Generaladvokatens förslag till avgörande
1 Europeiska gemenskapernas kommission har den 1 augusti 1997, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget, väckt talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 93/40/EEG av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel(1) (nedan kallat direktivet) och enligt EG-fördraget, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.
2 Enligt artikel 3.1 första stycket i direktivet skulle medlemsstaterna före den 1 januari 1995 vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv, med undantag av artikel 1.7, och omedelbart underrätta kommissionen om detta.
3 Eftersom kommissionen den 2 augusti 1995 inte hade fått något meddelande från den franska regeringen om åtgärder för att införliva direktivet med fransk rätt eller någon annan upplysning som tydde på att Republiken Frankrike hade uppfyllt denna skyldighet, sände den samma dag och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 169 i fördraget en formell underrättelse till denna stat och uppmanade den att inkomma med ett yttrande inom två månader.
4 Genom skrivelse av den 25 oktober 1995 från Frankrikes ständiga representation vid Europeiska unionen underrättade de franska myndigheterna kommissionen om att man måste införa ändringar i lagen om allmän hälsa för att kunna införliva direktivet och att ett utkast till lagförslag hade utarbetats, vilket skulle ligga till grund för ett senare lagförslag.
5 Kommissionen erhöll ingen senare underrättelse om att sådana åtgärder hade vidtagits, varför den, genom skrivelse av den 26 september 1996, riktade ett motiverat yttrande till den franska regeringen, där den förklarade att den kommit till slutsatsen att Republiken Frankrike hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt nämnda direktiv och enligt EG-fördraget, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Kommissionen uppmanade dessutom, med stöd av artikel 169 andra stycket i fördraget, denna stat att inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet vidta de nödvändiga åtgärderna.
6 I ansökan har kommissionen gjort gällande att eftersom de medlemsstater till vilka ett direktiv riktas enligt domstolens rättspraxis är skyldiga att se till att deras lagstiftningar överensstämmer med direktivets bestämmelser inom föreskriven frist, och detta utan att de kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett gemenskapsdirektiv, har den svarande medlemsstaten inte uppfyllt sina skyldigheter enligt nämnda direktiv, då den vid fristens utgång inte hade vidtagit några åtgärder för att införliva direktivets bestämmelser.
7 Republiken Frankrike har i sitt svaromål inte bestritt att den inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för införlivande. Republiken Frankrike har endast anmärkt att man måste anta en lag och ett dekret om ändring i lagen om allmän hälsa för att kunna införliva direktivet samt att dessa snart är färdiga.
8 På grundval av parternas uppgifter anser jag att kommissionens talan är välgrundad. Republiken Frankrike har nämligen inte införlivat direktivets bestämmelser inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 3 i direktivet.
Det skall vidare anmärkas att ett eventuellt införlivande under förfarandet enligt fast rättspraxis inte medför att talan blir ogrundad eller att den inte skall prövas, eftersom "förekomsten av ett fördragsbrott skall bedömas utifrån medlemsstatens situation vid utgången av den frist som angivits i det motiverade yttrandet och ... domstolen inte skall beakta senare förändringar".(2)
9 Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen skall meddela följande dom:
1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 93/40/EEG av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.
2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.
(1) - EGT L 214, s. 31; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 187.
(2) - Se, senast, domstolens dom av den 11 juni 1998 i de förenade målen C-232/95 och C-233/95, kommissionen mot Grekland (REG 1998, s. I-3343), punkt 38.
Full & Egal Universal Law Academy