Sammanfattning
Nyckelord
1 Interimistiska åtgärder - Uppskov med verkställighet - Ansökan framställd till förstainstansrätten - Parallell ansökan avseende uppskov med verkställigheten av samma rättsakt framställd till domstolen - Begäran från svarandeinstitutionen att förstainstansrättens ordförande skall vilandeförklara förfarandet om interimistiska åtgärder eller förklara att den avstår från fortsatt handläggning - Avslag
(EG-fördraget, artikel 185; EG-stadgan för domstolen, artikel 47 tredje stycket; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104; rådets beslut 88/591, i dess lydelse enligt besluten 93/350 och 94/149)
2 Interimistiska åtgärder - Förutsättningar för sakprövning - Upptagande till prövning av talan i sak - Saknar relevans - Gränser
(EG-fördraget, artiklarna 185 och 186; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
3 Interimistiska åtgärder - Uppskov med verkställighet - Villkor för beviljande - Allvarlig och irreparabel skada - Avvägning mellan samtliga förevarande intressen
(EG-fördraget, artikel 185; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
4 Interimistiska åtgärder - Uppskov med verkställighet - Villkor för beviljande - Beslut 96/239 om vissa nödåtgärder vad beträffar skydd mot galna ko-sjukan - Avvägning mellan samtliga förevarande intressen - Skyddet för folkhälsan skall ges absolut företräde framför ekonomisk skada, även om denna svårligen kan gottgöras
(EG-fördraget, artikel 185)
Sammanfattning
5 Ett yrkande om att förstainstansrättens ordförande skall vilandeförklara ett förfarande om interimistiska åtgärder eller förklara att den avstår från fortsatt handläggning av en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt när domstolen handlägger en parallell ansökan som avser uppskov med verkställigheten av samma rättsakt, kan inte bifallas i avsaknad av bestämmelser i domstolens stadga och förstainstansrättens rättegångsregler som föreskriver om en sådan möjlighet.
Ett uppskov skulle nämligen i princip vara oförenligt med själva beskaffenheten av och syftet med den möjlighet att föra talan som ett skyndsamt förfarande innebär. Det skulle även riskera att undergräva skyddet för sökandenas processuella rättigheter och berättigade intressen. En förklaring om att förstainstansrätten avstår från fortsatt handläggning skulle strida mot principen om kompetensfördelning, enligt vilken förstainstansrätten inte kan förklara att den avstår från fortsatt handläggning av ett mål - förutom i de fall som uttryckligen anges i stadgan - då den är behörig att pröva en tvist enligt bestämmelserna i beslut 88/591.
6 Frågan om talan i sak kan upptas till prövning skall i princip inte avgöras inom ramen för ett förfarande om interimistiska åtgärder, utan skall vara förbehållen prövningen av talan i sak, förutom för det fall det vid första anblicken förefaller uppenbart att talan i sak inte kan prövas. Att besluta om talans upptagande till sakprövning inom ramen för ett förfarande om interimistiska åtgärder, då en sådan prövning inte vid första anblicken framstår som utesluten, skulle nämligen föregripa förstainstansrättens avgörande i sak.
7 Skyndsamheten skall bedömas i förhållande till nödvändigheten av att besluta interimistiskt för att undvika att den person som ansöker om uppskovet med verkställigheten av ett beslut drabbas av en allvarlig och oavhjälplig skada. Inom ramen för denna bedömning ankommer det på förstainstansrätten att pröva om en eventuell ogiltigförklaring av beslutet skulle göra det möjligt att återgå från det läge som en omedelbar verkställighet av beslutet kommer att resultera i och, omvänt, om det begärda uppskovet med verkställigheten är av sådant slag att det skulle utgöra hinder för beslutets fulla verkan för det fall att talan i sak ogillas.
8 En ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut 96/239 om vissa nödåtgärder vad beträffar skydd mot bovin spongiform encefalopati kan inte bifallas. Förutom att de argument som har anförts mot detta beslut inte vid första anblicken motiverar ett sådant uppskov och förutom att risken för sökanden att lida allvarlig och irreparabel skada inte har styrkts, leder under alla omständigheter en avvägning mellan förevarande intressen till ett erkännande av att skyddet för folkhälsan, vid en dödlig risk som enligt aktuella forskarrön inte alls kan uteslutas, har absolut företräde framför den ekonomiska skada som kan bli följden av tillämpningen av nämnda beslut och som sökandena kan göra gällande, och detta även om denna skada svårligen kan gottgöras.
Full & Egal Universal Law Academy