EUR-Lex -  61996CJ0324 - SV - Domstolens dom (femte avdelningen) den 26 mars 1998

Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord

1 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Råtobak - System för garanterade maximikvantiteter - Allmän sänkning av interventionspriser och bidrag till köparna vid överskridande - Förenlighet med målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken - Åsidosättande av proportionalitetsprincipen eller icke-diskrimineringsprincipen - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 39; rådets förordning nr 1114/88)

2 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Råtobak - System för garanterade maximikvantiteter - Fastställande för vissa sorter skördade år 1989 efter att plantering skett - Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar - Föreligger inte - Retroaktiv verkan som är nödvändig för att uppnå målet - Fastställande av den faktiska produktionen samt det pris och det bidrag som följer därav för skörden i fråga - Lagenlighet

(Rådets förordningar nr 1114/88 och 1252/89; kommissionens förordning nr 2046/90)

3 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Råtobak - System för garanterade maximikvantiteter - Principen om årligt fastställande för följande års skörd av respektive sort - Tillämpning utan retroaktiv verkan - Förordning i vilken de garanterade maximikvantiteterna fastställs som träder i kraft efter den förordning i vilken dessa kvantiteter fördelas med avseende på innevarande års skörd - Lagenlighet

(Rådets förordningar nr 1251/89 och 1252/89)

4 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Råtobak - System för garanterade maximikvantiteter - Överskridande - Återbetalning av belopp motsvarande pris- och bidragssänkningen - Skyldighet som åligger den som bearbetar tobaken - Omförhandling av kontraktspriset med producenterna - Möjligt enligt odlingskontraktet

(Rådets förordning nr 727/70, artikel 4.5; kommissionens förordning nr 4263/88, bilaga)

Sammanfattning

5 Förordning nr 1114/88 om ändring av förordning nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak är inte oförenlig med målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken och åsidosätter inte proportionalitetsprincipen eller icke-diskrimineringsprincipen, i den mån som den fastställer de totala garanterade maximikvantiteterna och föreskriver en allmän sänkning av interventionspriserna och av bidragen till köparna då dessa kvantiteter överskrids, oberoende av varje producents produktionsvolym och utan åtskillnad mellan de olika tobakssorterna.

Vad gäller de olika målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken som uppräknas i artikel 39 i fördraget, vilka kan framstå som motstridiga, skall gemenskapens institutioner garantera en konstant balans mellan dessa och, i förekommande fall, tillfälligtvis ge en av dem förträde, när detta är nödvändigt med hänsyn till de ekonomiska omständigheter mot bakgrund av vilka de fattar sina beslut, under förutsättning att denna balans inte leder till att det blir omöjligt att förverkliga övriga målsättningar. Emellertid är det så att om man endast beaktar den målsättning som består i att tillförsäkra råtobaksproducenterna och dem som bearbetar råtobaken en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av deras individuella inkomster, medför detta en allvarlig risk för att det skulle vara omöjligt att förverkliga den målsättning som består i att stabilisera råtobaksmarknaden som utmärks av ett överskott i produktionen. Sistnämnda målsättning ligger till grund för det genom förordningen i fråga införda systemet för garanterade minimikvantiteter och utgör en av målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39.

När det gäller proportionalitetsprincipen har rådet iakttagit denna princip då den utfärdade ifrågavarande förordning, eftersom rådet har valt en åtgärd som inte är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som eftersträvas, samt har agerat i enlighet med den tvingande bestämmelsen i artikel 39.2 b i fördraget, som innebär en skyldighet att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder. Då förordningen utfärdades kunde rådet, utan att begå någon uppenbart oriktig bedömning, anse att systemet med garanterade maximikvantiteter var mindre ingripande för tobaksproducenterna än ett system med individuella kvoter. Omständigheten att det visat sig att systemet inte är tillräckligt effektivt räcker inte för att förordning nr 1114/88 skall anses vara ogiltig.

Vad slutligen beträffar icke-diskrimineringsprincipen är det inte oförenligt med denna att det genom gemenskapsrättsliga bestämmelser införs ett system med garantitrösklar för hela marknaden inom gemenskapen, vilket leder till en minskning av produktionsstödet för samtliga ifrågavarande ekonomiska aktörer, även om överskridandet av dessa trösklar inte beror på en produktionsökning. I ett sådant system skall samtliga producenter inom gemenskapen på ett solidariskt och jämlikt sätt bära ansvaret för de beslut som har fattats av gemenskapens institutioner till följd av att det föreligger en risk för att en obalans mellan produktionen och avsättningsmöjligheterna kan uppstå på marknaden.

6 Förordning nr 1252/89, som för varje sort eller sortgrupp av tobak fastställer de totala garanterade maximikvantiteterna som föreskrivs i förordning nr 1114/88 för skörden år 1989 i hela gemenskapen, åsidosätter inte principen om skydd för berättigade förväntningar, och förordningens retroaktiva verkan var nödvändig för att uppnå dess ändamål i den mån den fastslog maximikvantiteter för sorterna Mavra och Tsebilia som skördats år 1989, dock utan att träda i kraft förrän den 11 maj 1989.

Även om de berörda ekonomiska aktörerna inte längre kunde göra en planering av investeringar vid den tidpunkt då förordningen trädde i kraft och överproduktion av de berörda sorterna inte längre kunde undvikas, så var det inte omöjligt för dessa aktörer att förutse fastställandet av ifrågavarande kvantiteter. Med tanke på att denna förordning utgör en av ett antal åtgärder som gäller sedan år 1988 och är avsedda att begränsa tobaksproduktionen inom gemenskapen, kunde aktörerna förvänta sig att kvantiteten för dessa två sorter skulle komma att sänkas ytterligare för 1989 års skörd.

Ändamålen bakom förordning nr 1114/88 är att för de olika skördarna begränsa tobaksproduktionen inom gemenskapen till en bestämd kvantitet och att uppmuntra producenterna att avstå från produktion av de sorter som, liksom Mavra och Tsebelia, var svåra att avsätta, vilket gjorde det nödvändigt att, till och med retroaktivt, fastställa en garanterad minimikvantitet för dessa sorter för 1989 års skörd.

Vidare kunde kommissionen, eftersom förordning nr 1252/89 inte är ogiltig, i förordning nr 2046/90 fastställa de exakta priser och bidrag som producenterna hade erhållit beroende på om de garanterade minimikvantiteterna för varje sort som fastställts genom förordning nr 1252/89 hade överskridits eller inte, och kommissionen kunde följaktligen sänka priserna och bidragen för 1989 års skörd av de berörda sorterna.

7 Det framgår av ordalydelsen i förordning nr 1251/89, som föreskriver att garanterade maximikvantiteter årligen skall fastställas för varje sort eller sortgrupp av tobak som produceras i gemenskapen för följande års skörd, att lagstiftaren avsåg att principen om att garanterade maximikvantiteter skall fastställas för varje sort ett år före skörd endast skulle äga tillämpning med avseende på framtiden och för första gången för 1990 års skörd. Rådet har följaktligen inte tillämpat denna förordning retroaktivt för att fördela maximikvantiteterna för 1989 års skörd, genom att fastställa att den trädde i kraft efter det att förordning nr 1252/89 trädde i kraft, och det har varken överskridit det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som det har i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken, och det har inte heller motiverat detta beslut på ett oriktigt sätt.

8 Inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden inom råtobakssektorn som inrättats genom förordning nr 727/70 skall det företag som bearbetar tobaken återbetala de belopp det erhållit, vilka motsvarar sänkningen av interventionspriserna och av bidraget som tilldelas köparen, en sänkning som beslutats med stöd av artikel 4.5 i förordningen, efter ändringar genom förordningarna nr 1114/88 och 1251/89, för de fall då produktionen i gemenskapen av de berörda tobakssorterna överstiger den garanterade maximikvantiteten. Enligt klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till förordning nr 4263/88 kan dock det företag som bearbetar tobaken och tobaksproducenterna i ett sådant fall omförhandla kontraktspriset i förhållande till pris- och bidragssänkningen. En sådan omförhandling är förenlig med den omständigheten att, i ett system med garanterade maximikvantiteter, samtliga producenter inom gemenskapen på ett solidariskt och jämlikt sätt skall bära ansvaret för det beslut som har fattats av gemenskapens institutioner till följd av att det föreligger en risk för att en obalans mellan produktionen och avsättningsmöjligheterna kan uppstå på marknaden.

Parter

I mål C-324/96,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Eirinodikeio Echinou (Grekland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Odette Nikou Petridi Anonymos Kapnemporiki AE

och

Athanasia Simou m.fl.,

angående giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 1114/88 av den 25 april 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT L 110, s. 35), av rådets förordning (EEG) nr 1251/89 av den 3 maj 1989 om ändring av förordning nr 727/70 (EGT L 129, s. 16), av rådets förordning (EEG) nr 1252/89 av den 3 maj 1989 som för 1989 års skörd fastställer målpriser, interventionspriser och de bidrag som skall beviljas köparna av bladtobak, de interventionspriser för baltobak som härleds därifrån, referenskvalitéerna, produktionsområdena samt de garanterade maximikvantiteterna och om ändring av förordningarna (EEG) nr 1577/86, (EEG) nr 1975/87 och (EEG) nr 2268/88 (EGT L 129, s. 17), och av kommissionens förordning (EEG) nr 2046/90 av den 18 juli 1990 som för tobak från skörden år 1989 fastställer den faktiska produktionen samt de priser och bidrag som skall betalas med tillämpning av systemet för garanterade maximikvantiteter (EGT L 187, s. 23), samt angående tolkningen av klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 4263/88 av den 21 december 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 1726/70 om förfarandet för beviljande av bidrag för bladtobak (EGT L 376, s. 34; svensk specialutgåva, område 3, volym 28, s. 60),

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna J.C. Moitinho de Almeida (referent), D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet och P. Jann,

generaladvokat: M.B. Elmer,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Odette Nikou Petridi Anonymos Kapnemporiki AE, genom advokaterna N. Vassilakakis och E. Vassilakakis, Thessaloniki, advokaten E. Pallioudi, Kavala och advokaten A. Kronshagen, Luxemburg,

- Greklands regering, genom juridiske rådgivaren D. Papageorgopoulos och juridiske medarbetaren P. Mylonopoulos, utrikesministeriets avdelning för gemenskapsrättsliga tvister, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska unionens råd, genom juridiske rådgivaren J. Carbery och M. Vitsentzatos, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Maria Condou-Durande, rättstjänsten, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 17 juli 1997 av: Odette Nikou Petridi Anonymos Kapnemporiki AE, företrätt av N. Vassilakakis, E. Vassilakakis och E. Pallioudi, Greklands regering, företrädd av P. Mylonopoulos och F. Dedousi, juridiska ombud vid statens rättsliga råd, i egenskap av ombud, rådet, företrätt av J. Carberry och M. Vitsentzatos, och kommissionen, företrädd av M. Condou-Durande,

och efter att den 2 oktober 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1 Eirinodikeio Echinou har genom beslut av den 24 juli 1995, som inkom till domstolen den 3 oktober 1996, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget ställt fem tolkningsfrågor om giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 1114/88 av den 25 april 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT L 110, s. 35), av rådets förordning (EEG) nr 1251/89 av den 3 maj 1989 om ändring av förordning nr 727/70 (EGT L 129, s. 16), av rådets förordning (EEG) nr 1252/89 av den 3 maj 1989 som för 1989 års skörd fastställer målpriser, interventionspriser och de bidrag som skall beviljas köparna av bladtobak, de interventionspriser för baltobak som härleds därifrån, referenskvalitéerna, produktionsområdena samt de garanterade maximikvantiteterna och om ändring av förordningarna (EEG) nr 1577/86, (EEG) nr 1975/87 och (EEG) nr 2268/88 (EGT L 129, s. 17), och av kommissionens förordning (EEG) nr 2046/90 av den 18 juli 1990 som för tobak från skörden år 1989 fastställer den faktiska produktionen samt de priser och bidrag som skall betalas med tillämpning av systemet för garanterade maximikvantiteter (EGT L 187, s. 23), samt angående tolkningen av klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 4263/88 av den 21 december 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 1726/70 om förfarandet för beviljande av bidrag för bladtobak (EGT L 376, s. 34; svensk specialutgåva, område 3, volym 28, s. 60).

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan Odette Nikou Petridi Anonymos Kapnemporiki AE (nedan kallad Petridi) och sexton tobaksproducenter, Athanasia Simou m.fl. (nedan kallade Simou m.fl.), till följd av att det bidrag som utges för sorten Tsebelia med anledning av de garanterade maximikvantiteter (nedan kallade GMK) som har fastställts genom förordningarna nr 1114/88, 1251/89 och 1252/89 har sänkts med tillämpning av förordning nr 2046/90.

Tillämpliga bestämmelser

3 Genom rådets förordning (EEG) nr 727/70 av den 21 april 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT L 94, s. 1) upprättades ett system för stöd till producenterna, vilket var grundat på målpriset och interventionspriset som rådet årligen fastställde för bladtobak framställd inom gemenskapen.

4 För att befrämja inköp hos producenterna till ett pris som ligger så nära målpriset som möjligt föreskrivs det i artikel 3.1 i denna förordning att ett bidrag skall utges till de personer som köper bladtobak direkt från producenter inom gemenskapen bland annat under förutsättning att köparen har ingått ett odlingskontrakt med producenten. De villkor och krav som gäller för odlingskontrakt fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 1726/70 av den 25 augusti 1970 om förfarandet för beviljande av bidrag för bladtobak (EGT L 191, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 67).

5 För att begränsa ökningen av tobaksproduktionen inom gemenskapen och för att samtidigt begränsa produktionen av de olika tobakssorter som var svåra att avsätta tillades, genom förordning nr 1114/88, artikel 4.5 till förordning nr 727/70, med följande lydelse:

"Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget årligen fastställa en garanterad maximikvantitet för varje tobakssort eller grupp av tobakssorter som produceras inom gemenskapen för vilka priserna och bidragen har fastställts, med särskild hänsyn till marknadsförhållandena, de sociala och ekonomiska förhållandena och odlingsbetingelserna inom de berörda produktionsområdena. Den totala högsta tröskeln för gemenskapen fastställs till 385 000 ton bladtobak per skörd under åren 1988, 1989 respektive år 1990.

Utan att tillämpningen av artiklarna 12a och 13 påverkas skall för varje del som överstiger en procent av den högsta garanterade maximikvantiteten för en sort eller sortgrupp en motsvarande sänkning av interventionspriserna samt de därtill hörande bidragen om en procent företas. En ändring som motsvarar sänkningen av bidraget tillämpas på målpriset för ifrågavarande skörd.

De sänkningar som avses i andra stycket skall inte överstiga 5 procent för skörden för år 1988 respektive 15 procent för skörden för åren 1989 och 1990.

Kommissionen skall för tillämpningen av denna punkt före den 31 juli fastställa om produktionen överstiger den högsta garanterade maximikvantiteten för en tobakssort eller grupp av tobakssorter."

6 I förordning nr 4263/88, vilken ändrade förordning nr 1726/70, anges de uppgifter som ett EG-odlingskontrakt som har ingåtts mellan en tobaksproducent och en person som bearbetar tobaken åtminstone skall innehålla från och med skörden från år 1989, och i dess bilaga återfinns en mall för ett EG-odlingskontrakt som omfattar fjorton obligatoriska punkter. Ibland dessa återfinns punkt 8, i vilken anges

"Kontraktspriset för den referenskvalitet som avses i gemenskapsreglerna skall vara ... per kg. I enlighet med artikel 2b.4 i förordning (EEG) nr 1726/70 får priset under inga omständigheter vara lägre än det interventionspris som gäller för skörden i fråga och som har fastställts för den sort som anges i punkt 1 i detta kontrakt.

Trots bestämmelserna i föregående stycke gäller att om priserna eller bidragen för den tobakssort som anges i punkt 1 i detta kontrakt ändras genom en gemenskapsförordning skall köparen och säljaren omförhandla kontraktspriset. Om dessa priser eller bidrag justeras i enlighet med artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 727/70, skall kontraktspriset justeras i förhållande till denna pris- eller bidragsändring."

7 För att göra det möjligt att planera odlingen ändrade förordning nr 1251/89 artikel 4.5 första stycket i förordning nr 727/70, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1114/88. Bestämmelsen har hädanefter följande lydelse:

"Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i EEG-fördraget årligen för följande års skörd fastställa en garanterad maximikvantitet för varje tobakssort eller grupp av tobakssorter som produceras inom gemenskapen för vilka priserna och bidragen har fastställts, med särskild hänsyn till marknadsförhållandena, de sociala och ekonomiska förhållandena och odlingsbetingelserna inom de berörda produktionsområdena. Rådet fastställer dessa garanterade maximikvantiteter för 1990 års skörd samtidigt som för 1989 års skörd. Den totala maximikvantiteten för gemenskapen fastställs till 385 000 ton bladtobak per skörd under åren 1988, 1989 respektive år 1990."

8 Enligt artikel 2 i förordning nr 1251/89 träder förordningen i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Då förordning nr 1251/89 offentliggjordes den 11 maj 1989 trädde den således i kraft den 14 maj 1989.

9 I förordning nr 1252/89 fördelas den totala GMK:n [GMK - garanterad maximikvantitet] för varje tobakssort eller grupp av tobakssorter som genom förordning nr 1114/88 fastställts till 385 000 ton för tobaksskörden för år 1989 inom hela gemenskapen.

10 I bilagorna IV och V till förordning nr 1252/89 fastställs priserna, bidragen och GMK för de olika sorter som skördades år 1989. GMK för sorterna Tsebelia och Mavra fastställdes således till 30 000 ton.

11 I enlighet med artikel 5 första stycket i förordning nr 1252/89 "träder den i kraft den dag den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning". Då förordning nr 1252/89 offentliggjordes den 11 maj 1989 trädde den således i kraft samma dag.

12 Kommissionen utfärdade förordning nr 2046/90 med stöd av artikel 4.5 fjärde stycket i förordning nr 727/70 i dess ändrade lydelse, vilken för 1989 års tobaksskörd fastställer den faktiska produktionen samt de priser och bidrag som skall betalas i enlighet med de GMK som genom förordning nr 1252/89 fastställdes för varje sort med avseende på denna skörd.

13 I bilaga 1 till förordning nr 2046/90 fastställs att den GMK som hade fastställts till 30 000 ton för sorterna Tsebelia och Mavra hade överskridits med totalt 44,1 procent, medan målpriserna och interventionspriserna samt bidragsbeloppet sänks med 15 procent i bilaga 2, i vilken de således fastställs till 2,806, 2,037 respektive 2,204 ecu per kg och till 2,802, 1,989 respektive 1,802 ecu per kg.

Målet vid den nationella domstolen

14 Petridi ingick i juli 1989 ett EG-odlingskontrakt avseende råtobak med Simou m.fl. i enlighet med det EG-odlingskontrakt som återfinns i bilagan till förordning nr 4263/88. Simou m.fl. åtog sig i dessa kontrakt att på en viss areal odla tobak av sorten Tsebelia för regleringsåret 1989 och att sälja den mängd som hade producerats till Petridi till ett pris om 2,410 ecu per kg, vilket var möjligt att sänka.

15 Dessa kontrakt hade utformats under den förutsättningen att Petridi erhöll ett bidrag från gemenskapen som då kontrakten ingicks uppgick till 2,593 ecu per kg tobak. Petridi skulle överföra en stor del av detta bidrag till Simou m.fl. eftersom det skulle betala dem ett pris som var åtminstone detsamma som interventionspriset om 2,396 ecu per kg tobak.

16 I enlighet med mallen för EG-odlingskontrakt i bilagan till förordning nr 4263/88 infördes en klausul i ifrågavarande kontrakt om att köparen och säljaren skall omförhandla kontraktspriset om priserna eller bidragen sänks.

17 Petridi betalade i maj 1990 Simou m.fl. det pris som hade avtalats för tobakssorten Tsebelia för 1989 års skörd, som avsågs i ovannämnda kontrakt och erhöll motsvarande bidrag.

18 Såsom framgår av punkt 13 i förevarande dom, fastställde kommissionen i förordning nr 2046/90, efter det att tobaken hade skördats, att den MGK som hade fastställts till 30 000 ton för sorterna Tsebelia och Mavra hade överskridits med totalt sett 44,1 procent och sänkte följaktligen det bidrag som ursprungligen hade beviljats med 15 procent. Det nationella interventionsorganet anmodade därför Petridi att återbetala 15 procent av det bidrag som det hade erhållit.

19 Petridi väckte den 26 november 1993 talan mot Simou m.fl. för betalning av de olika belopp som angavs i talan, med anledning av att det bidrag som hade utbetalats för sorten Tsebelia hade minskats med 15 procent i enlighet med de GMK som hade fastställts i förordningarna nr 1114/88, 1251/89, 1252/89 och 2046/90.

20 Simou m.fl. bestred att de var skyldiga att betala dessa belopp.

21 Den hänskjutande domstolen ställer sig frågan om förordningarna nr 1114/88, 1251/89, 1252/89 och 2046/90 är giltiga, vilket Petridi har ifrågasatt, samt hur klausulen i odlingskontrakten, i vilken det föreskrivs att kontraktspriserna kan justeras för det fall att priserna eller bidragen ändras, skall tillämpas.

22 I fråga om i synnerhet huruvida förordningarna nr 1251/89 och 1252/89 är giltiga, hänvisar den hänskjutande domstolen till dom av den 11 juli 1991 i mål C-368/89, Crispoltoni (REG 1991, s. I-3695, nedan kallad domen i målet Crispoltoni I), i vilken domstolen ogiltigförklarade förordning nr 1114/88 och rådets förordning (EEG) nr 2268/88 av den 19 juli 1988 som för skörden år 1988 fastställde målpriserna, interventionspriserna samt bidragen till köparna av bladtobak, de interventionspriser för baltobak som härleds därifrån, referenskvalitéerna, produktionsområdena samt de garanterade maximikvantiteterna och om ändring av förordning (EEG) nr 1957/87 (EGT L 199, s. 20), i den mån de fastställde en garanterad maximikvantitet för den tobak av tobakssorten Bright som skördades år 1988. Domstolen ansåg att dessa förordningar som offentliggjordes den 29 april respektive den 26 juli 1988, det vill säga då beslut avseende produktionen redan hade fattats eller förverkligats, hade en retroaktiv verkan som inte var nödvändig för att förverkliga förordningarnas syfte och som skadade de berörda ekonomiska aktörernas berättigade förväntningar.

23 Den hänskjutande domstolen har i detta fall påpekat att förordning nr 1251/89 syftar till att rådet skall fastställa GMK ett år före det att ifrågavarande skörd sker för att det skall vara möjligt att planera planteringen. Så var emellertid inte fallet i fråga om 1989 års skörd, då förordning nr 1252/89 som fastställde GMK för varje tobakssort eller grupp av tobakssorter för denna skörd utfärdades samma dag som förordning nr 1251/89, det vill säga den 3 maj 1989, och offentliggjordes den 11 maj 1989.

24 Eftersom Simou m.fl., inte endast den 11 maj 1989 utan till och med den 3 maj 1989, redan hade planterat tobak av sorten Tsebelia för 1989 års skörd, kan den hänskjutande domstolen inte förstå hur ändamålet med förordning nr 1251/89, det vill säga planeringen av planteringen, skulle kunna uppnås. Den har för övrigt understrukit att de EG-odlingskontrakt som ingicks i Grekland, vilka tillämpades för första gången för 1989 års skörd, hade undertecknats med en försening i juli 1989, efter det att tobaksproducenterna redan hade planterat ifrågavarande tobak.

25 Efter att ha fastställt att det inte finns något rättsmedel mot domstolens avgörande enligt nationell lagstiftning, ansåg sig Eirinodikeio Echinou vara förpliktad att hänskjuta frågan till domstolen. Det framgår av beslutet om hänskjutande att Eirinodikeio Echinou har ställt domstolen fem frågor, vilka kan formuleras enligt följande;

1) Är rådets förordning (EEG) nr 1114/88, genom vilken förordning (EEG) nr 727/70 ändrades, giltig i den utsträckning det där föreskrivs att det för varje överskridande av den garanterade maximikvantiteten för bladtobak som producerats i hela gemenskapen skall ske en sänkning av interventionspriserna och motsvarande bidrag på ett generellt och likartat sätt oberoende av om en producent hade överskridit den fastställda kvantiteten eller ej?

2) Är förordningarna (EEG) nr 1251/89 och nr 1252/89 om fastställande av garanterade maximikvantiteter för tobak av sorten Tsebelia för året 1989 giltiga eller strider tillämpningen av dessa mot de allmänna principerna om att gemenskapens rättsakter inte skall ha retroaktiv verkan, om skydd för tobaksproducenternas och tobaksköparnas respektive tobaksbearbetarnas berättigade förväntningar samt mot rättssäkerhetsprincipen?

3) Om föregående fråga kan besvaras jakande, och med hänsyn till kommissionens konstaterande att det faktiskt skedde en överproduktion och ett överskridande med 44,1 procent av de fastställda garanterade maximikvantiteterna för sorterna Tsebelia och Mavra under skördeåret 1989, vilket ledde till att bidraget och interventionspriset nedsattes med maximalt 15 procent, uppstår frågan om kommissionens förordning (EEG) nr 2046/90 är giltig och om man kan kräva att klausul 8 stycke 2 och särskilt stycke 3 i de odlingskontrakt som ingicks enligt kommissionens förordning (EEG) nr 4263/88 skall tillämpas? För det fall att dessa priser eller bidrag ändras vid tillämpningen av artikel 4.3 i förordning (EEG) nr 727/70, justeras då kontraktspriset i förhållande till pris- och bidragsändringen?

4) Föreligger de skäl som år 1991 föranledde Europeiska gemenskapernas domstol att i mål C-368/89 ogiltigförklara förordningen om fastställelse av de garanterade maximikvantiteterna för skördeåret 1988 för sorten Bright inte också i förevarande mål, med hänsyn till att kommissionen har begått samma fel genom att för skördeåret 1989 fastställa den garanterade maximikvantiteten för sent?

5) För det fall att domstolen skulle finna att ifrågavarande förordningar är giltiga, vilken part skall då återbetala den del av bidraget som har nedsatts?

26 Den hänskjutande domstolen vill med dessa fem frågor att domstolen besvarar huruvida förordningarna nr 1114/88, 1251/89, 1252/89 och 2046/90 är giltiga, samt att den skall tolka klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till förordning nr 4263/88. Med i synnerhet den tredje och den femte frågan vill den få uppgift om vem, för det fall ifrågavarande förordningar är giltiga, som är skyldig att återbetala de belopp som motsvarar den pris- och bidragssänkning som har fastställts i enlighet med artikel 4.5 i förordning nr 727/70 i dess ändrade lydelse och om det, enligt klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till förordning nr 4263/88, är möjligt att i ett sådant fall omförhandla kontraktspriset i förhållande till pris- och bidragssänkningen.

Om giltigheten av förordning nr 1114/88

27 Med den första frågan vill den nationella domstolen veta om förordning nr 1114/88 är giltig i den mån de totala GMK fastställs i förordningen och det i densamma föreskrivs om en allmän sänkning av priserna och bidraget för det fall dessa GMK överskrids, oberoende av vilken mängd varje producent producerar och utan åtskillnad mellan de olika tobakssorterna.

28 Petridi anser att förordningen på detta sätt leder till en oproportionerlig sänkning av producenternas inkomster i allmänhet och att det följaktligen på ett negativt sätt påverkar målsättningarna med den gemensamma jordbrukspolitiken.

29 Såsom rådet och kommissionen har påpekat har domstolen i dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863, punkt 30, nedan kallad domen i målet Crispoltoni II) fastställt att sådana argument inte påverkar frågan huruvida förordning nr 1114/88 är giltig.

30 För det första erinrade domstolen i punkt 31 i denna dom om att gemenskapens institutioner har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser den gemensamma jordbrukspolitiken, med beaktande av det ansvar som de har tilldelats. Domstolen har för övrigt i punkt 32 hävdat att dessa institutioner skall garantera en konstant balans mellan de olika målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39 i fördraget, vilka kan framstå som motstridiga, och i förekommande fall tillfälligtvis ge en av dem företräde, vilket visar sig vara nödvändigt med hänsyn till de ekonomiska omständigheter mot bakgrund av vilka de fattar sina beslut, emellertid under förutsättning att denna balans inte leder till att det blir omöjligt att förverkliga övriga målsättningar.

31 Såsom domstolen underströk i punkt 34 i samma dom är det emellertid så att om man endast beaktar den målsättning som består i att tillförsäkra råtobaksproducenterna och dem som bearbetar råtobaken en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av deras individuella inkomst, medför detta en allvarlig risk för att det skulle vara omöjligt att förverkliga den målsättning som består i att stabilisera råtobaksmarknaden som utmärks av ett överskott i produktionen, som uppfylls genom att systemet för GMK införs genom förordning nr 1114/88, i enlighet med en av målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39 i fördraget.

32 Domstolen förklarade därför sammanfattningsvis i punkt 30 i domen i målet Crispoltoni II att förordning nr 1114/88 inte var oförenlig med de målsättningar för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39 i fördraget.

33 För det andra ansåg domstolen i punkt 47 i samma dom att rådet har iakttagit proportionalitetsprincipen då den utfärdade förordning nr 1114/88, då den inte har valt en åtgärd som är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som eftersträvas samt att det har agerat i enlighet med den tvingande bestämmelsen i artikel 39.2 b i fördraget, som innebär en skyldighet att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder.

34 Då förordning nr 1114/88 utfärdades var det, såsom domstolen påpekade i punkt 46, riktigt av rådet att sluta sig till, utan att begå någon uppenbart oriktig bedömning, att systemet med MGK var mindre ingripande för tobaksproducenterna än ett system med individuella kvoter, eftersom vederbörandes produktion inte begränsades av det första systemet på så sätt att de under alla omständigheter kunde sälja sina produkter till interventionsorganen, även om det var till ett pris eller bidrag som hade sänkts med maximalt 15 procent, medan producenterna med det andra systemet inte erhöll något stöd för den del av produktionen som överskrider deras individuella kvot. Den omständigheten att det hade visat sig att systemet inte var tillräckligt effektivt var inte nog för att dra den slutsatsen att förordning nr 1114/88 var ogiltig.

35 För det tredje påpekade domstolen i punkt 52 i domen i målet Crispoltoni II att det inte är oförenligt med icke-diskrimineringsprincipen att det genom gemenskapsrättsliga bestämmelser införs ett system med garantitrösklar för hela marknaden inom gemenskapen, vilket leder till en minskning av produktionsstödet för samtliga ifrågavarande ekonomiska aktörer, även om den omständigheten att dessa trösklar överskrids inte beror på en produktionsökning. Domstolen var av den uppfattningen att i ett sådant system skall samtliga producenter inom gemenskapen på ett solidariskt och jämlikt sätt bära ansvaret för de beslut som har fattats av gemenskapens institutioner till följd av att det föreligger en risk för att en obalans mellan produktionen och avsättningsmöjligheterna kan uppstå på marknaden.

36 Den hänskjutande domstolens fråga skall med hänsyn till samma överväganden besvaras på så sätt att det efter en granskning av den fråga som har framförts inte har framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av förordning nr 1114/88.

Om giltigheten av förordningarna nr 1251/89 och 1252/89

37 Den nationella domstolen vill med den andra frågan få uppgift om huruvida förordningarna nr 1251/89 och 1252/89 är ogiltiga, i den mån de fastställer GMK för skörden för år 1989 för tobaken Tsebelia, på grund av att de strider mot förbudet om retroaktiv verkan, principen om skydd för berättigade förväntningar och mot rättssäkerhetsprincipen.

38 Petridi och den grekiska regeringen har i detta avseende med hänvisning till domen i målet Crispoltoni I understrukit att förordning nr 1252/89, som fastställer priserna, bidragen och GMK för varje sort för skörden för år 1989, utfärdades den 3 maj 1989 och offentliggjordes den 11 maj 1989, medan producenterna väljer tobak under oktober månad året före planteringen, och omplanteringen av dessa tobakssorter på fälten sker senast i början av april månad, med anledning av de förmånliga klimatförhållandena i södra Grekland där dessa sorter odlas. Följaktligen var en planering av investeringarna inte längre möjlig då förordning nr 1252/89 offentliggjordes, och överproduktionen av tobak var inte längre möjlig att undvika.

39 Petridi och den grekiska regeringen har för övrigt kritiserat den omständigheten att ikraftträdandet av förordning nr 1251/89 i vilken principen att GMK skall bestämmas för varje sort ett år i förväg infördes, fastställdes till den 14 maj 1989, det vill säga tre dagar efter det att förordning nr 1252/89, i vilken GMK för 1989 års skörd fördelades, trädde i kraft den 11 maj 1989. Rådet har genom att på så sätt fastställa ikraftträdandedatum för de två förordningarna överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Rådet har under alla omständigheter inte på ett korrekt sätt motiverat varför dessa datum har valts, då det i förordning nr 1251/89 angav att det var nödvändigt att möjliggöra en planering av planteringarna.

Förordning nr 1252/89

40 Det skall först påpekas att i domen i målet Crispoltoni I fastställde domstolen att förordningarna nr 1114/88 och 2268/88 var ogiltiga i den mån de föreskrev en GMK för tobak av sorten Bright skördad år 1988.

41 Domstolen fastslog i punkt 14-16 i ovannämnda dom att förordningarna nr 1114/88 och 2268/88 hade en retroaktiv verkan, eftersom de föreskrev en sänkning av interventionspriset samt av bidragen för det fall GMK för tobak av sorten Bright skördad år 1988 överskreds och eftersom de hade offentliggjorts i slutet av april respektive juli 1988, det vill säga då i det första fallet förevarande års sådd redan hade gjorts samt i det andra fallet då omplanteringen av de unga plantorna redan hade skett.

42 I punkt 17 i samma dom erinrade domstolen för det första om att även om det i allmänhet strider mot rättssäkerhetsprincipen att ikraftträdandet av en av gemenskapernas rättsakter fastställs till ett datum som föregår dess offentliggörande kan det undantagsvis vara på annat sätt, då ändamålet så kräver och då de berördas berättigade förväntningar iakttas tillräckligt väl.

43 Domstolen påpekade vidare i punkt 18 i samma dom att syftet med att systemet med GMK infördes genom förordning nr 1114/88 var att begränsa varje ökning av tobaksproduktionen inom gemenskapen och att samtidigt sänka produktionen av de tobakssorter som var svåra att avsätta och att ett sådant ändamål inte kunde uppnås för skörden av tobakssorten Bright för år 1988 genom de förordningar som offentliggjordes i slutet av april och juli månad samma år.

44 Domstolen sammanfattade därför i punkterna 20 och 21 i domen i målet Crispoltoni I att det inte var tillåtet att ge förordningarna nr 1114/88 och 2268/88 retroaktiv verkan om detta inte krävdes enligt ändamålet med förordningarna. Domstolen ansåg även att ovannämnda förordningar på ett negativt sätt påverkade de berörda ekonomiska aktörernas berättigade förväntningar. Även om dessa borde kunna förutse de åtgärder som syftade till en begränsning av varje ökning av produktionen av de sorter som var svåra att avsätta, hade de likväl rätt att förvänta sig att de i god tid skulle komma att underrättas om eventuella åtgärder med inverkan på deras investeringar, vilket inte skedde.

45 Således uttalade sig domstolen i domen i målet Crispoltoni I om den retroaktiva tillämpningen av GMK-systemet med avseende på tobaksskörden för år 1988, om vilket de berörda ekonomiska aktörerna inte hade kännedom vare sig vad gällde vilken typ av nya organisationsåtgärder beträffande marknaden för tobak inom gemenskapen det var fråga om eller vad gällde när de trädde i kraft.

46 Förordning nr 1252/89, vilken är i fråga i målet vid den nationella domstolen och vilken avser skörden för år 1989, ingår emellertid i ett annat sammanhang, eftersom nämnda förordning utgör en av ett antal åtgärder som gäller sedan år 1988 som är avsedda att begränsa tobaksproduktionen inom gemenskapen.

47 Sedan förordning nr 1114/88 offentliggjordes den 29 april 1988 visste de berörda ekonomiska aktörerna att en total GMK för gemenskapen om 385 000 ton tobak hade fastställts för skörden för vart och ett av åren 1988, 1989 respektive 1990 och att rådet varje år inom ramen för en oförändrad total GMK skulle fastställa GMK för varje sort.

48 Nämnda aktörer visste även då de planerade skörden för år 1989 att ett GMK om 33 000 ton tobak hade fastställts för 1988 års skörd för sorterna Mavra och Tsebelia genom förordning nr 2268/88 och att nämnda sorter var svåra att avsätta då avsevärda mängder fanns kvar sedan år 1987.

49 Efter det att förordningarna nr 1114/88 och 2268/88 offentliggjordes i slutet av april och juli månad 1988 kände således de berörda ekonomiska aktörerna till planen avseende en progressiv minskning av tobaksproduktionen inom gemenskapen i allmänhet och av produktionen av sorterna Mavra och Tsebelia i synnerhet.

50 Det följer av dessa överväganden att det inte var omöjligt för de berörda ekonomiska aktörerna att förutse den GMK som genom förordning nr 1252/89 fastställdes för 1989 års skörd för sorterna Mavra och Tsebelia. De berörda ekonomiska aktörerna kunde förvänta sig att GMK för sorterna Mavra och Tsebelia skulle komma att sänkas ytterligare för 1989 års skörd. Således har deras berättigade förväntningar beaktats.

51 De berörda producenterna kunde för övrigt under alla omständigheter inte såsom försiktiga och underrättade aktörer planera en produktion för skörden för året 1989 som överskred GMK för år 1988. Såsom det framgår av förordning nr 2046/90 uppgick emellertid den faktiska produktionen av tobakssorterna Mavra och Tsebelia till 43 236 ton. Producenterna av tobakssorterna Mavra och Tsebelia har, då de för 1989 års skörd således överskred den GMK som hade fastställts för 1988 års skörd med 40,1 procent, därför uppenbarligen inte uppträtt såsom försiktiga och underrättade aktörer.

52 Såsom rådet och kommissionen har påpekat, var överproduktionen av sorterna Mavra och Tsebelia under 1989 års skörd sådan att även om GMK för dessa sorter inte hade förändrats, skulle det ha varit nödvändigt att fastställa en maximal sänkning av priserna och bidragen med 15 procent.

53 Det skall för övrigt erinras om att ändamålet med att det genom förordning nr 1114/88 infördes ett system med GMK var att begränsa tobaksproduktionen inom gemenskapen till en mängd som motsvarade en total GMK om 385 000 ton per skörd under åren 1989, 1990 och 1991 och att uppmuntra producenterna att avstå från produktion av de sorter som, liksom Mavra och Tsebelia, var svåra att avsätta. Med hänsyn till sådana ändamål, och i synnerhet med beaktande av den totala GMK om 385 000 ton som föreskrevs för 1989 års skörd, var det nödvändigt att, till och med retroaktivt, genom förordning nr 1252/89 fastställa en GMK för 1989 års skörd för sorterna Mavra och Tsebelia.

54 Den slutsatsen kan således dras att den retroaktiva verkan av förordning nr 1252/89 var nödvändig för att uppnå ändamålet med den och att de berördas berättigade förväntningar har iakttagits i vederbörlig ordning.

Förordning nr 1251/89

55 Det skall erinras om att rådet ändrade förordning nr 727/70 genom förordning nr 1251/89 och föreskrev att GMK skulle komma att fastställas varje år för följande års skörd.

56 Enligt det första övervägandet i denna förordning är ändringen avsedd att "göra det möjligt att planera planteringen". I samma övervägande anges att det för övrigt "[fanns] anledning att följaktligen samtidigt fastställa mängderna för skörden för år 1989 respektive år 1990".

57 För övrigt trädde förordning nr 1251/89 i enlighet med dess artikel 2 i kraft den 14 maj 1989, det vill säga tre dagar efter det att förordning nr 1252/89 trädde i kraft i vilken GMK för 1989 respektive 1990 års skörd fastställdes.

58 Det framgår följaktligen av det första övervägandet och artikel 2 i förordning nr 1251/89 att rådet avsåg att principen om att GMK skall fastställas för varje sort ett år före skörd, vilken infördes genom förordning nr 1252/89, endast skulle äga tillämpning med avseende på framtiden och för första gången för skörden för år 1990.

59 Därför kan den grekiska regeringens argument enligt vilket rådet tillämpade förordning nr 1251/89 retroaktivt inte godtas.

60 Det framgår under dessa omständigheter att rådet genom att fastställa att förordning nr 1251/89 trädde i kraft efter det att förordning nr 1252/89 trädde i kraft, på så sätt att principen om att GMK skall fastställas för varje sort ett år före skörd tillämpades för första gången med avseende på 1990 års skörd, varken har överskridit det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som det har i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken eller att det har motiverat detta beslut på ett oriktigt sätt.

61 Med beaktande av ovanstående överväganden skall den hänskjutande domstolens fråga därför besvaras på så sätt att det efter en granskning av den fråga som har ställts inte har framkommit något som kan påverka giltigheten av förordningarna nr 1251/89 och 1252/89.

Om giltigheten av förordning nr 2046/90

62 Den hänskjutande domstolen vill med den tredje frågan få svar på om förordning nr 2046/90 är giltig till den del den fastställer att den GMK som för skörden av tobakssorterna Mavra och Tsebelia för år 1989 fastställdes till 30 000 ton har överskridits med totalt 44,1 procent och om förordningen följaktligen på målpriserna och interventionspriserna samt på bidragsbeloppet tillämpar den maximala sänkningen med 15 procent som för år 1989 har godkänts genom artikel 4.5 i förordning nr 727/70 i dess ändrade lydelse.

63 Det skall påpekas att eftersom det efter en granskning av förordning nr 1252/89 inte har framkommit något som påverkar dess giltighet kunde kommissionen i förordning nr 2046/90 fastställa de exakta priser och bidrag som producenterna skulle erhålla, oberoende av om de GMK för varje sort som fastställts genom förordning nr 1252/89 hade överskridits eller inte, och följaktligen sänka priserna och bidragen med 15 procent, efter det att den konstaterat att den GMK som hade fastställts för sorterna Tsebelia och Mavra för 1989 års skörd hade överskridits med totalt 44,1 procent.

64 Under dessa omständigheter skall den hänskjutande domstolens fråga därför besvaras på så sätt att det efter en granskning av den fråga som har ställts inte har framkommit något som kan påverka giltigheten av förordning nr 2046/90.

Tolkningen av förordning nr 4263/88

65 Den hänskjutande domstolen vill med den fjärde frågan få uppgift om vem - för det fall ifrågavarande förordningar är giltiga - som skall återbetala de belopp som motsvarar den pris- och bidragssänkning som har fastställts i enlighet med artikel 4.5 i förordning nr 727/70 i dess ändrade lydelse, och om det enligt klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som är bilagd förordning nr 4263/88 är möjligt att i detta fall omförhandla kontraktspriset i förhållande till pris- och bidragssänkningen.

66 Det skall först erinras om att det i förordning nr 4263/88 preciseras vilka uppgifter som ett EG-odlingskontrakt som har ingåtts mellan en tobaksproducent och en person som bearbetar tobaken åtminstone skall innehålla från och med skörden från år 1989, och som bilaga återfinns en mall för ett EG-odlingskontrakt som omfattar fjorton obligatoriska punkter. Ibland dessa återfinns punkt 8 i vilken bland annat anges att "om priserna eller bidragen för den tobakssort som anges i punkt 1 i detta kontrakt ändras genom en gemenskapsförordning skall köparen och säljaren omförhandla kontraktspriset. Om dessa priser eller bidrag justeras i enlighet med artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 727/70, skall kontraktspriset justeras i förhållande till denna pris- eller bidragsändring".

67 Eftersom det efter en granskning av förordningarna nr 1114/88, 1251/89, 1252/89 och 2046/90 inte har framkommit något som kan påverka giltigheten av dem, kan klausul 8 andra stycket i den kontraktsmall som har bifogats förordning nr 4263/88 tillämpas, på så sätt att kontraktspriset anpassas i förhållande till pris- och bidragsändringen. En sådan anpassning är den logiska följden av att man fastställer det exakta beloppet - i förhållande till att GMK eventuellt överskrids inom ramen för det system som har införts genom förordning nr 1114/88 - för det bidrag som det företag som bearbetar tobaken skall erhålla och som till viss del har betalats till dem som producerar en tobakssort.

68 Den grekiska regeringen har emellertid gjort gällande att om man skulle medge omförhandling av det pris som har betalats till producenterna skulle detta vara samma sak som att ge de företag som bearbetar tobaken möjlighet att på producenterna överföra skyldigheten att återbetala vad som följer av en eventuell sänkning av det bidrag som de har bokfört och erhållit i förskott, vilket skulle strida mot ändamålet med bidraget, vilket är att öka tobaksproducenternas inkomst.

69 Det skall i detta avseende understrykas, som kommissionen med rätta har påpekat, att det företag som bearbetar tobaken skall återbetala de belopp som motsvarar bidragssänkningen, då det erhåller bidraget men att det, å sin sida, kan omförhandla kontraktspriset med tobaksproducenterna i enlighet med klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till förordning nr 4263/88.

70 En sådan omförhandling av kontraktspriset till följd av att bidraget har sänkts är förenlig med den omständigheten, som påpekas i punkt 35 i förevarande dom, att, enligt ett GMK-system, samtliga producenter inom gemenskapen på ett solidariskt och jämlikt sätt skall bära ansvaret för de beslut som har fattats av gemenskapens institutioner, för att avhjälpa risken för att en obalans mellan produktion och avsättningsmöjligheter uppstår på marknaden.

71 Den hänskjutande domstolens fråga skall därför besvaras på så sätt att det företag som bearbetar tobaken i enlighet med artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 727/70 skall återbetala de belopp som motsvarar pris- och bidragssänkningen, men att det företag som bearbetar tobaken och tobaksproducenterna enligt klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till förordning nr 4263/88 i ett sådant fall kan omförhandla kontraktspriset i förhållande till pris- och bidragssänkningen.

Beslut om rättegångskostnader

Rättegångskostnader

72 De kostnader som har förorsakats den grekiska regeringen, Europeiska unionens råd samt Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Domslut

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

- angående de frågor som genom dom av den 24 juli 1995 har ställts av Eirinodikeio Echinou - följande dom:

73 Efter en granskning av den fråga som har ställts har det inte framkommit något som kan påverka giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 1114/88 av den 25 april 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak.

74 Efter en granskning av den fråga som har ställts har det inte framkommit något som kan påverka giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 1251/89 av den 3 maj 1989 om ändring av förordning nr 727/70, av rådets förordning (EEG) nr 1252/89 av den 3 maj 1989 som för 1989 års skörd fastställer målpriser, interventionspriser och de bidrag som skall beviljas köparna av bladtobak, de interventionspriser för baltobak som härleds därifrån, referenskvalitéerna, produktionsområdena samt de garanterade maximikvantiteterna och om ändring av förordningarna (EEG) nr 1577/86, (EEG) nr 1975/87 och (EEG) nr 2268/88.

75 Efter en granskning av den fråga som har ställts har det inte framkommit något som kan påverka giltigheten av kommissionens förordning (EEG) nr 2046/90 av den 18 juli 1990 som för tobak från skörden år 1989 fastställer den faktiska produktionen samt de priser och bidrag som skall betalas med tillämpning av systemet för garanterade maximikvantiteter.

76 Det företag som bearbetar tobaken skall i enlighet med artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 727/70 återbetala de belopp som motsvarar pris- och bidragssänkningen, men det företag som bearbetar tobaken och tobaksproducenterna kan enligt klausul 8 andra stycket i det odlingskontrakt som finns i bilagan till förordning nr 4263/88 i ett sådant fall omförhandla kontraktspriset i förhållande till pris- och bidragssänkningen.

Full & Egal Universal Law Academy