EUR-Lex -  61997CC0235 - SV - Förslag till avgörande av generaladvokat Alber föredraget den 16 juli 1998. - Franska republiken mot Europeiska kommissionen. - EUGFJ - Avslut av räkenskaper - Räkenskapsåret 1993 - Spannmål - Exportbidrag för mjukost. - Mål C-235/97.

Generaladvokatens förslag till avgörande

A - Inledning

1 Det förevarande fallet handlar om flera olika nedsättningar av EUGFJ(1)-medel. Nedsättningarna avser dels interventionsåtgärder i samband med offentlig lagring av spannmål, dels exportbidrag för mjukost. Nedsättningarna motiveras bland annat med bristande kontroll av lagerhållningen respektive med att varan inte har släppts ut på marknaden. Sökanden anser att rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(2) har åsidosatts i båda fallen. Det är dock lämpligt att behandla de båda punkterna var för sig.

2 Beträffande interventionsåtgärderna i samband med den offentliga lagringen av spannmål har parterna först och främst hänvisat till sina yttranden i mål C-232/96.(3) I det målet motiverade kommissionen en nedsättning av EUGFJ-medel för räkenskapsåret 1992 med att den vid kontroller hade konstaterat brister i den offentliga lagringen av spannmål.

3 Efter det att sökanden hade aviserat förbättringar för räkenskapsåret 1993 konstaterade kommissionen inte desto mindre en rad brister, bland annat:

- att lagren hade bokförts för sent,

- att kontrollerna var otillräckliga,

- att lagringen och märkningen av spannmål som skulle lagras inom ramen för interventionsåtgärderna var otillräcklig,

- att planimetri saknades,

- att bokföringen var otillfredsställande.

4 Kommissionen företog därför en schablonnedsättning på 2 procent av utgifterna för tekniska kostnader, finansiella kostnader och andra kostnader för räkenskapsåret 1993.

5 Som skäl för nedsättningen av exportbidraget för mjukost har kommissionen angett följande punkter:

- den exporterade varan var inte av god marknadsmässig kvalitet,

- kvalitetsbristerna hade uppkommit under framställningen och därmed före exporten,

och

- varan hade förstörts och därför inte nått ut på marknaden i mottagarlandet.

B - Bakgrund

I - Interventionsåtgärder i samband med offentlig lagring av spannmål

6 Republiken Frankrike har i detta sammanhang begärt ogiltigförklaring av kommissionens beslut(4) att inte godta 103 286 730 FF avseende interventionsåtgärder för spannmål. Kommissionen har motiverat denna nedsättning med brister i den offentliga lagringen av spannmål.

7 Vid en kontroll i juni/juli 1993 konstaterade kommissionen brister i förvaltningen av interventionssystemet. Den meddelade de nationella franska myndigheterna detta och förklarade enligt sökanden att det skulle få ekonomiska konsekvenser vid avslutet av räkenskaperna för räkenskapsåret 1992. I sitt svar av den 3 december 1993 angav de franska myndigheterna en lista med åtgärder som de skulle vidtaga för att förbättra systemet med offentlig lagring av spannmål.

8 Enligt sökanden meddelade kommissionen därefter att någon allmän finansiell sanktion inte var erforderlig, särskilt med tanke på de förbättringar av förvaltningssystemet som hade aviserats. Samtidigt förklarade kommissionen emellertid - vilket sökanden inte har bestritt - att finansiella rättelser skulle göras för det fall att det skulle visa sig att spannmål som hade lagrats inom ramen för interventionen hade ersatts med spannmål från den fria marknaden.

9 Vid en förnyad kontroll i juni/juli 1994 konstaterade kommissionen att de franska myndigheterna inte helt och hållet hade rättat till de brister som hade konstaterats vid den första kontrollen i juni/juli 1993, trots de i slutet av år 1993 aviserade förbättringarna. Kommissionen informerade myndigheterna om att finansiella rättelser skulle beslutas från och med räkenskapsåret 1992. Efter ytterligare skriftväxling med kommissionen vände sig sökanden slutligen till förlikningsorganet. Detta kom i sin sammanfattande rapport fram till att den finansiella rättelsen var berättigad. Förlikningsorganet pekar på att de franska myndigheterna inte bestred att de måste ändra sitt ursprungliga system för att motsvara kommissionens krav.

10 Visserligen genomfördes vissa ändringar, men trots detta har den franska regeringen inte bestritt att vissa regler inte kunde iakttas på platsen. Dessutom har sökanden åberopat en revisionsrapport som upprättats av byrån Ernst & Young och som bekräftar att systemet avseende kontrollerna och de franska myndigheternas lagerhållning var tillförlitligt.

11 På denna punkt har kommissionen dock pekat på att rapporten grundades på den teoretiska situationen med ledning av gällande föreskrifter, men att det vid de kontroller som kommissionen hade företagit fortfarande hade framkommit brister.

II - Exportbidrag för mjukost

12 Den franska regeringen har i detta sammanhang begärt ogiltigförklaring av kommissionens beslut 97/333 i den mån som ett exportbidrag om 720 720 FF för export av 73,5 ton mjukost till Saudiarabien inte har godkänts.

13 Osttillverkningsbolaget Bel exporterade, under sista kvartalet år 1988, sammanlagt 14 256 kartonger ost benämnd "Vache qui rit" (totalvikt 89 ton, marknadsvärde 883 700 FF) till Saudiarabien. För denna export erhöll bolaget slutligen exportbidrag med 780 720 FF.

14 Efter det att den saudiarabiske köparen i januari 1989 hade meddelat tillverkaren att den levererade varan var ovanligt mjuk i konsistensen beslutade osttillverkningsbolaget Bel, efter en intern granskning(5) och en kontroll hos kunden, att 12 148 kartonger med ost skulle förstöras. Detta skedde redan i februari 1989.(6) Kostnaderna för att förstöra osten bars helt och hållet av osttillverkningsbolaget Bel. Vederlaget för osten återbetalades till den saudiarabiska avtalsparten.

15 Den franska myndigheten som var behörig att utbetala exportbidraget utgick från att osten hade exporterats till Saudiarabien i enlighet med gällande föreskrifter, särskilt med hänsyn till att den kvalitet som osten höll inte gjorde det sannolikt att den på nytt skulle införas till gemenskapen och att de saudiarabiska myndigheterna hade förhindrat ett utsläppande på marknaden.

16 Kommissionen gjorde under år 1995 vid flera tillfällen de franska myndigheterna uppmärksamma på att det inte förelåg någon rätt till utbetalning av exportbidraget, eftersom osten var behäftad med kvalitetsbrister på grund av ett tillverkningsfel och inte hade släppts ut på marknaden i mottagarlandet.

17 Kommissionen kunde inte ansluta sig till de franska myndigheternas argumentation att osten var av sund och god marknadsmässig kvalitet och att den hade införts till mottagarlandet helt i enlighet med bestämmelserna samt att den hade släppts ut på marknaden i mottagarlandet, vilket ledde till att den franska regeringen vände sig till förlikningsorganet. Detta kunde dock inte förlika parterna, vilket gjorde att den franska regeringen på grund av de nedsättningar som företagits såg sig föranlåten att väcka förevarande talan.

18 Republiken Frankrike har yrkat

att kommissionens beslut 97/333/EG(7) om avslut av medlemsstaternas räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid EUGFJ för räkenskapsåret 1993 skall ogiltigförklaras i den mån som kommissionen inte har godkänt följande belopp för Frankrike för år 1993:

- 720 720 FF avseende exportbidrag för 73,5 ton mjukost till Saudiarabien,

- 103 286 730 FF avseende interventionsåtgärder beträffande offentlig lagring av spannmål,

och, i andra hand,

- att det skall fastställs att dessa rättelser är oproportionerligt höga,

- att svaranden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

19 Kommissionen har yrkat

- att talan skall ogillas,

- att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

C - Bedömning

I - Interventionsåtgärder avseende den offentliga lagringen av spannmål

20 I detta sammanhang har sökanden kritiserat kommissionens beslut utifrån tre synvinklar. Denne har gjort gällande att de åtgärder som de franska myndigheterna vidtog inom området för interventionsåtgärder för spannmål var tillräckliga, att kommissionen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och - i andra hand - proportionalitetsprincipen.

21 Det skall till att börja med noteras att parterna i huvudsak har framfört samma argument som i det redan omnämnda målet C-232/96(8) och har åberopat dessa med avseende på förevarande förfarande.

22 I det ovannämnda målet motiverade kommissionen de nedsättningar som gjorts för räkenskapsåret 1992 med att de åtgärder som de franska myndigheterna hade vidtagit inte var tillräckliga och att det hade förelegat en avsevärd ekonomisk risk för fonden, på grund av de brister som fanns i kontrollsystemet. En detaljerad uppräkning av vilka brister som förelåg bemötte den franska regeringen endast med invändningen att vissa av de åtgärder som kommissionen krävde inte var föreskrivna i de ifrågavarande gemenskapsbestämmelserna. Regeringen påstod att de åtgärder som den hade föreskrivit var tillräckliga och att kontrollerna hade företagits i enlighet med bestämmelserna. Regeringen bestred dock inte att det var nödvändigt att ändra det ursprungliga systemet för att motsvara kommissionens krav.

23 Beträffande detta argument, som även har åberopats i förevarande förfarande, skall för det första hänvisas till artikel 6 i kommissionens förordning (EEG) nr 689/92 av den 19 mars 1992 om fastställande av förfarandet och villkoren för interventionsorganens övertagande av spannmål.(9) Denna har följande lydelse: "Interventionsorganen skall där så är nödvändigt fastställa kompletterande förfaranden och villkor för övertagande som är förenliga med denna förordning för att ta hänsyn till särskilda förhållanden i medlemsstaten i fråga. ..."

24 Det ankommer dock på medlemsstaterna att företa de erforderliga kontrollerna inom ramen för EUGFJ, även om dessa inte är uttryckligen föreskrivna i de ifrågavarande bestämmelserna.(10)

25 Eftersom det enligt domstolens fasta praxis,(11) för det fall kommissionen vägrar att påföra EUGFJ vissa utgifter med motiveringen att gemenskapens föreskrifter har åsidosatts av en medlemsstat, ankommer på medlemsstaten själv att visa att villkoren för den finansiering som kommissionen har avslagit är uppfyllda, kan det inte vara tillräckligt att sökanden endast framför rena påståenden. Av denna bevisbörderegel följer att medlemsstaten måste visa att de åtgärder som denna har vidtagit är tillräckliga.

26 Förutom de argument som den presenterade i mål C-232/96 har den franska regeringen i huvudsak hänvisat till de ändringar som har införts inom ramen för systemet och kontrollen avseende den offentliga lagringen och anser att dess uppfattning bekräftas av byrån Ernst & Youngs revisionsrapport. Kontrollerna kan numera genomföras på ett mer effektivt sätt, och större delen av de påtalade bristerna har undanröjts. Den franska regeringen har dock själv vidgått att inte alla klagomål har åtgärdats.

27 Kommissionen har åberopat de brister som den har konstaterat och anser att den franska regeringen inte har visat att de vidtagna åtgärderna var tillräckliga.

28 Det resultat som kommissionen kommer fram till är riktigt. Den franska regeringen har i huvudsak begränsat sitt yttrande till att framföra rena påståenden. Regeringen har sålunda själv vidgått att inte alla aviserade ändringar beträffande förbättringen av kontrollsystemet av den offentliga lagringen har genomförts. Inte heller den revisionsrapport som har åberopats utgör något bevis för att de åtgärder som vidtagits var tillräckliga. Redan av den franska regeringens yttrande framgår att rapporten endast grundas på en granskning av den teoretiska situationen med ledning av gällande föreskrifter, men inte på hur dessa har tillämpats i praktiken. Denna rapport kan inte utgöra något bevis för att de av kommissionen påtalade bristerna inte existerar. Vad sökanden har anfört på denna punkt måste alltså tillbakavisas.

29 Beträffande påståendet att rättssäkerhetsprincipen skulle ha åsidosatts refererar den franska regeringen till kommissionens meddelande om att några finansiella rättelser inte skulle göras, särskilt inte med tanke på de förbättringar som de franska myndigheterna hade aviserat. Om kommissionen slutligen ändå skulle göra en rättelse för år 1993, skulle detta innebära ett åsidosättande av rättssäkerheten.(12) Denna anmärkning avser i huvudsak en överträdelse som utgörs av ett utbyte mellan två lagringstyper av spannmål.

30 På denna punkt skall sägas att kommissionen framför allt har grundat sitt meddelande på att de franska myndigheterna själva hade aviserat förbättringar. Dessa genomfördes dock inte fullt ut, enligt kommissionen, vilket den franska regeringen inte heller har bestritt.

31 Å andra sidan skall det påpekas att kommission i sitt meddelande dessutom uttryckligen angav att betydande finansiella rättelser skulle göras för det fall att åsidosättanden skulle uppdagas i framtiden. Om rättelser slutligen görs på grund av att sådana åsidosättanden har uppdagats kan detta inte strida mot rättssäkerheten.

32 Sökanden har vidare anfört att kommissionen inte kunde grunda sig på blotta rykten om att det förekom utbyte mellan olika lagringstyper. Vad kommissionen har anfört i detta sammanhang är emellertid tillräckligt, eftersom kommissionen vid kontroller faktiskt kunde fastslå att spannmål som skulle lagras enligt olika system hade blandats ihop med varandra respektive bytts ut.

33 Slutligen har sökanden gjort gällande att kommissionen inte har kunnat ange något exempel på att det har förekommit utbyte av spannmål från olika lagringssystem. På denna punkt kan det hänvisas till domstolens praxis. Domstolen har beslutat att den omständigheten att kommissionen inte presenterar några bevis för att det har förekommit fall i vilka jordbruksbestämmelserna inte har iakttagits inte innebär att kontrollsystemet i medlemsstaten är en garanti för att föreskrifterna (även faktiskt sett) tillämpas korrekt. Att det föreligger bevis för att sådana fall förekommer utgör en ytterligare omständighet som kan förstärka kommissionens kritik av effektiviteten i medlemsstatens kontrollsystem.(13) Dessutom har sökanden inte bestritt att sådant utbyte förekom. Rättssäkerheten har således inte åsidosatts.

34 Slutligen har sökanden i andra hand åberopat att proportionalitetsprincipen har åsidosatts. Enligt sökanden hade nedsättningen på 2 procent inte fått tillämpas på budgetpost 10-13 som avser förluster på sålda lager. Dessa ersätts enligt sökanden fullt ut genom kommissionens förordning (EEG) nr 3597/90 av den 12 december 1990 om bokföringsregler för interventionsåtgärder som innefattar interventionsorganens uppköp, lagring och försäljning av jordbruksprodukter.(14) Det uppkommer därför ingen skada för fonden inom ramen för denna budgetpost.

35 Kommissionen har å sin sida anfört att denna post avser de finansiella konsekvenserna av förlusterna i samband med försäljningarna. Då kommissionen har konstaterat att det förekommer oriktiga kvantiteter kan detta tillsammans med de föreliggande bristerna i kontrollsystemet leda till förluster för fonden.

36 Enligt de regler som domstolen har ställt upp avseende bevisbördan, ankommer det på sökanden att visa att det förhållningssätt som han klandrats för inte har lett till en ökning av utgifterna inom ramen för EUGFJ.(15)

37 Av domstolens praxis framgår även att blotta sannolikheten för förluster inom ramen för gemenskapsbudgeten kan användas som kriterium vid bedömningen av proportionaliteten av de företagna nedsättningarna.(16)

38 Huruvida det verkligen förekommer oriktiga kvantiteter är tvistigt mellan parterna. Såsom visats ovan kan man dock utgå ifrån att det föreligger brister i kontrollsystemet. Sökandens uppfattning att sådana förluster omedelbart skulle kompenseras vid försäljningen kan inte godtas. Detta skulle förutsätta en omfattande kontroll som emellertid inte existerade. Detta innebär att det även kunde uppkomma förluster inom ramen för budgetpost 10-13. Sökanden har därför i vart fall inte kunnat visa att det inte har uppkommit någon skada för EUGFJ.

39 Beträffande storleken på nedsättningen har kommissionen med rätta hänvisat till domstolens praxis enligt vilken finansieringen av utgifterna till och med kan nekas helt och hållet, om det inte går att fastställa de exakta finansiella effekterna av en nationell åtgärd som strider mot gemenskapsrätten.(17)

40 Beträffande schablonregleringar har kommissionen på förslag av en samarbetsgrupp antagit vissa riktlinjer (Belle Group Report). I dessa riktlinjer föreslås tre olika procentsatser vad gäller schablonnedsättningar: 2 procent, 5 procent och 10 procent. Den lägsta möjliga nedsättningen på 2 procent blir aktuell om det uteslutande rör sig om vissa mindre viktiga brister i kontrollsystemet, eller i verkställigheten av kontrollerna, som inte är av väsentlig betydelse för att säkerställa att utgifterna var korrekta, innebärande att det skäligen kan antas att risken för förlust för EUGFJ var ringa.

41 Eftersom det faktiskt förelåg brister vad gäller kontrollerna, har sökanden emellertid - såsom visats ovan - inte förmått visa att kommissionens bedömning av den finansiella rättelse som skall företas beträffande avslutet av räkenskaperna är felaktig.

42 Proportionalitetsprincipen har följaktligen inte åsidosatts, särskilt med tanke på att den lägsta procentsatsen valdes för schablonrättelsen. Vad gäller avslag på utgifterna för interventionsåtgärder avseende den offentliga lagringen av spannmål, föreligger således inga omständigheter som skulle kunna utgöra grund för en ogiltigförklaring av kommissionens beslut.

II - Exportbidrag för mjukost

43 Kommissionen har vägrat att godkänna utgifterna för exportbidraget för mjukost med motiveringen att varan inte hade släppts ut på marknaden i mottagarlandet på grund av att den inte var av god marknadsmässig kvalitet och att denna brist berodde på ett tillverkningsfel som förelåg redan innan varan hade exporterats.

44 Den franska regeringen anser att osten var felfri vid tidpunkten för exporten, inte utgjorde någon fara ur hälsosynpunkt och var lämplig att konsumeras. Förändringen av konsistensen ändrade inte detta förhållande. Varan hade importerats i enlighet med de saudiarabiska föreskrifterna, och de behöriga myndigheterna hade inte framfört några anmärkningar. Beslutet om att 12 148 kartonger skulle förstöras hade endast fattats med tanke på att bevara varumärkets image och med hänsyn till de goda och viktiga relationerna till kunden.

45 Enligt artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 876/68(18) uppkommer en rätt till utbetalning av exportbidrag så snart bevis har framlagts för att produkterna har exporterats från gemenskapen.

46 Med exportdag avses enligt artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 3665/87(19) "... den dag då tullmyndigheten tar emot den exportdeklaration i vilken det anges att en bidragsansökan kommer att lämnas in".

47 Denna dag skall enligt artikel 3.4 vara "... avgörande [för] när den exporterande produktens kvantitet, slag och egenskaper fastställs".

48 Enligt artikel 5.1 i förordning nr 3665/87 skall betalning av ett bidrag ske

"... inte enbart på villkor att produkten har lämnat gemenskapens tullområde, utan också ... att den har importerats till tredje land ... inom tolv månader från den dag då exportdeklarationen togs emot ...

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får dessutom kräva att ytterligare bevis läggs fram för att styrka att produkten faktiskt har släppts ut på marknaden i oförändrat skick i det importerande tredje landet."

49 Bidrag skall dock enligt artikel 13 i förordning nr 3665/87 "... inte beviljas för produkter som inte är av sund och god marknadsmässig kvalitet ...".

50 Enligt artikel 17.1 i förordning nr 3665/87 skall produkten

"... ha importerats i oförändrat skick till det tredje land[et] ... inom tolv månader från den dag då exportdeklarationen [togs] emot".

51 Enligt artikel 17.3 skall en produkt anses vara importerad "... när den har tullbehandlats för övergång till fri konsumtion i det berörda tredje landet".

52 Beträffande det förevarande fallet uppkommer därmed två frågor:

1. Var mjukosten "La Vache qui rit" som importerades till Saudiarabien av god marknadsmässig kvalitet?

2. Har mjukosten importerats respektive släppts ut på marknaden i den mening som avses i föreskrifterna i förordning nr 3665/87?

Huruvida varan var av god marknadsmässig kvalitet

53 Det finns inte några relevanta tvingande gemenskapsbestämmelser som definierar begreppet "god marknadsmässig kvalitet". Det ankommer därför i princip på medlemsstaterna själva att anta närmare bestämmelser på detta område.(20)

54 En sådan nationell föreskrift får dock inte strida mot de ifrågavarande gemenskapsbestämmelsernas syfte. För att hindra missbruk bör enligt fjärde övervägandet i ingressen till förordning nr 3665/87 "... som villkor för utbetalning av ett exportbidrag ställas ... att produkten ... även ... har importerats till tredje land och - i tillämpliga fall - verkligen släppts ut på marknaden där". I nionde övervägandet anges sedan att produkter för vilka ett exportbidrag skall beviljas "... bör vara av en sådan kvalitet att de kan saluföras enligt normala villkor".

55 Det som är avgörande kan därför inte endast vara att varken de franska exportmyndigheterna eller de saudiarabiska importmyndigheterna framförde några anmärkningar vad gäller varans kvalitet. Det viktigaste är i stället möjligheterna till saluföring på normala villkor.

56 På denna punkt har den franska regeringen själv anfört att osttillverkningsbolaget Bel hade beslutat att förstöra större delen av den levererade osten på grund av att importören hade meddelat att han skulle få svårt att sälja osten på grund av förändringarna i dess konsistens. Även den angivna omsorgen om varumärkets image måste betraktas som ett indicium på att producenten räknade med svårigheter vid saluföringen av produkten.

57 Om detta är skälet till att varan inte saluförs kan man inte utgå från att den var av god marknadsmässig kvalitet.

58 Slutligen skall det påpekas att även sökanden har uppgett att det var ett tillverkningsfel som var orsaken till den från normalstandarden avvikande kvaliteten även om denna "brist" uppdagades först vid en kontroll från den saudiarabiske kundens sida. Vid en intern undersökning som företogs från producentens sida uppdagades att det beträffande den ifrågavarande varan hade förelegat tillverkningsfel under produktionsperioden. Därmed var den exporterade osten redan vid tidpunkten för exporten behäftad med ett fel som gjorde att den inte var av god marknadsmässig kvalitet. Detta förhållande kvarstår även om inte alla levererade ostpartier förstördes eller om liknande ost hade exporterats till andra länder. Det som är avgörande är endast det här konkreta enskilda fallet för vilket exportbidrag har begärts.

59 Det kan således för det första fastställas att den levererade osten inte var av god marknadsmässig kvalitet i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 3665/87.

Huruvida varan släppts ut på marknaden

60 Enligt den franska regeringen är det för att en rätt till betalning av exportbidrag skall uppkomma tillräckligt att den levererade varan importeras i enlighet med det tredje landets importbestämmelser och att importmyndigheten inte gör några invändningar mot importen.

61 Kommissionen anser inte att detta är tillräckligt utan kräver att det måste visas att varan har släppts ut på marknaden i mottagarlandet.

62 Enligt domstolens fasta praxis har systemet med exportbidrag som syfte att "... öppna eller hålla marknaderna i de berörda tredje länderna öppna för gemenskapsexport".(21) Domstolen har därav dragit slutsatsen att syftet med bidragssystemet skulle förfelas om det vore tillräckligt att varan endast lossades utan att nå ut på marknaden i mottagarlandet. Avklarandet av tullbehandlingen garanterar endast att produkten i princip blir faktiskt tillgänglig på marknaden. Detta är dock endast ett principiellt villkor för tillgången till marknaden och betyder inte samma sak som ett utsläppande av varan på marknaden.

63 Av detta följer att det med hänsyn till målsättningen med systemet för exportbidrag är väsentligt att de varor som åtnjuter exportbidrag verkligen når ut på marknaden i mottagarlandet så att de kan saluföras där.(22)

64 Den omständigheten att det i artikel 5.1 sista stycket i förordning nr 3665/87 föreskrivs att de behöriga myndigheterna får kräva att andra dokument (än importdokument) presenteras för att styrka att den ifrågavarande "... produkten faktiskt har släppts ut på marknaden ... i det importerande tredje landet"(23) visar att beviset för att import har skett endast är ett indicium - som kan motbevisas - på att målet för exportbidraget faktiskt har uppnåtts. Detta mål utgörs emellertid just av att varan släpps ut på marknaden i mottagarlandet (för att säljas där).(24)

65 Enligt domstolens praxis, till vilken hänvisats ovan, är en faktisk tillgång till marknaden i mottagarlandet inte möjlig "... om varan har förstörts eller har återexporterats efter avslutningen av den tullbehandling i mottagarlandet som krävs i denna stat för varans övergång till fri omsättning eller saluföring inom dess territorium, då förstörelsen eller återexporten av varan sker på grund av beslut som de behöriga myndigheterna i mottagarstaten fattar i samband med denna tullbehandling".(25) Till detta kommer att det fel som varan är behäftad med, och som utgjorde grunden för detta förfarande, måste ha uppkommit före avslutandet av tullbehandlingen.

66 I ett sådant fall uppkommer ingen rätt till utbetalning av exportbidrag. I det nu förevarande fallet förstördes varan visserligen inte på grund av ett beslut av de behöriga myndigheterna i mottagarstaten. Det var i stället tillverkaren själv som förhindrade att varan släpptes ut på marknaden i mottagarlandet.

67 I det förevarande fallet levererades varan till viss del fortfarande i december 1988, och beslutet om att den skulle förstöras fattades redan i januari 1989. Varan har sålunda visserligen importerats till mottagarlandet i enlighet med gällande föreskrifter och ankommit till kunden, men den har kort tid efter avslutandet av tullbehandlingen förstörts, på grund av ett beslut av tillverkaren, och har därför inte kunnat släppas ut på marknaden i mottagarlandet.

68 Kommissionens nedsättningar av EUGFJ:s utgifter är därför rättsenliga. Det kan sålunda fastställas att kommissionens handläggning inte kan klandras och att Republiken Frankrikes talan därför inte är grundad.

Rättegångskostnader

69 Enligt artikel 69.2 första stycket i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Eftersom Republiken Frankrike enligt den här föreslagna lösningen tappar målet skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

D - Förslag till avgörande

70 Med stöd av ovanstående överväganden föreslår jag följande beslut:

1. Talan ogillas.

2. Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) - Det är här fråga om Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk.

(2) - EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23.

(3) - Målet Frankrike mot kommissionen. Se här även generaladvokaten Albers förslag till avgörande av den 24 mars 1998.

(4) - Kommissionens beslut (97/333/EG) av den 23 april 1997 om avslut av medlemsstaternas räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) för räkenskapsåret 1993 (EGT L 139, s. 30).

(5) - Vid granskningen framkom att den ovanliga konsistensen berodde på ett tillverkningsfel.

(6) - De övriga kartongerna såldes i Saudiarabien.

(7) - Se fotnot 4.

(8) - Det ovan nämnda målet Frankrike mot kommissionen.

(9) - EGT L 74, s. 18; svensk specialutgåva, område 3, volym 41, s. 118.

(10) - Beträffande denna fråga se generaladvokaten Albers förslag till avgörande i det ovannämnda målet C-232/96, Frankrike mot kommissionen, punkterna 51 och 52 med ytterligare hänvisningar.

(11) - Domar av den 10 november 1993 i mål C-48/91, Nederländerna mot kommissionen (REG 1993, s. I-5611), punkt 14, och av den 24 mars 1988 i mål 347/85, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. 1749), punkt 14.

(12) - Även detta argument motsvarar det som framfördes i det ovannämnda målet C-232/96.

(13) - Domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 33.

(14) - EGT L 350, s. 43; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 250.

(15) - Den ovannämnda domen i målet Nederländerna mot kommissionen.

(16) - Dom av den 14 september 1995 i mål C-49/94, Irland mot kommissionen (REG 1995, s. I-2683), punkt 22.

(17) - Domar av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331), punkt 26, och av den 7 februari 1979 i de förenade målen 15/76 och 16/76, Frankrike mot kommissionen (REG 1979, s. 321; svensk specialutgåva, volym 4, s. 287), punkt 32 och flera följande punkter, och domen i det ovannämnda målet (fotnot 11) Förenade kungariket mot kommissionen, punkt 13.

(18) - Förordning av den 28 juni 1968 om allmänna bestämmelser för beviljande av exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter och kriterier för fastställande av bidragsbeloppen (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 84).

(19) - Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216).

(20) - Dom av den 8 juni 1994 i mål C-371/92, Ellinika Dimitriaka, REG 1994, s. I-2391, punkt 23.

(21) - Domar av den 2 juni 1976 i mål 125/75, Eier-Kontor (REG 1976, s. 771), av den 2 mars 1977 i mål 44/76, Eier-Kontor mot rådet och kommissionen (REG 1977, s. 393), av den 11 juli 1984 i mål 89/83, Dimex (REG 1984, s. 2815) och av den 28 mars 1996 i mål C-299/94, Anglo-Irish Beef Processors International m.fl. (REG 1996, s. I-1925).

(22) - Domen i det ovannämnda målet Dimex.

(23) - Min kursivering.

(24) - Även i domen i det ovan angivna målet Eier-Kontor mot rådet och kommissionen har domstolen uttalat sig om vilka krav som kan ställas på bevisningen för försäljningen. Enligt domstolen är kravet på sådan bevisning berättigat för att förhindra bedrägeri (punkt 16 i den angivna domen).

(25) - Domen i det ovannämnda målet Dimex, punkt 18.

Full & Egal Universal Law Academy