EUR-Lex -  61996CC0039 - SV - Förslag till avgörande av generaladvokat Lenz föredraget den 6 februari 1997

Generaladvokatens förslag till avgörande

A - Faktiska omständigheter

1 Detta mål gäller giltigheten av konkurrensbegränsande avtal som redan förelåg när rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 - första förordningen om tillämpning av EG-fördragets artiklar 85 och 86(1) - trädde i kraft den 13 mars 1962 (nedan kallade gamla kartellavtal).

2 Enligt artikel 5.1 i förordningen(2) skulle sådana i artikel 85.1 i EG-fördraget avsedda avtal, beslut och samordnade förfaranden, som förelåg vid förordningens ikraftträdande och för vilka parterna ville begära tillämpning av undantagsbestämmelserna i artikel 85.3, anmälas till kommissionen före den 1 november 1962.

3 Sökanden i förfarandet vid den nationella domstolen, Koninklijke Vereeniging ter Bevordering van de Belangen des Boekhandels (i det följande kallad KVB) är, som redan dess namn ger vid handen, en förening för främjande av handeln med böcker i Nederländerna. Medlemmar i föreningen är framför allt förläggare, bokhandlare och bokimportörer som är etablerade i Nederländerna.(3) År 1961 utfärdade föreningen - som då ännu hette Vereeniging ter Bevordering van de Belangen des Boekhandels - bestämmelser för handeln med böcker i Nederländerna, "das Reglement voor het Handelsverkeer van Boeken in Nederland" (nedan kallat reglementet).(4) Enligt reglementet är medlemmarna i KVB skyldiga att tillämpa det däri angivna vertikala prissättningssystemet, vilket gäller även i förhållande till icke-medlemmar.

4 Reglementet anmäldes den 30 oktober 1962 till kommissionen.

5 Reglementet har därefter ändrats flera gånger. Enligt den hänskjutande domstolen skedde en genomgripande ändring år 1978. Detta mål gäller enligt samma domstol reglementet i den lydelse det har sedan den 1 januari 1993.

6 Motparterna i förfarandet vid den nationella domstolen, Free Record Shop BV och Free Record Shop Holding NV (nedan tillsammans kallade Free Record Shop), utgör enligt egna uppgifter en detaljhandelskedja med filialer i Nederländerna, Belgien och Norge.

7 Den 14 december 1995 gjorde Free Record Shop i flera nederländska tidningar reklam med ett erbjudande om att sälja en serie böcker till priser som låg 25 procent under dem som skulle gälla enligt reglementet.

8 Med anledning därav begärde KVB att Arrondissementsrechtbank te Amsterdam genom ett interimistiskt beslut skulle ålägga Free Record Shop att beakta reglementets bestämmelser om prissättning. Free Record Shop gjorde under förfarandet gällande att reglementet stred mot artikel 85 i EG-fördraget.

9 Enligt den hänskjutande domstolen har frågan om reglementets förenlighet med artikel 85 i EG-fördraget uppkommit också i ett annat vid nederländsk domstol anhängigt förfarande, målet Reiber. I det målet överlät Hoge Raad genom en dom den 22 december 1995(5) till Gerechtshof Den Haag att besvara frågan. Under förfarandet vid Hoge Raad föreslog generaladvokaten Koopmans, att vissa frågor skulle hänskjutas till domstolen med begäran om förhandsbesked. Av skäl som här inte behöver närmare diskuteras följde Hoge Raad inte förslaget.

10 Arrondissementsrechtbank te Amsterdam biföll den 19 december 1995 KVB:s begäran om ett interimistiskt beslut. Därefter fann Arrondissementsrechtbank emellertid, att det för den fortsatta handläggningen av det där anhängiga förfarandet krävdes svar på åtskilliga gemenskapsrättsliga frågor, som inte kunde förväntas bli klarlagda i målet Reiber. Arrondissementsrechtbank hänsköt genom beslut den 1 februari 1996 följande frågor till domstolen för förhandsavgörande.(6)

"1) Har ett avtal mellan företag eller ett beslut av en företagssammanslutning i konkurrensreglerande syfte som har kommit till stånd före den tidpunkt då förordning nr 17/62 trädde i kraft och som i tid har anmälts till kommissionen i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning, varefter kommissionen inte har vidtagit någon som helst åtgärd med anledning av anmälan, ändå sådan 'provisorisk giltighet' som enligt domstolens rättspraxis tillkommer anmälda karteller?

2) Om fråga 1 besvaras jakande: Består denna 'provisoriska giltighet' tills vidare? Om inte: Under vilka omständigheter upphör den 'provisoriska giltigheten'?

3) Påverkar den 'provisoriska giltigheten' endast avtalet eller beslutet - som har nämnts i fråga 1 - i den form som är föremål för anmälan, eller påverkar den även senare avtal och beslut varigenom nämnda konkurrensbegränsande åtgärder i ändrad lydelse skall fortsätta att gälla, såvitt detta inte medför en utvidgning eller skärpning av dessa åtgärder i förhållande till den gemensamma marknadens funktionssätt och genomförande?"

B - Bedömning

De båda första frågorna

11 De båda första frågorna hänger nära ihop. I likhet med kommissionen anser jag därför att de kan besvaras i ett sammanhang.

12 Av domstolens praxis framgår, att gamla kartellavtal som anmälts till kommissionen före den 1 november 1962 skall anses vara giltiga tills vidare. En kortfattad sammanfattning av denna tes finns i domstolens dom 1991 i målet Delimitis:

"Så länge kommissionen inte har meddelat något beslut på grund av förordning nr 17 kan de nationella domstolarna enligt fast rättspraxis inte fastställa att avtal, som förelåg redan vid förordningens ikraftträdande den 13 mars 1962 och i vederbörlig ordning anmälts, enligt artikel 85.2 är ogiltiga (dom av den 6 februari 1973 i målet 48/72, Brasserie de Haecht, Rec. 1973, s. 77; dom av den 14 december 1977 i målet 59/77, De Bloos, Rec. 1977, s. 2359). Avtalen är nämligen provisoriskt giltiga intill dess att kommissionen har gjort ett ställningstagande (dom av den 10 juli 1980 i mål 99/79, Lancôme, Rec. 1980, s. 2511)."(7)

13 Enligt artikel 9.1 i förordning nr 17 är kommissionen ensam behörig att bevilja undantag från tillämpning av fördragets artikel 85.3. Domstolen har med rätta påpekat, att den som berörs "saknar effektiva möjligheter att påskynda ett beslut enligt artikel 85.3".(8) Vidare har domstolen fäst uppmärksamheten på bestämmelserna i artikel 6.2 och artikel 7 i förordning nr 17. Enligt artikel 6.2 kan gamla kartellavtal som anmälts före den 1 november 1962 - till skillnad från vad som gäller för andra kartellavtal - medges undantag även med retroaktiv verkan för tiden innan de anmälts.(9) Domstolen fann med hänsyn till dessa omständigheter att "rättssäkerheten i avtalsförhållanden" kräver att de gamla kartellavtalen får vara provisoriskt giltiga.(10)

14 Enligt den rättspraxis som redovisats upphör den provisoriska giltigheten när kommissionen "har gjort ett ställningstagande"(11). Så har förvisso skett när kommissionen i ett beslut avslår en ansökan om undantag för det gamla kartellavtalet. I domen i målet Lancôme år 1980 fastslog domstolen, att den provisoriska giltigheten upphör också när kommissionen i en förvaltningsskrivelse ger berörda parter till känna att den inte (längre) avser att meddela ett (positivt eller negativt) beslut beträffande det anmälda avtalet.(12) I det fall domen gällde hade kommissionen i sin inlaga anfört, att den inte funnit anledning att med stöd av artikel 85.1 ingripa mot det anmälda gamla kartellavtalet. Därigenom upphörde enligt domstolens mening avtalets provisoriska giltighet.

15 I föreliggande fall har kommissionen hittills inte på nyss angivet sätt tagit ställning till ansökningen om undantag för det anmälda gamla kartellavtalet. Kommissionen har anfört, att den ännu inte har avslutat prövningen av detta.

16 Eftersom anmälningen av detta gamla kartellavtal numera redan ligger mer än 34 år tillbaka i tiden, förefaller Free Record Shops uppfattning, att det efter så lång tid inte längre kan vara tal om en "provisorisk giltighet", vid första anblicken inte vara oberättigad. Det skall dock erinras om att den tes om den provisoriska giltigheten som domstolen utvecklat avser att skydda rättssäkerheten i avtalsförhållanden och därmed dem som är parter i det anmälda gamla kartellavtalet. Som KVB med rätta har anfört ökar dock snarast den betydelse som skall tillmätas skyddet av rättssäkerheten allteftersom tiden går. Domstolen har i domen i målet Portelange själv fäst uppmärksamheten på att konsekvenserna av den omständigheten, att de parter som har anmält ett avtal till kommissionen inte har några effektiva lagliga möjligheter att påskynda ett beslut enligt artikel 85.3, "blir allt mer vittgående ju längre tid det dröjer innan beslut utfärdas".(13) Det skulle därför inte vara rimligt att låta en fördröjning, som gemenskapen vid prövningen av ett gammalt kartellavtal är ansvarig för, lända de parter till nackdel som inom rätt tid har anmält avtalet. Den omständigheten, att en längre tid har förflutit efter anmälningen av det gamla kartellavtalet utan att kommissionen har tagit ställning till detta, kan därför inte medföra att dess provisoriska giltighet upphör. I denna anda har förutom KVB även den franska och den nederländska regeringen samt kommissionen yttrat sig.

17 Den franska regeringen har visserligen tagit under övervägande att det kunde vara önskvärt att begränsa ett gammalt kartellavtals giltighet till en "skälig" tidsperiod. Den har emellertid samtidigt påpekat, att det skulle bli svårt att konkret fastställa denna period. KVB har också gjort gällande, att fastställandet av en sådan tidsperiod med nödvändighet innebär ett politiskt beslut som endast gemenskapslagstiftaren kan fatta. Jag delar denna uppfattning.

18 Att tesen om den "provisoriska giltigheten" inte skall anses överspelad till följd av att viss tid förflutit framgår för övrigt också redan av den omständigheten att, som redan nämnts, domstolen ännu så sent som år 1991 har bekräftat den i domen i målet Delimitis.

19 Detta påverkar inte otillbörligt tredje mans berättigade intressen. Som den franska och den nederländska regeringen samt kommissionen har framhållit kan personer, som tror att deras rättigheter berörs av tillämpningen av ett konkurrensbegränsande avtal, enligt artikel 3 i förordning nr 17 ansöka hos kommissionen om åtgärder.(14) Härigenom - och om så är nödvändigt även genom en enligt artikel 175 i EG-fördraget i anslutning till ansökningen väckt passivitetstalan - kan kommissionen tvingas att ta ställning till det gamla kartellavtalets förenlighet med konkurrensbestämmelserna i EG-fördraget. I och med detta ställningstagande upphör, som redan nämnts, det gamla kartellavtalets provisoriska giltighet.

20 Svaret på de båda första hänskjutna frågorna skall därför bli, att den provisoriska giltighet som tillkommer ett gammalt kartellavtal som har anmälts till kommissionen för den 1 november 1962 upphör först när kommissionen har tagit (positiv eller negativ) ställning till avtalet. Ett sådant ställningstagande föreligger också, när kommissionen i en förvaltningsskrivelse meddelar att den har inställt förfarandet utan att fatta ett formellt beslut.

Den tredje frågan

21 Behåller ett i rätt tid till kommissionen anmält gammalt kartellavtal sin provisoriska giltighet också om dess innehåll senare har ändrats? Den tredje hänskjutna frågan gäller detta problem.

22 Det måste påpekas, att den hänskjutande domstolen inte helt allmänt frågar hur ändringar i det gamla kartellavtalet inverkar på avtalets provisoriska giltighet. Den hänskjutna frågan hänför sig tvärtom enbart till ändringar som inte medför någon utvidgning eller skärpning av de avtalade konkurrensbegränsningarna.

23 Free Record Shop företräder uppfattningen att den av domstolen uppställda tesen om provisorisk giltighet endast är avsedd att vara en övergångsbestämmelse. Enligt Free Record Shop medför därför varje ändring i det anmälda gamla kartellavtalet att avtalets provisoriska giltighet upphör. Den franska regeringen intar en ståndpunkt som leder till samma resultat. I den mån reglementet - som den hänskjutande domstolen har uppgett - år 1978, även med verkan till den 1 januari 1993, genomgripande har ändrats rör det sig enligt Free Record Shop dessutom om ett "nytt" konkurrensbegränsande avtal.

24 KVB och den nederländska regeringen företräder däremot uppfattningen att den provisoriska giltigheten består även om det gamla kartellavtalet har ändrats i efterhand, förutsatt att ändringarna inte medför en utvidgning eller skärpning av de konkurrensbegränsningar som tidigare avtalats.

25 Enligt kommissionens mening måste man skilja mellan tre fall.(15) Det första utgörs av en ändring som ändrar substansen i ett avtal. Här är det i själva verket fråga om ett nytt avtal. Det gamla kartellavtalet har upphört att existera, och det kan inte vara tal om en provisorisk giltighet. Om ändringen däremot inte berör substansen i ett gammalt kartellavtal behåller detta sin provisoriska giltighet. Själva ändringen omfattas av den provisoriska giltigheten endast om den konkurrensbegränsande karaktär, som det gamla kartellavtalet hade vid tidpunkten för anmälningen, inte "märkbart" skärps genom den. Om däremot ändringen innebär sådan märkbar skärpning, behåller det gamla kartellavtalet enligt kommissionen visserligen sin provisoriska giltighet, men denna omfattar då inte ändringen.

26 Två av domstolens domar är av särskild betydelse för svaret på den tredje frågan. Den år 1970 meddelade domen i målet Rochas(16) avsåg konkurrensbegränsande avtal som ingåtts efter förebild av ett standardavtal. I standardavtalet var det (eventuellt) fråga om ett i rätt tid anmält gammalt kartellavtal. Den hänskjutande domstolen frågade, om standardavtalets provisoriska giltighet kunde gälla även för de avtal som ingåtts med standardavtalet som underlag. Domstolen fastslog, att sådana "efter ikraftträdandet av förordning nr 17/62 ingångna avtal som till sitt innehåll helt överensstämmer med ett tidigare ingånget, i vederbörlig ordning anmält standardavtal" är giltiga i samma utsträckning som detta.(17)

27 Domen i målet Eldi Records(18) år 1980 förtjänar här särskilt beaktande, eftersom den behandlade det nu aktuella reglementet. Enligt den då hänskjutande domstolen, som också var Arrondissementsrechtbank te Amsterdam, hade det år 1962 anmälda reglementet utsträckts till att gälla även för böcker med tecknade serier. Dessa produkter var enligt Arrondissementsrechtbank dock tillfälligt undantagna från tillämpning av reglementet. Domstolen fann att detta inte inverkade på reglementets provisoriska giltighet och uttalade:

"Anmälningen får verkan för avtalet i den omfattning detta hade när anmälningen gjordes. Att i det fall som avses med den hänskjutna frågan begränsa dessa verkningar skulle vara att bestraffa parterna i avtalet för att de frivilligt begränsat avtalets giltighetsområde, vilket skulle strida mot konkurrensrättens andemening. Den fjärde frågan måste alltså besvaras på så sätt, att den ursprungliga anmälningen omfattar även förnyad tillämpning av avtalet på en kategori av varor som vid anmälningen föll inom avtalet men senare av parterna frivilligt för viss tid undantagits från detta."(19)

28 Enligt min mening kan detta resonemang tillämpas även i föreliggande fall. Om en ändring av det anmälda avtalet skulle leda till att den provisoriska giltigheten upphör även när ändringen innebär att konkurrensbegränsningarna blir mindre ingripande än de tidigare avtalade, skulle berörda personer inte längre ha något motiv för att göra sådana konkurrensbefrämjande ändringar. Den "kontraproduktiva följden skulle bli att de avstår från dem".(20) Detta skulle, som domstolen uttryckt det i domen i målet Eldi Records, i praktiken svårligen låta sig förenas med syftet med gemenskapens konkurrensrätt. Den här hävdade uppfattningen överensstämmer däremot med den gemensamma marknadens krav, vilket även den nederländska regeringen har framhållit.

29 Den nederländska regeringen har vidare helt riktigt påpekat, att den skillnad som ligger till grund för denna uppfattning också kommer till uttryck i flera förordningar om undantag från tillämpning av artikel 85.1 för vissa grupper av avtal. I artikel 1.5 i kommissionens förordning av den 31 januari 1996 (EEG) nr 240/96 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal om tekniköverföring(21) heter det t.ex.:

"Undantaget enligt punkt 1 gäller även om parterna i ett visst avtal åtar sig sådana skyldigheter som avses där med mindre räckvidd än som är tillåtet enligt denna punkt."

30 De invändningar som har framförts mot den här hävdade uppfattningen har inte förmått övertyga mig. Den franska regeringen har visserligen helt riktigt påpekat, att "hänsyn skall tas till behovet av att säkerställa en effektiv övervakning samtidigt som den administrativa kontrollen förenklas så långt som möjligt"(22). Anmälan om konkurrensbegränsande avtal skall ge kommissionen den information den behöver för att kunna pröva om avtalen är förenliga med artikel 85 i fördraget. Om de konkurrensbegränsningar som finns i ett sådant avtal minskas genom en senare ändring påverkar detta dock inte kommissionens övervakningsuppgift, eftersom de ursprungligen anmälda konkurrensbegränsningarna innefattar dem som tillämpas efter ändringen. Denna uppfattning företrädde också generaladvokaten Capotorti i sitt förslag till avgörande i målet Eldi Records.(23) Som KVB har anfört skulle för övrigt ett krav på att avtalet måste anmälas på nytt varje gång en sådan ändring sker innebära allt annat än en förenkling av förvaltningen.

31 Free Record Shop har vidare gjort gällande, att kommissionen i varje fall är behörig att fastställa, att en ändring av det gamla kartellavtalet inte har skärpt avtalets konkurrensbegränsande innehåll. Enligt Free Record Shop kan kommissionen emellertid, om den ger sig tid att företa denna prövning, samtidigt pröva om det anmälda gamla kartellavtalet i sin helhet är förenligt med artikel 85 i EG-fördraget. Denna invändning utgår enligt min mening från en oriktig förutsättning. Behörig att avgöra frågan om ett gammalt kartellavtal är provisoriskt giltigt är inte kommissionen utan den nationella domstol vid vilken frågan framställs. Domstolen kan därvid om det visar sig nödvändigt - och förutsatt att den nationella processrätten inte hindrar det - begära upplysningar hos kommissionen avseende förvaltningsförfarandet.(24) Den nationella domstolen kan också som i föreliggande fall enligt artikel 177 i EG-fördraget hos domstolen begära förhandsavgörande beträffande gemenskapsrättsliga frågor.

32 Free Record Shop har dock rätt i att enbart påståendet att ifrågavarande ändring inte har skärpt det gamla kartellavtalets konkurrensbegränsande karaktär inte kan vara tillräckligt för att den provisoriska giltigheten skall bestå. Den nationella domstolen måste tvärtom vara övertygad om att ändringen faktiskt inte har medfört någon sådan skärpning. Bevisbördan i detta avseende åvilar den part som åberopar det gamla kartellavtalets provisoriska giltighet. Därvid måste man enligt min mening ställa hårda krav.

Den nederländska regeringen anser att beslutet att begära förhandsavgörande ger vid handen att Arrondissementsrechtbank te Amsterdam i detta fall har funnit, att ändringarna i reglementet "inte medför någon utvidgning eller skärpning av kartellavtalen". Åtskilligt talar faktiskt för detta. KVB har gjort gällande att reglementet har liberaliserats genom ändringarna. Det måste dock än en gång påpekas att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om så är fallet. I föreliggande förfarande behöver domstolen därför inte gå in på den frågan.

33 Free Record Shop har också gjort gällande, att den uppfattning som de bestrider skulle leda till en otillåten diskriminering, eftersom företag som träffar ett "nytt" kartellavtal inte skulle kunna göra anspråk på förmånen av en provisorisk giltighet. Som redan nämnts måste i rätt tid anmälda gamla kartellavtal, särskilt med hänsyn till de för dessa avtal bestående särregleringarna, vara provisoriskt giltiga för att rättssäkerhetsintresset skall tillgodoses.(25) Detta gäller inte beträffande konkurrensbegränsande avtal som ingåtts först efter ikraftträdandet av förordning nr 17. Eftersom den olikartade behandlingen är sakligt berättigad föreligger sålunda inte någon diskriminering.

34 Till skillnad från den åsikt som den franska regeringen företräder leder, slutligen, den uppfattning som jag hävdar inte heller till att skillnaden mellan gamla och "nya" kartellavtal felaktigt utplånas. Som jag anser mig ha visat överensstämmer min uppfattning tvärtom med innebörden av och syftet med de föreskrifter som här är tillämpliga.

35 Trots att den fråga som den nationella domstolen här har ställt låter sig besvaras redan på grund av det som hittills anförts, synes det mig likväl vara på sin plats att också gå något närmare in på den uppfattning kommissionen företräder. Även jag anser att ett gammalt kartellavtals provisoriska giltighet upphör om avtalets substans ändras. Detta resultat följer för övrigt också av det synsätt jag har anlagt. Däremot kan jag inte ge kommissionen rätt i dess uppfattning att andra ändringar inte påverkar det gamla kartellavtalets provisoriska giltighet. Även åsikten att den provisoriska giltigheten omfattar ändringar varigenom det gamla kartellavtalets konkurrensbegränsande karaktär inte "märkbart" skärps förefaller mig diskutabel med hänsyn till den tolkning som kommissionen ger begreppet.(26)

36 Enligt min mening måste man här tvärtom använda stränga kriterier. Detta framgår av domen i målet Rochas, enligt vilken de individuella avtal som ingåtts med ett standardavtal som underlag får samma provisoriska giltighet som standardavtalet endast om deras innehåll helt överensstämmer med detta.(27) Domstolen har i domen i målet Delimitis år 1991 än en gång bekräftat denna restriktiva ståndpunkt.(28) Detta synsätt synes mig också vara sakligt riktigt. Beslutar sig parterna i ett gammalt kartellavtal för att i efterhand skärpa de konkurrensbegränsningar som föreskrivits i detta föreligger det inte något skäl för att låta ändringarna omfattas av den provisoriska giltigheten. Men jag går ännu ett steg längre: sådana ändringar medför enligt min mening också att hela kartellavtalet förlorar sin provisoriska giltighet. Ingen är tvungen att i efterhand skärpa de konkurrensbegränsningar man kommit överens om i ett gammalt kartellavtal. Den som ändå gör det handlar på egen risk. I ett sådant fall kräver enligt min mening inte rättssäkerheten att det gamla kartellavtalet behåller sin provisoriska giltighet.

37 De konkreta omständigheterna i föreliggande fall åskådliggör denna skillnad i bedömningen. Kommissionen har jämfört den version av reglementet som gällde 1993 med den avfattning som anmäldes 1962. Enligt kommissionens mening kan endast en ändring som gör reglementet "märkbart" mera restriktivt konstateras. Till skillnad från tidigare gäller den bindande prissättningen för böcker från utlandet inte längre endast för de böcker för vilka den utländske förläggaren har fastställt ett försäljningspris utan också för dem för vilka han bara har rekommenderat ett pris. Huruvida denna bedömning är riktig behöver inte prövas här. Kommissionen har på grund av sitt synsätt funnit, att reglementet behåller sin provisoriska giltighet men att denna däremot inte omfattar tillämpning av reglementet på de utländska böcker för vilka ett visst pris endast har rekommenderats. Enligt min mening skulle det i ett sådant fall vara fråga om en ändring av ett gammalt kartellavtal som har utsträckt avtalets tillämpningsområde till andra produkter och därmed innebär en skärpning av konkurrensbegränsningarna. Detta skulle enligt den av mig hävdade uppfattningen leda till att det gamla kartellavtalet i sin helhet upphör att vara provisoriskt giltigt. Om jag inte misstar mig överensstämmer detta med den uppfattning som generaladvokaten Capotorti hävdade i målet Eldi Records.(29)

C - Förslag till avgörande

38 Jag föreslår domstolen att besvara de av Arrondissementsrechtbank te Amsterdam underställda frågorna på följande sätt:

1) Den provisoriska giltigheten av ett gammalt kartellavtal som har anmälts till kommissionen före den 1 november 1962 upphör först när kommissionen har tagit (positiv eller negativ) ställning till densamma. Ett sådant ställningstagande föreligger också när kommissionen i en förvaltningsskrivelse meddelar att den har inställt förfarandet utan att meddela ett formellt beslut.

2) Den provisoriska giltigheten gäller också för ändringar i det ursprungligen anmälda kartellavtalet, förutsatt att ändringarna inte innebär en utvidgning eller skärpning av de konkurrensbegränsningar som överenskommits.

(1) - EGT L 13, 1962, s. 204.

(2) - I dess enligt förordning nr 59/62 (EGT 58, 1962, s. 1655) ändrade lydelse.

(3) - Jämför de faktiska omständigheterna i domen i de förenade målen 43/82 och 63/82, VBVB och VBBB mot kommissionen (Rec. 1984, s. 19 och 24).

(4) - Det synes därvid vara fråga om en omarbetning av bestämmelser som utfärdats år 1923. Jag har hämtat denna uppgift ur Nederländernas Hoge Raads dom av den 22 december 1995 i målet Vierkant Beheer och Reiber mot KVB. KVB har fogat en kopia av domen till sin inlaga till domstolen i detta mål.

(5) - Ovan fotnot 4.

(6) - Den hänskjutande domstolen påpekar, att den vid formuleringen av frågorna har utgått från de frågor som generaladvokaten Koopmans föreslog i det redan nämnda målet vid Hoge Raad.

(7) - Dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89 (Rec. 1991, s I-935) punkt 48.

(8) - Dom av den 9 juli 1969 i mål 10/69, Portelange (Rec. 1969, s. 309), punkt 15.

(9) - Artikel 7 i förordning nr 17 innehåller en särreglering för "gamla" karteller som anmälts i rätt tid men inte uppfyller förutsättningarna för undantag från tillämpning av artikel 85.3. Ändrar parterna senare avtalet, till exempel på sådant sätt att det därefter uppfyller förutsättningarna för undantag, gäller förbudet i artikel 85.1 endast för den tidsfrist som kommissionen fastställer.

(10) - Dom av den 10 juli 1980 i målet 99/79, Lancôme (Rec. 1980, s. 2511), punkt 16.

(11) - Ovan punkt 12, sista meningen.

(12) - A.st. (ovan fotnot 10), punkt 17.

(13) - A. st. (ovan fotnot 8), punkt 15.

(14) - Om kommissionen efter ansökan eller på eget initiativ konstaterar en överträdelse av bestämmelserna i artikel 85 eller artikel 86 i EG-fördraget kan den enligt artikel 3.1 i förordningen ålägga vederbörande att upphöra med överträdelsen. Enligt artikel 3.2 i förordningen har inte bara medlemsstaterna utan också fysiska och juridiska personer, som kan visa ett "berättigat intresse" i saken, rätt att göra en ansökan om detta.

(15) - Kommissionen hänvisar här till sitt ställningstagande i målet 106/79, Eldi Records, (Rec. 1980, s. 1137. Den företrädde i detta mål samma uppfattning (se särskilt s. 1143).

(16) - Dom av den 30 juni 1970 i mål 1/70 (Rec. 1970, s. 515).

(17) - A.st. (ovan fotnot 16), punkt 6.

(18) - A.st. (ovan fotnot 15).

(19) - A.st. ( ovan fotnot 15), punkt 16.

(20) - Gleiss/Hirsch (Martin Hirsch und Thomas O.J. Burkert), Kommentar zum EG-Kartellrecht, Band 1, 4 upplagan, Heidelberg 1993, punkt 1741 till artikel 85.

(21) - EGT L 31, 1996, s. 2.

(22) - Enligt det andra övervägandet i ingressen i förordning nr 17.

(23) - Förslag till avgörande den 28 februari 1980 i mål 106/79 (Rec. 1980, s. 1151, 1156). Den tyska avfattningen av detta förslag innehåller dock i ifrågavarande passus ett fel som förvanskar innebörden i det därför att ordet "inte" saknas.

(24) - Jämför offentliggörandet av samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna 85 och 86 (EGT C 39, 1993, s. 6).

(25) - Ovan punkt 13.

(26) - Kommissionen tror sig till stöd för sin mening kunna åberopa artikel 15.5 a i förordning nr 17 . Enligt denna föreskrift får kommissionen inte ålägga böter för åtgärder som har vidtagits efter anmälan av avtalet till kommissionen och före dess beslut om tillämpning av artikel 85.3 i EG-fördraget, "förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan". Jag kan inte inse på vilket sätt denna föreskrift - som dessutom rör ett annat problem - skulle kunna tala emot den uppfattning jag har hävdat.

(27) - Ovan punkt 26.

(28) - A.st. ( ovan fotnot 7), punkt 49.

(29) - A.st. (ovan fotnot 23), s. 1156.

Full & Egal Universal Law Academy