Generaladvokatens förslag till avgörande
1 Domstolen skall i detta förfarande fatta beslut angående den ansökan som kommissionen ingav den 22 mars 1996, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget, i vilken det begärs att det skall fastställas att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget samt enligt artikel 20.1 i direktiv 92/118/EEG(1) och artikel 2.1 i direktiv 93/52/EEG(2) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa nämnda direktiv och underrätta kommissionen om detta.
2 Enligt de nämnda bestämmelserna skall medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa direktiv före den 1 januari 1994 och underrätta kommissionen om detta.
3 Eftersom kommissionen den 1 januari 1994 inte hade fått någon underrättelse om att nämnda direktiv hade införlivats med nationell rätt, skickade kommissionen den 10 februari samma år en formell underrättelse till den grekiska regeringen, i vilken den påtalade att det inte hade inkommit någon underrättelse och förebrådde den grekiska regeringen för att inte ha uppfyllt sina skyldigheter enligt fördraget och de nämnda direktiven samt beviljade den grekiska regeringen en frist om två månader för att inkomma med sina synpunkter.
4 Eftersom kommissionen inte fick något svar inom utsatt tid från den grekiska regeringen med anledning av denna skrivelse, skickade kommissionen den 21 september 1994 ett motiverat yttrande i vilket den fastslog att den grekiska regeringen, enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till, varken hade införlivat de nämnda direktiven med sin nationella rätt eller skickat kommissionen någon underrättelse om detta. Eftersom detta utgjorde fördragsbrott uppmanade kommissionen den grekiska regeringen att inom en frist om två månader vidta de åtgärder som var nödvändiga för att genomföra direktiven.
5 Eftersom kommissionen mer än ett år senare inte hade underrättats om att Republiken Grekland hade genomfört något av de nämnda direktiven, väckte den denna talan, för vilken ansökan inkom till domstolens kansli den 22 mars 1996.
6 Den grekiska regeringen har i sin svaroskrivelse inte berört det fördragsbrott som den förebrås utan har inskränkt sig till att göra gällande att det finns två förslag till presidentdekret genom vilka nämnda direktiv införlivas med nationell rätt och vilka har underställts jordbruksministern för underskrift.
7 Av den grekiska regeringens svaroskrivelse framgår klart att den grekiska regeringen, vid den tidpunkt då kommissionen ingav ansökan, inte hade vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att införliva bestämmelserna i dessa direktiv med sin nationella rätt, eftersom fristen för att göra detta gick ut den 1 januari 1994.
8 Det finns därför anledning att bifalla ansökan och att, i enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna, förplikta den svarande medlemsstaten att ersätta rättegångskostnaderna.
9 Jag föreslår därför att domstolen skall
1) fastställa att Republiken Grekland inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt EG-fördraget samt enligt artikel 20.1 i direktiv 92/118/EEG och artikel 2.1 i direktiv 93/52/EEG genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa nämnda direktiv och underrätta kommissionen om detta, och
2) förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.
(1) - Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso- och hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana krav i de särskilda gemenskapsbestämmelser som avses i bilaga A.I till direktiv 89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till gemenskapen av sådana produkter (EGT 1993 nr L 62, s. 49).
(2) - Rådets direktiv 93/52/EEG av den 24 juni 1993 om ändring av direktiv 89/556/EEG om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredje land av embryon från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 175, s. 21).
Full & Egal Universal Law Academy