Domstolens beslut (fjärde avdelningen) den 17 november 2011 – Le Poumon vert de la Hulpe m.fl. mot Région wallonne
(förenade målen C‑177/09–C‑179/09)
”Bedömning av projekts inverkan på miljön – Direktiv 85/337/EEG – Tillämpningsområde – Begreppet ’särskild nationell lagstiftning’ – Århuskonventionen – Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – Omfattning av rätten att få lagstiftning prövad”
1. Miljö – Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön – Direktiv 85/337 – Tillämpningsområde – Projekt som regleras genom nationell lagstiftning – Omfattas inte – Villkor – Den nationella domstolens bedömning (Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, artikel 1.5) (se punkt 37 samt punkt 1 i slutet)
2. Miljö – Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön – Direktiv 85/337 – Projekt som regleras genom nationell lagstiftning som faller innanför direktivets tillämpningsområde – Rätt att få denna rättsakt prövad – Räckvidd (Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, artikel 10a; rådets beslut 2005/370) (se punkt 46 samt punkt 2 i slutet)
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Conseil d’État – Tolkning av artiklarna 1, 5, 6, 7, 8 och 10a i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (EGT L 73, s. 5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17) – Tolkning av artiklarna 6 och 9 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor av den 25 juni 1998 som godkändes av gemenskapen genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, s. 1) – Erkännande som specifikt nationell lagstiftning av vissa tillstånd som ”godkänts” genom dekret för vilka det föreligger tvingande skäl av allmänintresse – Avsaknad av en fullständig rätt att väcka talan mot godkännande av projekt som kan ha en betydande miljöpåverkan – Huruvida en sådan rätt är fakultativ eller obligatorisk – Miljötillstånd för uppförande och drift.
Avgörande
1)
Artikel 1.5 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003, ska tolkas så, att endast projekt som antas i detalj genom särskild lagstiftning, på ett sådant sätt att direktivets syften uppnåtts genom lagstiftningsförfarandet, är undantagna från direktivets tillämpningsområde. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida dessa båda villkor är uppfyllda. Den ska därvid beakta såväl innehållet i den antagna lagstiftningen som hela det lagstiftningsförfarande som lett fram till antagandet, särskilt förarbeten och parlamentsdebatter. En lagstiftningsakt som endast rakt av ”ratificerar” en tidigare administrativ rättsakt, och endast hänvisar till tvingande skäl av allmänintresse utan att ett lagstiftningsförfarande i materiellt hänseende som gör det möjligt att iaktta de nämnda villkoren dessförinnan inletts, kan inte anses vara en särskild lagstiftning i den mening som avses i bestämmelsen och kan således inte ensam leda till att ett projekt undgår att omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35.
2)
Artikel 9.2 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, vilken ingicks den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005, samt artikel 10a i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att
– när ett projekt som omfattas av dessa bestämmelsers tillämpningsområde antas genom lagstiftning ska frågan huruvida lagstiftningen uppfyller villkoren i artikel 1.5 i direktivet i enlighet med nationella processuella regler kunna bli föremål för prövning av ett oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag,
– det, för det fall en sådan lagstiftning inte kan prövas på det sätt och i den omfattning som anges ovan, åligger samtliga nationella domstolar att inom ramen för sin behörighet utöva den i den föregående strecksatsen nämnda kontrollen och i förekommande fall därvid komma till slutsatsen att de ska underlåta att tillämpa den aktuella lagstiftningen.
Top