Sammanfattning
Parter
Föremål för talan
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - förbud - kriterier
(artikel 30 i EEG-fördraget)
2. Kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - fast minimipris - tillämpning utan åtskillnad på inhemska och importerade produkter - lägre självkostnadspris för importerade produkter - hinder för återverkan på försäljningspriset till konsumenterna - förbud - undantag från det fasta minimipriset och den tillfälliga tillämpningen av detta pris - föreligger inte
(artikel 30 i EEG-fördraget)
3. Statligt stöd - minimipriser - en offentlig myndighets fastställande av minimipriser i detaljhandelsledet - kostnad som uteslutande bärs av konsumenterna - inte statligt stöd
(artikel 92 i EEG-fördraget)
Sammanfattning
1. För att förbjuda åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner är det tillräckligt att åtgärderna direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt är ägnade att hindra import mellan medlemsstaterna.
2. Ett fastställt minimipris kan, även om det tillämpas utan åtskillnad på inhemska och importerade produkter, missgynna avsättningen av de senare produkterna och skall betraktas som en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion om det hindrar att ett lägre självkostnadspris återverkar på försäljningspriset till konsumenterna. Denna slutsats är giltig även om den behöriga myndigheten får bevilja undantag från det fastställda minimipriset och denna befogenhet utnyttjas generöst för importerade produkter, eftersom kravet att importörerna och handeln måste följa de administrativa formaliteter som ingår i
ett sådant system i sig kan utgöra en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion. Att de fastställda minimipriserna endast gäller tillfälligt kan inte motivera en sådan åtgärd, eftersom den av andra skäl är oförenlig med artikel 30 i fördraget.
3. Artikel 92 i EEG-fördraget skall tolkas så, att det inte är statligt stöd i den mening som avses i denna artikel om en offentlig myndighet enbart på konsumenternas bekostnad fastställer minimipriser i detaljhandelsledet för en produkt.
Parter
I mål 82/77
har Gerechtshof i Amsterdam till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
Openbaar ministerie i Nederländerna,
och
Jacobus Philippus van Tiggele, Maasdam, Nederländerna.
Föremål för talan
Begäran avser tolkningen av artiklarna 30 - 37 och 92 - 94 i fördraget.
Domskäl
1 Genom beslut av den 30 juni 1977, som inkom till domstolen den 5 juli 1977, har Gerechtshof i Amsterdam enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt två frågor om tolkningen dels av artikel 30-37 i fördraget om avskaffandet av kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna, dels av artikel 92-94 i fördraget om statligt stöd.
2 Frågorna har ställts i samband med ett brottmålsförfarande mot en vin- och spritförsäljare, som anklagats för att ha sålt alkoholhaltiga drycker till lägre priser än de minimipriser som fastställts av Produktschap voor gedistilleerde dranken med stöd av den kungliga förordningen av den 18 december 1975 (Staatsblad nr 746).
3 Genom Produktschaps förordning av den 17 december 1975 om priser för destillerade drycker, som godkändes av ekonomiministern den 19 december 1975, infördes ett system med minimipriser vid detaljförsäljning inom landet, där priserna varierade efter de olika kategorierna destillerade drycker.
4 För drycker av typen "ung genever" och "vieux" beräknas minimipriset på grundval av tillverkarens katalogpris per enhet, höjt med 0,60 floriner och mervärdesskatt varvid gäller att det sammanlagda beloppet under inga omständigheter får vara lägre än 11,25 floriner/liter.
5 För drycker av typen "gammal genever" har minimipriset fastställts till 11,25 floriner/liter.
6 För alla andra destillerade drycker är minimipriset lika med det faktiska inköpspriset, höjt med mervärdesskatt.
7 Med stöd av artikel 7 i förordningen höjdes minimipriset, som ursprungligen fastställdes till 11,25 floriner, till 11,70 floriner på grund av kostnadsutvecklingen.
8 Artikel 8 ger ordföranden för Produktschap rätt att bevilja undantag från tilllämpningen av förordningens bestämmelser i vissa fall eller grupper av fall.
9 Det framgår av motiven till den kungliga förordningen av den 18 december 1975, att syftet med att ge Produktschap rätt att utfärda sådana regler var att främja anpassningen av vin- och sprithandeln till normala konkurrensvillkor, och att rätten skulle begränsas till en treårsperiod.
Den första frågan
10 Den första frågan går i huvudsak ut på om artikel 30-37 i fördraget skall tolkas så, att det förbud som uppställs i dessa artiklar omfattar en prisreglering av det ifrågasatta slaget.
11 I artikel 30 förbjuds alla åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna.
12 För att detta förbud skall vara tillämpligt är det tillräckligt att åtgärderna direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt är ägnade att hindra importen mellan medlemsstaterna.
13 Även om en nationell prisreglering som tillämpas utan åtskillnad på inhemska och importerade produkter i allmänhet inte kan ha en sådan verkan, kan detta under särskilda omständigheter ändå vara fallet.
14 Särskilt kan det hindra importen om en nationell myndighet fastställer priser eller vinstmarginaler till en nivå som missgynnar importerade produkter i förhållande till identiska inhemska produkter, antingen på grund av att de inte kan avsättas med vinst under de fastställda förutsättningarna eller på grund av att den konkurrensfördel som ett lägre självkostnadspris innebär försvinner.
15 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som den ställda frågan måste behandlas eftersom det i föreliggande fall handlar om en produkt för vilken det inte finns någon gemensam marknadsorganisation.
16 För det första kan en nationell bestämmelse, som utan åtskillnad förbjuder detaljförsäljning av inhemska och importerade produkter till priser som är lägre än det inköpspris som detaljhandlarna betalat, inte uteslutande ha en negativ inverkan på avsättningen av importerade produkter, vilket innebär att den inte kan utgöra en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion.
17 Vidare kan inte heller fastställandet av en minsta vinstmarginal till ett fast belopp i stället för till en procentandel av självkostnadspriset, som tillämpas utan åtskillnad mellan inhemska och importerade produkter, ha som verkan att missgynna avsättningen av importerade produkter som eventuellt är billigare, när vinstmarginalsbeloppet, som i föreliggande fall, utgör en relativt obetydlig del av det slutliga återförsäljningspriset.
18 Detta är emellertid inte fallet när det gäller ett fastställt minimipris som, trots att det tillämpas utan åtskillnad mellan inhemska och importerade produkter, kan missgynna avsättningen av de senare produkterna i den mån det hindrar att ett lägre självkostnadspris återverkar på försäljningspriset till konsumenterna.
19 Denna slutsats är giltig även om den behöriga myndigheten får bevilja undantag från det fastställda minimipriset och denna befogenhet utnyttjas generöst för importerade produkter, eftersom kravet att importörerna och handeln måste iaktta de administrativa formaliteter som ingår i ett sådant system i sig kan utgöra en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion.
20 Att de fastställda minimipriserna endast gäller tillfälligt kan inte rättfärdiga en sådan åtgärd, eftersom den av andra skäl är oförenlig med artikel 30 i fördraget.
21 Svaret på den första frågan blir alltså följande. Artikel 30 i EEG-fördraget skall tolkas så, att en nationell myndighets fastställande av ett minimipris i detaljhandelsledet till ett bestämt belopp, som tillämpas utan åtskillnad mellan inhemska och importerade produkter under sådana förutsättningar som fastställs i förordningen från Produktschap voor gedistilleerde dranken av den 17 december 1975, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion och är förbjuden enligt denna artikel.
Den andra frågan
22 Den andra frågan går i huvudsak ut på om artikel 92-94 i fördraget skall tolkas så, att en prisreglering som den omtvistade utgör statligt stöd enligt dessa artiklar.
23 I artikel 92 fastställs, att stöd som ges av en stat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.
24 Oavsett hur begreppet stöd i den mening som avses i artikeln skall definieras framgår det av själva ordalydelsen i bestämmelsen att en åtgärd som innebär att det fastställs ett minimipris i detaljhandelsledet i syfte att, enbart på konsumenternas bekostnad, främja distributörerna av en produkt, inte kan utgöra stöd enligt artikel 92.
25 De fördelar som ett sådant ingrepp i prisbildningen innebär för distributörerna av produkten skapas varken direkt eller indirekt genom statliga medel i den mening som avses i artikel 92.
26 Svaret på den andra frågan blir följaktligen att artikel 92 i EEG-fördraget skall tolkas så, att det inte är statligt stöd enligt denna artikel om en offentlig myndighet, enbart på konsumenternas bekostnad, fastställer ett minimipris för en produkt i detaljhandelsledet.
Beslut om rättegångskostnader
27 De kostnader som har förorsakats Nederländernas regering och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
-angående de frågor som genom beslut av den 30 juni 1977 förts vidare av Gerechtshof i Amsterdam - följande dom:
1) Artikel 30 i EEG-fördraget skall tolkas så, att en nationell myndighets fastställande av ett minimipris i detaljhandelsledet till ett bestämt belopp, som tillämpas utan åtskillnad mellan inhemska och importerade produkter under sådana förutsättningar som fastställs i förordningen från Produktschap voor gedistilleerde dranken av den 17 december 1975, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion och är förbjuden enligt denna artikel.
2) Artikel 92 i EEG-fördraget måste tolkas så, att det inte är statligt stöd enligt denna artikel om en offentlig myndighet, enbart på konsumenternas bekostnad, fastställer ett minimipris för en produkt i detaljhandelsledet.
Full & Egal Universal Law Academy