Generaladvokatens förslag till avgörande
1 Denna begäran om förhandsavgörande rör bestämmelserna i artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 762/94 av den 6 april 1994 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1765/92 avseende programmet för arealuttag.(1) Enligt dessa bestämmelser innebär "arealuttag" att "ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd" läggs i träda. High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench division (Divisional Court) (Förenade kungariket),(2) har ställt frågan huruvida detta uttryck skall tolkas så att det omfattar mark som var besått med gräs och som slogs året före arealuttaget.
I - Gemenskapsrättsliga bestämmelser
2 Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genomgick år 1992 en reform vilken innebar att ett visst antal stödsystem infördes eller ändrades.(3) Denna reform hade i huvudsak två syften, nämligen att kontrollera GJP:s ökade finansiella kostnader och att undvika överproduktion.(4)
Förordning (EEG) nr 1765/92
3 Genom förordning (EEG) nr 1765/92(5), som trädde i kraft från och med verksamhetsåret 1993/94, skapades ett nytt stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor, vilket syftar till att genom en kompensationsbetalning till producenterna undvika överproduktion inom berörd sektor, att säkerställa en bättre balans på marknaden och att kompensera inkomstbortfall som följer av sänkningen av de institutionella priserna.(6)
4 För att uppnå dessa mål har den gemenskapsrättsliga lagstiftaren förändrat principerna för beviljande av stöd för jordbruksgrödor. Sedan 1992 har kompensationsbetalningar "fastställts per hektar" utifrån areal och produktionskapacitet i gemenskapens skilda områden.(7) Vidare förenade lagstiftaren beviljandet av kompensationsbetalningar med en skyldighet för producenten att lägga en del av sin mark i träda.
5 I ingressen till förordning nr 1765/92 anges följande: "För att vara berättigade till kompensationsbetalningen enligt det 'generella programmet', skall producenterna ta en förutbestämd procentuell andel av sin brukade areal ur produktion."(8)
6 Avdelning 1 i samma förordning rör kompensationsbetalningar.
I artikel 2.1 stadgas följande: "Gemenskapens producenter av jordbruksgrödor får ansöka om kompensationsbetalning enligt de villkor som fastställs i denna avdelning."
I artikel 2.2 föreskrivs att "[k]ompensationsbetalning beviljas för den areal där jordbruksgrödor odlas eller som tas ur bruk i enlighet med artikel 7 i denna förordning ...".
Enligt artikel 2.5 är "[p]roducenter som ansöker om kompensationsbetalning enligt det generella programmet ... skyldiga att ta en del av den areal som deras jordbruksföretag omfattar ur produktionen och skall få ersättning för detta åtagande".
I artikel 7 fastställs de grundläggande bestämmelserna för uttag av mark. I artikel 7.4 stadgas följande: "Den uttagna marken får användas för produktion av material för framställning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda som livsmedel eller djurfoder, förutsatt att effektiva kontrollsystem används."
7 I bilaga I till förordning nr 1765/92 återfinns en uttömmande förteckning över de jordbruksprodukter som ryms inom definitionen "jordbruksgrödor".(9)
Förordning nr 762/94
8 I förordning nr 762/94(10) fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1765/92 avseende arealuttag.
9 I ingressen till denna förordning fastställs följande: "För att vara berättigad till kompensationsbetalning enligt det generella program som avses i artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 1765/92 åtar sig producenten att ta en del av sin areal ur produktion."(11)
10 I artikel 2 i förordning nr 762/94 definieras "arealuttag" enligt följande:
"Utan att det påverkar artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 1765/92 betyder arealuttag att ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd läggs i träda".
Förordningarna (EEG) nr 3508/92 och 3887/92
11 I förordning (EEG) nr 3508/92(12) upprättas ett integrerat administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödsystem och, särskilt, för systemet som har upprättats genom förordning nr 1765/92.(13)
12 I artikel 6 stadgas att jordbrukaren, för att vara stödberättigad enligt ett eller flera av stödsystemen, varje år skall inlämna en ansökan om "areal"-stöd med uppgifter om jordbruksskiften, inbegripet grovfoderarealer, och jordbruksskiften som omfattas av systemet med uttag av åkermark samt de jordbruksskiften som lagts i träda.
13 I förordning (EEG) nr 3887/92(14) fastställs tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet.
I artikel 4 preciseras de uppgifter som en ansökan om "areal"-stöd skall innehålla. I artikel 6 uppställs krav på att administrativa kontroller och kontroller på plats skall genomföras på sådant sätt att en effektiv prövning säkerställs av att villkoren för att stöd och bidrag skall beviljas är uppfyllda. Slutligen stadgar artikel 9 om de sanktioner som skall tillämpas när den areal som har angetts i ansökan om "areal"-stöd avviker från den av behöriga myndigheter vid kontrollen faktiskt fastställda arealen.
II - Bakgrund och förfarandet i den nationella domstolen
14 Företaget J.H. Cooke & Sons (nedan kallat Cooke) äger och driver gården Bates Farm i Maer, Förenade kungariket.
15 Den 16 april 1997 ingav Cooke en "areal"-stödsansökan till Ministry of Agriculture, Fisheries and Food (nedan kallat MAFF), som i England och Wales är behörig myndighet vad avser handhavandet av systemet för betalningar inom sektorn för jordbruksgrödor.
16 I ansökan begärde Cooke kompensationsbetalning för areal som hade tagits ur bruk under år 1997. Det rörde sig om 60,64 hektar spannmål, 23,90 hektar oljeväxter och 5 hektar mark som hade lagts i träda.
17 År 1996, året före arealuttaget, hade marken i fråga besåtts med ett tillfälligt gräs, närmare bestämt italienskt rajgräs. Cooke gjorde gällande att detta gräs slogs och användes som ensilage under samma år, det vill säga år 1996.(15)
18 Den 17 september 1997 avslog MAFF Cookes ansökan med motiveringen att marken i fråga inte uppfyllde villkoren för att anses utgöra uttagen mark. MAFF intog ståndpunkten att marken året före arealuttaget inte hade "odlats i syfte att ge en skörd" i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 762/94. Med anledning härav ålades Cooke att betala en straffavgift. Vidare förlorade Cooke rätten till hela det ansökta stödet, nämligen 28 000 GBP.
19 Den 28 januari 1998 beviljades Cooke tillstånd att föra talan i den nationella domstolen. Cookes talan ifrågasatte MAFF:s tolkning av artikel 2 i förordning nr 762/94 och anförde att den omständigheten att den uttagna marken hade odlats med tillfälligt gräs som sedan slagits och använts som ensilage året före arealuttaget inte medförde att marken inte kunde betraktas som uttagen året därpå.
III - Tolkningsfrågan
20 High Court som ansåg att utgången av tvisten var beroende av tolkningen av ovan nämnda bestämmelser beslutade att förklara målet vilande och hänsköt följande fråga till EG-domstolen:
"Skall uttrycket 'ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd', i artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 762/94 av den 6 april 1994 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1765/92 avseende programmet för arealuttag, tolkas så att det omfattar mark som var gräsbevuxen föregående år, när gräset har slagits och använts som ensilage?"
IV - Svaret på tolkningsfrågan
21 Den nationella domstolen har ställt frågan huruvida artikel 2 i förordning nr 762/94 skall tolkas så att uttrycket "ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd" omfattar mark som har odlats med något slags tillfälligt gräs som har slagits och använts som ensilage under samma år.
22 Det skall noteras att frågan till sin ordalydelse inte ger utrymme för några oklarheter vad gäller föremålet för begäran om förhandsavgörande.
EG-domstolen har klart tillfrågats vilka rättigheter producenterna har under året som föregår arealuttaget. High Court önskar bringa klarhet i huruvida de berörda personerna under detta år får odla tillfälligt gräs i syfte att slå det och använda det som ensilage. EG-domstolen skall således inte avgöra vilka slags grödor som det är tillåtet att odla under det år som marken tas ur bruk.
23 Under förfarandet i EG-domstolen var Förenade kungarikets regering den enda intervenient(16) som har föreslagit en restriktiv tolkning av artikel 2 i förordning nr 762/94.
Förenade kungariket anser i huvudsak att den berörda marken, för att kompensationsbetalning för uttagen mark skall komma i fråga, under året som föregår arealuttaget måste ha besåtts med jordbruksgrödor i den mening som avses i förordning nr 1765/92 eller med grödor som uteslutande är avsedda för skörd. Förenade kungariket anser att italienskt rajgräs inte uppfyller detta krav eftersom det kan användas för två skilda syften. Det kan vara avsett inte endast för skörd, utan också som betesmark för boskap. Förenade kungariket har särskilt anfört att italienskt rajgräs inte utgör en "gröda" i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 762/94.
24 I enlighet med EG-domstolens tolkningsmetoder,(17) skall det undersökas huruvida den av Förenade kungariket föreslagna tolkningen har stöd av ordalydelsen, systematiken och målen med förordning nr 762/94.
Ordalydelsen i artikel 2 i förordning nr 762/94
25 Det är väl känt att EG-domstolen när den skall tolka en gemenskapsrättslig bestämmelses innebörd ofta gör en jämförelse mellan textens olika språkversioner.(18)
I detta fall tillhandahåller emellertid denna tolkningsmetod inte någon ytterligare ledning vad avser den exakta betydelsen av uttrycket "ett område odlat i syfte att ge skörd". De andra språkversionerna av artikel 2 i förordning nr 762/94 ger en lydelse jämförbar med det franska uttrycket, genom ett ordval som på ett semantiskt plan exakt motsvarar detta.
26 Vid tolkningen av bestämmelsen i fråga skall jag därför koncentrera min analys på den franska versionens lydelse.
27 Artikel 2 i förordning nr 762/94 använder två ord som är väsentliga i detta mål. Den stadgar att det berörda området under året som föregår arealuttaget måste ha "cultivée" (odlats) i syfte att ge en "récolte" (skörd).
28 I "allmänt språkbruk" anger ordet "cultiver" att marken måste ha bearbetats i syfte att framställa vegetabiliska produkter för mänskliga behov.(19) Ordet förutsätter således en handling eller inblandning av en mänsklig hand i syfte att erhålla en viss växt. En sådan inblandning innefattar i allmänhet att så eller plantera den önskade växten.
Den tanke om mänsklig handling eller inblandning som ligger i uttrycket "cultiver" utesluter således mark som har övergetts eller som inte har bearbetats, och som ger produkter som människan inte särskilt har eftersträvat, från tillämpningsområdet för artikel 2 i förordning nr 762/94.
29 I enlighet med "allmänt språkbruk" antyder vidare uttrycket "récolt" (skörd) att markens produkter skall tas till vara.(20) Uttrycket innefattar även en mänsklig inblandning eller handling som består i att ta till vara eller samla in markens produkter och bevara dem för framtida bruk. En sådan inblandning innefattar i allmänhet att slå eller dra upp grödorna på det odlade området.
Tanken om mänsklig inblandning ägnad att ta till vara produkterna från marken innebär att även områden vars grödor avlägsnas genom en naturlig process eller genom djurs blotta närvaro, är uteslutna från tillämpningsområdet för förordning nr 762/94. Detta skulle särskilt gälla mark som har lämnats som betesmark åt boskap.
30 Bortsett från de två ovan nämnda kriterierna (nämligen "cultiver" och "récolte") medför ordalydelsen i artikel 2 i förordning nr 762/94 inte något krav vad gäller det slags grödor som skall odlas på marken under året som föregår arealuttaget. Den gemenskapsrättsliga lagstiftaren har inte uttryckligen begränsat bestämmelsens tillämplighet till områden vilka under det år som föregick arealuttaget hade besåtts med jordbruksgrödor i den mening som avses i förordning nr 1765/92.
31 Utifrån en ren bokstavstolkning vidhåller jag därför att artikel 2 i förordning nr 762/94 kan omfatta mark som har besåtts med ett slags tillfälligt gräs under året som föregick arealuttaget, när detta gräs har skördats.
32 Artikel 9 i förordning nr 1765/92 synes enligt min uppfattning bekräfta bokstavstolkningen av artikel 2 i förordning nr 762/94.
33 Genom bestämmelserna i denna artikel har den gemenskapsrättsliga lagstiftaren uttryckligen undantagit viss mark och vissa grödor från det stödsystem som har upprättats genom förordning nr 1765/92. Artikel 9 stadgar att ansökningar om kompensationsbetalning och åtagande om uttag av mark inte får "lämnas för mark som utnyttjades för permanent bete, fleråriga grödor eller skogsbruk eller för andra ändamål än jordbruk den 31 december 1991".(21)
34 Av artikel 9 framgår att den gemenskapsrättsliga lagstiftaren, som har velat utesluta vissa grödor från stödsystemet enligt artikel 1765/92, har infört uttryckliga bestämmelser om detta.
35 Under dessa omständigheter synes frånvaron av andra krav, vad avser vilka växter som skall ha odlats året som föregår arealuttaget, ha varit avsiktlig. Det är med andra ord min uppfattning att, bortsett från den mark som har undantagits genom artikel 9 i förordning nr 1765/92, den gemenskapsrättsliga lagstiftaren inte har avsett att ålägga jordbrukarna någon skyldighet att odla särskilda grödor under året som omedelbart föregår arealuttaget.
Systematiken i förordning nr 762/94
36 Som vi har sett(22) utgör arealuttaget hörnstenen i det nya stödsystemet för producenter av jordbruksgrödor. Det fyller två väsentliga funktioner. Å ena sidan ger det rätt till en kompensationsbetalning på samma sätt som för en gröda, å andra sidan utgör det en förutsättning för producentens rätt till stöd för jordbruksgrödor.
37 Mot bakgrund av betydelsen av dessa två funktioner har den gemenskapsrättsliga lagstiftaren klart och uttömmande utformat producenternas skyldighet i förhållandet till uttaget av mark.
I artikel 2 i förordning nr 1765/92 och artikel 3 i förordning nr 762/94 fastställs en minimi- och en maximiareal för den mark som har lagts i träda. Arealen i fråga måste vara mindre än en "regional basareal"(23), men minst "ett sammanhängande område på 0,3 hektar".
Vidare åläggs i artikel 7.1 i förordning nr 1765/92 producenterna att ta ut en förutbestämd procentsats av sin mark. Denna procentsats, som ursprungligen fastställdes till 15 procent(24), har regelbundet anpassats för att spegla produktions- och marknadsutvecklingen.(25)
Den gemenskapsrättsliga lagstiftaren har även fastställt villkoren för skötsel och användning av den uttagna marken.(26) Enligt artikel 7.4 i förordning nr 1765/92 får den uttagna marken användas för produktion av material för framställning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda som livsmedel eller djurfoder. Bortsett från sådan användning får den uttagna marken inte användas för någon annan jordbruksproduktion och inte heller användas för intäktsgivande ändamål som är oförenliga med odling av jordbruksgrödor.(27) I artikel 3.2 stadgas även att "[d]e uttagna arealerna måste skötas så att goda villkor för odling bibehålls".
Slutligen fastställs i förordning nr 762/94 den period som marken skall vara ur bruk. Den stadgar nämligen att, för att kunna tas i beaktande inom ramen för det program som föreskrivs i förordning nr 1765/92, den berörda arealen måste "förbli ur bruk under en period om börjar senast den 15 januari och slutar tidigast den 31 augusti".(28)
38 Det framgår av dessa bestämmelser att förordningarna nr 1765/92 och 762/94 klart och uttömmande ställer upp de villkor som berörda personer måste uppfylla för att kunna få kompensationsbetalningar i enlighet med stödsystemet. Den gemenskapsrättsliga lagstiftaren ålägger sålunda producenterna ett antal skyldigheter vilka måste fullgöras för att rätt till kompensationsbetalningar skall föreligga.
39 Enligt fast rättspraxis(29) krävs det mot bakgrund av principen om berättigade förväntningar - som utgör en grundläggande princip inom gemenskapsrätten - att en bestämmelse som ålägger en individ skyldigheter måste vara klar och precis, så att individen på ett otvetydigt sätt kan känna till sina rättigheter och skyldigheter.
40 Därmed skulle varje tolkning av artikel 2 i förordning nr 762/94 som uppställer krav som inte klart och precist framgår av dess ordalydelse - eller av någon annan bestämmelse - kunna åsidosätta principen till skydd för berättigade förväntningar. En sådan tolkning skulle kunna innebära att producenterna inte längre klart skulle veta vilka skyldigheter de har och följaktligen riskera att utsätta dem för sanktioner som de inte rimligen skulle kunna ha förutsett.
41 Den allmänna systematiken i förordning nr 762/94 bekräftar därför att artikel 2 kan tillämpas beträffande sådan mark som är i fråga i detta mål.
ndamålen med förordning nr 762/94
42 Det är väl känt att förordningarna nr 1765/92 och 762/94 syftar till att kompensera inkomstbortfall till följd av sänkta institutionella priser genom en kompensationsbetalning till producenter. De båda förordningarna syftar emellertid även - och framför allt - till att undvika överproduktion inom sektorn för jordbruksgrödor.(30)
43 Inom ramen för GJP-reformen har uttaget av mark fått ett "nytt ansikte" på så sätt att det har blivit "en regelmässig åtgärd för att reglera produktionen".(31) Den gemenskapsrättsliga lagstiftaren ser det som "ett instrument för hantering av produktion av jordbruksgrödor vars omfång kan antas variera år från år utifrån situationen på världsmarknaden".(32) Uttaget av mark utgör således en av huvudåtgärderna för att minska överproduktionen inom gemenskapens jordbruk.
44 Såsom den finska regeringen med rätta har påpekat(33), skulle ett jakande svar på tolkningsfrågan antas kunna bidra till att detta syfte uppnås.
I själva verket skulle det ge gemenskapens producenter rätt till kompensationsbetalningar för mark som har tagits ur bruk i sådana fall när den berörda marken året som föregår arealuttaget inte har använts för produktion av "jordbruksgrödor" i den mening som avses i förordning nr 1765/92. Att inte ge rätt till kompensationsbetalningar i sådana fall skulle däremot kunna uppmuntra jordbrukarna att beså sin mark med jordbruksgrödor året som föregår arealuttaget och därmed motverka det system som upprättades genom förordning nr 1765/92.
45 Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att EG-domstolen skall besvara tolkningsfrågan så att uttrycket "ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd" i artikel 2.1 i förordning nr 762/94 skall tolkas så, att det omfattar mark som har besåtts med ett slags tillfälligt gräs när detta gräs har skördats.
V - Eventuella begränsningar i domens rättsverkningar
46 I sitt skriftliga yttrande(34) har Förenade kungarikets regering gjort domstolen uppmärksam på detta måls följder.
Förenade kungarikets regering har anfört att den alltsedan förordning nr 1765/92 trädde i kraft har vägrat att bevilja kompensationsbetalningar för uttagen mark till producenter vilka under det år som föregick arealuttaget hade besått sin mark med fodergrödor, även när grödorna har skördats för att användas som ensilage. Den anser för det fall EG-domstolen besvarar tolkningsfrågan jakande att detta innebär att samtliga akter som har handlagts sedan 1993 måste handläggas på nytt för att kontrollera huruvida avslagsbesluten avser mark som har besåtts med tillfälligt gräs och huruvida detta gräs har skördats. En sådan genomgång skulle medföra ett avsevärt administrativt arbete eftersom ungefär 10 000 akter är berörda.
Förenade kungarikets regering har därför uttryckligen begärt att EG-domstolen skall begränsa domens rättsverkningar i tiden för det fall att artikel 2 i förordning nr 762/94 skall tolkas så att den omfattar sådan mark som är i fråga i detta mål.
47 "I enlighet med fast rättspraxis kan EG-domstolen i undantagsfall, med tillämpning av en i gemenskapens rättsordning ingående allmän rättssäkerhetsprincip och med beaktande av de allvarliga störningar som domen skulle kunna medföra när det gäller det förflutna för i god tro etablerade rättsförhållanden, se sig nödsakad att begränsa möjligheten för alla berörda att i syfte att ifrågasätta dessa rättsförhållanden åberopa en bestämmelse som blivit föremål för domstolens tolkning."(35)
48 Av detta skäl är EG-domstolen "angelägen att uppställa två kriterier som skall vara uppfyllda för att en sådan begränsning skall kunna beslutas, nämligen att de berörda har handlat i god tro och att det skall finnas en risk för allvarliga störningar".(36)
49 Villkoret "god tro" innebär att de berörda personerna rimligen kan ha misstagit sig i fråga om den tolkade gemenskapsrättsliga bestämmelsens tillämplighet(37) eller räckvidd(38).
I detta mål framgår det av handlingar som har förebringats EG-domstolen(39) att kommissionen från augusti 1992 visste att de brittiska myndigheterna intog ståndpunkten att mark som besåtts med tillfälligt gräs inte utgör ett område "som odlats i syfte att ge en skörd" i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 762/94. Under åren 1992-1997 vände sig de brittiska myndigheterna regelbundet till kommissionen med frågan huruvida deras tolkning av de omtvistade bestämmelserna medförde några svårigheter med hänsyn till den gemenskapsrättsliga lagstiftningen. I sitt muntliga yttrande i detta mål har kommissionen uttryckligen bekräftat att den inte har svarat på dessa förfrågningar.
Under dessa omständigheter anser jag att kommissionens attityd kan ha lett till att de berörda personerna i Förenade kungariket rimligen kan ha antagit att artikel 2 i förordning nr 762/94 inte var tillämplig på sådan mark som är i fråga i detta mål.(40)
50 Under alla omständigheter betvivlar jag att det andra villkoret, förekomsten av "allvarliga störningar" är uppfyllt. Förenade kungarikets regering har visserligen uppgett skäl till varför domen riskerar att medföra avsevärda administrativa svårigheter för de berörda myndigheterna. Den synes emellertid inte ha förebringat någon särskild bevisning i enlighet med EG-domstolens rättspraxis(41) om förekomsten av en faktisk "omvälvning" av dess nationella administration.
51 På grund av de uppgifter jag har haft till mitt förfogande anser jag därför att det inte finns någon anledning för EG-domstolen att begränsa domens rättsverkningar.
Förslag till avgörande
52 Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att EG-domstolen avkunnar följande dom:
Artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 762/94 av den 6 april 1994 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr (EEG) nr 1765/92 avseende programmet för arealuttag skall tolkas så att uttrycket "ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd" omfattar mark som har besåtts med ett slags tillfälligt gräs när detta gräs har skördats.
(1) - EGT L 90, s. 8; svensk specialutgåva, område 3, volym 56, s. 254.
(2) - Även kallad "High Court".
(3) - För en närmare beskrivning av det gemenskapsrättsliga regelverket som kom till stånd i och med reformen av GJP, se mina förslag till avgöranden i mål C-354/95, National Farmers' Union m.fl. (dom av den 17 juli 1997, REG 1997, s. I-4559) och i mål C-356/95, Witt (dom av den 27 november 1997, REG 1997, s. I-6589).
(4) - Vad gäller GJP-reformen se särskilt Blumann, C., Politique agricole commune, droit communautaire agricole et agro-alimentaire, Litec, Paris, 1996, punkterna 582-592.
(5) - Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 181, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 20). Den version av förordning nr 1765/92 som är tillämplig i detta mål fick sin senaste lydelse genom rådets förordning (EG) nr 1422/97 av den 22 juli 1997 (EGT L 196, s. 18). Eftersom ändringarna var omfattande har de endast beaktats såvitt de har betydelse för svaret på tolkningsfrågan.
(6) - Se andra övervägandet i förordning nr 1765/92.
(7) - Se särskilt femte övervägandet i förordning nr 1765/92 och första strecksatsen i artikel 2.2 i samma förordning. Före GJP-reformen var stödet knutet till produktionsvolymen.
(8) - Trettonde övervägandet. Det skall nämnas att förordning nr 1765/92 upprättar två slags stödsystem: ett "generellt program", för samtliga producenter, och ett "förenklat program" som endast är avsett för mindre producenter. Skyldigheten att lägga mark i träda gäller endast producenter som begär kompensation enligt det generella programmet. Mindre producenter som begär kompensation enligt det förenklade programmet är inte skyldiga att lägga delar av sin mark i träda (se sextonde övervägandet i förordning nr 1765/92 och artikel 8 i samma förordning).
(9) - I förteckningen anges till exempel durumvete, råg, majs och solrosfrön.
(10) - Den version av förordning nr 762/94 som är tillämplig i detta mål fick sin senaste lydelse genom kommissionens förordning (EG) nr 2930/95 av den 18 december 1995 (EGT L 307, s. 8). Ändringarna har endast beaktats såvitt de har betydelse för svaret på tolkningsfrågan.
(11) - Första övervägandet.
(12) - Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s.1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78). Den version av förordning nr 3508/92 som är tillämplig i detta mål fick sin senaste lydelse genom rådets förordning nr 820/97 av den 21 april 1997 om införandet av ett identifierings- och registreringssystem för boskap och om märkningen av nötkreatur och produkter från nötkreatur (EGT L 117, s. 1). Ändringarna har endast beaktats såvitt de har betydelse för svaret på tolkningsfrågan.
(13) - Enligt artikel 1.1 a i förordning nr 3508/92.
(14) - Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107). Den version av förordning nr 3887/92 som är tillämplig i detta mål fick sin senaste lydelse genom kommissionens förordning (EG) nr 613/97 av den 8 april 1997 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 3072/95 avseende villkor för beviljande av kompensationsbetalningar i enlighet med stödsystemet för risproducenter (EGT L 94, s. 1). Ändringarna har endast beaktats såvitt de har betydelse för svaret på tolkningsfrågan.
(15) - Se punkt 5 i begäran om förhandsavgörande.
(16) - Skriftliga yttranden har i enlighet med artikel 20 i EG-domstolens stadgar ingetts av Cooke, Förenade kungarikets regering, den danska, den finska och den svenska regeringen samt kommissionen.
(17) - Se till exempel EG-domstolens dom i mål C-208/98, Berliner Kindl Brauerei mot Siepert (REG 2000 s. I-0000).
(18) - I domen i mål 283/81 C.I.L.F.I.T. mot Ministry of Health (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva, volym 6, s. 513) uttalade EG-domstolen följande: "... skall hänsyn tas till att gemenskapsrättens bestämmelser är avfattade på flera språk och att de olika språkversionerna är samtliga lika giltiga. En tolkning av en gemenskapsrättslig bestämmelse kräver följaktligen en jämförelse av de olika språkversionerna" (punkt 18).
(19) - Se Le Petit Robert, Dictionnaire de la Langue Française, Paris, Édition Dictionnaires Le Robert, 1999.
(20) - Ibidem.
(21) - I detta sammanhang se även kommissionens förordning (EG) nr 658/96 av den 9 april 1996 om vissa villkor för beviljande av kompensationsbetalningar enligt stödsystemet för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 91, s. 46).
(22) - Se punkterna 4-10 i detta förslag till avgörande.
(23) - Andra stycket i artikel 2.2 i förordning nr 1765/92 stadgar att den regionala basarealen "fastställs som det genomsnittliga antal hektar inom regionen där jordbruksgrödor odlas eller, i tillämpliga fall, som låg i träda enligt ett offentligt finansierat program under 1989, 1990 och 1991".
(24) - Se fjortonde övervägandet i ingressen till och artikel 7.1 i förordning nr 1765/92.
(25) - Som exempel på anpassning se rådets förordning (EG) nr 1575/96 av den 30 juli 1996 med ändring av förordning nr 1765/92 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor och upphävande av förordning (EEG) nr 1541/93 (EGT L 206, s. 1) samt rådets förordning (EG) nr 1598/96 av den 30 juli 1996 med undantag från förordning (EEG) nr 1765/92 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor vad gäller kravet på uttag av mark under verksamhetsåret 1997/98 (EGT L 206, s. 41).
(26) - Se härvidlag även kommissionens förordning (EEG) nr 334/93 av den 15 februari 1993 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder (EGT L 38, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 87). Denna förordning har upphävts och ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 1586/97 av den 29 juli 1997 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda som livsmedel eller djurfoder (EGT L 215, s. 3).
(27) - Artikel 3.2 i förordning nr 762/94.
(28) - Andra strecksatsen i artikel 3.4 i förordning nr 762/94.
(29) - Se till exempel dom av den 13 februari 1996 i mål C-143/93, Van Es Douane Agenten (REG 1996, s. I-431), punkt 27 och domen i det ovannämnda målet National Farmers' Union m. fl., punkt 57.
(30) - Se punkterna 2-3 i detta förslag till avgörande.
(31) - Domen i det ovannämnda målet Blumann, C., punkt 598.
(32) - Första övervägandet i förordning nr 2930/95 (min kursivering).
(33) - Punkt 16 i dess skriftliga yttrande.
(34) - Punkterna 29-36.
(35) - Domarna av den 28 september 1994 i mål C-57/93, Vroege mot NCIV Instituut voor Volkshuisvesting (REG 1994, s. I-4541), punkt 21, och mål C-128/93, Fisscher mot Voorhuis Hengelo (REG 1994, s. I-4583; svensk specialutgåva, volym 16, s. 127), punkt 18. Se även bland annat domarna av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne mot SABENA (REG 1976, s. 455; svensk specialutgåva, volym 11, s. 59), punkterna 69-75, av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Amministrazione delle Finanze mot Denkavit (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkt 17, av den 27 mars 1980 i de förenade målen 66/79, 127/79 och 128/79, Amministrazione delle Finanze mot Salumi m. fl. (REG 1980, s. 1237; svensk specialutgåva, volym 5, s. 163), punkt 10, av den 10 juli 1980 i mål 826/79, Amministrazione delle Finanze mot MIRECO (REG 1980, s. 2259), punkt 8, och av den 2 februari 1988 i mål 309/85, Barra mot Belgien (REG 1988, s. 355; svensk specialutgåva, volym 9, s. 325), punkt 12.
(36) - Se domarna i mål Vroege, punkt 21 och mål Fisscher, punkt 18. En granskning av rättspraxis synliggör ett tredje och lika väsentligt kriterium: "en begränsning av ett förhandsavgörandes rättsverkningar i tid är endast möjlig i den dom som stödjer sig på tolkningen i det begärda förhandsavgörandet ..." (Vroege, punkt 31). Under alla förhållanden är detta sista villkor klart uppfyllt i detta mål eftersom EG-domstolen inte tidigare har prövat betydelsen av uttrycket "ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd".
(37) - Se särskilt domen i mål C-262/88, Barber mot Guardian Royal Exchange (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), punkt 43.
(38) - Se särskilt domen i det ovannämnda målet Denkavit, punkterna 19-21.
(39) - Se bilagorna till de yttranden som har ingetts av Förenade kungarikets regering.
(40) - Se domarna av den 2 februari 1988 i mål 24/86, Blaizot mot Université de Liège m.fl. (REG 1988, s. 379; svensk specialutgåva, volym 9, s. 335), punkterna 32-33, och av den 16 juli 1992 i mål C-163/90, Administration des Douanes mot Legros (REG 1992, s. I-4625; svensk specialutgåva, volym 13, s. 53), punkterna 31-32.
(41) - Se domarna i de ovannämnda målen Barber, punkt 44 och Blaizot, punkt 34.
Full & Egal Universal Law Academy