Sammanfattning
Nyckelord
1 Förfarande - Rättegångskostnader - Fastställande - Föremål för talan
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 91 b och 92.1)
2 Förfarande - Rättegångskostnader - Fastställande - Omständigheter som skall beaktas
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 91 b och 92.1)
3 Förfarande - Rättegångskostnader - Fastställande - Ersättningsgilla kostnader - Intervenient
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 91 b och 92.1)
Sammanfattning
1 Inom ramen för ett förfarande för fastställande av rättegångskostnader är gemenskapsdomstolarna inte behöriga att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast att bestämma det arvodesbelopp som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna.
(se punkt 21)
2 Då gemenskapsrätten saknar bestämmelser av taxekaraktär ankommer det på gemenskapsdomstolarna att fritt bedöma omständigheterna i målet med beaktande av tvistens föremål och art, dess betydelse för gemenskapsrättens utveckling samt svårigheterna i målet, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombud eller rådgivare som har medverkat i målet och de ekonomiska intressen som parterna har haft av tvisten. Rätten skall för detta ändamål varken beakta en nationell taxa där advokatarvodena fastställs eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.
(se punkt 22)
3 Inom ramen för en begäran om fastställande av rättegångskostnader som ingetts av en intervenient måste det beaktas att en intervention till sin natur är underordnad huvudyrkandet, och den kan därför inte, förutom i undantagsfall, innebära samma svårigheter som detta. Intervenientens advokatkostnader kan således i princip inte överstiga huvudpartens advokatkostnader.
När huvudparten är en institution vars försvar har skötts av tjänstemän vid dess rättstjänst, biträdda av en advokat, och det belopp som institutionen har krävt endast omfattar advokatkostnaderna, utan att beakta de arbetstimmar som institutionens ombud har ägnat åt målet, kan inte detta belopp anses vara tillräckligt representativt för den arbetsbörda eller de svårigheter som målet har medfört för institutionen. Följaktligen kan detta belopp inte användas som referens vid bedömningen av hur stor del av intervenientens advokatkostnader som skall anses utgöra nödvändiga kostnader.
(se punkterna 23, 25)
Full & Egal Universal Law Academy