Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiv - Obestritt fördragsbrott
(EG-fördraget, artikel 169)
Parter
I mål C-132/94,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av José Luis Iglesias Buhigues, juridisk rådgivare, och James Macdonald Flett, vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,
sökande,
mot
Irland, företrätt av Michael A. Buckley, Chief State Solicitor, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Irlands ambassad, 28, route d'Arlon,
svarande,
angående en talan om fastställelse av att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 90/675/EEG av den 10 december 1990 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land (EGT nr L 373, s. 1), särskilt artikel 32 i detta, samt enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv och/eller genom att inte genast informera kommissionen om detta,
meddelar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
sammansatt av D.A.O. Edward (referent), avdelningsordförande, J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann, L. Sevón och M. Wathelet, domare,
generaladvokat: C.O. Lenz,
justitiesekreterare: R. Grass,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 16 november 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Genom ansökan som inkommit till domstolens kansli den 5 maj 1994 väckte Europeiska gemenskapernas kommission talan med stöd av artikel 169 i EG-fördraget i syfte att fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 90/675/EEG av den 10 december 1990 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land (EGT nr L 373, s. 1, nedan kallat "direktivet"), särskilt artikel 32 i detta, samt enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv och/eller genom att inte genast informera kommissionen om detta.
2 Enligt artikel 32.1 första stycket i direktivet skulle medlemsstaterna senast den 31 december 1991 ha satt i kraft de lagar och andra författningar som behövdes för att följa direktivet samt genast ha informerat kommissionen om detta.
3 Eftersom kommissionen inte fick något meddelande om vilka bestämmelser Irland antagit för att följa direktivet och eftersom kommissionen inte hade tillgång till någon annan uppgift som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att Irland hade uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet uppmanade kommissionen den 14 oktober 1992 genom en formell underrättelse Irland att yttra sig.
4 Då denna underrättelse inte besvarades sände kommissionen den 11 maj 1993 i enlighet med artikel 169 i fördraget ett motiverat yttrande till Irland och erinrade därvid om statens skyldigheter enligt direktivet.
5 Genom skrivelse av den 15 juli 1993 från Irlands ständiga representation vid Europeiska gemenskaperna angav de irländska myndigheterna att ett förfarande för införlivande av direktivet pågick. Eftersom kommissionen inte fick något meddelande från Irland om att de lagar och andra författningar som behövdes för att följa direktivet hade antagits, väckte kommissionen den förevarande talan.
6 Kommissionen har erinrat om Irlands skyldigheter såväl enligt direktivet, särskilt artikel 32.1 första stycket i detta, som enligt artikel 5 första stycket och artikel 189 tredje stycket i EG-fördraget. Kommissionen har därvid konstaterat att Irland, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa direktivet, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.
7 Irland har erinrat om att staten genom skrivelse av den 11 augusti 1994 från dess ständiga representation vid Europeiska gemenskaperna meddelade kommissionen att den anpassat sig efter direktivet med undantag för de skyldigheter som gäller fisk och fiskeriprodukter. Vad beträffar de senare skyldigheterna angav Irland att ett förfarande för införlivande av direktivet pågick.
8 Kommissionen har - även om den har medgett att Irland har vidtagit vissa införlivandeåtgärder - vidhållit att Irland, eftersom staten inte har uppfyllt alla de skyldigheter som följer av direktivet, likväl har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet.
9 I den mån som Irland inte har antagit alla föreskrifter som behövdes för att följa direktivet inom den frist som föreskrivs i artikel 32.1 första stycket i detta, skall det fördragsbrott som kommissionen har åberopat anses ha saklig grund.
10 Det bör följaktligen fastställas att Irland, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa direktivet, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 32.1 första stycket i direktivet.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
11 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har yrkat att Irland skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna och denna stat är tappande part, skall Irland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
följande dom:
12 Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 32.1 första stycket i rådets direktiv 90/675/EEG av den 10 december 1990 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv.
13 Irland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy