Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - lika lön - artikel 119 i fördraget - tillämplighet på privata yrkespensionssystem - fastställt i en dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88 - verkningar som är begränsade till att gälla sådana förmåner som är hänförliga till anställningsperioder som inträffar efter avkunnandet av nämnda dom - begränsning även i fråga om värdet på överförda förmåner och förmåner i form av engångsbelopp
(artikel 119 i EEG-fördraget)
2. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - lika lön - lön - begrepp - arbetsgivares avgifter som erläggs inom ramen för fondfinansierade yrkespensionssystem med förmåner som är bestämda till sin storlek - omfattas inte
(artikel 119 i EEG-fördraget)
Sammanfattning
1. I enlighet med domen av den 17 maj 1990 i mål C-262/88 Barber kan den direkta effekten av artikel 119 i fördraget åberopas för att kräva likabehandling i fråga om yrkespensioner endast såvitt avser sådana förmåner som är hänförliga till anställningsperioder efter dagen för avkunnandet av nämnda dom, med undantag för fall där arbetstagaren eller dennes rättsinnehavare före nämnda dag har väckt talan eller anfört ett enligt tillämplig nationell rätt motsvarande klagomål. Denna begränsning gäller även i fråga om fastställandet av värdet på överförda pensionsförmåner eller pensionsförmåner i form av engångsbelopp inom ramen för ett privat yrkespensionssystem.
2. Det förhållandet att det vid avgörandet av hur ett fondfinansierat yrkespensionssystem med till sin storlek bestämda förmåner skall finansieras tas hänsyn till olika försäkringsmatematiska faktorer för kvinnor och män - som t.ex. den omständigheten att kvinnor i genomsnitt lever längre än män - till följd varav arbetsgivaren erlägger högre avgifter för kvinnliga än manliga arbetstagare och de belopp som de manliga arbetstagarna har rätt till vid
överföring av förvärvade rättigheter och omvandling av en del av pensionen till ett engångsbelopp blir lägre än dem som de kvinnliga arbetstagarna har rätt till, omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 119 i fördraget.
Även om nämligen såväl de pensioner uppgående till ett bestämt belopp som arbetsgivaren förbinder sig att betala som arbetstagarnas avgifter till det avgiftsfinansierade systemet omfattas av begreppet lön enligt artikel 119 och skall vara lika stora för kvinnliga som manliga arbetstagare, förhåller det sig annorlunda med arbetsgivarens avgifter, som är avsedda att säkerställa att det finns finansiellt underlag till täckande av kostnaderna för de utlovade pensionerna, så att dessa kan betalas ut i framtiden.
Parter
I mål C-152/91
har Industrial Tribunal i Leeds (Förenade kungariket) till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
David Neath
och
Hugh Steeper Ltd.
Begäran avser tolkningen av artikel 119 i EEG-fördraget och begränsningen i tiden av verkningarna av domstolens dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88 Barber (Rec. s. I-1889).
DOMSTOLEN
sammansatt av ordföranden O. Due, avdelningsordförandena G. F. Mancini, J. C. Moitinho de Almeida, M. Díez de Velasco och D. A. O. Edward samt domarna C. N. Kakouris, R. Joliet, F. A. Schockweiler, G. C. Rodríguez Iglesias, F. Grévisse, M. Zuleeg, P. J. G. Kapteyn och J. L. Murray,
generaladvokat: W. Van Gerven,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein och avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,
som beaktat de skriftliga yttrandena från
- David Neath genom the Honourable Michael J. Beloff, QC, C. Lewis och S. Moore, barristers,
- Hugh Steeper Ltd genom D. Pannick, barrister,
- Förenade kungarikets regering genom J. E. Collins, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, och S. Richards, barrister,
- den nederländska regeringen genom generalsekreteraren B. R. Bot, utrikesministeriet, i egenskap av ombud,
- den tyska regeringen genom E. Röder, Ministerialrat vid förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud,
- den irländska regeringen genom L. J. Dockery, Chief State Solicitor, i egenskap av ombud, och A. O'Caoimh, BL,
- den danska regeringen genom juridiske rådgivaren J. Molde, utrikesministeriet, i egenskap av ombud,
- Europeiska gemenskapernas kommission genom K. Banks, rättstjänsten, i egenskap av ombud,
som beaktat förhandlingsrapporten,
som vid sammanträde den 26 januari 1993 hört de muntliga yttrandena från D. Neath, Hugh Steeper Ltd, Förenade kungarikets regering, företrädd av Sir Nicholas Lyell, QC, Attorney General, S. Richards och N. Paines, barristers, samt av J. E. Collins, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, den nederländska regeringen, företrädd av biträdande juridiska rådgivarna J. W. de Zwaan och T. Heukels, utrikesministeriet, båda i egenskap av ombud, den tyska regeringen, den irländska regeringen, företrädd av J. Cooke, SC, och A. O'Caoimh, BL, båda i egenskap av ombud, den danska regeringen samt kommissionen och
som hört generaladvokatens förslag till avgörande vid sammanträde den 28 april 1993,
meddelar följande
Domskäl
dom
1 Genom ett beslut av den 13 maj 1991, som kom in till domstolen den 10 juni 1991, har Industrial Tribunal i Leeds i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt tre frågor om tolkningen av artikel 119 i nämnda fördrag och domstolens dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88 Barber (Rec. s. I-1889, nedan kallad "domen i Barber-målet") såvitt gäller begränsningen i tiden av den domens verkningar.
2 Frågorna har ställts inom ramen för en tvist mellan D. Neath och bolaget Hugh Steeper angående villkoren för erhållande av företagspension och överföring av pensionsrättigheter.
3 Neath var anställd hos Hugh Steeper från den 29 januari 1973 till den 29 juni 1990, då han blev uppsagd av ekonomiska skäl. Han var vid denna tidpunkt 54 år och 11 månader gammal. Under sin anställningstid var han först ansluten till ett och därefter till ett annat privat yrkespensionssystem, som båda förvaltades av arbetsgivaren. De rättigheter som Neath förvärvat inom ramen för det första systemet hade överförts till det pensionssystem som han var ansluten till vid tidpunkten för uppsägningen och som i enlighet med avtalet inte var knutet till det nationella inkomstrelaterade pensionssystemet ("contracted-out of State Earnings Related Pension Scheme").
4 Enligt det sistnämnda systemets regler kan manliga arbetstagare inte göra anspråk på full företagspension förrän vid 65 års ålder, medan kvinnliga arbetstagare kan komma i åtnjutande därav redan vid 60 års ålder.
5 Var och en som är ansluten till systemet kan emellertid, med samtycke från arbetsgivaren och pensionssystemets administratörer, när som helst efter det att denne fyllt 50 år avgå från sin anställning i förtid och erhålla en pension som börjar utgå omedelbart men som reduceras i förhållande till den tidsperiod som återstår till normal pensionsålder. Om arbetsgivaren eller administratörerna motsätter sig detta, vilket var förhållandet i Neaths fall, har medlemmen endast rätt att få sina förvärvade pensionsrättigheter överförda till ett annat pensionssystem eller erhålla en uppskjuten pension som börjar utgå vid den normala pensionsålderns inträde, såvida han då inte väljer att få en del av pensionen omvandlad till ett engångsbelopp.
6 Då Neath stod inför detta val upptäckte han med hjälp av de sifferuppgifter han fick del av från pensionssystemet att hans ekonomiska situation, för det fall han valde överföring av pensionsrättigheterna, skulle bli fördelaktigare om domen i Barber-målet tolkades på så sätt att varje manlig arbetstagare som, liksom han själv, gick i pension efter den 17 maj 1990, dvs. dagen för den domens avkunnande, hade rätt till omräkning av pensionen - på samma grundlag som sina kvinnliga kollegor - i förhållande till hela anställningstiden. Skulle den tolkningen gälla enligt vilken denna rätt endast kan göras gällande såvitt gäller anställningsperioder som inträffar efter ifrågavarande datum, skulle nämligen det belopp han har rätt till vara lägre.
7 Neath konstaterade även att oavsett vilken tolkning som blev den förhärskande så skulle värdet av den överförda rättigheten i vart fall vara lägre än för hans kvinnliga kollegor i samma situation, på grund av att det vid beräkningen av det belopp som skall överföras används försäkringsmatematiska faktorer som baseras på beräknad livslängd, vilken är olika för kvinnor och män.
8 På samma sätt skulle han, om han valde att få sin pension uppskjuten och begärde att få den delvis omvandlad till ett engångsbelopp, på grund av samma försäkringsmatematiska faktorer erhålla ett lägre belopp än sin kvinnliga kollega i samma situation.
9 Under åberopande av principen om lika lön för kvinnor och män, som denna kommit till uttryck i artikel 119 i fördraget och tolkats i domstolens dom i Barber-målet, väckte Neath talan vid Industrial Tribunal i Leeds för att bli tillerkänd samma rättigheter som de kvinnor som befann sig i samma situation som han. Mot bakgrund härav har Industrial Tribunal beslutat att förklara målet vilande och att till domstolen ställa följande frågor:
"1. Har artikel 119 och domen i Barber-målet den verkan att en manlig arbetstagare vars anställningsförhållande upphörde den 17 maj 1990 eller vid en senare tidpunkt har rätt till samma pension som han skulle ha fått om han hade varit av kvinnligt kön?
2. Är så förhållandet även såvitt gäller de alternativ han förfogar över inom ramen för pensionssystemet, dvs.
a) att få pensionsförmånen överförd till ett annat system och
b) att erhålla pensionsförmånen i form av ett engångsbelopp?
3. Vid nekande svar på fråga 1 eller 2 eller på båda dessa frågor, vilken hänsyn skall då tas till
a) hans anställningsår fram till den 17 maj 1990 och
b) användandet av könsbaserade försäkringsmatematiska antaganden i pensionssystemet?"
10 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen, rättegångens förlopp och de till domstolen ingivna yttrandena hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.
11 Frågorna kan sammanfattas i två frågeställningar: dels hur domen i Barber-målet skall tolkas såvitt gäller begränsningen i tiden av dess verkningar, dels om det förhållandet att det på området för privata yrkespensionssystem används försäkringsmatematiska faktorer som är olika för kvinnor och män, är förenligt med artikel 119 i fördraget.
Tolkningen av domen i Barber-målet såvitt gäller begränsningen i tiden av dess verkningar
12 Genom den första och den andra frågan samt första delen av den tredje frågan vill den nationella domstolen få klarlagt den exakta räckvidden av begränsningen i tiden av verkningarna av domen i Barber-målet.
13 Som domstolen redan har uttalat i en dom av den 6 oktober 1993 i mål C-109/91 Ten Oever (Rec. s. I-4879) är det tillräckligt att i detta avseende framhålla att den i nämnda dom beslutade begränsningen uttryckligen avsåg förmåner (särskilt pensioner) enligt privata yrkespensionssystem, som har ansetts utgöra lön enligt artikel 119 i fördraget.
14 Domstolen tog i det beslutet hänsyn till att denna form av lön utmärks av den tidsmässiga skillnaden mellan uppkomsten av rätten till pension, som sker fortlöpande under arbetstagarens arbetsliv, och den faktiska utbetalningen av förmånen, som äger rum först då en viss ålder uppnåtts.
15 Domstolen tog även hänsyn till vad som är kännetecknande för finansieringen av yrkespensionerna och därmed till den beräkningsmässiga koppling som i varje enskilt fall föreligger mellan de regelbundna avgifterna och de belopp som skall betalas ut i framtiden.
16 Det skall även, med hänsyn till de skäl som enligt punkt 44 i domen i Barber-målet låg till grund för att begränsa den domens verkningar i tiden, klargöras att likabehandling i fråga om yrkespensioner endast kan åberopas vad gäller sådana förmåner som är hänförliga till anställningsperioder efter den 17 maj 1990, dvs dagen för domen, med undantag för fall där arbetstagaren eller dennas rättsinnehavare före nämnda dag har väckt talan eller anfört ett enligt tillämplig nationell rätt motsvarande klagomål.
17 När det gäller sådana överförda förmåner och förmåner i form av engångsbelopp som den andra frågan särskilt tar sikte på, skall framhållas att eftersom ett finansiellt underlag för pensionsrättigheter uppkomna före den 17 maj 1990 som baseras på olika pensionsåldrar för kvinnor och män i enlighet med domen i Barber-målet inte kan angripas med stöd av artikel 119, måste denna tidsmässiga begränsning med nödvändighet även gälla i fråga om dessa rättigheters kapitaliserade värde, om inte annat framgår av det nedan anförda.
18 Svaret på den hänskjutande domstolens fråga blir därför att i enlighet med domen i Barber-målet kan den direkta effekten av artikel 119 i fördraget åberopas för att kräva likabehandling i fråga om yrkespensioner endast såvitt avser sådana förmåner som är hänförliga till anställningsperioder efter den 17 maj 1990, med undantag för fall där arbetstagaren eller dennes rättsinnehavare före nämnda dag har väckt talan eller anfört ett enligt tillämplig nationell rätt motsvarande klagomål. Detsamma är förhållandet såvitt gäller värdet på överförda förmåner och förmåner i form av engångsbelopp.
Användandet av olika försäkringsmatematiska faktorer för kvinnor och män på området för privata yrkespensionssystem
19 Det framgår av handlingarna i målet att det privata yrkespensionssystem som Neath var ansluten till vid tidpunkten för uppsägningen utgör ett system med förmåner som är bestämda till sin storlek (defined benefit/final salary scheme), vilket garanterar anställda som uppnått pensionsåldern en bestämd pension motsvarande en sextiondedel av slutlönen per tjänsteår.
20 Ifrågavarande system finansieras med hjälp av avgifter både från arbetsgivaren och från arbetstagarna.
21 Arbetstagarnas bidrag motsvarar en viss procentandel av lönen, vilken är lika stor för alla arbetstagare, såväl kvinnliga som manliga.
22 Däremot varierar storleken på arbetsgivarens avgifter, som beräknas generellt, för att täcka kostnaden för utlovade pensioner. Arbetsgivaren betalar dessutom högre avgift för kvinnliga än för manliga arbetstagare.
23 Dessa variationer och olikheter beror på användandet av försäkringsmatematiska faktorer i samband med finansieringen av systemet. Då nämligen syftet med ett yrkespensionssystem är att täcka framtida periodiska pensionsutbetalningar, måste de genom kapitalisering bildade finansiella medlen anpassas till de pensioner som förväntas bli utbetalda. De beräkningar som är nödvändiga för genomförandet av ett sådant system grundas på en rad objektiva faktorer, såsom bl.a. avkastningen på systemets investeringar, lönernas utvecklingstakt och vissa demografiska förutsättningar, särskilt rörande arbetstagarnas förväntade livslängd.
24 Det förhållandet att kvinnor i genomsnitt lever längre än män är en av de försäkringsmatematiska faktorer som beaktas vid bestämmandet av systemets finansiering. Det är anledningen till att arbetsgivaren måste betala högre avgifter för kvinnliga än för manliga arbetstagare.
25 Det förhållandet att det i enlighet med vad som beskrivits ovan tas hänsyn till olika försäkringsmatematiska faktorer får vid överföring av de förvärvade pensionsrättigheterna och omvandling av en del av pensionen till ett engångsbelopp - som det är fråga om i tvisten vid den nationella domstolen - till resultat att de belopp som de manliga arbetstagarna har rätt till blir lägre än de belopp som de kvinnliga arbetstagarna kan utkräva.
26 Genom sin fråga begär den nationella domstolen i huvudsak besked om huruvida denna skillnad är förenlig med artikel 119 i fördraget. För att kunna besvara denna fråga måste undersökas om överförda förmåner respektive förmåner som omvandlats till engångsbelopp utgör lön enligt nämnda artikel.
27 Kommissionen har gjort gällande att så är fallet och att varje särbehandling på grund av kön således endast kan tillåtas om den har saklig grund. Enligt kommissionen utgör emellertid statistiska data som baseras på de båda könens förväntade livslängd inte någon saklig grund, eftersom de motsvarar ett genomsnitt som fastställts på grundval av den kvinnliga och manliga befolkningen i sin helhet, medan rätten till lika lön är en rättighet som tillkommer löntagarna som enskilda individer och inte på grund av deras tillhörighet till en viss kategori.
28 Det skall i detta avseende erinras om att enligt en fast rättspraxis omfattar begreppet lön enligt artikel 119 andra stycket alla förmåner, aktuella eller framtida, i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får från arbetsgivaren på grund av anställningen. Det har även klargjorts att den omständigheten att vissa förmåner utbetalas efter anställningsförhållandets upphörande inte medför att det är uteslutet att förmånerna i fråga kan utgöra lön enligt artikel 119 i fördraget (se särskilt domen i Barber-målet, punkt 12).
29 Detta ställningstagande stöder sig på antagandet att arbetsgivaren, även ensidigt, förbinder sig att till sina anställda betala bestämda förmåner eller att ge dem speciella fördelar och att de anställda å sin sida förväntar sig att från arbetsgivaren erhålla nämnda förmåner eller fördelar. Allt som inte följer av detta åtagande och som därför inte omfattas av arbetstagarnas förväntningar faller således utanför lönebegreppet.
30 Då fråga är om ett sådant yrkespensionssystem med till sin storlek bestämda förmåner som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, består arbetsgivarens åtagande gentemot de anställda i att vid ett givet tillfälle betala ut en periodiskt utfallande pension som fastställs efter kriterier vilka är kända redan vid tillfället för åtagandet i fråga och som utgör lön enligt artikel 119. Detta åtagande omfattar däremot inte nödvändigtvis de former för finansieringen som väljs i syfte att säkra den periodiska utbetalningen av pensionen, vilka således faller utanför tillämpningsområdet för artikel 119.
31 I de avgiftsfinansierade systemen garanteras nämnda finansiering genom arbetstagarnas och arbetsgivarnas avgifter. De förstnämndas avgifter utgör en del av dessas lön eftersom de dras direkt från det vederlag för arbetet som per definition utgör lön [se dom av den 11 mars 1981 i mål 69/80 Worringham (Rec. s. 767)]. Dessa avgifter skall därför vara lika stora för alla arbetstagare, såväl kvinnliga som manliga, vilket också är fallet i förevarande mål. Det förhåller sig annorlunda med arbetsgivarens avgifter, som är avsedda att säkerställa att det finns finansiellt underlag till täckande av kostnaderna för de utlovade pensionerna så att dessa kan betalas ut i framtiden, vilket är vad arbetsgivaren har åtagit sig.
32 Härav följer - till skillnad från vad som gäller för den periodiska utbetalningen av pensionerna - att det förhållandet att arbetsgivaren till ett fondfinansierat system med till sin storlek bestämda förmåner betalar in avgifter som skiljer sig åt i storlek på grund av att det används olika försäkringsmatematiska faktorer för kvinnor och män inte skall bedömas enligt artikel 119.
33 Detta gäller med nödvändighet även för de speciella fall som åsyftas i den hänskjutande domstolens frågor, dvs. omvandling av den periodiskt utbetalda pensionen till ett engångsbelopp samt överföring av pensionsrättigheterna, vars värde endast kan bestämmas med hänsyn till de valda formerna för finansieringen.
34 Svaret på den nationella domstolens frågor blir således att användandet av olika försäkringsmatematiska faktorer för kvinnor och män i samband med fondfinansierade yrkespensionssystem med till sin storlek bestämda förmåner inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 119 i EEG-fördraget.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
35 De kostnader som har förorsakats de nederländska, tyska, irländska och danska regeringarna samt Förenade kungarikets regering och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
-angående de frågor som genom beslut av den 13 maj 1991 förts vidare av Industrial Tribunal i Leeds - följande dom:
1) I enlighet med domen av den 17 maj 1990 i mål C-262/88 Barber kan den direkta effekten av artikel 119 i EEG-fördraget åberopas för att kräva likabehandling i fråga om yrkespensioner endast såvitt avser sådana förmåner som är hänförliga till anställningsperioder efter den 17 maj 1990, med undantag för fall där arbetstagaren eller dennes rättsinnehavare före nämnda dag har väckt talan eller anfört ett enligt tillämplig nationell rätt motsvarande klagomål. Detsamma är förhållandet såvitt gäller värdet på överförda förmåner och förmåner i form av engångsbelopp.
2) Användandet av olika försäkringsmatematiska faktorer för kvinnor och män i samband med fondfinansierade yrkespensionssystem med till sin storlek bestämda förmåner omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 119 i EEG-fördraget.
Full & Egal Universal Law Academy