Domstolens dom (stora avdelningen) den 9 november 2004.Fixtures Marketing Ltd mot Oy Veikkaus Ab.Begäran om förhandsavgörande: Vantaan käräjäoikeus

Arrêt de la Cour

Mål C-46/02

Fixtures Marketing Ltd

mot

Oy Veikkaus Ab

(begäran om förhandsavgörande från Vantaan käräjäoikeus)

”Direktiv 96/9/EG – Rättsligt skydd för databaser – Sui generis-rätt – Begreppet investering som avser anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en databas – Spelordningar för fotbollsligor – Vadhållning”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Rättsligt skydd för databaser – Direktiv 96/9 – Begreppet investering som avser anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en databas – Resurser som lagts ned på att upprätta en spelordning för en fotbollsliga – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9, artikel 7.1)

Begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9 om rättsligt skydd för databaser, skall tolkas på så sätt att det avser den investering som läggs ned på att upprätta själva databasen. Det avser således resurser som läggs ned på att söka befintliga uppgifter och att samla dessa i databasen, men omfattar inte resurser som läggs ned på att skapa de element som utgör innehållet i en databas.

Inom ramen för upprättandet av en spelordning för att kunna anordna ligaspel i fotboll utgör inte de resurser som läggs ned på att fastställa speldagar, matchtider och vilka lag som skall spela mot varandra i de olika ligorna en sådan investering. Anskaffandet av uppgifterna i spelordningen kräver dessutom inte någon särskild ansträngning från de professionella fotbollsligornas sida, eftersom ligorna är direkt inblandade i arbetet med att skapa dessa uppgifter. Resurser som läggs ned på att kontrollera eller presentera uppgifterna i spelordningen skall inte heller anses utgöra en väsentlig investering som är självständig i förhållande till den investering som krävs för att skapa nämnda uppgifter.

(se punkterna 33–34, 41–42, 44–46 och 49, samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 9 november 2004(1)

Direktiv 96/9/EG – Rättsligt skydd för databaser – Sui generis-rätt – Begreppet investering som avser anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en databas – Spelordningar för fotbollsligor – Vadhållning

I mål C-46/02,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG,som framställts av Vantaan käräjäoikeus (Finland), genom beslut av den 1 februari 2002, som inkom till domstolen den 18 februari 2002, i målet

Fixtures Marketing Ltd

mot

Oy Veikkaus Ab,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen),

sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och K. Lenaerts (referent) samt domarna J.‑P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: C. Stix-Hackl,
justitiesekreterare: avdelningsdirektörerna M. Múgica Arzamendi och M.‑F. Contet,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter att förhandling hållits den 30 mars 2004,
med beaktande av de yttranden som avgivits av:

– Fixtures Marketing Ltd, genom R. Kurki-Suonio, asianajaja,

– Oy Veikkaus Ab, genom S. Kemppinen och K. Harenko, asianajajat,

– Finlands regering, genom E. Bygglin och T. Pynnä, båda i egenskap av ombud,

– Belgiens regering, genom J. Devadder, i egenskap av ombud, biträdd av P. Vlaemminck, avocat,

– Tysklands regering, genom W.-D. Plessing, i egenskap av ombud,

– Frankrikes regering, genom C. Isidoro, i egenskap av ombud,

– Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster, i egenskap av ombud,

– Portugals regering, genom L. Fernandes och A.P. Matos Barros, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Huttunen och N.B. Rasmussen, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 8 juni 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, p. 20) (nedan kallat direktivet).

2 Begäran har framställts i en tvist mellan bolaget Fixtures Marketing Ltd (nedan kallat Fixtures) och bolaget Oy Veikkaus Ab (nedan kallat Veikkaus). Bakgrunden till tvisten är att Veikkaus har använt uppgifter om fotbollsmatcher i de engelska ligorna för att anordna vadhållning.

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3 Enligt artikel 1.1 i direktivet gäller detta rättsligt skydd för alla slags databaser. I artikel 1.2 i direktivet definieras en databas som ”en samling av verk, data eller andra självständiga element som sammanställts på ett systematiskt [eller] metodiskt sätt och som var för sig är tillgänglig genom elektroniska medier eller på något annat sätt”.

4 I artikel 3 i direktivet införs ett upphovsrättsligt skydd för ”databaser som på grund av innehållets urval eller sammanställning utgör [upphovsmannens egen] intellektuella [skapelse]”.

5 I artikel 7 i direktivet införs en sui generis -rätt. Denna bestämmelse har följande lydelse:

”Rättighetens föremål

1.      Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid anskaffning, granskning eller presentation [har gjort] en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll.

2. I detta kapitel avses med:

a) utdrag: en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas [till ett annat medium], oberoende av på vilket sätt och i vilken form detta sker,

b) återanvändning: när hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas görs tillgänglig för allmänheten genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon annan form. När en kopia av databasen en gång sålts inom gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes medgivande, konsumeras hans rätt att kontrollera återförsäljningen inom gemenskapen av detta exemplar.

Utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten utgör inte utdrag eller återanvändning.

3.      Den rätt som avses i punkt 1 kan överföras, överlåtas eller ges som gåva genom licensavtal.

4.      Den rätt som avses i punkt 1 skall tillämpas oberoende av möjligheten att ge databasen upphovsrättsligt eller annat rättsligt skydd. Dessutom skall den tillämpas oberoende av möjligheten att skydda databasens innehåll genom upphovsrätt eller andra rättigheter. Det i punkt 1 stadgade skyddet av databaser påverkar inte tillämpningen av befintliga rättigheter [till] deras innehåll.

5.      Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning av [icke] väsentliga delar av innehållet i den databas, som förutsätter förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som [oskäligt inkräktar på databasproducenterns legitima intressen] är ej tillåtna.”

De nationella bestämmelserna

6 I 49 § 1 mom. tekijänoikeuslaki (404/1961) (upphovsrättslagen), i dess lydelse enligt lag 34/1991, föreskrevs att kataloger, tabeller, program och andra dylika arbeten i vilka hade sammanställts ett stort antal uppgifter inte fick eftergöras utan framställarens samtycke förrän tio år hade förflutit efter det år då arbetet utgavs.

7 Direktivet införlivades med finsk rätt genom lag 250/1998 av den 3 april 1998 om ändring av upphovsrättslagen.

8 I 49 § 1 mom. upphovsrättslagen, i dess lydelse enligt lag 250/1998, föreskrivs följande:

”Den som har framställt

1) en katalog, en tabell, ett program eller ett annat dylikt arbete där ett stort antal uppgifter har sammanställts, eller

2) en databas vars innehåll är sådant att det har krävts en väsentlig insats för att anskaffa, granska eller presentera det,

har uteslutande rätt att förfoga över arbetets hela innehåll eller över en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av det genom att framställa exemplar och göra det tillgängligt för allmänheten.”

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

9 I England organiseras de professionella fotbollsligorna av bolagen Football Association Premier League Ltd och Football League Ltd. Detta arbete innefattar att inför varje spelsäsong upprätta spelordningar för de matcher som skall spelas under säsongen, vilka är ungefär 2 000 till antalet, fördelade över 41 veckor.

10 Vid upprättandet av spelordningarna måste en rad faktorer beaktas, som till exempel fördelningen mellan hemma- och bortamatcher, förebyggandet av att flera klubbar från samma stad spelar hemmamatch samma dag, behovet av speldagar för internationella matcher, andra offentliga arrangemang och möjligheten till polisbevakning.

11 Arbetet med att upprätta spelordningarna inleds ett år innan den aktuella fotbollssäsongen börjar. Detta arbete utförs av en grupp som bland annat består av företrädare för de professionella ligorna och fotbollsklubbarna. Arbetet kräver att ett antal möten hålls, vid vilka, förutom de nämnda företrädarna, företrädare för supporterklubbarna och polisen deltar. Till sin hjälp har de ett dataprogram som köpts från bolaget Sema.

12 Spelordningarna uppdateras under säsongen i enlighet med de förändringar som sker till följd av till exempel önskemål från TV-bolag eller av att matcherna i en spelomgång måste skjutas upp på grund av vädret.

13 De professionella ligorna är även ansvariga för kontroll av matchernas genomförande och spelarlicenser samt kontroll och offentliggörande av matchresultat.

14 Kostnaden för Football League Ltd:s hela verksamhet uppgår till ungefär 2,3 miljoner GBP per år.

15 Veikkaus har i Finland ensamrätt på att anordna penningspel, i vilka man bland annat kan tippa utgången av fotbollsmatcher. Bolaget använder därvid för olika vadhållningsspel uppgifter om matcher i de engelska fotbollsligorna, huvudsakligen matcher i Premier League och The Championship. Vadhållningsspelen omfattar varje vecka ungefär 200 fotbollsmatcher. För att anordna dessa spel samlar Veikkaus varje vecka in uppgifter om ungefär 400 fotbollsmatcher via Internet, tidningar eller från klubbarna och kontrollerar med ledning av vissa källor att dessa uppgifter är korrekta. Den omsättning som Veikkaus uppnår varje år genom vadhållningsspel avseende matcher i de engelska fotbollsligorna uppgår till flera tiotals miljoner euro.

16 Vantaan käräjäoikeus (Vanda tingsrätt) fastställde i dom av den 17 juni 1996 (S 94/8994) att spelordningarna utgjorde en katalog i vilken har sammanställts ett stort antal uppgifter i den mening som avsågs i den då gällande lydelsen av 49 § upphovsrättslagen. Tingsrätten fastställde att Veikkaus hade gjort intrång i katalogskyddet och biföll talan. Helsingin hovioikeus (Helsingfors hovrätt) fastställde däremot i dom av den 9 april 1998 (S 96/1304, nr 1145) att det inte gjorts intrång i katalogskyddet och upphävde tingsrättens dom och ogillade talan. Korkein oikeus (Högsta domstolen) beviljade inte prövningstillstånd.

17 Efter att direktivet hade trätt i kraft väckte Fixtures talan mot Veikkaus vid Vanda tingsrätt och gjorde gällande att Veikkaus sedan den 1 januari 1998 utan tillstånd hade använt den databas som utgörs av spelordningar som de engelska ligorna har upprättat.

18 Tekijänoikeusneuvosto (upphovsrättsrådet), som av tingsrätten ombads att ge ett utlåtande, påpekade att en databas inte behöver motsvara definitionen i artikel 1.2 i direktivet för att åtnjuta skydd enligt finsk rätt. På grundval av den ovannämnda domen från Helsingfors hovrätt angående katalogskyddet fastställde upphovsrättsrådet att de aktuella spelordningarna enligt 49 § upphovsrättslagen, i dess lydelse enligt lag 250/1998, skall anses utgöra en databas, och att anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i denna bas har krävt en väsentlig investering. Upphovsrättsrådet ansåg emellertid inte att Veikkaus agerande utgjorde något intrång i skyddet för denna databas.

19 Enligt Vanda tingsrätt är rättsläget oklart med avseende på frågan huruvida de aktuella spelordningarna utgör en skyddad databas och vilka handlingar som eventuellt utgör intrång i det skydd som införts genom direktivet. Tingsrätten har därför beslutat att vilandeförklara målet och att begära förhandsavgörande av domstolen beträffande följande frågor:

”1) Kan villkoret i artikel 7.1 i direktivet, att investeringarna skall avse upprättandet av en databas, tolkas på så sätt att anskaffningen, och den investering som görs i samband med denna, i förevarande fall skall anses inbegripa de investeringar som hänför sig till fastställandet av matchdagar och vilka lag som skall möta varandra, och omfattar upprättandet av spelordningarna även investeringar som inte är relevanta vid bedömningen av huruvida kriterierna för att bevilja skydd föreligger?

2) Syftar direktivet till att hindra andra personer än upphovsmannen till spelordningarna från att utan tillstånd använda de uppgifter som förekommer däri i syfte att anordna vadhållning eller för andra kommersiella ändamål?

3) Skall Veikkaus användning av databasen enligt direktivet anses avse en kvalitativt och/eller kvantitativt sett väsentlig del av databasen, med hänsyn till att bolaget, av de uppgifter som finns i spelordningarna, vid varje tillfälle endast använder de uppgifter som behövs för en vecka i de tipskuponger som upprättas varje vecka och till att bolaget kontinuerligt under hela säsongen anskaffar och granskar uppgifter som avser matcherna med hjälp av andra källor än databasproducenten?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Upptagande till sakprövning

20 Kommissionen har ifrågasatt huruvida begäran om förhandsavgörande kan upptas till sakprövning. Kommissionen har för det första gjort gällande att det i beslutet om denna begäran saknas upplysningar både om vilket samband som finns mellan de engelska fotbollsligorna och Fixtures och om grunderna och villkoren för Fixtures rätt till tillträde till den databas som fotbollsligorna tydligen har skapat. Vidare anser kommissionen att den nationella domstolen inte har redogjort för sin uppfattning i frågan huruvida Veikkaus har gjort utdrag ur och/eller återanvänt innehållet i denna databas i den mening som avses i artikel 7 i direktivet.

21 Domstolen erinrar härvid om att det enligt fast rättspraxis krävs att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av gemenskapsrätten som är användbar för den nationella domstolen (dom av den 21 september 1999 i mål C‑67/96, Albany, REG 1999, s. I‑5751, punkt 39).

22 De uppgifter som lämnas i besluten om begäran om förhandsavgörande skall inte bara göra det möjligt för domstolen att lämna användbara svar, utan också ge såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 20 i EG-stadgan för domstolen. Det åligger domstolen att se till att denna möjlighet finns, eftersom det enligt nyssnämnda bestämmelse endast är besluten om begäran om förhandsavgörande som delges de berörda parterna (domen i det ovannämnda målet Albany, punkt 40).

23 I förevarande fall framgår det, av de yttranden som i enlighet med artikel 20 i nämnda stadga har avgetts av parterna i målet vid den nationella domstolen och av medlemsstaternas regeringar, att dessa parter och regeringar med stöd av uppgifterna i beslutet om begäran om förhandsavgörande har kunnat förstå att tvisten vid den nationella domstolen har uppstått med anledning av att Veikkaus, i syfte att anordna sportvadhållning, har använt uppgifter som härrör från de spelordningar som upprättats av de engelska fotbollsligorna och att den nationella domstolen i detta sammanhang vill få klarhet i hur begreppet databas i den mening som avses i artikel 1.2 i direktivet skall tolkas och vilket tillämpningsområde och vilken räckvidd sui generis -rätten enligt artikel 7 i direktivet har.

24 De uppgifter som den nationella domstolen har lämnat ger för övrigt domstolen tillräcklig kännedom om den faktiska och rättsliga bakgrunden till tvisten vid den nationella domstolen för att kunna tolka de berörda gemenskapsrättsliga bestämmelserna mot bakgrund av omständigheterna i denna tvist.

25 Domstolen konstaterar att den omständigheten, att det i det nämnda beslutet saknas uppgift om vilket samband som finns mellan de engelska fotbollsligorna och Fixtures, inte har hindrat medlemsstaternas regeringar och kommissionen från att förstå vad föremålet för den nationella domstolens frågor är och vad som därvid står på spel eller att ta ställning till dessa frågor, vilket bekräftas av innehållet i de yttranden som har ingetts i detta mål. Denna omständighet påverkar inte heller domstolens möjligheter att ge den nationella domstolen användbara svar på dessa frågor.

26 När det gäller det förhållandet att den nationella domstolen i sitt beslut inte har tagit ställning i frågan hur Veikkaus agerande skall bedömas mot bakgrund av begreppen utdrag och återanvändning, anser domstolen att den andra tolkningsfrågan – med hänsyn till det sammanhang i vilket den har ställts – måste förstås på så sätt att den har ställts för att få klarhet i räckvidden av dessa två begrepp, vilka är ägnade att definiera räckvidden av de förbud som föreskrivs i artikel 7.1 och 7.5 i direktivet.

27 Härav följer att begäran om förhandsavgörande kan upptas till sakprövning.

Prövning i sak

28 Domstolen konstaterar inledningsvis att det framgår av beslutet om begäran om förhandsavgörande att den nationella domstolens frågor har ställts med utgångspunkt från antagandet att en spelordning för en fotbollsliga utgör en databas i den mening som avses i 49 § 1 mom. 2 punkten upphovsrättslagen, i dess lydelse enligt lag 250/1998.

29 Enligt denna bestämmelse åtnjuter en databas skydd endast om dess innehåll är sådant att det har krävts en väsentlig investering för att anskaffa, granska eller presentera det. Den nationella domstolen har därför ställt den första frågan för att få klarhet i vad som omfattas av begreppet anskaffning av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet, eftersom detta begrepp har överförts till den ovannämnda finska bestämmelsen. Närmare bestämt har denna fråga ställts för att få klarhet i huruvida de investeringar som den som upprättar en databas har lagt ned på själva skapandet av uppgifterna skall beaktas vid bedömningen av huruvida den investering som är knuten till upprättandet av denna databas är väsentlig.

30 Även om denna fråga enbart avser begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas, framgår det av beslutet om begäran om förhandsavgörande att den nationella domstolen allmänt vill få klarhet i vad som avses med begreppet skyddad databas med avseende på en spelordning för en fotbollsliga, vilket framgår av punkt 19 i denna dom.

31 För att ge den nationella domstolen ett användbart svar, skall domstolen således göra en mer omfattande prövning av räckvidden av artikel 7.1 i direktivet, i vilken sui generis -rättens tillämpningsområde definieras.

32 Enligt artikel 7.1 i direktivet åtnjuter endast sådana databaser som uppfyller ett exakt kriterium sui generis -skydd. Detta kriterium är att anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i databaserna utgör en kvalitets- eller kvantitetsmässigt sett väsentlig investering.

33 Enligt skälen 9, 10 och 12 i direktivet är syftet med detsamma att främja och skydda investeringar i system för ”datalagring” och ”databehandling” som bidrar till utvecklingen av informationsmarknaden, i ett sammanhang som präglas av att volymen data som skapas och behandlas ökar exponentiellt varje år inom alla verksamhetsområden. Härav följer att begreppet investering som avser anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en databas allmänt måste förstås så, att det som avses är den investering som läggs ned på att upprätta själva databasen.

34 Som Veikkaus samt den tyska och den nederländska regeringen har framhållit, måste begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas i detta sammanhang tolkas på så sätt att det avser resurser som lagts ned på att söka befintliga uppgifter och att samla dessa i databasen, med undantag för resurser som lagts ned på själva skapandet av uppgifterna. Som den tyska regeringen har påpekat, är syftet med det sui generis -skydd som införts genom direktivet nämligen att främja upprättande av system för lagring och behandling av befintliga uppgifter, och inte att främja skapande av uppgifter som senare kan samlas i en databas.

35 Denna tolkning vinner stöd i skäl 39 i direktivet, där det anges att syftet med sui generis -rätten är att säkerställa ett skydd mot att någon annan tillägnar sig resultaten av de investeringar i pengar och sakkunskap som den som har ”sökt och samlat innehållet” i en databas har lagt ned. Som generaladvokaten har påpekat i punkterna 61–66 i sitt förslag till avgörande ger samtliga språkversioner av skäl 39 – trots att det finns smärre terminologiska variationer – stöd för en tolkning som innebär att begreppet anskaffning inte innefattar skapandet av de uppgifter som finns i databasen.

36 I skäl 19 i direktivet anges att en samling av flera upptagningar av musikstycken på en CD inte utgör en tillräckligt väsentlig investering för att åtnjuta sui generis -skydd. Detta skäl ger ytterligare stöd för nämnda tolkning. Härav framgår nämligen att de resurser som läggs ned på själva skapandet av de verk eller element som finns i databasen, i detta fall på en CD, inte kan likställas med en investering som avser anskaffning av innehållet i databasen, och de skall således inte beaktas vid bedömningen av huruvida investeringen för att upprätta basen är väsentlig.

37 Begreppet investering som avser granskning av innehållet i databasen skall förstås så, att det avser de resurser som, i syfte att säkerställa att uppgifterna i databasen är tillförlitliga, läggs ned på att kontrollera att sökelementen är korrekta, både när databasen upprättas och under hela den tid som den är i drift. Begreppet investering som avser presentation av innehållet i databasen rör de resurser som läggs ned på att förse databasen med en informationsbehandlingsfunktion, det vill säga de resurser som läggs ned på att systematiskt eller metodiskt ordna databaselementen och på att arrangera dem så att de är individuellt tillgängliga.

38 En investering för att upprätta en databas kan bestå i att ta i anspråk mänskliga, ekonomiska eller tekniska tillgångar eller resurser, men investeringen måste vara kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig. Den kvantitativa bedömningen avser kvantifierbara resurser och den kvalitativa bedömningen avser insatser som inte går att kvantifiera, som till exempel en intellektuell insats eller en energiinsats. Detta framgår av skälen 7, 39 och 40 i direktivet.

39 Det förhållandet att upprättandet av en databas är knutet till utövandet av en huvudverksamhet, i vilken den person som upprättar databasen även skapar elementen som ingår i denna bas, innebär i detta sammanhang inte i sig att det är uteslutet att denna person kan åberopa sui generis -skydd, under förutsättning att personen styrker att anskaffningen, granskningen eller framställningen av dessa element, i den mening som har preciserats i punkterna 34–37 i denna dom, har föranlett en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, som är självständig i förhållande till de resurser som lagts ned på att skapa dessa element.

40 Det arbete med att söka efter uppgifter och att kontrollera att dessa är korrekta som utförs i samband med att databasen upprättas medför visserligen i princip inte att den som upprättar basen måste lägga ned särskilda resurser, eftersom det är fråga om uppgifter som han har skapat och som han har tillgång till. Det kan emellertid krävas en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet för att samla dessa uppgifter, för att ordna dem systematiskt eller metodiskt i databasen, för att tillse att uppgifterna är individuellt tillgängliga och för att kontrollera att de är korrekta under hela den tid som databasen är i drift.

41 När det gäller målet vid den nationella domstolen, kan det konstateras att de mänskliga och tekniska resurser som beskrivits av nämnda domstol och som anges i punkt 11 i denna dom syftar till att inom ramen för anordnande av ligaspel i fotboll fastställa speldagar, matchtider och vilka lag som skall spela hemma respektive borta för varje omgång i de olika ligorna på grundval av en rad parametrar, som till exempel dem som anges i punkt 10 i denna dom.

42 Som Veikkaus samt den tyska och den portugisiska regeringen har hävdat, motsvarar dessa resurser en investering för att upprätta spelordningarna för fotbollsligorna. En sådan investering hänför sig till själva anordnandet av de olika ligorna och har samband med skapandet av de uppgifter som finns i den aktuella databasen, det vill säga uppgifter om varje match i de olika ligorna. Denna investering omfattas således inte av artikel 7.1 i direktivet.

43 Under dessa förhållanden måste det prövas – om man bortser från den investering som avses i föregående punkt – huruvida anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i en spelordning för en fotbollsliga utgör en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering.

44 Arbetet med att söka och samla uppgifterna i spelordningarna för ligorna kräver inte någon särskild ansträngning från de professionella fotbollsligornas sida. Detta arbete är nämligen oskiljaktigt förbundet med arbetet att skapa dessa uppgifter. I detta arbete deltar fotbollsligorna direkt i egenskap av organisatörer. Anskaffningen av innehållet i en spelordning för en fotbollsliga kräver således inte någon investering som är självständig i förhållande till den investering som krävs för att skapa uppgifterna i spelordningen.

45 De professionella fotbollsligorna behöver inte göra någon särskild ansträngning för att kontrollera att uppgifterna om de matcher som skall spelas är korrekta när spelordningen framställs, eftersom ligorna är direkt inblandade i arbetet med att skapa dessa uppgifter. Det framgår av Fixtures yttrande att arbetet med att under säsongen kontrollera att innehållet i spelordningarna är korrekt består i att uppdatera vissa uppgifter i dem till följd av att en match eller en ligaomgång eventuellt måste flyttas fram efter beslut av eller i samråd med de professionella fotbollsligorna. Som Veikkaus har påpekat, kan en sådan granskning inte anses utgöra en väsentlig investering.

46 Även presentationen av en spelordning för en fotbollsliga är nära knuten till själva skapandet av uppgifterna i spelordningen. Detta bekräftas av att det i beslutet om begäran om förhandsavgörande inte finns några uppgifter om att särskilda arbetsinsatser eller resurser skulle ha lagts ned på en sådan presentation. Denna presentation kan således inte anses kräva en investering som är självständig i förhållande till investeringen för att skapa uppgifterna i spelordningen.

47 Härav följer att varken anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en spelordning för en fotbollsliga utgör en väsentlig investering som kan motivera att spelordningen skall ges sui generis -skydd enligt artikel 7 i direktivet.

48 Den verksamhet som beskrivs i punkt 13 i denna dom har ingenting att göra med upprättandet av spelordningarna för ligorna. Som Veikkaus har angett, kan de resurser som läggs ned på denna verksamhet således inte beaktas vid bedömningen av om det föreligger en väsentlig investering som avser anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i databasen.

49 Av det ovan anförda följer att den första tolkningsfrågan skall besvaras enligt följande. Begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet, skall tolkas på så sätt att det avser de resurser som läggs ned på att söka befintliga uppgifter och att samla dessa i databasen. Det omfattar inte resurser som läggs ned på att skapa de element som utgör innehållet i en databas. Detta begrepp avser således inte resurser som inom ramen för upprättandet av en spelordning för att kunna anordna ligaspel i fotboll läggs ned på att fastställa speldagar, matchtider och vilka lag som skall spela mot varandra i de olika ligorna.

50 Det saknas mot denna bakgrund anledning att besvara de andra tolkningsfrågorna.

Rättegångskostnader

51 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (stora avdelningen) följande dom:

Begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser, skall tolkas på så sätt att det avser de resurser som läggs ned på att söka befintliga uppgifter och att samla dessa i databasen. Det omfattar inte resurser som läggs ned på att skapa de element som utgör innehållet i en databas. Detta begrepp avser således inte resurser som inom ramen för upprättandet av en spelordning för att kunna anordna ligaspel i fotboll läggs ned på att fastställa speldagar, matchtider och vilka lag som skall spela mot varandra i de olika ligorna.

Underskrifter

1 – Rättegångsspråk: finska. Top

Full & Egal Universal Law Academy