FulLegal · İçtihat Detay

Almanya 10.12.1997 SV

EUR-Lex - 61994TO0134(01) - SV

Avrupa Adalet Divanı

Karar Metni

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

den 10 december 1997 ( *1 )

I mål T-134/94,

NMH Stahlwerke GmbH, bolag bildat enligt tysk rätt, Sulzbach-Rosenberg (Tyskland), företrätt av advokaterna Paul B. Schäuble, Siegfried Jackermeier och Reinhard E. Ingeri, München, delgivningsadress: advokatbyrån Ernest Arendt, 8—10, rue Mathias Hardt, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Curiali, Norbert Lorenz, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten Heinz-Joachim Freund, Frankfurt am Main, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

i mål T-136/94,

Eurofer ASBL, bolag bildat enligt luxemburgsk rätt, Luxemburg, företrätt av advokaten Norbert Koch, Bryssel, delgivningsadress: Eurofer ASBL, GISL, 17—25, avenue de la Liberté, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Currall, Norbert Lorenz, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten Heinz-Joachim Freund, Frankfurt am Main, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

i mål T-137/94,

ARBED SA, bolag bildat enligt luxemburgsk rätt, Luxemburg, företrätt av advokaten Alexandre Vandencasteele, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Paul Ehmann, 19, avenue de la Liberté, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Currall, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av Julian Currall och Guy Charrier, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, och slutligen av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, samtliga i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

i mål T-138/94,

Cockerill-Sambre SA, bolag bildat enligt belgisk rätt, Bryssel, företrätt av advokaten Alexandre Vandencasteele, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Ernest Arendt, 8—10, rue Mathias Hardt, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Currall, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av Julian Currall och Guy Charrier, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, och slutligen av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

i mål T-141/94,

Thyssen Stahl AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Duisburg (Tyskland), företrätt av advokaterna Joachim Sedemund och Frank Montag, Köln, delgivningsadress: advokatbyrån Aloyse May, 31, Grand-rue, Luxemburg,

sökande,

mot

svarande,

i mål T-145/94,

Unimétal — Société française des aciers longs SA, bolag bildat enligt fransk rätt, Rombas (Frankrike), företrätt av advokaterna Antoine Winckler och Caroline-Levi, Paris respektive Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Elvinger och Hoss, 2, place Winston Churchill, Luxemburg,

sökande,

mot

svarande,

i mål T-147/94,

Krupp Hoesch Stahl AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Dortmund (Tyskland), företrätt av advokaterna Otfried Lieberknecht, Karlheinz Moosecker, Gerhard-Wiedemann och Martin Klusmann, Düsseldorf, delgivningsadress: advokatbyrån Axel Bonn, 62, avenue Guillaume, Luxemburg,

sökande,

mot

svarande,

i mål T-148/94,

Preussag Stahl AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Salzgitter (Tyskland), företrädd av advokaterna Horst Satzky, Bernhard M. Maassen, Martin Heidenhain och Constantin Frick, Bremen, delgivningsadress: advokatbyrån René Faltz, 6, rue Heine, Luxemburg,

sökande,

mot

svarande,

i mål T-151/94,

British Steel plc, bolag bildat enligt brittisk rätt, London, företrätt av Philip G. H. Collins och John E. Pheasant, solicitors, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Marc Loesch, 11, rue Goethe, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Currall, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, samtliga i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

i mål T-156/94,

Siderúrgica Aristrain Madrid, SL, bolag bildat enligt spansk rätt, Madrid, företrätt av advokaterna Antonio Creus Carreras och Xavier Ruiz Calzado, Barcelona,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Currall, Francisco Enrique González Díaz, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten Ricardo Garcia Vicente, Madrid, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

och i mål T-157/94,

Empresa Nacional Siderúrgica, SA (Ensidesa), bolag bildat enligt spansk rätt, Ávila (Spanien), företrätt av advokaterna Santiago Martinez Lage och Jaime Perez-Bustamante Köster, Madrid, delgivningsadress: advokatbyrån Aloyse May, 31, Grand-rue, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd först av Julian Currall, Francisco Enrique González Díaz, rättstjänsten, och Géraud de Bergues, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionen, sedan av generaldirektören Jean-Louis Dewost, rättstjänsten, och Julian Currall, samtliga i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/215/EKSG av den 16 februari 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 65 i EKSG-fördraget angående avtal och samordnade förfaranden bland europeiska stålbalksproducenter (EGT L 116, s. 1),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av avdelningsordföranden A. Kalogeropoulos samt domarna C. P. Briët, C. W. Bellamy, A. Potocki och J. Pirrung,

justitiesekreterare: H. Jung,

följande

Beslut

Förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) har i sitt beslut i förevarande mål den 19 juni 1996 (REG 1996, s. II-537, nedan kallat beslutet av den 19 juni 1996) beslutat att senare fatta beslut avseende sökandenas möjlighet att ta del av handlingarna i den akt som svaranden har sänt till förstainstansrätten (nedan kallad den akt som sänts till förstainstansrätten) enligt artikel 23 i protokollet om stadgan (EKSG) för domstolen, vilka kommissionen har betecknat som interna handlingar, samt avseende sökandenas begäran att få ta del av handlingar som inte förekommer i nämnda akt. Förstainstansrätten förelade jämväl svaranden att tydligt och konkret ange skälen till att den anser att vissa handlingar i denna akt som den har betecknat som ”interna” inte kan lämnas ut till sökandena.

Svaranden har svarat förstainstansrätten genom skrivelser av den 11 september 1996 (i mål T-151/94, nedan kallat målet British Steel), den 12 september 1996 (i mål T-137/94, nedan kallat målet ARBED, T-138/94, nedan kallat målet Cockerill-Sambre, T-145/94, nedan kallat målet Unimétal, T-156/94, nedan kallat målet Aristrain och T-157/94, nedan kallat målet Ensidesa) och den 13 september 1996 (i mål T-134/94, nedan kallat målet NMH, T-136/94, nedan kallat målet Eurofer, T-141/94, nedan kallat målet Thyssen, T-147/94, nedan kallat målet Krupp Hoesch, och T-148/94, nedan kallat målet Preussag).

I samma skrivelser har svaranden, ”med hänsyn till den vikt som den fäster vid förevarande fråga”, föreslagit att förevarande mål skall hänskjutas till rätten i plenum, med tillämpning av artikel 14 i rättegångsreglerna. Sökandena anmodades att yttra sig över denna begäran och svarade genom skrivelser som inkom mellan den 1 och den 24 oktober 1996. Sökandena i målen NMH, ARBED, Cockerill-Sambre, Preussag, British Steel och Ensidesa motsatte sig ett sådant hänskjutande. De har i huvudsak hävdat att en sådan åtgärd inte framstår som motiverad i förfarandets aktuella stadium och att svarandens begäran endast syftar till att ifrågasätta beslutet av den 19 juni 1996.

Det skall i övrigt anmärkas att förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning), genom skrivelse från justitiesekreteraren av den 30 mars 1995, har anmodat parterna att yttra sig skriftligen i frågan om förevarande mål skulle förenas vad avser det muntliga förfarandet. Med beaktande av de problem som en sådan förening av en rad mål, med fyra olika rättegångsspråk, skulle kunna orsaka, ombads sökandena även att bekräfta att de gav sitt samtycke till att följande åtgärder för förfarandet skulle tillämpas i händelse av att målen förenas:

”—

Sökandena kan på kansliet ta del av originalhandlingarna i samtliga mål, det vill säga skriftväxlingen med bilagor, men förstainstansrätten kommer inte att förse dem med kopior av handlingarna och förstainstansrätten kommer inte att ordna någon översättning av inlagor eller bilagor till de andra rättegångsspråken.

—

Varje sökande kommer att delges förhandlingsrapporten i det egna målet på dennes rättegångsspråk och på de språk som förhandlingsrapporten i fråga finns tillgänglig i övriga mål, det vill säga på franska och på rättegångs språket i målet i fråga”.

I svar på förstainstansrättens skrivelse av den 30 mars 1995 angav tio av de sökande samt svaranden att de i princip godkände att förevarande mål skulle förenas vad avser det muntliga förfarandet, samt att de godkände villkoren för att ta del av akten och villkoren avseende delgivning av förhandlingsrapporterna på sätt som beskrivits ovan i punkt 4.

Sökanden i målet NMH (nedan kallad NMH) har emellertid gjort gällande att det inte ligger i dennes intresse att samtliga mål förenas vad avser det muntliga förfarandet, eftersom NMH endast berörs av en enda överträdelse, nämligen utbyte av konfidentiell information inom ramen för stålbalkskommissionen och Walzstahl-Vereinigung. NMH anser att om målen förenas vad avser det muntliga förfarandet, kommer en stor del av detta förfarande, som kan komma att föregå under flera dagar, eller till och med flera veckor, att ägnas åt överträdelser som inte berör nämnda bolag. NMH anser att man inte kan förvänta sig att bolaget skall bära sina advokatkostnader för denna del av förfarandet.

Begäran att förevarande mål skall hänskjutas till förstainstansrätten i plenum

Det framgår av artiklarna 14 första stycket och 51.1 i rättegångsreglerna att då det är påkallat på grund av ett måls juridiska svårighetsgrad, betydelse eller särskilda omständigheter i övrigt, kan den avdelning som handlägger målet, när som helst under rättegången, på eget initiativ eller på begäran av part, föreslå rätten i plenum att målet skall hänskjutas dit eller till en avdelning sammansatt av ett annat antal domare.

Det finns ingen anledning att tillämpa dessa bestämmelserna i förevarande mål i förfarandets nuvarande läge.

Förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) har nämligen redan genom beslut av den 19 juni 1996 (se särskilt punkterna 11—15 och 67—74), avgjort de principfrågor som i förekommande fall på grund av deras juridiska svårighetsgrad eller särskilda betydelse kunde motivera att målet skulle hänskjutas till förstainstansrätten i plenum, utan att svaranden vid detta stadium fann det lämpligt att framföra en begäran enligt artiklarna 14 och 51 i rättegångsreglerna. Vad avser de frågor som förstainstansrätten fortfarande har kvar att avgöra — efter det att svaranden har efterkommit punkt 3 i slutet till beslutet av den 19 juni 1996 — kan dessa besvaras genom tillämpning av principerna i nämnda beslut på förevarande fall, och särskilt genom att, med beaktande av de särskilda omständigheterna i målen och parternas grunder och argument, göra en avvägning mellan dels principen att förvaltningsåtgärder måste vara effektiva, dels principen om att förvaltningsbeslut skall kunna prövas av domstol i ett kontradiktoriskt förfarande som beaktar rätten till försvar (se beslut av den 19 juni 1996, punkt 74). Mot denna bakgrund framstår det inte som motiverat att hänskjuta målen till förstainstansrätten i plenum.

Förening av förevarande mål

Enligt ordalydelsen av artikel 50 i rättegångsreglerna ”[kan ordföranden], sedan parterna och generaladvokaten hörts, när som helst besluta att två eller flera mål rörande samma sak, på grund av sambandet dem emellan, skall förenas vad gäller det skriftliga eller muntliga förfarandet eller den slutliga domen. Målen kan senare skiljas åt.”

Eftersom målen i förevarande fall rör samma sak är det av processekonomiskt intresse att målen förenas vad avser det muntliga förfarandet och åtgärder för processledning och bevisupptagning för att se till att förfarandet äger rum under goda förhållanden och att förfarandet äger rum på det sätt som beskrivits ovan i punkt 4.

Vad avser NMH:s invändningar kan de i förekommande fall avhjälpas genom att förstainstansrätten senare vidtar särskilda åtgärder under det muntliga förfarandet.

Sökandenas begäran att få tillgång till svarandens interna handlingar

Parternas argument

Sökandenas argument till stöd för deras begäran att få ta del av svarandens interna handlingar har sammanfattats i punkt 49—63 i beslutet av den 19 juni 1996. Det skall bland annat anmärkas att nio av de elva sökandena, i svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995 (den 25 juli 1995 i mål T-151/94; se beslutet av den 19 juni 1996, punkt 8), med hänvisning till kommissionens förteckning över interna handlingar, har angivit vilka handlingar som enligt deras mening är av särskilt intresse och som de begär att få ta del av. Sökandena har härvid inte bara grundat sig på artikel 23 i domstolens stadga, utan även på förstainstansrättens rättspraxis avseende EG-fördraget, och särskilt förstainstansrättens domar av den 29 juni 1995, i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995, s. II-1775), och i mål T-36/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1847). Dessa sökande har i de flesta fall uttryckligen motiverat sin begäran om att få ta del av handlingarna i fråga genom att hänvisa till dels olika grunder för ogiltigförklaring som de har anfört till stöd för sin talan, dels vissa nya överväganden i anledning av förteckningen över handlingar i kommissionens interna akt, vilken de har tagit del av under domstolsförfarandet (se beslutet av den 19 juni 1996, punkt 63). Denna begäran rör särskilt handlingar angående följande omständigheter:

Frågan huruvida tjänstemän vid generaldirektoratet för industri (GD III), och kanske även andra generaldirektorat vid kommissionen, eventuellt har deltagit i att införa och administrera vissa mekanismer som betecknats som konkurrensbegränsande avtal eller förfaranden i det ifrågasatta beslutet, det vill säga kommissionens beslut 94/215/EKSG av den 16 februari 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 65 i EKSG-fördraget avseende samordnade avtal och förfaranden bland de europeiska stålbalksproducenterna (EGT L 116, s. 1, nedan kallat beslutet), och särskilt huruvida tjänstemännen deltagit i ”utbyte av konfidentiella uppgifter” och ”harmonisering av tilläggen”, eller åtminstone känt till eller bort ha känt till desamma, enligt åtta av de elva sökandena. Dessa handlingar är relevanta bland annat med hänsyn till åtta av de elva sökandenas grunder och argument avseende åsidosättande av artikel 65.1 i EKSG-fördraget, den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen samt förbudet mot att åberopa egna försummelser (se ansökan i målet ARBED, s. 5, 12, 44—56, 60, 65 och 66; ansökan i målet Cockerill-Sambre, s. 5, 7, 37—47, 51, 57 och 58; ansökan i målet Thyssen, punkterna 46—54 och 89—92; ansökan i målet Unimétal, s. 43—52 och 60—61; ansökan i målet Preussag, punkterna 367—397, 482, 484 och 485; ansökan i målet British Steel, punkt 89—137 och tredje, sjätte, tolfte och tjugofjärde grunden; ansökan i målet Aristrain, sjunde grunden och punkt 273; ansökan i målet Ensidesa, punkt 68; sökandenas yttranden i målen ARBED, Cockerill-Sambre, Thyssen, Unimétal, Preussag, British Steel, Aristrain och Ensidesa, som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995; vad avser harmonisering av tilläggen, se särskilt ansökan i målet ARBED, s. 22 och 23; ansökan i målet Cockerill-Sambre, s. 15 och 16; ansökan i målet British Steel, elfte grunden).

Kommissionens förhörsombuds interna utredning i ämnet till följd av förvaltningsrevisionen den 11, 12, 13 och 14 januari 1993 (se punkt 312 i beslutet); dessa handlingar är relevanta bland annat med hänsyn till grunder eller argument om åsidosättande av rätten till försvar under förvaltningsförfarandet (se ansökan i målet Thyssen, punkt 21—28; ansökan i målet Unimétal, s. 13—15; ansökan i målet Preussag, punkt 501—506; ansökan i målet British Steel, femte grunden; sökandens yttrande i målet British Steel som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995).

Relationerna mellan kommissionen och de nationella myndigheterna eller de skandinaviska stålbalksproducenterna, vilka kan förklara varför de senare i hög grad har sluppit undan de kännbara sanktioner som drabbat sökandena, trots att de skandinaviska producenterna enligt beslutet har deltagit i åtminstone en av de påstådda överträdelserna. Vissa sökande har i detta avseende hänvisat till vissa skandinaviska företags upplysningar till kommissionens förhörsombud om att deras regeringar och även generaldirektoratet för yttre förbindelser (GD I) hade uppmanat dem att delta i möten inom gruppen Eurofer/Skandinavien (se även punkt 43 i beslutet av den 19 juni 1996). Dessa handlingar är även — förutom av de skäl som har anförts ovan angående kommissionens kännedom om de förfaranden som bötfälls i beslutet — relevanta bland annat med hänsyn till sökandenas grunder och argument om åsidosättande av den allmänna principen om likabehandling (se ansökan i målet Aristrain, nionde grunden, punkt 369—371; sökandenas yttranden i målen ARBED, Cockerill-Sambre, Thyssen, Unimétal och Preussag som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995).

Kommissionens analys av överträdelsernas ekonomiska verkningar; dessa handlingar är relevanta bland annat med hänsyn till grunderna och argumenten om åsidosättande av artikel 65 i fördraget till följd av frånvaron av adekvat analys av dessa verkningar (se ansökan i målet Preussag, punkt 619; ansökan i målet British Steel, andra, sjunde och sjuttonde grunden; ansökan i målet Aristrain, åttonde grunden; sökandenas yttranden i målen British Steel och Aristrain som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995).

De omständigheter som rådde när beslutet fattades och bötesbeloppen för sökandena bestämdes; dessa handlingar är relevanta bland annat vad avser grunder och argument om förfarandemissbruk eller maktmissbruk (se ansökan i målet Thyssen, punkt 145; ansökan i målet Unimétal, s. 53 och 54; ansökan i målet British Steel, tjugosjunde grunden; ansökan i målet Aristrain, punkt 49—51, och femte grunden, punkt 155—172; sökandens yttranden i målet Aristrain som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995).

Metoden att beräkna bötesbeloppen för olika företag; dessa handlingar är bland annat relevanta vad avser grunder och argument om åsidosättande av artikel 65.5 i fördraget, motiveringsskyldigheten samt likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen (se ansökan i målet NMH, s. 45—47; ansökan i målet Thyssen, punkt 140; ansökan i målet Unimétal, s. 56, och 58—60; ansökan i målet Preussag, punkt 614—619; ansökan i målet British Steel, sextonde till tjugosjunde grunden; ansökan i målet Aristrain, sjunde, åttonde, nionde och tionde grunden; ansökan i målet Ensidesa, s. 53—59; sökandenas yttranden i målen Thyssen, Unimétal, Krupp Hoesch, Preussag, British Steel, Ensidesa och Aristrain som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995).

Den fas när svaranden slutgiltigt antog beslutet i sina olika språkversioner, och det eventuella åsidosättande av väsentliga formföreskrifter som svaranden därvid gjorde sig skyldig till. Sökandena har hävdat att vissa uppgifter i förteckningen över handlingarna i svarandens interna akt tyder på att så har skett (se sökandenas yttranden i målen ARBED, Cockerill-Sambre, Thyssen, Unimétal, Krupp Hoesch, Preussag och British Steel som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995).

Svaranden har i sitt yttrande för att följa punkt 3 i slutet i beslutet av den 19 juni 1996 utvecklat sin ursprungliga ståndpunkt (se punkterna 47 och 48 i nämnda beslut), och gjort gällande att nästan samtliga handlingar som den har betecknat som ”interna” (nedan kallade interna handlingar), bland de handlingar som ingår i den akt som svaranden har sänt till förstainstansrätten, är sådana att verksamheten vid kommissionsledamöternas kollegium och kommissionen skulle skadas om handlingarna lämnades ut till sökandena, varför de inte får lämnas ut.

Vad avser skälen till att svaranden anser att dessa handlingar inte kan delges sökandena, har svaranden inledningsvis hävdat att artikel 23 i domstolens stadga rör kommissionens skyldigheter gentemot gemenskapsdomstolarna, och inte den särskilda frågan huruvida parterna bör få ta del av sådana handlingar. Det finns enligt kommissionen ingen anledning att frångå rättspraxis avseende EG-fördraget. Kommissionen anser att denna rättspraxis i princip är giltig även vad avser EKSG-fördraget. Sökandena i de omtvistade målen kan således endast få ta del av kommissionens interna handlingar, om förstainstansrätten så beslutar såsom speciell åtgärd för bevisupptagning, vilket den kan göra om den finner att sökandena har styrkt att en sådan åtgärd är nödvändig och utan att kommissionen behöver styrka att varje handling är konfidentiell.

Svaranden har särskilt anfört tre typer av överväganden till stöd för sin principiella ståndpunkt.

Svaranden har för det första anfört att gemenskapsinstitutionerna har intresse av att de kan ha en god inre förvaltning och verksamhet.

Svaranden har understrukit att det är inskrivet i fördragen att kommissionsledamöternas arbete och överläggningar skall vara kollegiala. Konfidentiell behandling utgör en grundläggande förutsättning för kollegialt ansvar.

Svaranden har vidare insisterat på att det är nödvändigt att förvaltningsåtgärder kan vidtas på ett effektivt sätt. Varje förvaltningsbeslut måste kunna grundas på förberedande interna handlingar som tjänstemännen har utformat i full frihet, och fria diskussioner mellan kommissionsledamöterna och kommissionens tjänster, mellan olika avdelningar och inom en avdelning. För att tjänstemännen skall kunna lämna ändamålsenliga upplysningar till den institution där de arbetar (se artiklarna 11 och 21.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska gemenskaperna) måste de ha möjlighet att i total frihet yttra sig inom institutionen. Denna frihet kan enligt svaranden endast fungera om de handlingar där de uttrycker sina åsikter inte senare kan komma att lämnas ut till tredje man. Kommissionen har dessutom begärt att det skall föreligga ett absolut skydd för de interna handlingar som dels berör rättstjänsten, på grund av vad kommissionen betecknar som ”legal professional privilege” (se domstolens dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S Europe mot kommissionen, Rec. 1982, s. 1575, punkt 18 och följande), dels, kommissionens förhörsombud, på grund av dennes oberoende ställning.

Svaranden har i andra hand åberopat intresset av att effektivt bekämpa fall av konkurrensbegränsande samverkan.

Konfidentialiteten för interna handlingar garanterar uppriktighet och förtroende i kontakterna mellan kommissionen och nationella myndigheter med ansvar för konkurrensfrågor.

Denna konfidentialitet ger även skydd för kommissionens informationskällor (se domstolens dom av den 7 november 1985 i mål 145/83, Adams mot kommissionen, Rec. 1985, s. 3539, och förstainstansrättens dom av den 1 april 1993 i mål T-65/89, BPB industries och British Gypsum mot kommissionen, Rec. 1993, s. II-389, punkt 30 och följande).

Konfidentialiteten syftar även till avskräckning. Svaranden har gjort gällande att företagen inte bör veta vad som har utlöst undersökningen, eller hur den utförs, eller kunna ta reda på hur denna har gått till, och bör inte heller känna till metoden för att fastställa bötesbeloppen. Allt detta för att företagen inte skall kunna ägna sig åt en ”cost/benefit”-analys (se domare Vesterdorfs förslag till avgörande, tjänstgörande som generaladvokat, i förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 i mål T-1/89, Rhône-Poulenc mot kommissionen, den så kallade polypropylendomen, Rec. 1991, s. Π-867, 869, 1027).

Svaranden har slutligen gjort gällande att svaranden och företagen (deras advokater, högre tjänstemän och ledning) fritt och under sekretess skall kunna förhandla om en frivillig lösning av vissa potentiella eller för tillfället omtvistade frågor (”without prejudice” talks).

Svaranden har för det tredje hänvisat till vad domstolsprövningen av förvaltningsbeslut har för art och syfte. Gemenskapsdomstolarna bör enligt svarandens mening endast pröva det slutgiltiga förvaltningsbeslutet, och inte förberedande utkast eller handlingar. Allt som syftar till att förbereda ett beslut skall i princip anses vara utan relevans för domstolsprövningen (se förstainstansrättens dom av den 18 december 1992 i mål T-10/92, T-11/92, T-12/92 och T-15/92, Cimenteries CBR m. fl. mot kommissionen, Rec. 1992, s. II-2667, punkt 47). Svaranden menar särskilt att en enkel tjänstemans åsikt inte kan sammanblandas med administrationens beslut. Vad avser insynen i akten är den enda fråga som förstainstansrätten har att ta ställning till således huruvida det slutgiltiga beslutet kunde ha blivit ett annat om företaget hade haft möjlighet att få ta del av de handlingar som det inte har fått tillgång till.

Svaranden har slutligen gjort gällande att vad som utgör ”handlingar som rör [målet]” vid förstainstansrätten, i den mening som avses i artikel 23 i domstolens stadga, beror på yrkandena i ansökan, vilken, enligt artikel 22 i stadgan, definierar tvisteföremålet. Artikel 23 har som syfte att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att få full upplysning om parternas invändningar och kunna undvika att tvisteföremålet utvidgas utan begränsningar. Svaranden anser det därför lämpligt att det prövas vilka handlingar i kommissionens akt som är relevanta för att avgöra de frågor som förstainstansrätten har att ta ställning till innan parterna tillåts att ta del av dem. Vad avser bevisbördan ankommer det på parterna att på grundval av seriösa uppgifter visa att en intern handling är relevant för att avgöra en fråga som förstainstansrätten har att ta ställning till.

Kommissionen anser således att den i förevarande mål endast var skyldig att till förstainstansrätten översända de handlingar som motsvarade sökandenas invändningar, det vill säga i huvudsak de handlingar som rör förekomsten av omständigheter som i beslutet har funnits utgöra en överträdelse av artikel 65 i fördraget. Innehållet i de interna handlingarna i fråga överensstämmer inte med de frågor som har tagits upp.

Svaranden har i bilaga A till sitt yttrande sammanställt en förteckning över de interna handlingar som särskilt berörs av dess yttrande. Det rör sig om handlingarna med numren 3784 a—3980, 4158—4189, 4190, 4200—4243, 4298—4306, 4315—4349, 4352—4374, 4381—4384, 4402, 4472 a—4509, 4512, 4524—4527, 4530—4539, 4544—4678, 4688—4790, 4816 a—4820, 4855—4859, 4868, 4870 a—4870 c, 4894—4922 j, 4931, 4937 och 4938, 5003, 5007, 5052, 5317, 5380, 5516, 5528, 5590, 5609, 5622, 5659, 5714, 5724, 5763—5766, 5778, 5817, 5915, 6029—6031, 7032, 7056, 7071, 7153—7162, 7172—7173, 7458—7460, 7468 och 7469, 7474—7487, 7998, 8007, 8207—8211, 8421 och 8422, 9329, 9646 a—9646 d, 9648—9759, 9769—9827, 9830—10143, 10215—10355, 10357—10469, 10472—10485 och 10487—10563 i den akt som sänts till förstainstansrätten.

Svaranden har även i bilaga B till sitt yttrande bifogat en förteckning som räknar upp de handlingar som, trots att svaranden inte har betecknat dem som ”interna”, enligt svarandens mening ändå förtjänar ett liknande skydd som de interna handlingarna. Det rör sig om handlingar med numren 4307—4314, 4510, 4515, 4528 och 4529, 5044, 5684 a—5729 och 5751—5762 i den akt som sänts till förstainstansrätten.

Förstainstansrättens bedömning

Enligt artikel 23 i domstolens stadga skall svarandeinstitutionen översända ”alla handlingar som rör [målet] till domstolen”, och inte bara de handlingar som institutionen själv anser vara relevanta med hänsyn till parternas invändningar i sak och i rättsfrågan.

I förevarande mål var svaranden således skyldig att, såsom den för övrigt har gjort, till förstainstansrätten översända samtliga handlingar som upprättats under det förvaltningsförfarande som föregick beslutets antagande.

Såsom kommissionen har anmärkt utgör emellertid frågan om sökandenas rätt att ta del av de handlingar som översänts till förstainstansrätten en separat fråga, såsom framgår av beslutet av den 19 juni 1996. Artikel 23 i domstolens stadga har nämligen till syfte att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att pröva huruvida det ifrågasatta beslutet är lagenligt. Artikeln syftar till att säkerställa att rätten till försvar iakttas, men inte att garantera samtliga sökande ovillkorad och obegränsad insyn i den administrativa akten.

Samtidigt skall det göras skillnad mellan de handlingar som rör målet, vilka skall översändas till förstainstansrätten enligt artikel 23 i domstolens stadga, och akten i målet, vilken skall upprättas i enlighet med artikel 5.1 i instruktionen för justitie-sekreteraren vid förstainstansrätten av den 3 mars 1994 (EGT L 78, s. 32), och vilken parterna får ta del av om de uppfyller villkoren i artikel 5.3 i nämnda instruktion. Akten i målet skall innehålla de handlingar som skall beaktas vid målets avgörande. Handlingar som översänts till förstainstansrätten enligt artikel 23 i domstolens stadga och som inte upptas i akten i målet, i den mening som avses i artikel 5.1 i instruktionen för justitiesekreteraren, ligger helt utanför förfarandet och beaktas inte av förstainstansrätten vid målets avgörande.

För att avgöra huruvida det i förfarandets nuvarande läge är lämpligt att i akten i målet uppta de handlingar som kommissionen betecknar som interna och som översänts till förstainstansrätten enligt artikel 23 i domstolens stadga, skall det i förevarande mål göras åtskillnad mellan följande tre kategorier av handlingar:

—

Handlingar rörande handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande mellan januari 1991 och februari 1994, inbegripet därtill knuten skriftväxling mellan kommissionen och nationella myndigheter med ansvar för konkurrensfrågor.

—

Handlingar rörande kontakter mellan GD III och stålindustrin under den period av överträdelser som i beslutet har beaktats för bestämmande av bötesbeloppen, nämligen från juli 1988 till slutet av 1990.

—

Handlingar rörande kontakter mellan kommissionen och de skandinaviska nationella myndigheterna.

1. Handlingar rörande handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande mellan januari 1991 och februari 1994

Vad avser de handlingar rörande handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande skall det för det första anmärkas att vad avser tillämpning av EG-fördragets konkurrensregler skall sådana interna handlingar, enligt domstolens och förstainstansrättens fasta rättspraxis, inte lämnas ut till sökandena annat än om det är nödvändigt på grund av synnerliga omständigheter i målet, vilket skall framgå av seriösa uppgifter som sökandena måste styrka (se domstolens beslut av den 18 juni 1986 i förenade målen 142/84 och 156/84, BAT och Reynolds mot kommissionen, Rec. 1986, s. 1899, punkt 11, och förstainstansrättens dom av den 27 oktober 1994 i mål T-35/92, Deere mot kommissionen, Rec. 1994, s. II-957, punkt 31).

Såsom kommissionen med rätta har gjort gällande motiveras denna begränsning av rätten att ta del av interna handlingar av nödvändigheten att säkerställa att den berörda institutionen på ett väl fungerande sätt kan meddela sanktioner mot överträdelser av fördragets konkurrensregler. Trots att det förekommer skillnader mellan EKSG-fördraget och EG-fördraget, är detta övervägande lika relevant vad avser EKSG-fördraget som EG-fördraget (se domstolens beslut av den 6 november 1954 i mål 2/54, Italien mot Höga myndigheten, inte publicerad i rättsfallssamlingen). Samma hänsyn gör sig gällande i fråga om skriftväxlingen mellan kommissionen och nationella myndigheter i förvaltningsförfarandet i fråga.

För det andra har artikel 23 i domstolens stadga, såsom förstainstansrätten redan har anmärkt, inte till syfte att låta sökandena undersöka den berörda institutionens akt utan endast att hjälpa gemenskapens domstolar när de prövar huruvida den ifrågasatta rättsakten är lagenlig, genom att ge nämnda domstolar tillgång till hela den administrativa akten (se punkt 32 ovan).

För det tredje skall det anmärkas att gemenskapens domstolars prövning endast avser det slutgiltiga förvaltningsbeslutet (här det ifrågasatta beslutet) och inte utkast eller förberedande handlingar (se domen i det ovannämnda målet Cimenteries CBR m. fl. mot kommissionen, punkt 47).

Förstainstansrätten anmärker slutligen att den istället för att låta sökandena ta del av kommissionens interna handlingar i förekommande fall kan vidta sådana åtgärder för bevisupptagning/processledning som den finner lämpliga enligt artiklarna 64 och 65 i rättegångsreglerna.

Vid en avvägning mellan olika intressen i frågan (se beslutet av den 19 juni 1996, punkt 74) och med hänsyn till ovan anförda överväganden anser förstainstansrätten att de interna handlingarna rörande handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande, vilka kommissionen har översänt enligt artikel 23 i domstolens stadga, i princip inte skall upptas i akten i målet, och således inte lämnas ut till sökandena, annat än i den mån som de vid första påseende förefaller innehålla relevanta bevisuppgifter som seriöst stödjer svarandens påståenden, eller om de är nödvändiga för att förstainstansrätten i förekommande fall på eget initiativ skall kunna verifiera att kommissionen inte har åsidosatt sina plikter enligt fördraget.

Förstainstansrätten anser för övrigt att det inte är nödvändigt att i en annan sammansättning ta ställning till de frågor som i förevarande mål uppstår vad avser till-lämpningen av ovan anförda principer, såsom sökanden i målet Aristrain har föreslagit i sitt yttrande som inkom den 26 juni 1995. Det ankommer nämligen på den avdelning som har tilldelats målet att ta ställning till de rättegångsfrågor som parterna har anfört (se artikel 114 i rättegångsreglerna) och särskilt frågor som kan uppstå vad avser skriftväxling mellan parterna avseende hemliga eller konfidentiella uppgifter (se, ex analogia, artikel 116.2 i rättegångsreglerna om intervention). Förstainstansrätten kan i vart fall inte föregripa avgörandet i saken genom att ta del av de handlingar som har översänts enligt artikel 23 i domstolens stadga och utesluta dem från akten i målet på grund av att de är konfidentiella, utan att avgöra huruvida parternas grunder och argument är välgrundade.

Det finns av samma skäl ingen anledning att bifalla vissa sökandes begäran (se yttranden i målen Thyssen och Krupp Hoesch av den 15 september 1995, och i målet Preussag av den 31 maj 1995), som grundas på artikel 5.3 första stycket i ovannämnda instruktion för justitiesekreteraren, och som syftar till att åtminstone sökandenas advokater skall få ta del av hela den akt som översänts till förstainstansrätten.

En sådan möjlighet att ta del av akten skulle nämligen även den påverka sekretessen för de interna handlingarna i fråga. Vad avser artikel 5.3 i instruktionerna för justitiesekreteraren anmärker förstainstansrätten att denna bestämmelse inte är tilllämplig i den mån som nämnda handlingar har uteslutits från akten i målet på grund av svarandeinstitutionens rätt att begära att gemenskapens domstolar skall ge konfidentiell behandling åt vissa upplysningar som rör institutionen i uppgifter eller handlingar i den akt som den har översänt enligt artikel 23 i domstolens stadga.

I förevarande mål har förstainstansrätten tagit del av svarandens interna handlingar samt handlingar som, trots att svaranden inte har betecknat dem som ”interna”, enligt svaranden förtjänar liknande skydd som dess interna handlingar (se punkt 29 ovan), och har därvid beaktat dels de principer och överväganden som har anförts ovan, och särskilt grunderna för ogiltigförklaring och de påståenden som anförs som stöd för talan samt sökandenas kompletterande yttranden, dels de omständigheter som kommissionen särskilt har åberopat för att motsätta sig att dess interna handlingar lämnas ut till sökandena.

Efter avvägning mellan de olika intressena i förevarande mål anser förstainstansrätten att i förfarandets nuvarande stadium uppfyller ingen av de interna handlingarna rörande handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande det kriterium som har uppställts i punkt 40 ovan.

2. Handlingar rörande kontakter mellan GD III och stålindustrin under den period av överträdelser som i beslutet har beaktats för bestämmande av bötesbeloppen

Till skillnad från de interna handlingarna rörande handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande berör vissa handlingar som översänts till förstainstansrätten enligt artikel 23 i domstolens stadga — nämligen handlingarna med nummer 9729, 9737, 9738—9759, 9760, 9763, 9764, 9765, 9769 och 9770 i den administrativa akten — möten mellan vissa tjänstemän vid GD III och företrädare för stålindustrin under den period av överträdelser som har beaktats i beslutet för bestämmande av bötesbeloppen (mellan juli 1988 och slutet av år 1990), det vill säga innan förvaltningsförfarandet inleddes. Dessa handlingar rör direkt vissa av sökandenas påståenden om de faktiska omständigheterna, nämligen dels att GD III har känt till överträdelserna i fråga och/eller tolererat dem, se punkt 13 a ovan, dels att kommissionen inte har utfört den interna utredning som omnämns i punkt 312 i beslutet på korrekt sätt, se punkt 13 b, ovan).

Mot denna bakgrund konstaterar förstainstansrätten att dessa handlingar inte bara rör handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande utan direkt berör en faktisk omständighet i målet, nämligen kommissionens eget beteende vad avser överträdelserna i fråga, under en viss period innan förvaltningsförfarandet inleddes, vilken period svaranden för övrigt har tagit ställning till i punkt 312 i beslutet. Kommissionen har dessutom redan lämnat ut handlingarna med nummer 9738—9740 samt ett annat internt meddelande, rörande samma fråga, som bilagts kommissionens svarsinlaga i åtta av de elva förevarande målen.

Dessa handlingar förefaller vid ett första påseende relevanta vad avser de invändningar avseende sakomständigheterna som förstainstansrätten har att ta ställning till och nämnda handlingar skall således upptas i akten i målet.

3. Handlingar rörande kontakter mellan kommissionen och de skandinaviska nationella myndigheterna

Eftersom sökandena har gjort gällande att GD I vid kommissionen har uppmuntrat och/eller tolererat avtalen Eurofer/Skandinavien som bland annat omnämns i punkt 284—296 i beslutet (se punkt 13 c, ovan), skall det anmärkas att de handlingar som rör kontakterna mellan kommissionen och vissa skandinaviska nationella myndigheter, vilka återfinns i pärmarna med nummer 14, 16, 18 och 23 i den akt som sänts till förstainstansrätten, inte är relevanta vad avser sådana påståenden.

Vad avser pärm nr 14 skall det anmärkas att även om denna innehåller vissa handlingar som de norska myndigheterna har beslagtagit från företagen, och vilka inte utgör interna handlingar i egentlig mening, framgår det att de norska myndigheterna inte har tillåtit kommissionen att använda dem för meddelandet om anmärkningar och för beslutet samt att kommissionen har respekterat de norska myndigheternas beslut. Mot denna bakgrund och med hänsyn till övriga överväganden som kommissionen har åberopat (se punkt 21 ovan) skall dessa handlingar inte upptas i akten i målet.

Förstainstansrätten erinrar dock om att handlingarna med nummer 9730 och 9773—9787 direkt berör vissa kontakter mellan GD I och de skandinaviska myndigheterna före förvaltningsförfarandets inledande. Dessa handlingar har, efter förhör med parterna, översänts från GD I till generaldirektoratet för konkurrens (GD IV) inom ramen för kommissionens interna utredning. De rör således inte bara handläggningen i förvaltningsförfarandet och beslutets utarbetande utan berör direkt en faktisk omständighet i målet, nämligen påståendena om kommissionens beteende vad avser avtalen Eurofer/Skandinavien, före förvaltningsförfarandet.

Trots att kommissionen på sida 23 i sitt yttrande av den 12 september 1996 har hävdat att dessa handlingar inte utgör handlingar som friar företagen anser förstainstansrätten att de vid ett första påseende är relevanta vad avser de invändningar avseende sakomständigheterna som den har att ta ställning till. Nämnda handlingar skall således upptas bland handlingarna i akten.

Sökandenas begäran om åtgärder för bevisupptagning eller processledning

Sammanfattning av sökandenas begäran

Det skall anmärkas att flera sökande har hävdat att svaranden i strid med sin skyldighet enligt artikel 23 i domstolens stadga inte har överlämnat samtliga handlingar avseende förevarande mål till förstainstansrätten och att en del av dem särskilt har begärt att handlingar som inte fanns med i den akt som sänts till förstainstansrätten skall företes. Denna begäran rör särskilt interna rapporter och meddelanden från tjänstemän vid GD III vad avser deras kontakter med stålbalksproducenterna och kommissionens politik på området, under den period som beslutet rör, samt ett protokoll från kommissionens möte av den 16 februari 1994 och handlingarna rörande bestyrkande av beslutet i dess olika giltiga språkversioner (se beslutet av den 19 juni 1996, punkt 64—66; se även sökandenas yttranden i målen Unimétal, Krupp Hoesch, Preussag och Thyssen som svar på förstainstansrättens skrivelse av den 21 juli 1995). Förstainstansrätten har beslutat att meddela beslut senare vad avser denna begäran (se punkt 4 i slutet i beslutet av den 19 juni 1996).

Flera sökande har för övrigt i sina ansökningar yrkat att förstainstansrätten skall vidta vissa särskilda åtgärder för bevisupptagning.

Sökanden i målet Unimétal har således begärt att förstainstansrätten ”enligt artikel 65—67 i förstainstansrättens rättegångsregler [skall] inhämta sakkunnigutlåtande för att avgöra exakt vilken roll GD III har spelat under den period som kommissionen har beaktat vid beräkningen av bötesbeloppet, det vill säga mellan den 1 juli 1988 och den 31 december 1990, och vid behov höra de vittnen som varit inblandade i de påstådda omständigheterna”.

Sökanden i målet Aristrain (nedan kallad Aristrain) har begärt att kommissionen skall åläggas att, med tillämpning av artiklarna 44.1 och 65 i förstainstansrättens rättegångsregler, till förstainstansrätten översända:

—

Samtliga interna handlingar som lagts till grund för beräkningen av de bötesbelopp som kommissionen har utdömt i den mån dessa handlingar inte ännu har översänts enligt artikel 23 i domstolens stadga.

—

Samtliga handlingar rörande kontakter avseende British Steels förvärv av Aristrain, oavsett om dessa handlingar finns hos arbetsgruppen för kontroll av företagskoncentrationer, GD III eller GD IV.

—

Samtliga handlingar som förstainstansrätten har tillgång till som avser en analys av verkan av artikel F.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska unionen avseende kommissionens interna förfaranden.

—

Akten från kommissionens förhörsombud i förevarande mål, i den mån förstainstansrätten inte redan har begärt den enligt artikel 23 i domstolens stadga.

—

Handlingar rörande utredningen om kartellen för ståltrådsspiraler (”coils”) som kan stödja påståendet om maktmissbruk.

—

Handlingarna rörande harmoniseringen av utbudet, i den mån förstainstansrätten inte redan har begärt dem enligt artikel 23 i domstolens stadga.

—

Samtliga handlingar rörande omstruktureringsprocessen för profilstål.

—

Den interna handlingen rörande reformatio in pejus.

—

Samtliga interna handlingar om strukturen på stålbalksmarknaden i gemenskapen, inbegripet studier som utförts av arbetsgruppen för kontroll av företagskoncentrationer.

Aristrain har dessutom begärt att förstainstansrätten skall förordna om att de tjänstemän vid kommissionen som direkt eller indirekt har arbetat med den akt som lett till det ifrågasatta beslutet skall höras som vittnen. Aristrain har på samma sätt begärt att tjänstemännen i arbetsgruppen vid GD IV för kontroll av företagskoncentrationer skall höras om den förhandsanmälan som British Steel har tillställt kommissionen avseende dess förvärv av Aristrain.

För det fall att förstainstansrätten skulle ombes att utse en expert i ett senare skede av förfarandet, har Aristrain begärt att denne skall utföra en ekonomisk studie av marknaden, som bland annat skall avse frågan huruvida kommissionen har ingått påstådda överenskommelser, det påstådda samverkande förfarandets verkan på konkurrensen och Aristrains deltagande i ett sådant förfarande.

Sökanden i målet Ensidesa (nedan kallad Ensidesa) har begärt att förstainstansrätten skall ”ålägga kommissionen att lämna följande upplysningar:

—

Den omsättning som har använts för att bestämma det bötesbelopp som ådömts bolaget och särskilt frågan om denna omsättning är resultatet av att dess sektoriella omsättning har omräknats till ecu med hjälp av genomsnittlig växelkurs under år 1990.

—

Den metod som kommissionen har använt för att bestämma koefficienten för det bötesbelopp som har ålagts bolaget och särskilt, vilken inverkan var och en av dessa överträdelser respektive den tid som dessa har varat har haft för denna koefficient”.

Sökanden i målet Preussag (nedan kallad Preussag) har begärt att följande personer skall höras som vittnen för att styrka att dess argumentation är välgrundad:

—

Jürgen Kolb, vad avser omständigheterna vid CDE.

—

Jörg Kroll och Hans Mette, vad avser omständigheterna vid stålbalkskommissionen.

—

Hans Mette, vad avser omständigheterna vid mötena Eurofer/Skandinavien och möten med utländska producenter.

—

Kutscher, Ortún, Drees, Evans och Vanderseypen, vad avser omständigheten att kommissionen hade kännedom om informationsutbytet och företagens beteende på marknaden, samt samarbetet mellan kommissionen, sammanslutningarna och företagen, särskilt genom mötena mellan kommissionen och stålindustrin.

Kommissionen har i sin svarsinlaga gjort gällande att denna begäran om bevisupptagning skall avvisas med motiveringen att begäran inte innehåller tillräckligt preciserade uppgifter om vad de olika vittnena påstås ha känt till, vilket står i strid med artikel 68.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt vilken vittnen skall höras om ”bestämda sakomständigheter”. Preussag har därför i sin replik erbjudit bevisning för vissa av sina påståenden, närmare bestämt genom vittnesförhör, särskilt med Kröll och Mette, vilka båda arbetar vid kommissionen.

Förstainstansrättens bedömning

Vad avser invändningen att svaranden inte har iakttagit sina skyldigheter enligt artikel 23 i domstolens stadga (se punkt 53 ovan) skall det understrykas att målet vid förstainstansrätten rör ett beslut från kommissionen angående ett förfarande för tillämpning av artikel 65 i fördraget på avtal och samordnade förfaranden bland europeiska stålbalksproducenter.

Förstainstansrätten anser att endast handlingarna i nämnda förfarande utgör ”handlingar som rör ärendet” i den mening som avses i artikel 23 i domstolens stadga. Vad avser de handlingar som, trots att de egentligen rör andra aspekter på kommissionens förfarande, ändå förefaller vara av vikt för förstainstansrättens domstolsprövning enligt artiklarna 33 och 36 i fördraget, kan förstainstansrätten begära in dem genom åtgärder för bevisupptagning eller processledning enligt artiklarna 64 och 65 i rättegångsreglerna.

Det är således med orätt som vissa sökande har hävdat att svaranden var skyldig att till domstolen på eget initiativ och i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 23 i domstolens stadga översända hela den administrativa akten från GD III angående kontakterna mellan kommissionen och stålbalksproducenterna under den period som avses i beslutet.

Faktum kvarstår dock att frågan huruvida GD III eventuellt varit inblandad i att införa och administrera vissa mekanismer som i beslutet har betecknats som konkurrensbegränsande avtal eller förfaranden, eller åtminstone frågan huruvida GD III (eller till och med andra generaldirektorat) kände till dem eller borde ha känt till dem (vilket enligt sökandena är fallet) förefaller ha varit av avgörande betydelse för bedömningen i förevarande mål, vilket framgår av punkt 312 i svarandens beslut.

Parterna har även ägnat denna fråga stort intresse i sina skrivelser i de flesta av de förevarande målen. De har särskilt diskuterat relevansen av viss bevisning från sökandena avseende påstådda kontakter mellan kommissionen och stålbalksproducenterna efter den 30 juni 1988 inom ramen för ”konsultationsmöten” (”consultative meetings”), ”möten för en begränsad krets” (”restricted meetings”) och ”arbetsluncher” (”steel lunches”) (se exempelvis kommissionens detaljerade analys av sina ”speaking notes” i kommissionens svarsinlaga).

Förstainstansrätten anser sig således behöva få större ledning i denna fråga, utan att det i detta stadium är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida förevarande grunder och argument är välgrundade.

I detta avseende skall det anmärkas att sökandena under det muntliga sammanträdet den 11, den 12, den 13 och den 14 januari 1993 har gjort gällande att det har förekommit kontakter mellan stålbalksproducenter och GD III under den period som avses i meddelandet om anmärkningar och att det i GD III:s arkiv finns bevisning som var okänd för GD IV, vilken visar att kommissionen åtminstone kände till informationsutbytet och påstådda förfaranden för att stabilisera priserna och produktionen. Kommissionens förhörsombud medgav att denna punkt var av avgörande betydelse för de bestraffade företagens invändningar och anmodade dem att meddela honom bevisning för sina påståenden samtidigt som han meddelade att han skulle utföra en internutredning.

Enligt svaranden, som förnekar all medverkan i eller kännedom om denna ordning, stödjer ingen av de handlingar som sökandena har insänt på kommissionens förhörsombuds anmodan eller inom ramen för det aktuella förfarandet, deras påståenden i detta avseende. Svaranden anser för övrigt att den har utfört en djupgående utredning som inte ger något som helst stöd för dessa påståenden. Svaranden har särskilt som bilaga till vissa av dennes svarsinlagor bifogat ett meddelande från Ortún, direktör för direktorat E för inre marknaden och industripolitik III vid GD III, till Schaub, biträdande generaldirektör vid GD III, av den 19 februari 1993, vilken förnekar att påståendena skulle vara sanna.

Det skall emellertid konstateras att de handlingar som bland annat sökandena i målen ARBED, Cockerill-Sambre, Unimétal, Preussag och British Steel har ingivit väcker tvivel i fråga om arten och den exakta omfattningen av de upplysningar som GD III erhållit under sina kontakter med företrädarna för stålindustrin, särskilt inom ramen för kommissionens beslut nr 2448/88/EKSG av den 19 juli 1988 om införande av ett system för övervakning av företag inom stålindustrin avseende vissa produkter (EGT L 212, s. 1).

Protokollet från ”mötet för en begränsad krets” av den 21 mars 1989, vilket sammanställts av Eurofer, innehåller följande upplysningar under rubriken ”Results of the surveillance system”:

”M. von Hülsen gave information on the introduction of a statistical information system concerning monthly bookings and deliveries inside Eurofer. The result of the first inquiry for the months of January and February was given, showing an overall good situation ...” (Se ansökan i målet British Steel, bilaga 3, handling 24.) (”von Hülsen (generaldirektör för Eurofer) gav upplysningar om införandet av ett system för statistiska upplysningar om månatlig orderingång och månatliga leveranser inom Eurofer. Resultaten från den första undersökningen för månaderna januari och februari meddelades och de visade på en allmänt god situation ...”)

På samma sätt innehåller protokollet från ”konsultationsmötet” av den 28 april 1989, under vilket prognosen för tredje kvartalet 1989 diskuterades, följande passage:

”Finally, it was mentioned that in the near future, enlarged statistics on the basis of a rapid declaration of monthly bookings and deliveries established by Eurofer will help to make forecasts for Category IV more realistic.” (Se ansökan i målet British Steel, bilaga 3, handling 31.)

(”Slutligen nämndes att i en nära framtid kommer utökad statistik på grundval av snabb deklaration av månadens orderingång och leveranser, som upprättas av Eurofer, medverka till att göra förutsägelserna för kategori IV mer realistiska.”)

Protokollet från ”mötet för en begränsad krets” av den 15 juni 1989 anger även följande:

”Regarding the forward programmes for Quarter ΠΙ/1989, Mr. Traverso announced a possible review of the programmes after a final decision at the next CDE in function of the figures obtained from the system of rapid declaration of bookings and deliveries.” (Se ansökan i målet British Steel, bilaga 3, handling 25.)

(”Vad avser prognosen för tredje kvartalet 1989 meddelade Traverso en möjlig ändring i prognosen efter ett slutgiltigt beslut vid nästa CDE, beroende på de sifferuppgifter som erhålls från systemet med snabb deklaration av orderingång och leveranser.”)

I det läge som målens handläggning för närvarande befinner sig kan förstainstansrätten inte ens avgöra huruvida det informationsutbyte som det talas om i protokollen motsvarar det informationsutbyte som har bötfällts i beslutet och i vilken mån detta informationsutbyte varit känt för vissa tjänstemän vid GD III, som protokollens ordalydelse tycks antyda.

Det skall emellertid anmärkas att kommissionen i punkt 143—146 i beslutet beskriver ett system med månatligt informationsutbyte avseende vissa företags orderingång och leveranser, vilket administrerades av Eurofer under namnet ”fast bookings”, vilket vid första påseende förefaller motsvara det system som åberopas i protokollen i fråga. De handlingar som denna beskrivning stödjer sig på uppräknas i bilaga 2 till beslutet, vilken bland annat består av tabeller som anger orderingång och/eller leveranser per månad eller kvartal, beroende på sammanhanget, för de deltagande företagen på olika nationella marknader (se, exempelvis, handlingen med nummer 3462 i kommissionens akt). Enligt ordalydelsen av den rättsliga bedömningen i punkt 279—283 i beslutet betecknade kommissionen detta system för informationsutbyte som ”oförenligt med bestämmelserna i artikel 65.1 i EKSG-fördraget”.

Förstainstansrätten anmärker även att olika protokoll från ”konsultationsmöten” mellan kommissionen och stålindustrin, särskilt från mötena den 27 oktober 1988, 26 januari, 27 april och 27 juli 1989, innehåller uppgifter om prisutvecklingen som vid första påseende förefaller överensstämma med innehållet i motsvarande protokoll från stålbalkskommissionens möten den 18 oktober 1988, 10 januari, 19 april och 11 juli 1989.

Mot denna bakgrund anser förstainstansrätten att varken Ortúns ovannämnda meddelande av den 19 februari 1993 (vilket, vad avser mötena mellan GD III och Eurofers handelsexperter, endast anger att ”sammanfattningar av resultaten avseende företagens produktion och leveranser har översänts till deltagarna”), eller övriga interna handlingar om ”den fördjupade utredning” som utförts av kommissionens förhörsombud, såsom de framgår av den akt som översänts till förstainstansrätten, ger förstainstansrätten tillräcklig information.

Vissa interna handlingar från svaranden själv, som översänts som bilagor till dess svarsinlagor (se konfidentiella ”minnesanteckningar” från enhet 3 för råvaror och avancerade material vid direktorat E vid GD III, av den 31 januari 1989, angående konsultationsmötet av den 26 januari 1989, under vilket Kutscher, som var ordförande, till protokollet antecknade att ”om kommissionen skulle finna att det förekommer något som helst avtal inom industrin vad avser priser och kvantiteter, och detta avtal strider mot artikel 65 i EKSG-fördraget, kommer kommissionen inte att tveka att vidta vederbörliga åtgärder, i enlighet med bestämmelserna i nämnda artikel”), visar att kommissionen (GD III) upprättade egna meddelanden och minnesanteckningar från mötena i fråga och att dessa kan vara sådana att de kan ge förstainstansrätten ledning vad avser vissa invändningar avseende sakomständigheterna som förstainstansrätten har att ta ställning till.

Förstainstansrätten konstaterar för övrigt att den akt som den har fått sig översänd inte förefaller innehålla ”alla handlingarna i ärendet”, i den mening som avses i artikel 23 i domstolens stadga. Förstainstansrätten anmärker särskilt att varken meddelandet från GD IV till GD III av den 22 juli 1991, eller svaret från GD III till GD IV av den 12 september 1991, som bifogats vissa svarsinlagor, finns upptagen i svarandens förteckning över interna handlingar som denna översänt till sökandena på förstainstansrättens begäran. Dessa två meddelanden avser inte bara allmänt ”utbyte av statistisk information” avseende sammanslutningen Eurofer, utan hänvisar även uttryckligen till en metod som kallas ”Traverso-metoden”, som avser en överträdelse som kommissionen har bötfällt de europeiska stålbalksproducenterna för genom det ifrågasatta beslutet (se punkterna 72—79, och 254—259). Sådana handlingar berör direkt förfarandet i fråga och borde således ha ingått i den akt som sänts till förstainstansrätten.

Med beaktande av ovan anförda omständigheter och i enlighet med bestämmelserna i artikel 24 i domstolens stadga och artikel 65 i förstainstansrättens rättegångsregler, beslutar förstainstansrätten att vidta de åtgärder för bevisupptagning som framgår av slutet i förevarande beslut.

Vad avser övriga åtgärder för bevisupptagning kommer förstainstansrätten att fatta beslut senare.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande beslut:

Målen T-134/94, T-136/94, T-137/94, T-138/94, T-141/94, T-145/94, T-147/94, T-148/94, T-151/94, T-156/94 och T-157/94 förenas vad avser åtgärder för bevisupptagning och processledning och vad avser det muntliga förfarandet.

Bland de handlingar som svaranden har betecknat som interna handlingar skall endast handlingarna med nummer 9729, 9730, 9737—9746, 9748—9760, 9763—9765, 9769, 9770 och 9773—9787 i den akt som svaranden har översänt till förstainstansrätten genom skrivelse av den 24 november 1994 upptas i akten i målet och delges parterna.

Svaranden skall, inom fyra veckor från delgivning av förevarande beslut, till förstainstansrätten översända följande handlingar:

—

meddelanden, minnesanteckningar eller protokoll som upprättats av tjänstemän vid GD III, avseende GD III:s möten med företrädare för stålindustrin under tidsperioden för tillämpning av det övervakningssystem som införts genom kommissionens beslut nr 2448/88/EKSG av den 19 juli 1988 om införande av ett system för övervakning av företag inom stålindustrin avseende vissa produkter, och särskilt handlingarna av den 1 september, den 27 oktober, den 3 november, den 8 december 1988, den 26 januari, den 1 februari, den 21 mars, den 28 april, den 15 juni, den 27 juli, den 1 september, den 26 oktober, den 7 november, den 15 december 1989, den 25 januari, den 7 februari, den 3 maj, den 27 juli, den 4 september och den 5 november 1990.

—

alla handlingar, förutom dem som förstainstansrätten redan har tillgång till, som mottagits av tjänstemän vid GD III från Eurofer eller dess produktkommittéer, inom ramen för nämnda möten under samma tidsperiod.

Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Luxemburg den 10 december 1997

H. Jung

Justi tiesekreterare

A. Kalogeropoulos

Ordförande

( *1 ) Rättegångsspråk: T-134/94 tyska, T-136/94 tyska, Τ-137/94 franska, Τ-138/94 franska, Τ-141/94 tyska, Τ-145/94 franska, Τ-147/94, tyska, Τ-148/94 tyska, Τ-151/94 engelska, Τ-156/94 spanska och T-157/94 spanska.

Full & Egal Universal Law Academy