Sammanfattning
Parter
Föremål för talan
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Internationella avtal - avtal mellan EEG och Portugal - annat syfte än EEG-fördraget - bestämmelser i fördraget som reglerar förhållandet mellan industriell och kommersiell äganderätt och fri rörlighet för varor - domstolens tolkning - överföring till bestämmelserna i avtalet - inte möjlig
(artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget, artiklarna 14.2 och 23 i avtalet mellan EEG och Portugal av den 22 juli 1972)
2. Internationella avtal - avtal mellan EEG och Portugal - restriktioner för handeln befogade för att skydda industriell och kommersiell äganderätt - upphovsrätt - försök av upphovsrättsinnehavaren att begränsa importen till en medlemsstat av skyddade produkter som släppts ut på marknaden i Portugal av innehavarens licenstagare - tillåtlighet
(artiklarna 14.2 och 23 i avtalet mellan EEG och Portugal av den 22 juli 1972)
Sammanfattning
1. Likheten mellan ordalydelsen i å ena sidan artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget och å andra sidan artiklarna 14.2 och 23 i avtalet mellan EEG och Portugal är inte ett tillräckligt skäl för att till bestämmelserna i avtalet överföra den rättspraxis från domstolen som inom gemenskapens ram bestämmer förhållandet mellan skyddet för kommersiell och industriell äganderätt och reglerna för fri rörlighet för varor.
Trots att avtalet föreskriver ett ovillkorligt avskaffande av vissa restriktioner för handeln mellan gemenskapen och Portugal, t. ex. kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, har det inte samma syfte som EEG-fördraget, nämligen att förena nationella marknader till en gemensam marknad som så långt det är möjligt motsvarar en hemmamarknad. När det gäller avtalet kan följaktligen restriktioner för handeln med varor anses vara befogade för att skydda industriell och kommersiell äganderätt i en situation då sådana begränsningar inte skulle vara befogade inom gemenskapen.
2. Att innehavaren, eller personer som härleder sina rättigheter från denne, utövar sin upphovsrätt, som skyddas av lagstiftningen i en medlemsstat, för att hindra import och saluföring av grammofonskivor som lagligen tillverkats och förts ut på marknaden i Portugal av licenstagare till innehavaren, är befogat för att skydda kommersiell och industriell äganderätt enligt artikel 23 i avtalet mellan EEG och Portugal. Utövandet utgör följaktligen inte en sådan handelsrestriktion som är förbjuden enligt artikel 14.2 i avtalet. Ett sådant utövande utgör inte ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan gemenskapen och Portugal i den mening som avses i artikel 23.
Parter
I mål 270/80
har Court of Appeal of England and Wales till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
Polydor Limited och RSO Records Inc.
och
Harlequin Record Shops Limited och Simons Records Limited.
Föremål för talan
Begäran avser tolkningen av artiklarna 14 och 23 i det avtal som ingicks den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Portugal (EGT nr L 301, 1972).
Domskäl
1 Genom beslut av den 15 maj 1980, som inkom till domstolen den 8 december 1980, har Court of Appeal of England and Wales i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt fyra frågor om tolkningen av artiklarna 14.2 och 23 i det avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Portugal som undertecknades i Bryssel den 22 juli 1972 och som ingicks och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets förordning nr 2844/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 301, s. 165, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
2 Målet vid den nationella domstolen rör en talan om intrång i upphovsrätt mot två brittiska företag, Harlequin Record Shops Limited och Simons Records Limited (nedan kallade Harlequin respektive Simons), som importerar och säljer grammofonskivor. Dessa företag har importerat grammofonskivor med popmusik av gruppen The Bee Gees från Portugal och salufört dem i Förenade kungariket utan att ha fått tillstånd från upphovsrättsinnehavaren eller dennes exklusiva licenstagare i Förenade kungariket.
3 Innehavaren av upphovsrätten till de aktuella inspelningarna, RSO Records Inc., har gett ett av sina dotterbolag, Polydor, exklusivlicens att tillverka och distribuera grammofonskivor och kassettband med dessa inspelningar i Förenade kungariket. Grammofonskivor och kassettband med samma inspelningar har tillverkats och saluförts i Portugal av två portugisiska bolag som var RSO:s licenstagare i Portugal. Simons har köpt skivor med dessa inspelningar i Portugal för att importera dem till Förenade kungariket och sälja dem där. Harlequin har köpt ett antal av dessa skivor från Simons för försäljning i detaljhandeln.
4 Court of Appeal har fastställt att Harlequin och Simons därmed enligt engelsk rätt överträtt artikel 16.2 i Copyright Act, 1956. Enligt den bestämmelsen begår den intrång i en upphovsrätt som, utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, importerar en vara till Förenade kungariket i vetskap om att tillverkningen av denna vara utgör intrång i upphovsrätten eller skulle ha utgjort ett intrång om varan hade tillverkats i det land till vilket den har importerats.
5 Harlequin och Simons har dock hävdat att innehavaren av en upphovsrätt inte kan åberopa denna rätt för att hindra import till en av gemenskapens medlemsstater av en vara som lagligen har förts ut på marknaden i Portugal av innehavaren eller med dennes samtycke. Dessa bolag har därvid åberopat artiklarna 14.2 och 23 i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Portugal av år 1972, nedan kallat "avtalet", som enligt bolagen grundas på samma principer som artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget och därför enligt dem skall tolkas på samma sätt.
6 För att kunna ta ställning till denna invändning har Court of Appeal ställt följande tolkningsfrågor till domstolen:
"1) Utgör det en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion enligt artikel 14.2 i avtalet av den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Portugal, om ett bolag A gör gällande sin upphovsrätt i Förenade kungariket beträffande en grammofonskiva som av licenstagare lagenligt har tillverkats och saluförts i Portugal inom ramen för motsvarande portugisiska upphovsrätt?
2) Om svaret på den första frågan blir jakande:
a) Är detta förfarande från bolaget A:s sida befogat enligt artikel 23 i avtalet av den 22 juli 1972 för att skydda nämnda upphovsrätt i Förenade kungariket?
b) Utgör detta förfarande från bolaget A:s sida ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan Portugal och Europeiska ekonomiska gemenskapen?
3) Ger artikel 14.2 i avtalet av den 22 juli 1972 direkt upphov till rättigheter för enskilda inom Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt med avseende på förordningen av den 19 december 1972 från Europeiska ekonomiska gemenskapens råd varigenom avtalet sattes i kraft?
4) Kan en person som importerar de grammofonskivor som avses i fråga 1 till Förenade kungariket till sitt försvar åberopa artikel 14.2 i avtalet av den 22 juli 1972, om talan väcks mot den personen av bolaget A för intrång i detta bolags upphovsrätt i Förenade kungariket?"
7 Enligt domstolens fasta rättspraxis utgör det en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion enligt artikel 30 i fördraget, som inte är befogad för att skydda industriell och kommersiell äganderätt enligt artikel 36 i fördraget, om en industriell och kommersiell äganderätt, inbegripet det kommersiella utnyttjandet av en upphovsrätt, utövas av innehavaren därav för att hindra import till en medlemsstat av en vara från en annan medlemsstat, där denna vara lagligen förts ut på marknaden av innehavaren eller med dennes samtycke.
8 De två första frågorna, som skall behandlas tillsammans, går i huvudsak ut på om även artiklarna 14.2 och 23 i avtalet skall tolkas på detta sätt. För att kunna besvara dessa frågor är det nödvändigt att granska dessa bestämmelser mot bakgrund av såväl föremålet för och syftet med avtalet som dess ordalydelse.
9 Enligt artikel 228 i fördraget har avtalet bindande verkan både för gemenskapen och dess medlemsstater. De relevanta bestämmelserna i avtalet lyder enligt följande:
Artikel 14.2: Kvantitativa importrestriktioner skall vara avskaffade den 1 januari 1973 och åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner skall vara avskaffade senast den 1 januari 1975.
Artikel 23: Avtalet skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import... som grundas på ... intresset ...att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.
10 Enligt ingressen är syftet med avtalet att befästa och utvidga gällande ekonomiska förbindelser mellan gemenskapen och Portugal och att, med beaktande av rättvisa konkurrensvillkor, säkerställa en harmonisk utveckling av deras inbördes handel i syfte att bidra till Europas uppbyggnad. För att uppnå detta har de avtalsslutande parterna beslutat att gradvis avskaffa hindren för i stort sett all sin handel i överensstämmelse med bestämmelserna i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) om upprättandet av frihandelsområden.
11 Enligt artikel XXIV.8 i GATT förstås med frihandelsområde "en grupp av två eller flera tullområden i vilka tullar och andra restriktiva handelsregleringar... mellan områden är avskaffade beträffande i stort sett all handel med varor som härrör från ifrågavarande områden".
12 I enlighet med ovannämnda målsättning syftar avtalet till att liberalisera handeln med varor mellan gemenskapen och Portugal. Enligt artikel 2 i avtalet skall detta, bortsett från särskilda ordningar som gäller för vissa varor, tillämpas på varor med ursprung i gemenskapen och Portugal och som omfattas av kapitel 25-99 i Brysselnomenklaturen.
13 I detta avseende föreskrivs i artikel 3-7 i avtalet att tullar och avgifter med motsvarande verkan skall avskaffas i handeln mellan gemenskapen och Portugal. Samma princip skall enligt artikel 14 gälla för kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan. Dessa bestämmelser kompletteras i artikel 21 av ett förbud mot diskriminerande fiskala åtgärder eller förfaranden och i artikel 22 av en bestämmelse om avskaffande av alla restriktioner vad gäller betalningar i samband med varuhandel. Dessutom innehåller artiklarna 26 och 28 i avtalet vissa bestämmelser om konkurrens, statligt stöd och dumpning. Enligt artikel 32 skall en gemensam kommitté inrättas som skall ansvara för förvaltningen av avtalet och säkerställa dess korrekta genomförande.
14 Bestämmelserna i avtalet om avskaffande av restriktioner för handeln mellan gemenskapen och Portugal är avfattade på ett sätt som i många avseenden liknar EEG-fördragets bestämmelser om avskaffande av restriktioner för handeln inom gemenskapen. Bolagen Harlequin och Simons har särskilt hänvisat till likheten mellan ordalydelsen i å ena sidan artiklarna 14.2 och 23 i avtalet och å andra sidan artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget.
15 Denna likhet vad gäller ordalydelsen är dock inte ett tillräckligt skäl för att till bestämmelserna i avtalet överföra ovannämnda rättspraxis som inom gemenskapens ram bestämmer förhållandet mellan skyddet för kommersiell och industriell äganderätt och reglerna om fri rörlighet för varor.
16 Räckvidden av denna rättspraxis skall nämligen bedömas mot bakgrund av gemenskapens mål och verksamhet enligt artiklarna 2 och 3 i EEG-fördraget. Som domstolen i olika sammanhang har haft tillfälle att framhäva har fördraget som mål att genom upprättandet av en gemensam marknad och en gradvis tillnärmning av medlemsstaternas ekonomiska politik förena de nationella marknaderna till en gemensam marknad som fungerar som en hemmamarknad.
17 Domstolen har med beaktande av dessa målsättningar, bland annat i sin dom av den 22 juni 1976 i målet 119/75 Terrapin (Rec. 1976, s. 1039), tolkat artiklarna 30 och 36 i fördraget så, att det territoriella skyddet enligt nationella lagar om industriell och kommersiell äganderätt inte får leda till att det är möjligt att isolera de nationella marknaderna med en konstlad avskärmning av medlemsstaternas marknader som följd, och att följaktligen innehavaren av en industriell eller kommersiell äganderätt som är skyddad enligt en medlemsstats lagstiftning inte kan åberopa denna lagstiftning för att hindra import av en vara som lagligen har förts ut på marknaden i en annan medlemsstat av innehavaren själv eller med dennes samtycke.
18 De överväganden som resulterade i denna tolkning av artiklarna 30 och 36 i fördraget gäller inte inom ramen för förbindelserna mellan gemenskapen och Portugal, såsom dessa förbindelser fastställts genom avtalet. En granskning av avtalet visar nämligen att detta, trots att det föreskriver ett ovillkorligt avskaffande av vissa restriktioner för handeln mellan gemenskapen och Portugal, t.ex. kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, inte har samma syfte som EEG-fördraget, vilket, som ovan angivits, syftar till att skapa en gemensam marknad som så långt det är möjligt motsvarar en hemmamarknad.
19 När det gäller avtalet kan följaktligen restriktioner för handeln med varor anses vara befogade för att skydda industriell och kommersiell äganderätt i en situation då sådana begränsningar inte skulle vara befogade inom gemenskapen.
20 I det aktuella fallet är en sådan åtskillnad desto mer nödvändig som de medel som står till gemenskapens förfogande för att inom den gemensamma marknaden uppnå en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten och ett gradvis avskaffande av skillnader i lagstiftningarna, inte har någon motsvarighet inom ramen för förbindelserna mellan gemenskapen och Portugal.
21 Av detta följer att ett förbud mot import till gemenskapen av en vara med ursprung i Portugal, som grundas på skyddet för en upphovsrätt, är befogat enligt artikel 23 första meningen i avtalet inom ramen för den frihandelsordning som har upprättats genom avtalet. Den nationella domstolens iakttagelser ger inte någon hållpunkt för att beteckna utövandet av upphovsrätten i ett fall som det förevarande som ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln enligt andra meningen i den artikeln.
22 Av dessa skäl blir svaret på de två första frågorna följande. Att innehavaren, eller personer som härleder sina rättigheter från denne, utövar sin upphovsrätt, som skyddas av lagstiftningen i en medlemsstat, för att hindra import och saluföring av grammofonskivor som lagligen tillverkats och förts ut på marknaden i Portugal av licenstagare till innehavaren, är befogat för att skydda kommersiell och industriell äganderätt enligt artikel 23 i avtalet. Utövandet utgör följaktligen inte en sådan begränsning av handeln mellan gemenskapen och Portugal som är förbjuden enligt artikel 14.2 i avtalet. Ett sådant utövande utgör inte ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan gemenskapen och Portugal.
23 Med hänsyn till svaren på de första två frågorna behöver den tredje och fjärde frågan inte besvaras.
Beslut om rättegångskostnader
24 De kostnader som har förorsakats Förenade kungarikets, Förbundsrepubliken Tysklands, Danmarks, Frankrikes och Nederländernas regeringar samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
-angående de frågor som genom beslut av den 15 maj 1980 förts vidare av Court of Appeal - följande dom:
Att innehavaren, eller personer som härleder sina rättigheter från denne, utövar sin upphovsrätt, som skyddas av lagstiftningen i en medlemsstat, för att hindra import och saluföring av grammofonskivor som lagligen tillverkats och förts ut på marknaden i Portugal av licenstagare till innehavaren, är befogat för att skydda kommersiell och industriell äganderätt enligt artikel 23 i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Portugal (EGT nr L 301, 1972). Utövandet utgör följaktligen inte en sådan handelsrestriktion som är förbjuden enligt artikel 14.2 i avtalet. Ett sådant utövande utgör inte ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan gemenskapen och Portugal i den mening som avses i artikel 23.
Full & Egal Universal Law Academy