Sammanfattning
Parter
Föremål för talan
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Statligt stöd - stödplaner - anmälan föreligger inte - genomförande före kommissionens slutgiltiga beslut - kommissionens behörighet till åläggande - vägran att rätta sig efter åläggande - följder
(artikel 93.2 och 93.3 i EEG-fördraget)
2. Statligt stöd - begrepp - ekonomiskt bidrag från en medlemsstat till ett företag - bedömningsgrund - företagets ställning med hänsyn till kapitalmarknaden
(artikel 92 i EEG-fördraget)
3. Statligt stöd - begrepp - exportstöd
(artiklarna 92-94 och 112 i EEG-fördraget)
4. Statligt stöd - påverkan på handeln mellan medlemsstaterna - exportstöd
(artikel 92 i EEG-fördraget)
5. Statligt stöd - påverkan på handeln mellan medlemsstaterna - bedömningsgrunder
(artikel 92 i EEG-fördraget)
6. Gemenskapsrätt - principer - rätten till försvar - tillämpning på administrativa förfaranden som har inletts av kommissionen - granskning av stödplaner - räckvidd
(artikel 93.2 i EEG-fördraget)
7. Statligt stöd - förbud - undantag - stöd som kan anses förenligt med den gemensamma marknaden - kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - hänvisning till gemenskapssammanhang
(artikel 92.3 i EEG-fördraget)
8. Statligt stöd - återvinning av rättsstridigt stöd - åsidosättande av proportionalitetsprincipen - föreligger inte - tillämpning av nationell rätt - förutsättningar och gränser
(artikel 93.2 första stycket i EEG-fördraget)
Sammanfattning
1. Om kommissionen fastställer att en statlig stödåtgärd har vidtagits eller ändrats utan att den har underrättats om detta enligt den skyldighet som föreskrivs i artikel 93.3 i fördraget, är kommissionen, efter att ha gett den berörda medlemsstaten tillfälle att yttra sig i ärendet, behörig att genom ett interimistiskt beslut ålägga denna medlemsstat att i avvaktan på resultatet av granskningen av stödet omedelbart inställa utbetalningen av detta och till kommissionen inom den tidsfrist som denna fastställer överlämna alla handlingar, upplysningar och uppgifter som behövs för att granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen har samma behörighet att meddela åläggande, om den har underrättats om stödet men den berörda medlemsstaten, utan att invänta utgången av det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3 i fördraget, genomför stödet i strid med förbudet i punkt 3 i denna artikel.
Om medlemsstaten helt och hållet rättar sig efter åläggandet från kommissionen att överlämna alla begärda upplysningar, skall kommissionen enligt det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3 i fördraget granska huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden. Om medlemsstaten däremot trots åläggandet från kommissionen underlåter att överlämna dessa upplysningar, är kommissionen behörig att avsluta förfarandet och att på grundval av de uppgifter som den har besluta huruvida stödet är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden. I beslutet kan det i förekommande fall föreskrivas att det stödbelopp som redan har utbetalats skall återvinnas.
Om medlemsstaten underlåter att inställa utbetalningen av stödet trots kommissionens åläggande, har kommissionen rätt att hänskjuta ärendet direkt till domstolen för att få denna överträdelse av fördraget fastställd samtidigt som kommissionen fortsätter sin granskning av stödet i sak. Ett sådant hänskjutande är motiverat på grund av ärendets brådskande karaktär, eftersom beslutet om åläggande har fattats efter det att den berörda medlemsstaten getts tillfälle att yttra sig och alltså vid slutet av ett kontradiktoriskt administrativt förfarande såsom när det gäller möjligheten till talan enligt artikel 93.2 andra stycket i fördraget. Denna talan är endast en variant av talan om fördragsbrott som särskilt har anpassats till de speciella problem som statligt stöd utgör för konkurrensen inom den gemensamma marknaden.
2. För att avgöra om ekonomiskt bidrag från en medlemsstat till ett företag utgör statligt stöd är det relevanta kriteriet om företaget kunde ha erhållit beloppen i fråga på kapitalmarknaden.
3. Så snart som ett statligt stöd påverkar handeln mellan medlemsstaterna skall artiklarna 92-94 i fördraget tillämpas på stödet, även om detta kan betecknas som exportstöd i den mening som avses i artikel 112 som avser harmonisering av nationella exportstöd inom ramen för den gemensamma handelspolitiken.
4. Med hänsyn till det ömsesidiga beroendet mellan de marknader som gemenskapsföretagen är verksamma inom, kan det inte uteslutas att ett statligt stöd till ett företag som exporterar huvuddelen av sin produktion till länder utanför gemenskapen kan snedvrida konkurrensen inom gemenskapen. Exporten av en del av det berörda företagets produktion till tredje land är nämligen bara en av flera omständigheter som skall bedömas i detta sammanhang.
5. Det statliga stödets relativt obetydliga belopp eller det mottagande företagets relativt ringa storlek utesluter inte på förhand möjligheten att handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas.
6. Iakttagandet av rätten till försvar i varje förfarande som inleds mot en person och som kan resultera i en rättsakt som går denna person emot, är en grundläggande gemenskapsrättslig princip som måste säkerställas även om särskilda regler saknas. Tillämpad på kommissionens granskning av stödplaner kräver denna princip att medlemsstaten i fråga ges tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på de yttranden som berörd tredje man har avgett enligt artikel 93.2 i fördraget och på vilka kommissionen avser att grunda sitt beslut. I den mån som medlemsstaten inte har getts tillfälle att kommentera sådana yttranden kan kommissionen inte ta hänsyn till dessa i sitt beslut mot denna medlemsstat utan att åsidosätta rätten till försvar. För att ett sådant åsidosättande skall leda till en ogiltigförklaring krävs emellertid att förfarandet utan denna oegentlighet hade kunnat leda till ett annat resultat.
7. Inom ramen för artikel 92.3 i fördraget har kommissionen en omfattande befogenhet att företa skönsmässig bedömning vars utövande innebär ekonomiska och sociala bedömningar som måste
utföras i ett gemenskapssammanhang.
8. Återvinning av ett rättsstridigt stöd kan i princip inte betraktas som en oproportionerlig åtgärd i förhållande till målen för fördragets bestämmelser om statligt stöd. Återvinningen skall äga rum enligt relevanta processuella bestämmelser i nationell rätt, dock under förutsättning att dessa bestämmelser tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör den av gemenskapsrätten fordrade återvinningen i praktiken omöjlig.
Parter
Mål C-142/87
Belgien, företrätt av avdelningschefen Robert Hoebaer, ministeriet för utrikesärenden, utrikeshandel och utvecklingssamarbete, i egenskap av ombud, biträdd av advokaterna Lambert Matray och Charly Hanot, Liège, och advokaten Gerald Schubert, Köln, med delgivningsadress i Luxemburg hos Belgiens ambassad, 4, rue des Girondins,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Antonio Abate och Hendrik van Lier, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Georgios Kremlis, Centre Wagner, Kirchberg,
svarande.
Föremål för talan
Talan avser ogiltigförklaring av beslut 87/507/EEG av den 4 februari 1987, i vilket kommissionen fann att det stöd som i olika former lämnats av den belgiska staten till ett företag inom stålrörsindustrin var rättsstridigt och oförenligt med den gemensamma marknaden samt i vilket kommissionen föreskrev att stödet skulle återvinnas.
Domskäl
1 Genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 8 maj 1987, har Belgien i enlighet med artikel 173 första stycket i EEG-fördraget yrkat ogiltigförklaring av beslut 87/507/EEG av den 4 februari 1987, i vilket kommissionen fann att det ekonomiska stöd som i olika former lämnats av den belgiska staten till företaget SA des Usines à tubes de la Meuse-Tubemeuse (i fortsättningen "Tubemeuse") var ett rättsstridigt stöd, eftersom det förfarande som föreskrivs i artikel 93.3 i EEG-fördraget inte iakttagits och eftersom stödet var oförenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 92 i EEG-fördraget, och därför skulle återvinnas.
2 Enligt det angripna beslutet har företaget Tubemeuse, som grundades 1911 i Liègeområdet, inriktat sig på tillverkning av sömlösa stålrör för oljeindustrin. Efter att redan på 70-talet ha känt av vissa svårigheter blev läget kritiskt för Tubemeuse runt 1979, vilket medförde att vissa privata aktieägare trädde tillbaka och ersattes av den belgiska staten som kom att äga 72 % av aktiekapitalet.
3 Sedan de nya aktieägarna i Tubemeuse beslutat om en industriell omstrukturering av företaget och en förnyelse av dess produktionsapparat, godkände kommissionen 1982 ett stödpaket från den belgiska staten för att genomföra ett investeringsprogram som skulle säkerställa företagets framtid inom ramen för två medel- och långfristiga avtal med Sovjetunionen.
4 De resultat som man hade hoppats på genom ansträngningarna att modernisera Tubemeuse uteblev och försämringen av läget ledde till att de privata aktieägarna helt trädde tillbaka och att den belgiska staten förvärvade nästan samtliga aktier i Tubemeuse.
5 I det angripna beslutet anförde kommissionen att den belgiska regeringen den 19 juli 1984 i enlighet med artikel 93.3 underrättade kommissionen om sin avsikt att öka Tubemeuses kapital och att teckna sig för en emission av villkorat vinstandelsberättigade konvertibla obligationer. Den belgiska regeringen genomförde de nämnda ekonomiska stödåtgärderna, som anmälts på planeringsstadiet, innan det av kommissionen under tiden enligt artikel 93.2 inledda förfarandet lett fram till ett slutgiltigt beslut. Enligt kommissionens beslut bekräftade den belgiska regeringen för övrigt i en skrivelse av den 29 juli 1985 att Tubemeuse tidigare erhållit andra offentliga bidrag utan att dessa bidrag anmälts till kommissionen. Dessa bidrag uppgick enligt kommissionens beslut till sammanlagt 9,085 miljarder belgiska franc.
6 Enligt beslutet underrättade vidare den belgiska regeringen kommissionen genom en skrivelse av den 6 juni 1986 om en plan, fortfarande till förmån för Tubemeuse, på konvertering av garantilån på 3,010 miljarder belgiska franc till aktiekapital. Enligt beslutet genomförde den belgiska regeringen slutligen denna åtgärd såvitt avsåg ett belopp på 2,510 miljarder belgiska franc, medan planen ännu var föremål för ett av kommissionen enligt artikel 93.2 inlett förfarande.
7 Enligt beslutet uppgick det totala beloppet för åtgärderna i fråga till omkring 12 miljarder belgiska franc.
8 I det angripna beslutet fastslog kommissionen att det ifrågavarande stödet var rättsstridigt eftersom förfarandet enligt artikel 93.3 inte iakttagits. Enligt kommissionen var stödet dessutom materiellt sett oförenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.1 och omfattades inte av något av de undantag som föreskrivs i artikel 92.3. På dessa två grunder föreskrev kommissionen att den belgiska staten skulle återvinna stödet och inom två månader underrätta kommissionen om de vidtagna åtgärderna.
9 Som grunder för sin talan har den belgiska regeringen anfört följande:
a) Det omtvistade ekonomiska bidraget är inte något stöd.
b) Om det är ett stöd, är det fråga om ett exportstöd som alltså regleras av artikel 112 i EEG-fördraget men inte av artikel 92-94 i detta fördrag.
c) Handeln mellan medlemsstaterna har inte påverkats i den mening som avses i artikel 92.1.
d) Under den kontradiktoriska granskningen av stödet enligt artikel 93.2 åsidosattes den belgiska regeringens rätt till försvar.
e) Den angripna rättsakten är meningslös, eftersom Tubemeuse då rättsakten antogs var föremål för förhandling om offentligt ackord.
f) Det ifrågavarande ekonomiska bidraget var motiverat enligt artikel 92.3 a och c.
g) Återvinning av stödet var omöjligt på grund av den ackordsförhandling som Tubemeuse var föremål för.
10 Kommissionen har hävdat att den grunden att det omtvistade ekonomiska bidraget var motiverat enligt artikel 92.3 a och c inte kan prövas.
11 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i tvisten, rättegångens förlopp och parternas grunder och argument hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.
Invändningen mot upptagande till prövning
12 Den ifrågavarande invändningen mot upptagande till prövning gjordes först mot sökandens talan i dess helhet, men begränsades av kommissionen i dess duplik och vid den muntliga förhandlingen inför domstolen till att endast avse de grunder som riktar sig mot fastställandet i den angripna rättsakten av att det ifrågavarande stödet inte kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden enligt bestämmelserna i artikel 92.3 a och c.
13 Kommissionen har hävdat att detta fastställande endast utgör en subsidiär och överflödig grund för den angripna rättsakten. Enligt kommissionen är den huvudsakliga och tillräckliga grunden för rättsakten det förhållandet att det ifrågavarande stödet är rättsstridigt, eftersom det med överträdelse av förbudet i artikel 93.3 genomfördes innan det enligt denna bestämmelse inledda förfarandet avslutats. Även om det ifrågavarande stödet materiellt sett enligt artikel 92.3 a och c skulle vara förenligt med den gemensamma marknaden, kan detta förhållande enligt kommissionen inte undanröja stödets rättsstridighet på grund av överträdelsen av artikel 93.3.
14 Det skall anmärkas att domstolen, när det gäller följderna av överträdelser av denna bestämmelse, klargjorde följande i sin dom av den 14 februari 1990 i målet C-301/87 Frankrike mot kommissionen (Rec. 1990, s. I-307).
15 Om kommissionen fastställer att en stödåtgärd har vidtagits eller ändrats utan att den har underrättats om detta, är kommissionen, efter att ha gett den berörda medlemsstaten tillfälle att yttra sig i ärendet, behörig att genom ett interimistiskt beslut ålägga denna medlemsstat att i avvaktan på resultatet av granskningen av stödet omedelbart inställa utbetalningen av detta och till kommissionen inom den tidsfrist som denna fastställer överlämna alla handlingar, upplysningar och uppgifter som behövs för att granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.
16 Kommissionen har samma behörighet att meddela åläggande, om den har underrättats om stödet men den berörda medlemsstaten, utan att invänta utgången av det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3, genomför stödet i strid med förbudet i punkt 3 i denna artikel.
17 Om medlemsstaten helt och hållet rättar sig efter åläggandet från kommissionen, skall denna enligt det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3 granska huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.
18 Om medlemsstaten trots åläggandet från kommission underlåter att överlämna de begärda upplysningarna, är kommissionen behörig att avsluta förfarandet och att på grundval av de uppgifter som den har besluta huruvida stödet är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden. I beslutet kan det i förekommande fall föreskrivas att det stödbelopp som redan har utbetalats skall återvinnas.
19 Om medlemsstaten underlåter att inställa utbetalningen av stödet, har kommissionen rätt att hänskjuta ärendet om denna överträdelse av fördraget direkt till domstolen samtidigt som kommissionen fortsätter sin granskning i sak. Ett sådant hänskjutande är motiverat på grund av ärendets brådskande karaktär, eftersom beslutet om åläggande har fattats efter det att den berörda medlemsstaten getts tillfälle att yttra sig och alltså vid slutet av ett kontradiktoriskt administrativt förfarande såsom när det gäller möjligheten till talan enligt artikel 93.2 andra stycket. Denna talan är endast en variant av talan om fördragsbrott som särskilt har anpassats till de speciella problem som statligt stöd utgör för konkurrensen inom den gemensamma marknaden.
20 Med hänsyn till det anförda kan domstolen inte godta kommissionens argument, enligt vilket den oegentlighet som förekommit genom att stödet genomfördes innan förfarandet enligt artikel 93.3 avslutats gör stödet rättsstridigt och därigenom gör det överflödigt att granska dettas förenlighet med artikel 92.3.
21 Härav följer att domstolen inte kan godta invändningen om att de grunder för sökandens talan som avser tillämpningen av artikel 92.3 inte kan prövas. Samtliga grunder för sökandens talan skall följaktligen prövas.
Frågan om det omtvistade ekonomiska bidraget har stödkaraktär
22 I det angripna beslutet fann man att företagets ekonomiska ställning var osäker, att den sektor inom vilken det verkade uppvisade betydande strukturell överkapacitet och att läget på oljemarknaden hade lett till minskad borrningsverksamhet och minskad efterfrågan på sömlösa rör. Under dessa omständigheter skulle ingen privat investerare ha tillskjutit kapital. De ovannämnda åtgärderna från den belgiska statens sida utgjorde följaktligen enligt beslutet statligt stöd som måste bedömas på grundval av artikel 92.
23 Som första grund för sin talan har den belgiska staten gjort gällande att artikel 92.1 tillämpades felaktigt, eftersom det omtvistade ekonomiska bidraget inte utgör ett stöd i den mening som avses i denna bestämmelse utan ett normalt tillskott av en aktieägare till bolaget.
24 Till stöd för denna grund har den belgiska regeringen anfört att dess åtgärder till förmån för Tubemeuse inte utgör något egentligt stöd utan är en logisk följd av det omfattande omstrukturerings- och moderniseringsprogrammet för företaget och ett fullföljande av det investeringsprogram som kommissionen själv gav tillstånd till 1982. Kommissionen underrättades då om investeringsplanen, trots att den belgiska regeringen inte hade någon skyldighet att göra detta eftersom det inte var fråga om något statligt stöd. Den belgiska regeringens omtvistade bidrag till Tubemeuse utgör därför den normala reaktionen hos varje investerare vars ursprungliga investering står på spel.
25 Det skall erinras om att enligt fast rättspraxis kan statsmaktens kapitaltilldelning, av vilket slag denna än är, till företag utgöra statligt stöd när de villkor som anges i artikel 92 i fördraget är uppfyllda (se domarna av den 14 november 1984 i målet 323/82 Intermills mot kommissionen, Rec. 1984, s. 3809 och den 13 mars 1985 i förenade målen 296/82 och 318/82 Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, Rec. 1985, s. 809).
26 Det relevanta kriteriet för att avgöra om sådana åtgärder utgör statligt stöd - vilket kriterium anges i kommissionens beslut och vars giltighet för övrigt inte har bestritts av den belgiska regeringen - avser möjligheterna för företaget att erhålla de ifrågavarande beloppen på kapitalmarknaden.
27 I förevarande fall framgår det av den angripna rättsakten i förening med övriga handlingar i målet att Tubemeuse - förutom att dess produktionsapparat var tekniskt föråldrad, vilket nödvändiggjorde 1982 års omfattande moderniseringsprogram som genomfördes tack vare det då av kommissionen godkända ekonomiska bidraget från statsmakten - sedan 1979 hade att brottas med strukturella ekonomiska svårigheter. Alltför höga produktionskostnader, en rad förlustrika räkenskapsår med ständigt negativa rörelseresultat, dålig likviditet och hög skuldsättning ledde till att nästan alla privata aktieägare trädde tillbaka från detta företag.
28 Det har vidare inte bestritts att sektorn för huvudsakligen för oljeprospektering avsedda sömlösa stålrör befann sig i en kris som kännetecknades av omfattande överkapacitet i producentländerna och av ny produktionskapacitet i utvecklings- och statshandelsländerna. De restriktioner som Förenta staterna införde för importen av stålrör till sitt territorium samt oljeprisfallet på världsmarknaden, vilket bidrog till en minskning av borrningsverksamheten, ledde dessutom till minskad efterfrågan på de ifrågavarande rören och följaktligen till ett avsevärt prisfall på dessa och en minskning av världsproduktionen av sådana rör. Av dessa skäl eftersträvade de andra medlemsstaterna en minskning av sin produktionskapacitet inom denna sektor.
29 Under dessa omständigheter tyder ingenting på att något misstag låg till grund för kommissionens bedömning att Tubemeuses lönsamhetsutsikter inte var sådana att de föranledde privata investerare som var verksamma under normala marknadsekonomiska villkor att inlåta sig på de ifrågavarande ekonomiska åtgärderna, att det var föga sannolikt att Tubemeuse kunde erhålla de för dess överlevnad nödvändiga beloppen på kapitalmarknaden och att den belgiska regeringens kritiserade åtgärder till förmån för Tubemeuse därför utgjorde statligt stöd.
30 Härav följer att den första grunden inte kan godtas.
Artikel 92.1 i fördraget
31 Sökandestaten har hävdat att även om åtgärderna i fråga utgör ett statligt stöd är detta ett exportstöd, eftersom Tubemeuse exporterade 90 % av sin produktion till tredje land. Stödet regleras därför av artikel 112, vilket utesluter en tillämpning av artikel 92-94.
32 Det skall i detta hänseende anmärkas att oberoende av frågan om det omtvistade stödet kan betraktas som exportstöd utesluter inte artikel 112, som avser harmonisering av nationellt exportstöd inom ramen för den gemensamma handelspolitiken, tillämpningen av artikel 92-94. Det kan nämligen inte uteslutas att ett exportstöd påverkar handeln mellan medlemsstaterna.
33 Enligt den belgiska regeringen kan det ekonomiska bidraget i fråga varken påverka handeln mellan medlemsstaterna eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden eftersom 90 % av Tubemeuses produktion exporteras till länder utanför gemenskapen, även om, såsom anges i det angripna beslutet, företagets produktion av sömlösa rör utgör 17 % av gemenskapsproduktionen.
34 Enligt den belgiska regeringen omstrukturerades företaget för att framförallt leverera varor till den sovjetiska marknaden. Av det skälet kan inte den på så sätt skapade nya produktionskapaciteten översvämma den gemensamma marknaden och handeln inom gemenskapen kan inte påverkas av de av den belgiska staten vidtagna, ifrågasatta åtgärderna. I detta hänseende saknar därför det angripna beslutet enligt den belgiska regeringen tillräcklig motivering.
35 Till en början skall det anmärkas att det med hänsyn till det ömsesidiga beroendet mellan de marknader som gemenskapsföretagen är verksamma inom inte kan uteslutas att ett stöd kan snedvrida konkurrensen inom gemenskapen, även om det företag som gynnas exporterar huvuddelen av sin produktion till länder utanför gemenskapen. Exporten av en del av det berörda företagets produktion till tredje land är nämligen bara en av flera omständigheter som skall bedömas i detta sammanhang.
36 I förevarande fall konstaterade kommissionen i det angripna beslutet att den verksamhet som producenter av sömlösa rör inom gemenskapen bedriver huvudsakligen är inriktad på export till länder utanför gemenskapen, men underströk samtidigt att gemenskapsmarknaden fortsätter att erbjuda avsättningsmöjligheter.
37 Kommissionen har vidare gjort gällande att sektorn för sömlösa rör på global nivå upplever ett läge med kris, tillbakagång och ökad konkurrens, vilket läge präglas av kraftig överkapacitet i produktionsländerna med därav följande instabila priser. Detta läge förstärks av de av Förenta staterna införda importrestriktionerna och av den nya produktionskapaciteten i utvecklings- och statshandelsländerna. Varje fördel som ges ett företag inom denna sektor är därför enligt kommissionen ägnad att förbättra dess konkurrensläge i förhållande till andra företag.
38 Enligt det angripna beslutet var det i detta allmänna sammanhang det nya, uttalade målet för Tubemeuse, vars produktion av sömlösa rör utgjorde en betydande del av gemenskapsproduktionen och vars export uppgick till ca 90 % av dess omsättning, att dra sig tillbaka från den sovjetiska marknaden, som bedömdes som inte tillräckligt lönsam, och att med hjälp av det beviljade stödet inrikta sig på nya marknader. Det kunde alltså rimligtvis förutses att Tubemeuse hädanefter skulle inrikta sin verksamhet på gemenskapens inre marknad.
39 I detta hänseende har kommissionen vid förhandlingen inför domstolen, utan att bli motsagd av den belgiska regeringen, tillagt att under det första halvåret 1988 Tubemeuses export till Sovjetunionen fallit till 33,3 % av företagets totalproduktion medan dess export till länderna inom gemenskapen uppgick till 31,8 % av totalproduktionen.
40 Mot bakgrund av dessa omständigheter är kommissionens bedömning i det angripna beslutet att det Tubemeuse beviljade stödet var ägnat att inverka på konkurrensläget för gemenskapsföretagen inom denna sektor och att därmed påverka handeln och snedvrida konkurrensen i den mening som avses i artikel 92.1, tillräckligt motiverad och framstår inte som oriktig.
41 När det gäller sökandestatens argument att Tubemeuse inte svarar för 17 % av gemenskapsproduktionen av sömlösa rör utan för väsentligt mindre andel, skall det anmärkas att även om detta påstående stämmer, rubbar det inte på något sätt bedömningen ovan angående det påtalade stödets inverkan på konkurrensläget för gemenskapsföretagen inom denna sektor.
42 Sökandestaten har även hävdat att eftersom det när det gäller statligt stöd inte finns någon regel för hur den tröskel skall fastställas från och med vilken handeln inom gemenskapen påverkas, är det möjligt att åberopa den marknadsandel på 5 % som vanligtvis tillämpas av kommissionen i konkurrensfrågor.
43 Detta argument kan inte godtas. Enligt domarna av den 17 september 1980 i målet 730/79 Philip Morris mot kommissionen (Rec. 1980, s. 2671) och av den 11 november 1987 i målet 259/85 Frankrike mot kommissionen (Rec. 1987, s. 4393) utesluter inte på förhand stödets relativt obetydliga belopp eller det mottagande företagets relativt ringa storlek möjligheten att handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas.
44 Av det anförda följer att denna grund för talan inte är hållbar och därför inte kan godtas.
Grunden som baserar sig på överträdelse av rätten till försvar
45 Sökandestaten har anfört att kommissionen i det angripna beslutet hänvisar till yttrandena från "tre andra medlemsstater och fyra branschorganisationer för stålrörsproducenter" utan att ha lagt fram de ifrågavarande handlingarna och utan att ha gett sökanden tillfälle att kommentera dessa yttranden. Därför är den påverkan som dessa yttranden kan ha haft på kommissionens beslut okänd. Enligt sökandestaten har följaktligen såväl rätten till försvar som principen om en "rättvis rättegång" åsidosatts.
46 Det skall i detta hänseende framhållas att, såsom domstolen funnit i sin fasta rättspraxis och särskilt i domen av den 10 juli 1986 i målet 234/84 Belgien mot kommissionen (Rec. 1986, s. 2263) och i den ovannämnda domen av den 11 november 1987, iakttagandet av rätten till försvar i varje förfarande som inleds mot en person och som kan resultera i en rättsakt som går denna person emot, är en grundläggande gemenskapsrättslig princip som måste säkerställas även om särskilda regler saknas.
47 I ovannämnda domar fann domstolen att denna princip kräver att medlemsstaten i fråga ges tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på de yttranden som berörd tredje man har avgett enligt artikel 93.2 och på vilka kommissionen avser att grunda sitt beslut. Domstolen klargjorde även att i den mån som medlemsstaten inte har getts tillfälle att kommentera sådana yttranden, kan kommissionen inte ta hänsyn till dessa i sitt beslut mot denna stat.
48 För att ett sådant åsidosättande av rätten till försvar skall leda till en ogiltigförklaring krävs emellertid att förfarandet utan denna oegentlighet hade kunnat leda till ett annat resultat. I detta hänseende skall det konstateras att de ifrågavarande yttrandena, som ingetts till domstolen på dennas begäran, inte innehåller något nytt i förhållande till den information som kommissionen redan förfogade över och som den belgiska regeringen kände till. Den omständigheten att den belgiska regeringen inte hade tillfälle att kommentera dessa yttranden, var under sådana förhållanden inte ägnad att inverka på resultatet av det administrativa förfarandet. Inte heller denna grund kan därför godtas.
Grunden som baserar sig på att Tubemeuse, då den angripna rättsakten antogs, var föremål för förhandling om offentligt ackord som innebar avträdelse av Tubemeuses tillgångar
49 Sökandestaten har i andra hand gjort gällande att även om bidraget till Tubemeuse utgör ett stöd som är förbjudet enligt artikel 92.1, är kommissionens beslut meningslöst eftersom företaget, då beslutet fattades, var föremål för förhandling om offentligt ackord som innebar avträdelse av Tubemeuses tillgångar, vilket betyder att företaget i ekonomisk mening hade upphört att existera. Följaktligen kunde inte längre handeln mellan medlemsstaterna påverkas eller konkurrensen snedvridas.
50 Sökandestaten har vidare gjort gällande att stödet, då det angripna beslutet fattades, hade upphört att betalas med anledning av det mottagande företagets insolvens och var slutgiltigt upphävt genom avvecklingen av företagets tillgångar. Genom att man i det angripna beslutet inte tog hänsyn till denna situation baserade sig beslutet på oriktiga uppgifter och var meningslöst i den mån som det föreskrev återvinning av stödet.
51 Det skall i detta hänseende anmärkas att ackordsdomstolen enligt belgisk lag kan tillåta likvidatorn att fortsätta det berörda företagets affärsverksamhet. I förevarande fall har det inte bestritts att Tubemeuse har fortsatt sin produktionsverksamhet, om än i minskad omfattning, under hela ackordsförfarandet, att Tubemeuse varken ekonomiskt eller rättsligt upphört att existera och att Tubemeuse slutligen överlåtits till ett annat företag. Det kan därför inte hävdas att det angripna beslutet var meningslöst.
52 Denna grund kan därför inte godtas.
Artikel 92.3
53 Beträffande tillämpningen av artikel 92.3 a hänvisar kommissionen i det angripna beslutet till en av kommissionen genomförd ingående socioekonomisk analys av de belgiska regionerna (beslut 82/740/EEG av den 22 juli 1982, EGT L 312, s. 18, ändrat genom beslut 85/544/EEG av den 31 juli 1985, EGT L 341, s. 19, båda besluten i fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). Vid denna analys fann kommissionen att Liègeregionen varken uppvisade onormalt låg levnadsstandard eller allvarlig brist på sysselsättning. Den belgiska regeringen har enligt kommissionen varken ifrågasatt denna analys eller efter dess tillkomst lagt fram nya uppgifter som kan ändra bedömningen.
54 När det gäller tillämpningen av artikel 92.3 c framhåller kommissionen i det angripna beslutet att den belgiska statens omtvistade åtgärder till förmån för Tubemeuse inte kunde underlätta utvecklingen av ovannämnda region, eftersom Tubemeuse inte var i stånd att säkerställa sin egen livsduglighet.
55 Den belgiska regeringen har i detta hänseende gjort gällande att de socioekonomiska förutsättningarna har förändrats sedan kommissionen genomförde ovannämnda analys och att undantagsbestämmelserna i artikel 92.3 a och c borde ha tillämpats på stödet, i den mån som detta var avsett att främja den ekonomiska utvecklingen i Liègeregionen, som på senare tid har varit hårt drabbad av fabriksstängningar och bortfall av arbetstillfällen.
56 Sökandens argument kan inte godtas. Det skall erinras om att kommissionen inom ramen för artikel 92.3 har en omfattande befogenhet att företa skönsmässig bedömning, vars utövande innebär ekonomiska och sociala bedömningar som måste utföras i ett gemenskapssammanhang.
57 Med hänsyn till den befogenhet som således tillkommer kommissionen kan man inte godta den av den belgiska regeringen anförda grunden varigenom denna regering endast allmänt angriper de bedömningar som det angripna beslutet grundar sig på, utan att anföra några omständigheter med ledning av vilka dessa bedömningar kan ifrågasättas.
Grunden som baserar sig på omöjligheten att omedelbart genomföra det angripna beslutet
58 Sökandestaten har hävdat att det är omöjligt att omedelbart genomföra kommissionens beslut, i den mån som det i detta föreskrivs återvinning av det omtvistade stödet. En återvinning av stöd som har getts i strid med fördraget kan nämligen endast ske i enlighet med den nationella rättens bestämmelser i ämnet. I det här fallet hindrade det ackordsförfarande som Tubemeuse var föremål för varje anspråk från den belgiska statens sida. Företagets tillgångar har avträtts till dess fordringsägare och staten har inte längre någon rätt att förordna om en återbetalning av stödet i fråga.
59 Sökanden har tillagt att kommissionens beslut, i likhet med en dom av domstolen, inte kan skapa någon förmånsrätt för den belgiska staten som tillåter denna att till skada för Tubemeuses fordringsägare avvika från de i sådana fall tillämpliga bestämmelserna. Den belgiska staten kan endast inom ramen för ackordsförfarandet anmäla sin fordran i egenskap av icke förmånsberättigad fordringsägare. I den mån som det i det angripna beslutet förordnas om omedelbar återvinning av det påstådda stödet, innebär därför detta beslut ett åsidosättande av de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaterna på bolags- och konkursrättens område.
60 Härtill skall anmärkas att den belgiska regeringens argumentation utgår från att det i det angripna beslutet föreskrivs att det ifrågavarande stödet skall återvinnas som förmånsberättigad fordran. I det angripna beslutet begränsar man sig emellertid till att föreskriva återvinning av stödet utan att fastställa hur detta skall ske.
61 I detta hänseende skall det konstateras att återvinning av ett rättsstridigt lämnat stöd i princip skall äga rum enligt relevanta processuella bestämmelser i nationell rätt, dock under förutsättning att dessa bestämmelser tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör den av gemenskapsrätten fordrade återvinningen i praktiken omöjlig (se dom av den 2 februari 1989 i målet 94/87 kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, Rec. 1989, s. 175).
62 Av detta skäl har för övrigt kommissionen under den muntliga förhandlingen förklarat att den belgiska regeringen fullgjort sina skyldigheter enligt det omtvistade beslutet med avseende på återvinningen av stödet, eftersom denna regering, sedan domstolens ordförande avslagit dess begäran om interimistiskt förordnande, såsom icke förmånsberättigad fordran anmält sin fordran i ackordsförfarandet angående Tubemeuses tillgångar och överklagat den dom varigenom anmälan inte godtogs.
63 Det skall tilläggas att eventuella processuella eller andra svårigheter angående genomförandet av den angripna rättsakten inte kan inverka på dennas lagenlighet.
64 Följaktligen kan inte denna grund godtas.
65 Sökandestaten har vidare gjort gällande att den i det angripna beslutet föreskrivna skyldigheten att återvinna stödet är oproportionerlig i förhållande till målen i artiklarna 92 och 93, eftersom den belgiska statens anmälan av fordran i ackordsförfarandet skulle förorsaka företagets övriga fordringsägare allvarlig skada.
66 Det skall i detta hänseende anmärkas att det följer av domstolens rättspraxis (se exempelvis dom av den 24 februari 1987 i målet 310/85 Deufil mot kommissionen, Rec. 1987, s. 901) att ett upphävande av ett rättsstridigt stöd genom återvinning är den logiska följden av fastställandet av att stödet är rättsstridigt. Följaktligen kan återvinning av ett rättsstridigt lämnat statligt stöd, i syfte att återställa det tidigare läget, i princip inte betraktas som en oproportionerlig åtgärd i förhållande till målen för fördragets bestämmelser om statligt stöd.
67 Inte heller denna grund kan därför godtas.
68 Eftersom ingen av de grunder som anförts av den belgiska regeringen har kunnat godtas, skall sökandens talan i dess helhet ogillas.
Beslut om rättegångskostnader
69 I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Belgien har tappat målet och skall därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
följande dom:
1) Belgiens talan ogillas.
2) Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy