DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 10 november 2016 ( *1 )
”Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Principerna om likabehandling och om förbud mot diskriminering på grund av ålder — Direktiv 2000/78/EG — Likabehandling i arbetslivet — Artiklarna 2, 3 och 6 — Tillämpningsområde — Särbehandling på grund av ålder — Nationell lagstiftning som begränsar avdragsrätten för utbildningskostnader efter en viss ålder — Tillträde till yrkesutbildning”
I mål C‑548/15,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) genom beslut av den 16 oktober 2015, som inkom till domstolen den 21 oktober 2015, i målet
J.J. de Lange
mot
Staatssecretaris van Financiën,
meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av tillförordnade avdelningsordföranden J.C. Bonichot samt domarna A. Arabadjiev (referent) och C.G. Fernlund,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
—
Nederländernas regering, genom M. Bulterman och J. Langer, båda i egenskap av ombud,
—
Irland, genom E. Creedon, J. Quaney och A. Joyce, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av D. Fennelly, barrister,
—
Sveriges regering, genom A. Falk, C. Meyer-Seitz, U. Persson, N. Otte Widgren, E. Karlsson och L. Swedenborg, samtliga i egenskap av ombud,
—
Europeiska kommissionen, genom D. Martin och M. van Beek, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1
Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder och av artiklarna 3.1 c och 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).
2
Begäran har framställts i ett mål mellan J.J. de Lange och Staatssecretaris van Financiën (statssekreterare på finansministeriet, Nederländerna) angående nekad full avdragsrätt för utbildningskostnader.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3
Enligt artikel 1 i direktiv 2000/78 är ”[s]yftet med detta direktiv … att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i medlemsstaterna”.
4
Artikel 2 i nämnda direktiv har följande lydelse:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.
2. Enligt punkt 1 skall
a)
direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,
b)
indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med en viss religion eller övertygelse, ett visst funktionshinder, en viss ålder, eller en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte
i)
bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga …
…”
5
I artikel 3 i direktivet, som har rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs följande:
”1. Inom ramen för [Europeiska unionens] befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:
…
b)
Tillträde till alla typer och alla nivåer av yrkesvägledning, yrkesutbildning, högre yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik.
c)
Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.
…”
6
Artikel 6 i direktivet har följande lydelse:
”1. Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att nå detta syfte är lämpliga och nödvändiga.
I sådan särbehandling kan i synnerhet följande inbegripas:
a)
Införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet villkor för avskedande och löner, för ungdomar och äldre arbetstagare samt underhålls skyldiga personer i syfte att främja deras anställbarhet eller att skydda dem.
…”
7
Artikel 16 i direktivet har rubriken ”Efterlevnad”. Där föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
a)
lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs,
…”
Nederländsk rätt
8
Artikel 6.30 i Wet inkomstenbelasting 2001 (2001 års inkomstskattelag), i dess tillämpliga lydelse i det nationella målet (nedan kallad inkomstskattelagen), stadgar följande:
”1. Utbildningsutgifter får dras av om de totala utgifterna överstiger 500 euro och, [för studier som bedrivits] utanför standardstudieperioden, inte överstiger 15000 euro.
…
3. Standardstudieperioden är den period på högst 16 kalenderkvartal som ska anges av den beskattningsbara personen och under vilken denne efter det att han eller hon har fyllt 18 år men innan han eller hon har fyllt 30 år ägnar större delen av den tid som skulle ha kunnat ägnas åt arbete åt en utbildning med en så hög studiebelastning att det är omöjligt att samtidigt ha ett heltidsarbete.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
9
År 2008, det vill säga efter det att han hade fyllt 32 år, påbörjade J.J. de Lange en trafikpilotutbildning. I sin deklaration avseende inkomstskatt och socialförsäkringsavgifter för år 2009 gjorde han ett personligt avdrag på 44057 euro för kostnaderna för denna utbildning.
10
Det framgår av begäran om förhandsavgörande att lagstiftningen i fråga i det nationella målet ger personer under 30 års ålder möjlighet att under vissa förutsättningar dra av hela kostnaden för yrkesutbildning från den beskattningsbara inkomsten. För personer över den åldersgränsen är denna avdragsrätt däremot begränsad till 15000 euro.
11
De nederländska skattemyndigheterna beviljade följaktligen J.J. de Lange ett schablonavdrag på endast 15000 euro, i enlighet med artikel 6.30 i inkomstskattelagen.
12
J.J. de Lange överklagade det beslutet. Efter att hans överklaganden ogillats i första och andra instans, överklagade han till den hänskjutande domstolen.
13
Den hänskjutande domstolen frågar sig om direktiv 2000/78 liksom principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder är tillämpliga på skattebestämmelser om avdrag för utbildningskostnader. I förevarande fall frågar den sig om den särbehandling som dessa bestämmelser medför – i form av att avdrag beviljas respektive inte beviljas fullt ut beroende på, bland annat, den berörda personens ålder – kan vara berättigad.
14
Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1)
Ska artikel 3 i direktiv 2000/78 tolkas så, att denna bestämmelse är tillämplig på en i skattelagstiftningen införd förmån som gör det möjligt att under vissa villkor dra av kostnader för studier från den beskattningsbara inkomsten?
För det fall att den första frågan besvaras nekande:
2)
Ska principen om förbud mot åldersdiskriminering, såsom en allmän unionsrättslig princip, tillämpas på en skattemässig förmån på grund av vilken utbildningskostnader endast får dras av under vissa villkor, även när denna förmån inte omfattas av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 och denna reglering inte utgör ett genomförande av unionsrätten?
För det fall att den första eller den andra frågan besvaras jakande:
3
a)
Kan särbehandling i strid med principen om förbud mot åldersdiskriminering, som är en allmän unionsrättslig princip, motiveras på det sätt som anges i artikel 6 i direktiv 2000/78?
b)
Om så inte är fallet, vilka kriterier gäller då vid tillämpningen av denna princip respektive för att motivera särbehandling på grund av ålder?
4
a)
Ska artikel 6 i direktiv 2000/78 och/eller principen om förbud mot åldersdiskriminering tolkas så, att särbehandling på grund av ålder kan motiveras om grunden för särbehandlingen endast rör en del av de fall som omfattas av denna särbehandling?
b)
Kan särbehandling på grund av ålder motiveras av lagstiftarens uppfattning att en skatteförmån inte behöver vara tillgänglig över en viss ålder på grund av att den som gör anspråk på förmånen har ett 'eget [ekonomiskt] ansvar’ för att nå det mål som eftersträvas med skatteförmånen?”
EU-domstolens bedömning
Den första frågan
15
Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 b i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, enligt vilka en persons yrkesutbildningskostnader behandlas olika i skattehänseende beroende på personens ålder, omfattas av det direktivets materiella tillämpningsområde.
16
EU-domstolen vill först påpeka att enligt fast praxis framgår det såväl av rubriken och ingressen som av innehållet i och syftet med direktiv 2000/78 att ändamålet med direktivet är att inrätta en allmän ram för att säkerställa att varje person behandlas lika i arbetslivet, genom att vederbörande ges ett effektivt skydd mot diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet, däribland ålder (dom av den 26 september 2013, Dansk Jurist- og Økonomforbund, C‑546/11, EU:C:2013:603, punkt 23 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 juni 2016, C, C‑122/15, EU:C:2016:391, punkt 19).
17
Enligt artikel 3.1 b i direktiv 2000/78 ska detta direktiv, inom ramen för unionens befogenheter, tillämpas på alla personer i fråga om tillträde till alla typer och alla nivåer av yrkesvägledning, yrkesutbildning, högre yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik.
18
EU-domstolen noterar, i likhet med vad den hänskjutande domstolen har framhållit, att även om förekomsten och omfattningen av en avdragsrätt, såsom den som föreskrivs i artikel 6.30 i inkomstskattelagen, inte i sig hindrar tillträde till yrkesutbildning, kan de ekonomiska följderna därav icke desto mindre påverka den faktiska möjligheten att genomgå en sådan utbildning.
19
Den nederländska regeringen har gjort gällande att skatteförmånen i fråga syftar till att främja ungas tillgång till utbildning och deras situation på arbetsmarknaden. Avdragsrätten enligt artikel 6.30 i inkomstskattelagen syftar nämligen till att hjälpa unga genom att under en viss åldersperiod då det är vanligt att studera ge dem skatteförmåner så att de enklare kan bedriva studier under denna period och därigenom etablera sig på arbetsmarknaden.
20
Skattebestämmelser såsom de i det nationella målet kan därför mot denna bakgrund anses röra tillträde till yrkesutbildning i den mening som avses i artikel 3.1 b i direktiv 2000/78.
21
Mot bakgrund av artikel 16 a i direktiv 2000/78 – enligt vilken medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att lagar och andra författningar som strider mot likabehandlingsprincipen upphävs – ska artikel 3.1 b i detta direktiv således förstås så, att den även avser skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, som antagits i syfte att främja ungas tillträde till utbildning och därmed stärka deras situation på arbetsmarknaden (se, analogt, dom av den 21 juli 2005, Vergani, C‑207/04, EU:C:2005:495, punkt 26).
22
Av vad som anförts följer att artikel 3.1 b i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, enligt vilka en persons kostnader för yrkesutbildning behandlas olika i skattehänseende beroende på personens ålder, omfattas av det direktivets materiella tillämpningsområde om de syftar till att främja ungas tillträde till utbildning.
Den andra frågan
23
Sett till svaret på den första frågan finns det inte anledning att besvara den andra frågan, eftersom den ställts bara för det fall att EU-domstolen skulle finna att direktiv 2000/78 inte är tillämpligt i målet.
Den tredje och den fjärde frågan
24
Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den utgör hinder för skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, vilka under vissa förutsättningar låter personer under 30 års ålder dra av hela kostnaden för yrkesutbildning från sin beskattningsbara inkomst, medan denna avdragsrätt är begränsad för personer över den åldern.
25
I enlighet med den bestämmelsen ska det prövas om den särbehandling på grund av ålder som föreligger mellan dem som genomgår en sådan utbildning kan motiveras på ett objektivt och rimligt sätt av ett berättigat mål samt om sättet för att nå detta mål är lämpligt och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det mål som den nationella lagstiftaren eftersträvar.
26
Artikel 6.1 a i direktiv 2000/78 föreskriver vidare att sådan särbehandling i synnerhet kan inbegripa införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet villkor för avskedande och löner, för ungdomar … i syfte att främja deras anställbarhet eller att skydda dem.
27
Syftet att stödja ungas situation på arbetsmarknaden för att främja deras anställbarhet eller att skydda dem kan alltså anses vara befogat, i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.
28
EU-domstolen ska därför pröva om de sätt som används för att uppnå dessa mål är lämpliga och nödvändiga.
29
Vad för det första gäller frågan huruvida skattebestämmelser såsom de i det nationella målet är lämpliga, har det inte bestritts att sådana bestämmelser är till fördel för unga på arbetsmarknaden genom att unga ges ett incitament att skaffa sig en yrkesutbildning. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att pröva om så verkligen är fallet.
30
För det andra frågar sig den hänskjutande domstolen om de omtvistade skattebestämmelserna är nödvändiga i strikt mening.
31
Den nederländska regeringen har påpekat att även om rätten att dra av hela utbildningskostnaden från den beskattningsbara inkomsten är förbehållen personer under 30 års ålder, är personer över 30 års ålder likväl inte alltför missgynnade av dessa skattebestämmelser. De sistnämnda har nämligen varje år rätt att dra av upp till 15000 euro för utbildningskostnader, oavsett om de avser studier på grundnivå eller avancerad nivå.
32
Den nederländska regeringen har tillagt att en sådan avdragsrätt kan utnyttjas obegränsat i tiden, medan möjligheten för personer under 30 års ålder att dra av hela utbildningskostnaden är begränsad till en normalstudietid på 16 kalenderkvartal. Slutligen har nämnda regering understrukit att utbildningskostnader i genomsnitt uppgår till 15000 euro per år.
33
Vad slutligen gäller frågan huruvida det är berättigat att neka personer över 30 års ålder full avdragsrätt för utbildningskostnader, har den nederländska regeringen gjort gällande att sådana personer i allmänhet har haft tillfälle att genomgå en tidigare utbildning och tillbringa en tid i yrkeslivet. De befinner sig därför i en bättre ekonomisk situation än unga som nyligen gått ut skolan, och kan därmed åtminstone delvis själva bära kostnaderna för en ny utbildning.
34
EU-domstolen konstaterar att det, sett till det betydande utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter har på det social- och arbetsmarknadspolitiska området, inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå målet att stödja ungas situation på arbetsmarknaden att en medlemsstat antar skattebestämmelser såsom de i det nationella målet.
35
Av vad som anförts följer att den tredje och den fjärde frågan ska besvaras på följande sätt. Artikel 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, vilka under vissa förutsättningar låter personer under 30 års ålder dra av hela kostnaden för yrkesutbildning från sin beskattningsbara inkomst, medan denna avdragsrätt är begränsad för personer över den åldern, förutsatt att dessa bestämmelser kan motiveras på ett objektivt och rimligt sätt av ett berättigat sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiskt mål och att sättet att nå detta mål är lämpligt och nödvändigt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida så är fallet i det nationella målet.
Rättegångskostnader
36
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:
1)
Artikel 3.1 b i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, enligt vilka en persons kostnader för yrkesutbildning behandlas olika i skattehänseende beroende på personens ålder, omfattas av det direktivets materiella tillämpningsområde om de syftar till att främja ungas tillträde till utbildning.
2)
Artikel 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för skattebestämmelser såsom de i det nationella målet, vilka under vissa förutsättningar låter personer under 30 års ålder dra av hela kostnaden för yrkesutbildning från sin beskattningsbara inkomst, medan denna avdragsrätt är begränsad för personer över den åldern, förutsatt att dessa bestämmelser kan motiveras på ett objektivt och rimligt sätt av ett berättigat sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiskt mål och att sättet att nå detta mål är lämpligt och nödvändigt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida så är fallet i det nationella målet.
Underskrifter
( *1 ) Rättegångsspråk: nederländska.
Top