Ordonnance de la Cour
Mål C-446/02
Hauptzollamt Hamburg-Jonas
mot
Gouralnik & Partner GmbH
(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)
«Artikel 104.3 i rättegångsreglerna – Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Felaktig deklaration – Konsekvenser för deklarationens giltighet »
Domstolens beslut (tredje avdelningen) av den 30 april 2004
Sammanfattning av beslutet
Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Felaktig deklaration i fråga om en del av den exporterade produkten – Ändring av deklarationen – Förekomst av en rätt till utbetalning – Den deklarerade produkten motsvarar inte den produkt som faktiskt har exporterats – Fastställande av tillämplig bidragssats – Likhet mellan den deklarerade produkten och den produkt som exporterats – Saknar relevans
(Rådets förordningar nr 2913/92, artikel. 78.3, och nr 3665/87, artiklarna. 3.5 a och 11)
Vad beträffar exportbidrag som det har ansökts om före den 1 april 1995, skall artikel 78.3 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och artikel 3.5 a i förordning nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter tolkas så, att det finns en rätt till utbetalning av exportbidrag åtminstone enligt den bidragssats som gäller för den produkt som faktiskt har exporterats, då det vid en kontroll av tullmyndigheterna har fastställts att den deklarerade och exporterade sändningen inte i sin helhet utgjordes av den deklarerade varan, utan till viss del innehöll en annan vara, för vilken en lägre bidragssats gällde, och tullmyndigheterna har ändrat deklarationen i enlighet med artikel 78.3 i gemenskapens tullkodex.
Det är inte relevant för beslutet huruvida den vara som felaktigt har tulldeklarerats liknar den vara som faktiskt har deklarerats.
Vad beträffar exportbidrag som det har ansökts om från och med den 1 april 1995 är artikel 11 i förordning nr 3665/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2945/94, tillämplig i ett sådant fall.
(se punkt 37 samt punkt 1 i domslutet)
DOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)
(1)
Artikel 104.3 i rättegångsreglerna – Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Felaktig deklaration – Konsekvenser för deklarationens giltighet
I mål C-446/02,
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Bundesfinanzhof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Hauptzollamt Hamburg-Jonas
och
Gouralnik & Partner GmbH,
angående tolkningen av bestämmelserna om exportbidrag,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna R. Schintgen och N. Colneric,
generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter att ha meddelat den domstol som hänskjutit frågan att domstolen har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna,efter att ha berett parter och övriga som avses i artikel 23 i domstolens stadga tillfälle att yttra sig,efter att ha hört generaladvokaten,
följande
Beslut
1 Bundesfinanzhof har, genom beslut av den 29 oktober 2002 som inkom till domstolen den 10 december samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt flera frågor angående tolkningen av bestämmelserna om exportbidrag.
2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Hauptzollamt Hamburg-Jonas (nedan kallad Hauptzollamt) och bolaget Gouralnik & Partner GmbH (nedan kallat Gouralnik) angående rätten att erhålla exportbidrag för ”Kasseler” (nedan kallad kassler), som deklarerats enligt ett felaktigt undernummer i tulltaxan.
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad gemenskapens tullkodex)
3 Artikel 65 i gemenskapens tullkodex har följande lydelse:
”Deklaranten skall på egen begäran få tillåtelse att rätta en eller flera av uppgifterna i deklarationen efter det att den mottagits av tullen. Rättelsen kan dock inte göra deklarationen tillämplig på andra varor än dem som den avsåg från början. Ingen rättelse får dock medges om ansökan därom görs efter det att tullmyndigheterna
a) har underrättat deklaranten om att de ämnar undersöka varorna,
b) har konstaterat att upplysningarna i fråga är felaktiga, eller
c) har frigjort varorna.”
4 I artikel 78.1 och 78.3 i samma kodex föreskrivs följande:
”1. Tullmyndigheterna får på eget initiativ eller på deklarantens begäran ändra deklarationen efter det att varorna har frigjorts.
…
3. Om granskningen av deklarationen eller kontrollen i efterhand tyder på att de bestämmelser som gäller det berörda tullförfarandet har tillämpats på basis av felaktiga eller bristfälliga upplysningar, skall tullmyndigheterna i enlighet med fastställda bestämmelser vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger.”
Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216)
5 I artikel 3.2, 3.5 och 3.6 i förordning nr 3665/87 föreskrivs följande:
”2. Dagen för mottagandet av exportdeklarationen skall vara avgörande för
a) bidragssatsen …
…
5. De dokument som används vid exporten för att styrka att produkterna berättigar till bidrag måste innehålla all information som är nödvändig för att beräkna bidragsbeloppet, särskilt
a) en beskrivning av produkterna enligt bidragsnomenklaturen,
…
6. När detta mottagande eller likvärdig handling skett skall produkterna ställas under tullkontroll till dess att de lämnar gemenskapens tullområde.”
6 Artikel 4.1 i samma förordning har följande lydelse:
”Utan att det påverkar bestämmelserna i artiklarna 5 och 16 skall bidraget betalas ut först sedan det styrkts att de produkter för vilka en exportdeklaration tagits emot har lämnat gemenskapens tullområde i oförändrat skick inom 60 dagar från den dag då exportdeklarationen togs emot.”
7 I artikel 11.1 och 11.3 i förordning nr 3665/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994 om ändring av förordning nr 3665/87 vad gäller indrivning av felaktigt utbetalda belopp och sanktioner (EGT L 310, s. 57; svensk specialutgåva, område 3, volym 63, s. 83), som skall tillämpas på export för vilken de formaliteter som avses i artikel 3 i förordning nr 3665/87 avslutas från och med den 1 april 1995, föreskrivs följande:
”1. Om det konstateras att en exportör i avsikt att få exportbidrag har ansökt om ett bidrag som är större än det som vederbörande har rätt till, skall bidraget för exporten i fråga vara lika med det bidrag som gäller för den faktiska exporten, minskat med ett belopp motsvarande
a) hälften av skillnaden mellan det begärda bidraget och det bidrag som gäller för den faktiska exporten,
b) två gånger skillnaden mellan det begärda bidraget och det bidrag som gäller för den faktiska exporten, om exportören med avsikt har lämnat felaktiga upplysningar.
Det begärda bidraget anses vara det belopp som fås vid en beräkning på grundval av de upplysningar som lämnats enligt artikel 3 eller artikel 25.2. …
…
3. Utan att det påverkar förpliktelsen att betala ett negativt belopp i enlighet med punkt 1 fjärde stycket, skall mottagaren när det felaktigt utbetalas ett bidrag återbetala det felaktigt mottagna beloppet, inklusive eventuella sanktionsbelopp enligt punkt 1 första stycket, till en ränta som beräknas på grundval av den tid som förflyter mellan utbetalning och återbetalning.
…”
De nationella bestämmelserna
8 …
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
9 Gouralnik deklarerade den 21 juni 1994, den 10 oktober 1994 och den 9 juni 1995 benfri kokt skinka från grisar enligt tulltaxenummer 1602 4110 2100 för export till Ryssland och ansökte samtidigt om utbetalning av exportbidrag på sammanlagt 35 999,06 DEM, som Hauptzollamt hade beviljat det genom beslut av den 26 augusti 1994, den 9 mars 1995 och den 25 augusti 1995. Vid en kontroll som gjordes inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden hos Gouralniks leverantör, konstaterades att en viss del av de varor som Gouralnik deklarerat utgjordes av kassler (undernummer 1602 4911 1900 i Kombinerade nomenklaturen).
10 Till följd av detta konstaterande krävde Hauptzollamt genom krav på återbetalning av den 17 mars 1998 att Gouralnik skulle återbetala exportbidrag motsvarande den procentsats för kassler som fastställts av inspektionsmyndigheten med ett belopp av sammanlagt 8 069,22 DEM. Hauptzollamt ansåg att Gouralnik inte var berättigat till exportbidrag för den kassler som ingick i de ifrågavarande sändningarna. Eftersom Gouralnik inte lämnat någon deklaration i detta hänseende hade varorna enligt Hauptzollamt inte uppvisats för tullen, vilket innebar att det inte fanns någon bevisning för att de hade exporterats.
11 ...
12 …
13 …
14 …
15 Den nationella domstolen anser att det beslut som den skall fatta är beroende av huruvida det kan anses att även den kassler som ingår i de exporterade sändningarna har deklarerats för export och om exportbidrag under alla omständigheter skall utbetalas till Gouralnik enligt den bidragssats som gäller för kassler. …
16 Enligt den nationella domstolen råder det inga tvivel om den rättsliga grunden för en skyldighet att återbetala exportbidragen. Den anser att Finanzgericht härvid med rätta har angett att det vad beträffar besluten av den 26 augusti 1994 och den 9 mars 1995 är den nationella bestämmelsen i artikel 10.1 första meningen i [Gesetz zur Durchführung der gemeinsamen Marktorganisationen (lagen om genomförande av den gemensamma organisationen av marknaden, nedan kallad MOG), som utfärdades den 27 augusti 1986] som, i avsaknad av gemenskapsrättsliga bestämmelser, utgör grunden för varje begäran om återbetalning av de exportbidrag som beviljats för den kassler som är i fråga. Det stämmer också att den motsvarande rättsliga grunden för beslutet av den 25 augusti 1995 är artikel 11.3 i förordning nr 3665/87, som skall tillämpas på export från och med den 1 april 1995.
17 Frågan uppstår huruvida den procentandel kassler som ingår i de ifrågavarande sändningarna, vilken har fastställts enligt de konstateranden som anges i tullmyndigheternas kontrollrapport, inte ger någon rätt till utbetalning av exportbidrag, vilket Hauptzollamt har gjort gällande, eller om beloppen skall beräknas åtminstone enligt den bidragssats som gäller för kassler, vilket Finanzgericht har angett. Avgörande för beslutet är huruvida den kassler som är i fråga uppfyller villkoren i artikel 4.1 i förordning nr 3665/87. Eftersom de omtvistade sändningarna skall anses ha exporterats inom fristen i den mening som avses i artikel 4.1 i förordning nr 3665/87, är det endast oklart huruvida den andel kassler som fanns med i de olika sändningarna omfattades av den exportdeklaration som avses i artikel 4.1 i förordning nr 3665/87. Den hänskjutande domstolen anser att så var fallet.
18 Enligt Bundesfinanzhof skall exportdeklarationen enligt artikel 3.5 a i förordning nr 3665/87 innehålla en beskrivning av produkterna enligt den nomenklatur som används för exportbidragen. Detta innebär att den angivna beskrivningen skall vara korrekt. Att den angivna beskrivningen är felaktig behöver emellertid inte nödvändigtvis innebära att den deklarerade sändningen inte omfattas av exportdeklarationen. Detta gäller i vart fall när den vara som faktiskt ingår i den ifrågavarande sändningen inte skiljer sig helt från den beskrivning som anges i exportdeklarationen. Såsom Finanzgericht med rätta har anfört anser Bundesfinanzhof att så är fallet i förevarande mål. Både den kokta skinkan, som deklarerades, och kassler är griskött som omfattas av samma tulltaxenummer 1602 i det harmoniserade systemet och skiljer sig endast genom sin klassificering enligt olika undernummer till detta tulltaxenummer. Den omständigheten att olika bidragssatser gäller i de båda fallen gör det under alla omständigheter inte möjligt att anse att exportdeklarationen inte avsåg kassler.
19 Den omständigheten att den kassler som ingick i de exporterade sändningarna felaktigt deklarerades som kokt skinka skall beaktas i förevarande fall, genom att den omtvistade deklarationen skall granskas inom ramen för tullmyndigheternas kontroll på deras eget initiativ enligt artikel 78.3 i gemenskapens tullkodex och genom krav på återbetalning av den del av exportbidragen som har utbetalats felaktigt. Bundesfinanzhof har angett att det inte är uteslutet att ändra deklarationen på grund av att det enligt artikel 65 andra stycket c i tullkodexen inte får medges någon rättelse efter det att tullmyndigheterna har frigjort varorna. Enligt artikel 78.3 i samma kodex är det möjligt att när som helst kontrollera och ändra exportdeklarationen.
20 Den hänskjutande domstolen har betonat att den med beaktande av domen av den 21 januari 1999 i mål C-54/95, Tyskland mot kommissionen [REG 1999, s. I-35, punkt 75], som har åberopats av Hauptzollamt, inte kan vara helt säker på att dess resonemang är korrekt. Om regeln som anges i punkt 75 i denna dom tillämpades på tvisten vid den nationella domstolen, skulle det innebära att Gouralnik i förevarande fall inte hade rätt till exportbidrag enligt den bidragssats som gäller för kassler, om den felaktiga deklarationen tillskrevs detta bolag.
21 Den hänskjutande domstolen anser emellertid att det av övervägandena i punkt 75 i den ovannämnda domen framgår att denna regel endast är tillämplig då deklarationen varken har rättats av bidragstagaren eller av tullmyndigheterna. Eftersom tullmyndigheterna i målet vid den nationella domstolen emellertid har ändrat deklarationen i den mening som avses i artikel 78 i gemenskapens tullkodex och eftersom det är mot bakgrund härav som sammansättningen av de sändningar som har deklarerats för export har fastställts, är den hänskjutande domstolen osäker på huruvida det är förenligt med gemenskapsrätten att i förevarande fall inte alls bevilja exportbidrag för kassler. Detta tvivel förstärks av den omständigheten att det enligt bestämmelsen i artikel 11 i förordning nr 3665/87 föreskrivs ett sanktionssystem för fall då det bidrag som en exportör har ansökt om är högre än det som han har rätt till. Denna regel omfattar även situationer som den i förevarande mål, i vart fall i fråga om beslutet avseende exportbidrag av den 25 augusti 1995, utan att det medför att nämnda exportbidrag skall vägras helt och hållet för den produkt som har deklarerats felaktigt.
22 Bundesfinanzhof anser således att följande tolkningsfrågor skall ställas till domstolen:
”1) Finns det en rätt till utbetalning av exportbidrag åtminstone enligt den bidragssats som gäller för den produkt som faktiskt har exporterats, då det vid en kontroll av tullmyndigheterna har fastställts att den deklarerade och exporterade sändningen inte i sin helhet utgjordes av den deklarerade varan, utan till viss del innehöll en annan vara, för vilken en lägre bidragssats gällde?
2) Är det relevant för beslutet huruvida den felaktigt deklarerade varan liknar den vara som faktiskt har deklarerats?
3) För det fall den andra frågan besvaras jakande, vilka kriterier skall då användas vid fastställandet av om den gjorda deklarationen även omfattar den vara som har deklarerats felaktigt?”
Tolkningsfrågorna
Parternas yttranden
23 …
24 …
25 …
26 …
27 …
28 [Kommissionen] har även gjort gällande att artikel 78 i gemenskapens tullkodex är tillämplig och att tullmyndigheterna enligt denna artikel får ändra deklarationen avseende de felaktigt utbetalda exportbidragen, men att de, eftersom det inte finns någon ytterligare rättslig grund, inte får vidta sanktionsåtgärder såsom att helt upphäva exportbidragen för produkterna i fråga.
29 Kommissionen har vidare anfört argument avseende proportionalitet och har gjort gällande att det då det förekommer felaktiga uppgifter inte verkar nödvändigt att helt vägra exportbidrag för att uppnå det faktiskt eftersträvade målet att förhindra bedrägeri. Den anser att det bör föreskrivas, såsom det görs i förordning nr 2945/94, sanktionsåtgärder på grundval av de bidrag som har utbetalats med ett för högt belopp och som är allt strängare ju allvarligare det eventuella felet är.
30 Denna tolkning överensstämmer med domstolens rättspraxis i fråga om exportbidrag. …
31 …
32 …
Domstolens svar
33 Med hänsyn till att det inte finns något utrymme för tvivel beträffande hur frågorna skall besvaras, har domstolen meddelat den domstol som hänskjutit frågan att den har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna, och har berett parter och övriga som avses i artikel 23 i domstolens stadga tillfälle att yttra sig i denna fråga.
34 …
35 De skäl som har anförts av den hänskjutande domstolen och som det erinras om i punkterna 18–21 i förevarande beslut är avgörande för hur tolkningsfrågorna skall besvaras. De bekräftas av de yttranden som kommissionen har inkommit med till domstolen.
36 Punkt 75 i domen i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen kan inte tillämpas på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, utan skall tolkas med beaktande av omständigheterna i det mål som de hänför sig till. Det skall nämligen erinras om att domstolen i punkt 77 i samma dom har uttalat att det skulle ha varit möjligt att beakta gjorda utbetalningar till det belopp som föreskrivs för slaktdjur om tulldeklarationerna för export av renrasiga avelsdjur av nötkreatur hade rättats i efterhand, varvid de handlingar som enligt gemenskapsbestämmelserna fordras för export av slaktdjur (veterinärintyg, följesedlar och handlingar utfärdade av importlandets tullmyndigheter et cetera) måste uppvisas. Det verkade inte heller ha gjorts någon granskning av tulldeklarationerna i enlighet med artikel 78 i gemenskapens tullkodex, medan det enligt den nationella domstolen hade uppkommit en fråga om en sådan granskning i målet vid den nationella domstolen.
37 Tolkningsfrågorna skall således besvaras enligt följande:
– Vad beträffar exportbidrag som det har ansökts om före den 1 april 1995, skall artikel 78.3 i gemenskapens tullkodex och artikel 3.5 a i förordning nr 3665/87 tolkas så, att det finns en rätt till utbetalning av exportbidrag åtminstone enligt den bidragssats som gäller för den produkt som faktiskt har exporterats, då det vid en kontroll av tullmyndigheterna har fastställts att den deklarerade och exporterade sändningen inte i sin helhet utgjordes av den deklarerade varan, utan till viss del innehöll en annan vara, för vilken en lägre bidragssats gällde, och tullmyndigheterna har ändrat deklarationen i enlighet med artikel 78.3 i gemenskapens tullkodex.
– Det är inte relevant för beslutet huruvida den vara som felaktigt har tulldeklarerats liknar den vara som faktiskt har deklarerats.
– Vad beträffar exportbidrag som det har ansökts om från och med den 1 april 1995 är artikel 11 i förordning nr 3665/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2945/94, tillämplig.
Rättegångskostnader
38 …
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
– angående de frågor som genom beslut av den 29 oktober 2002 har ställts av Bundesfinanzhof – följande dom:
1) Vad beträffar exportbidrag som det har ansökts om före den 1 april 1995, skall artikel 78.3 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och artikel 3.5 a i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter tolkas så, att det finns en rätt till utbetalning av exportbidrag åtminstone enligt den bidragssats som gäller för den produkt som faktiskt har exporterats, då det vid en kontroll av tullmyndigheterna har fastställts att den deklarerade och exporterade sändningen inte i sin helhet utgjordes av den deklarerade varan, utan till viss del innehöll en annan vara, för vilken en lägre bidragssats gällde, och tullmyndigheterna har ändrat deklarationen i enlighet med artikel 78.3 i gemenskapens tullkodex.
2) Det är inte relevant för beslutet huruvida den vara som felaktigt har tulldeklarerats liknar den vara som faktiskt har deklarerats.
3) Vad beträffar exportbidrag som det har ansökts om från och med den 1 april 1995 är artikel 11 i förordning nr 3665/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994 om ändring av förordning nr 3665/87 vad gäller indrivning av felaktigt utbetalda belopp och sanktioner, tillämplig i ett sådant fall.
Luxemburg den 30 april 2004
R. Grass
A. Rosas
Justitiesekreterare
Ordförande
1 – Rättegångsspråk: tyska. Top
Full & Egal Universal Law Academy