Generaladvokatens förslag till avgörande
1 Kommissionen har genom ansökan, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget, i detta mål väckt talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg(1), genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa direktivet.
2 Under det administrativa förfarandet riktade kommissionen den 16 maj 1995 en formell underrättelse till Storhertigdömet Luxemburgs myndigheter och uppmanade dem att vidta nödvändiga åtgärder för genomförande av direktiv 92/29, vilket skulle ha införlivats med nationell rätt senast den 31 december 1994. Genom skrivelse av den 12 september 1996 svarade de luxemburgska myndigheterna kommissionen att de hade förberett ett förslag till förordning på området och att texten till detta hade överlämnats till Conseil d'État för yttrande.
3 Eftersom de luxemburgska myndigheterna därefter inte yttrade sig, riktade kommissionen den 16 december 1996 ett motiverat yttrande till Storhertigdömet Luxemburg och uppmanade denna stat att vidta nödvändiga åtgärder för genomförande av direktiv 92/29. Den luxemburgska regeringen svarade den 23 januari 1997 att den höll på att ändra sin lagstiftning på området.
4 Eftersom Storhertigdömet Luxemburg inte har styrkt att det anpassat sin lagstiftning till direktiv 92/29 efter denna skriftväxling, har kommissionen väckt talan om fördragsbrott vid domstolen den 21 oktober 1997.
5 Den luxemburgska regeringen har i sitt svaromål medgett att den gjort sig skyldig till det fördragsbrott som har åberopats och att den inte har anpassat sin nationella rätt till direktiv 92/29 inom den föreskrivna fristen. Regeringen har emellertid anfört att den har framlagt ett lagförslag för det luxemburgska parlamentet i mars 1998, eftersom Conseil d'État i juli 1997 avgav ett negativt yttrande över det förslag till förordning som hade remitterats till det.
6 Eftersom det är uppenbart att Storhertigdömet Luxemburg har begått det fördragsbrott som kommissionen påstår skall talan bifallas, även om den luxemburgska flottans storlek inte är sådan att det kan antas att den påstådda överträdelsen är särskilt allvarlig.
7 Eftersom sökanden har yrkat detta skall svaranden enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Förslag till avgörande
8 Av den anledningen föreslår jag att domstolen skall bifalla kommissionens yrkanden och
1) förklara att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och
2) förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.
(1) - EGT L 113, s. 19; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 106.
Full & Egal Universal Law Academy