Generaladvokatens förslag till avgörande
Inledande anmärkningar
1 Kommissionen har väckt den föreliggande talan med stöd av artikel 173 femte stycket EG-fördraget och yrkar ogiltigförklaring av det beslut som rådet antog den 22 juni 1995 i enlighet med artikel 93.2 tredje stycket i fördraget och genom vilket rådet beslutade att Frankrikes i undantagsfall givna stöd till vinproducenter för förebyggande destillation av bordsvin var förenligt med den gemensamma marknaden.
2 Detta mål ger domstolen tillfälle att klargöra sin rättspraxis beträffande det tredje kriteriet i artikel 173 femte stycket i fördraget vad gäller talans upptagande till sakprövning.
I - Tillämpliga bestämmelser
3 Med stöd av artiklarna 42 och 43 i fördraget, utfärdade rådet förordning (EG) nr 822/87(1), vilken innebar en ny kodifiering av de grundläggande bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för vin.
4 Inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för vin, föreskrivs i förordning nr 822/87 som ekonomiska stabiliseringsfaktorer och saneringsåtgärder för denna marknad bland annat en förebyggande destillation (artikel 38) och en obligatorisk destillation (artikel 39), som kommissionen beslutar om på de villkor och enligt det förfarande som anges i artiklarna 38 och 39.
5 Enligt rådets förordning 822/87 artikel 38.1, föreskrivs följande vad avser villkoren för förebyggande destillation:
"1. När det är nödvändigt med hänsyn till skördeprognosen eller för att förbättra kvaliteten hos de produkter som släpps ut på marknaden, kan det varje produktionsår beslutas om förebyggande destillation av bordsvin och vin som lämpar sig för framställning av bordsvin från och med den 1 september fram till en tidpunkt som skall fastställas senare.
..."
6 I nämnda artikel 38.2 fastställs att uppköpspriset för vin som levereras till förebyggande destillation skall vara 65% av orienteringspriset(2). Den förebyggande destillationen kräver producentens frivilliga medverkan.
7 Den förebyggande destillationen för vissa kvantiteter vin för produktionsåret 1994/95 fastställdes enligt kommissionens förordning (EG) nr 2028/94 av den 8 augusti 1994(3).
8 Syftet med kommissionens förordning var att möta behovet av sanering och av en sund förvaltning av marknaden för bordsvin. Det föreskrevs särskilt i artikel 1.1 andra stycket, att den kvantitet som producenterna fick låta destillera var begränsad till 1 200 liter/hektar (hädanefter hl/ha). I Frankrike motsvarade detta en volym av 1 403 000 hl.
9 Enligt artikel 2.1 i förordning 2028/94 kan kontrakt och deklarationer som undertecknats med avseende på denna destillation överlämnas för godkännande av det behöriga interventionsorganet fram till den 10 november 1994. Enligt punkt 2 i samma artikel skall de kvantiteter för vilka ett kontrakt eller en deklaration undertecknats levereras till ett bränneri senast den 15 mars 1995.
10 Enligt artikel 39.1 och 39.2 i förordning nr 822/87 skall kommissionen fatta beslut om obligatorisk destillation, när marknaden för bordsvin och vin som lämpar sig för framställning av bordsvin under ett visst produktionsår visar sig vara i allvarlig obalans.
11 Priset på obligatorisk destillation har en stävjande verkan på producenterna. Det fluktuerar kring 25% av orienteringspriset. Producenterna kan dra av den mängd vin som levereras till förebyggande destillation från den mängd som skall levereras till obligatorisk destillation.
12 Artikel 76 i förordning nr 822/87 föreskriver att artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget är tillämpliga på marknaden för vin.
13 Följaktligen, och efter vad som uttryckligen föreskrivs i förordning nr 822/87, tillämpas också artikel 93 i fördraget på marknaden för vin. Där fastslås att det är kommissionen(4), och i undantagsfall rådet(5), som kontrollerar att allt statligt stöd som lämnats, eller skall lämnas, är förenligt med den gemensamma marknaden. Artikel 93.2 tredje och fjärde styckena lyder som följer:
"...
På begäran av en medlemsstat kan rådet enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelserna i artikel 92 eller de förordningar som avses i artikel 94, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om kommissionen beträffande ett sådant stöd redan har inlett det förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen - i sådana fall där staten har lämnat in en begäran till rådet - skjuta upp förfarandet till dess rådet har tagit ställning till statens begäran.
Om rådet inte har tagit ställning till nämnda begäran inom tre månader efter det att den inlämnats; skall kommissionen fatta beslut i ärendet.
..."
II - Bakgrund
14 Den 26 juli 1994 lade kommissionen till kommittén för förvaltning av vin fram ett utkast till förordning, som avsåg förebyggande destillation av vin för produktionsåret 1994/1995.
15 Den 28 juli 1994 hölls ett sammanträde i det franska jordbruks- och fiskedepartementet. Där beslöts det att man skulle bevilja stöd till franska vinproducenter på grund av de stora prisskillnaderna mellan franska, italienska och portugisiska viner.
16 Genom förordning nr 2028/94 av den 8 augusti 1994 beslutade kommissionen om införande av förebyggande destillation för produktionsåret 1994/1995.
17 Den 17 augusti 1994 uppmanade kommissionen Republiken Frankrike att meddela hur mycket man beslutat att ge i stöd till de franska vinproducenterna för utförandet av förebyggande destillation.
18 I enlighet med artikel 93.3 i fördraget underrättade de franska myndigheterna kommissionen om de beslutade stödåtgärderna den 20 oktober 1994.
19 Vid rådets möte den 29 och 30 maj 1995 begärde Frankrike, i enlighet med artikel 93.2 tredje stycket, att rådet skulle godkänna stödet till de franska vinproducenterna.
20 Den 22 juni 1995 beslöt rådet att godkänna att stöd lämnades till franska vinproducenter för produktionsåret 1994/1995. Stödet fastställdes till en maximal summa av 660 FF per hektar. På detta sätt tillförsäkrades producenterna ett pris för förebyggande destillation som närmade sig det rådande försäljningspriset på vin på marknaden för den ifrågavarande produktionsperioden. Rådets beslut riktade sig enligt artikel 2 till Republiken Frankrike.
21 Rådets beslut offentliggjordes inte i Europeiska gemenskapernas officiella tidning utan delgavs den franska regeringen genom skrivelse från rådets generalsekretariat, daterad den 27 juli 1995.
22 Genom skrivelse av den 27 juli 1995 översände en generaldirektör, på rådets generalsekreterares vägnar, bestyrkta kopior av beslutet till kommissionen. Han informerade kommissionen om att rådet fattat det omtvistade beslutet och att rådets ordförande samma dag hade delgivit Republiken Frankrike, till vilken stat beslutet var riktat, och att det därigenom hade trätt i kraft.
23 Det ovannämnda beslutet inkom till kommissionen den 1 augusti 1995.
III - Parternas yrkanden
24 Kommissionen har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 29 september 1995, väckt talan om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 22 juni 1995 om godkännandet av stöd till franska vinproducenter.
25 Kommissionen har yrkat att domstolen skall a) ogiltigförklara rådets omstridda beslut av den 22 juni 1995, b) förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, c) förplikta Frankrike att bära sin rättegångskostnad.
26 Genom separat inlaga av den 6 november 1995 har rådet framställt en invändning om rättegångshinder. Domstolen beslöt den 18 juni 1996 att pröva invändningen om rättegångshinder i samband med sakprövningen.
27 Rådet har yrkat att domstolen skall a) avvisa talan, b) i andra hand ogilla talan, c) förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. Republiken Frankrike har intervenerat till stöd för rådets mening med skriftliga anmärkningar.
IV - Upptagande till sakprövning
28 I förevarande mål måste det först avgöras huruvida talan kan upptagas till sakprövning. Rådet, vars åsikt delas av den franska regeringen, anser att kommissionens talan, vilken inkom till domstolens kansli den 29 september 1995, är förfallen, eftersom den väcktes efter fristen på två månader från det datum då kommissionen fick full kännedom om åtgärden (den 22 juni 1995).
29 I denna fråga har jag följande att anmärka:
30 Enligt artikel 189 fjärde stycket i fördraget, är ett beslut till alla delar bindande för dem som det är riktat till. Dessutom skall beslut, enligt artikel 191.3 delges dem som de riktar sig till, och det är genom denna delgivning som beslutet träder i kraft.
31 Vidare föreskriver artikel 173 femte stycket i fördraget, att talan skall väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes, delgavs klaganden, eller, då varken offentliggörande eller delgivning ägt rum, från den dag då klaganden fick kännedom om åtgärden. Enligt artikel 81.1 i domstolens rättegångsregler skall, vid delgivning, fristen för att väcka talan mot en rättsakt som utfärdats av en gemenskapsinstitution börja löpa dagen efter det att åtgärden delgivits den berörde.
32 Slutligen föreskriver artikel 18.1 och 18.2 i rådets arbetsordning(6) bland annat att generalsekreteraren skall delge rådets beslut med dem det riktar sig till samt översända kopior av detta till kommissionen och till regeringarna i medlemsstaterna.
33 Av ovannämnda bestämmelser följer att det som får fristen för talans väckande att börja löpa är, för det första, åtgärdens offentliggörande, beträffande de åtgärder som skall offentliggöras, delgivningen, beträffande de åtgärder för vilka delgivning föreskrivs och för det tredje, för det fall varken offentliggörande eller delgivning skall äga rum, klagandens fulla kännedom om åtgärden.(7)
34 Av dessa bestämmelser framgår vidare, att besluten måste delges dem de riktar sig till, och att det är i och med denna delgivning som beslutet får rättsverkningar. Delgivningen har ingen betydelse för rättsaktens existens(8), utan är en omständighet som ligger utanför rättsakten(9).
35 I förevarande fall är rådets bestridda beslut av den 22 juni 1995 endast riktat till Republiken Frankrike och ingen annan (artikel 2). För det fall att Republiken Frankrike önskade väcka talan skulle fristen börja löpa från och med den tidpunkt då beslutet delgivits denna stat. Vad däremot beträffar kommissionen, till vilken det ifrågasatta beslutet inte är riktat, krävs det inte någon delgivning för att fristen skall börja löpa. Denna frist börjar löpa från och med den tidpunkt då kommissionen har fått exakt kännedom om åtgärden, om detta framgår av handlingarna i ärendet. Den omständigheten att det ifrågasatta beslutet översänds till kommissionen, efter det att denna har fått exakt kännedom om åtgärden, påverkar således inte en frist som redan har börjat löpa och får inte heller en ny frist att börja löpa.
36 Såsom följer av handlingarna i målet, och vilket inte bestrids, fanns redan den 16 juni 1995 ett förslag till beslut (dokument 8100/95 Agri 62)(10) till rådsmedlemmarnas och kommissionsledamöternas förfogande, i salen där det avgörande sammanträdet ägde rum(11). Detta förslag utgjorde basen för det omtvistade beslut som fattades den 22 juni 1995. Vid en jämförelse mellan förslaget och det slutliga beslutet, finner man att förslaget godtogs enhälligt och utan några ändringar i texten. Vidare har kommissionen (i punkt 7 i anmärkningarna angående invändningen om rättegångshinder) medgivit att den genom en behörig kommissionsledamot deltog i det aktuella jordbruksministermötet, den 19 till den 22 juni 1995.
37 Bilaga VI till ansökan innehåller en handling (ett utdrag ur protokollet) daterad den 23 juni 1995, som upprättats av kommissionens generalsekretariat dagen efter jordbruksrådets sammanträde den 19-22 juni 1995. I denna handling, och särskilt i punkt 9, nämns innehållet i det omtvistade beslutet och anges att sammanträdet resulterade i att den franska ansökan enhälligt bifölls (med en nedlagd röst. I denna handling beskrivs även den debatt som ledde fram till det ifrågasatta beslutet, samt den franska regeringens argument, och anges att tvekan uttryckts av vissa medlemsstater och av den behörige kommissionsledamot som var närvarande huruvida det kunde anses riktigt att bifalla Republiken Frankrikes ansökan.
38 Det ovan anförda vittnar om att kommissionen fått full kännedom om det ifrågasatta beslutet senast den dag då protokollet upprättades (den 23 juni 1995). Följaktligen började fristen för att väcka talan mot rådets beslut att löpa dagen efter denna dag (den 24 juni 1995). För kommissionen gick alltså fristen för talans väckande ut två månader efter denna dag, den 26 augusti 1995, inberäknat förlängningen av fristen med två dagar på grund av avstånd(12).
39 För övrigt, och vilket tidigare nämnts i punkterna 21-23 och 35, delgavs rådets beslut Republiken Frankrike den 27 juli 1995. Det skickades till kommissionen samma dag och anlände dit den 1 augusti 1995 (protokoll nr SG(95)A/12870/1 8 1995). Kommissionen vidhåller att fristen för dess väckande av talan började löpa den 27 juli 1995, när det omtvistade beslutet delgavs Republiken Frankrike och därmed trädde i kraft. Kommissionen hävdar således att dess talan, vilken inkom den 29 september 1995, har väckts i tid. Detta synsätt är dock felaktigt, eftersom delgivningen med Republiken Frankrike endast innebar att fristen började löpa för denna stat, till vilken beslutet var riktat. Däremot följer av artikel 173 femte stycket att fristen för kommissionen, som inte var beslutets adressat och som inte heller skulle delges, började löpa först från och med den dag då sagda institution fick full kännedom om åtgärden, det vill säga den 23 juni 1995.
40 Den prövade talan har väckts den 29 september 1995, det vill säga efter det att tvåmånadersfristen hade gått ut. Talan är därmed förfallen och måste avvisas, vilket också rådet och den franska regeringen med rätta har hävdat(13).
V - Anförda grunder för ogiltigförklaring
41 Oberoende av frågan huruvida talan är förfallen, skall jag i det följande kortfattat undersöka de grunder som åberopas för ogiltigförklaring. Dessa grunder liknar dem som kommissionen åberopade i mål C-122/94, kommissionen mot rådet, vilket domstolen avgjorde genom en dom av den 29 februari 1996(14). Nämnda avgörande ger oss tillräcklig information för att kunna besvara frågeställningen vad avser sakfrågan i detta fall.
A - Den första grunden för ogiltigförklaring: Oriktig tillämpning av artikel 93.2 tredje stycket i fördraget
42 Kommissionen har som första och huvudsakliga grund åberopat att det skett en oriktig tillämpning av artikel 93.2 tredje stycket i fördraget som, även om den inte skall tillämpas endast inom ramen för kapitlet om konkurrens, inte innebär att statligt stöd får godkännas när det strider mot andra gemenskapsregler än bestämmelserna i artikel 92-94 i EG-fördraget. Kommissionen har därmed gjort gällande att rådet saknade behörighet och att handläggningsreglerna har åsidosatts i den mån som den omtvistade bestämmelsen i artikel 93.2 tredje stycket använts som grund för avvikelser från systemet i den gemensamma organisationen av marknaden för vin.
43 I sitt avgörande av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet(15), ogillade domstolen en liknande grund för ogiltigförklaring(16). Kommissionen meddelade därför i sitt svar att den inte vidhöll sin första grund, utom i det avseendet att rådet överskridit gränserna för sin befogenhet att företa skönsmässig bedömning enligt artikel 93.2 tredje stycket. Således bör domstolen inte pröva kommissionens första grund för ogiltigförklaring.
B - Den andra grunden för ogiltigförklaring: Uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna
44 Såsom andra grund för en ogiltigförklaring, vilken från början endast åberopades i andra hand, har kommissionen anfört att det inte förelåg några sådana "exceptionella omständigheter" som, bredvid andra rekvisit i artikel 93.2 tredje stycket, måste vara uppfyllda för att ett stöd som en medlemsstat lämnat eller avser att lämna skall anses vara förenligt med gemensamma marknaden. Kommissionen menar att rådet har utnyttjat sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 93.2 tredje stycket i fördraget på ett felaktigt sätt och därvid gjort en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna i ärendet. Kommissionen yrkar därför att beslutet skall ogiltigförklaras, eftersom det är baserat på rättsstridiga skäl.
45 Enligt artikel 93.2 tredje stycket i fördraget har rådet ett stort handlingsutrymme ("kan rådet enhälligt besluta") och kan självt avgöra om det föreligger sådana "exceptionella omständigheter", som conditio sine qua non motiverar att ett beslut om statsstöd, som en medlemsstat lämnar eller avser att lämna, skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Detta gäller även för det fall kommissionen, inom ramen för artikel 93.3, har beslutat att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden.
46 Domstolen ansåg i sitt avgörande av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, att(17) "när rådet vid genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken tvingas göra en utvärdering av en komplicerad ekonomisk situation, omfattar rådets utrymme för skönsmässig bedömning inte bara innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som skall antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena på så sätt att det i förekommande fall är tillåtet för rådet att grunda sig på en helhetsbedömning. Domstolskontrollen av denna behörighet skall begränsas till att pröva om det vid utövandet av denna behörighet har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk eller om den ifrågavarande myndigheten klart har överskridit gränserna för sitt handlingsutrymme"(18). Vidare bedömde den att(19) "redan av lydelsen av artikel 93.2 tredje stycket [framgår] att rådet är skyldigt att göra en utvärdering av en komplicerad ekonomisk situation, när det med avvikelse från artikel 92 beslutar att det på grund av exceptionella omständigheter är motiverat att anse att ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden".
47 I detta fall anser jag(20) att rådet hade att göra en utvärdering av en komplicerad ekonomisk situation och att utrymmet för dess skönsmässiga bedömning inte bara omfattade innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som skulle antas, utan även fastställandet av de grundläggande sakförhållandena. Således kunde rådet grunda sig på en helhetsbedömning för att fastställa om det förelåg exceptionella omständigheter.
48 Eftersom den gemensamma organisationen av marknaden för vin sedan många år karaktäriseras av en "stadigvarande strukturell obalans som är under omdaning", vilket också domstolen medgivit(21), kunde rådet grunda sig på omständigheter som förelåg i början av produktionsåret 1994/1995, men också ta hänsyn till omständigheter vid 1995 års början. Detta framgår bland annat av tredje övervägandet i det omtvistade beslutet, i vilket anges att även om situationen på vinmarknaden vid den tidpunkt då beslutet fattades inte uppvisade några exceptionella omständigheter som kunde motivera en obligatorisk destillation, fanns det ändå väsentlig anledning att väl genomföra en förebyggande destillation i samtliga vinproducerande medlemsstater, eftersom förbrukningen på marknaden var på stadigt nedåtgående.(22) Rådet kunde likväl ta hänsyn till de totala siffrorna, vilka dels avsåg situationen i hela gemenskapen och inte bara situationen på den franska marknaden, dels omfattade samtliga viner och inte bara bordsviner, vilka var föremål för kommissionens beslut om förebyggande destillation och för det stöd som beviljats av den franska regeringen. Slutligen kunde rådet göra en sammansatt bedömning av de satta priserna i nationell valuta för att avgöra om utvecklingen var så ogynnsam för franska vinproducenter i förhållande till producenter i andra medlemsstater att särskilda åtgärder behövde vidtas.
49 Förvisso finner jag inte det omtvistade beslutets motivering (andra övervägandet) vara rättsenlig, vilken grundar sig på omständigheten att beslutet rör en sektor där regelverket står i begrepp att ändras, för att åtgärder för varaktig sanering av vinmarknaden skall kunna åstadkommas. Detta kan inte anses utgöra "exceptionella omständigheter" enligt föreskrifterna i artikel 93.2 tredje stycket. Enligt min åsikt kan en dylik omständighet inte utgöra en "exceptionell omständighet", eftersom en oproportionell utvidgning av begreppet, genom alltför extensiv tolkning, skulle leda till att det blev obsolet. Innebörden av detta relativt vaga juridiska begrepp skulle med andra ord förändras med det resultatet att begreppet fick ett rent teoretiskt värde utan tvingande materiellt innehåll och slutligen utan praktisk användbarhet.(23)
50 Kommissionen hävdar att det inte förelåg "exceptionella omständigheter", eftersom priserna för bordsvin i Frankrike för perioden i fråga hade stigit i förhållande till det tidigare produktionsåret 1993/1994. Under produktionsåret 1994/1995 var marknadspriset för franska viner högre än orienteringspriset, emedan de italienska och spanska vinerna förblev under orienteringspriset. Kommissionen har dessutom gjort gällande att det inte förelåg exceptionella omständigheter, eftersom de överenskommelser om förebyggande destillation som brukades av medlemsstaterna gällde mindre mängder än vad som gällt de tidigare åren. Kommissionen drar därmed slutsatsen att det inte förelåg ett exceptionellt inkomstbortfall eller en situation med onormalt låga inkomster som kunde ha motiverat det omtvistade beslutet.
51 I dessa frågor har jag följande att anmärka. För det första står det klart att destillationsåtgärden kännetecknar, om inte en form av motsättning mellan två likvärdiga mål i den gemensamma jordbrukspolitiken enligt artikel 39 i fördraget, åtminstone en strävan att sammanjämka dessa mål. Enligt artikel 39.1 är nämligen målet med den gemensamma jordbrukspolitiken att b) "tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard" och att c) "stabilisera marknaderna". Domstolen har vid upprepade tillfällen fastslagit att(24) "(...) vid förverkligandet av de olika målen i artikel 39 i fördraget skall gemenskapsinstitutionerna se till att eventuella motsättningar mellan målen tagna var för sig kan ges en stadigvarande lösning och i förekommande fall ge tillfälligt företräde för ett av dessa mål när de omständigheter som ligger till grund för besluten så kräver".
52 Jag anser att rådet med det omtvistade beslutet har försökt sammanjämka de motstridiga målen i artikel 39 i fördraget med avseende på marknaden för vin. Eftersom rådet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, var det denna institution som var behörig att avgöra huruvida störningarna på nämnda marknader på medlemsstatsnivå och de därmed uppkomna ogynnsamma konsekvenserna för de franska vinproducenterna motiverade antagandet av en korrigerande åtgärd just då.
53 Enligt det fjärde övervägandet i ingressen till det bestridda beslutet har de franska vinproducenterna lagt ned stor möda på att kontrollera sin produktion för att minska avkastningen vad gäller bordsviner, och har därigenom åsamkats ett stort inkomstbortfall.
54 Enligt det femte övervägandet i ingressen uppbar de franska vinproducenterna för övrigt det lägsta uppköpspriset för vin som skall levereras till förebyggande destillation. Detta pris är långt mer stävjande än det pris som gäller för vinodlare i andra producentländer.
55 Dessa överväganden utgör enligt min åsikt en lagenlig motivering. Mera ingående anser jag, att rådet inte gjort en uppenbart oriktig bedömning när det bedömde att de franska vinproducenterna led en betydlig inkomstminskning genom sina försök att minska produktionen och avkastningen beträffande bordsvin. Enligt rådets påstående, vilket kommissionen inte har kunnat vederlägga, berodde detta på att det pris som de franska vinproducenterna kunde få för förebyggande destillation var mycket lägre än det pris som betalades spanska och italienska vinproducenter. Detta berodde på den spanska och italienska valutans kursfall och på att effekterna av dessa valutors undervärdering bestod till slutet av år 1994. Rådet menar att utvecklingen från början av produktionsåret 1992/1993 till och med sommaren 1994 av de satta priserna i nationell valuta var mycket ofördelaktig för de franska vinproducenterna. För de italienska och spanska vinproducenterna steg uppköpspriset för förebyggande destillation med 35 respektive 27 procent, medan priset för franska vinproducenter förblev detsamma som för föregående period, vilket berodde på den franska francens stabilitet.
56 Vidare anser jag att rådet inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna. Med sitt beslut ville nämligen rådet beakta de franska vinproducenternas ogynnsamma situation och bemöta denna med reparativa åtgärder, vilka inte förutsetts inom regelverket på området (i förordning nr 822/87).
57 Dessutom nämns i åttonde övervägandet i ingressen att det förelåg exceptionella omständigheter som medgav att den franska regeringens i undantagsfall givna stöd till franska vinproducenter kunde anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, "i den mån och för den period som var absolut nödvändig för att avhjälpa den konstaterade obalansen"(25).
58 Följaktligen menar jag att rådet inte gjort en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna, när den, med särskilt beaktande av målet att tillförsäkra vinproducenterna en skälig inkomst, ansåg att det lämnade stödet måste anses vara förenligt med den gemensamma marknaden och att någon verklig och varaktig störning av den gemensamma organisationen av marknaden för vin inte behövde befaras.(26)
59 Följaktligen anser jag att de omständigheter som rådet har åberopat utgör "exceptionella omständigheter" i den mening som avses i artikel 93.2 tredje stycket i fördraget. Inom ramen för den komplicerade ekonomiska situation som rådet hade att bedöma, utövade det sin befogenhet att företa skönsmässig bedömning på ett lämpligt sätt och kan inte anses ha gjort en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna. Talan om ogiltigförklaring kan således inte bifallas på den andra grund som kommissionen har åberopat.
C - Den tredje grunden för ogiltigförklaring: Otillräcklig motivering
60 Med sin tredje och sista grund har kommissionen yrkat ogiltigförklaring under påstående att beslutets motivering är kort, bristfällig och oriktig.(27)
61 Eftersom kommissionens andra grund för ogiltigförklaring, nämligen att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning, när den ansåg att det förelåg exceptionella omständigheter enligt artikel 93.2 tredje stycket, inte kan godtas, behöver den tredje grunden för en ogiltigförklaring inte närmare undersökas annat än vad avser frågan om luckor i motiveringen.(28)
62 Jag anser att det omtvistade beslutets motivering, om än kortfattad, på ett klart och otvetydigt sätt visar att de exceptionella omständigheter som förelåg undantagsvis tillät att stöd - i den mån och för den period som var absolut nödvändig - kunde anses förenligt med den gemensamma marknaden.(29) Beslutet motiverades således av rådets vilja att tillförsäkra de franska vinproducenterna en skälig inkomst. Jag anser därför att talan om ogiltigförklaring inte kan bifallas på den tredje grunden.
VI - Förslag till avgörande
63. Jag föreslår att domstolen skall
1. ogilla kommissionens talan,
2. förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
(1) - Rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 maj 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 84, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7). Denna förordning ersatte rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 54, 03/024, s. 112).
(2) - I artikel 27.2, 27.3 och 27.4 i förordning (EG) nr 822/87 föreskrivs följande: "2. För varje bordsvinstyp enligt punkt 1 skall ett orienteringspris fastställas före den 1 augusti för varje produktionsår. 3. Orienteringspriset skall fastställas på grundval av genomsnittet av de priser som har noterats för vintypen i fråga under de två senaste produktionsåren före tidpunkten för fastställandet och på grundval av prisutvecklingen under det innevarande produktionsåret. ... 4. Orienteringspriset skall fastställas i produktionsledet och skall uttryckas, alltefter vintypen, antingen i ecu per % vol.hl eller i ecu/hl."
(3) - Kommissionens förordning (EG) nr 2028/94 av den 8 augusti 1994 om införande av förebyggande destillation enligt artikel 38 i förordning (EEG) nr 822/87 för produktionsåret 1994/95 (EGT L 206, 1994, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 105).
(4) - Se till exempel dom av den 22 mars 1977 i mål 78/76, Steinike & Weinlig (REG 1977, s. 171; svensk specialutgåva, häfte 3), punkt 9, in fine, och av den 17 mars 1993 i mål C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, häfte 14), punkt 11.
(5) - Se dom av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, häfte 14), punkt 41.
(6) - Rådets beslut av den 6 december 1993 om antagande av rådets arbetsordning (93/662/EG), (EGT L 304, 1993, s. 1).
(7) - Enligt domstolens fasta rättspraxis börjar, när varken offentliggörande eller delgivning ägt rum, fristen löpa från det ögonblick den av beslutet berörde fått full kännedom om innehållet i och skälen till en viss rättsakt, så att han med framgång kan väcka talan mot beslutet. Se dom av den 6 december 1990 i mål C-180/88, Wirtschaftsvereinigung Eisen- und Stahlindustrie mot kommissionen (REG 1990, s. I-4413), punkt 22, av den 6 juli 1988 i mål 236/86, Dillinger Hüttenwerke (REG 1988, s. 3761), punkt 14, och av den 9 januari 1997 i mål C-143/95 P, kommissionen mot Socurte m.fl. (REG 1997, s. I-1), punkt 31.
(8) - Det är nödvändigt att klargöra denna fråga, eftersom kommissionen skiljer (punkt 9 i de skriftliga anmärkningarna angående invändningen om rättegångshinder) mellan uttrycket för rådets politiska vilja (den 22 juni 1995) och datumet för delgivning med den som beslutet riktar sig till, vilket enligt kommissionen är den tidpunkt då beslutet får rättslig betydelse (den 27 juli 1995).
(9) - Domstolen har för övrigt fastslagit att delgivningen måste ske på vederbörligt sätt och att även om eventuella brister "ligger utanför rättsakten" och inte medför att den blir ogiltig, kan de ändå hindra att fristen för att väcka talan börjar löpa. Se dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69 (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, häfte 2), punkterna 39 och 40.
(10) - Enligt rådets arbetsordning (artikel 2.1), skall rådets ordförande upprätta en preliminär dagordning och skicka denna till övriga rådsmedlemmar och till kommissionen minst 14 dagar före sammanträdets början. Likaså inbjuds kommissionen att delta i rådets sammanträden, förutsatt att rådet inte beslutar att sammanträffa utan kommissionens närvaro (artikel 4.2).
(11) - Anmärkningsvärt är att enligt rådet fick kommissionen, liksom de 15 rådsmedlemmarna, de dokument som rådets generalsekretariat hade förberett för rådets beslutsfattande. Rådet vidhåller också att kommissionen förfogade över den preliminära dagordningen inför jordbruksrådets sammanträde, som hölls den 19-22 juni 1995.
(12) - Bilaga II i domstolens rättegångsregler innehåller bestämmelser om beslut om avståndsfrister, då parterna inte har sin stadigvarande vistelse i Storhertigdömet Luxemburg. Fristerna i förfarandet förlängs för Konungariket Belgien med två dagar på grund av avstånd.
(13) - Domstolens fasta rättspraxis pekar också i denna riktning, eftersom domstolen funnit att "den stränga tillämpningen av gemenskapsreglerna vad gäller fristerna i förfarandet stämmer överens med kravet på rättssäkerhet och behovet att undvika diskriminering eller godtycklig behandling i rättsskipningen". Se dom av den 26 november 1985 i mål 42/85, Cockerill-Sambre (REG 1985, s. 3749), punkt 10, av den 12 juli 1984 i mål 209/83, Ferriera Valsabbia mot kommissionen (REG 1984, s. 3089), punkt 14, och av den 27 april 1988 i mål 352/87, Farzoo och Kortmann mot kommissionen (REG 1988, s. 2281), punkt 7.
(14) - Mål C-122/94 (REG 1996, s. I-881). Se också mitt förslag till avgörande av den 22 november 1995. I detta mål ogillade domstolen kommissionens talan om ogiltigförklaring av två rådsbeslut av den 21 februari 1994, vilka fattats med stöd av artikel 93.2 tredje stycket i fördraget. Besluten avsåg extra stöd för destillation av vissa viner som beviljats av Italien och Frankrike. Rådet hade nämligen godkänt beviljandet av ett kompletterande stöd till förebyggande destillation till franska vinproducenter för produktionsåret 1993/94. Stödet uppgick till ett maximalt belopp motsvarande skillnaden mellan 24 FF per % vol./hl, vilket utgjorde marknadspriset för perioden i fråga och det lägsta gemenskapspriset, 2,06 ecu per % vol./hl, för förebyggande destillation (skillnaden uppgick till 8 FF). Således utjämnades priset för förebyggande destillation till marknadspriset på vin för produktionsperioden. Vidare hade rådet godkänt beviljandet av ett kompletterande stöd till italienska vinproducenter till ett maximalt belopp motsvarande skillnaden mellan det lägsta uppköpspriset för förebyggande destillation (2,06 ecu per % vol./hl) och det lägsta uppköpspriset på obligatorisk destillation (0,83 ecu per % vol./hl). Således skedde en utjämning av priserna på obligatorisk och förebyggande destillation.
(15) - Se den i fotnot 14 nämnda domen av den 29 februari 1996.
(16) - Domstolen fann nämligen att "den behörighet som rådet har, enligt artikel 93.2 tredje stycket, kan avseende vinsektorn utövas inom de gränser som anges i denna bestämmelse, det vill säga när det föreligger exceptionella omständigheter". Se bedömningen av den första grunden för ogiltigförklaring, punkt 46-71 i mitt förslag till avgörande i mål C-122/94, omnämnt i fotnot 14.
(17) - Se den i fotnot 14 omnämnda domen i målet (punkt 18). Se också dom av den 17 maj 1988 i mål 84/87, Erpelding (REG 1988, s. 2647), punkt 27, av den 9 juli 1985 i mål 179/84, Bozzetti (REG 1985, s. 2301), punkt 30, av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schräder (REG 1989, s. 2237; svensk specialutgåva, häfte 10), punkterna 23 och 24, och av den 21 februari 1990 i mål C-267/88-C-285/88, Wuidart m.fl. (REG 1990, s. I-435), punkt 14.
(18) - Se också dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frères mot rådet (REG 1980, s. 313; svensk specialutgåva, häfte 5), punkt 25.
(19) - Dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, (ovan fotnot 14), punkt 19.
(20) - För en mer ingående bedömning av räckvidden av rådets behörighet enligt artikel 93.2 tredje stycket, av begreppet "exceptionella omständigheter" och av i vad mån det föreligger felaktig rättslig kategorisering eller uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna, se punkt 75-97 i mitt förslag till avgörande i mål C-122/94, rådet mot kommissionen (ovan fotnot 14).
(21) - Se dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, (ovan fotnot 14), punkt 22.
(22) - Enligt sjätte övervägandet i ingressen till beslutet beslöt den franska regeringen att lämna tillfälligt stöd till franska vinodlare för att kompensera deras inkomstbortfall och för att förstärka den förebyggande destillationens effektivitet.
(23) - Se motsvarande förbehåll i mitt förslag till avgörande i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 94.
(24) - Se domen av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 24, och i dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 32, och i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, häfte 16), punkt 47.
(25) - Se dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet, (ovan fotnot 14), punkt 25.
(26) - I dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 21, anförde domstolen följande: "I detta avseende skall först och främst påpekas att även om situationen för marknaden för vin var jämförbar med tidigare produktionsår kan det inte anses att rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att i det fjärde övervägandet i de två ifrågasatta besluten konstatera - utan att motsägas av kommissionen - att den obalans på den gemensamma marknaden för vin som konstaterades i början på produktionsåret 1993/94 säkerligen, genom sin varaktighet, skulle kunna innebära en risk för allvarliga återverkningar av ekonomiskt och socialt slag i Italien, i synnerhet för små producenter och vinodlarkooperativ samt en risk för att det skapades en kritisk situation i Frankrike."
(27) - I dom av den 29 februari 1996 (ovan fotnot 14), punkt 29, förkastade domstolen en liknande grund på grundval av följande överväganden: "Även om det av den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG-fördraget på ett klart och otvetydigt sätt skall framgå hur den gemenskapsmyndighet som är upphovsman till den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de berörda personerna kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva kontroll (se dom av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl., REG 1995. s. I-3799, punkt 16), krävs emellertid inte att alla faktiska eller rättsliga omständigheter anges. Frågan huruvida en motivering av ett beslut uppfyller dessa krav skall bedömas inte bara mot bakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av dess sammanhang samt samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området. Om följaktligen det väsentliga i det mål som institutionen eftersträvar framgår av den omtvistade rättsakten, skulle det vara onödigt att fordra en särskild motivering för vart och ett av de val av teknisk art som den innefattar."
(28) - Se domstolens yttrande i domen av den 29 februari 1996 (ovan fotnot 14), punkt 28.
(29) - Domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 30.
Full & Egal Universal Law Academy