DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 26 september 2013 ( *1 )
”Överklagande — Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) — Registrering, utvärdering och godkännande av kemikalier — Förordning (EG) nr 1907/2006 (reach-förordningen) — Artiklarna 57 och 59 — Ämnen för vilka det krävs ett godkännande — Identifiering av akrylamid som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter — Upptagande i kandidatförteckningen — Offentliggörande — Tidsfrist för väckande av talan — Artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler — Tidpunkten för när talefristen ska anses börja löpa i det fall talan väcks mot ett beslut som enbart har offentliggjorts på internet — Rättssäkerhet — Effektivt domstolsskydd”
I mål C‑625/11 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 30 november 2011,
Polyelectrolyte Producers Group GEIE (PPG), Bryssel (Belgien),
SNF SAS, Andrézieux-Bouthéon (Frankrike),
företrädda av R. Cana och K. Van Maldegem, avocats,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), företrädd av M. Heikkilä och W. Broere, båda i egenskap av ombud, biträdda av J. Stuyck, avocaat,
svarande i första instans,
Konungariket Nederländerna, företrätt av C. Wissels och B. Koopman, båda i egenskap av ombud,
Europeiska kommissionen, företrädd av P. Oliver och E. Manhaeve, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
intervenienter i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen samt domarna J. Malenovský, U. Lõhmus (referent), M. Safjan och A. Prechal,
generaladvokat: P. Cruz Villalón,
justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 november 2012,
och efter att den 21 mars 2013 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1
Polyelectrolyte Producers Group GEIE (PPG) (nedan kallad PPG) och SNF SAS (nedan kallat SNF) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 21 september 2011 i mål T‑268/10, PPG och SNF mot Echa (REU 2011, s. II‑6595) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom detta beslut avvisade tribunalen PPG:s och SNF:s talan om ogiltigförklaring av beslutet från Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) om identifiering av akrylamid (EG nr 201-173-7) som ett ämne som uppfyller villkoren i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3) (nedan kallad reach-förordningen), och om upptagande av akrylamid i förteckningen över identifierade ämnen för eventuellt införande i bilaga XIV med stöd av artikel 59 i sistnämnda förordning (nedan kallat det omtvistade beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
Reach-förordningen
2
I artikel 57 i reach-förordningen anges vilka ämnen som får införas i bilaga XIV till nämnda förordning. Bilagan har rubriken ”Förteckning över ämnen för vilka det krävs tillstånd”. I artikel 57 a och b i denna förordning anges vilka ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande och mutagena inom vissa kategorier.
3
I artikel 59 i denna förordning, som har rubriken ”Identifiering av ämnen som avses i artikel 57”, föreskrivs följande:
”1. Förfarandet i punkterna 2–10 i denna artikel skall tillämpas i syfte att identifiera ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 och att upprätta en kandidatförteckning för eventuellt införande i bilaga XIV [(nedan kallad kandidatförteckningen)]. ...
...
10. Kemikaliemyndigheten skall på sin webbplats offentliggöra och uppdatera den förteckning som avses i punkt 1, så snart ett beslut om upptagande av ämnet har fattats.”
4
Enligt artikel 94.1 i reach-förordningen får talan väckas vid tribunalen eller vid domstolen i enlighet med artikel 263 FEUF för att angripa ett beslut som fattats av kemikaliemyndighetens överklagandenämnd eller, i de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av kemikaliemyndigheten.
5
Det finns inte någon möjlighet att överklaga beslut fattade med stöd av artikel 59 i denna förordning till nämnda överklagandenämnd.
Tribunalens rättegångsregler
6
I artikel 102 i tribunalens rättegångsregler föreskrivs följande:
”1. När fristen för att väcka talan mot en institutions rättsakt börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande, ska fristen i enlighet med artikel 101.1 a räknas från slutet av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.
2. Tidsfristerna ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall.”
Bakgrund till tvisten och det omtvistade beslutet
7
PPG är en europeisk ekonomisk intressegruppering, vilken företräder intressen för bolag som producerar och/eller importerar polyelektrolyter, polyakrylamider och/eller andra polymerer innehållande akrylamid. Bland medlemmarna återfinns SNF.
8
Den 25 augusti 2009 överlämnade Konungariket Nederländerna en dokumentation, som det sammanställt, till kemikaliemyndigheten angående identifiering av akrylamid som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 a och b i reach‑förordningen.
9
Kemikaliemyndigheten fattade det omtvistade beslutet vid utgången av det förfarande som avses i artikel 59 i reach-förordningen. Akrylamid identifierades i beslutet som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i nämnda förordning och upptogs i kandidatförteckningen.
10
Den 30 mars 2010 offentliggjordes denna förteckning som inbegrep akrylamid på kemikaliemyndighetens webbplats, i enlighet med artikel 59.10 i reach‑förordningen.
Förfarandet i Tribunalen och det överklagade beslutet
11
PPG och SNF väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 10 juni 2010.
12
I skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 5 november 2010 framställde kemikaliemyndigheten en invändning om rättegångshinder mot denna talan. Myndigheten anförde tre hinder för prövning och påstod i första hand att talefristen inte hade iakttagits, i andra hand att klagandena inte var direkt berörda av det omtvistade beslutet samt att beslutet, vilket inte är en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, inte berörde dem personligen.
13
Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen tilläts intervenera till stöd för kemikaliemyndighetens yrkanden. Kommissionen stödde kemikaliemyndighetens argumentation angående underlåtenheten att iaktta talefristen och anförde även att talan inte kunde prövas på grund av litispendens.
14
Kemikaliemyndigheten och kommissionen har angående underlåtenheten att iaktta talefristen hävdat att det omtvistade beslutet hade offentliggjorts den 30 mars 2010 och att fristen i artikel 263 sjätte stycket FEUF för att väcka talan mot detta beslut löpte fram till den 30 maj 2010. Från och med sistnämnda datum började den tilläggsfrist på tio dagar med hänsyn till avstånd som föreskrivs i artikel 102.2 i tribunalens rättegångsregler löpa, vilket innebär att den sammanlagda talefristen löpte ut den 9 juni 2010. PPG och SNF väckte sin talan den 10 juni 2010, vilket alltså var för sent.
15
Klagandena har åberopat tillämpning av artikel 102.1 i nämnda rättegångsregler då de anser att talefristen ska räknas från slutet av den fjortonde dagen efter offentliggörandet av det omtvistade beslutet, vilket innebär att fristen i fråga har iakttagits i förevarande fall.
16
Tribunalen slog i punkt 33 i det överklagade beslutet fast att sistnämnda bestämmelse enligt sin lydelse endast gäller rättsakter som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, medan det i artikel 59.10 i reach‑förordningen föreskrivs att kandidatförteckningen ska offentliggöras på kemikaliemyndighetens webbplats och att ingen annan bestämmelse i förordningen föreskriver någon annan form av offentliggörande.
17
Tribunalen fann i det avseendet, i punkt 35 i detta beslut, först och främst att ett offentliggörande enbart på internet utförs elektroniskt på så sätt att akten är tillgänglig för alla i hela Europeiska unionen samtidigt. Däremot är det, även när en elektronisk version av Europeiska unionens officiella tidning är tillgänglig på internet, enligt tribunalen enbart den tryckta versionen av denna tidning som gäller.
18
Därefter fann tribunalen, i punkt 37 i det överklagade beslutet, att dess praxis avseende offentliggörande av beslut angående statligt stöd inte kunde överföras till förevarande fall. Den tydliggjorde i det avseendet att även om det är riktigt att den omständigheten att utomstående ges full tillgång till ett beslut på en webbplats, tillsammans med ett offentliggörande av en sammanfattning i Europeiska unionens officiella tidning, leder till att artikel 102.1 i dess rättegångsregler blir tillämplig, föreskrivs uttryckligen ett sådant offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning för den typen av ärenden i artikel 26 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, s. 1).
19
Tribunalen fann slutligen, i punkt 38 i det överklagade beslutet, att klagandena inte kunde vinna framgång med argumentet att klagandena utsätts för diskriminering eller godtycklig behandling på grund av att artikel 102.1 i dess rättegångsregler inte gäller när offentliggörande enligt unionsrätten enbart ska ske på internet. Tribunalen fann att den faktiska och rättsliga situation som en person befinner sig i när en rättsakt offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning inte är jämförbar med den situation som samma person befinner sig i när offentliggörandet enbart sker på internet. Dessutom säkerställer det, enligt tribunalen, likabehandling av samtliga berörda personer att tidpunkten för offentliggörande på kemikaliemyndighetens webbplats beaktas som tidpunkt för offentliggörande i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF, genom att fristen för väckande av talan mot detta beslut bestäms på samma sätt för alla. Tribunalen tillade att de skillnader som finns för bestämmande av frister vid offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning och på internet i alla händelser är motiverad med hänsyn till de särdrag det sistnämnda offentliggörandet har.
20
Tribunalen biföll invändningen om rättegångshinder på grund av att tidsfristen inte hade iakttagits och avvisade PPG:s och SNF:s talan utan att pröva de övriga grunder som kemikaliemyndigheten och kommissionen hade anfört till stöd sitt avvisningsyrkande.
Parternas yrkanden
21
Klagandena har yrkat att domstolen ska, i första hand, upphäva det överklagade beslutet och ogiltigförklara det omtvistade beslutet eller, i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för avgörande samt förplikta kemikaliemyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.
22
Såväl kemikaliemyndigheten som Konungariket Nederländerna och kommissionen, av vilka de sistnämnda intervenerade till stöd för kemikaliemyndighetens yrkanden i första instans, har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning av överklagandet
Parternas argument
23
Klagandena har anfört en enda grund under vilken det görs gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom sin tolkning och tillämpning av artikel 102.1 i sina rättegångsregler, eftersom felet innebar en kränkning av rätten till ett effektivt domstolsskydd. De har gjort gällande att tidsfristen på fjorton dagar som avses i denna artikel ska tillämpas på alla offentliggjorda beslut, och inte bara på dem som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
24
Klagandena har i det avseendet gjort gällande att de principer som ligger till grund för att fjortondagarsperioden i artikel 102.1 i ska inkluderas vid beräkningen av talefristen, nämligen rättssäkerhetsprincipen och principen om att utomstående ska behandlas lika även gäller offentliggöranden på internet. De har, beträffande punkt 37 i det överklagade beslutet, gjort gällande att såväl det omtvistade beslutet som beslut antagna på området för statligt stöd, vilka gett upphov till den rättspraxis som tribunalen har hänvisat till i frågan, har offentliggjorts på internet med avseende på det formella beslutet. Tribunalen gjorde därför en felaktig rättstillämpning när den gjorde åtskillnad mellan dessa två situationer.
25
I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 38 i det överklagade beslutet, befinner sig dessutom en person, när en rättsakt har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, i samma faktiska och rättsliga situation som när en rättsakt enbart har offentliggjorts på internet, vilket innebär att valet att inte tillämpa artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler på det senare offentliggörandet innebär diskriminering och en godtycklig behandling.
26
Enligt kemikaliemyndigheten, vilken får stöd av Konungariket Nederländerna, ska räckvidden av nämnda bestämmelse inte utvidgas utöver dess lydelse. Myndigheten har i det avseendet erinrat om dels att kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling i rättskipningen innebär att unionens bestämmelser rörande tidsfrister i förfarandet ska tillämpas strikt, dels att dessa tidsfrister, vilka fastställts för att säkerställa klara och tillförlitliga rättsförhållanden, samt för att förhindra all form av diskriminering och godtycklig behandling vid rättskipningen utgör tvingande rätt och något som följaktligen varken parterna eller domstolen kan råda över. Tribunalen kan inte utvidga tillämpningsområdet för artikel 102.1 i sina rättegångsregler om den inte genomför en ändring av dessa regler. Kemikaliemyndigheten har även framhållit skillnaden mellan offentliggörande på internet och offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.
27
Enligt kommissionen kan klagandena endast anses ha blivit utsatta för diskriminering eller en godtycklig behandling om de hade getts en kortare tidsfrist än andra parter som befunnit sig i samma situation, det vill säga personer som även de velat ifrågasätta kandidatförteckningens lagenlighet. Såsom tribunalen slog fast i punkt 38 i det överklagade beslutet befinner sig personer som väcker talan mot en rättsakt som enbart har offentliggjorts på ett unionsorgans webbplats i en annan situation än personer som väcker talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Tribunalen gjorde enligt kommissionen inte heller någon felaktig rättstillämpning i punkterna 35 och 37 i det överklagade beslutet.
Domstolens bedömning
28
Det ska inledningsvis erinras om att det inte råder några tvivel om att ett beslut från kemikaliemyndigheten angående uppförande av ett ämne i kandidatförteckningen utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF. I artikel 94.1 i reach-förordningen föreskrivs nämligen att talan får väckas mot ett beslut meddelat av kemikaliemyndigheten med stöd av nämnda artikel 263 i, bland annat, de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till kemikaliemyndighetens överklagandenämnd. Så är fallet med beslut fattade med stöd av artikel 59 i denna förordning.
29
Med avseende på offentliggjorda rättsakter föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF att talan ska väckas inom två månader från den dag då rättsakten offentliggjordes. Enligt artikel 102.1 i rättegångsreglerna ska, när fristen för att väcka talan mot en institutions rättsakt börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande, fristen räknas från slutet av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.
30
I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 33 i det överklagade beslutet framgår det inte av lydelsen av sistnämnda bestämmelse att den är tillämplig enbart på rättsakter som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
31
Såsom generaladvokaten har anfört i punkterna 76 och 77 i sitt förslag till avgörande hänvisas i den första meningen första ledet i artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler, på samma sätt som i artikel 263 sjätte stycket FEUF, till offentliggörande av rättsakter i allmänhet. Hänvisningen till Europeiska unionens officiella tidning i meningens andra led kan således förklaras med det enkla faktum att ett offentliggörande i denna tidning var det enda som stod till buds när rättegångsreglerna antogs.
32
Det är således inte uteslutet att artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler är tillämplig på en rättsakt som, i likhet med det omtvistade beslutet, enbart har offentliggjorts på internet.
33
I den mån lydelsen i artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler kan ge upphov till tvivel måste, i avsaknad av tvingande skäl för motsatsen, företräde dessutom ges för en tolkning som inte medför att talerätten ska anses vara förverkad, vilket annars skulle innebära att de berörda förlorade sin rätt till rättslig prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 1979 i mål 117/78, Orlandi mot kommissionen, REG 1979, s. I-1613, punkt 11).
34
Mer allmänt erinras om att när lydelsen av en bestämmelse är oklar ska det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och de mål som eftersträvas med den beaktas (se för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2012 i mål C‑149/11, Leno Merken, punkt 39).
35
Det ska i det avseendet slås fast att syftet med fjortondagarsfristen i artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler är att säkerställa att berörda får tillräckligt med tid på sig för att väcka talan mot offentliggjorda rättsakter och därmed även att principen om ett effektivt domstolsskydd iakttas, såsom den numera slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
36
Såsom har bedömts ovan i punkt 31 kan artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler tolkas på så sätt att den avser alla offentliggjorda rättsakter, oberoende av i vilken form de har offentliggjorts. Bestämmelsen ska därför tolkas i den riktningen, för att säkerställa att berörda som utgår ifrån att de har ytterligare fjorton dagar på sig för att väcka talan inte förlorar rätten till ett effektivt domstolsskydd.
37
Härav följer att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att nämnda bestämmelse enbart är tillämplig på rättsakter offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning och, till följd därav, avvisa PPG:s och SNF:s talan.
38
Av det anförda följer att överklagandet ska vinna bifall såvitt avser den enda grund som klagandena har åberopat och att det överklagade beslutet ska upphävas.
39
När tribunalens avgörande upphävs får domstolen enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol antingen själv slutligt avgöra målet, om det är färdigt för avgörande, eller återförvisa det till tribunalen för avgörande.
40
Eftersom målet i förevarande fall inte är färdigt för avgörande ska det återförvisas till tribunalen och beslutet om rättegångskostnader ska anstå.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1)
Det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 21 september 2011 i mål T‑268/10, PPG och SNF mot kemikaliemyndigheten upphävs.
2)
Förevarande mål återförvisas till Europeiska unionens tribunal.
3)
Frågan om rättegångskostnader anstår.
Underskrifter
( *1 ) Rättegångsspråk: engelska.
Top