Sammanfattning
Nyckelord
1 Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Begrepp - Rättsakter som har tvingande rättsverkningar - Beslut om vitesföreläggande och beslut i vilket vitesbeloppet slutgiltigt fastställs - Åtskillnad
(EG-fördraget, artikel 173; rådets förordning nr 17, artikel 16.1)
2 Talan om ogiltigförklaring - Berättigat intresse att få saken prövad - Talan mot ett beslut som är riktat till flera personer men i vilket enbart adressen till en av dessa har angivits som delgivningsadress - Den person som har delgivits beslutet har åberopat felaktigheter i delgivningen - Avvisning
(EG-fördraget, artikel 173)
Sammanfattning
3 Endast rättsakter som medför bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning är sådana rättsakter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 173 i fördraget.
Eftersom det beslut som åsyftas i artikel 16.1 i förordning nr 17, i vilket det föreläggs ett vite om ett visst antal beräkningsenheter om dagen, räknat från den dag som kommissionen anger i beslutet, inte medför några bindande rättsverkningar, är det inte någon rättsakt mot vilken talan kan föras i den mening som avses i artikel 173 i fördraget. Ett sådant beslut medför inte heller några bindande rättsverkningar på grund av att det anges att sökanden solidariskt med de övriga personer som beslutet är riktat till skall ansvara för de viten som dessa föreläggs. Beslut utgör i själva verket endast ett led i det förfarande vid vars slut kommissionen eventuellt kommer att fatta ett beslut i vilket det totala vitesbeloppet slutgiltigt fastställs, vilket följaktligen är verkställbart. Kommissionen måste emellertid uppfylla vissa formkrav innan den kan fatta det sistnämnda beslutet.
4 Om ett beslut är riktat till flera personer och enbart adressen till en av dessa har angivits som delgivningsadress, kan den person som har delgivits beslutet inte ha något intresse av att påtala eventuella felaktigheter i delgivningen, eftersom han inte är skyldig att översända beslutet till de andra personer som det är riktat till och eftersom beslutet, om delgivningen skulle anses vara felaktig, helt enkelt inte blir gällande för dem.
Frågan huruvida det har förekommit felaktigheter vid en sådan delgivning skulle enbart vara relevant vid en bedömning av om beslutet i fråga giltigt har delgivits de andra personer som det är riktat till och i förekommande fall vid fastställandet av utgångspunkten för den tidsfrist som dessa har för att väcka talan mot det ifrågasatta beslutet med stöd av artikel 173 i fördraget.
Full & Egal Universal Law Academy