruppen av aktieinvesteringar är tydligt identifierad och förvaltas separat från företagets övriga verksamhet.

b) 

En policy för långfristig investeringsförvaltning upprättas för varje långfristig aktieportfölj och återspeglar företagets åtagande att inneha den sammantagna exponeringen mot aktier i undergruppen av aktieinvesteringar under en period som i genomsnitt överstiger fem år. Företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska uttryckligen godkänna policyerna för investeringsförvaltning, policyerna kontrolleras regelbundet mot den faktiska förvaltningen av portföljerna och rapporteras i företagets egenrisk- och solvensbedömning som avses i artikel 45.

c) 

Undergruppen av aktieinvesteringar består endast av aktier som är noterade i länder som är medlemmar i EES eller i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) eller av onoterade aktier i bolag med huvudkontor i länder som är medlemmar i EES eller OECD.

d) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan påvisa att det fortlöpande och under stressade förhållanden kan undvika tvångsförsäljning av aktieinvesteringar inom undergruppen under fem år.

e) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets policyer för riskhantering, asset-liability management och investeringar återspeglar företagets avsikt att inneha undergruppen av aktieinvesteringar under en period som är förenlig med det krav som anges i led b och företagets förmåga att uppfylla det krav som anges i led d.

f) 

Undergruppen av aktieinvesteringar är lämpligt diversifierad på ett sådant sätt att man undviker ett alltför stort beroende av en viss emittent eller grupp av företag och en alltför stor ackumulering av risker i portföljen av långfristiga aktieinvesteringar som helhet med samma riskprofil.

g) 

Undergruppen av aktieinvesteringar omfattar inte ägarintressen.

2.   Om aktier innehas i europeiska långsiktiga investeringsfonder eller i vissa typer av företag för kollektiva investeringar, inbegripet alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), som i de delegerade akter antagna enligt detta direktiv konstateras ha en lägre riskprofil, får villkoren i punkt 1 bedömas på fondnivå och inte på nivån för de underliggande tillgångar som innehas i dessa fonder. 3.   Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar i enlighet med punkt 1 får inte återgå till en metod som inte inbegriper långfristiga aktieinvesteringar.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar inte längre efterlever villkoren i punkt 1 ska det omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att återställa efterlevnaden.

Inom en månad från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad av de villkor som fastställs i punkt 1 ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget förse tillsynsmyndigheten med nödvändig information och de åtgärder som företaget ska vidta för att inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad, återupprätta efterlevnaden av dessa villkor.

Om företaget inte kan återställa uppfyllelsen inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande uppfyllelse, ska det upphöra att klassificera alla aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar i enlighet med denna artikel under en period på två och ett halvt år, eller så länge uppfyllelsen av de villkor som fastställs i punkt 1 inte har återställts, beroende på vilken period som är längst.

4.   Kapitalkravet för långfristiga aktieinvesteringar ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av de investeringar som behandlas som långfristiga aktier. 5.  

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att komplettera detta direktiv genom att ytterligare specificera

a) 

de villkor som anges i punkt 1 andra stycket i denna artikel,

b) 

de typer av företag för kollektiva investeringar som avses i punkt 2 i denna artikel,

c) 

de uppgifter som ska ingå i den rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51.1 och i den regelbundna tillsynsrapport som avses i artikel 35.5a.

▼B

Artikel 106

Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism för symmetrisk justering

1.   Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt standardformeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna. 2.   Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkravet för aktier, kalibrerat enligt artikel 104.4, och som täcker risker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda genomsnittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

▼M13

3.   Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkravet för aktier och som täcker risker som uppstår till följd av nivåändringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än 13 procentenheter.

▼B

Artikel 107

Kapitalkrav för operativ risk

1.   Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa risker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i artikel 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3. 2.   I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa försäkringsförpliktelser. ►C2  3.   I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringsverksamheter än de som avses i punkt 2 ska man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym, uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. ◄ I sådana fall ska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det primära solvenskapitalkravet för försäkrings- och återförsäkringsriskerna.

Artikel 108

Justering för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter

Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.

Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkringsavtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreducering som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.

Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskretionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena för beräkningen av bästa skattning.

▼M13

Artikel 109

Förenklingar av standardformeln

1.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en riskmodul om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de står inför motiverar användning av en förenklad beräkning.

b) 

Det vore oproportionerligt att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska tillämpa standardberäkningen.

c) 

Felet jämfört med den standardiserade beräkningen leder inte över tid till någon väsentlig felaktighet i solvenskapitalkravet, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger det solvenskapitalkrav som följer av standardberäkningen.

Utan hinder av första stycket får små och icke-komplexa företag använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en riskmodul om de på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt och minst vart femte år kan påvisa att följande villkor är uppfyllda:

a) 

Varje enskild riskmodul eller undergrupp av en riskmodul för vilken en förenklad beräkning är avsedd att användas utgör utan tillämpning av förenklingen mindre än 2 % av det primära solvenskapitalkravet.

b) 

Summan av alla riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler för vilka en förenklad beräkning är avsedd att användas utgör, utan tillämpning av förenklingen, mindre än 10 % av det primära solvenskapitalkravet.

Vid tillämpning av denna punkt ska förenklade beräkningar kalibreras i enlighet med artikel 101.3.

2.   Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräknar solvenskapitalkravet och en riskmodul eller undergrupp av en riskmodul inte motsvarar en andel på mer än 5 % av det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 103 a får företaget, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel och artikel 102.1, använda en förenklad beräkning för den riskmodulen eller undergruppen av en riskmodul under en period på högst tre år efter denna beräkning av solvenskapitalkravet. 3.   Vid tillämpning av punkt 2 får summan av andelarna för varje riskmodul eller undergrupp av en riskmodul för vilka förenklade beräkningar enligt den punkten tillämpas inte överstiga 10 % i förhållande till det primära solvenskapitalkravet.

Den andel som en riskmodul eller undergrupp av en riskmodul motsvarar i förhållande till det primära solvenskapitalkravet och som avses i första stycket i denna punkt ska vara den andel som blev resultatet senaste gången riskmodulen eller undergruppen av en riskmodul beräknades utan en förenklad beräkning enligt punkt 2.

▼M5

Artikel 109a

Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler

1.   Vid tillämpning av beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln ska ESA-myndigheterna via den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av placeringen av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar på en objektiv skala för kreditkvalitet genom tillämpning av de kreditkvalitetsvärden som specificeras i enlighet med artikel 111.1 n.

ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

2.  

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i artikel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsättningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av

a) 

förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponeringar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,

b) 

det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c och o,

c) 

de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket.

3.   Eiopa ska minst en gång per kvartal offentliggöra tekniska uppgifter som inbegriper information om den symmetriska justering som avses i artikel 106. 4.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att underlätta beräkningen av den teckningsriskmodul för sjukförsäkring som avses i artikel 105.4 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande, med beaktande av de beräkningar som gjorts av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna, av standardavvikelser när det gäller medlemsstaternas särskilda nationella lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller kriterierna i punkt 5 och alla ytterligare kriterier som fastställts genom delegerade akter.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

5.  

De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:

a) 

Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken den hänför sig.

b) 

Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker (Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska, för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverksamhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende reservrisk.

c) 

Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.

d) 

Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om avses i punkt 4 i den här artikeln.

▼B

Artikel 110

Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt standardformeln med parametrar som är specifika för det företaget, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7. Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att företaget följer bestämmelserna i artikel 101.3.

▼M5

Artikel 111

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103–109

1.  

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) 

En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103–109.

b) 

Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och följande uppdateringar.

c) 

Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3 och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.

d) 

Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera dessa parametrar.

e) 

För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

f) 

Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.

fa) 

Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013.

g) 

Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats som avses i artikel 107.3.

h) 

De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.

i) 

Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.

j) 

Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.

k) 

Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande, tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.

▼M13

l) 

De förenklade beräkningar för specifika riskmoduler och undergrupper av en riskmodul som avses i artikel 109.1 och för de riskmoduler och undergrupper av en riskmodul med icke-betydande risk som avses i artikel 109.2 samt de kriterier som försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring, måste uppfylla för att ha rätt att använda förenklingar enligt artikel 109.1.

m) 

Den metod som ska användas för kvalificerade innehav i den mening som avses i artikel 13.21 vid beräkningen av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av den undergrupp för aktiekursrisk som avses i artikel 105.5, med beaktande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa kvalificerade innehav som uppstår till följd av de investeringarnas strategiska natur och det inflytande som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har över dessa investeringsobjekt.

▼M5

n) 

Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.

o) 

Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.

p) 

Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.

q) 

Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.

▼M13

Vid tillämpning av första stycket c i denna punkt ska metoderna, antagandena och standardparametrarna för undergruppen för ränterisk enligt artikel 105.5 andra stycket a återspegla risken för att räntesatserna kan sjunka ytterligare även om de är låga eller negativa, och beräkningen av undergruppen för ränterisk ska vara förenlig med extrapoleringen av räntesatser i enlighet med artikel 77a. Utan hinder av första meningen i detta stycke ska det vid beräkningen av undergruppen för ränterisk inte krävas att hänsyn tas till risken för att räntorna sjunker till nivåer under ett negativt räntegolv om ett negativt räntegolv fastställs på så sätt att sannolikheten för att räntorna för alla relevanta valutor och löptider inte alltid ligger över det negativa räntegolvet är tillräckligt liten.

Vid tillämpning av första stycket h i denna punkt ska de metoder och justeringar som ska användas för att återspegla det minskade utrymmet för riskdiversifiering för försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller separata fonder inte tillämpas på portföljer av tillgångar som inte är separata fonder och som är avsatta för att täcka en motsvarande bästa skattning av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser enligt artikel 77b.1 a.

▼M5

2.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av företagsspecifika parametrar som avses i punkt 1 k.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼M13

2a.   Om kommissionen, enligt punkt 1 första stycket c i denna artikel, antar delegerade akter för att komplettera detta direktiv genom att specificera de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen för ränterisk enligt artikel 105.5 andra stycket a, i syfte att förbättra kapitalkravens känslighet i linje med ränteutvecklingen, får ändringar av undergruppen för ränterisk fasas in under en övergångsperiod på upp till fem år. En sådan infasning ska vara obligatorisk och vara tillämplig för alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

▼M13

3.   Senast den 29 januari 2030 och därefter vart femte år ska Eiopa göra en bedömning av lämpligheten hos de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet. Eiopa ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i dessa tillgångsklasser och finansiella instrument samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa risker och vissa tillgångsklasser får prioriteras. På grundval av Eiopas bedömning ska kommissionen när så är lämpligt lägga fram förslag till ändringar av detta direktiv eller av delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel ska i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra

i) 

det faktum att de tillämpar den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel och

ii) 

en kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel inte tillämpades.

▼M5

4.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller solvenskapitalkravet ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att definiera kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för det fall att dessa risker inte täcks i tillräcklig utsträckning av en undergrupp till en riskmodul.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella marknaderna.

▼B

Underavsnitt 3

Solvenskapitalkrav Fullständiga och partiella interna modeller

Artikel 112

Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga och partiella interna modeller

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en fullständig eller partiell intern modell som godkänts av tillsynsmyndigheterna. 2.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda partiella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:

a) 

En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104 och 105.

b) 

Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107.

c) 

Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.

Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verksamheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på en eller flera större affärsenheter.

3.  

Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven i artiklarna 120–125.

Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell ska kraven i artiklarna 120–125 anpassas med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet för modellen.

▼M9

3a.   Tillsynsmyndigheterna ska i enlighet med artikel 35.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i den förordningen, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökningen.

▼B

4.   Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs. 5.   Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen uppfyller kraven i punkt 3. 6.   I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avslaget anges.

▼M13

7.   Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkännande att använda en intern modell ska försäkrings- och återförsäkringsföretag vartannat år till tillsynsmyndigheterna lämna en skattning av solvenskapitalkravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2. Tillsynsmyndigheterna får genom ett motiverat beslut begära mer frekvent rapportering från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

▼B

Artikel 113

Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella interna modeller

1.  

I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndigheterna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artikel 112 och följande ytterligare villkor:

a) 

Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av tillämpningsområdet för modellen.

b) 

Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i högre grad med principerna i underavsnitt 1.

c) 

Utformningen av modellen är förenlig med principerna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna modellen kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet.

2.  

Under sin bedömning av en ansökan om användning av en partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska överlämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsområdet för modellen.

I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings- eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsområdet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstransaktioner som berörs av den specifika riskmodulen.

▼M5

Artikel 114

Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenskapitalkravet

1.  

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) 

Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120–125 mot bakgrund av det begränsade tillämpningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

b) 

Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker.

2.  

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller

a) 

godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och

b) 

godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av interna modeller som avses i artikel 115.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Artikel 115

Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella interna modeller

Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna modell i enlighet med dessa styrdokument.

Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större ändringar av de interna modellerna.

För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten alltid krävas enligt artikel 112.

För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.

Artikel 116

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens ansvarsområden

Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till tillsynsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av modellen.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det upprättas system som säkerställer att den interna modellen fortlöpande fungerar korrekt.

Artikel 117

Återgång till standardformeln

Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständigheter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

Artikel 118

Brister i tillämpningen av en intern modell

1.   Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern modell, inte längre uppfyller kraven i artiklarna 120-125 ska de utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga. 2.   Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte genomför den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln, så som anges i underavsnitt 2.

Artikel 119

Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det.

Artikel 120

Användningskrav

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artiklarna 41–50, och särskilt

a) 

deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och beslutsprocesser,

b) 

deras processer för bedömning och allokering i fråga om ekonomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses i artikel 45.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

Artikel 121

Statistiska kvalitetsnormer

1.   Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prognostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska uppfylla kriterierna i punkterna 2–9: 2.  

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella uppgifter och realistiska antaganden.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndigheterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för deras respektive interna modeller.

3.  

De uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de uppgiftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.

4.  

Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen.

Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanteringssystem och beslutsprocesser enligt artikel 120.

Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4.

5.   I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och återförsäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna är övertygade om att de system som används för att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga. 6.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, förutsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa modeller. 7.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är förenade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter. De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjligheter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana valmöjligheter. 8.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under specifika omständigheter.

I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.

9.   Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånstagare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garanterade genom avtal eller ej.

Artikel 122

Kalibreringsnormer

1.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i artikel 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101. 2.   När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som anges i artikel 101.3. 3.   Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkrings- och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101. 4.   Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av den interna modellen och kontrollera att dess specifikation överensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

▼M13

5.  

Medlemsstaterna får tillåta försäkrings- och återförsäkringsföretag att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på den volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med artikel 77d i deras interna modell endast om

a) 

metoden för att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen för en valuta varken tar hänsyn till den företagsspecifika justeringen av den riskkorrigerade spreaden enligt artikel 77d.1c eller, för euro, en eventuell ökning av volatilitetsjusteringen genom en makrovolatilitetsjustering enligt artikel 77d.4,

b) 

solvenskapitalkravet inte är lägre än något av följande:

i) 

Ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat som solvenskapitalkravet, med undantag för att effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i enlighet med den metod som Eiopa använder för offentliggörandet av tekniska uppgifter enligt artikel 77e.1 c.

ii) 

Ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med led i i denna punkt, med undantag för att den representativa portfölj för en valuta som avses i artikel 77d.2 andra stycket fastställs på grundval av de tillgångar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget investerar i och inte på grundval av tillgångarna hos alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.

Vid tillämpning av första stycket b ska fastställandet av den representativa portföljen för en viss valuta grundas på de av företagets tillgångar som är uttryckta i den valutan och som används för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.

▼B

Artikel 123

Resultatanalys

▼C2

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje större affärsenhet.

▼B

De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vinsterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil.

Artikel 124

Valideringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet validera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fungerar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig och testa resultaten mot de faktiska utfallen.

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk process för validering av den interna modellen med vars hjälp försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina tillsynsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är lämpliga.

Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör dem.

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagandena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, fullständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen.

Artikel 125

Dokumentationsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion.

Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med artiklarna 120–124.

Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning.

Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt artikel 115.

Artikel 126

Externa modeller och uppgifter

Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på interna modeller som anges i artiklarna 120–125.

▼M5

Artikel 127

Delegerade akter avseende artiklarna 120–126

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120–126 i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.

▼B

Avsnitt 5

Minimikapitalkrav

Artikel 128

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet.

Artikel 129

Beräkning av minimikapitalkravet

1.  

Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer:

a) 

Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen.

b) 

Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin verksamhet.

c) 

Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en ettårsperiod.

d) 

Det får under inga omständigheter underskrida

▼M5

i) 

►M10  2 700 000 EUR ◄ för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga I täcks, varvid beloppet inte får underskrida ►M10  4 000 000 EUR ◄ .

ii) 

►M10  4 000 000 EUR ◄ för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag.

iii) 

►M10  3 900 000 EUR ◄ för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapitalkravet inte får understiga ►M10  1 300 000 EUR ◄ .

▼B

iv) 

summan av de belopp som anges i leden i och ii för försäkringsföretag som avses i artikel 73.5.

▼C2

2.   Om inte annat följer av punkt 3 ska minimikapitalkravet beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller deluppsättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska avsättningar, tecknade premier, riskkapital, uppskjutna skatter och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska mätas efter avdrag för återförsäkring.

▼B

3.  

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får minimikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 % av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som åläggs i enlighet med artikel 37.

▼M5

Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december 2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första stycket endast på ett företags solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2.

▼B

4.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna minimikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

▼M5

Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalkravet varje kvartal.

▼B

Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de gränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla tillsynsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta.

▼M5

5.  

Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkterna 1–4.

▼B

Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsynsmyndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna artikel.

▼M5

Artikel 130

Delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 128 och 129.

▼B

Artikel 131

Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av minimikapitalkravet

Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG av den ►M5   31 december 2015  ◄ , men som inte innehar tillräckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapitalkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den ►M5   31 december 2016  ◄ .

Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession återkallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning.

Avsnitt 6

Placeringar

Artikel 132

Aktsamhetsprincipen

1.   Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsamhetsprincip som närmare redovisas i punkterna 2, 3 och 4. 2.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instrument vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra stycket a.

Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garanterar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att deras åtkomst garanteras.

Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsättningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånstagares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål för placeringarna.

I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placeringarna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

3.  

I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i ►M13  direktiv 2009/65/EG ◄ eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende förmånerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdelning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säkerhet och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.

Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garanterad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsvarande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av punkt 4.

4.  

I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3 ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.

Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.

Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet.

Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett försäkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.

▼M13

5.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beakta möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna när de beslutar om sin investeringsstrategi.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska när de beslutar om sin investeringsstrategi också beakta hållbarhetsriskernas effekter på deras investeringar och de potentiella långsiktiga effekterna av deras investeringsbeslut på hållbarhetsfaktorer.

6.   På tillsynsmyndighetens begäran ska försäkrings- och återförsäkringsföretag beakta förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när de beslutar om sin investeringsstrategi och bedöma i vilken utsträckning deras investeringsstrategi kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och ge upphov till systemrisk, och införliva sådana överväganden i sina investeringsbeslut. 7.   Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 i denna artikel ska makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna samt förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt ha samma betydelse som i artikel 45. 8.   Vid beslut om huruvida en sådan begäran som avses i punkt 6 i denna artikel ska riktas till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b ska tillsynsmyndigheten avgöra om den bedömning som avses i punkt 6 i denna artikel utförs på gruppnivå av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotterföretagets särdrag.

▼B

Artikel 133

Placeringsfrihet

1.   Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar. 2.   Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess placeringsförvaltare. 3.   Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än bestämmelserna i ►M13  direktiv 2009/65/EG ◄ .

Artikel 134

Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av tillgångar

1.  

När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemenskapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss medlemsstat.

I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.

2.   Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv.

▼M5

Artikel 135

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav

1.  

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande områden:

a) 

Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2 första stycket.

b) 

Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med artikel 132.4 tredje stycket.

▼M7

2.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a i detta direktiv för att komplettera detta direktiv genom att fastställa under vilka omständigheter ett proportionellt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträdelse av de krav som anges i artikel 5 eller 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 ( 20 ), utan att det påverkar tillämpningen av artikel 101.3 i detta direktiv. 3.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2 i denna artikel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för att beräkna ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav enligt den punkten.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

KAPITEL VII

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler

Artikel 136

Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande och anmälan av försämringar av de ekonomiska förhållandena

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar.

▼M13

Artikel 136a

Försämring av solvenssituationen

1.   Efter en anmälan enligt artikel 136 eller efter påvisande av försämringar av den finansiella ställningen enligt artikel 36.3, om företagets solvenssituation försämras, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda sådana försämringar. 2.  

De åtgärder som avses i punkt 1 ska stå i proportion till risken och till betydelsen av försämringarna av ställningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att vidta åtminstone följande åtgärder:

a) 

Krav på att företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppdaterar den förebyggande återhämtningsplan som utarbetats i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 ( 21 ), om omständigheterna skiljer sig från de antaganden som anges i planen.

b) 

Krav på att företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan vidtar de åtgärder som anges i den förebyggande återhämtningsplan som utarbetats i enlighet med artikel 5 i direktiv (EU) 2025/1; om planen uppdateras enligt led a i denna punkt ska de åtgärder som vidtas innehålla eventuella uppdaterade åtgärder.

c) 

Krav på att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i ett företag som inte har en förebyggande återhämtningsplan som avses i artikel 5 i direktiv (EU) 2025/1 anger orsakerna till den bristande efterlevnaden eller sannolika bristande efterlevnaden av lagstadgade krav och fastställer lämpliga åtgärder och en tidsram för genomförandet av dessa lagstadgade krav.

d) 

Krav på att företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan tillfälligt stoppar eller begränsar rörliga ersättningar och bonusar, utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av kapitalbasposter.

▼B

Artikel 137

Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska avsättningar

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

Artikel 138

Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

1.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna. 2.   Inom två månader från konstaterandet av den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet ►C4  ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk återhämtningsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande. ◄ 3.  

Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupprätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskprofil för att följa solvenskapitalkravet.

Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.

▼M5

4.   ►M13  Om Eiopa förklarar att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som står för en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten förlänga den period som anges i punkt 3 andra stycket för berörda företag med högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid. ◄

►M13  Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa enligt denna punkt, på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten och vid behov efter samråd med ESRB, förklara att det råder exceptionellt svåra förhållanden. ◄ Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:

a) 

Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.

b) 

Förhållanden med ihållande låga räntor.

c) 

Katastrofer med stora efterverkningar.

Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

▼B

5.   Om särskilda omständigheter föreligger får tillsynsmyndigheten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

▼M13

Artikel 139

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet

1.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimikapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad under de närmaste tre månaderna.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska kravet på att underrätta tillsynsmyndigheten vara tillämpliga oavsett om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget konstaterar att minimikapitalkravet inte efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad vid en beräkning av minimikapitalkravet enligt artikel 129.4 eller vid en beräkning av minimikapitalkravet mellan två datum då en sådan beräkning ska rapporteras till tillsynsmyndigheten enligt artikel 129.4.

2.   Inom en månad från konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevs eller av att det finns en risk för bristande efterlevnad ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande vars syfte är att inom tre månader från konstaterandet återställa det primärkapital som får medräknas till en nivå som minst motsvarar minimikapitalkravet eller reducera företagets riskprofil för att säkerställa att minimikapitalkravet efterlevs. 3.   Om ett likvidationsförfarande inte inleds inom två månader efter mottagandet av den information som avses i punkt 1 ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten överväga att inskränka eller helt förbjuda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar. Den ska underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myndigheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska täckas av dessa åtgärder. 4.   Eiopa får utarbeta riktlinjer för de åtgärder som tillsynsmyndigheterna bör vidta när de konstaterar bristande efterlevnad av minimikapitalkravet eller en risk för bristande efterlevnad enligt punkt 1.

▼B

Artikel 140

Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är placerade inom en medlemsstats territorium

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlighet med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.

▼M13

Artikel 141

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning

1.   Om tillsynsmyndigheterna anser att någon av de åtgärder som avses i artiklarna 136a, 138 och 139 är ineffektiv eller otillräcklig för att man ska kunna åtgärda försämringen av ett företags solvenssituation, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkra försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, eller förpliktelser som uppstår till följd av återförsäkringsavtal. 2.   Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.

▼B

Artikel 142

▼C4

Återhämtningsplan och finansiell saneringsplan

▼B

1.  

►C4  Den återhämtningsplan som avses i artikel 138.2 ◄ och den finansiella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande:

a) 

Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

b) 

Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

c) 

En prognos för balansräkningen.

d) 

Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav.

e) 

Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.

2.   ►C4  Om tillsynsmyndigheterna krävt en återhämtningsplan enligt artikel 138.2 ◄ eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 139.2 i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett intyg i enlighet med artikel 39, om de anser att försäkringstagarnas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga skyldigheter, hotas.

▼M5

Artikel 143

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4

1.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som kompletterar de olika typerna av svåra förhållanden och närmare anger de faktorer och kriterier som ska beaktas av Eiopa vid fastställandet av när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden och av tillsynsmyndigheterna vid fastställandet av förlängningen av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4.

▼C5

2.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller artiklarna 138.2, 139.2 och 141, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den återhämtningsplan som avses i artikel 138.2 och den finansiella saneringsplan som avses i artikel 139.2 samt med avseende på artikel 141, och därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

▼M5

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Artikel 144

Återkallelse av auktorisation

1.  

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i följande fall:

a) 

Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.

b) 

Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för auktorisation.

c) 

Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser enligt de bestämmelser det omfattas av.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkravet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella saneringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet konstaterades.

2.  

När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsynsmyndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet inom deras territorier.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med artikel 140.

3.   Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullständig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

▼M13

4.   Om en auktorisation återkallas ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att omfattas av de allmänna regler och mål för försäkringstillsyn som anges i avdelning I kapitel III åtminstone till dess att ett likvidationsförfarande inleds.

KAPITEL VIIa

Makrotillsynsverktyg

Artikel 144a

Likviditetsriskhantering

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens likviditetsriskhantering enligt artikel 44.2 andra stycket d säkerställer att företagen upprätthåller tillräcklig likviditet för att kunna uppfylla sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning, även under stressade förhållanden. 2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag upprättar och uppdaterar en plan för likviditetsriskhantering som täcker likviditetsanalys på kort sikt och där inkommande och utgående kassaflöden beräknas i förhållande till företagens tillgångar och skulder. På begäran av tillsynsmyndigheterna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag utvidga planen för likviditetsriskhantering till att även täcka likviditetsanalys på medellång och lång sikt. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag utarbetar och uppdaterar en uppsättning likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera potentiell likviditetsstress. 3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar in planen för likviditetsriskhantering till tillsynsmyndigheterna som en del av de uppgifter som avses i artikel 35.1. 4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att små och icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande enligt artikel 29d inte är skyldiga att upprätta en sådan plan för likviditetsriskhantering som avses i punkt 2 i denna artikel. 5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d får kombinera den plan för likviditetsriskhantering som avses i punkt 2 i denna artikel med den plan som krävs i enlighet med artikel 44.2 fjärde stycket.

Artikel 144b

Tillsynsmyndigheters befogenheter att under exceptionella omständigheter vidta åtgärder för att rätta till en situation med likviditetssvaghet

1.   Som en del av den regelbundna samlade tillsynsbedömningen ska tillsynsmyndigheterna övervaka försäkrings- och återförsäkringsföretagens likviditetssituation. Om de identifierar betydande likviditetsrisker ska de informera det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget om detta. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska beskriva hur det avser att hantera dessa likviditetsrisker. 2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har de befogenheter som behövs för att kräva att företag stärker sin likviditetssituation när betydande likviditetsrisker eller likviditetsbrister identifieras. Sådana befogenheter ska tillämpas om det finns tillräckliga belägg för att det föreligger betydande likviditetsrisker och att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte har vidtagit ändamålsenliga åtgärder.

De åtgärder som en tillsynsmyndighet vidtar på grundval av denna punkt ska ses över av denna minst var sjätte månad och upphävas när företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder.

I förekommande fall ska tillsynsmyndigheten dela beläggen på svaghet i fråga om likviditetsrisker med Eiopa.

3.  

När det gäller enskilda företag som står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att tillfälligt

a) 

begränsa eller tillfälligt stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer,

b) 

begränsa eller tillfälligt stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer,

c) 

begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter,

d) 

begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning,

e) 

upphäva livförsäkringstagares inlösenrätt (inlösenrätt).

Befogenheten att upphäva inlösenrätten får endast utövas under exceptionella omständigheter som påverkar företaget, som en sista utväg och om detta ligger i det kollektiva intresset för företagets försäkringstagare och förmånstagare. Innan tillsynsmyndigheten utövar denna befogenhet ska den ta hänsyn till potentiella oavsiktliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkringstagare och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra sina skäl för utövandet av denna befogenhet.

De åtgärder som avses i första stycket ska tillämpas i högst tre månader. Medlemsstaterna ska säkerställa att en åtgärd kan förlängas om de skäl som motiverar den fortfarande föreligger och att den upphör att tillämpas när dessa skäl inte längre föreligger.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 144c.6 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, tills tillsynsmyndigheterna har avbrutit upphävandet av inlösenrätten, inte

a) 

gör några utdelningar eller andra betalningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer,

b) 

gör aktieåterköp eller återbetalar eller inlöser någon kapitalbaspost, eller

c) 

betalar ut bonusar eller annan rörlig ersättning till ledamöter i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, personer som utför centrala funktioner eller den verkställande ledningen.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har nödvändiga befogenheter för att verkställa de krav som avses i fjärde stycket.

Medlemsstaterna ska säkerställa att organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag, om det handlar om andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna, utan onödigt dröjsmål vederbörligen informeras om tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som avses i denna punkt och involveras i bedömningen av de potentiella oavsiktliga effekter som avses i andra stycket.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna underrättar Eiopa och ESRB närhelst de befogenheter som avses i denna punkt utövas för att hantera en risk för det finansiella systemets stabilitet.

4.   Vid tillämpning av de befogenheter som avses i punkt 3 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till de proportionalitetskriterier som avses i artikel 29.3.

Om Eiopa, efter samråd med ESRB, anser att den behöriga myndighetens utövande av de befogenheter som avses i punkt 3 är överdrivet ska Eiopa avge ett yttrande till den berörda tillsynsmyndigheten om att den tillsynsmyndighetens beslut bör ses över. Det yttrandet ska inte offentliggöras.

5.   Vid tillämpning av de befogenheter som avses i punkt 3 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra stycket a och b. 6.   De befogenheter som avses i punkt 3 får utövas med avseende på berörda företag som är verksamma i en viss medlemsstat och om de exceptionella omständigheter som avses i punkt 3 påverkar hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden.

Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska utöva de befogenheter som avses i första stycket.

Om den myndighet som utses inte är densamma som tillsynsmyndigheten ska medlemsstaten säkerställa lämplig samordning och lämpligt informationsutbyte mellan de olika myndigheterna. Alla myndigheter ska i synnerhet vara skyldiga att ha ett nära samarbete och utbyta all information som kan behövas för att den myndighet som utsetts enligt denna punkt ska kunna utföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den myndighet som avses i punkt 6 andra stycket i god tid underrättar Eiopa om utövandet av de befogenheter som avses i punkt 6 och, om åtgärden vidtas för att ta itu med en risk för det finansiella systemets stabilitet, ESRB.

Underrättelsen ska innehålla en beskrivning av den åtgärd som vidtagits, dess varaktighet och skälen till utövandet av befogenheten, inbegripet skälen till att åtgärden ansågs vara ändamålsenlig och proportionerlig i förhållande till dess negativa effekter på försäkringstagarna.

8.  

För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med ESRB, utarbeta riktlinjer som ytterligare specificerar

a) 

åtgärderna för att ta itu med brister i likviditetsriskhanteringen samt utformningen, aktiveringen och kalibreringen av de befogenheter som tillsynsmyndigheterna kan utöva för att stärka företagens likviditetssituation om likviditetsrisker identifierats och inte hanteras på lämpligt sätt av dessa företag,

b) 

när det föreligger exceptionella omständigheter som motiverar ett tillfälligt upphävande av inlösenrätten,

c) 

villkoren för att säkerställa en konsekvent tillämpning av det tillfälliga upphävandet av inlösenrätten som en sista utväg i hela unionen och de aspekter som bör övervägas för att på ett likvärdigt och lämpligt sätt skydda försäkringstagare i alla hem- och värdjurisdiktioner.

Artikel 144c

Tillsynsåtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 141 ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att vidta åtgärder för att upprätthålla enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning under perioder av exceptionella sektorsomfattande chocker som kan hota det berörda företagets finansiella ställning eller det finansiella systemets stabilitet. 2.  

Under perioder av exceptionella sektorsomfattande chocker ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att kräva att företag med en särskilt sårbar riskprofil vidtar åtminstone följande åtgärder:

a) 

Att begränsa eller tillfälligt stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer.

b) 

Att begränsa eller tillfälligt stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer.

c) 

Att begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter.

d) 

Att begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning.

Medlemsstaterna ska säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter med makrotillsynsuppdrag informeras på vederbörligt sätt om den nationella tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som föreskrivs i denna artikel och på lämpligt sätt involveras i bedömningen av exceptionella sektorsomfattande chocker i enlighet med denna punkt.

3.   Vid utövandet av den befogenhet som avses i punkt 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till de proportionalitetskriterier som avses i artikel 29.3 samt till förekomsten av risktoleransgränser som godkänts av företaget och tröskelvärden i dess riskhanteringssystem. 4.   Vid utövandet av den befogenhet som avses i punkt 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra stycket a och b. 5.   De åtgärder som avses i punkt 2 ska tillämpas så länge de skäl som motiverar åtgärderna kvarstår. Åtgärderna ska ses över minst var tredje månad och upphävas så snart de skäl som motiverade åtgärderna inte längre föreligger. 6.   Vid tillämpning av denna artikel ska sådana betydande transaktioner inom gruppen som avses i artikel 245.2, inbegripet utdelning inom gruppen, endast stoppas tillfälligt eller begränsas om de utgör ett hot mot gruppens eller minst ett gruppföretags solvens- eller likviditetssituation. Tillsynsmyndigheterna för de anknutna företagen ska samråda med grupptillsynsmyndigheten innan de tillfälligt stoppar eller begränsar transaktioner med resten av gruppen. 7.   För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för identifiering av exceptionella sektorsomfattande chocker. Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

Artikel 144d

Tillämpning av ytterligare makrotillsynsverktyg

1.  

För att säkerställa en konsekvent tillämpning av de makrotillsynsverktyg som avses i artiklarna 45.1 e, 132.6 och 144a.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om de kriterier som tillsynsmyndigheterna ska beakta när de fastställer vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag och försäkrings- eller återförsäkringsgrupper som ska uppmanas att

a) 

utföra de ytterligare makroanalyser som avses i artikel 45.1 e, med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 9 i den artikeln,

b) 

införliva överväganden som är av relevans ur makrotillsynssynpunkt som en del av den aktsamhetsprincip som avses i artikel 132.6, med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 8 i den artikeln,

c) 

utarbeta och upprätthålla en plan för likviditetshantering som omfattar likviditetsanalys på medellång och lång sikt i enlighet med artikel 144a.2.

Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

2.   För att säkerställa en konsekvent tillämpning av de makrotillsynsverktyg som avses i artikel 144a.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar innehållet i planerna för likviditetsriskhantering och dessa planers uppdateringsfrekvens, med beaktande av en eventuell kombination av planer enligt punkt 5 i den artikeln. Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 a och b ska de kriterier som ska beaktas stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna och i synnerhet graden av sammanlänkning med finansmarknaderna, den gränsöverskridande karaktären hos försäkrings- och återförsäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens investeringar. 4.   Vid tillämpning av punkt 1 c ska de kriterier som ska beaktas stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna och i synnerhet tillgångs- och skuldportföljernas sammansättning, försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas art och variabilitet samt de marknadsfluktuationer som det förväntade kassaflödet från tillgångar exponeras för.

▼B

KAPITEL VIII

Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

Avsnitt 1

Etablering av försäkringsföretag

Artikel 145

Villkor för etablering av filial

1.  

Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.

Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har formen av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

2.  

Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium tillhandahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse som anges i punkt 1:

a) 

Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera filialen.

b) 

En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

▼M13

c) 

Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande till tredje part.

▼B

d) 

Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga meddelanden till det befullmäktigade ombudet.

▼M13 —————

▼B

3.   Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska försäkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella garantifond. 4.   Om någon av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2 leden b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filialen är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 146.

Artikel 146

Överföring av uppgifter

1.  

Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrningssystem eller finansiella situation eller att det befullmäktigade ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mottagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.

2.  

I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all information erhållits.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

3.  

Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda försäkringsföretaget om detta.

Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksamhet från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket.

Avsnitt 2

Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 147

Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten

Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.

Artikel 148

Anmälan från hemmedlemsstaten

1.  

Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147 ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna följande information till den eller de medlemsstater inom vilkas territorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:

a) 

Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.

b) 

De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.

c) 

De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget avser att försäkra i värdmedlemsstaten.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt underrätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.

2.  

Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsföretag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, försäkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar följande information:

a) 

Namn på och adress till den representant som avses i artikel 18.1 h.

b) 

En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.

3.  

I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.

En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

4.   Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och med det datum då det mottog den information som avses i punkt 1 första stycket.

▼M13

Artikel 149

Ändringar av slaget av risker eller åtaganden

1.   Det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148 ska tillämpas på varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av den information som avses i artikel 147. 2.   Om det sker en förändring av den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver på grundval av friheten att tillhandahålla tjänster som väsentligt påverkar dess riskprofil eller väsentligt påverkar försäkringsverksamheten i en eller flera värdmedlemsstater, ska försäkringsföretaget omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna.

▼B

Underavsnitt 2

Ansvarsförsäkring för motorfordon

Artikel 150

Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon

1.   När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäkringsklass 10 i del A i bilaga I och som finns i en annan medlemsstat, men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar, ska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och dess nationella garantifond. 2.  

Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klassificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom tillhandahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.

Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets premieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i den medlemsstaten.

3.   Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemsstaten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestämmelserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är etablerade i den staten.

Artikel 151

Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk

Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till att personer som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre förmånlig ställning till följd av det förhållandet att företag som försäkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett etableringsställe i den staten.

Artikel 152

Representant

1.  

För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlemsstaten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant, bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadelidande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det företrädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.

Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkringsföretaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motorfordon föreligger.

2.   Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra åtgärder än dem som anges i punkt 1. 3.   Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig innebära etablering av en sådan filial som avses i artikel 145. 4.   Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresentant som har utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2000/26/EG utför de uppgifter som åligger den representant som avses i punkt 1 i den här artikeln.

▼M9

Avsnitt 2a

▼M13

Underrättelse, betydande gränsöverskridande verksamhet och samarbetsplattformar

▼M9

Artikel 152a

Underrättelse

1.   Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vars verksamhetsplan det anges att en del av dess verksamhet kommer att grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten i en annan medlemsstat, och om det i verksamhetsplanen också anges att denna verksamhet sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om detta.

▼M13

2.   Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämrade finansiella förhållanden eller andra framväxande risker, inbegripet sådana som rör konsumentskyddet, hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet grundad på rätten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda hemmedlemsstaten om den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd. Tillsynsmyndigheterna får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas.

▼M9

3.   De underrättelser som avses i punkterna 1 och 2 ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt bedömning. 4.   De underrättelser som avses i punkterna 1 och 2 påverkar inte tillämpningen av tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.

▼M13

Artikel 152aa

Betydande gränsöverskridande verksamhet

1.  

Vid tillämpning av detta avsnitt avses med ”betydande gränsöverskridande verksamhet” försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs i en viss värdmedlemsstat med stöd av etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte klassificeras som ett litet och icke-komplext företag och som uppfyller något av följande krav:

a) 

De totala årliga tecknade bruttopremieinkomster motsvarande den verksamhet som bedrivs av företaget i den värdmedlemsstaten med stöd av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster överstiger 15 000 000  EUR.

b) 

Den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster anses av tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 b i denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera de villkor och kriterier som ska användas vid fastställandet av vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är relevanta när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 b ska värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet, om den anser att verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, anmäla detta till hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet och ange skälen till detta. 4.   Om hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet inte instämmer i att den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant ska den anmäla detta till värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet inom en månad och ange skälen till detta. I händelse av oenighet om relevansen hos den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I ett sådant fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom den artikeln.

Artikel 152ab

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet

1.   Vid betydande gränsöverskridande verksamhet ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten samarbeta med varandra för att bedöma om företaget är väl medvetet om de risker som det exponeras för eller kan exponeras för i värdmedlemsstaten och hanterar dem på rätt sätt.

Samarbetet ska stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten medför och ska omfatta åtminstone följande aspekter:

a) 

Företagsstyrningssystemet, inbegripet förmåga hos förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet att förstå de gränsöverskridande marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, befintliga interna kontroller och efterlevnadsrutiner för den gränsöverskridande verksamheten.

b) 

Uppdragsavtal och distributionspartner.

c) 

Affärsstrategi och skadereglering.

d) 

Konsumentskydd.

2.   Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan onödigt dröjsmål informera tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten om resultatet av sin samlade tillsynsbedömning när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet där potentiella problem med efterlevnaden av tillämpliga bestämmelser i lagar och andra författningar i värd- eller hemmedlemsstaten eller väsentliga problem som rör de aspekter som avses i punkt 1 andra stycket har identifierats och dessa problem påverkar eller sannolikt kommer att påverka utövandet av verksamheten i värdmedlemsstaten.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska minst en gång per år, eller oftare om tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten begär det, lämna följande information till tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet:

a) 

Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, enligt försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rapportering.

b) 

Medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla solvenskapitalkravet respektive minimikapitalkravet, enligt försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rapportering.

c) 

Uppgift om potentiella farhågor från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten när det gäller försäkrings- eller återförsäkringsföretagets beräkning av försäkringstekniska avsättningar samt när det gäller de element som avses i leden a och b.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet om den konstaterar försämringar av den finansiella ställningen eller en risk för att solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet underskrids inom de närmaste tre månaderna.

Tillsynsmyndigheten i en värdmedlemsstat där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet får rikta en vederbörligen motiverad begäran till tillsynsmyndigheten i det företagets hemmedlemsstat om att få annan information än den som anges i första, andra och tredje styckena, förutsatt att den rör företagets solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillhandahålla denna information utan onödigt dröjsmål.

3.   Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten inte utan onödigt dröjsmål tillhandahåller den information som avses i punkt 2 i denna artikel får tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. 4.   Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet under de följande tre månaderna, får tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet rikta en begäran till tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om att en gemensam inspektion ska utföras på plats hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, med angivande av skälen till denna begäran.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska godta eller avslå den begäran som avses i första stycket inom en månad från mottagandet.

5.   Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten går med på att utföra en gemensam inspektion på plats ska den inbjuda Eiopa att delta i den inspektionen.

När den gemensamma inspektionen på plats har genomförts ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom två månader komma fram till gemensamma slutsatser, inbegripet om de lämpligaste tillsynsåtgärderna. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska beakta dessa gemensamma slutsatser när den fattar beslut om lämpliga tillsynsåtgärder.

Om tillsynsmyndigheterna inte kan komma fram till en gemensam slutsats om den gemensamma inspektionen på plats får var och en av dem, inom två månader från utgången av den period som avses i andra stycket i denna punkt, och utan att det påverkar de tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter som ska vidtas respektive utövas av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för att hantera underskridandet av solvenskapitalkravet eller underskridandet eller det sannolika underskridandet av minimikapitalkravet, hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att den tvåmånadersperiod som avses i detta stycke har löpt ut eller efter det att tillsynsmyndigheterna har nått en överenskommelse om gemensamma slutsatser i enlighet med andra stycket i denna punkt.

Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tvåmånadersperiod som avses i tredje stycket i denna punkt har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten uppskjuta antagandet av de slutgiltiga slutsatserna av den gemensamma inspektionen på plats och invänta ett beslut som eventuellt fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska anta slutsatserna i enlighet med Eiopas beslut. Alla berörda tillsynsmyndigheter ska betrakta dessa slutsatser som avgörande.

6.   Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avslår begäran om en gemensam inspektion på plats ska den skriftligen ange skälen till avslaget för tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten.

Om tillsynsmyndigheterna är oeniga om skälen till avslaget får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom en månad från det att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten meddelat sitt beslut. I ett sådant fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter myndigheten tilldelats genom den artikeln.

▼M9

Artikel 152b

Samarbetsplattformar

1.  

Eiopa får, vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och om

a) 

sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad,

b) 

en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2, eller

c) 

ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2.

2.   Punkt 1 påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta. 3.   Inrättandet av en samarbetsplattform enligt punkterna 1 och 2 påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.

▼M13

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska de berörda tillsynsmyndigheterna på Eiopas eller en tillsynsmyndighets begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl.

▼M13

5.   Krav på förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 152ab ska även tillämpas på tillsynsmyndigheter som deltar i en samarbetsplattform från och med inrättandet av en sådan samarbetsplattform enligt punkt 1 eller 2 i den här artikeln och oavsett om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet. Denna information ska också delas med Eiopa när samarbetsplattformar inrättas enligt punkt 1 i den här artikeln. 6.   Om två eller flera relevanta myndigheter på en samarbetsplattform är oeniga om förfarandet för eller innehållet i en åtgärd som ska vidtas, eller om underlåtenhet att vidta åtgärder, när det gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, och om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, får Eiopa, på begäran av en relevant myndighet, bistå myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten och tecken på allvarliga brister i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilka inga korrigerande åtgärder eller endast otillräckliga åtgärder har vidtagits av den behöriga tillsynsmyndigheten, får Eiopa begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten genomför en inspektion på plats av försäkrings- och återförsäkringsföretaget. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål inleda inspektionen på plats och bjuda in Eiopa och andra berörda tillsynsmyndigheter att delta i den. Artikel 152ab.5 andra, tredje och fjärde styckena ska tillämpas.

7.   Om två eller flera relevanta myndigheter på en samarbetsplattform är oeniga om informationsutbytet enligt punkt 4 eller 5 i denna artikel får Eiopa, på begäran av en relevant myndighet, bistå dem med att nå en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1094/2010. 8.   Om Eiopa anser det lämpligt mot bakgrund av intresset av att skydda försäkringstagarna eller för ändamål som rör finansiell stabilitet, får Eiopa offentliggöra information om resultat, rekommendationer eller åtgärder som härrör från tillsynsarbetet inom ramen för samarbetsplattformen.

Om Eiopa avser att offentliggöra det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets namn ska myndigheten utan dröjsmål underrätta företaget om denna avsikt och ge företaget tillräckligt med tid för att inkomma med skriftliga synpunkter och lägga fram alla relevanta uppgifter eller argument för Eiopa och andra tillsynsmyndigheter på samarbetsplattformen. Eiopa ska vederbörligen bedöma det berörda företagets ställning och ta vederbörlig hänsyn till denna när beslut fattas om offentliggörande av företagets namn. Eiopa ska inte offentliggöra namnet på det berörda företaget om ett offentliggörande skulle äventyra en pågående utredning eller, i den mån det kan fastställas, skulle orsaka oproportionerligt stor skada för företaget.

▼B

Avsnitt 3

Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten

Underavsnitt 1

Försäkring

▼M13

Artikel 153

Tidsram och språk för begäran om information

1.   Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får begära sådan information som den har rätt att begära beträffande den verksamhet som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver på den medlemsstatens territorium från tillsynsmyndigheten i det företagets hemmedlemsstat. Denna information ska lämnas inom 20 arbetsdagar från mottagandet av begäran på värdmedlemsstatens officiella språk eller på ett annat språk som godtas av tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten.

Genom undantag från första stycket får, i vederbörligen motiverade fall, om den begärda informationen inte är lätt tillgänglig för tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och om den är komplex att samla in, den tidsfrist som avses i det stycket förlängas med 20 arbetsdagar.

2.   Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underlåter att tillhandahålla informationen inom den relevanta tid som avses i punkt 1 får tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten rikta begäran direkt till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. I så fall ska tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten informera tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om begäran om information innan den riktar begäran till företaget. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska vara skyldigt att tillhandahålla denna information utan dröjsmål.

▼B

Artikel 154

Förhandsanmälan och förhandsgodkännande

1.   Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring, de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. 2.   Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäkringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstiftning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en förutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva verksamhet. 3.   Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 155

Försäkringsföretag som inte följer rättsregler

1.   Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat konstaterar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företaget i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäkringsföretaget att vidta rättelse. 2.  

Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvändiga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som vidtagits.

3.  

Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.

▼M5

Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

▼B

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på de berörda medlemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territorier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhindra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda medlemsstaters territorier. 5.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras territorier. 6.   Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda medlemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i enlighet med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etableringsstället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen. 7.   Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 2–6 och som innefattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget. 8.   Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1–7, i den mån som även försäkringsföretag med huvudkontor i värdmedlemsstaten i fråga har sådana skyldigheter.

▼M5

9.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artiklarna 146 och 148, eller där åtgärder har vidtagits enligt punkterna 3 och 4 i den här artikeln.

▼B

Artikel 156

Marknadsföring

Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får marknadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlemsstaten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.

Artikel 157

Skatter på premier

1.  

Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonisering ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skatter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.

Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territorium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.

När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllandet av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.

2.   Den lag som enligt artikel 178 i det här direktivet och förordning (EG) nr 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter. 3.   Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäkringsföretag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, tillämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande avgifter som ska betalas i enlighet med punkt 1.

Underavsnitt 2

Återförsäkring

Artikel 158

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

1.   Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företaget i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser. 2.  

Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.

▼M5

Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

▼B

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

3.   Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 1 och 2 och som innefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av återförsäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget.

Avsnitt 4

statistik

▼M5

Artikel 159

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per medlemsstat, enligt följande:

a) 

För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten.

b) 

För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten.

Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.

▼B

Avsnitt 5

Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka likvidationsförfaranden inletts

Artikel 160

Likvidation av försäkringsföretag

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 161

Likvidation av återförsäkringsföretag

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.

KAPITEL IX

Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen

Avsnitt 1

Startande av verksamhet

Artikel 162

Principer för auktorisation och villkor

1.   Medlemsstaterna ska föreskriva auktorisation för företag vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 första stycket. 2.  

En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget uppfyller minst följande villkor:

a) 

Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva försäkringsverksamhet.

b) 

Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där företaget ansökt om auktorisation.

c) 

Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upprätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verksamheten.

d) 

Det utser en allmän representant som ska godkännas av tillsynsmyndigheterna.

e) 

Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för minimikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskelvärde som säkerhet.

f) 

Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128.

g) 

Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar.

h) 

Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i artikel 163.

i) 

Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av kapitel IV.

3.   I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium av ett företag som avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och bedriver försäkringsverksamhet.

Artikel 163

Filialens verksamhetsplan

1.  

Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en filial ska innehålla följande:

a) 

Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget avser att täcka.

b) 

Grundprinciperna för återförsäkring.

c) 

Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

d) 

Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

e) 

Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.

f) 

Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgängliga medel för tillhandahållande av assistans.

g) 

Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.

2.  

Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:

a) 

En prognos för balansräkningen.

b) 

Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.

c) 

För skadeförsäkring:

i) 

Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

ii) 

Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.

d) 

För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

3.   När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte utgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få bedriva sin verksamhet.

Artikel 164

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1.   Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territorier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etablerade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första stycket. 2.   Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territorier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräkningsbara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första stycket. 3.  

Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territorium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlemsstaten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 167 kan intyga följande:

a) 

Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka solvenskapitalkravet.

b) 

Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter en sådan överlåtelse.

c) 

Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen.

4.   I de fall som avses i punkterna 1-3 ska den medlemsstat där den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åtagandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten. 5.   Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myndigheterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses likvärdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande. 6.  

En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 ska offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.

Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkringstagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.

Artikel 165

Försäkringstekniska avsättningar

Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäkringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3.

Artikel 166

Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav

1.  

Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att etablerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3.

Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5.

Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas till endast den berörda filialens verksamhet.

2.   Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artikel 98.4. 3.  

Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i artikel 129.1 d.

Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka minimikapitalkravet.

4.   De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande tillgångar inom gemenskapen.

Artikel 167

Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

1.  

Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt:

a) 

Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen.

b) 

Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras endast i en av de berörda medlemsstaterna.

c) 

De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlighet med artikel 134 placeras i vilken som helst av de medlemsstater där företaget bedriver sin verksamhet.

I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer som är etablerade inom gemenskapen.

2.  

Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1 ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i framtiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. Företagets val av myndighet ska motiveras.

Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den medlemsstaten.

3.  

Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlemsstater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de förmåner som anges i punkt 1.

Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsynsmyndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom gemenskapen.

Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemsstaterna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.

4.   De enligt punkterna 1, 2 och 3 medgivna förmånerna ska återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på initiativ av en eller flera av dessa.

Artikel 168

Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik samt företag i svårigheter

Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt.

Vid tillämpningen av artiklarna 137–139, då ett företag befunnits berättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3, ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solvensen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag etablerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.

Artikel 169

Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring

1.   Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet. 2.   Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tidpunkt enligt artikel 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förutsatt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74. 3.  

Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess territorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.

Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksamheterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 första stycket i en medlemsstat enbart bedrev livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där. Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet endast genom ett dotterföretag.

Artikel 170

Återkallelse av auktorisation för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auktorisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa ska vidta behövliga åtgärder.

Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhållande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som beviljat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.

Artikel 171

Avtal med tredjeländer

Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet, medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna.

Avsnitt 2

Återförsäkring

▼M5

Artikel 172

Likvärdighet avseende försäkringsföretag

1.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I. 2.   Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 1 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I i detta direktiv.

De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

3.   Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv, ska återförsäkringsavtal som ingås med företag som har sitt huvudkontor i det tredjelandet behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv. 4.  

Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone följande kriterier:

a) 

Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) 

Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

c) 

Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

d) 

Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

e) 

Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

f) 

Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) 

Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket.

5.   Den begränsade period som avses i första stycket i punkt 4 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 2, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.

6.   Återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4, ska behandlas på samma sätt som i punkt 3. Artikel 173 ska även tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4.

▼B

Artikel 173

Förbud mot pantsättning av tillgångar

Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvensordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med den som fastställs genom detta direktiv.

Artikel 174

Principer och villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet

En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverksamhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i den medlemsstaten.

Artikel 175

Avtal med tredjeländer

1.  

Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva extra tillsyn över följande:

a) 

Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen.

b) 

Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands territorium.

2.  

De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på villkor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa följande:

a) 

Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier.

b) 

Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln och den situation som dessa ger upphov till.

KAPITEL X

Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav

▼M5

Artikel 176

Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.

Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.

▼B

Artikel 177

Behandling i tredjeland av försäkrings- och återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

▼M5

1.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.

▼B

2.  

Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkringsföretag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på följande:

a) 

Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i gemenskapen.

b) 

Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

c) 

Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag.

d) 

Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland.

Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämpliga förslag eller rekommendationer.

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring

Avsnitt 1

Tillämplig lag

Artikel 178

Tillämplig lag

Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förordning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förordningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.

Avsnitt 2

Obligatorisk försäkring

Artikel 179

Anknutna skyldigheter

1.   Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obligatorisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel. 2.   När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäkring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för sådan försäkring i den medlemsstaten. 3.   Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsynsmyndigheterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat. 4.  

Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de risker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lagstiftning, och därvid ange följande:

a) 

De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring.

b) 

De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeförsäkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts.

En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att försäkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestämmelser som gäller för sådan försäkring.

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket b.

Avsnitt 3

Det allmänna bästa

Artikel 180

Det allmänna bästa

Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

Avsnitt 4

Försäkringsvillkor och premietariffer

Artikel 181

Skadeförsäkring

1.  

Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premietariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrollera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva verksamhet.

2.   En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och särskilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet innan de får spridas. 3.   Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 182

Livförsäkring

Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett livförsäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en förutsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet.

Avsnitt 5

Information till försäkringstagarna

Underavsnitt 1

Skadeförsäkring

Artikel 183

Allmän information till försäkringstagare

1.  

Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkringsföretaget informera försäkringstagaren om följande:

a) 

Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.

b) 

Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och vilken lag försäkringsgivaren föreslår.

Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avtalen handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäkringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.

2.   De förpliktelser som avses i punkt 1 ska gälla endast om försäkringstagaren är en fysisk person. 3.   Närmare bestämmelser för genomförandet av punkterna 1 och 2 ska fastställas av den medlemsstat där risken är belägen.

Artikel 184

Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster

1.  

När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstagaren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med vilken avtalet ska ingås är belägen.

Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla den information som avses i första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på stora risker.

2.  

I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som ger skyddet.

Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den representant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna punkt.

Underavsnitt 2

Livförsäkring

Artikel 185

Information till försäkringstagare

1.   Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den information som anges i punkterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren. 2.  

Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:

a) 

Företagets namn och företagsform.

b) 

Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, den filial där avtalet ingås, är beläget.

c) 

Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den filial som ingår avtalet.

d) 

En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrapporten om solvens och finansiell ställning, som gör denna information lättillgänglig för försäkringstagaren.

3.  

Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas:

a) 

Definition av förmåner och optioner.

b) 

Avtalets löptid.

c) 

Hur avtalet kan avbrytas.

d) 

Hur premier ska betalas och premieperioder.

e) 

Hur återbäring beräknas och fördelas.

f) 

Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken omfattning dessa är garanterade.

g) 

Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmåner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.

h) 

I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutna.

i) 

Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är baserade på.

j) 

Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.

k) 

Allmän information om de skatteregler som gäller för aktuell försäkringstyp.

l) 

Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i förekommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som handlägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.

m) 

Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.

4.   Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att försäkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär och som denne därmed tar. 5.  

Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas informerad om ändringar i fråga om följande information:

a) 

Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.

b) 

Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvudkontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial som ingått avtalet.

c) 

Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d–j vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtalet.

d) 

Årligen uppgift om återbäringssituationen.

Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktuella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersättningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringstagaren på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexemplet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtalsgrundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.

När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska försäkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skillnader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga uppgifterna.

6.  

Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts.

Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringstagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

7.   Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att livförsäkringsföretagen ska lämna information utöver den som förtecknas i punkterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av åtagandet. 8.   Närmare regler för genomförandet av punkterna 1–7 ska fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.

Artikel 186

Uppsägningstid

1.  

Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informerades om ingåendet av avtalen.

Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.

Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synnerhet såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informeras om att avtal har ingåtts.

2.  

Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande fall:

a) 

Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.

b) 

I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av särskilt skydd.

Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i första stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.

KAPITEL II

Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 187

Försäkringsvillkor

Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas villkor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständigheter som hänför sig till den risk som ska försäkras.

Artikel 188

Upphävande av monopol

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8 upphävs.

Artikel 189

Deltagande i nationella garantisystem

Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

Avsnitt 2

Koassurans inom gemenskapen

Artikel 190

Koassuransverksamhet inom gemenskapen

1.  

Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna 3–16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor:

a) 

Risken är en stor risk.

b) 

Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka en ska vara ledande försäkringsföretag.

c) 

Risken finns inom gemenskapen.

d) 

För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkringsföretaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.

e) 

Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom ett huvudkontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.

f) 

Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll som tillkommer det enligt gällande praxis för koassuransverksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och tariffer.

2.   Artiklarna 147–152 ska endast tillämpas på det ledande försäkringsföretaget. 3.   Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med undantag av det här avsnittet.

Artikel 191

Deltagande i koassurans inom gemenskapen

Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som föreskrivs i detta avsnitt.

Artikel 192

Försäkringstekniska avsättningar

Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestämmas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande praxis i den medlemsstaten.

De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de regler som gäller i dennes hemmedlemsstat.

Artikel 193

Statistik

Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlemsstater som omfattas.

Artikel 194

Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsföretagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 195

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter

Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdelning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras.

Artikel 196

Samarbete under genomförandet

Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av detta avsnitt.

Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföretaget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koassuranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.

Avsnitt 3

Assistans

Artikel 197

Verksamhet liknande reseförsäkring

Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddningstjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omständigheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta direktiv.

Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I.

Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet som uppenbart ingår i andra klasser.

Avsnitt 4

Rättsskyddsförsäkring

Artikel 198

Tillämpningsområde för detta avsnitt

1.  

Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföretag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rättsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften:

a) 

Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande.

b) 

Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersättningskrav har riktats mot denna person.

2.  

Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:

a) 

Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.

b) 

Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvarsförsäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäkrade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföretags egna intressen inom ramen för sådan försäkring.

c) 

Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller följande villkor:

i) 

Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där den försäkrade har sin stadigvarande bostad.

ii) 

Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslutande assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande bostaden.

I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen.

Artikel 199

Separata avtal

Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet.

Artikel 200

Handläggning av skadeärenden

1.  

Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punkterna 2, 3 och 4.

Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.

2.  

Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden inom rättsskyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I.

Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår i företagets verksamhet.

3.  

Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av skadeärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant särskilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i artikel 199.

Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgifter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får föreskriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen.

4.   Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot försäkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.

Artikel 201

Fritt val av advokat

1.  

I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryckligen anges:

a) 

Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras intressen vid undersökningar eller förhandlingar.

b) 

Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt uppstår.

2.   I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som anges i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster ( 22 ).

Artikel 202

Undantag från det fria valet av advokat

1.  

Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som uppkommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium.

b) 

Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon är inblandat.

c) 

Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäkringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.

d) 

Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag.

2.   Ett undantag som medgivits enligt punkt 1 ska inte inverka på tillämpningen av artikel 200.

Artikel 203

Skiljeförfarande

Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra förfaranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.

I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt att använda sig av sådana förfaranden.

Artikel 204

Intressekonflikter

När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvistens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om de rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203.

Artikel 205

Upphävande av krav på specialisering för rättsskyddsförsäkring

Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär förbud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive medlemsstats territorium bedriva verksamhet avseende rättsskyddsförsäkring och andra klasser.

Avsnitt 5

Sjukförsäkring

Artikel 206

Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom socialförsäkringssystemet

1.  

Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet, får föreskriva följande:

a) 

Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd för det allmänna bästa.

b) 

Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.

2.  

Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är relevanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet med de matematiska metoder som används inom försäkringsverksamhet.

b) 

En reserv upprättas för stigande levnadsålder.

c) 

Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där risken är belägen.

d) 

Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.

e) 

Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstämmer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsföretag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de förvärvat.

I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast krävas om ersättningsnivån ska höjas.

Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offentliggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgifter som avses i första stycket a samt överlämna dem till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.

Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antaganden, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna uppfylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps ut på marknaden.

Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befintliga avtal.

Avsnitt 6

Arbetsskadeförsäkring

Artikel 207

Obligatorisk arbetsskadeförsäkring

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmedlemsstaten ska vara ensamt ansvarig.

KAPITEL III

Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring

Artikel 208

Förbud mot tvångsavstående från del av försäkringsverksamhet

Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt artikel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag.

Artikel 209

Premie för nya försäkringar

Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmatematiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföretagen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar.

Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett försäkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än premier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet.

KAPITEL IV

Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring

Artikel 210

Finansiell återförsäkring

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

▼M5

2.   Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera bestämmelserna som avses i punkt 1 i den här artikeln i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.

▼B

3.  

I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tidsrisk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:

a) 

Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.

b) 

Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen.

Artikel 211

Specialföretag

1.   Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande.

▼M5

2.  

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsynsmyndigheternas godkännande:

a) 

Auktorisationens omfattning.

b) 

Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

c) 

De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal.

d) 

Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget.

e) 

Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

f) 

Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik.

g) 

Solvenskrav.

2a.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 211.1 och 211.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av specialföretag och för de format och modeller som ska användas med avseende på punkt 2 f.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

2b.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 211.1 och 211.2 får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera de tillämpliga förfarandena för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna, i de fall där det specialföretag som övertar risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är etablerat i en annan medlemsstat än den där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är auktoriserat.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3.   Specialföretag som auktoriserats före den 31 december 2015 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1, 2 och 2a.

▼B

AVDELNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP

KAPITEL I

Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer

Avsnitt 1

Definitioner

Artikel 212

Definitioner

1.  

I denna avdelning avses med

a) 

företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderföretag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i ►M13  artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU ◄ ,

b) 

anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i ►M13  artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU ◄ ,

▼M13

c) 

grupp: en företagsgrupp

i) 

som består av ett företag med ägarintresse, dess dotterföretag, enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har ett innehav, företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i gruppen och företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU samt deras anknutna företag

ii) 

som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga associationer eller liknande företag, under förutsättning att

—  ett av dessa företag genom centraliserad samordning utövar ett dominerande inflytande över besluten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag som ingår i gruppen, och —  ingående och avbrytande av sådana förbindelser, enligt vad som avses i denna avdelning, kräver ett förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten.

Det företag som utövar centraliserad samordning ska betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag, eller

iii) 

som består av en kombination av leden i och ii,

▼B

d) 

grupptillsynsmyndighet: den tillsynsmyndighet som i enlighet med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,

▼M5

e) 

tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp,

▼M13

f) 

försäkringsholdingbolag: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

i) 

Företaget är ett moderföretag.

ii) 

Företaget är inte ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett värdepappersföretag eller ett tjänstepensionsinstitut.

iii) 

Företaget är inte ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20 i förordning (EU) nr 575/2013.

iv) 

Åtminstone ett av dess dotterföretag är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

v) 

Företagets huvudsakliga verksamhet är något av följande, oavsett vad företaget självt har uppgett som sitt ändamål:

1. 

Att förvärva och ha ägarintressen i försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

2. 

Att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretags huvudsakliga verksamhet.

3. 

Att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och punkt 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till direktiv 2014/65/EU med avseende på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

vi) 

Mer än 50 % av åtminstone en av följande indikatorer har en fast anknytning till dotterföretag som är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag, holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag i gruppen, samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

1. 

Företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade ställning.

2. 

Företagets tillgångar på grundval av dess konsoliderade ställning.

3. 

Företagets intäkter på grundval av dess konsoliderade ställning.

4. 

Företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning.

5. 

Varje annan indikator som den nationella tillsynsmyndigheten anser vara relevant,

▼M13

fa) 

holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland: ett moderföretag som inte är ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland,

▼M1

g) 

försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet: ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag,

h) 

blandat finansiellt holdingföretag ett: blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.

▼B

2.  

►M13  Vid tillämpning av denna avdelning ska tillsynsmyndigheterna även betrakta varje företag som enligt deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag som ett moderföretag, inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det andra företagets beslut. ◄

De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande.

De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas.

▼M13

3.   Vid tillämpning av denna avdelning ska tillsynsmyndigheterna också anse att två eller flera företag utgör en grupp i den mening som avses i punkt 1 c, om tillsynsmyndigheterna anser att dessa står under gemensam ledning.

Om inte alla de företag som avses i första stycket i denna punkt har huvudkontor i samma medlemsstat ska medlemsstaterna säkerställa att endast den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet enligt artikel 247, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, får fastställa att sådana företag utgör en grupp om den anser att dessa företag står under gemensam ledning.

4.  

Vid identifiering av ett förhållande mellan minst två företag som avses i punkterna 2 och 3 ska tillsynsmyndigheterna beakta samtliga följande faktorer:

a) 

En fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut, även finansiella beslut, i ett företag, i synnerhet om det är en följd av innehav av kapital eller rösträtter, representation i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett företag eller som har andra centrala, kritiska eller viktiga funktioner.

b) 

Ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan juridisk eller fysisk person, på grund av förekomsten av väsentliga finansiella eller icke-finansiella transaktioner eller väsentlig finansiell eller icke-finansiell verksamhet, inbegripet uppdragsavtal och gemensam personal mellan företag.

c) 

Belägg för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, inbegripet gemensamma investeringar i anknutna företag, samordnas mellan två eller flera företag.

d) 

Belägg för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, inbegripet i samband med försäkringsdistributionskanaler, försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken, kommunikation eller marknadsföring.

5.   Om en grupp identifieras på grundval av punkt 2 eller 3 i denna artikel ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 till det företag som utsetts till moderföretag i enlighet med artikel 214.5 eller 214.6 och till de berörda tillsynsmyndigheterna tillhandahålla en ingående redogörelse för de faktorer som ligger till grund för en sådan identifiering.

I syfte att säkerställa konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att komplettera eller ytterligare specificera de faktorer som tillsynsmyndigheterna ska beakta för att identifiera ett förhållande mellan minst två företag som avses i punkterna 2 och 3. Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i denna punkt.

▼B

Avsnitt 2

Tillämpningsområde

Artikel 213

Fall då grupptillsyn ska tillämpas

1.  

Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat föreskrivs i denna avdelning.

▼M13

2.  

Medlemsstaterna ska säkerställa att grupptillsyn tillämpas när en grupp omfattar något av följande:

a) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 218–258.

b) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med säte inom unionen enligt artiklarna 218–258.

c) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med säte i ett tredjeland eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 260–263.

d) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt artikel 265.

▼M1

3.   I de fall som avses i punkterna 2 a och b får grupptillsynsmyndigheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med säte inom unionen antingen är anknutet till eller själv är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncentrationer som avses i 244 i det här direktivet eller över transaktioner inom en grupp som avses i 245 i det här direktivet eller båda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med ägarintresse. 4.   Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser i både detta direktiv och i direktiv 2002/87/EG, särskilt med avseende på tillsyn på grundval av riskbedömning, får grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter besluta att endast tillämpa de tillämpliga bestämmelserna i direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella holdingföretaget. 5.   Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser i både detta direktiv och i ►M13  direktiv 2013/36/EU ◄ , särskilt med avseende på tillsyn på grundval av riskbedömning, får grupptillsynsmyndigheten, i samförstånd med den samordnande tillsynsmyndigheten i bank- eller värdepapperssektorn, besluta att endast tillämpa de tillämpliga bestämmelserna i direktivet för den mest betydande sektorn i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2002/87/EG. 6.   Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( 23 ) (EBA), och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 24 ) (Eiopa), om de beslut som fattas inom ramen för punkterna 4 och 5. EBA, Eiopa och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 25 ) (Esma), ska genom de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté (den gemensamma kommittén) utarbeta riktlinjer som syftar till harmonisering av tillsynspraxisen och ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn, vilka ska överlämnas till kommissionen inom tre år efter det att dessa riktlinjer antagits.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.

▼M13

Artikel 213a

Användning av proportionalitetsåtgärder på gruppnivå

1.  

Grupper i den mening som avses i artikel 212 och som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b ska av sin grupptillsynsmyndighet klassificeras som små och icke-komplexa grupper enligt det förfarande som anges i punkt 2 i denna artikel, om de uppfyller samtliga följande kriterier på gruppnivå för de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering:

a) 

Om minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som räknas in i gruppen inte är ett skadeförsäkringsföretag ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) 

Undergruppen ränterisk som avses i artikel 105.5 andra stycket a, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger inte 5 % av gruppens sammanställda försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, undantaget företag på vilka metod 2, som fastställs i artikel 233, tillämpas.

ii) 

Gruppens totala sammanställda försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag överstiger inte 1 000 000 000  EUR.

b) 

Om minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som räknas in i gruppen inte är ett livförsäkringsföretag ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) 

Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste räkenskapsåren är mindre än 100 %.

ii) 

Gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte 100 000 000  EUR.

iii) 

Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I överstiger inte 30 % av gruppens totala årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkringsverksamhet.

c) 

Årliga tecknade bruttopremieinkomster från försäkringar som utfärdas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen och vars huvudkontor är beläget i andra medlemsstater än grupptillsynsmyndighetens medlemsstat är lägre än något av följande tröskelvärden:

i) 

20 000 000 EUR.

ii) 

10 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

d) 

Årliga tecknade bruttopremieinkomster från försäkringar som utfärdas av gruppen i andra medlemsstater än grupptillsynsmyndighetens medlemsstat är lägre än något av följande tröskelvärden:

i) 

20 000 000 EUR.

ii) 

10 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

e) 

Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data:

i) 

Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5.

ii) 

Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk.

iii) 

Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.

f) 

Mottagen återförsäkring i företag inom gruppen svarar inte för mer än 50 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

g) 

Den skillnad som avses i artikel 230.1 om metod 1 används, i artikel 233.1 om metod 2 används, eller i artikel 233a.1 om en kombination av metoder används, är positiv.

h) 

Om metod 2 eller en kombination av metoderna 1 och 2 används är varje företag på vilket metod 2 tillämpas ett litet och icke-komplext företag.

De kriterier som fastställs i första stycket leden a i och e ska inte tillämpas på gruppen om endast metod 2 används.

2.   Artikel 29b ska i tillämpliga delar tillämpas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag som har det yttersta ägarintresset. 3.   Grupper som omfattats av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b i mindre än två år ska endast beakta det senaste räkenskapsåret när de bedömer om de uppfyller kriterierna i punkt 1 i denna artikel. 4.  

Följande grupper ska aldrig klassificeras som små och icke-komplexa grupper:

a) 

Grupper som är finansiella konglomerat i den mening som avses i artikel 2.14 i direktiv 2002/87/EG.

b) 

Grupper där minst ett dotterföretag är ett företag som avses i artikel 228.1.

c) 

Grupper som använder en godkänd partiell eller fullständig intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav på gruppnivå.

5.   Artiklarna 29c, 29d och 29e ska gälla i tillämpliga delar. 6.  

Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera

a) 

de kriterier som fastställs i punkt 1, inbegripet metoden för att beräkna den summa som avses i första stycket e i den punkten,

b) 

den metod som ska användas för att klassificera grupper som små och icke-komplexa grupper, och

c) 

villkoren för att bevilja eller dra tillbaka tillsynsmyndighetens godkännande för proportionalitetsåtgärder som ska användas av grupper som inte klassificeras som små och icke-komplexa grupper.

Artikel 213b

Hinder för grupptillsyn

1.  

I de fall som avses i artikel 213.2 b ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget säkerställa följande:

a) 

Gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att efterleva denna avdelning och i synnerhet ändamålsenliga när det gäller att

i) 

samordna alla dotterföretag till försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget, inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan dessa företag,

ii) 

förebygga eller hantera konflikter inom gruppen, och

iii) 

se till att de styrdokument på gruppnivå som har fastställts av försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget efterlevs i hela gruppen.

b) 

Organisationsstrukturen för den grupp som försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ingår i motverkar inte och hindrar inte på annat sätt en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess försäkringsdotter- och återförsäkringsdotterföretag, med särskilt beaktande av

i) 

försäkringsholdingbolagets eller det blandade finansiella holdingföretagets placering inom en grupp med flera nivåer,

ii) 

aktieägarstrukturen, och

iii) 

den roll som försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har inom gruppen.

2.   Om de villkor som anges i punkt 1 a inte är uppfyllda ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ändrar de interna arrangemangen och ansvarsfördelningen inom gruppen.

Om de villkor som anges i punkt 1 b i denna artikel inte är uppfyllda ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder från grupptillsynsmyndighetens sida i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av kraven i denna avdelning. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, har befogenhet att kräva att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag organiserar gruppen på ett sätt som gör det möjligt för den berörda tillsynsmyndigheten att utöva en ändamålsenlig grupptillsyn. Tillsynsmyndigheterna ska endast utöva denna befogenhet under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter, och ska ge försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget en motivering till detta.

3.   I de fall som avses i artikel 213.2 a och b i detta direktiv och om organisationsstrukturen för en grupp bestående av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU och deras anknutna företag, eller som identifieras på grundval av artikel 212.3 i det här direktivet, är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar gruppen från att efterleva denna avdelning, ska gruppen bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder för att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av denna avdelning. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 i det här direktivet, har befogenhet att kräva etablering av ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, eller etablering av ett företag i unionen som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen. I sådana fall ska försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller det företag som i praktiken utövar centraliserad samordning ansvara för att denna avdelning efterlevs.

▼B

Artikel 214

Grupptillsynens tillämpningsområde

▼M13

1.   Att grupptillsyn utövas i enlighet med artikel 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkringsföretaget i tredjeland, det enskilda återförsäkringsföretaget i tredjeland eller det enskilda försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet.

Endast i syfte att säkerställa efterlevnad av denna avdelning får utövande av grupptillsyn innebära direkt tillsyn och utövande av tillsynsbefogenheter över försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag av tillsynsmyndigheter.

▼B

2.  

Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i artikel 213:

a) 

Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hinder för överförandet av nödvändig information, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229.

b) 

Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte.

c) 

Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen.

Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individuellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsammans, är av icke ringa intresse.

Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.

Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c, får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgifter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga.

▼M13

Vid bedömningen av huruvida ett företag är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte enligt första stycket b ska grupptillsynsmyndigheten säkerställa att följande villkor är uppfyllda:

a) 

Företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen som helhet.

b) 

Ett undantagande av företaget från grupptillsyn skulle inte ha någon väsentlig inverkan på solvensen på gruppnivå.

c) 

De kvalitativa och kvantitativa risker, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är oväsentliga.

3.   Om undantagandet av ett eller flera företag från grupptillsyn i enlighet med punkt 2 i denna artikel skulle leda till ett fall som inte skulle utlösa tillämpningen av grupptillsyn enligt artikel 213.2 a, b och c, ska grupptillsynsmyndigheten samråda med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut om undantagande. Ett sådant beslut får endast fattas under exceptionella omständigheter och ska motiveras på vederbörligt sätt för Eiopa och, i tillämpliga fall, för övriga berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska åtminstone årligen ompröva huruvida dess beslut fortfarande är lämpligt. Om så inte längre är fallet ska grupptillsynsmyndigheten underrätta Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter om att den kommer att börja utöva grupptillsyn.

Innan ett moderföretag med det yttersta ägarintresset undantas från grupptillsyn enligt punkt 2 första stycket b ska grupptillsynsmyndigheten samråda med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter, och ska bedöma effekterna av att utöva grupptillsyn på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse på gruppens solvenssituation. I synnerhet ska ett sådant undantagande inte vara möjligt om det skulle leda till en väsentlig förbättring av gruppens solvenssituation.

För att säkerställa en sammanhängande och konsekvent tillämpning av denna punkt ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att ytterligare specificera de exceptionella omständigheter som avses i första stycket i denna punkt eller de fall då det kan vara motiverat att undanta ett moderföretag med det yttersta ägarintresset, inbegripet försäkringsholdingbolag, från att omfattas av grupptillsyn.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska omfattningen av den grupp som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 213.2 fastställas i enlighet med artikel 212.

Om en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 213.2 a, b och c identifieras i enlighet med artikel 212.2 och 212.3 och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är ett företag med det yttersta ägarintresset i en annan grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, ska den andra gruppen anses ingå i den grupp som identifierats i enlighet med artikel 212.2 och 212.3.

Tillsynsmyndigheterna får tillämpa artikel 212.2 och 212.3 för att utvidga omfattningen av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c.

5.   Om en grupp som identifieras i enlighet med artikel 212.3 omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c ska gruppen utse ett av de företag som står under gemensam ledning till moderföretag, vilket ska ansvara för efterlevnaden av denna avdelning. Övriga företag som avses i artikel 212.3 första stycket ska betraktas som dotterföretag. 6.   Om utseendet av moderföretag i enlighet med punkt 5 i denna artikel skulle innebära väsentliga hinder för utövandet av grupptillsyn, särskilt i fall då företagets huvudkontor inte är etablerat på territoriet för den medlemsstat vars tillsynsmyndighet agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, eller om utseendet skulle leda till att gruppen i praktiken inte skulle kunna efterleva denna avdelning, ska medlemsstaterna säkerställa att den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet har befogenhet att, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, kräva att ett annat moderföretag utses. Beslutet att utse ett annat moderföretag ska vederbörligen motiveras för gruppen och övriga berörda tillsynsmyndigheter av den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet.

Om en grupp som identifieras i enlighet med artikel 212.3, och som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c, underlåter att utse ett moderföretag i enlighet med punkt 5 i den här artikeln ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, utse ett moderföretag som ska ansvara för efterlevnaden av denna avdelning. Övriga företag i denna grupp ska betraktas som dotterföretag.

När ett moderföretag utses i enlighet med första eller andra stycket i denna punkt ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 beakta följande faktorer:

a) 

Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag.

b) 

Årliga tecknade bruttopremieinkomster för respektive företag.

c) 

Antalet anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag till respektive företag.

Tillsynsmyndigheterna ska åtminstone årligen bedöma om det moderföretag som utsetts fortfarande är lämpligt. Om så inte är fallet ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, utse ett annat moderföretag. Detta andra moderföretag ska då ansvara för att denna avdelning efterlevs.

▼B

Avsnitt 3

Nivåer

Artikel 215

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå

▼M1

1.   Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a och 213.2 b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller till ett annat försäkringsholdingföretag eller till ett annat blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor inom unionen ska artiklarna 218–258 tillämpas endast på nivån för moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som har det yttersta ägarintresset och säte inom unionen. 2.   Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är det moderföretag med säte inom unionen som har det yttersta ägarintresset och som avses i punkt 1 är dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn i enlighet med artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG får grupptillsynsmyndigheten, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncentrationer som avses i artikel 244 eller tillsyn över transaktioner inom en grupp som avses i artikel 245 eller över båda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderföretag eller bolag som har det yttersta ägarintresset.

▼B

Artikel 216

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå

▼M1

1.   Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag med ägarintresse och med säte inom unionen som avses i artikel 213.2 a och b inte har säte i samma medlemsstat som det moderföretag med det yttersta ägarintresset på unionsnivå som avses i artikel 215 får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderföretag på unionsnivå, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag och som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå.

▼M5

I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2–6 i den här artikeln.

▼B

2.   Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till att gälla i ett eller flera avsnitt av kapitel II. 3.   Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, ska det val av metod som grupptillsynsmyndigheten gjort i enlighet med artikel 220 beträffande det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten. 4.  

Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats tillstånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten.

Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som godkänts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.

▼M5

Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

▼B

5.   Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet med artikel 236 eller 243 ansöka om tillstånd att låta något av sina dotterföretag omfattas av artiklarna 238 och 239. 6.   Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i punkt 1, ska de föreskriva att inga sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotterföretag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 och det företaget har erhållit tillstånd enligt artikel 237 eller 243 att låta det dotterföretaget omfattas av artiklarna 238 och 239.

▼M5

7.   Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 i den här artikeln får fattas.

▼B

Artikel 217

Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater

1.  

Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskommelse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.

▼M5

I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

▼B

2.   Artikel 216.2–216.6 ska gälla i tillämpliga delar.

▼M5

3.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln får fattas.

▼B

KAPITEL II

Finansiell ställning

Avsnitt 1

Solvens på gruppnivå

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 218

Solvenstillsyn på gruppnivå

1.   Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III. 2.   I det fall som avses i artikel 213.2 a ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintressen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4. 3.   I det fall som avses i artikel 213.2 b ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5. 4.   Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens granskningsprocess enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3. Artiklarna 136 och 138.1-138.4 ska gälla i tillämpliga delar. 5.   Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att underskridas under de närmaste tre månaderna, ska grupptillsynsmyndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsynskollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.

▼M1

Artikel 219

Återkommande beräkningar

1.   Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som avses i artikel 218.2 och 218.3 utförs minst en gång per år, av försäkringsföretaget eller återförsäkringsföretaget, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med ägarintresse.

Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget eller av det företag i gruppen som grupptillsynsmyndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.

2.   Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget, försäkringsholdingföretaget och det blandade finansiella holdingföretaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet på gruppnivå ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten.

Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå får grupptillsynsmyndigheten kräva en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå.

▼B

Underavsnitt 2

Val av beräkningsmetod och allmänna principer

Artikel 220

Val av metod

1.   Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras enligt de försäkringstekniska principer som anges ►M13  i artiklarna 221–233a ◄ och med en av de metoder som redovisas där. 2.  

Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som anges i artiklarna 230-232.

▼M13

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, om de tar på sig uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 i enlighet med artiklarna 233 och 234 eller, om en tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle vara lämplig, en kombination av metoderna 1 och 2 i enlighet med artiklarna 233a och 234.

▼M13

3.   Utan att det påverkar behandlingen av de företag som avses i artikel 228.1 får tillsynsmyndigheterna besluta att tillämpa metod 2 enligt punkt 2 andra stycket bara på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag, blandade finansiella holdingföretag och holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

▼B

Artikel 221

Beaktande av den proportionella andelen

1.  

Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.

Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella andelen omfatta något av följande:

a) 

För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprättandet av den sammanställda redovisningen.

b) 

För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.

Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas.

Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begränsat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på proportionell basis.

▼M13

1a.   Genom undantag från punkt 1 i denna artikel och endast vid tillämpning av artikel 228, oavsett om metod 1 eller metod 2 används, ska med proportionell andel avses den andel av det tecknade bolagskapitalet som direkt eller indirekt innehas av företaget med ägarintresse i det anknutna företaget.

▼B

2.  

Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den proportionella andel som ska beaktas i följande fall:

a) 

När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

b) 

När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget.

c) 

När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsynsmyndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande inflytande över detta andra företag.

▼M13

d) 

När en tillsynsmyndighet har fastställt att två eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag utgör en grupp enligt artikel 212.3 eftersom de står under gemensam ledning.

▼B

Artikel 222

Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen

1.  

Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återförsäkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte tillåtas.

I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de metoder som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp undantas:

a) 

Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något av dess anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

▼C2

b) 

Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

c) 

Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

▼B

2.  

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:

a) 

Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

b) 

Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas.

Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:

i) 

Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig förpliktelse för ett företag med ägarintresse.

ii) 

Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

iii) 

Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse.

3.   Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapitalbasen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det anknutna företaget.

▼M13

4.   Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punkterna 2 och 3 får inte överstiga det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå.

▼B

5.   Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande krävs enligt artikel 90, får ingå i beräkningen endast under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsynsmyndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna företaget.

▼M13

6.   Vid tillämpningen av artiklarna 230.1, 233.2 och 233a.1 a ska en kapitalbaspost som emitterats av ett företag med ägarintresse inte anses vara fri från belastningar i den mening som avses i artikel 93.2 andra stycket c, om återbetalning av denna post inte kan vägras dess innehavare när ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag träder i likvidation.

▼B

Artikel 223

Eliminering av kapital som skapats inom en grupp

1.  

Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:

a) 

Ett anknutet företag.

b) 

Ett företag med ägarintresse.

c) 

Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägarintresse i det berörda företaget.

2.   Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesidig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse. 3.   Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat företag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget.

Artikel 224

Värdering

Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med artikel 75.

Underavsnitt 3

Tillämpning av beräkningsmetoderna

Artikel 225

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beaktas vid beräkningen av gruppens solvens.

Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt bestämmelserna i den andra medlemsstaten.

▼M1

Artikel 226

▼M13

Mellanliggande holdingföretag

▼M1

1.   Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ett sådant försäkringsholdingföretags eller blandat finansiellt holdingföretags ställning beaktas.

Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkringsholdingföretaget eller mellanliggande blandade finansiella holdingföretaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för solvenskapitalkravet som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.

2.   I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingföretag eller mellanliggande blandat finansiellt holdingföretag innehar efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka begränsningar gäller enligt artikel 98 ska dessa poster godkännas upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gränsvärden som anges i artikel 98 för summan av de utestående posterna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbolag eller mellanliggande blandat finansiellt holdingföretag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av grupptillsynsmyndigheten.

▼M13

3.   Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland också betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

▼M5

Artikel 227

Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland

▼C2

1.   När man i enlighet med artikel 233 ►M13  och artikel 233a ◄ beräknar solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gemenskapen.

▼M5

Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemsstaterna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.

2.   Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

3.   Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huruvida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI. 4.   Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.

De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

5.  

Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:

a) 

Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.

b) 

Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

c) 

Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

d) 

Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.

e) 

Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

6.  

Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om inte, innan den perioden löpt ut,

a) 

den delegerade akten har återkallats,

b) 

en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.

Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfarande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska rapportera slutsatserna till parlamentet.

7.   När det i enlighet med punkt 5 har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.

▼M13

Artikel 228

Behandling av specifika anknutna företag inom andra finansiella sektorer

1.  

Oberoende av vilken metod som används i enlighet med artikel 220 i detta direktiv ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse vid beräkningen av solvensen på gruppnivå ta hänsyn till följande företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas och till solvenskapitalkravet på gruppnivå:

a) 

Kreditinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 eller värdepappersföretag i den mening som aves i artikel 4.1.2 i den förordningen.

b) 

Förvaltningsbolag för fondföretag i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG och investeringsbolag som auktoriserats i enlighet med artikel 27 i det direktivet, förutsatt att de inte har utsett något förvaltningsbolag i enlighet med det direktivet.

c) 

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) i den mening som avses i artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU ( 26 ).

d) 

Andra företag än reglerade företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, om dessa verksamheter utgör en betydande del av deras samlade verksamhet.

e) 

Tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv (EU) 2016/2341.

2.  

Bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från de företag som avses i punkt 1 i denna artikel ska beräknas som summan av de proportionella andelarna av respektive företags kapitalbas, när denna kapitalbas beräknas på följande sätt:

a) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 a i denna artikel, i enlighet med de relevanta särreglerna enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG.

b) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 b i denna artikel, i enlighet med artikel 2.1 l i direktiv 2009/65/EG.

c) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 c i denna artikel, i enlighet med artikel 4.1 ad i direktiv 2011/61/EU.

d) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 d i denna artikel, i enlighet med de relevanta särreglerna enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG, om de var reglerade enheter i den mening som avses i artikel 2.4 i det direktivet.

e) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 e i denna artikel, den disponibla solvensmarginalen beräknad i enlighet med artikel 16 i direktiv (EU) 2016/2341.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska det belopp för kapitalbasen i varje anknutet företag som motsvarar icke utdelningsbara reserver och andra poster som av grupptillsynsmyndigheten fastställts ha en minskad förlusttäckningskapacitet samt preferensaktier, efterställda medlemskonton, efterställda skulder och uppskjutna skattefordringar, som ingår i den kapitalbas som överstiger de kapitalkrav som beräknats i enlighet med punkt 3, inte beaktas, såvida inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse på ett för grupptillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt kan styrka att dessa poster kan göras tillgängliga för att täcka solvenskapitalkravet på gruppnivå. Vid fastställandet av sammansättningen av den överskjutande kapitalbasen ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse beakta att vissa krav för vissa anknutna företag endast får uppfyllas med kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål i den mening som avses i förordning (EU) nr 575/2013.

3.  

Bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från de anknutna företag som avses i punkt 1 ska beräknas som summan av den proportionella andelen av kapitalkravet eller det teoretiska kapitalkravet för varje anknutet företag. Detta kapitalkrav eller detta teoretiska kapitalkrav ska beräknas enligt följande:

a) 

För anknutna företag som avses i punkt 1 a i denna artikel, i enlighet med följande:

i) 

För varje värdepappersföretag som omfattas av kapitalbaskrav i enlighet med förordning (EU) 2019/2033, summan av det krav som anges i artikel 11 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 ( 27 ) eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer.

ii) 

För varje kreditinstitut, det högsta av följande:

1. 

Summan av det krav som anges i artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet de åtgärder som avses i artiklarna 458 och 459 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav för att hantera andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer.

2. 

Summan av de krav som anges i artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet de åtgärder som avses i artiklarna 458 och 459 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det krav på bruttosoliditetsbuffert som anges i artikel 92.1a i förordning (EU) nr 575/2013 eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer, i den mån dessa krav ska täckas med primärkapital.

b) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 b i denna artikel, i enlighet med artikel 7.1 a i direktiv 2009/65/EG.

c) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 c i denna artikel, i enlighet med artikel 9 i direktiv 2011/61/EU.

d) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 d i denna artikel, det kapitalkrav som det anknutna företaget skulle behöva efterleva i enlighet med de relevanta särreglerna enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG, om det var en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i det direktivet.

e) 

För varje anknutet företag som avses i punkt 1 e i denna artikel, det högsta av den föreskrivna solvensmarginalen beräknad i enlighet med artikel 17 i direktiv (EU) 2016/2341 och de totala kapitalkrav som åläggs enligt nationell rätt i de medlemsstater där det anknutna företaget är registrerat eller auktoriserat.

4.   Om flera anknutna företag som avses i punkt 1 i denna artikel utgör en undergrupp som omfattas av ett sammanställt kapitalkrav i enlighet med ett direktiv eller en förordning som avses i punkt 3 i denna artikel, inbegripet om ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.1.20 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett blandat finansiellt holdingföretag är ett dotterföretag i en grupp, får grupptillsynsmyndigheten kräva att dessa anknutna företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas beräknas som den proportionella andelen av undergruppens kapitalbas i stället för att punkt 2 a–e i denna artikel tillämpas för varje enskilt företag som ingår i den undergruppen. I sådana fall ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse även beräkna bidraget från dessa anknutna företag till solvenskapitalkravet på gruppnivå som den proportionella andelen av undergruppens kapitalkrav i stället för att tillämpa punkt 3 a–e i denna artikel för varje enskilt företag som ingår i den undergruppen. Alla finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 och anknutna företag i den mening som avses i led 18 i den punkten vilka omfattas av undergruppen ska inbegripas i beräkningen av undergruppens kapitalbas och kapitalkrav.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska punkterna 2 och 3 i denna artikel tillämpas på den specifika undergruppen, på grundval av dess konsoliderade situation i den mening som avses i artikel 4.1.47 i förordning (EU) nr 575/2013 eller artikel 4.1.11 i förordning (EU) 2019/2033, eller på grundval av dess konsoliderade ställning, beroende på vad som är lämpligt.

5.   Utan hinder av punkterna 1–4 ska medlemsstaterna tillåta att deras tillsynsmyndigheter, om de tar på sig uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på begäran av företaget med ägarintresse eller på eget initiativ beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i punkt 1 a–d från de kapitalbasmedel som får medräknas vid fastställandet av solvensen på gruppnivå.

▼B

Artikel 229

Tillgång till nödvändiga data saknas

Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.

I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapitalbaspost när det gäller solvensen på gruppnivå.

▼M13

Om det avdrag som avses i första stycket skulle förbättra gruppens solvenssituation jämfört med situationen om företaget fortsatt tas med i beräkningen av solvensen på gruppnivå ska avdraget inte tillämpas.

Artikel 229a

Förenklade beräkningar

1.   Vid tillämpning av artikel 230 får grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse tillämpar en förenklad metod för ägarintressen i anknutna företag som är oväsentliga.

Tillämpningen av den förenklade metod som avses i första stycket på ett eller flera anknutna företag ska på vederbörligt sätt motiveras av företaget med ägarintresse för grupptillsynsmyndigheten, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i det eller de anknutna företagen.

Medlemsstaterna ska kräva att företaget med ägarintresse årligen bedömer om det fortfarande är motiverat att använda den förenklade metoden och i sin rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses i artikel 256.1 offentliggör en förteckning över de anknutna företag som omfattas av den förenklade metoden och deras storlek.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget med ägarintresse på ett för grupptillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt påvisa att tillämpningen av den förenklade metoden på ägarintressen i ett eller flera anknutna företag är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från det företaget eller dessa företag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

När den förenklade metoden tillämpas på ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som har sitt huvudkontor i ett land som inte är likvärdigt eller tillfälligt likvärdigt i den mening som avses i artikel 227, får den förenklade metoden inte leda till att det anknutna företagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå är lägre än det kapitalkrav för det relaterade företaget som fastställts av det berörda tredjelandet.

Den förenklade metoden får inte tillämpas på ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse inte har någon tillförlitlig information om kapitalkravet i det tredjelandet.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 ska anknutna företag anses vara oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av dem motsvarar mindre än 0,2  % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5  % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data.

▼B

Underavsnitt 4

Beräkningsmetoder

Artikel 230

Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd redovisning

▼M13

1.   Beräkningen av solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse ska göras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

Solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:

a) 

Summan av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data, och bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.2 eller 228.4.

b) 

Summan av solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data, och bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.3 eller 228.4.

Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inbegripas i de sammanställda data.

Avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 ska vara tillämpligt vid beräkningen av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet och av solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.

▼B

2.  

Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3.

Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av följande:

a) 

Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

b) 

Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

▼M13

c) 

Den proportionella andel av de lokala kapitalkrav under vilka auktorisationen skulle återkallas för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

▼B

Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4.

Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229 gälla i tillämpliga delar. Artikel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.

▼M13

Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska artikel 138.1–138.4 gälla i tillämpliga delar, medan artikel 139.1 och 139.2 inte ska tillämpas. Vid tillämpning av detta stycke ska hänvisningen till solvenskapitalkrav i artikel 138 tolkas som en hänvisning till minsta sammanställda solvenskapitalkrav på gruppnivå.

▼M5

Artikel 231

Gruppintern modell

1.   Om en ansökan om tillstånd att med en intern modell beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant tillstånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.

▼M9

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa, om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget har lämnat, till de medlemmarna. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 1094/2010, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan.

▼M5

2.   De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan. 3.   Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på sex månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta beslutet och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

►M9  Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten. ◄ Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4.   Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1 och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5.   Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut enligt punkt 2, ska grupptillsynsmyndigheten ge sökanden ett dokument där skälen till fullo anges. 6.   Om inget gemensamt beslut antas inom sex månader från den dag då gruppen mottog den fullständiga ansökan ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.

Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullständigt motiverade beslutet.

Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

7.   Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå, får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten framfört, fastställa ett kapitaltillägg för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med tillämpning av den interna modellen.

Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet.

Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.

▼B

Artikel 232

Kapitaltillägg på gruppnivå

▼M5

Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter ►M13  som avses i artikel 37.1 a–e ◄ kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:

▼B

a) 

En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att kvantifiera.

b) 

Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7.

Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg på gruppnivå beslutas.

▼M5

Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.

▼B

Artikel 233

Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och sammanläggningsmetoden

1.  

Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:

a) 

Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt punkt 2.

▼M13

b) 

Det värde som de anknutna företag som avses i artiklarna 220.3 och 228.1 representerar i redovisningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt punkt 3 i den här artikeln.

▼B

2.  

Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika med summan av följande:

a) 

De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

▼M13

b) 

Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel hos varje enskilt anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

▼M13

c) 

Bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.2 eller 228.4.

▼B

3.  

Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan av följande:

a) 

Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

▼M13

b) 

Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för varje enskilt anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

▼M13

c) 

Bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.3 eller artikel 228.4.

▼B

4.   Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redovisningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som avses i punkterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande proportionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för dessa.

▼M1

5.   Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag, ska artikel 231 gälla i tillämpliga delar.

▼B

6.  

Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenskapitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta krav.

▼M5

Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.

▼M13

Artikel 233a

Kombination av metoderna 1 och 2

1.  

Solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:

a) 

Summan av

i) 

för företag på vilka metod 1 tillämpas, de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data,

ii) 

för varje anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket metod 2 tillämpas, den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenskapitalkrav,

iii) 

bidraget från anknutna företag som avses i artikel 228.1, beräknat i enlighet med artikel 228.2 eller artikel 228.4.

b) 

Summan av

i) 

för företag på vilka metod 1 tillämpas, det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat i enlighet med artikel 230.2 med utgångspunkt i sammanställda data,

ii) 

för varje anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket metod 2 tillämpas, den proportionella andelen av dess solvenskapitalkrav,

iii) 

bidraget från anknutna företag som avses i artikel 228.1, beräknat i enlighet med artikel 228.3 eller artikel 228.4.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 a i och b i) i denna artikel ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inkluderas i sammanställda data. 3.   Vid tillämpning av punkt 1 a i och b i) i denna artikel ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas inte inkluderas i sammanställda data.

Vid tillämpning av punkt 1 b i) i denna artikel ska värdet av innehav i företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas, som överstiger den proportionella andelen av deras eget solvenskapitalkrav, inbegripas i de sammanställda data vid beräkning av tillgångars och skulders känslighet för förändringar i valutakursers nivå eller volatilitet (valutarisk). Värdet av dessa innehav ska dock antas inte vara känsligt för förändringar i nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).

4.   Artikel 233.4 ska i tillämpliga delar gälla vid tillämpning av punkt 1 a ii och b ii i denna artikel. 5.   Artikel 231 ska i tillämpliga delar gälla vid en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell, där ansökan lämnats in av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag. 6.   Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas i enlighet med artikel 230.2.

Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas av det medräkningsbara primärkapital som fastställts i enlighet med artikel 98.4, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data. Vid denna beräkning ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inbegripas i de sammanställda data.

Vid fastställandet av huruvida sådana kapitalbasmedel får medräknas för täckning av det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229a gälla i tillämpliga delar. Artikel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.

Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska artikel 138.1–138.4 tillämpas i tillämpliga delar, medan artikel 139.1 och 139.2 inte ska tillämpas. Vid tillämpning av detta stycke ska hänvisningen till solvenskapitalkrav i artikel 138 tolkas som en hänvisning till minsta sammanställda solvenskapitalkrav på gruppnivå.

7.   Vid fastställandet av huruvida det belopp som beräknats enligt punkt 1 b ii i denna artikel på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil när det gäller företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

Om gruppens riskprofil när det gäller företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt artikel 233.3, får ett kapitaltillägg utöver det belopp som beräknas enligt punkt 1 b ii i denna artikel fastställas för gruppen.

Artikel 37.1–37.5 ska tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antas i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 233b

Långfristiga aktier på gruppnivå

Om metod 1 eller en kombination av metoder används, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag tillåtas att tillämpa artikel 105a på en undergrupp av aktieinvesteringar.

Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera

a) 

den metod som ska användas vid bedömning av efterlevnaden av de villkor som avses i artikel 105a.1 och vid beräkning av beloppet för aktier som behandlas som långfristiga aktieinvesteringar om metod 1 eller en kombination av metoder används,

b) 

de uppgifter som ska ingå i rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses i artikel 256.1 eller den enda rapporten om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 256.2 och i den regelbundna tillsynsrapporten på gruppnivå som avses i artikel 256b.1 eller den enda regelbundna tillsynsrapporten som avses i artikel 256b.2.

▼M13

Artikel 234

Delegerade akter för tekniska principer och metoder som anges i artiklarna 220-229, för den förenklade metoden som anges i artikel 229a och för tillämpningen av artiklarna 230-233a

Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera

a) 

de försäkringstekniska principer och metoder som anges i artiklarna 220-229,

b) 

de tekniska detaljerna i den förenklade metod som anges i artikel 229a.1 samt de kriterier på grundval av vilka tillsynsmyndigheterna får godkänna användningen av den förenklade metoden,

c) 

tillämpningen av artiklarna 230-233a, med beaktande av den ekonomiska karaktären hos vissa legala strukturer.

Kommissionen får komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera de kriterier på grundval av vilka grupptillsynsmyndigheten får godkänna tillämpningen av den förenklade metod som anges i artikel 229a.2.

▼B

Underavsnitt 5

▼M1

Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

Artikel 235

Solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

1.   När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller till ett blandat finansiellt holdingföretag ska grupptillsynsmyndigheten säkerställa att gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingföretagsnivå eller på nivån för det blandade finansiella holdingföretaget med tillämpning av artiklarna 220.2–233. 2.   Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.

▼B

Underavsnitt 6

Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering

Artikel 236

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: villkor

Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 

Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupptillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna avdelning.

b) 

Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll, och de berörda tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföretaget visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.

c) 

Moderföretaget har fått det godkännande som avses i artikel 246.4 tredje stycket.

d) 

Moderföretaget har fått det godkännande som avses i artikel 256.2.

e) 

Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237.

▼M5

Artikel 237

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1.   I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.

Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidarebefordra den fullständiga ansökan till dem.

2.   De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan. 3.   Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

►M9  Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten. ◄ Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4.   Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1, och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5.   Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut som avses i punkt 2, ska den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. 6.   Om inget gemensamt beslut fattats av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som anges i punkt 2 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) 

Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.

b) 

Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

▼B

Artikel 238

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: fastställande av solvenskapitalkravet

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 231 ska solvenskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2, 4 och 5 i den här artikeln. 2.   Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med artikel 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37 föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardformeln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet. 3.  

Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110 eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag.

Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

▼M5

4.   Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

5.   Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening får endera tillsynsmyndigheten inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Denna period på en månad ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskommelse har uppnåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut.

Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.

Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

▼B

Artikel 239

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet

1.  

I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138 ►C4  ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den återhämtningsplan som framlagts ◄ av dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så att solvenskapitalkravet uppfylls.

►C4  Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av återhämtningsplan inom fyra månader ◄ från det datum då den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet konstaterades.

►C4  Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av återhämtningsplanen, med ◄ vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet.

2.  

När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål underrätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder som ska vidtas.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag om de åtgärder som ska vidtas.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

3.   I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 139 ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker minimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att minimikapitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet på dotterföretagsnivå.

▼M5

4.  

Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar

a) 

om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod som avses i punkt 1, eller

b) 

om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt 2.

I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet.

Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa

a) 

efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut,

b) 

efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt 2 andra stycket,

c) 

i krissituationer som avses i punkt 2.

Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.

Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

▼B

Artikel 240

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantag för ett dotterföretag

1.  

De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska upphöra att gälla i följande fall:

a) 

Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls.

b) 

Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.

c) 

Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls.

I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dotterföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.

I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska grupptillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kontrollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs. Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.

Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndigheten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskollegiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.

2.   Den ordning som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska tillämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artikel 237.

▼M5

Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande:

a) 

Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.

b) 

Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2.

c) 

De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237–240.

▼B

Artikel 242

Översyn

▼M5

1.   Senast den 31 december 2017 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet och tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, och ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt åtföljd av förslag till ändringar av detta direktiv.

▼B

2.  

Senast den ►M5   31 december 2018  ◄ ska kommissionen göra en utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 oktober 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskridande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg avseende

a) 

en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,

b) 

praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,

c) 

gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom grupper,

d) 

diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,

e) 

en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister,

f) 

en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra tillgångar,

g) 

en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånstagare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,

h) 

en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för försäkringsgarantisystem,

i) 

en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende krishantering, krislösning och skattemässig delning av bördorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.

Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv.

▼M1

Artikel 243

Dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag och till ett blandat finansiellt holdingföretag

Artiklarna 236–242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller till ett blandat finansiellt holdingföretag.

▼B

Avsnitt 2

Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Artikel 244

Tillsyn över riskkoncentrationer

1.   Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå ska utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.

▼M1

2.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag regelbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje väsentlig riskkoncentration på gruppnivå, om inte artikel 215.2 är tillämplig.

De nödvändiga uppgifterna ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Riskkoncentrationer i den mening som avses i första stycket ska bli föremål för tillsynens granskningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.

▼B

3.  

Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera.

När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndigheter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de beakta gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur.

▼M13

För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska rapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen föreskriva lämpliga tröskelvärden på grundval av solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar, medräkningsbar kapitalbas och andra kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier som anses lämpliga, eller en kombination av dessa.

▼B

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyndigheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym.

▼M5

4.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga riskkoncentrationer. 5.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över riskkoncentrationer ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att med avseende på punkt 3 specificera identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och besluta om lämpliga tröskelvärden.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, blanketter och mallar för rapportering av sådana riskkoncentrationer.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

▼B

Artikel 245

Tillsyn över transaktioner inom en grupp

1.   Tillsynen över transaktioner inom en grupp ska utövas i enlighet med ►M13  punkterna 2, 3 och 3a ◄ i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.

▼M1

2.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag regelbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla betydande interna transaktioner som försäkrings- och återförsäkringsföretag gjort inom en grupp, inklusive de som gjorts med fysiska personer som har en nära koppling till något företag inom gruppen, såvida inte artikel 215.2 är tillämplig.

Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande transaktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.

De nödvändiga uppgifterna ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten utser efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens granskningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.

▼B

3.   Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Artikel 244.3 ska gälla i tillämpliga delar.

▼M13

3a.   Utöver transaktioner inom gruppen i den mening som avses i artikel 13.19 får tillsynsmyndigheterna vid tillämpning av punkterna 2 och 3 i den här artikeln, om så är motiverat, kräva att grupper också rapporterar transaktioner inom gruppen som inbegriper andra företag än försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag.

▼M5

4.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga transaktioner inom en grupp. 5.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över transaktioner inom en grupp får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkt 3 för att specificera identifiering av väsentliga transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, förfarandena, blanketter och mallar för rapportering av sådana transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

▼B

Avsnitt 3

Riskhantering och internkontroll

Artikel 246

Tillsyn över företagsstyrningssystem

▼M13

1.   Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå. Gruppens företagsstyrningssystem ska omfatta försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretag samt alla anknutna företag som räknas in i gruppen i den mening som avses i artikel 212 och som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c. Gruppens företagsstyrningssystem ska också täcka alla företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma grupp.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket i denna punkt ska systemen för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn enligt artikel 213.2 a och b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.

Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretaget med det yttersta ägarintresset och som har sitt huvudkontor i unionen eller det moderföretag som utsetts i enlighet med artikel 214.5 eller 214.6 har det yttersta ansvaret för att den grupp på vilken grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 a, b och c följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i varje försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen ska förbli ansvarigt för företagets egen efterlevnad av samtliga krav enligt vad som anges i artikel 40 och artikel 213.1 andra stycket.

Riskhanteringssystemet ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Det ska också täcka de risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

▼B

2.  

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska mekanismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande:

a) 

Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara kapitalbasen till riskerna.

b) 

Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

▼M13

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska regelbundet övervaka verksamheten i sina anknutna företag, inbegripet anknutna företag som avses i artikel 228.1 och icke-reglerade företag. Denna övervakning ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska ha styrdokument på gruppnivå och ska säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag som räknas in i gruppen och styrdokumentet på gruppnivå. Det ska också säkerställa att styrdokumentet på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag som räknas in i gruppen.

▼B

3.   Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med bestämmelserna i kapitel III utföra tillsynens granskningsprocess beträffande de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1 och 2.

▼M1

4.  

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget på gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45. ►M13  Den egenrisk- och solvensbedömning som utförs på gruppnivå ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Den ska också täcka de risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa. Den ska bli föremål för tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten i enlighet med kapitel III. ◄

Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod 1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget visa för grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som krävs enligt artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som omfattar samtliga bedömningar.

▼B

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsynsmyndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund av att denna möjlighet utnyttjas.

▼M13

5.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget säkerställer att gruppen har robusta styrningsarrangemang som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen. Gruppens företagsstyrningssystem ska sträva efter att förebygga intressekonflikter eller, om detta inte är möjligt, hantera dem.

De personer som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp ska anses vara de personer som i praktiken leder det moderföretag som avses i punkt 1 tredje stycket.

Medlemsstaterna ska kräva att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller det blandade finansiella holdingföretaget identifierar de personer som ansvarar för andra centrala funktioner inom en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c. Det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som avses i punkt 1 tredje stycket i denna artikel ska ansvara för den verksamhet som utförs av dessa personer.

Om de personer som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp eller ansvarar för andra centrala funktioner också är de personer som i praktiken leder ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller andra anknutna företag eller ansvarar för andra centrala funktioner inom något av dessa företag, ska företaget med ägarintresse säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag.

KAPITEL IIa

Makrotillsynsregler på gruppnivå

Artikel 246a

Likviditetsriskhantering på gruppnivå

1.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag upprättar och uppdaterar en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå som täcker likviditetsanalys på kort sikt och, om grupptillsynsmyndigheten så begär, även likviditetsanalys på medellång och lång sikt. Artikel 144a ska gälla i tillämpliga delar. 2.   Genom undantag från artikel 144a ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b undantas från skyldigheten att upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på individuell nivå närhelst den plan för likviditetsriskhantering som avses i punkt 1 i denna artikel täcker de berörda dotterföretagens likviditetshantering och likviditetsbehov.

Medlemsstaterna ska kräva att varje enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av undantaget enligt första stycket till sin tillsynsmyndighet lämnar in de delar av likviditetsriskhanteringsplanen som omfattar hela gruppens situation och deras egen situation.

3.   Utan hinder av punkt 2 får tillsynsmyndigheterna kräva att ett försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag upprättar och uppdaterar en plan för likviditetsriskhantering på individuell nivå närhelst de upptäcker en specifik likviditetssvaghet eller om planen för likviditetsriskhantering på gruppnivå inte innehåller lämplig information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget kräver att jämförbara företag tillhandahåller för övervakning av deras likviditetsposition. 4.   För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera innehållet i och hur ofta planen för likviditetsriskhantering på gruppnivå ska uppdateras. Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

Artikel 246b

Andra makrotillsynsregler

Artiklarna 144b och 144c ska i tillämpliga delar gälla på nivån för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

▼B

KAPITEL III

Åtgärder för att underlätta grupptillsynen

Artikel 247

Grupptillsynsmyndighet

1.   En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen (grupptillsynsmyndigheten) ska utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda medlemsstater. 2.  

Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna tillsynsmyndighet tilldelas uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet.

I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av följande:

a) 

Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktoriserat det företaget.

▼M1

b) 

Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av följande tillsynsmyndighet:

i) 

Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska den tillsynsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

ii) 

Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med säte i unionen är dotterföretag till samma försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag och ett av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har sitt säte, ska tillsynsmyndigheten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auktoriserats utses.

iii) 

Om gruppen har mer än ett ledande företag som är försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag, dessa företag har sina säten i skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

iv) 

Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med säte i unionen är dotterföretag till samma försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag och inget av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har sitt säte, ska tillsynsmyndigheten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största balansomslutningen utses.

v) 

Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden i–iv ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

▼M5

3.   I särskilda fall får de berörda tillsynsmyndigheterna, på begäran från någon av de andra tillsynsmyndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 om det vore olämpligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter i olika länder och utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet.

I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

4.   Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyndigheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. 5.   Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering. 6.   Om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel. 7.   Eiopa ska åtminstone årligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.

Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa kriterier.

▼B

8.   Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter.

Artikel 248

Grupptillsynsmyndighetens och andra tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter Tillsynskollegiet

1.  

De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsynsmyndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:

a) 

Samordning av insamling och spridning av information som är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av betydelse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.

b) 

Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella ställning.

c) 

Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218–245.

▼C2

d) 

Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt artikel 246 och av frågan om medlemmarna i företag med ägarintresses förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i artiklarna 42 och 257.

▼B

e) 

Planering och samordning, genom regelbundna möten minst årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen.

f) 

Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupptillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validationsförfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artiklarna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den ordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas.

2.  

För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas.

Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, informationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga.

▼M5

Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskollegiet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

▼M5

3.  

Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras deltagande ska dock endast vara att främja ett effektivt informationsutbyte.

För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvändigt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndigheter inom tillsynskollegiet.

4.  

Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet baseras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.

▼M5

Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.

▼M9 —————

▼B

5.  

Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som avses i punkt 4 fastställas förfaranden för

a) 

beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 231, 232 och 247,

b) 

det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i artikel 218.5.

▼M5

Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.

▼B

Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva förfaranden för

a) 

samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260 och 262,

b) 

samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

▼M5

6.   Eiopa ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Eiopa överlämnar informationen om hur tillsynskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

7.   För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkterna 1–6 för att specificera samordningen av grupptillsynen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

8.   Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på definitionen av betydande filial.

▼B

Artikel 249

Samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter

1.  

De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter.

▼M5

För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etablerade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.

▼M1

Grupptillsynsmyndigheten ska till de berörda tillsynsmyndigheterna och Eiopa lämna alla uppgifter beträffande gruppen i enlighet med artikel 19, artikel 51.1 och artikel 254.2, särskilt vad gäller gruppens juridiska struktur och dess styr- och organisationsstruktur.

▼M5

1a.   När en tillsynsmyndighet inte har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.

När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

2.  

De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn, åtminstone i följande fall:

a) 

När de blir medvetna om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b) 

När de blir medvetna om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräkningsmetod som använts i enlighet med avdelning III, kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4.

c) 

När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.

▼M5

3.  

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a) 

vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,

b) 

vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

4.   För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning när det gäller samordningen och utbytet av information mellan tillsynsmyndigheterna ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar för överlämnande av uppgifter till grupptillsynsmyndigheten samt förfarandet för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter enligt bestämmelserna i denna artikel.

Eiopa ska till kommissionen överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Artikel 250

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:

a) 

Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.

▼C5

b) 

Beslutet om förlängningen av återhämtningsperioden enligt artikel 138.3 och 138.4.

▼M5

c) 

Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.

▼B

Artikel 251

Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från övriga tillsynsmyndigheter

Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära all information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättigheter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 och att vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan information som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Artikel 252

Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut och värdepappersföretag

Om ►M13  ett kreditinstitut enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU ◄ eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra företag ha ett nära samarbete.

Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myndigheter till varandra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för denna avdelning.

Artikel 253

Tystnadsplikt och sekretess

Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina tillsynsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt artiklarna 249–252.

Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.

Artikel 254

Tillgång till information

1.   Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska personer som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle kunna vara relevant för grupptillsynen.

▼M5

2.  

Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller. Artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.

Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.

▼B

De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företagen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om denna information har begärts från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhandahållits inom rimlig tid.

▼M13

3.   Försäkrings- och återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget och det blandade finansiella holdingföretaget ska årligen lämna den information som avses i denna artikel till grupptillsynsmyndigheten senast 22 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår och, när den information som avses i denna artikel krävs kvartalsvis, senast 11 veckor efter utgången av varje kvartal.

▼B

Artikel 255

Kontroll av information

1.  

Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av följande:

a) 

Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn.

b) 

Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

c) 

Moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

d) 

Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

2.  

Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför kontrollen.

Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna.

Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

▼M5

När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.

▼B

Artikel 256

Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå

▼M13

1.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Denna rapport ska innehålla information om gruppen som riktar sig till andra yrkesverksamma, enligt artikel 51.1b. Artiklarna 51, 53, 54 och 55 ska gälla i tillämpliga delar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget offentliggör den information som avses i denna artikel senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.

▼M1

2.  

Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning som ska innehålla följande:

a) 

De uppgifter på gruppnivå som ska offentliggöras i enlighet med punkt 1.

▼M13

b) 

Uppgifter om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag, inbegripet båda delarna av rapporten om solvens och finansiell ställning, och som måste offentliggöras i enlighet med artiklarna 51, 53, 54 och 55.

▼M1

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt första stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

▼B

3.   Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda tillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.

▼M13

4.   Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras i den enda rapport om solvens och finansiell ställning som avses i punkt 2 i denna artikel och i den rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses i punkt 1 i denna artikel.

▼M5

5.   För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor när det gäller rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar och sätten att offentliggöra gruppens lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt bestämmelserna i denna artikel.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Artikel 256a

Gruppstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör gruppen.

▼M13

Artikel 256b

Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå

1.   Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag årligen lämnar in en regelbunden tillsynsrapport till grupptillsynsmyndigheten. Artikel 35.5a första stycket och andra stycket a ska gälla i tillämpliga delar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar de uppgifter som avses i denna artikel på årsbasis eller mer sällan senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.

2.  

Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna in en enda regelbunden tillsynsrapport, som ska innehålla följande:

a) 

Den information på gruppnivå som ska rapporteras i enlighet med punkt 1.

b) 

Information om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag och som ska rapporteras i enlighet med artikel 35.5a, vilket inte får leda till att mindre information lämnas än den som skulle lämnas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport i enlighet med artikel 35.5a.

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt första stycket ska den samråda med medlemmarna i tillsynskollegiet och ta vederbörlig hänsyn till deras synpunkter och reservationer. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna inte ger sitt godkännande ska detta motiveras på vederbörligt sätt. Om tillsynskollegiet godkänner den enda regelbundna tillsynsrapporten i enlighet med denna punkt, ska varje enskilt försäkrings- och återförsäkringsföretag lämna in den enda regelbundna tillsynsrapporten till sin tillsynsmyndighet. Varje tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att utöva tillsyn över den del av den enda regelbundna tillsynsrapporten som specifikt avser det berörda dotterföretaget.

3.   Om den enda regelbundna tillsynsrapport som lämnas in inte är tillfredsställande för de nationella tillsynsmyndigheterna, får det godkännande som avses i punkt 2 återkallas. 4.   Om den rapport som avses i punkt 2 inte innehåller information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda tillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga rapporterar nödvändig ytterligare information. 5.   Om den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen konstaterar bristande efterlevnad av artikel 35.5a eller begär ändringar eller förtydliganden avseende den enda regelbundna tillsynsrapporten ska den också informera tillsynskollegiet, och grupptillsynsmyndigheten ska lämna in samma begäran till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. 6.   Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att ytterligare specificera den information som avses i denna artikel och som ska rapporteras.

Artikel 256c

Rapport om solvens och finansiell ställning: revisionskrav

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i en grupp omfattas av ett revisionskrav för den gruppbalansräkning som offentliggörs som en del av rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses i artikel 256.1 eller som en del av den enda rapporten om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 256.2. 2.   En separat rapport, med uppgift om typen av revisionsutlåtande och granskningsresultat, som utarbetats av revisionsföretaget ska lämnas in till grupptillsynsmyndigheten tillsammans med den rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses i artikel 256.1 eller den enda rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 256.2 som lämnas in av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. 3.   Om det finns en enda rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 256.2, ska revisionskraven för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag efterlevas och den rapport som avses i artikel 51a.6 lämnas in till tillsynsmyndigheten för det företaget av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. 4.   Artikel 51a ska gälla i tillämpliga delar.

▼M13

Artikel 257

Lämplighetskrav för personer som i praktiken leder ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller som har andra centrala funktioner

Medlemsstaterna ska kräva att de personer som i praktiken leder försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget och i tillämpliga fall de personer som ansvarar för andra centrala funktioner uppfyller de lämplighetskrav som är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppdrag.

Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.

▼B

Artikel 258

Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad

▼M1

1.  

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp inte följer kraven i artiklarna 218–246, eller om kraven är uppfyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transaktioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:

a) 

Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

b) 

Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om grupptillsynsmyndigheten, i det fall som avses i led a i första stycket, inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har sitt säte, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Om grupptillsynsmyndigheten, i det fall som avses i led b i första stycket, inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt säte, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag.

De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyndigheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder.

▼M13

2.   Tillsynsmyndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenheter som de behöver för att vidta de åtgärder när det gäller försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som krävs för att säkerställa att grupper som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c efterlever alla krav som fastställs i denna avdelning. Dessa befogenheter ska inbegripa de allmänna tillsynsbefogenheter som avses i artikel 34.

Utan att det påverkar tillämpningen av nationella straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna säkerställa att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag eller personer som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och andra författningar som satts i kraft för att införliva bestämmelserna i denna avdelning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att sådana sanktioner eller åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga etableringsstället för ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag inte finns i samma medlemsstat som dess säte.

▼M13

2a.   Om grupptillsynsmyndigheten har fastställt att villkoren i artikel 213b.1 inte är uppfyllda eller inte längre är uppfyllda, ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och säkerställa efterlevnaden av kraven i denna avdelning. När det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag ska tillsynsåtgärderna särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet samt på dess anknutna reglerade företag. 2b.  

Vid tillämpning av punkterna 1 och 2a i denna artikel ska medlemsstaterna säkerställa att de tillsynsåtgärder som får tillämpas på försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag åtminstone omfattar följande:

a) 

Upphävande av rösträtter som är knutna till de aktier i försäkringsdotter- eller återförsäkringsdotterföretagen som innehas av försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

b) 

Utfärdande av förelägganden, sanktioner eller påföljder mot försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i dessa bolag.

c) 

Utfärdande av instruktioner eller anvisningar till försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget om att till sina aktieägare överföra ägarintressena i sina försäkringsdotter- eller återförsäkringsdotterföretag.

d) 

Utseende på tillfällig basis av ett annat försäkringsholdingbolag, blandat finansiellt holdingföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som ansvarigt för att säkerställa att kraven i denna avdelning efterlevs.

e) 

Begränsning av eller förbud mot utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare.

f) 

Krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag avyttrar eller minskar innehav i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller andra anknutna företag som avses i artikel 228.1.

g) 

Krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag ska lägga fram en plan för hur de utan dröjsmål ska återgå till att efterleva kraven.

Grupptillsynsmyndigheten ska samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Eiopa innan någon av de åtgärder som avses i första stycket vidtas, om dessa åtgärder påverkar företag med säte i mer än en medlemsstat.

▼M5

3.   Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för samordningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Artikel 259

Eiopas rapportering

1.   Eiopa ska varje år rapportera till Europaparlamentet i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1094/2010. 2.  

Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om

a) 

processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska spridning,

b) 

arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptillsynsmyndighet.

3.   Eiopa får vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.

▼B

KAPITEL IV

Tredjeländer

▼M5

Artikel 260

Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet

1.   I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera huruvida försäkrings- och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför unionen är föremål för tillsyn, utförd av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.

Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten) på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

2.   Kommissionen får anta delegerade akter, i enlighet med artikel 301a, som specificerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning. 3.   Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

4.   Om kommissionen inte antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 eller 5 i den här artikeln ska artikel 262 tillämpas. 5.  

Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande kriterier:

a) 

Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) 

Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.

c) 

Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.

d) 

Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.

e) 

Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

f) 

Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) 

Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporteringskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.

6.   Den begränsade period som avses i punkt 5 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 3, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i denna avdelning, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.

7.   När en delegerad akt antas, där det beslutas att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 5, ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten.

▼B

Artikel 261

Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet

1.   Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260 ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt punkt 2. 2.   Artiklarna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samarbetet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

▼M1

Artikel 262

Moderföretag med säte i ett tredjeland: om likvärdighet inte föreligger

▼M13

1.  

Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp i den mening som avses i artikel 212 och på vilka grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 c tillämpa något av följande:

a) 

Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar.

b) 

En av de metoder som fastställs i punkt 3.

▼M1

De allmänna principer och metoder som anges i artiklarna 218–258 ska tillämpas på nivån för försäkringsholdingföretaget, det blandade finansiella holdingföretaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäkringsföretaget i tredjeland.

Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och något av följande:

a) 

Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med principerna i artikel 226 om företaget är ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag.

b) 

Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med principerna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

▼M13

2.   Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter tillämpar andra metoder som säkerställer lämplig tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp i den mening som avses i artikel 212 och på vilka grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 c. Dessa metoder ska ha godkänts av den grupptillsynsmyndighet som fastställts i enlighet med artikel 247 efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.

De metoder som avses i första stycket ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning. Dessa mål ska innefatta följande:

a) 

Att bevara försäkrings- och återförsäkringsföretagens kapitalallokering och sammansättningen av deras kapitalbas och förhindra ett väsentligt skapande av kapital inom gruppen om ett sådant skapande av kapital inom gruppen finansieras med inkomster från skuldinstrument eller andra finansiella instrument som inte räknas som kapitalbasposter av moderföretaget.

b) 

Att bedöma och övervaka risker som härrör från företag både inom och utanför unionen och begränsa risken för spridning från dessa företag och från andra icke-reglerade företag till försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen och till en undergrupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, som avses i artikel 215, om en sådan undergrupp finns.

De metoder som avses i första stycket ska motiveras på lämpligt sätt, dokumenteras och anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter, Eiopa och kommissionen.

▼M13

3.  

Vid tillämpning av punkt 2 i denna artikel får de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt tillämpa en eller flera av följande metoder på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som ingår i en grupp som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 c:

a) 

Utseende av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ansvarigt för att kraven i denna avdelning efterlevs, om de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen inte har ett gemensamt moderföretag i unionen.

b) 

Krav på etablering av ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor i unionen eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, om de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen inte har ett gemensamt moderföretag i unionen, och tillämpar denna avdelning på försäkrings- och återförsäkringsföretagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget eller blandade finansiella holdingföretaget.

c) 

Om flera försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen utgör en undergrupp vars moderföretag har sitt huvudkontor i unionen, utöver tillämpning av denna avdelning på denna undergrupp, vidtagande av ytterligare åtgärder eller införande av ytterligare krav, inbegripet krav som avses i leden d, e och f i detta stycke, och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer i den mening som avses i artikel 244 och över transaktioner inom gruppen i den mening som avses i artikel 245, i syfte att uppnå det mål som avses i punkt 2 andra stycket b i denna artikel.

d) 

Krav på att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i unionen ska vara oberoende av moderföretaget med det yttersta ägarintresset utanför unionen.

e) 

Förbud mot, begränsning, inskränkning eller övervakning av eller krav på förhandsanmälan av transaktioner, inbegripet utdelningar och kupongutbetalningar på efterställda skulder, om sådana transaktioner utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen och involverar å ena sidan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor i unionen eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför unionen. Om grupptillsynsmyndigheten i unionen inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag har sitt huvudkontor ska grupptillsynsmyndigheten i unionen underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta lämpliga åtgärder.

f) 

Krav på information om solvens och finansiell ställning, riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag med huvudkontor utanför unionen, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som lämnas in till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller tillsynsmyndigheterna för dessa moderföretag i tredjeland.

▼B

Artikel 263

Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer

▼M1

Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag med säte i ett tredjeland eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast tillämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 endast på nivån för det moderföretag som har det yttersta ägarintresset och som är ett försäkringsholdingbolag i tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

Tillsynsmyndigheterna får dock, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, besluta att utföra en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är på nivån för ett försäkringsholdingföretag i tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

▼B

I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1 andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet.

Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 264

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland

1.  

Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva grupptillsyn över

a) 

försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och

b) 

försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudkontor inom gemenskapen.

2.  

De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säkerställa att

a) 

tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen, och

b) 

tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa länders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med biträde av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1.

KAPITEL V

Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet

Artikel 265

Transaktioner inom grupper

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderföretaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsynsmyndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktionerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess anknutna företag.

▼M13

1a.   Om moderföretaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett finansiellt institut, ett förvaltningsbolag för fondföretag, en AIF-förvaltare, ett tjänstepensionsinstitut eller ett icke reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till direktiv 2013/36/EU och om dessa verksamheter utgör en betydande del av deras samlade verksamhet, ska medlemsstaterna särskilt säkerställa att tillsynsmyndigheterna med ansvar för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag och moderföretaget och dess anknutna företag.

▼B

2.   Artiklarna 245, 249–255 och 258 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 266

Samarbete med tredjeland

I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i tillämpliga delar.

AVDELNING IV

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖRETAG

KAPITEL I

Tillämpningsområde och definitioner

Artikel 267

Tillämpningsområde för denna avdelning

Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden som rör följande:

a) 

Försäkringsföretag.

b) 

Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföretag i tredjeland.

▼M13

Vid tillämpning av direktiv (EU) 2025/1 ska vid tillämpning av de resolutionsverktyg som avses i artikel 26.3 i det direktivet och vid utövande av de resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III kapitel IV i det direktivet bestämmelserna i kapitlen I, II och IV i denna avdelning tillämpas på återförsäkringsföretag och de enheter som avses i artikel 1.1 b-e i det direktivet.

Artiklarna 270 och 272 i det här direktivet ska inte tillämpas när artikel 63 i direktiv (EU) 2025/1 tillämpas.

▼B

Artikel 268

Definitioner

1.  

I denna avdelning gäller följande definitioner:

▼M13

a) 

behöriga myndigheter: antingen de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden eller en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.12 i direktiv (EU) 2025/1 med avseende på rekonstruktionsåtgärder som vidtas enligt det direktivet.

▼B

b) 

filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av försäkringsverksamhet.

▼M13

c) 

rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet inställande av betalningar eller verkställighetsåtgärder eller nedskrivning av fordringar, tillämpning av de resolutionsverktyg som avses i artikel 26.3 i direktiv (EU) 2025/1 och utövande av de resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III kapitel IV i det direktivet.

▼B

d) 

likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollektiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt.

e) 

rekonstruktör: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.

f) 

förvaltare: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande.

g) 

försäkringsfordran: ett belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot försäkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är kända.

De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfarandena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran.

2.  

Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlemsstat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande definitioner gälla:

a) 

hemmedlemsstat: den medlemsstat där filialen beviljades auktorisation i enlighet med artiklarna 145–149.

b) 

tillsynsmyndigheter: tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.

c) 

behöriga myndigheter: de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

KAPITEL II

Rekonstruktionsåtgärder

Artikel 269

Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag

1.   Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer. 2.   Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemsstaten från att inleda likvidationsförfaranden. 3.   Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förordningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte annat anges i artiklarna 285–292. 4.   Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater, även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskriver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda. 5.   Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela gemenskapen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten.

Artikel 270

Information till tillsynsmyndigheterna

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vidtar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslutet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar som sådana åtgärder kan få i praktiken.

Artikel 271

Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder

1.  

Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt därtill i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs.

Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrättats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt som de anser lämpligt.

2.   Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 ska innehålla namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, tillämplig lag enligt artikel 269.3 samt namnet på rekonstruktören om en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det officiella språket eller på ett av de officiella språken i den medlemsstat där informationen offentliggörs. 3.   Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestämmelserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och ska gälla fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föreskriver annat. 4.  

Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekonstruktionsåtgärderna föreskriver annat.

De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag.

Artikel 272

Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla fordringar

1.   Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i denna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281 och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat. 2.   Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller framföra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artiklarna 282 och 283.2.

KAPITEL III

Likvidationsförfaranden

Artikel 273

Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till tillsynsmyndigheterna

1.   Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut om rekonstruktionsåtgärder. 2.   Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstater, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där förfarandet inleds. 3.  

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.

Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar som ett sådant förfarande kan få i praktiken.

Artikel 274

Tillämplig lag

1.   Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat föreskrivs i artiklarna 285–292. 2.  

Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande:

a) 

Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföretaget efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

b) 

Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.

c) 

Förutsättningarna för kvittning.

d) 

Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gällande avtal.

e) 

Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rättegångar som avses i artikel 292.

f) 

Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföretaget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

g) 

Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.

h) 

Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska fördelas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenärer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom kvittning.

i) 

Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfarandet avslutats, särskilt genom ett ackord.

j) 

Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.

k) 

Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband med likvidationsförfarandet.

l) 

Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltigförklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för samtliga borgenärer.

Artikel 275

Behandling av försäkringsfordringar

1.  

Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom en av eller båda de följande metoderna:

a) 

Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.

b) 

Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäkringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast för

i) 

fordringar som härrör från arbetstagares anställningsavtal och anställningsförhållanden,

ii) 

fordringar som avser skatt till offentliga organ,

iii) 

fordringar som avser socialförsäkringsavgifter,

iv) 

fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i samband med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar. 3.   De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i punkt 1 a ska kräva att försäkringsföretag upprättar och håller aktuellt ett särskilt register i enlighet med artikel 276.

Artikel 276

Särskilt register

1.   Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som har beräknats och investerats i enlighet med hemmedlemsstatens lag. 2.  

Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda register för varje slag av verksamhet.

I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna 1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin verksamhet.

3.   Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värderade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska avsättningarna. 4.   Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas med i det samlade värde som avses i punkt 3. 5.  

Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkringsföretaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga:

a) 

Om den tillgång som används för att täcka försäkringstekniska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i punkt 4 är uppfyllda.

b) 

Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll till förmån för en borgenär eller tredje man.

c) 

Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran.

6.  

När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansättningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom korrigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.

Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har mottagits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidationsförfarandet inleds fram till dess betalningen av försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av försäkringsbestånd sker.

7.   Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta.

Artikel 277

Subrogation till ett garantisystem

Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärernas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisystem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i artikel 275.1.

Artikel 278

Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar

De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i artikel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de fordringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är antecknade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar.

Artikel 279

Återkallande av auktorisationen

1.   När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation återkallas enligt förfarandet i artikel 144, utom i den utsträckning den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2. 2.  

Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hindra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behöriga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationen.

Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fortsättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten.

Artikel 280

Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden

1.  

Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentliggöra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur beslutet om likvidation.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.

2.   I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska också anges den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det officiella språket eller på något av de officiella språken i den medlemsstat där informationen offentliggörs.

Artikel 281

Information till kända borgenärer

1.   När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjsmål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i andra medlemsstater. 2.  

I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tidsfrister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga åtgärder.

I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas fordringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina fordringar.

När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäkringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller försäkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende på avtalet eller verksamheten.

Artikel 282

Rätt att anmäla fordringar

1.   Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga myndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte befinner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angående fordringar. 2.   Fordringar som innehas av borgenärer som avses i punkt 1 ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte diskriminera på gemenskapsnivå. 3.  

Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända kopior av eventuella verifikationer samt ange följande:

a) 

Fordringens art och belopp.

b) 

Fordringens uppkomstdatum.

c) 

Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd eller äganderättsförbehåll för fordringen.

d) 

I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller.

Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkringsfordringar åtnjuter enligt artikel 275.

Artikel 283

Språk och blankett

1.  

Den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rubriker på Europeiska unionens alla officiella språk:

a) 

”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller

b) 

om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av synpunkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna synpunkter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”.

Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor.

2.  

Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvudkontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av dess officiella språk.

I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekommande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angående fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

Artikel 284

Regelbunden information till borgenärerna

1.   Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regelbundet informerade om hur likvidationen fortskrider. 2.   Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplysningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur likvidationsförfarandet utvecklas.

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser

Artikel 285

Verkan på vissa avtal och rättigheter

Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande har regleras på följande sätt:

a) 

När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden: uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.

b) 

När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att förvärva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.

c) 

När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egendom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offentligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs.

Artikel 286

Tredje mans sakrättsliga skydd

1.   Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom – både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör försäkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller förfarandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium. 2.  

Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande ingå:

a) 

Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller panträtt.

b) 

Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant eller säkerhetsöverlåtelse.

c) 

Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.

d) 

Nyttjanderätt till egendomen.

3.   En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, ska anses vara sakrättsligt skyddad. 4.   Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.

Artikel 287

Äganderättsförbehåll

1.   Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgärden eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet inleddes. 2.   Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den stat där åtgärden eller förfarandet inleddes. 3.   Punkterna 1 och 2 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.

Artikel 288

Kvittning

1.   Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran. 2.   Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.

Artikel 289

Reglerade marknader

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 286 ska verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvidationsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som är tillämplig på den marknaden. 2.   Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden.

Artikel 290

Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna

Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dragit fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga borgenärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan mot handlingen.

Artikel 291

Skydd för tredje mans förvärv

Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vidtagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfogar över något av följande:

a) 

I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.

b) 

I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.

c) 

I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centraliserad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller systemet.

Artikel 292

Pågående rättegångar

Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande regleras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

Artikel 293

Rekonstruktörer och förvaltare

1.  

Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styrkas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget formellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon annan motsvarande formalitet ska krävas.

2.  

Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.

I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genomförandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lättare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i sådana stater ställs inför.

3.  

Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller förfaranden för avyttring av tillgångar och information till arbetstagarna.

Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.

Artikel 294

Registrering i ett offentligt register

1.  

Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett likvidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt register som förs i de övriga medlemsstaterna.

Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk registrering ska den myndighet eller person som avses i första stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja registreringen.

2.   Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och utgifter för förfarandet.

Artikel 295

Tystnadsplikt

Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artiklarna 64–69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gällande nationella bestämmelser är tillämpliga.

Artikel 296

Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i tredjeland

Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på tillämpningen av denna avdelning.

De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.

Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att samordna sina åtgärder.

AVDELNING V

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 297

Rätt att föra talan inför domstol

Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.

Artikel 298

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

1.   Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv. 2.   Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till. 3.  

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna en ändamålsenlig lösning.

Artikel 299

Euro

I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det motvärde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 december varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns noterade i alla gemenskapens valutor.

Artikel 300

Omprövning av belopp som uttrycks i euro

▼M5

De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och avrundat uppåt till närmaste 100 000 -tal EUR.

▼B

Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är mindre än 5 % ska ingen revidering göras.

Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europeiska unionens officiella tidning.

De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

▼M5

Artikel 301

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG ( 28 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den förordningen tillämpas.

Artikel 301a

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 23 maj 2014.

▼M13

Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 29, 105, 105a, 213a, 233b, 256b och 304e ges till kommissionen för en period på fyra år från och med den 28 januari 2025.

▼M13

Den delegering av befogenhet som avses i första och andra styckena ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader före utgången av varje fyraårsperiod.

▼M13

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 29, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 105, 105a, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 213a, 216, 217, 227, 233b, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 256b, 258, 260, 304e och 308b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

▼M5

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

▼M13

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 17, 29, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 105, 105a, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 213a, 216, 217, 227, 233b, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 256b, 258, 260 eller 308b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. 5a.   En delegerad akt som antas enligt artikel 304e ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på en månad från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

▼M5

Artikel 301b

Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn

1.   Fram till den 24 maj 2016 ska kommissionen, när den för första gången antar de tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 50, 58, 75, 86, 92, 97, 111, 135, 143, 244, 245, 248 och 249, tillämpa det förfarande som fastställs i artikel 301a. Eventuella ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella nya tekniska standarder för tillsyn, ska antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. 2.   Den delegering av befogenheter som avses i punkt 1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1094/2010. 3.   Senast den 24 maj 2016 får Eiopa lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för att anpassa de delegerade akter som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b till den tekniska utvecklingen på finansiella marknaderna.

Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/210.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

▼B

Artikel 302

Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 57–63 har trätt i kraft

Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen.

▼M6 —————

▼B

Artikel 304

Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker

1.  

Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som

a) 

bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2003/41/EG, eller

b) 

erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäkringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat som har auktoriserat företaget,

där

i) 

alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig till denna verksamhet separeras samt förvaltas och organiseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan möjlighet till överföring,

ii) 

verksamheterna i det företag som avses i leden a och b och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats, och

iii) 

den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12 år,

att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier, med en konfidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäkringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har.

Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska den metod som anges i första stycket endast användas om det berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidensnivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och förmånstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i artikel 101.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under vederbörligen motiverade omständigheter och under förutsättning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

▼M13

2.   Från och med den 30 januari 2027 får livförsäkringsföretag fortsätta att tillämpa den metod som avses i punkt 1 endast med avseende på tillgångar och skulder för vilka tillsynsmyndigheterna godkänt tillämpningen av undergruppen för durationsbaserade aktiekursrisker före den 30 januari 2027.

▼M12

Artikel 304b

Tillgång till information i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten

1.   Från och med den 10 januari 2030 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretag som offentliggör information som avses i artiklarna 51.1 och 256.1 i detta direktiv samtidigt lämnar in den informationen till det relevanta insamlingsorgan som avses i punkt 3 i den här artikeln i syfte att göra den tillgänglig i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten (Esap) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859 ( 29 ).

Medlemsstaterna ska säkerställa att informationen uppfyller följande krav:

a) 

Informationen ska lämnas in i ett format som data kan extraheras från, enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/2859 eller, om så krävs enligt unionsrätten, i ett maskinläsbart format enligt definitionen i artikel 2.4 i den förordningen.

b) 

Följande metadata ska medfölja informationen:

i) 

Alla namn på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som den inlämnade informationen avser.

ii) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets identifieringskod för juridiska personer som specificerats enligt artikel 7.4 b i förordning (EU) 2023/2859.

iii) 

Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets storlekskategori som specificerats enligt artikel 7.4 d i den förordningen.

iv) 

Typen av information, klassificerad enligt artikel 7.4 c i den förordningen.

v) 

Uppgift om huruvida informationen innehåller personuppgifter.

2.   Med avseende på tillämpningen av punkt 1 b ii ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretagen skaffar en identifieringskod för juridiska personer. 3.   Senast den 9 januari 2030 ska medlemsstaterna, i syfte att göra den information som avses i punkt 1 i denna artikel tillgänglig i Esap, utse minst ett insamlingsorgan enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2023/2859 och underrätta Esma om detta. 4.   Från och med den 10 januari 2030 ska den information som avses i artikel 25a i detta direktiv göras tillgänglig i Esap. För detta syfte ska insamlingsorganet, enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2023/2859, vara Eiopa. Eiopa ska hämta informationen från den information som lämnats av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 25a i detta direktiv i syfte att inrätta den förteckning som avses i artikel 25a i detta direktiv.

Informationen ska uppfylla följande krav:

a) 

Informationen ska lämnas in i ett format som data kan extraheras från, enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/2859.

b) 

Följande metadata ska medfölja informationen:

i) 

Alla namn på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som den inlämnade informationen avser.

ii) 

Om sådan finns, försäkrings- eller återförsäkringsföretagets identifieringskod för juridiska personer som specificerats enligt artikel 7.4 b i förordning (EU) 2023/2859.

iii) 

Typen av information, klassificerad enligt artikel 7.4 c i den förordningen.

iv) 

Uppgift om huruvida informationen innehåller personuppgifter.

5.   Från och med den 10 januari 2030 ska medlemsstaterna säkerställa att den information som avses i artiklarna 271.1 och 280.1 i detta direktiv görs tillgänglig i Esap. För detta syfte ska insamlingsorganet, enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2023/2859, vara den behöriga myndigheten.

Medlemsstaterna ska säkerställa att informationen uppfyller följande krav:

a) 

Informationen ska lämnas in i ett format som data kan extraheras från, enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/2859.

b) 

Följande metadata ska medfölja informationen:

i) 

Alla namn på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som den inlämnade informationen avser.

ii) 

Om sådan finns, försäkrings- eller återförsäkringsföretags identifieringskod för juridiska personer enligt den specifikation som tagits fram in enlighet med artikel 7.4 b i förordning (EU) 2023/2859.

iii) 

Typen av information, klassificerad enligt artikel 7.4 c i den förordningen.

iv) 

Uppgift om huruvida informationen innehåller personuppgifter.

6.  

För att säkerställa effektiv insamling och förvaltning av den information som lämnas in i enlighet med punkt 1 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som ska innehålla specifikationer för följande:

a) 

Eventuella andra metadata som ska medfölja informationen.

b) 

Hur uppgifterna i informationen ska vara strukturerade.

c) 

För vilken information som maskinläsbart format krävs och i så fall vilket maskinläsbart format som ska användas.

Med avseende på tillämpningen av led c ska Eiopa bedöma för- och nackdelar med olika maskinläsbara format och genomföra lämpliga fältstudier.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

7.   Vid behov ska Eiopa anta riktlinjer för att säkerställa att de metadata som lämnats in i enlighet med punkt 6 första stycket a är korrekta.

▼M13

Artikel 304c

Rapport avseende hållbarhetsrisker

1.   Eiopa ska efter samråd med ESRB på grundval av tillgängliga data och slutsatser från den plattform för hållbar finansiering som avses i artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 ( 30 ) och EBA inom ramen för dess arbete enligt det mandat som anges i artikel 501c.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bedöma huruvida en särskild tillsynsbehandling av exponeringar med anknytning till tillgångar eller verksamheter som i väsentlig grad är förknippade med miljörelaterade eller sociala mål skulle vara motiverad. Eiopa ska särskilt bedöma de potentiella effekterna av en särskild tillsynsbehandling av exponeringar med anknytning till tillgångar och verksamheter som i väsentlig grad är förknippade med miljörelaterade eller sociala mål eller som i väsentlig grad är förknippade med skada för sådana mål på skyddet av försäkringstagare och den finansiella stabiliteten i unionen, inbegripet fossilbränslerelaterade tillgångar.

Eiopa ska lämna in en rapport om sina resultat till kommissionen senast den 1 mars 2025. Om det är lämpligt ska rapporten överväga en möjlig riskbaserad tillsynsbehandling av exponeringar med anknytning till tillgångar och verksamheter som i väsentlig grad är förknippade med miljörelaterade eller sociala mål eller som i väsentlig grad är förknippade med skada för sådana mål. Rapporten ska åtföljas av en bedömning av effekterna på försäkrings- och återförsäkringsföretag av den möjliga riskbaserade tillsynsbehandlingen av sådana exponeringar.

2.   När det gäller naturkatastrofrisk ska Eiopa minst vart femte år se över omfattningen och kalibreringen av standardparametrarna för den undergrupp för katastrofrisker inom skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet som avses i artikel 105.2 tredje stycket b. Vid dessa översyner ska Eiopa beakta den senaste tillgängliga relevanta bevisningen från klimatvetenskap och riskernas relevans när det gäller de risker som täcks av försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder standardformeln för beräkning av undergruppen för katastrofrisker inom undergruppen för skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet.

Den första översynen enligt första stycket ska vara avslutad senast den 29 januari 2027.

Om Eiopa vid en översyn enligt första stycket konstaterar att det på grund av omfattningen eller kalibreringen av standardparametrarna för undergruppen för katastrofrisker inom skadeförsäkring finns en betydande diskrepans mellan den del av solvenskapitalkravet som avser naturkatastrofer och den faktiska naturkatastrofrisk som försäkrings- och återförsäkringsföretag står inför, ska Eiopa lämna in ett yttrande om naturkatastrofrisk till kommissionen.

Ett yttrande om naturkatastrofrisk som lämnas in till kommissionen enligt tredje stycket ska behandla omfattningen eller kalibreringen av standardparametrarna för undergruppen för katastrofrisker inom skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet i syfte att åtgärda den konstaterade diskrepansen och åtföljas av en bedömning av de föreslagna ändringarnas effekter på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

3.   Eiopa ska utvärdera om och i vilken utsträckning försäkrings- och återförsäkringsföretag bedömer sin väsentliga exponering för risker avseende förlust av biologisk mångfald som en del av den bedömning som avses i artikel 45.1. Därefter ska Eiopa bedöma vilka åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag tar vederbörlig hänsyn till dessa risker. Eiopa ska lämna in en rapport med sina resultat till kommissionen senast den 30 juni 2025.

EBA, Eiopa och Esma ska genom den gemensamma kommitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 utarbeta riktlinjer för att säkerställa att samstämmighet, långsiktiga överväganden och gemensamma standarder för bedömningsmetoder integreras i stresstesterna av miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade risker. Den gemensamma kommittén ska offentliggöra dessa riktlinjer senast den 10 januari 2026. EBA, Eiopa och Esma ska genom denna gemensamma kommitté undersöka hur sociala och styrningsrelaterade risker kan integreras i stresstesterna.

Artikel 304d

Översyn av åtskillnaden mellan liv- och skadeförsäkringsverksamhet och kapitalbuffertar

1.   Eiopa ska bedöma huruvida det krav på åtskillnad mellan livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som avses i artikel 73.1 fortfarande är motiverat. Eiopa ska särskilt bedöma effekterna av att upprätthålla och de potentiella effekterna av att häva förbudet mot blandad verksamhet, åtminstone när det gäller skydd av försäkringstagare, potentiell korssubventionering mellan livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, marknadseffektivitet och konkurrenskraft. Vid bedömningen ska Eiopa ta hänsyn till tillsynserfarenheten av företag med blandad verksamhet. Eiopa ska lämna in en rapport med sina resultat till kommissionen senast den 31 januari 2028. 2.   Eiopa ska till och med den 31 januari 2032 övervaka det bidrag till solvenskapitalkraven på gruppnivå som avses i artikel 228.3 a ii) i detta direktiv från det kombinerade buffertkravet för anknutna kreditinstitut enligt definitionen i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU. För detta ändamål ska Eiopa samverka med EBA och rapportera alla resultat till kommissionen.

Artikel 304e

Förlängning av tidsfrister under exceptionella omständigheter

1.   I händelse av en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse ska Eiopa på eget initiativ eller på begäran av en eller flera tillsynsmyndigheter eller av kommissionen bedöma huruvida en sådan exceptionell hälsokris, naturkatastrof eller annan extrem händelse är sådan att den väsentligt påverkar den operativa kapaciteten hos försäkrings- och återförsäkringsföretag och hindrar dem från att lämna information inom de tidsfrister som anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och 35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1. Eiopa ska vid genomförandet av denna bedömning ha ett nära samarbete med de relevanta tillsynsmyndigheterna för att fastställa hur den extrema händelsen påverkar förmågan att lämna information inom de tidsfrister som anges i dessa bestämmelser.

Eiopa ska lämna in sin bedömning till kommissionen utan onödigt dröjsmål och senast en vecka efter det att den begäran som avses i första stycket har mottagits.

Om Eiopa anser att en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse väsentligt påverkar den operativa kapaciteten hos försäkrings- och återförsäkringsföretag och hindrar dem från att lämna information inom de tidsfrister som anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och 35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1 ska Eiopa och de relevanta tillsynsmyndigheterna offentliggöra denna information på sina respektive webbplatser.

Kommissionen får förlänga dessa tidsfrister genom en delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel.

2.  

För att säkerställa lika villkor vid tillämpningen av punkt 1 får kommissionen komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för enskilda extrema händelser i vilka den

a) 

fastställer tillämpningsområdet för förlängningen av tidsfrister med beaktande av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som påverkas av händelsen,

b) 

fastställer exceptionella förlängda tidsfrister för rapportering, vilka får vara upp till tio veckor längre än de som anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1, och

c) 

anger vilken information enligt artiklarna 35b.1, 35b.2 och35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1 som ska rapporteras inom sådana förlängda tidsfrister.

Om Eiopa inte har lämnat in en bedömning i enlighet med punkt 1 ska kommissionen i förekommande fall inhämta Eiopas synpunkter innan den antar en delegerad akt i enlighet med denna artikel.

▼B

AVDELNING VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Övergångsbestämmelser

Avsnitt 1

Försäkring

Artikel 305

Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser

1.   Medlemsstaterna får medge undantag för skadeförsäkringsföretag, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artiklarna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie- eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv 73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten uppgår till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resultatet av den granskning som föreskrivs i artikel 298.2, ska rådet på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemsstaterna ska upphäva detta undantag.

▼M13 —————

▼B

4.   På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 4 och 5 ska medlemsstaterna upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.

Artikel 306

Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och försäkringsföretag

1.   Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respektive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 145 och 146. 2.   Artiklarna 147 och 148 ska inte inverka på sådana rättigheter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli 1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.

Avsnitt 2

Återförsäkring

Artikel 307

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv 2005/68/EG

En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direktiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.

Artikel 308

Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag

1.  

Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14.

De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direktiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artikel 18.1 b och d–g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4.

2.   Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december 2005 inte uppfyllde kraven i artikel 18.1 b, artiklarna 19 och 20 och i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.

▼M5

Avsnitt 3

Försäkring och återförsäkring

▼M13 —————

▼M5

Artikel 308b

Övergångsbestämmelser

1.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1 januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen

a) 

har övertygat tillsynsmyndigheten om att det kommer att avsluta sin verksamhet före den 1 januari 2019, eller

b) 

är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktör har utsetts.

2.  

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av

a) 

punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet,

b) 

punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

3.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 om följande villkor uppfylls:

a) 

Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

b) 

Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

c) 

Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.

Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och III i detta direktiv.

4.   Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag som berörs och överlämna den förteckningen till alla övriga medlemsstater.

▼M13 —————

▼M5

9.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) 

emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) 

den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,

c) 

inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.

10.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) 

emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) 

den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.

▼M7 —————

▼M13

12.   Utan hinder av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska medlemsstaterna säkerställa att de standardparametrar som ska användas vid beräkning av undergrupperna för marknadsriskkoncentrationer och för spreadrisk i enlighet med standardformeln är desamma för exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar eller centralbanker som uppstått före den 1 januari 2023 och som uttrycks och finansieras i vilken medlemsstats som helst nationella valuta som för sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.

▼M5

13.  

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av

a) 

den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304, och

b) 

den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.

Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas, inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

14.   Utan hinder av artikel 138.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138.4, ska tillsynsmyndigheten kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 16a i direktiv 73/239/EEG, artikel 28 i direktiv 2002/83/EG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG, såsom de är tillämpliga i medlemsstatens lagstiftning dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet, men som inte efterlever solvenskapitalkravet under det första tillämpningsåret för det här direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att upprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

▼M6

15.   Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som hade antagits av dem i syfte att följa artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67 i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31 december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31 december 2022.

Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:

a) 

Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensionsverksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341.

b) 

Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.

Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell rätt till följd av detta direktiv.

▼M5

16.   Medlemsstaterna får ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarintresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än de övriga i gruppen. 17.   ►M13  Utan hinder av artikel 218.2 och 218.3 ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 9-12 och 15 i denna artikel och övergångsbestämmelserna och övergångsåtgärderna i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Om en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp eller något av dess försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag tillämpar den övergångsbestämmelse för riskfria räntesatser som avses i artikel 308c eller den övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar som avses i artikel 308d, ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget som en del av sin rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, som avses i artikel 256, och utöver de offentliggöranden som avses i artiklarna 308c.4 c och 308d.5 c offentliggöra kvantifieringen av effekterna på dess finansiella ställning av antagandet att de kapitalbasmedel som härrör från tillämpningen av denna övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd i praktiken inte kan göras tillgängliga för täckning av solvenskapitalkravet för det företag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

Om en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda den övergångsbestämmelse eller den övergångsåtgärd som avses i artiklarna 308c respektive 308d på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens faktiska solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle efterlevas utan användning av denna övergångsbestämmelse eller denna övergångsåtgärd, ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet möjligheten att minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av denna övergångsbestämmelse eller denna övergångsåtgärd och som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet på gruppnivå. ◄

Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här artikeln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv 98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser

a) 

eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i artiklarna 222 och 223,

b) 

värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224,

c) 

tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i artikel 225,

d) 

tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226,

e) 

beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233,

f) 

beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231,

g) 

fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232,

h) 

principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235.

Artikel 308c

Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna

1.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

▼M13

1a.  

Efter den 30 januari 2027 ska tillsynsmyndigheterna endast godkänna en tillfällig justering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i följande fall:

a) 

Under en period på 18 månader före godkännandet blev reglerna i detta direktiv för första gången tillämpliga på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt ett godkännande efter att ha varit undantaget från detta direktivs tillämpningsområde enligt artikel 4.

b) 

Under en period på sex månader före godkännandet erhöll det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt godkännandet auktorisation att acceptera en portfölj av försäkrings- eller återförsäkringsavtal, om det överlåtande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpade den tillfälliga justeringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för den portföljen av avtal före överlåtelsen.

▼M5

2.  

Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan

a) 

den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det direktivet,

b) 

den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2.

Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.

Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i artikel 77d.

3.  

De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:

a) 

De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämpningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.

b) 

Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsättningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.

c) 

Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

4.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) 

inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjustering som aves i artikel 77d,

b) 

inte tillämpa artikel 308d,

▼M13

c) 

i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra allt av följande:

i) 

Det faktum att de tillämpar den tillfälliga anpassningen till riskfria räntesatser för relevanta durationer.

ii) 

En kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om denna övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd inte tillämpades.

iii) 

Om företaget skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av denna övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd, skälen till att tillämpa den.

iv) 

En bedömning av företagets beroende av denna övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd och i tillämpliga fall en beskrivning av de åtgärder som företaget vidtagit eller planerar att vidta för att minska eller undanröja beroendet.

▼M5

Artikel 308d

Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar

1.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på den homogena riskgruppsnivå som avses i artikel 80.

▼M13

1a.  

Efter den 30 januari 2027 ska tillsynsmyndigheterna endast godkänna ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar i följande fall:

a) 

Under en period på 18 månader före godkännandet blev reglerna i detta direktiv för första gången tillämpliga på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt ett godkännande efter att ha varit undantaget från detta direktivs tillämpningsområde enligt artikel 4.

b) 

Under en period på sex månader före godkännandet accepterade det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt godkännandet en portfölj av försäkrings- och återförsäkringsavtal, om det överlåtande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpade den tillfälliga justeringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för den portföljen av avtal före överlåtelsen.

▼M5

2.  

Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:

a) 

De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.

b) 

De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv 73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

Den högsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den dagen.

3.   Med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får de belopp för de försäkringstekniska avsättningarna, i förekommande fall inklusive beloppet för volatilitetsjusteringen, som används för att beräkna det tillfälliga avdrag som avses i punkterna 2 a och b räknas om var 24:e månad, eller oftare om företagets riskprofil har ändrats väsentligt. 4.   Det avdrag som avses i punkt 2 får begränsas av tillsynsmyndigheten om tillämpningen av det kan leda till en minskning av de krav på finansiella medel som gäller för företaget jämfört med kraven vid en beräkning i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktiv 73/239/EEG, direktiv 2002/83/EG och direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet. 5.  

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) 

inte tillämpa artikel 308c,

b) 

om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyndighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

▼M13

c) 

i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra allt av följande:

i) 

Det faktum att de tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar.

ii) 

En kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om detta tillfälliga avdrag inte tillämpades.

iii) 

Om företaget skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av detta tillfälliga avdrag, skälen till att tillämpa det.

iv) 

En bedömning av företagets beroende av detta tillfälliga avdrag och i tillämpliga fall en beskrivning av de åtgärder som företaget vidtagit eller planerar att vidta för att minska eller undanröja beroendet.

▼M5

Artikel 308e

Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar

▼M13

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i artikel 77a.2, 111.1 andra stycket, 308c eller 308d ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden.

▼M5

Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen under övergångsperioden.

De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrapporten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.

▼M13

Artikel 308f

I den del som riktas till yrkesverksamma i rapporten om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51.1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra vilka kombinerade effekter det skulle få på deras finansiella ställning om de infasnings- och övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som anges i artiklarna 77a.2, 308c och 308d och i förekommande fall artikel 111.1 andra stycket inte tillämpades.

▼B

KAPITEL II

Slutbestämmelser

Artikel 309

Införlivande

▼M5

1.  

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26–32, 34–49, 51–55, 67, 68, 71, 72, 74–85, 87–91, 93–96, 98, 100–110, 112, 113, 115–126, 128, 129, 131–134, 136–142, 144, 146, 148, 162–167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210–233, 235–240, 243–258, 260–263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars 2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.

▼M2

De lagar och andra författningar som avses i första stycket ska tillämpas från och med den ►M4   1 januari 2016  ◄ .

▼B

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

▼M13 —————

▼B

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 310

Upphävande

1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, 76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den ►M4   1 januari 2016  ◄ utan att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direktiven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.

▼M5

Artikel 310a

Eiopas personal och resurser

Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

▼M5

Artikel 311

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

▼M13 —————

▼M5

Artiklarna 1, 2, 3, 5–9, 11, 12, 15, 16, 17, 19–22, 24, 25, 33, 57–66, 69, 70, 73, 145, 147, 149–161, 168–171, 174–177, 179–184, 186–189, 191, 193–209, 267–300, 302, 305–308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande före det datum som avses i tredje stycket.

▼B

Artikel 312

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A.   Klassificering av risker i klasser

1.   Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):

—  Fastställda försäkringsbelopp. —  Skadeersättningar. —  Kombinationer av båda ovanstående. —  Passagerarskada.

2.   Sjukdom:

—  Fastställda försäkringsbelopp. —  Skadeersättningar. —  Kombinationer av båda ovanstående.

3.   Landfordon (andra än spårbundna)

All skada på eller förlust av

—  motordrivna landfordon, —  andra landfordon.

4.   Spårbundna fordon

All skada på eller förlust av spårbundna fordon.

5.   Luftfartyg

All skada på eller förlust av luftfartyg.

6.   Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)

All skada på eller förlust av

—  flod- och kanalfartyg, —  insjöfartyg, —  högsjöfartyg.

7.   Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)

All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.

8.   Brand och naturkrafter

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av

—  brand, —  explosion, —  storm, —  annan naturkraft än storm, —  atomenergi, —  jordskred.

9.   Annan skada på egendom

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8.

10.   Motorfordonsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).

11.   Luftfartygsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).

12.   Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)

All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar).

13.   Allmän ansvarighet

All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12.

14.   Kredit:

—  Insolvens (allmän). —  Exportkredit. —  Avbetalningskredit. —  Hypotekskredit. —  Lantbrukskredit.

15.   Borgen:

—  Borgen (direkt). —  Borgen (indirekt).

16.   Ekonomiska förluster av olika slag:

—  Arbetslöshetsrisker. —  Inkomstförlust (allmän). —  Dåligt väder. —  Förlust av förmån. —  Fortlöpande allmänna omkostnader. —  Oförutsedda handelsomkostnader. —  Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde. —  Hyres- eller intäktsförlust. —  Annan indirekt handelsförlust. —  Ekonomisk förlust ej förenad med handel. —  Annan ekonomisk förlust.

17.   Rättsskydd

Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.

18.   Assistans

Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller sin stadigvarande bostad.

B.   Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass

Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan:

a 

Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”.

b) 

Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”.

c) 

Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”.

d) 

Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”.

e) 

Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”.

f) 

Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”.

g) 

Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”.

h) 

Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

I. 

Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och III.

II. 

Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.

III. 

Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder.

IV. 

Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv.

V. 

Tontiner som avses i artikel 2.3 b i.

VI. 

Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii.

VII. 

Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv.

VIII. 

Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v.

IX. 

Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A.   Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:

1. 

Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”.

2. 

Bulgarien: ”акционерно дружество”.

3. 

Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.

4. 

Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

5. 

Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. 

Estland: ”aktsiaselts”.

7. 

Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

8. 

Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.

9. 

Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.

10. 

Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

▼M3

10a. 

Kroatien: ”dioničko društvo”, ”društvo za uzajamno osiguranje”.

▼B

11. 

Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.

12. 

Cypern: ”eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο”.

13. 

Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.

14. 

Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.

15. 

Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. 

Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. 

Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. 

Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. 

Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. 

Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

21. 

Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. 

Rumänien: ”societăți pe acțiuni”, ”societăți mutuale”.

23. 

Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.

24. 

Slovakien: ”akciová spoločnost”.

25. 

Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

26. 

Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag””understödsföreningar”.

▼M13 —————

▼M5

28. 

I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 ( 31 ).

29. 

I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ( 32 ).

▼B

B.   Företagsformer för livförsäkringsföretag:

1. 

Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

2. 

Bulgarien: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”.

3. 

Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.

4. 

Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tværgående pensionskasser)”.

5. 

Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. 

Estland: ”aktsiaselts”.

7. 

Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”.

8. 

Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”.

9. 

Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.

10. 

Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

▼M3

10a. 

Kroatien: ”dioničko društvo”, ”društvo za uzajamno osiguranje”.

▼B

11. 

Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.

12. 

Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”.

13. 

Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.

14. 

Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.

15. 

Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. 

Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. 

Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. 

Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. 

Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. 

Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

21. 

Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. 

Rumänien: ”societăți pe acțiuni”, ”societăți mutuale”.

23. 

Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.

24. 

Slovakien: ”akciová spoločnost”.

25. 

Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”.

26. 

Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”.

▼M13 —————

▼M5

28. 

I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

29. 

I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.

▼B

C.   Former för återförsäkringsföretag:

1. 

Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

2. 

Bulgarien: ”акционерно дружество”.

3. 

Tjeckien: ”akciová společnost”.

4. 

Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

5. 

Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. 

Estland: ”aktsiaselts”.

7. 

Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

8. 

Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.

9. 

Spanien: ”sociedad anónima”.

10. 

Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

▼M3

10a. 

Kroatien: ”dioničko društvo”.

▼B

11. 

Italien: ”società per azioni”.

12. 

Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.

13. 

Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.

14. 

Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.

15. 

Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. 

Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. 

Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. 

Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. 

Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. 

Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

21. 

Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. 

Rumänien: ”societate pe acțiuni”.

23. 

Slovenien: ”delniška družba”.

24. 

Slovakien: ”akciová spoločnost”.

25. 

Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

26. 

Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.

▼M13 —————

▼M5

28. 

I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

29. 

I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.

▼B

BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1.   Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt:

där SCRi betecknar riskmodul i och SCRj betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—  SCRskade betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring. —  SCRliv betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring. —  SCRhälsa betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring. —  SCRmarknad betecknar marknadsriskmodulen. —  SCRmotpartsrisk betecknar motpartsriskmodulen.

Faktorn Corrij betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix:

j

i

Marknad

Motpartsrisk

Liv

Hälsa

Skade

Marknad

1

0,25

0,25

0,25

0,25

Motpartsrisk

0,25

1

0,25

0,25

0,5

Liv

0,25

0,25

1

0,25

0

Hälsa

0,25

0,25

0,25

1

0

Skade

0,25

0,5

0

0

1

2.   Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt:

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—  SCRskade-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring. —  SCRskade-katastrof betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.

3.   Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt:

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—  SCRdödsfall betecknar undergruppen dödsfallsrisk. —  SCRlivsfall betecknar undergruppen livsfallsrisk.

▼C2

—  SCRinvaliditet betecknar undergruppen invaliditets- och sjukdomsrisk.

▼B

—  SCRliv kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring. —  SCRändring betecknar undergruppen omprövningsrisk.

▼C2

—  SCRannullation betecknar undergruppen annullationsrisk.

▼B

—  SCRliv katastrof betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.

4.   Beräkning av marknadsriskmodulen

Strukturen på marknadsriskmodulen

Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt:

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—  SCRränta betecknar undergruppen ränterisk. —  SCRaktie betecknar undergruppen aktiekursrisk. —  SCRegendom betecknar undergruppen fastighetsrisk. —  SCRspread betecknar undergruppen spreadrisk. —  SCRkoncentration betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker. —  SCRvaluta betecknar undergruppen valutarisk.

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159

1. 

Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I).

2. 

Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar, anges separat).

3. 

Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I).

4. 

Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).

5. 

Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I).

6. 

Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I).

7. 

Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).

BILAGA VI

DEL A

Upphävda direktiv med senare ändringar

(som det hänvisas till i artikel 310)

Rådets direktiv 64/225/EEG

 

(EGT 56, 4.4.1964, s. 878)

 

Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutningsakt

 

(EGT L 73, 27.3.1972, s. 89)

 

Rådets första direktiv 73/239/EEG

 

(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3)

 

Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsakt

 

(EGT C 241, 29.8.1994, s. 197)

 

(ersatt av rådets beslut 95/1/EG)

 

(EGT L 1, 1.1.1995, s. 1)

 

Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt

 

(EUT L 236, 23.9.2003, s. 335)

 

Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt

 

(EGT L 302, 15.11.1985, s. 156)

 

Rådets direktiv 76/580/EEG

Endast artikel 1

(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13)

Rådets direktiv 84/641/EEG

Endast artiklarna 1–14

(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)

Rådets direktiv 87/343/EEG

Endast artikel 1 och bilagan

(EGT L 185, 4.7.1987, s. 72)

Rådets direktiv 87/344/EEG

Endast artikel 9

(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

Rådets andra direktiv 88/357/EEG

Endast artiklarna 9, 10 och 11

(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)

Rådets direktiv 90/618/EEG

Endast artiklarna 2, 3 och 4

(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44)

Rådets direktiv 92/49/EEG

Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53

(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG

Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1

(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG

Endast artikel 8

(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG

Endast artikel 1

(EGT L 77, 20.3.2002, s. 17)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG

Endast artikel 22

(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG

Endast artikel 4

(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG

Endast artikel 57

(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG

Endast artikel 1 och punkt I i bilagan

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)

Rådets direktiv 73/240/EEG

 

(EGT L 228, 16.8.1973, s. 20)

 

Rådets direktiv 76/580/EEG

 

(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13)

 

Rådets direktiv 78/473/EEG

 

(EGT L 151, 7.6.1978, s. 25)

 

Rådets direktiv 84/641/EEG

 

(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)

 

Rådets direktiv 87/344/EEG

 

(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

 

Rådets andra direktiv 88/357/EEG

 

(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)

 

Rådets direktiv 90/618/EEG

Endast artiklarna 5–10

(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44)

Rådets direktiv 92/49/EEG

Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37, 39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1

(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG

Endast artikel 9

(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG

Endast artikel 3

(EUT L 149, 11.6.2005, s. 14)

Rådets direktiv 92/49/EEG

 

(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG

Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första strecksatsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra strecksatsen

(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG

Endast artikel 2

(EGT L 290, 17.11.2000, s. 27)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG

Endast artikel 24

(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG

Endast artikel 6

(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG

Endast artikel 58

(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG

Endast artikel 1

(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG

 

(EGT L 330, 5.12.1998, s. 1)

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG

Endast artikel 28

(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG

Endast artikel 7

(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG

Endast artikel 59

(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG

 

(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28)

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG

 

(EGT L 345, 19.12.2002, s. 1)

 

Rådets direktiv 2004/66/EG

Endast punkt II i bilagan

(EUT L 168, 1.5.2004, s. 35)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG

Endast artikel 8

(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG

Endast artikel 60

(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG

Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG

Endast artikel 2

(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG

Endast artikel 1

(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG

 

(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG

Endast artikel 4

(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG

Endast artikel 1

(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG

Endast artikel 1

(EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)

DEL B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 310)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Tidsfrist för tillämpning

64/225/EEG

26 augusti 1965

 

73/239/EEG

27 januari 1975

27 januari 1976

73/240/EEG

27 januari 1975

 

76/580/EEG

31 december 1976

 

78/473/EEG

2 december 1979

2 juni 1980

84/641/EEG

30 juni 1987

1 januari 1988

87/343/EEG

1 januari 1990

1 juli 1990

87/344/EEG

1 januari 1990

1 juli 1990

88/357/EEG

30 december 1989

30 juni 1990

90/618/EEG

20 maj 1992

20 november 1992

92/49/EEG

31 december 1993

1 juli 1994

95/26/EG

18 juli 1996

18 juli 1996

98/78/EG

5 juni 2000

 

2000/26/EG

20 juli 2002

20 januari 2003

2000/64/EG

17 november 2002

 

2001/17/EG

20 april 2003

 

2002/13/EG

20 september 2003

 

2002/83/EG

17 november 2002, 20 september 2003, 19 juni 2004 (beroende på den särskilda bestämmelsen)

 

2002/87/EG

11 augusti 2004

 

2004/66/EG

1 maj 2004

 

2005/1/EG

13 maj 2005

 

2005/14/EG

11 juni 2007

 

2005/68/EG

10 december 2007

 

2006/101/EG

1 januari 2007

 

2008/19/EG

Ej tillämplig

 

2008/37/EG

Ej tillämplig

 

BILAGA VII

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 73/239/EEG

Direktiv 78/473/EEG

Direktiv 87/344/EEG

Direktiv 88/357/EEG

Direktiv 92/49/EEG

Direktiv 98/78/EG

Direktiv 2001/17/EG

Direktiv 2002/83/EG

Direktiv 2005/68/EG

Direktiv 2007/44/EG

Detta direktiv

Artikel 1.1

 

 

 

Artikel 2

 

Artikel 1.1

Artikel 2 första meningen

Artikel 1.1

 

Artiklarna 1, 2.2, 2.3 och 267

Artikel 1.2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.2

Artikel 1.3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 2.1 a-c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 2.1 d

 

 

 

 

 

 

Artikel 3.4

 

 

Artikel 3

Artikel 2.1 e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 2.2 a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.1

Artikel 2.2 b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.2

Artikel 2.2 c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.3

Artikel 2.2 d

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.4

Artikel 2.3 första till fjärde styckena

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 6

Artikel 2.3 femte stycket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 15.4

Artikel 3.1 första och andra stycket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 3.1 tredje stycket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 4.5

Artikel 3.2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 7

Artikel 4 första meningen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8 första meningen

Artikel 4 a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.2

Artikel 4 b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 4 c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.3

Artikel 4 e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 4 f

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.1

Artikel 4 g

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.4

Artikel 5 a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 5 b

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.1 o

 

 

—

Artikel 5 c

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.1 p

 

 

Artikel 134.1

Artikel 5 d

 

 

 

 

 

 

 

 

 

►M5  artikel 13.27 ◄

Artikel 6

 

 

 

Artikel 4

 

 

Artikel 4

Artikel 3

 

Artikel 14.1, 14.2 a och b

Artikel 7.1 och 7.2 första stycket

 

 

 

Artikel 5.1 och 5.2, första stycket

 

 

Artikel 5.1 och 5.2, första stycket

 

 

Artikel 15.1 och 15.2 första stycket

Artikel 7.2.2a

 

 

 

Artikel 5.2.2a

 

 

 

 

 

Artikel 15.3 första stycket

Artikel 7.2.2 b

 

 

 

Artikel 5.2.2 b

 

 

 

 

 

—

Artikel 8.1 a

 

 

 

Artikel 6.1 a

 

 

Artikel 6.1 a

Bilaga I

 

Bilaga IIIA och B

Artikel 8.1 a, sista stycket

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.2

 

Artikel 17.2

Artikel 8.1 b

 

 

 

Artikel 6.1 b

 

 

Artikel 6.1 b

Artikel 6 a

 

Artikel 18.1 a

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 6 a

 

Artikel 18.1 b

Artikel 8.1 c

 

 

 

Artikel 6.1 c

 

 

Artikel 6.1 c

Artikel 6 b

 

Artikel 18.1 c

Artikel 8.1 d

 

 

 

Artikel 6.1 d

 

 

Artikel 6.1 d

Artikel 6 c

 

Artikel 18.1 d

Artikel 8.1 e

 

 

 

Artikel 6.1 e

 

 

Artikel 6.1 e

Artikel 6 d

 

►C1  Artikel 18.1 g ◄

Artikel 8.1 f

 

 

 

 

 

 

 

 

 

►C1  Artikel 18.1 h ◄

Artikel 8.1, andra till fjärde stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 6.2

Artikel 7

 

Artikel 19

Artikel 8.1 a

 

 

 

 

 

 

Artikel 6.3

Artikel 8

 

Artikel 20

Artikel 8.2

 

 

 

Artikel 6.2

 

 

Artikel 6.4

 

 

Artikel 18.2

Artikel 8.3, första stycket

 

 

 

Artikel 6.3 första stycket

 

 

Artikel 6.5 tredje stycket

Artikel 9.1

 

Artikel 21.4

Artikel 8.3, andra stycket

 

 

 

Artikel 6.3 andra stycket och artikel 29 första stycket första meningen

 

 

Artikel 6.5 första stycket

Artikel 9.2

 

Artikel 21.1 första stycket

Artikel 8.3 tredje stycket

 

 

 

Artikel 6.3 tredje stycket och artikel 29 andra stycket

 

 

 

 

 

Artikel 21.2

Artikel 8.3 fjärde stycket

 

 

 

Artikel 6.3 fjärde stycket

 

 

 

 

 

Artikel 21.3

Artikel 8.4

 

 

 

Artikel 6.4

 

 

Artikel 6.6

Artikel 10

 

Artikel 22

Artikel 9 a-d

 

 

 

Artikel 7 a-d

 

 

Artikel 7 a-d

Artikel 11.1 a, c, d och e

 

Artikel 23.1 a, c, d och e

Artikel 9 e och f

 

 

 

Artikel 7 e och f

 

 

 

Artikel 11.2 a och b

 

Artikel 23.2 e

Artikel 9 g och h

 

 

 

Artikel 7 g och h

 

 

Artikel 7 f och g

Artikel 11.2 c och d

 

Artikel 23.2 a och d

Artikel 10.1

 

 

 

Artikel 32.1

 

 

Artikel 40.1

 

 

Artikel 145.1 första stycket

Artikel 10.2 första stycket

 

 

 

Artikel 32.2 första stycket

 

 

Artikel 40.2

 

 

Artikel 145.2

Artikel 10.2 andra stycket

 

 

 

Artikel 32.2 andra stycket

 

 

 

 

 

Artikel 145.3

Artikel 10.3

 

 

 

Artikel 32.3

 

 

Artikel 40.3

 

 

Artikel 146.1 och 2

Artikel 10.4

 

 

 

Artikel 32.4

 

 

Artikel 40.4

 

 

Artikel 146.3

Artikel 10.5

 

 

 

Artikel 32.5

 

 

Artikel 40.5

 

 

Artikel 146.3 andra stycket

Artikel 10.6

 

 

 

Artikel 32.6

 

 

Artikel 40.6

 

 

Artikel 145.4

Artikel 11

 

 

 

Artikel 33

 

 

 

 

 

—

Artikel 12

 

 

 

Artikel 56

 

 

Artikel 9

Artikel 13

 

Artikel 25 andra stycket

Artikel 12a

 

 

 

 

 

 

Artikel 9a

Artiklarna 14 och 60.2

 

Artikel 26

Artikel 13.1 och 13.2 första stycket

 

 

 

Artikel 9.1 och 9.2 första stycket

 

 

Artikel 10.1 första meningen och 10.2 första stycket

Artikel 15.1 första och andra stycket

 

Artikel 30.1, 30.2 första stycket

Artikel 13.2 andra stycket

 

 

 

Artikel 9.2 andra stycket

 

 

 

 

 

Artikel 30.2 andra stycket

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 10.1, andra och tredje meningen

Artikel 15.1, andra stycket

 

Artikel 30.3

Artikel 13.2 tredje stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 10.2 andra stycket

Artikel 60. 3

 

Artikel 32.1

Artikel 13. 3

 

 

 

Artikel 9.3

 

 

Artikel 10.3

Artikel 15.4

 

—

Artikel 14

 

 

 

Artikel 10

 

 

Artikel 11

Artikel 16

 

Artikel 33

Artiklarna 15.1, 15.2 och 15.3, andra stycket

 

 

 

Artikel 17

 

 

Artikel 20.1-20.3 och 20.4 andra stycket

Artikel 32.1 och 32.3

 

Artiklarna 76-86

Artikel 15.3 första stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 20.4 första stycket

Artikel 32.2

 

Artiklarna 134.2 och 173

Artikel 15a

 

 

 

Artikel 18

 

 

 

Artikel 33

 

—

Artikel 16

 

 

 

 

 

 

Artikel 27

Artiklarna 35, 36, 60.8

 

Artiklarna 87-99

Artikel 16a

 

 

 

 

 

 

Artikel 28

Artiklarna 37-39, 60.9

 

Artikel 100-127

Artikel 17.1

 

 

 

 

 

 

Artikel 29.1

Artikel 40.1

 

Artiklarna 128, 129.1 a-c och 127.2

Artikel 17.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 29.2

Artikel 40.2

 

Artikel 129.1 d

Artikel 17a

 

 

 

 

 

 

Artikel 30

Artikel 41

 

—

Artikel 17b

 

 

 

 

 

 

►C1  Artiklarna 28 och 28a ◄

Artikel 60.10

 

—

Artikel 18

 

 

 

 

 

 

Artikel 31

 

 

—

Artikel 14

 

 

 

 

 

 

Artikel 11

Artikel 16

 

Artikel 33

Artikel 19.2

 

 

 

Artikel 11.2

 

 

Artikel 13.2

Artikel 17.2

 

Artikel 35

Artikel 19.3 första stycket och andra stycket leden a och b

 

 

Artikel 10

Artikel 11.3 första stycket och andra stycket leden a och b

 

 

Artikel 13.3 första stycket och andra stycket leden a och b

Artikel 17.3 och 17.4 första stycket leden a och b

 

Artikel 34.1-34.3 och 34.5-34.7

Artikel 19.3 andra stycket led c

 

 

Artikel 10

Artikel 11.3 andra stycket led c

 

 

Artikel 13.3 andra stycket led c

Artikel 17.4 första stycket led c

 

Artikel 34.8

Artikel 19.3 tredje stycket

 

 

Artikel 10

Artikel 11.3 tredje stycket

 

 

Artikel 13.3 tredje stycket

Artikel 17.4 andra stycket

 

Artikel 35.2 b

Artikel 20.1

 

 

 

 

 

 

Artikel 37.1

Artikel 42.1

 

Artikel 137

Artikel 20.2 första stycket

 

 

 

Artikel 13.2 första stycket

 

 

Artikel 37.2 första stycket

Artikel 42.2 första stycket

 

—

Artikel 20.2 andra stycket

 

 

 

Artikel 13.2 andra stycket

 

 

Artikel 37.2 andra stycket

Artikel 42.2 andra stycket

 

Artikel 138.5

Artikel 20.3 första stycket

 

 

 

Artikel 13.3 första stycket

 

 

Artikel 37.3 första stycket

Artikel 42.3 första stycket

 

—

Artikel 20.3 andra stycket

 

 

 

Artikel 13.3 andra stycket

 

 

Artikel 37.3 andra stycket

Artikel 42.3 andra stycket

 

Artikel 139.3

Artikel 20.4

 

 

 

Artikel 13.4

 

 

 

 

 

—

Artikel 20.5

 

 

 

Artikel 13.2

 

 

Artikel 37.2 andra och femte stycket

Artikel 42.2 andra och fjärde stycket

 

Artikel 138.5

Artikel 20a.1 första stycket första meningen

 

 

 

 

 

 

Artikel 38.1 första meningen

Artikel 43.1

 

Artiklarna 138.2 och 139.2

Artikel 20a.1 första stycket andra meningen leden a-e

 

 

 

 

 

 

Artikel 38.1 andra meningen leden a-e

Artikel 43.2 leden a-e

 

Artikel 142.1

Artikel 20a.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 38.2

 

 

Artikel 141

Artikel 20a.3

 

 

 

 

 

 

Artikel 38.3

Artikel 43.4

 

Artikel 140.2

Artikel 20a.4

 

 

 

 

 

 

Artikel 38.4

Artikel 43.5

 

—

Artikel 20a.5

 

 

 

 

 

 

Artikel 38.5

Artikel 43.6

 

Artikel 142.2

Artikel 21

 

 

Artikel 11.1

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 22.1 första stycket led a, b och d

 

 

 

Artikel 14

 

 

Artikel 39.1 första stycket led a, b och d

Artikel 44.1 första stycket led a, b och d

 

Artikel 144.1 a, b och c

Artikel 22.1 andra stycket första meningen

 

 

 

 

 

 

Artikel 39.1 andra stycket första meningen

Artikel 44.1 andra stycket

 

Artikel 144.2 första stycket

Artikel 22.1 andra stycket andra meningen

 

 

 

 

 

 

Artikel 39.1 andra stycket andra meningen

 

 

Artikel 144.2 andra stycket

Artikel 22.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 39.2

Artikel 44.2

 

Artikel 144.3

Artikel 23.1

 

 

 

 

 

 

Artikel 51.1

 

 

Artikel 162.1

Artikel 23.2 a-g

 

 

 

 

 

 

Artikel 51.2

 

 

Artikel 162.2 a-f och h

Artikel 23.2 h

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 162.2 g

Artikel 24 första stycket första meningen

 

 

 

 

 

 

Artikel 54 första stycket första meningen

 

 

Artikel 163 första meningen

Artikel 24 första stycket andra meningen till tredje stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 54 första stycket andra meningen till tredje stycket

 

 

—

Artikel 25

 

 

 

 

 

 

Artikel 55

 

 

Artikel 166

Artikel 26

 

 

 

 

 

 

Artikel 56

 

 

Artikel 167

Artikel 27 första stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 52.2 första stycket

 

 

Artikel 168 första stycket

Artikel 27 andra stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 52.2 andra stycket

 

 

Artikel 168 andra stycket

Artikel 28

 

 

 

 

 

 

Artikel 52.3

 

 

Artikel 170

Artikel 28a

 

 

 

Artikel 53

 

 

Artikel 53

 

 

Artikel 164

Artikel 29

 

 

 

 

 

 

Artikel 57

 

 

Artikel 171

Artikel 29a

 

 

 

 

 

 

Artikel 58

 

 

Artikel 174 första till tredje stycket

Artikel 29b.1 och 29b.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 59.1 och 59.2

Artikel 52.1 och 52.2

 

Artikel 177.1 och 177.2

Artikel 29b.3-29b.6

 

 

 

 

 

 

Artikel 59.3-59.6

Artikel 52.3 och 52.4

 

—

Artikel 30.1 och 30.2 a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 30.2 b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 305.1

Artikel 30.4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 305.2

Artikel 30.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 305.4

Artikel 31

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 32

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 33

 

 

Artikel 28

 

 

 

Artikel 62

Artikel 54.2

 

Artikel 298.2 och 298.3

Artikel 34

Artikel 9

 

Artikel 29

 

Artikel 11.5

 

Artikel 6.5 fjärde stycket

 

Artikel 6

—

Artikel 35

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 32

Artikel 57.1

Artikel 11.1-11.3

Artikel 31.1 och 31.2

Artikel 69.1–69.4

Artikel 64.1

Artikel 7.1

Artikel 309.1

Artikel 36

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 33

Artikel 57.2

Artikel 11.4

Artikel 31.3

Artikel 70

Artikel 64.2

Artikel 7.2

Artikel 309.2

Artikel 37

 

 

Artikel 34

 

 

 

 

 

 

—

Artikel 38

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 35

Artikel 58

Artikel 13

Artikel 33

Artikel 74

Artikel 66

Artikel 9

Artikel 312

Bilaga del A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 15.2 andra stycket och Bilaga I del A

Bilaga delarna A och B

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga I del A och B

Bilaga del C

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 16

Bilaga del D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

—

 

Artikel 1.1 första stycket

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 190.1

 

Artikel 1.2 andra stycket

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 190.2

 

Artikel 1.2

 

 

 

 

 

 

 

 

—

 

Artikel 2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 190.1

 

Artikel 2.2

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 190.3

 

Artikel 3

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 191

 

Artikel 4.1

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 192 första och andra stycket

 

Artikel 4.2

 

 

 

 

 

 

 

 

—

 

Artikel 5

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 193

 

Artikel 6

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 195

 

Artikel 7

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 194

 

Artikel 8

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 196

 

 

Artikel 1

 

 

 

 

 

 

 

—

 

 

Artikel 2

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 198

 

 

Artikel 3.1

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 199

 

 

Artikel 3.2 första stycket första meningen

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 200.1 första stycket

 

 

Artikel 3.2 a–c

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 200.2-200.4

 

 

Artikel 3.3

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 200.1 andra stycket

 

 

Artikel 4

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 201

 

 

Artikel 5

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 202

 

 

Artikel 6

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 203

 

 

Artikel 7

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 204

 

 

Artikel 8

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 205

 

 

Artikel 9

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 16.2

 

 

 

Artikel 1

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 2 a, 2 b och 2 e

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 2 c

 

 

 

Artikel 1.1 c

Artikel 2.1 e

 

—

 

 

 

Artikel 2 d

 

 

 

 

 

 

Artikel 13.13

 

 

 

Artikel 2 f

Artikel 1 e

 

 

Artikel 1.1 h

 

 

—

 

 

 

Artikel 3

 

 

 

Artikel 1 b andra meningen

 

 

Artikel 145.1 andra stycket

 

 

 

Artikel 4

 

 

 

 

 

 

Artikel 187

 

 

 

Artikel 6

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 7.1 a–e

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 7.1 f

Artikel 27

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 7.1 g-7.3

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 8.1 och 8.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 177.1 och 177.2

 

 

 

Artikel 8.3

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 8.4 a och 8.4 c

Artikel 30.1

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 8.4 d

 

 

 

 

 

 

Artikel 179.3

 

 

 

Artikel 8.5

 

 

 

 

 

 

Artikel 179.4

 

 

 

Artikel 12

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 12a.1–12a.3

 

 

 

 

 

 

Artikel 150

 

 

 

Artikel 12a.4 första stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 151

 

 

 

Artikel 12a.4 andra till sjätte stycket

 

 

 

 

 

 

Artikel 152

 

 

 

Artikel 14

Artikel 34

 

 

Artikel 41

 

 

Artikel 147

 

 

 

Artikel 16.1 första och andra stycket

Artikel 35

 

 

Artikel 42

 

 

Artikel 148.1

 

 

 

Artikel 16.1 tredje stycket

Artikel 35

 

 

 

 

 

Artikel 148.2

 

 

 

Artikel 17

Artikel 36

 

 

Artikel 43

 

 

Artikel 149

 

 

 

Artikel 26

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 27

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

 

 

 

Artikel 299

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

Artikel 68.2

 

 

Artikel 300

 

 

 

Bilaga I

Artikel 23

 

 

Bilaga II

 

 

—

 

 

 

Bilaga 2 A

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Bilaga 2 B

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

Artiklarna 5, 9, 10 och 11

 

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

Artikel 1 a

Artikel 1 a

Artikel 2 a

Artikel 1.1 a

 

 

Artikel 13.1

 

 

 

 

Artikel 1 b

 

 

Artikel 1.1 b

Artikel 2.1 d

 

Artikel 13.11

 

 

 

 

Artikel 1 c

 

Artikel 2 e

Artikel 1.1 e

Artikel 2.1 f

 

Artikel 1.3.8 a

 

 

 

 

Artikel 1 d

 

 

Artikel 1.1 f

Artikel 2.1 g

 

—

 

 

 

 

Artikel 1 f

 

 

Artikel 1.1 i

Artikel 2.1 i

 

Artikel 13.18

 

 

 

 

Artikel 1 g

 

 

Artikel 1.1 j

Artikel 2.1 j

 

Artiklarna 13.21, 24.2 och artikel 63

 

 

 

 

Artikel 1 h

Artikel 1 d

 

Artikel 1.1 k

Artikel 2.1 k

 

Artikel 13.15

 

 

 

 

Artikel 1 i

Artikel 1 e

 

Artikel 1.1 l

Artikel 2.1 l

 

Artikel 13.16

 

 

 

 

Artikel 1 j

 

 

Artikel 1.1 m

 

 

Artikel 13.22

 

 

 

 

Artikel 1 k

Artikel 1 k

Artikel 2 h

Artikel 1.1 n

Artikel 2.1 m

 

Artikel 13.10

 

 

 

 

Artikel 1 l

 

 

Artikel 1.1 r

Artikel 2.1 n

 

Artikel 13.17

 

 

 

 

Artikel 1 l a

Artikel 1 f

 

Artikel 1.1 r i

Artikel 2.1 n i

 

Artikel 13.20

 

 

 

 

Artikel 1 l b

 

 

Artikel 1.1 r ii

Artikel 2.1 n ii

 

Artikel 13.18

 

 

 

 

Artikel 3

 

 

 

 

 

Artikel 188

 

 

 

 

Artikel 8

 

 

 

Artikel 12

 

Artikel 24.1

 

 

 

 

Artikel 12.2

 

 

Artikel 14.1

Artikel 18

 

Artikel 39.1

 

 

 

 

Artikel 12.3-12.6

 

 

Artikel 14.2-14.5

 

 

Artikel 39.2-6

 

 

 

 

Artikel 15.1 och 15.2

 

 

Artikel 15.1 och 15.2

Artikel 19.1

 

Artikel 57

 

 

 

 

Artikel 15.3

 

 

Artikel 15.3

Artikel 22

 

Artikel 61

 

 

 

 

Artikel 15.4

 

 

Artikel 15.4

Artikel 23

 

Artikel 62

 

 

 

 

Artikel 15a

 

 

Artikel 15a

Artikel 19.2-19.8

 

Artikel 58.1-58.7

 

 

 

 

Artikel 15b

 

 

Artikel 15b

Artikel 19a

 

Artikel 59

 

 

 

 

Artikel 15c

 

 

Artikel 15c

Artikel 20

 

Artikel 60

 

 

 

 

Artikel 16.1

 

 

Artikel 16.1

Artikel 24

 

Artikel 64

 

 

 

 

Artikel 16.2

 

 

Artikel 16.2

Artikel 25

 

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 16.3

 

 

Artikel 16.3

Artikel 26

 

Artikel 66

 

 

 

 

Artikel 16.4

 

 

Artikel 16.4

Artikel 27

 

Artikel 67

 

 

 

 

Artikel 16.5

 

 

Artikel 16.5

Artikel 28.1

 

Artikel 68.1

 

 

 

 

Artikel 16.5b första till fjärde stycket

 

 

Artikel 16.7 första till fjärde stycket

Artikel 28.3 första till fjärde stycket

 

Artikel 68.3

 

 

 

 

Artikel 165b femte stycket

 

 

Artikel 16.7 femte stycket

Artikel 28.3 femte stycket

 

Artikel 68.4

 

 

 

 

Artikel 16.3

 

 

 

 

 

Artikel 66

 

 

 

 

Artikel 16.5 c

 

 

Artikel 16.8

Artikel 29

 

Artikel 70

 

 

 

 

Artikel 16.5 a

 

 

Artikel 16.6

Artikel 28.2

 

Artikel 68.2

 

 

 

 

Artikel 16a.1 a

 

 

Artikel 17.1 a

Artikel 31.1 första stycket

 

Artikel 72.1 a–72.1 c

 

 

 

 

Artikel 16a.1 b

 

 

Artikel 17.1 b

Artikel 31.1 andra stycket

 

Artikel 72.1 andra stycket

 

 

 

 

Artikel 16a.2

 

 

Artikel 17.2

Artikel 31.2

 

Artikel 72.2

 

 

 

 

Artikel 20

 

 

Artikel 22

 

 

—

 

 

 

 

Artikel 21

 

 

Artikel 23

Artikel 34.1-34.3

 

—

 

 

 

 

Artikel 22

 

 

Artikel 24

Artikel 34.4

 

—

 

 

 

 

Artikel 25

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

Artikel 28

 

 

Artikel 33

 

 

Artikel 180

 

 

 

 

Artikel 29

 

 

 

 

 

Artikel 181.1 och 179.3

 

 

 

 

Artikel 30.2

 

 

 

 

 

Artikel 181.2

 

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

 

 

Artikel 183

 

 

 

 

Artikel 38

 

 

Artikel 44

 

 

Artikel 153

 

 

 

 

Artikel 39.2 och 39.3

 

 

Artikel 45

 

 

Artikel 154

 

 

 

 

Artikel 40.2

 

 

Artikel 46.1

 

 

Artikel 155.8

 

 

 

 

Artikel 40.3

 

 

Artikel 46.2

 

 

Artikel 155.1

 

 

 

 

Artikel 40.4, 40.6-40.8 och 40.10

 

 

Artikel 46.3, 46.5-46.7 och 46.9

 

 

Artikel 155.2, 155.4-155.6 och 155.9

 

 

 

 

Artikel 40.5

 

 

Artikel 46.4

 

 

Artikel 155.3

 

 

 

 

Artikel 40.9

 

 

Artikel 46.8

 

 

Artikel 155.7

 

 

 

 

Artikel 41

 

 

Artikel 47

 

 

Artikel 156

 

 

 

 

Artikel 42.2

 

 

Artikel 48

 

 

Artikel 160

 

 

 

 

Artikel 43.2 och 43.3

 

 

 

 

 

Artikel 184

 

 

 

 

Artikel 44.2

 

 

Artikel 49

 

 

Artikel 159 och bilaga V

 

 

 

 

Artikel 45.2

 

 

 

 

 

Artikel 189

 

 

 

 

Artikel 46.2 första till tredje stycket

 

 

Artikel 50.1 första och tredje stycket artikel 50.2

 

 

Artikel 157

 

 

 

 

Artiklarna 47-50

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

Artikel 51

 

 

Artikel 64

Artikel 56

 

—

 

 

 

 

Artikel 51 sista strecksatsen

 

 

 

 

Artikel 1.4

Artikel 58.8

 

 

 

 

Artikel 52

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

Artikel 54

 

 

 

 

 

Artikel 206

 

 

 

 

Artikel 55

 

 

 

 

 

Artikel 207

 

 

 

 

Artiklarna 24 och 26

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

Artiklarna 12.1, 19, 33, 37, 39.1 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1, 46.1

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

 

Artikel 1 b

 

 

 

 

Artikel 13.3

 

 

 

 

 

Artikel 1 c

 

Artikel 1.1 s

Artikel 2.1 c

 

Artikel 13.4

 

 

 

 

 

Artikel 1 g

 

 

 

 

Artikel 212.1 a

 

 

 

 

 

Artikel 1 h

 

 

 

 

Artikel 212.1 b

 

 

 

 

 

Artikel 1 i

 

 

Artikel 59.2 a i

 

►C1  Artikel 212.1 f ◄

 

 

 

 

 

Artikel 1 j

 

 

Artikel 59.2 a j

 

►C1  Artikel 212.1 g ◄

 

 

 

 

 

Artikel 1 l

 

 

Artikel 59.2 b

 

Artikel 13.6

 

 

 

 

 

Artikel 2

 

 

Artikel 59.3

 

Artikel 214.1

 

 

 

 

 

Artikel 3

 

 

Artikel 59.3

 

Artikel 214.1 och 214.2 första och andra stycket

 

 

 

 

 

Artikel 4

 

 

Artikel 59.3

 

Artikel 247.1

 

 

 

 

 

Artikel 5.1

 

 

Artikel 59.4

 

Artikel 246

 

 

 

 

 

Artikel 5.2

 

 

 

 

Artikel 254.1

 

 

 

 

 

Artikel 6

 

 

Artikel 59.5

 

Artiklarna 254.2, 255.1 och 255.2

 

 

 

 

 

Artikel 7

 

 

Artikel 59.5

 

Artiklarna 249.1, 252, 253

 

 

 

 

 

Artikel 8

 

 

Artikel 59.5

 

Artiklarna 245, 246, 258.1

 

 

 

 

 

Artikel 9

 

 

Artikel 59.6

 

Artiklarna 218, 219, 258.1

 

 

 

 

 

Artikel 10

 

 

Artikel 59.7

 

Artiklarna 218, 219, 258.1, 260-263

 

 

 

 

 

Artikel 10a

 

 

Artikel 59.8

 

Artikel 264

 

 

 

 

 

Artikel 10b

 

 

 

 

Artikel 257

 

 

 

 

 

Artikel 12

Artikel 32

Artikel 73

Artikel 65

Artikel 8.1

Artikel 311

 

 

 

 

 

Bilaga I

 

 

Artikel 59.9 och bilaga II

 

Artiklarna 213-215 och 218-246

 

 

 

 

 

Bilaga II

 

 

Artikel 59.9 och bilaga II

 

Artiklarna 215-217, 220-243

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.2

 

 

 

Artikel 267

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 b

 

 

 

Artikel 268.1 b

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 c

 

 

 

Artikel 268.1 c

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 d

 

 

 

Artikel 268.1 d

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 f

 

Artikel 2.1 h

 

Artikel 13.9

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 g

 

 

 

Artikel 268.1 a

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 i

 

 

 

Artikel 268.1 e

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 j

 

 

 

Artikel 268.1 f

 

 

 

 

 

 

Artikel 2 k

 

 

 

Artikel 268.1 g

 

 

 

 

 

 

Artikel 3

 

 

 

—

 

 

 

 

 

 

Artikel 4

 

 

 

Artikel 269

 

 

 

 

 

 

Artikel 5

 

 

 

Artikel 270

 

 

 

 

 

 

Artikel 6

 

 

 

Artikel 271

 

 

 

 

 

 

Artikel 7

 

 

 

Artikel 272

 

 

 

 

 

 

Artikel 8

 

 

 

Artikel 273

 

 

 

 

 

 

Artikel 9

 

 

 

Artikel 274

 

 

 

 

 

 

Artikel 10

 

 

 

Artikel 275

 

 

 

 

 

 

Artikel 11

 

 

 

Artikel 277

 

 

 

 

 

 

Artikel 12

 

 

 

Artikel 278

 

 

 

 

 

 

Artikel 13

 

 

 

Artikel 279

 

 

 

 

 

 

Artikel 14

 

 

 

Artikel 280

 

 

 

 

 

 

Artikel 15

 

 

 

Artikel 281

 

 

 

 

 

 

Artikel 16

 

 

 

Artikel 282

 

 

 

 

 

 

Artikel 17

 

 

 

Artikel 283

 

 

 

 

 

 

Artikel 18

 

 

 

Artikel 284

 

 

 

 

 

 

Artikel 19

 

 

 

Artikel 285

 

 

 

 

 

 

Artikel 20

 

 

 

Artikel 286

 

 

 

 

 

 

Artikel 21

 

 

 

Artikel 287

 

 

 

 

 

 

Artikel 22

 

 

 

Artikel 288

 

 

 

 

 

 

Artikel 23

 

 

 

Artikel 289

 

 

 

 

 

 

Artikel 24

 

 

 

Artikel 290

 

 

 

 

 

 

Artikel 25

 

 

 

Artikel 291

 

 

 

 

 

 

Artikel 26

 

 

 

Artikel 292

 

 

 

 

 

 

Artikel 27

 

 

 

Artikel 293

 

 

 

 

 

 

Artikel 28

 

 

 

Artikel 294

 

 

 

 

 

 

Artikel 29

 

 

 

Artikel 295

 

 

 

 

 

 

Artikel 30.1

 

 

 

Artikel 268.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 30.2

 

 

 

Artikel 296

 

 

 

 

 

 

Bilaga

 

 

 

Artikel 276

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.1 d

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.1 g

 

 

Artikel 13.14

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.1 q

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.2

Artikel 2.3

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1

 

 

Artikel 2.3

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 3.2, 3.3 och 3.8

 

 

Artikel 9

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 3.5 och 3.7

 

 

Artikel 10

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 3.6

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.2 andra och tredje stycket

 

 

Artikel 15.2 tredje stycket och 15.3 andra stycket

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 6.5 första och andra stycket

 

 

Artikel 21.1

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 7 e

 

 

Artikel 23.2 f

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8

Artikel 12

 

Artikel 24.1

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 12

 

 

Artikel 208

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 16.9

Artikel 30

 

Artikel 69

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 18.1–18.6

 

 

Artikel 73

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 18.7

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 19.1 första stycket första strecksatsen

 

 

Artikel 74.1

 

 

 

 

 

 

 

►C1  Artikel 19.1 första stycket, andra strecksatsen ◄

 

 

Artikel 74.3 andra stycket

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 19.1 andra stycket, 19.2 och 19.3

 

 

Artikel 74.4-74.7

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 21

 

 

Artikel 209

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 25

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 26

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 32

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 34

 

 

Artikel 182

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 35

 

 

Artikel 186

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 36.1

 

 

Artikel 185.1

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 36.2

 

 

Artikel 185.4 första meningen

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga III a

 

 

Artikel 185.6

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 36.3

 

 

Artikel 185.7

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 41

 

 

Artikel 147

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 42.1-42.3

 

 

Artikel 148.1, 148.3 och 148.4

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 43

 

 

Artikel 149

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 45

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 48

 

 

Artikel 160

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 49

 

 

Artikel 159

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 51.2 a-g

 

 

Artikel 162.2 a-e, 160.2 g och h

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 51.3 och 51.4

 

 

Artikel 163

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 52.1

 

 

Artikel 169

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 55.1 och 55.2

 

 

Artikel 166.1 och 166.2

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 56

 

 

Artikel 167

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 59.1 och 59.2

Artikel 52.1 och 52.2

 

Artikel 177.1 och 177.2

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 59.3 och 59.6

Artikel 52.3 och 52.4

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 60.1

 

 

Artikel 305.2 andra och tredje stycket

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 60.2

 

 

Artikel 305.3

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

Artikel 61

 

 

Artikel 243

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 65

Artikel 55

 

Artikel 301.1 och 301.3

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 66

 

 

Artikel 308

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 67

Artikel 53

 

Artikel 297

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 68.1

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 71

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 72

 

 

Artikel 310

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga I

 

 

Bilaga II

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga III

 

 

Artikel 185.2 a-c, 185.3 och 185.5 första stycket

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga IV

 

 

—

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga V

 

 

Bilaga VI

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga VI

 

 

Bilaga VII

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.2 d

 

Artikel 11

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1 a

 

Artikel 13.7

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1 b

 

—

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1 h

 

Artikel 13.9

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1 o

 

Artikel 13.25

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1 p

 

Artikel 13.26

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.1 q

 

Artikel 210.3

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 2.2

 

—

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 4.2

 

Artikel 15.5

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 5.1 första och andra stycket

 

Artikel 17.1 och 17.2, bilaga III C

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 9.1

 

Artikel 21.4

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 11.1 b

 

Artikel 23.1 b

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 15.3

 

Artikel 32.2

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 21

 

—

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 45

 

—

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 46

 

Artikel 211.1 och 211.2

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 47

 

Artikel 158

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 48

 

Artikel 161

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 50

 

Artikel 175

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 51

 

Artikel 176

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 54.1

 

Artikel 298.1

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 61

 

Artikel 308

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 62

 

Artikel 12

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 63

 

Artikel 307

 

 

 

 

 

 

 

 

Artiklarna 57, 58, 59 och 60, bilaga II

 

—

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artiklarna 1.4, 2.4 och 4.6

Artikel 58.8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.2

Artikel 312

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

►M13  ( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). ◄

►M13  ( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). ◄

( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

( 8 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 40).

( 9 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

( 10 )  EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 (EUT L 333, 27.12.2022, s. 1).

( 13 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (EUT L 151, 7.6.2019, s. 15).

( 14 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

( 16 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

( 17 )  EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

( 18 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

( 19 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 314, 5.12.2019, s. 1).

( 20 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).

( 21 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och, (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129 (EUT L, 2025/1, 8.1.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/1/oj).

( 22 )  EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.

( 23 )  EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

( 24 )  EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

( 25 )  EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

( 26 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1)

( 27 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU (EUT L 314, 5.12.2019, s. 64).

( 28 ) Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).

( 29 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859 av den 13 december 2023 om inrättande av en europeisk gemensam åtkomstpunkt som ger centraliserad tillgång till allmänt tillgänglig information som är relevant för finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet (EUT L, 2023/2859, 20.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2859/oj).

( 30 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

( 31 )  EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.

( 32 ) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).

Top

Full & Egal Universal Law Academy