Sammanfattning
Nyckelord
1 Förfarande - Åberopande av nya grunder under rättegången - Skadeståndstalan - Ändring av i siffror angivna yrkanden - Vidareutveckling av de i ansökan upptagna yrkandena - Upptagande till sakprövning
(Domstolens rättegångsregler, artikel 42.2)
2 Förfarande - Förbud mot nya yrkanden under rättegången - Räckvidd - Skadeståndstalan - Yrkande om utjämningsränta till följd av det försämrade penningvärdet - Upptagande till sakprövning
(EG-stadgan för domstolen, artikel 19; domstolens rättegångsregler, artikel 38)
3 Förfarande - Rättskraft - Dom om dröjsmålsränta - Räckvidd - Saknar betydelse för avgörandet om utjämningsränta
4 Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Ogiltighet av den reglering som berövar mjölkproducenter referenskvantiteter inom det system för tilläggsavgifter som inrättats genom förordningarna nr 857/84 och 1371/84 - Skada - Ersättning - Fastställande av utebliven vinst - Rekvisit - Beräkningsmetod
(EG-fördraget, artikel 215 andra stycket (nu artikel 288 andra stycket EG); rådets förordningar nr 1078/77, 857/84 och 764/89; rådets förordning nr 1371/84)
5 Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Ogiltighet av den reglering som berövar mjölkproducenter referenskvantiteter inom det system för tilläggsavgifter som inrättats genom förordningarna nr 857/84 och 1371/84 - Skada - Ersättning - Principer - Verklig liden skada - Värdering - Beräkningsmetod - Domstolens utrymme för skönsmässig bedömning - Bevisbörda
(EG-fördraget, artikel 215 andra stycket (nu artikel 288 andra stycket EG); rådets förordning nr 857/84; kommissionens förordning nr 1371/84)
6 Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Ogiltighet av den reglering som berövar mjölkproducenter referenskvantiteter inom det system för tilläggsavgifter som inrättats genom förordningarna nr 857/84 och 1371/84 - Skada - Ersättning - Period för vilken skadestånd kan utgå
(EG-fördraget, artikel 215 andra stycket (nu artikel 288 andra stycket EG); rådets förordning nr 857/84; kommissionens förordning nr 1371/84)
Sammanfattning
1 Efter det att domstolen inom ramen för en skadeståndstalan har avkunnat en mellandom i vilken gemenskapen har förpliktats att utge ersättning för den skada som sökandena lidit på grund av de ifrågasatta åtgärderna och efter att ett sakkunnigutlåtande avseende bedömningen av den uteblivna vinsten för varje sökande har inkommit, kan inte yrkanden i siffror som har ändrats för att ta hänsyn till det sätt att beräkna skadan som anges i mellandomen och grundas på de statistiska uppgifter som den sakkunnige har fastslagit anses ha inkommit för sent, eftersom de framstår som en tillåten, till och med nödvändig, utvidgning av yrkandena i ansökan, särskilt därför att domstolen inledningsvis i mellandomen för första gången fastställde de omständigheter som är nödvändiga för att beräkna skadan och vidare därför att skadans exakta beskaffenhet och den exakta metoden för att beräkna de skadestånd som skulle utgå ännu inte hade diskuterats.
(se punkterna 38 och 39)
2 Det framgår av artikel 19 i EG-stadgan för domstolen och artikel 38 i rättegångsreglerna, enligt vilka nya yrkanden inte får framställas under rättegången, att tilläggsyrkanden avseende utjämningsränta inte kan tas upp till sakprövning, om de för första gången framställs under rättegången och särskilt efter det att en mellandom har avkunnats. Skadeståndet inom ramen för ett utomobligatoriskt ansvar har till syfte att i så hög grad som möjligt återställa den skadelidandes egendom. När villkoren för utomobligatoriskt ansvar är uppfyllda förefaller en ändring av de i siffror angivna yrkandena på grund av ett yrkande om utjämningsränta till följd av det försämrade penningvärdet - vilket är ett yrkande som har framställts efter den mellandom varigenom gemenskapens ansvar fastställts - såsom en nödvändig ändring av de yrkanden som upptagits i inlagan och skall därför tas upp till sakprövning.
(se punkterna 47 och 50-52)
3 Inom ramen för en skadeståndstalan skall det skiljas mellan dröjsmålsränta och utjämningsränta. Ett beslut av domstolen om dröjsmålsränta kan således inte påverka avgörandet om utjämningsränta.
(se punkt 55)
4 Den för sökandena uteblivna vinsten, som beror på ogiltigheten av förordning nr 857/84 om allmänna regler för tillämpningen av tilläggsavgiften på mjölk sådan som den kompletterats genom förordning nr 1371/84, eftersom det i dessa förordningar inte föreskrevs att en referenskvantitet skulle tilldelas den kategori producenter som sökanden tillhör, består av skillnaden mellan å ena sidan de inkomster som de skulle ha erhållit från mjölkleveranser som de skulle ha utfört om de fått de referenskvantiteter de hade rätt till under perioden mellan den 1 april 1984, då förordning nr 857/84 trädde i kraft, och den 29 mars 1989, då förordning (EEG) nr 764/89 om ändring av förordning nr 857/84 trädde i kraft, (hypotetiska inkomster) samt, å andra sidan, de inkomster som de faktiskt erhöll från mjölkleveranser under perioden utan hänsyn till någon referenskvantitet, med tillägg för de inkomster som de erhöll eller kunde ha erhållit under samma period från eventuella ersättningsverksamheter (alternativa inkomster).
För att kunna beräkna de hypotetiska inkomsterna måste de hypotetiska referenskvantiteterna beaktas, vilka skall beräknas på grundval av de kvantiteter som låg till grund för bestämmandet av det bidrag för avstående från saluförande som införts genom förordning nr 1078/77. Dessa kvantiteter skall ökas med 1 procent, och på dem skall tillämpas en sådan nedsättningssats som motsvarar de nedsättningssatser som tillämpas på de producenter som avses i artikel 2 i förordning nr 857/84. Vid beräkningen av de inkomster som de skulle ha uppburit under normala omständigheter skall som beräkningsgrund användas lönsamheten för ett representativt jordbruk av den typ som var och en av sökandena bedriver, varvid hänsyn i detta avseende kan tas till den nedsatta lönsamhet som i allmänhet kännetecknar ett sådant jordbruk under den period då mjölkproduktionen påbörjas. De alternativa inkomsterna inbegriper de inkomster som sökandena faktiskt erhållit från ersättningsverksamheter (faktiska alternativa inkomster) och de inkomster som de hade kunnat erhålla genom att i rimlig omfattning ägna sig åt sådana verksamheter (genomsnittliga alternativa inkomster).
(se punkterna 60-62 och 92-94)
5 Eftersom skadestånd har till syfte att i så hög grad som möjligt återställa den skadelidandes ekonomiska ställning då han har drabbats av rättsstridigt handlande från gemenskapsinstitutionernas sida, måste den uteblivna vinst som sökandena drabbats av på grund av ogiltigheten av förordningarna nr 857/84 och 1371/84 så långt som möjligt uppskattas på grundval av de individuella uppgifter och siffror som återspeglar den faktiska situation som varje sökande och hans jordbruk befann sig i. De inkomster som sökandena skulle ha erhållit från mjölkleveranserna om de hade haft en mjölkproduktion motsvarande de referenskvantiteter de hade rätt till är hypotetiska inkomster som på grund av sin beskaffenhet endast kan fastställas genom genomsnittliga statistiska uppgifter för ett representativt jordbruk av den typ som var och en av sökandena bedriver. En sådan metod är även giltig för de alternativa inkomsterna, eftersom de skall inbegripa de genomsnittliga alternativa inkomster som sökandena hade kunnat erhålla genom att i rimlig omfattning ägna sig åt ersättningsverksamheter.
Eftersom såväl de hypotetiska som de alternativa inkomsterna, som har bestämts på grundval av de statistiska värdena, endast återspeglar den genomsnittliga situationen för den kategori jordbruk som sökandenas jordbruk tillhör, möjliggör användningen av faktiska siffror - till den del dessa är tillgängliga - emellertid en mer exakt inblick i den enskilda situationen för var och en av sökandena och kan följaktligen inte bortses ifrån. Dessutom är den uteblivna vinsten inte resultatet av en enkel matematisk beräkning, utan resultatet av en operation där invecklade ekonomiska uppgifter bedöms och värderas. Domstolen har ett stort utrymme att skönsmässigt bedöma vilka siffror och statistiska uppgifter som skall beaktas och framför allt hur dessa skall användas vid beräkningen och uppskattningen av skadan.
Eftersom bedömningen av den uteblivna vinsten väsentligen är hypotetisk, spelar sålunda sakkunnigutlåtandet en avgörande roll när ingen av parterna kan visa riktigheten av de uppgifter eller siffror som den har åberopat och som är stridiga.
(se punkterna 63-66, 75-79 och 84)
6 Den period som skall beaktas vid bedömningen av skadan som sökandena lidit på grund av att förordningarna nr 857/84 och 1371/84 är ogiltiga är perioden från och med den 1 april 1984 till och med den 29 mars 1989, under vilken sökandena skulle ha erhållit inkomster från mjölkleveranser som de utfört om de hade fått de referenskvantiteter de hade rätt till. Den period som skadeståndet avser börjar emellertid för varje sökande den dag då hans åtagande att avstå från saluförande löpte ut och slutar den dag då han faktiskt återupptog mjölkproduktionen, dock senast den 29 mars 1989. Efter denna dag kan det sena återupptagandet av mjölkproduktionen inte under några omständigheter tillskrivas gemenskapen.
(se punkterna 85, 86, 89, 265 och 268)
Full & Egal Universal Law Academy