Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Selektivt distributionssystem - Tillåtet enligt gemenskapsrätten - Följder för möjligheten att tillämpa en regel i nationell rätt enligt vilken ett systems slutenhet är en förutsättning för dess tillämpning gentemot tredje man - Föreligger inte
(EG-fördraget, artikel 85; kommissionens förordning nr 123/85)
Sammanfattning
Slutenheten utgör inte ett villkor för att ett selektivt distributionssystem skall vara giltigt i gemenskapsrättens mening. För att avgöra om ett avtal är rättsenligt enligt artikel 85 i fördraget är det nämligen inte nödvändigt att kontrollera om villkoren är uppfyllda för att detta avtal skall kunna åberopas gentemot tredje man genom en talan om illojal konkurrens.
Av detta följer att ett selektivt distributionssystem som inte är slutet och som således, enligt en nationell rättspraxis avseende illojal konkurrens, inte kan åberopas gentemot tredje man, kan vara giltigt enligt artikel 85.1 i fördraget.
Följaktligen skall varken bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget eller, till yttermera visso, bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget och i förordning nr 123/85 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget enligt dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet.
Parter
I mål C-41/96,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Landgericht Hamburg (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
VAG-Händlerbeirat eV
och
SYD-Consult,
angående tolkningen av artikel 85.3 i EG-fördraget och kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT L 15, 1985, s. 16),
meddelar
DOMSTOLEN
(sjätte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini samt domarna J.L. Murray, G. Hirsch, H. Ragnemalm och R. Schintgen (referent),
generaladvokat: G. Tesauro,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- VAG-Händlerbeirat eV, genom advokaten D. Kunath, Frankfurt am Main, och advokaten R. Bechtold, Stuttgart,
- SYD-Consult, genom advokaterna W. Loseries och S. Fedder, Hamburg,
- Frankrikes regering, genom C. de Salins och R. Loosli-Surrans, sous-directeur respektive chargé de mission, utrikesministeriets rättsavdelning, båda i egenskap av ombud,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom K. Wiedner och F.E González-Díaz, båda vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 10 december 1996 av: VAG-Händlerbeirat eV, SYD-Consult och kommissionen,
och efter att den 27 februari 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Landgericht Hamburg har genom beslut av den 4 oktober 1995, som inkom till domstolens kansli den 13 februari 1996, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende en fråga om huruvida ett selektivt distributionssystem som åtnjuter undantag enligt kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT L 15, s. 16) såsom villkor för att det skall kunna tillämpas gentemot tredje man skall vara slutet.
2 Frågan har uppkommit inom ramen för en talan om illojal konkurrens som VAG-Händlerbeirat eV (nedan kallat VAG), som är den tyska sammanslutningen av godkända återförsäljare för Volkswagen AG (nedan kallat VW) har väckt mot bolaget SYD-Consult.
3 VW distribuerar inom Europeiska unionen de motorfordon som det tillverkar uteslutande genom godkända generalagenter som säljer direkt till de slutliga konsumenterna. I de försäljningsavtal som dessa generalagenter har ingått föreskrivs bland annat att det är förbjudet för de sistnämnda att sälja nya motorfordon till återförsäljare som inte är bundna till VW genom ett försäljningsavtal.
4 Trots att SYD-Consult inte är bundet av något sådant avtal säljer bolaget i Tyskland nya fordon av märket VW som har inköpts i Italien hos italienska godkända återförsäljare och återimporterats till Tyskland. Eftersom de försäljningspriser som tillämpas i Italien är klart lägre än de som tillämpas i Tyskland kan SYD-Consult erbjuda sina tyska kunder fordon till priser som är lägre än de som tillämpas av de godkända tyska generalagenterna.
5 Till stöd för den talan om illojal konkurrens som VAG har väckt vid Landgericht Hamburg för att bringa SYD-Consults verksamhet till upphörande, åberopade VAG att VW inom Europeiska unionen har inrättat ett selektivt distributionssystem som är undantaget enligt förordning nr 123/85 och att SYD-Consult införskaffat nya bilar som omfattades av detta system, genom att dra fördel av ett avtalsbrott av de italienska återförsäljarna, och på så sätt fått en oberättigad konkurrensfördel, vilket är förbjudet enligt 1 § i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lagen om illojal konkurrens, nedan kallad UWG).
6 SYD-Consult invände vid den nationella domstolen huvudsakligen att VW:s selektiva distributionssystem inte var slutet och således att villkoren för att 1 § i UWG enligt tysk rättspraxis på detta område skall anses ha åsidosatts inte var uppfyllda. Det framgår av beslutet om hänskjutande att köp och försäljning av tredje man som står utanför ett selektivt distributionssystem av varor som omfattas av ett sådant system enligt denna rättspraxis utgör en överträdelse av 1 § i UWG endast om systemet i sig är rättsligt giltigt samt teoretiskt och i praktiken slutet.
7 VAG genmälde att det genom domstolens dom av den 13 januari 1994 i mål C-376/92, Cartier (Rec. 1994, s. I-15), har fastslagits att denna tyska rättspraxis är oförenlig med gemenskapsrätten och att det följaktligen strider mot principen om oinskränkt och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten att den omständigheten att ett selektivt distributionssystem är slutet kan utgöra ett villkor för att tredje man skall kunna ifrågasätta det - även inom tysk konkurrensrätt.
8 Eftersom Landgericht Hamburg ansåg att lösningen av den där anhängiga tvisten var beroende av tolkningen av denna dom och av dess tillämplighet på omständigheterna i det förevarande fallet, har den nationella domstolen vilandeförklarat målet och ställt följande tolkningsfråga till domstolen:
"Är - med hänsyn till domstolens dom av den 13 januari 1994 i mål C-376/92, Metro-SB-Märkte GmbH & Co. KG mot Cartier S.A. - det förenligt med gemenskapsrätten, särskilt med principen om oinskränkt och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten, att tillämpa tysk nationell rätt av följande innebörd:
Mot en tredje man, som står utanför ett selektivt distributionssystem som Europeiska gemenskapernas kommission undantagit från tillämpningen av artikel 85.1 i EEG-fördraget genom en gruppundantagsförordning, köper produkter som omfattas av detta system kan talan om föreläggande att upphöra med distributionen av sådana produkter väckas endast när det selektiva distributionssystemet - förutom att de övriga villkoren i 1 § i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (UWG) är uppfyllda - är slutet. Frågan gäller för de båda alternativen att det selektiva distributionssystemet endast teoretiskt respektive teoretiskt och i praktiken är slutet."
9 Genom denna fråga vill den hänskjutande domstolen i huvudsak ha klarhet i om bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget och i förordning nr 123/85 skall tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget i enlighet med dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet.
10 För att svara på denna fråga skall det för det första fastslås att det framgår av beslutet om hänskjutande att den tyska rättspraxis som VAG har åberopat har utvecklats mot bakgrund av tvister där tillverkarna av en vara begär att de godkända återförsäljarna iakttar sina avtalsförpliktelser och grundas på föreställningen att det kan krävas att en godkänd återförsäljare iakttar sina förpliktelser endast om det selektiva distributionssystemet till alla delar är slutet, för den händelse denne annars riskerar att utöva illojal konkurrens gentemot tredje man.
11 Enligt denna rättspraxis är ett selektivt distributionssystem bindande för parterna och kan åberopas gentemot tredje man endast om det är fullständigt slutet. I ett sådant fall presumeras den tredje man som har lyckats erhålla produkter som omfattas av systemet ha utnyttjat ett avtalsbrott av en godkänd återförsäljare.
12 För det andra skall det erinras om att domstolen i domen i det ovan nämnda målet Cartier, punkt 28, konstaterade att friheten från luckor inte utgör ett villkor för att ett selektivt distributionssystem skall vara giltigt i gemenskapsrättens mening. Detta konstaterande grundas framför allt på att det, för att avgöra om ett avtal är rättsenligt enligt artikel 85 i fördraget, inte är nödvändigt att kontrollera om villkoren är uppfyllda för att detta avtal skall kunna åberopas gentemot tredje man genom en talan om illojal konkurrens (punkt 24).
13 Av detta följer att ett selektivt distributionssystem som inte är slutet och som således, enligt en nationell rättspraxis avseende illojal konkurrens, inte kan åberopas gentemot tredje man, kan vara giltigt enligt artikel 85.1 i fördraget.
14 Följaktligen kan inte utifrån den ovan nämnda domen i målet Cartier dras slutsatsen att en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens, med stöd av vilken ett selektivt distributionssystem som inte är slutet inte kan åberopas gentemot tredje man, är oförenlig med bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget.
15 För det tredje skall det anmärkas att det som gäller för bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget i ännu högre grad gäller för bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget eller i en kommissionsförordning om tillämpningen av denna bestämmelse i fördraget på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden, såsom förordning nr 123/85.
16 Såsom domstolen på nytt har funnit i domarna av den 15 februari 1996 i mål C-226/94 och C-309/94, Grand garage albigeois m.fl. och Nissan France m.fl. (REG 1996, s. I-651, punkt 15, och s. I-677, punkt 15), innehåller förordning nr 123/85, i egenskap av tillämpningsförordning för artikel 85.3 i fördraget, inte några tvingande föreskrifter som direkt har inverkan på giltigheten och innehållet i avtalsvillkoren eller enligt vilka avtalsparterna tvingas att anpassa innehållet i avtalet, utan den är begränsad till att ge näringsidkare inom motorfordonsbranschen vissa möjligheter att, trots förekomsten av vissa exklusivitetsvillkor och villkor om konkurrensbegränsning i deras försäljnings- och serviceavtal, låta dessa villkor undgå förbudet i artikel 85.1.
17 Det framgår för övrigt av dessa båda domar (punkt 20) att förordning nr 123/85 inte skulle kunna tolkas som ett förbud för en näringsidkare, som inte tillhör den officiella säljorganisationen för ett bestämt bilmärke och som inte har ställning som befullmäktigad mellanhand på det sätt som avses i artikel 3.11 i förordningen, att införskaffa nya motorfordon av detta märke genom parallellimport och att utöva verksamhet som självständig återförsäljare av dessa motorfordon (se i det avseendet senast dom av den 20 februari 1997 i mål C-128/95, Fontaine m.fl. (REG 1997, s. I-967, punkt 17).
18 Såsom domstolen på nytt har fastslagit i det ovan nämnda målet Fontaine m.fl., punkterna 13 och 16, avser förordning nr 123/85, i enlighet med den funktion som den skall fylla inom ramen för tillämpningen av artikel 85 i fördraget, endast avtalsförhållandet mellan leverantörerna och deras godkända återförsäljare, eftersom det i denna förordning fastställs på vilka villkor vissa avtal som dessa parter är bundna av är tillåtna med hänsyn till fördragets konkurrensregler, och kan inte få någon inverkan på tredje mans rättigheter och skyldigheter i förhållande till de avtal som träffats mellan motorfordonstillverkarna och deras återförsäljare, och då inte heller på självständiga näringsidkares rättigheter.
19 Med hänsyn till vad som har anförts ovan skall tolkningsfrågan besvaras så, att varken bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget eller i förordning nr 123/85 skall tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget enligt dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
20 De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
(sjätte avdelningen)
- angående den fråga som genom beslut av den 4 oktober 1995 förts vidare av Landgericht Hamburg - följande dom:
Varken bestämmelserna i artikel 85.3 i EG-fördraget eller i kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon skall tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget enligt dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet.
Full & Egal Universal Law Academy