Domstolens beslut (första avdelningen) den 19 januari 2005.Commissioners of Customs & Excise mot SmithKline Beecham plc.Begäran om förhandsavgörande: High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division

Ordonnance de la Cour

Mål C-206/03

Commissioners of Customs & Excise

mot

SmithKline Beecham plc

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division)

”Artikel 104.3 i rättegångsreglerna – Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer – Nikotinplåster – Fråga om vilken rättslig betydelse som skall tillmätas ett klassificeringsuttalande från Världstullorganisationen”

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 19 januari 2005 

Sammanfattning av beslutet

1.     Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer – Tolkning – Användning av klassificeringsuttalanden från Världstullorganisationen – Gränser

2.     Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer – Nikotinplåster – Vara som används terapeutiskt och profylaktiskt – Skall klassificeras enligt tulltaxenummer 3004 i Kombinerade nomenklaturen, som rör ”medikamenter”

3.     Gemensamma tulltaxan – Klassificering av varor – Bindande klassificeringsbesked som är oriktigt – Skyldighet för de nationella domstolarna att se till att det nämnda beskedet upphävs och att ett nytt bindande klassificeringsbesked som är förenligt med gemenskapsrätten meddelas – Räckvidd

(Artikel 10 EG; rådets förordning nr 2913/92, artikel 12.5)

1.     Vid bedömningen av hur en vara skall klassificeras i Kombinerade nomenklaturen, som har upprättats av gemenskapslagstiftaren, är ett uttalande från Världstullorganisationen om klassificeringen av denna vara i denna organisations harmoniserade system för beskrivning och kodning av varor följaktligen inte rättsligt bindande och utgör endast ett tolkningsdatum vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tulltaxenummer i Kombinerade nomenklaturen. Ett sådant klassificeringsuttalande skall således inte följas, om det strider mot lydelsen i tulltaxenumret i Kombinerade nomenklaturen.

(se punkt 28)

2.     Kombinerade nomenklaturen skall tolkas på så sätt att nikotinplåster som har en tydligt definierad terapeutisk eller profylaktisk profil, med en verkan som är inriktad på exakta funktioner i människokroppen, och som ligger i individuella folieklädda påsar och paketeras för försäljning i veckoförpackningar tillsammans med instruktioner skall klassificeras som ”medikamenter” enligt tulltaxenummer 3004.

(se punkterna 36, 39 och 48 samt punkt 1 i domslutet)

3.     Om en behörig myndighet har meddelat ett oriktigt bindande klassificeringsbesked, är en nationell domstol skyldig enligt artikel 10 EG att inom ramen för sin behörighet vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det nämnda beskedet upphävs och att ett nytt bindande klassificeringsbesked som är förenligt med gemenskapsrätten meddelas.

De närmare reglerna om och verkningarna av de beslut som efter överklagande fattas av den nationella domstolen omfattas i detta sammanhang av den nationella rätten, inom gränserna för likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen..

Härvid utgör artikel 12.5 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen inte hinder mot att en nationell domstol upphäver en tullmyndighets beslut, vilket är förenligt med ett klassificeringsuttalande från Världstullorganisationen men som strider mot Kombinerade nomenklaturen, som har upprättats av gemenskapslagstiftaren, och förklarar att en vara skall klassificeras på ett annat sätt än enligt detta uttalande.

(se punkt 57 och punkt 2 i domslutet)

DOMSTOLENS BESLUT (första avdelningen)
den 19 januari 2005(1)

Artikel 104.3 i rättegångsreglerna – Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer – Nikotinplåster – Fråga om vilken rättslig betydelse som skall tillmätas ett klassificeringsuttalande från Världstullorganisationen

I mål C-206/03,angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG,som framställts av High Court of Justice (England and Wales) Chancery Division (Förenade kungariket), genom beslut av den 7 december 2000,som inkom till domstolen den 14 maj 2003, i målet mellan

Commissioners of Customs & Excise

och

SmithKline Beecham plc,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M.P. Jann (referent) samt domarna N. Colneric, K. Schiemann, E. Juhász och E. Levits,

generaladvokat: A. Tizzano,
justitiesekreterare: R. Grass,

efter att ha meddelat den domstol som hänskjutit frågorna att domstolen har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna,efter att ha berett parter och övriga som avses i artikel 23 i domstolens stadga tillfälle att yttra sig i denna fråga,efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Beslut

1 Begäran om förhandsavgörande rör två frågor angående tolkningen av Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN), som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2086/97 av den 4 november 1997 (EGT L 312, s. 1), och av artikel 12.5 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 (EGT L 17, 1997, s. 1) (nedan kallad tullkodexen).

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan Commissioners of Customs and Excise och bolaget SmithKline Beecham plc (nedan kallat SmithKline) angående tullklassificeringen av nikotinplåster, vilka är ägnade att hjälpa den som använder dem att sluta röka.

Tillämpliga bestämmelser

De internationella bestämmelserna

3 Genom den internationella konvention som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983 och som utarbetades för Tullsamarbetsrådet (nu Världstullorganisationen, nedan kallad WCO) inrättades ett harmoniserat system för beskrivning och kodning av varor (nedan kallat WCO:s harmoniserade system).

4 Denna konvention och dess ändringsprotokoll av den 24 juni 1986 godkändes, på gemenskapens vägnar, genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3).

5 När gemenskapslagstiftaren upprättade KN användes WCO:s harmoniserade system som grund. De tulltaxenummer och sexsiffriga undernummer som används i systemet har överförts till KN. Endast de sjunde och åttonde siffrorna utgör undernummer som är specifika för KN.

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

Materiella bestämmelser

6 KN är indelad i avsnitt, avdelningar och kapitel.

7 Avsnitt 1 KN innehåller allmänna bestämmelser för hur den skall tolkas.

8 Enligt regel 1 skall ”[k]lassificeringen … bestämmas med ledning av lydelsen av tulltaxenumren …, av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i tulltaxenumren eller i anmärkningarna, med ledning av följande bestämmelser”.

9 I regel 3 a föreskrivs att när två eller flera tulltaxenummer kan komma i fråga för en vara, ”[skall det] tulltaxenummer som har den mest specificerade varubeskrivningen … tillämpas framför ett tulltaxenummer som har en mera allmän varubeskrivning. …”

10 I avsnitt II, avdelning VI KN ingår kapitel 30, som omfattar ”farmaceutiska produkter”, och kapitel 38, som omfattar ”diverse kemiska produkter”.

11 Nummer 3004 i kapitel 30 KN avser ”[m]edikamenter (med undantag av varor enligt nr 3002, 3005 eller 3006) bestående av blandade eller oblandade produkter för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk, föreliggande i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln”.

12 Nummer 3824 i kapitel 38 KN avser ”[b]eredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; restprodukter från kemiska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”.

13 Av anmärkning 1 i kapitel 38 KN framgår att ”[d]etta kapitel [inte] omfattar … medikamenter”.

Förfaranderegler

14 Enligt artikel 12.1 i tullkodexen ”[skall tullmyndigheterna] på skriftlig begäran utfärda bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked och därvid handla i överensstämmelse med kommittéförfarandet …”.

15 I artikel 12.5 i tullkodexen föreskrivs följande:

”Bindande besked skall upphöra att gälla i följande fall:

a) Klassificeringsbesked skall upphöra att gälla

i) när en förordning har antagits och beskeden inte längre överensstämmer med den rätt som därmed fastställs,

ii) när de inte längre är förenliga med tolkningen av en av de nomenklaturer som avses i artikel 20.6

– antingen på gemenskapsnivå, på grund av ändringar i de förklarande anmärkningarna till Kombinerade nomenklaturen eller på grund av en dom från Europeiska gemenskapernas domstol,

– eller på internationell nivå, på grund av ett klassificeringsuttalande eller en ändring i de förklarande anmärkningarna till nomenklaturen till [det harmoniserade system som utarbetats av WCO], vilken upprättades år 1952 under beteckningen ’Tullsamarbetsrådet’,

iii) eller när de återkallas eller ändras enligt artikel 9, under förutsättning att denna återkallelse eller ändring delges innehavaren.

I de fall som avses i enlighet med i och ii skall den dag då de bindande beskeden upphör att gälla vara den dag när ovannämnda åtgärder offentliggörs eller, i fråga om internationella åtgärder, den dag då kommissionen offentliggör ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning , serie C.

…”

16 I artikel 243 i tullkodexen föreskrivs följande:

”1.     Varje person skall ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen.

…

2.      Överklagandet sker

a) i första instans hos de tullmyndigheter som utsetts för detta av medlemsstaterna, och

b) i andra instans hos ett oberoende organ som kan vara en rättslig myndighet eller ett motsvarande specialiserat organ enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna.”

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

17 SmithKline importerar nikotinplåster som saluförs under namnet ”Niquitin CQ” (nedan kallad den aktuella varan), som är ägnade att appliceras på kroppen i syfte att en viss mängd nikotin skall upptas i kroppen genom huden. Plåstren ligger i individuella folieklädda påsar och paketeras för försäljning i veckoförpackningar tillsammans med instruktioner. Plåstren används vid nikotinersättningsbehandling, som genom att minska abstinensbesvären skall hjälpa användaren att sluta röka.

18 SmithKline ingav den 8 oktober 1998 en ansökan om att Commissioners of Customs and Excise skulle meddela ett bindande klassificeringsbesked beträffande den aktuella varan.

19 Commissioners of Customs and Excise meddelade den 11 oktober 1998 ett bindande klassificeringsbesked, varigenom den aktuella varan klassificerades enligt tulltaxenummer 3824 KN (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).

20 SmithKline ansåg att denna klassificering var oriktig, eftersom nikotinplåster enligt bolagets mening borde klassificeras enligt tulltaxenummer 3004 KN, och överklagade det ifrågasatta beslutet till VAT and Duties Tribunal (Förenade kungariket), som upphävde beslutet. Commissioners of Customs and Excise ansåg att klassificeringen i det ifrågasatta beslutet var riktig och överklagade avgörandet från VAT and Duties Tribunal till High Court of Justice (England and Wales) Chancery Division (nedan kallad High Court).

21 Mot denna bakgrund har High Court beslutat att vilandeförklara målet och att begära förhandsavgörande av domstolen beträffande följande frågor:

”1)      Skall tulltaxenummer 3004 [KN] tolkas så, att det omfattar en vara i form av ett nikotinplåster som skall användas av personer för att hjälpa dem att sluta röka och som består av en självhäftande remsa som innehåller nikotin för upptagning genom huden och som ligger i en folieförpackning?

2)       I ett fall där

a) tullmyndigheten i en medlemsstat har meddelat ett bindande klassificeringsbesked enligt artikel 12 i [tullkodexen] beträffande en vara,

b) det bindande klassificeringsbeskedet överensstämmer med ett av WCO tidigare offentliggjort klassificeringsuttalande som kommissionen har hänvisat till i ett meddelande i enlighet med artikel 12.5 i tullkodexen,

c) importören överklagar tullmyndighetens beslut till en nationell domstol med stöd av artikel 243 i tullkodexen, och

d) denna domstol inte delar den uppfattning som kommer till uttryck i klassificeringsuttalandet,

skall då artikel 12.5 i tullkodexen tolkas så, att den nationella domstolen skall eller får upphäva tullmyndighetens beslut utan att meddela ett nytt bindande klassificeringsbesked som är oförenligt med WCO:s klassificeringsuttalande, men genom att förklara att varan rätteligen skall klassificeras på ett annat sätt än enligt nämnda uttalande?”

Bedömningen av tolkningsfrågorna

22 Med hänsyn till att svaret på de frågor som High Court har ställt dels klart kan utläsas av rättspraxis, dels inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, har domstolen i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna beslutat att avgöra saken genom motiverat beslut.

23 Innan domstolen besvarar den första frågan skall den emellertid behandla ett spörsmål som hänger samman med denna fråga, nämligen vilken rättslig status som, när det gäller klassificeringen av en vara i KN, skall tillmätas ett uttalande från WCO om hur nämnda vara skall klassificeras i det harmoniserade systemet. Om ett sådant klassificeringsuttalande från WCO skall anses vara bindande, skall nämligen den aktuella varan automatiskt klassificeras i enlighet med detta uttalande.

Vilken rättslig betydelse ett klassificeringsuttalande från WCO skall tillmätas vid klassificeringen av en vara i KN

24 Klassificeringsuttalanden från WCO är inte bindande för de fördragsslutande parterna, men utgör viktiga tolkningsdata (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 1975 i mål 38/75, Nederlandse Spoorwegen, REG 1975, s. 1439, punkt 24). Uttalandena skall inte följas, om den tolkning som kommer till uttryck i dem framstår som oförenlig med lydelsen i det aktuella tulltaxenumret eller om det är uppenbart att de går utöver WCO:s utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Nederlandse Spoorwegen, punkt 25).

25 Av fast rättspraxis framgår att de förklarande anmärkningar som har utarbetats inom ramen för WCO utgör viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tulltaxenummer, likväl utan att vara rättsligt bindande (se bland annat dom av den 6 november 1997 i mål C‑201/96, LTM, REG 1997, s. I‑6147, punkt 17, av den 12 mars 1998 i mål C‑270/96, Laboratoires Sarget, REG 1998, s. I‑1121, punkt 16, av den 10 december 1998 i mål C‑328/97, Glob‑Sped, REG 1998, s. I‑8357, punkt 26, av den 9 februari 1999 i mål C‑280/97, ROSE Elektrotechnik, REG 1999, s. I‑689, punkt 16, och av den 28 april 1999 i mål C‑405/97, Mövenpick Deutschland, REG 1999, s. I‑2397, punkt 18).

26 I rättspraxis görs ingen åtskillnad mellan tolkningsvärdet av WCO:s klassificeringsuttalanden och tolkningsvärdet av denna organisations förklarande anmärkningar (se bland annat dom av den 8 december 1970 i mål 14/70, Bakels, REG 1970, s. 1001, punkt 11, av den 14 juli 1971 i mål 12/71, Henck, REG 1971, s. 743, punkt 7, av den 14 juli 1971 i mål 13/71, Henck, REG 1971, s. 767, punkt 7; av den 14 juli 1971 i mål 14/71, Henck, REG 1971, s. 779, punkt 3, av den 15 december 1971 i mål 77/71, Gervais-Danone, REG 1971, s. 1127, punkt 5, och av den 23 oktober 1975 i mål 35/75, Matisa, REG 1975, s. 1205, punkt 2). Vid klassificering av en vara i KN utgör således WCO:s uttalanden om klassificering av denna vara i det harmoniserade systemet, liksom denna organisations förklarande anmärkningar, uppgifter som inte är rättsligt bindande, även om de utgör viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tulltaxenummer i KN.

27 I motsats till vad Förenade kungarikets regering har hävdat, föreskrivs det inte heller i artikel 12.5 a ii andra strecksatsen i tullkodexen att klassificeringsuttalanden är rättsligt bindande vid klassificering av en vara i KN. I denna bestämmelse anges endast vilka särskilda verkningar som ett nytt klassificeringsuttalande från WCO har på ett befintligt bindande klassificeringsbesked.

28 Vid bedömningen av hur den nu aktuella varan skall klassificeras i KN är ett uttalande från WCO om klassificeringen av denna vara i det harmoniserade systemet följaktligen inte rättsligt bindande och utgör endast ett tolkningsdatum vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tulltaxenummer i KN. Ett sådant klassificeringsuttalande skall således inte följas, om det strider mot lydelsen i tulltaxenumret i KN.

Den första frågan: tullklassificeringen

29 High Court har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida sådana varor som de i målet aktuella nikotinplåstren omfattas av tulltaxenummer 3004 eller tulltaxenummer 3824 KN.

30 Det följer av fast rättspraxis att, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för klassificering av varor i allmänhet skall vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till numret i KN (se dom av den 17 mars 1983 i mål 175/82, Dinter, REG 1983, s. 969, punkt 10, av den 1 juni 1995 i mål C‑459/93, Thyssen Haniel Logistic, REG 1995, s. I‑1381, punkt 8, av den 14 december 1995 i de förenade målen C‑106/94 och C‑139/94, Colin och Dupré, REG 1995, s. I‑4759, punkt 22, och domen i det ovannämnda målet LTM, punkt 17).

31 Domstolen har fastställt att ”medikamenter” i den mening som avses i tulltaxenummer 3004 KN är varor som har en tydligt definierad terapeutisk eller profylaktisk profil, med en verkan som är inriktad på exakta funktioner i människokroppen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 1993 i mål C‑177/91, Bioforce, REG 1993, s. I‑45, punkt 12, av den 15 maj 1997 i mål C‑405/95, Bioforce, REG 1997, s. I‑2581, punkt 18, och domarna i de ovannämnda målen Laboratoires Sarget, punkt 28, och Glob-Sped, punkterna 29 och 30).

32 I detta sammanhang kan det konstateras att den omständigheten att det i de medlemsstater där sådana varor saluförs föreligger ett godkännande för försäljning som läkemedel visserligen inte är av avgörande betydelse vid klassificeringen av varorna i kapitel 30 KN. Detta framgår av de allmänna anmärkningarna till nämnda kapitel i kommissionens meddelande ”Förklarande anmärkningar till Europeiska gemenskapernas Kombinerade nomenklatur”, som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 15 september 1998 (EGT C 287, s. 1). Denna omständighet kan emellertid ändå utgöra ytterligare en indikation på att varorna besitter de objektiva kännetecken och egenskaper som anges i tulltaxenummer 3004 KN (se, för ett liknande resonemang, domen av den 15 maj 1997 i det ovannämnda målet Bioforce, punkt 16, och domen i det ovannämnda målet LTM, punkterna 23–26).

33 När det gäller den omständigheten att sådana varor presenteras som medikamenter eller att de säljs uteslutande på apotek, erinrar domstolen om att det varken i lydelsen av tulltaxenummer 3004 eller i de anmärkningar som inleder kapitel 30 KN för klassificeringen av varor i detta kapitel hänvisas till hur varorna presenteras eller var de säljs. Följaktligen är sådana omständigheter inte av avgörande betydelse för klassificeringen av varorna i KN, även om de kan anses vara av relevans (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet LTM, punkt 28).

34 Att sådana varor föreligger i avdelade doser eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln utgör däremot ett villkor för att tulltaxenummer 3004 KN skall kunna tillämpas, vilket framgår av själva lydelsen i detta nummer.

35 Med hänsyn till det ovan anförda och till vad som har framkommit i målet anser domstolen att när det gäller klassificering i KN, skall sådana varor som de nu aktuella nikotinplåstren anses vara ”medikamenter” i den mening som avses i tulltaxenummer 3004.

36 Det framgår nämligen av handlingarna i målet (i synnerhet av de vetenskapliga rapporter och expertutlåtanden som SmithKline har hänvisat till) att dessa plåster har en tydligt definierad terapeutisk och profylaktisk profil, med en verkan som är inriktad på exakta funktioner i människokroppen.

37 För det första utgör de en erkänd behandling mot nikotinberoende (eller tobaksberoende) och mot de abstinenssymptom som är förknippade med ett sådant beroende.

38 För det andra bidrar användningen av dessa plåster till att förebygga risker och sjukdomar kopplade till tobaksanvändning, genom att hjälpa de berörda personerna att sluta röka, vilket kommissionen särskilt har påpekat i sitt skriftliga yttrande och i svaret på en fråga som domstolen ställt med stöd av artikel 54a i rättegångsreglerna.

39 Av den nationella domstolens beslut om hänskjutande framgår dessutom att de aktuella nikotinplåstren ligger i individuella folieklädda påsar och paketeras för försäljning i veckoförpackningar tillsammans med instruktioner.

40 Mot bakgrund av dessa omständigheter saknas det skäl att godta de argument som Förenade kungarikets regering har anfört till stöd för ståndpunkten att den aktuella varan inte skall klassificeras som ”medikament” i den mening som avses i tulltaxenummer 3004 KN.

41 När det gäller argumentet att nikotinplåster inte har en tydligt definierad terapeutisk och profylaktisk profil, eftersom de administrerar samma substans (det vill säga nikotin) som den som medför beroendet, anser domstolen att enbart denna omständighet inte kan medföra att den aktuella varan inte skall klassificeras som ”medikament” i den mening som avses i tulltaxenummer 3004 KN.

42 Det framgår nämligen av handlingarna i målet att det nikotin som administreras genom plåstren vid nikotinersättningsbehandling har andra verkningar än dem som uppkommer när nikotin absorberas vid tobaksanvändning. Nikotinets verkningar beror på hur snabbt denna substans tillförs kroppen, och detta sker mycket snabbare när nikotinet inhaleras och absorberas av lungorna än när det tillförs kroppen genom huden. Nikotinplåster kan således effektivt minska tobaksberoendet.

43 Som SmithKline har påpekat kan det dessutom erinras om att vaccinationsprincipen också bygger på att man administrerar en mindre mängd av samma mikroorganism som den som ger upphov till den sjukdom som vaccinet skall förebygga.

44 När det gäller argumentet att nikotinberoende (eller tobaksberoende) inte kan anses vara en sjukdom, eftersom skadligheten av detta beroende inte var erkänd i sig i gemenskapsrätten vid tiden för de relevanta faktiska omständigheterna, anser domstolen att det vid bedömningen av huruvida en vara skall klassificeras enligt tulltaxenummer 3004 KN inte är av avgörande betydelse huruvida en sjukdom har erkänts eller inte i andra gemenskapsrättsakter än dem som hänför sig till klassificeringen i KN.

45 När det gäller argumentet att nikotintuggummin inte klassificeras enligt tulltaxenummer 3004, utan enligt nummer 2106 i kommissionens förordning (EEG) nr 3565/88 av den 16 november 1988 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT L 311, 1988, s. 25; svensk specialutgåva, område 2, volym 6, s. 244), anser domstolen att denna klassificering inte kan ha något inflytande över klassificeringen av ett annat slags vara, som till exempel nikotinplåster.

46 När det gäller argumentet att WCO har beslutat att klassificera nikotinplåster enligt tulltaxenummer 3824 i det harmoniserade systemet, har domstolen i punkt 28 i detta beslut konstaterat att WCO:s klassificeringsuttalanden inte är rättsligt bindande vid bedömningen av hur en vara skall klassificeras i KN.

47 Med hänsyn till det ovan anförda och till dels att tulltaxenummer 3004 KN innehåller en mer specificerad varubeskrivning än tulltaxenummer 3824, dels att det framgår av anmärkningarna till kapitel 38 att detta kapitel inte omfattar medikamenter, skall klassificeringen av nikotinplåster enligt tulltaxenummer 3004 ha företräde.

48 Under dessa förhållanden skall den första frågan besvaras på så sätt att sådana nikotinplåster som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen skall klassificeras enligt tulltaxenummer 3004 KN.

Den andra frågan: skyldigheten att avhjälpa en oförenlighet med gemenskapsrätten (artikel 10 EG)

49 High Court har ställt den andra frågan för att få klarhet i räckvidden av skyldigheten för nationella domstolar att avhjälpa en oförenlighet med gemenskapsrätten.

50 High Court vill särskilt få klarhet i huruvida gemenskapsrätten innebär att en nationell domstol skall eller får upphäva ett beslut fattat av den behöriga tullmyndigheten utan att ersätta detta med ett bindande klassificeringsbesked som är oförenligt med WCO:s klassificeringsuttalande, men genom att förklara att varan rätteligen skall klassificeras på ett annat sätt än enligt nämnda uttalande.

51 Det följer av fast rättspraxis att medlemsstaterna enligt principen om lojalt samarbete i artikel 10 EG är skyldiga att se till att de otillåtna följdverkningarna av en överträdelse av gemenskapsrätten upphör (se bland annat dom av den 16 december 1960 i mål 6/60, Humblet, REG 1960, s. 1125 och s. 1146, svensk specialutgåva, volym 1, s. 47, och av den 19 november 1991 i de förenade målen C‑6/90 och C‑9/90, Francovich m.fl., REG 1991, s. I‑5357, punkt 36; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑435). En sådan skyldighet åligger varje organ i den berörda medlemsstaten inom ramen för dess behörighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 1990 i mål C‑8/88, Tyskland mot kommissionen, REG 1990, s. I‑2321, punkt 13).

52 Det ankommer således på myndigheterna och domstolarna i en medlemsstat att, inom ramen för sin behörighet, vidta nödvändiga allmänna eller särskilda åtgärder för att avhjälpa att ett oriktigt bindande klassificeringsbesked är oförenligt med gemenskapsrätten. Sådana särskilda åtgärder är bland annat att upphäva det oriktiga bindande klassificeringsbeskedet och meddela ett nytt besked som är förenligt med gemenskapsrätten.

53 Tillämpliga processuella bestämmelser omfattas härvid av artiklarna 243–246 i tullkodexen och i andra hand – enligt artikel 245 i kodexen och principen om medlemsstaternas självbestämmanderätt i processuella frågor – av den nationella rättsordningen i varje medlemsstat. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande situationer av intern art (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen) (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 14 december 1995 i mål C‑312/93, Peterbroeck, REG 1995, s. I‑4599, punkt 12, och av den 16 maj 2000 i mål C‑78/98, Preston m.fl., REG 2000, s. I‑3201, punkt 31).

54 Domstolen konstaterar, när det gäller det nu aktuella målet, att om en behörig myndighet har meddelat ett oriktigt bindande klassificeringsbesked är en nationell domstol skyldig att inom ramen för sin behörighet vidta nödvändiga allmänna eller särskilda åtgärder, för att se till att det nämnda beskedet upphävs och att ett nytt bindande klassificeringsbesked som är förenligt med gemenskapsrätten meddelas.

55 De närmare reglerna om och verkningarna av de beslut som efter överklagande fattas av den nationella domstolen omfattas i detta sammanhang av den nationella rätten, inom gränserna för likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

56 Det skall härvid påpekas att artikel 12.5 a ii andra strecksatsen i tullkodexen har ett mycket begränsat tillämpningsområde och att denna bestämmelse därför inte påverkar de nationella domstolarnas skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att ett oriktigt bindande klassificeringsbesked upphävs och att ett nytt besked meddelas av den behöriga tullmyndigheten. Som domstolen har konstaterat i punkt 27 i detta beslut, anges i denna bestämmelse endast vilka särskilda verkningar som ett nytt klassificeringsuttalande från WCO har på ett befintligt bindande klassificeringsbesked. Härav följer att artikel 12.5 i tullkodexen inte utgör hinder mot att en nationell domstol upphäver en tullmyndighets beslut som är förenligt med ett klassificeringsuttalande från WCO och förklarar att en vara skall klassificeras på ett annat sätt än enligt detta uttalande.

57 Den andra frågan skall således besvaras på följande sätt. Om en behörig myndighet har meddelat ett oriktigt bindande klassificeringsbesked, är en nationell domstol skyldig enligt artikel 10 EG att inom ramen för sin behörighet vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det nämnda beskedet upphävs och att ett nytt bindande klassificeringsbesked som är förenligt med gemenskapsrätten meddelas.

De närmare reglerna om och verkningarna av de beslut som efter överklagande fattas av den nationella domstolen omfattas i detta sammanhang av den nationella rätten, inom gränserna för likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

Härvid utgör artikel 12.5 i tullkodexen inte hinder mot att en nationell domstol upphäver en tullmyndighets beslut, vilket är förenligt med ett klassificeringsuttalande från WCO men som strider mot KN, och förklarar att en vara skall klassificeras på ett annat sätt än enligt detta uttalande.

Rättegångskostnader

58 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (första avdelningen) följande dom:

1) Sådana nikotinplåster som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen skall klassificeras enligt tulltaxenummer 3004 i Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2086/97 av den 4 november 1997.

2) Om en behörig myndighet har meddelat ett oriktigt bindande klassificeringsbesked, är en nationell domstol skyldig enligt artikel 10 EG att inom ramen för sin behörighet vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det nämnda beskedet upphävs och att ett nytt bindande klassificeringsbesked som är förenligt med gemenskapsrätten meddelas.

De närmare reglerna om och verkningarna av de beslut som efter överklagande fattas av den nationella domstolen omfattas i detta sammanhang av den nationella rätten, inom gränserna för likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

Härvid utgör artikel 12.5 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996, inte hinder mot att en nationell domstol upphäver en tullmyndighets beslut, vilket är förenligt med ett klassificeringsuttalande från WCO men som strider mot Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2086/97, och förklarar att en vara skall klassificeras på ett annat sätt än enligt detta uttalande.

Underskrifter

1 – Rättegångsspråk: engelska. Top

Full & Egal Universal Law Academy