Arrêt de la Cour
Mål C-310/03
Europeiska gemenskapernas kommission
mot
Storhertigdömet Luxemburg
«Fördragsbrott – Underlåtenhet att införliva direktiv 1999/44/EG»
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 februari 2004
Sammanfattning av domen
Talan om fördragsbrott – Domstolens prövning av om talan är välgrundad – Situation som skall beaktas – Situationen vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet
(Artikel 226 EG)
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 19 februari 2004(1)
Fördragsbrott – Underlåtenhet att införliva direktiv 1999/44/EG
I mål C-310/03,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av D. Martin, i egenskap av ombud,
sökande,
mot
Storhertigdömet Luxemburg, företrätt av S. Schreiner, i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, s. 12) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv,
DOMSTOLEN (tredje avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna R. Schintgen och N. Colneric,
generaladvokat: F.G. Jacobs,
justitiesekreterare: R. Grass,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
meddelar
Dom
1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 23 juli 2003, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, s. 12) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv.
2 I artikel 11.1 i direktiv 1999/44 föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 2002 och att de genast skall underrätta kommissionen om detta.
3 Eftersom kommissionen inte hade fått något meddelande om vilka åtgärder som vidtagits för att införliva direktiv 1999/44 med luxemburgsk rätt inom den i direktivet föreskrivna fristen inledde den det förfarande som föreskrivs i artikel 226 EG. Kommissionen tillställde Storhertigdömet Luxemburg en formell underrättelse med uppmaning att inkomma med yttrande. Den 19 december 2002 utfärdade kommissionen ett motiverat yttrande och uppmanade denna medlemsstat att inom två månader från delgivningen vidta nödvändiga åtgärder för att efterkomma yttrandet. Eftersom Storhertigdömet Luxemburg inte svarade på detta yttrande väckte kommissionen förevarande talan.
4 Kommissionen har gjort gällande att Storhertigdömet Luxemburg har åsidosatt sina skyldigheter enligt relevanta bestämmelser i direktiv 1999/44 genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv.
5 Storhertigdömet Luxemburg har inte bestritt underlåtenheten att införliva det aktuella direktivet. Storhertigdömet Luxemburg har emellertid påpekat att regeringen antagit ett lagförslag den 27 juni 2003. Detta lagförslag lämnades till Chambre des députés den 8 augusti 2003 och har sedan vidarebefordrats till Conseil d’État för yttrande.
6 Domstolen konstaterar att Storhertigdömet Luxemburg inte bestritt att nödvändiga åtgärder för att införliva direktiv 1999/44 ännu inte hade vidtagits då den tidsfrist som fastställdes i det motiverade yttrandet löpte ut. Storhertigdömet Luxemburg har i detta avseende endast redogjort för i vilket skede införlivandeförfarandet befinner sig.
7 Enligt fast rättspraxis skall emellertid förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet, och domstolen skall inte beakta senare förändringar (se bland annat dom av den 16 januari 2003 i mål C-63/02, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2003, s. I-821, punkt 11).
8 I förevarande mål är det utrett att några bestämmelser för att införliva direktiv 1999/44 med den luxemburgska rättsordningen inte hade antagits vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet.
9 Kommissionens talan skall således anses välgrundad.
10 Det finns således anledning att fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 1999/44 genom att inte inom den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv.
Rättegångskostnader
11 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Storhertigdömet Luxemburg skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Storhertigdömet Luxemburg har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
följande dom:
1) Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier genom att inte inom tidsfristen anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv.
2) Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.
Rosas
Schintgen
Colneric
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 februari 2004.
R. Grass
A. Rosas
Justitiesekreterare
Ordförande på tredje avdelningen
1 – Rättegångsspråk: franska. Top
Full & Egal Universal Law Academy