EUR-Lex -  61998CC0463 - SV - Förslag till avgörande av generaladvokat Jacobs föredraget den 1 februari 2001

Generaladvokatens förslag till avgörande

1 Detta gäller en begäran om förhandsavgörande från Appeal Commissioners, Ireland, inom ett område som redan har berörts i domen i målet Peacock,(1) nämligen tullklassificering av utrustning avsedd att göra det möjligt för datorer att kopplas samman i ett lokalt nätverk (lokal area network, nedan kallat LAN). Eftersom sådan utrustning kan användas i datornätverk som sträcker sig utanför ett lokalt nätverk kan den även mer allmänt kallas för "nätverksutrustning".

2 Medan domen i målet Peacock rörde ett slags utrustning - "nätverkskort" - för vilken ingen specifik gemenskapsförordning hade antagits vid den aktuella tidpunkten, rör det föreliggande målet dels klassificeringen av 58 namngivna varor som vid tidpunkten för det nationella förfarandet tycks ha omfattats - antingen uttryckligen eller genom analogisk tolkning - av kommissionens förordningar för klassificering i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN)(2), dels i synnerhet dessa förordningars giltighet.

Bakgrund och förfarande

Datornätverk

3 Inför prövningen av omständigheterna i målet kan det vara användbart att ha en uppfattning om den allmänna beskaffenheten hos datornätverk. Ett antal väldigt användbara bidrag har lämnats till domstolen angående detta ämne, och mer information finns allmänt tillgänglig i det största nätverket av dem alla, Internet, från vilket jag även har hämtat sådan information.(3)

4 De tidigaste datorerna var fristående och informationen överfördes mellan dem i lagrad form. De kunde anslutas till kringutrustning som tillhandahöll både in- och utgående funktioner, och där skrivare, tangentbord och skärmar var bland den första utrustningen som anslöts. Eftersom datorerna kunde utföra många uppgifter samtidigt anslöts med tiden ett antal terminaler till en del av dem. Terminalerna hade inte någon egen datorkapacitet utan de användes endast av de olika användarna för att lämna instruktioner till en centralenhet från vilken önskat resultat erhölls.

5 De första datorerna var stora och vissa är det fortfarande. De framsteg som gjorts inom tekniken för databehandling har emellertid inneburit att dagens stora maskiner har väldigt mycket mer bearbetnings- och lagringskapacitet än vad deras föregångare av motsvarande storlek hade. Dessa framsteg har även inneburit att väldigt mycket mindre maskiner nu har en ansenlig kapacitet, och sådana har i den industrialiserade världen blivit ett standardinslag i många hem och på många arbetsplatser. På arbetsplatsen är det vanligt att varje individ har sin egen dator med egen bearbetnings- och lagringskapacitet.

6 Varje personlig dator är härvidlag ofta sammankopplad med andra personliga datorer på sådant sätt att de kan utnyttja varandras bearbetnings- och lagringskapacitet, dela vissa in- och utenheter och utbyta information. I synnerhet kan arbetsstationer dela skrivare och ha tillgång till en stordator som kan lagra och bearbeta större mängder data.

7 Det är således vanligt att datorer är sammankopplade i ett nätverk. De minsta av dessa nätverk, som normalt omfattar en enda byggnad eller ett komplex av byggnader, kallas LAN. Större områden kan täckas av så kallade MAN (metropolitan area networks) och WAN (wide area networks). Olika nätverk kan sammankopplas så att kommunikation kan ske mellan dem, och den stora majoriteten av dessa nätverk (tillsammans med många hemdatorer) är slutligen sammankopplade på en världsomspännande nivå för att tillsammans bilda Internet.

8 De fysiska länkarna mellan maskinerna kan vara av olika slag, inklusive infraröda strålar. Det är emellertid vanligast att använda någon form av kabel; inom ett LAN normalt en koaxialkabel, en tvinnad tvåledare eller en fiberoptisk kabel. För att kunna kommunicera med hjälp av en kabel måste varje dator vara försedd med ett nätverkskort av det slag som prövades av domstolen i domen i målet Peacock.

9 Beträffande WAN, eller där geografiskt uppdelade nätverk är sammankopplade, är det vanligtvis nödvändigt att en del av kommunikationen sker genom en hyrd eller allmän telekommunikationsförbindelse. På grund av skillnader mellan den teknik som används i datornätverk och den som används vid telekommunikation var det till en början alltid nödvändigt att kommunikationen skedde genom ett modem (modulator-demodulator) som omvandlar signalerna från den digitala form som de flesta datorer använder till den analoga form som används i båda ändarna av en telekommunikationsförbindelse. Numera använder telekommunikationsnätverk emellertid ofta digitalteknik och ett modem är inte alltid nödvändigt.

10 En specifik skillnad mellan telekommunikation och LAN-teknik är att den förstnämnda etablerar en förbindelse mellan två punkter (point-to-point) vid varje kommunikationstillfälle. Vid slutet av ett kommunikationstillfälle "bryts" förbindelsen och parterna står inte längre i förbindelse med varandra. I ett LAN står alla datorer som utgör nätverket i konstant förbindelse med varandra. Ett meddelande från en av dessa maskiner till en annan utgör en "sändning" över hela nätverket, en sändning som dock endast godtas av den angivna mottagaren eller mottagarna.

11 Om endast två datorer är sammankopplade skulle det antagligen vara ganska enkelt att dra en kabel mellan dem. I det fall ett stort antal maskiner är sammankopplade, och alla datorer måste kunna nå varandra, är det givet att det kommer att krävas någon sorts apparat för multipla förbindelser som kan koppla samman kablarna med varandra. Eftersom signaler som skickas över kabel försvagas och försämras med avståndet kan det krävas utrustning som skickar dem vidare, återkopplar eller rättar till dem. Då nätverk som använder olika standard kopplas samman behövs någon form av utrustning som "tolkar" signalerna mellan dem, eller som helt enkelt kopplar ihop olika typer av kablar. När ett nätverk har nått en viss storlek är det inte längre praktiskt att i stort sett samtliga datorer sänder och "lyssnar" till varandra hela tiden. Då är det önskvärt med en anordning som kan dela ett LAN i mindre, mer hanterbara delar (ofta kallade virtual LAN eller VLAN, en term som även används för åtskilda nätverk som fungerar som om de vore ett) och som styr meddelandena endast till de delar av nätverket där mottagarna befinner sig. Det kan även vara nödvändigt att klara av situationer då flera maskiner i nätverket försöker kommunicera samtidigt och deras meddelanden "kolliderar", eller (särskilt i det fall LAN är sammankopplade med andra nätverk, inklusive Internet) då det inte är önskvärt att vissa typer av meddelanden kommer in till eller lämnar nätverket.

12 LAN och datornätverk i allmänhet omfattar således, förutom de datorer som utgör nätverket och kablarna mellan dem, ett antal olika typer av fysisk utrustning som i begäran om förhandsavgörande i det förevarande målet beskrivs som "ett antal olika funktioner såsom styrning, bearbetning, formatering, dirigering (routing), växling (switching) och sammanbindning (bridging)" av data från en enhet inom ett LAN till en annan. Den utrustning som har förtecknats i bilagan till begäran om förhandsavgörande omfattar (dock inte uttömmande) följande varor: "repeater", "router", "bridge", "concentrator", "media interface module", "hub", "channel interface", "network card", "transceiver", "adapter", "multimedia access centre" och "media filter".

13 Samtliga sådana enheter utför olika funktioner på detaljnivå, men de har en funktion på det generella planet som redogjorts för ovan. Deras gemensamma funktion kan sammanfattas så att de ser till att alla godkända meddelanden, och inga andra, når avsedd mottagare i oskadat skick, med utnyttjande av det mest effektiva vägvalet. Detta uppnås, med utnyttjande av ett antal olika teknikval, genom att utföra ett antal uppgifter som att verifiera, rätta, återkoppla och skicka vidare data, samt genom att omvandla data från en standard till en annan, filtrera, växla, styra (om), försena eller hindra meddelanden. All den typ av utrustning som är aktuell i det föreliggande målet omfattas av denna breda kategori.

Tullklassificering av varor

14 Inom gemenskapen tullklassificeras varor i enlighet med KN som baseras på det världsomfattande Harmoniserade systemet (nedan kallat HS)(4) och vilka är identiska beträffande tulltaxenumren och de sexsiffriga undernumren. Endast de sjunde och åttonde siffrorna utgör undernummer som är specifika för KN. HS har upprättats av Världstullorganisationen (WCO), tidigare känd som Tullsamarbetsrådet.

15 I WCO ingår en harmoniseringskommitté (nedan kallad HS-kommittén) i vilken Europeiska gemenskapen såsom part till HS-konventionen företräds av kommissionen. HS-kommittén har bland annat till uppgift att föreslå ändringar och tillägg, samt att utarbeta förklarande anmärkningar till HS (nedan kallade HSEN), lämna meddelanden om klassificering och andra råd angående tolkningen samt rekommendationer för att säkerställa enhetligheten vid tolkningen och tillämpningen av HS.(5) Sådana förklarande anmärkningar, meddelanden om klassificering, råd och rekommendationer anses vara automatiskt godkända av WCO-rådet om inte en part begär omprövning.(6) Även om de inte anses vara bindande anses de vanligtvis vara vägledande.(7)

De relevanta tulltaxenumren i KN

16 I KN och HS benämns datorer "maskiner för automatisk databehandling", även förkortat "maskiner för ADB".

17 Tulltaxenummer 8471 i KN har följande lydelse: "Maskiner för automatisk databehandling och enheter till sådana maskiner; magnetiska och optiska läsare, maskiner för överföring av data till databärare i kodad form samt maskiner för bearbetning av sådan data, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans".

18 Eftersom det ifrågavarande målet huvudsakligen rör fastställandet av det korrekta tulltaxenumret för tullklassificering, anser jag inte att det är nödvändigt att i detalj redogöra för de olika undernumren. En betydande omarbetning av HS och KN trädde för övrigt i kraft den 1 januari 1996,(8) en omarbetning som berör den tidsperiod som är relevant i det aktuella målet, och undernumren före och efter det datumet är inte identiska. Det räcker att nämna att både före och efter det datumet finns det kategorier för bland annat digitala maskiner för automatisk databehandling, digitala bearbetningsenheter, inorgan och utorgan, minnesenheter och "andra" enheter, inbegripet kringutrustning.

19 Till och med slutet av år 1995 avsåg tulltaxenummer 8517 "Elektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi, inbegripet apparater för bärfrekvenssystem". Undernummer 8517 82 90 avsåg andra telegrafiapparater än telefaxapparater och apparater för bärfrekvenssystem.

20 Sedan den 1 januari 1996 har tulltaxenummer 8517 följande lydelse: "Elektroniska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi, inbegripet apparater för trådtelefoni med trådlösa mikrotelefoner och telekommunikationsapparater för bärfrekvenssystem eller för digitala trådsystem; bildtelefoner". Det undernummer som bäst överensstämmer med det tidigare undernumret 8517 82 90 är nu 8517 50 90 som omfattar apparater (andra apparater än apparater för trådtelefoni med trådlösa mikrotelefoner, bildtelefoner, telefaxapparater, teleprintrar, telefon- och telegrafväxlar) för digitala trådsystem.

21 Ett sista tulltaxenummer - som ursprungligen inte hade förutsetts vare sig av parterna, den nationella domstolen eller kommissionen - har föreslagits under förfarandet vid domstolen efter ett beslut av HS-kommittén kort tid efter den muntliga förhandlingen i det aktuella målet. Det är slumpnummer 8543: "Elektriska maskiner och apparater med självständiga arbetsuppgifter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel."

Vägledning för tolkning av HS och KN

- Allmänna bestämmelser

22 Både HS och KN har en inledning som innehåller sex likalydande allmänna bestämmelser för deras tolkning, och som beträffande den sistnämnda har upptagits i gemenskapslagstiftningen och utgör bindande gemenskapsrätt. Ibland hänvisar man till dem under benämningen "rättsreglerna".

23 Regel 1 stadgar att "...[k]lassificeringen skall bestämmas med ledning av lydelsen av tulltaxenumren (med fyrställig sifferkod), av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i tulltaxenumren eller i anmärkningarna, med ledning av följande bestämmelser". Av dessa "följande bestämmelser", kan regel 3 och 4 läggas på minnet även om, vilket kommer att visa sig senare, jag inte anser att de behöver tillämpas i det aktuella målet.

24 Regel 3 skall tillämpas när varor vid första anblicken kan klassificeras under ett eller flera tulltaxenummer. Bestämmelsen är uppdelad i tre steg: a) det tulltaxenummer som har den mest specificerade varubeskrivningen har företräde, b) blandningar, varor som består av olika material eller är sammansatta av olika beståndsdelar, och som inte kan klassificeras med ledning av a) skall klassificeras som om de bestod av det material eller den beståndsdel som ger dem deras huvudsakliga karaktär, c) om en vara inte kan klassificeras med ledning av a) eller b), skall det tulltaxenummer som står sist i nummerordningen användas.

25 Regel 4 har följande lydelse: "Varor som inte kan klassificeras med ledning av ovanstående, skall klassificeras enligt det tulltaxenummer som är tillämpligt för närmast liknande vara."

26 Regel 2 och 5 avser situationer som inte är tillämpliga i det här fallet. Även regel 6 kan nämnas , men den rör endast klassificering enligt undernummer, medan det ifrågavarande målet rör bestämmandet av det korrekta tulltaxenumret för klassificering. I huvudsak gäller på undernummernivå samma princip som i regel 1.

- Anmärkningarna till avdelningarna och kapitlen

27 Varje avdelning och, inom varje avdelning, varje kapitel av nomenklaturen har en inledning med ett antal mer specifika anmärkningar.(9) De tulltaxenummer som är aktuella i det här målet finns i kapitel 84 och 85, som i sin tur hör till avdelning XVI. Anmärkningarna till avdelning XVI och till kapitel 85 verkar inte vara av avgörande betydelse för det aktuella målet, men anmärkning 5 till kapitel 84 har varit föremål för betydande diskussioner.

28 Före år 1996 hade denna anmärkning följande lydelse:

"A. Med maskiner för automatisk databehandling i nr 8471 förstås

a) digitalmaskiner som

1. kan lagra ett eller flera bearbetningsprogram samt åtminstone de data som är omedelbart nödvändiga för att utföra programmet,

2. fritt kan programmeras efter användarens behov,

3. kan utföra de aritmetiska beräkningar som användaren begär, samt

4. utan mänskligt ingripande kan utföra ett bearbetningsprogram som de, om så behövs, kan modifiera genom logiskt beslut under pågående körning,

[b och c rör analogimaskiner respektive hybridmaskiner, vilka inte är relevanta i det aktuella målet.]

B. Maskiner för automatisk databehandling kan förekomma i form av system som består av ett varierande antal enheter i separata höljen. En enhet anses utgöra en del av ett komplett system om den uppfyller följande villkor:

a) Den kan anslutas till centralenheten, antingen direkt eller via en eller flera andra enheter.

b) Den är speciellt konstruerad som en del till ett sådant system och måste i synnerhet, om den inte utgör en strömförsörjningsenhet, kunna ta emot eller leverera data i sådan form (kod eller signaler) som kan användas av systemet.

Även separata enheter av detta slag skall klassificeras enligt nr 8471.

Nr 8471 omfattar inte maskiner i vilka ingår eller som arbetar i anslutning till en maskin för automatisk databehandling och som utför en specifik arbetsuppgift. Sådana maskiner klassificeras enligt de nummer som motsvarar deras respektive arbetsuppgifter eller, om detta inte är möjligt, enligt något slumpnummer."

29 Från och med den 1 januari 1996 har anmärkning 5 till kapitel 84 fått ändrad lydelse. Stycket A har inte ändrats medan resten av anmärkningen nu har fått följande lydelse:

"B. Maskiner för automatisk databehandling kan förekomma i form av system som består av ett varierande antal separata enheter. Om inte annat anges i E nedan skall en enhet anses utgöra en del av ett komplett system om den uppfyller följande villkor:

a) Den är av sådant slag som endast eller huvudsakligen används i [en maskin] ett system för automatisk databehandling.

b) Den kan anslutas till centralenheten, antingen direkt eller via en eller flera enheter.

c) Den kan ta emot eller leverera data i sådan form (kod eller signaler) som kan användas av systemet.

C. Separata enheter av en maskin för automatisk databehandling skall klassificeras enligt nr 8471.

D. Skrivare, tangentbord, X-Y-koordinerade inorgan och minnen som uppfyller villkoren i B b och B c ovan skall under alla omständigheter klassificeras som enheter enligt nr 8471.

E. Maskiner som utför en specifik uppgift, annan än databehandling, och som ingår i eller arbetar i anslutning till en maskin för automatisk databehandling skall klassificeras enligt de nummer som motsvarar deras respektive arbetsuppgifter eller, om detta inte är möjligt, enligt något slumpnummer."

- Förklarande anmärkningar till HS

30 HSEN, som nämnts ovan i punkt 15, innehåller flera definitioner som kan visa sig användbara för det aktuella ändamålet, inbegripet de som avser automatisk databehandling, maskiner för automatisk databehandling, system för automatisk databehandling och elektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi. Jag kommer att hänvisa till dessa definitioner nedan när det behövs.

31 Det är emellertid värt att nämna att avsnitt D i anmärkningen till tulltaxenummer 8471 rör "särskilt föreliggande i datasystem ingående enheter". Under hela den tidsperiod som är relevant för det aktuella målet innehöll anmärkningen bland annat följande:

"Utom centralenheter och in- och utenheter kan som exempel på sådana enheter nämnas:

...

4. Enheter för styrning och anpassning, t.ex. sådana som sammanbinder centralenheten med andra digitalmaskiner eller med ett antal in- och utenheter, vilka kan utgöras av bildskärmar, fjärrterminaler etc.

I denna kategori ingår kanalanslutningsenheter som används för att sammanbinda två digitala system med varandra.

5. Signalomvandlingsenheter. Vid inmatningen gör dessa enheter det möjligt för maskinen att förstå en utifrån kommande signal, medan de vid utmatningen omvandlar de utsignaler som är resultatet av den bearbetning maskinen har utfört till signaler som kan användas utanför maskinen.

..."

32 Vid HS-kommitténs tjugosjätte sammanträde, vilket avslutades strax före den muntliga förhandlingen i det föreliggande målet, antogs ett beslut - uppenbarligen enhälligt - att ändra anmärkningen genom ett ändringsmeddelande i vilket punkt 4 andra stycket ströks och ersattes med följande lydelse:

"This category includes routers, bridges and hubs used to control and direct communications between the machines in local area networks (LANs) and channel to channel adaptors used to connect two digital systems (e.g. LANs) to each other."

("I denna kategori ingår routrar, bryggor (bridges) och nätnav (hubs), som används för att övervaka och styra kommunikationen mellan maskiner i lokala nätverk (LAN) och kanalanslutningsenheter som används för att sammanbinda två digitala system (t.ex. LAN) med varandra.")

33 Samtidigt antogs ett nytt andra stycke till punkt 5:

"This category includes optical fibre converters which are used in LANs."

("I denna kategori ingår omvandlare för optiska fibrer som används i LAN.")

Bindande tulltaxeupplysningar

34 För att tullklassificeringen av varor skall vara enhetlig ur rättssäkerhetssynpunkt för näringsidkare inom hela gemenskapen finns det ett system med bindande tulltaxeupplysningar som för närvarande regleras av artikel 12 i tullkodexen.(10)

35 Enligt dessa bestämmelser kan näringsidkare begära att de nationella tullmyndigheterna skall utfärda upplysningar om tullklassificeringen av specifika varor. Tulltaxeupplysningar som utfärdas av dessa myndigheter är bindande både för tullmyndigheterna och mottagaren beträffande varor som överensstämmer med dem som beskrivits, och gäller i sex år om de inte upphör att gälla på grund av något av ett antal angivna skäl.

36 Då upplysningar upphör att gälla på grund av att de har återkallats eller ändrats får mottagaren ändå använda dem under sex månader. Om upplysningar upphör att gälla på grund av att en förordning har antagits vars lydelse står i strid med de utfärdade upplysningarna, kan förordningen ange den tidsperiod under vilken upplysningarna fortfarande skall gälla.

Relevanta klassificeringsförordningar

37 Artiklarna 9 och 10 i förordning nr 2658/87(11) ger kommissionen rätt att anta förordningar avseende klassificeringen av varor i KN.

38 Förordning nr 1638/94(12) antogs den 5 juli 1994 och trädde i kraft den 28 juli 1994. Den klassificerade följande varor under undernummer 8517 82 90 i KN (telegrafapparater, andra apparater än telefaxapparater och bärfrekvenssystem):

"1. Adapter i eget hölje ...

Adaptern möjliggör digital dataöverföring mellan automatiska databehandlingsmaskiner inom ett 10 Mbps (megabit/sekund) digitalt nät.

2. Länkadapter i eget hölje ...

Apparaten förbinder digitalt två nät med olika egenskaper och möjliggör på detta sätt dataöverföring.

3. Transceiver i eget hölje...

Apparaten möjliggör anslutning av upp till fyra adaptrar till ett 50 Mbps (megabid/sekund) nät för digital dataöverföring."

39 Dessa klassificeringar angavs vara gjorda "på grundval av de allmänna bestämmelserna 1 och 6 för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, av anmärkning 5 till kapitel 84 och av texten till KN-nummer 8517, 8517 82, och 8517 82 90".

40 Förordning nr 1165/95(13) antogs den 23 maj 1995 och trädde i kraft den 14 juni 1995. På samma grunder som i ovannämnda förordning nr 1638/94 gjordes följande klassificeringar enligt undernummer 8517 82 90:

"4. Anpassningskort för montering i kabelförbundna digitala datorer (ADB) som möjliggör datautbyte via ett lokalt nät (LAN) utan användning av modem.

Med ett sådant kort kan en ADB-maskin användas som en in/utenhet för en annan maskin eller centralenhet.

..."

41 Denna beskrivning motsvarar de nätverkskort som var aktuella i målet Peacock.(14)

42 Enligt artikel 2 i både förordning nr 1638/94 och förordning nr 1165/95 fortsatte bindande tulltaxeupplysningar som utfärdats av tullmyndigheterna och vars innehåll stod i strid med klassificeringarna i dessa förordningar att vara gällande under tre månader.

Bakgrunden till målet vid den nationella domstolen

43 Sökanden i den nationella domstolen, Cabletron Systems Ltd (nedan kallad Cabletron) importerar till Irland, från länder utanför gemenskapen, utrustning av det slag som nämnts ovan i punkt 12.

44 Revenue Commissioners, den irländska myndighet som är ansvarig för tullfrågor och som är svarande i målet vid den nationella domstolen, utfärdade på Cabletrons begäran en bindande tulltaxeupplysning som klassificerade 43 typer av utrustning enligt KN-nummer 8471 99 10 (kringutrustning för maskiner för automatisk databehandling). I samtliga fall angavs "motiveringen till varornas klassificering" vara de allmänna bestämmelserna 1 och 6 samt anmärkning 5 B till kapitel 84.

45 Sedan förordningarna nr 1638/94 och nr 1165/95 antagits upphävde Revenue Commissioners den bindande tulltaxeupplysningen och ersatte den med andra upplysningar som klassificerade de ifrågavarande varorna under KN-nummer 8517 82 90 (andra elektriska apparater för trådtelegrafi än telefaxapparater). Motiveringen till denna ändring angavs vara det sista stycket i anmärkning 5 B till kapitel 84(15) samt förordningarnas ordalydelse. I vissa fall omfattades varorna uttryckligen av förordningarnas ordalydelse medan de i andra fall av Revenue Commissioners ansågs vara tillräckligt lika för att genom analogisk tolkning motivera samma klassificering.

46 Efter omarbetningen av KN år 1996 omklassificerade Revenue Commissioners varorna enligt det nya numret 8517 50 90 (andra apparater för digitala trådsystem). Senare samma år utfärdade de, på Cabletrons begäran om klassificering av ytterligare 22 typer av utrustning, bindande tulltaxeupplysningar som klassificerade 16 slags varor enligt nummer 8517 50 90 samt angav att de återstående sex varuslagen redan omfattades av befintliga tulltaxeupplysningar, och att grunden för klassificeringen fortfarande var densamma.

47 Eftersom tullsatsen vid den tiden, enligt tulltaxenummer 8517 än enligt tulltaxenummer 8471 var väsentligt högre,(16) överklagade Cabletron den klassificering som Revenue Commissioners gjort till Appeal Commissioners.

Begäran om förhandsavgörande

48 Cabletron anförde i sammandrag följande i överklagandet till Appeal Commissioners: (i) många av de ifrågavarande produkterna omfattades inte av definitionerna i förordningarna nr 1638/94 och nr 1165/95 utan borde ha klassificerats enligt tulltaxenummer 8471, och (ii) genom att adaptrar, länkadaptrar, transceivers och nätverkskort klassificerades enligt tulltaxenummer 8517 innehöll dessa förordningar en uppenbart oriktig tolkning av HS, eftersom dessa varor på grund av den fysiska beskrivningen av dem och deras funktion borde klassificeras enligt tulltaxenummer 8471. Revenue Commissioners anförde att deras klassificering inte var uppenbart oriktig och att den skulle anses korrekt i enlighet med förordningarna nr 1638/94 och nr 1165/95, Gemensamma tulltaxan samt praxis i tullärenden inom Europeiska gemenskapen. Vid den muntliga förhandlingen, som uppenbarligen pågick i åtta dagar, åberopade båda parter sakkunnigutlåtanden till stöd för den klassificering som de förespråkade.

49 Appeal Commissioners har gjort faktiska konstateranden och i båda fallen gjort uttalanden beträffande de rättsliga frågorna som är till Cabletrons fördel. Efter att ha hört samtliga sakkunnigutlåtanden har de i huvudsak godtagit att de ifrågavarande varorna har utformats och tillverkats enbart för användning i LAN, och att LAN, som fungerar som ett distributivt datasystem, är maskiner för automatisk databehandling i form av ett system i den mening som avses i anmärkning 5 B till kapitel 84 i KN. Var och en av de ifrågavarande varorna motsvarar definitionen av en enhet i den mening som avses i nämnda anmärkning, men varorna kan inte användas i en telekommunikationsmiljö som använder olika tekniska lösningar.

50 Appeal Commissioners anser emellertid att det föreligger gemenskapsrättsliga frågor som är väsentliga för det nationella förfarandet och har ställt följande frågor i en begäran om förhandsavgörande:

1. Är kommissionens förordning nr 1638/94 giltig i den del den klassificerar de varor som beskrivits i punkterna 1, 2 och 3 i bilagan till nämnda förordning enligt KN-nummer 8517 82 90?

2. Är kommissionens förordning nr 1165/95 giltig i den del den klassificerar de varor som beskrivits i punkt 4 i bilagan till nämnda förordning enligt KN-nummer 8517 82 90?

3. Skall Kombinerade nomenklaturen tolkas så att den fordrar att de varor som förekommer i bifogade uppställning klassificeras som "[m]askiner för automatisk databehandling och enheter till sådana maskiner; magnetiska och optiska läsare, maskiner för överföring av data till databärare i kodad form samt maskiner för bearbetning av sådana data, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans..." enligt tulltaxenummer 8471, antingen (i) efter den 1 januari 1996, (ii) mellan den 28 april 1993 och 31 december 1995, eller (iii) under båda tidsperioderna?

4. Om svaret på någon del av fråga 3 är nekande avseende en eller flera av de varor som förekommer i bifogad uppställning, skall då Kombinerade nomenklaturen tolkas så att den fordrar att sådana varor före den 1 januari 1995 skall klassificeras som "[e]lektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi, inbegripet utrustning för bärfrekvenssystem ..." enligt tulltaxenummer 8517 eller, efter den 1 januari 1996, som "[e]lektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi, inbegripet apparater för trådtelefoni med trådlösa mikrotelefoner och telekommunikationsapparater för bärfrekvenssystem eller för digitala trådsystem; bildtelefoner..." enligt tulltaxenummer 8517?

51 Uppställningen som nämns i begäran om förhandsavgörande innehåller 58 varor(17) som namngivits men som inte beskrivits. Cabletron har i de yttranden som ingivits till domstolen dels bifogat kopior av de bindande tulltaxeupplysningar som utfärdats för dessa varor, vilka innehåller en kort beskrivning, dels bifogat kopior av kompletta beskrivningar avseende 20 av dessa varor.

Avtalet om informationsteknik

52 Avtalet om handel med informationsteknikprodukter (nedan kallat ITA)(18) som ingicks i Singapore den 13 december 1996, och trädde i kraft år 1997, omfattar de parter, med Europeiska gemenskapen inbegripen, som tillsammans står för uppskattningsvis 90 procent av världshandeln med informationsteknikprodukter.

53 Enligt avtalet skall samtliga tullar på informationsteknikprodukter vara avskaffade mellan parterna den 1 januari 2000, med stegvisa sänkningar år 1997, 1998 och 1999. Gemenskapen har därför sänkt de konventionella tullsatserna till noll för samtliga undernummer till tulltaxenummer 8471 och 8517 från den 1 januari 2000.

54 ITA omfattar dels tulltaxenummer 8471 och 8517 och dess undernummer i HS(19), dels bland annat följande utrustning närhelst den klassificeras i HS(20): "Nätverksutrustning: apparater för användning i lokala nätverk (LAN) och wide area network (WAN), inbegripet sådana produkter som endast eller huvudsakligen är avsedda att göra det möjligt för maskiner för automatisk databehandling eller tillhörande enheter att förbindas med varandra i ett nätverk som huvudsakligen används för att dela utrustning såsom centralenheter, minneslagringsenheter samt in/utenheter, inbegripet adaptrar, nätnav (hubs), in-line repeaters, omvandlare (converters), concentrators, bryggor (bridges), samt routrar och enheter med tryckta kretsar avsedda att fysiskt införlivas i maskiner för automatisk databehandling eller tillhörande enheter".

Domen i målet Peacock

55 Den 19 oktober 2000, efter att det skriftliga förfarandet hade avslutats i det aktuella målet, fastslog domstolen att anmärkning 5 B till kapitel 84 i KN (i dess lydelse före den 1 januari 1996)(21) inte uteslöt att nätverkskort avsedda att monteras i maskiner för automatisk databehandling klassificeras enligt tulltaxenummer 8471, och att dessa nätverkskort mellan juli 1990 och maj 1995 skulle klassificeras enligt tulltaxenummer 8471 som enheter till den typen av maskiner.

56 Domstolen ansåg särskilt att "nätverkskorten uteslutande [är] avsedda för maskiner för automatisk databehandling, de är direkt anslutna till de sistnämnda och deras uppgift är att leverera och ta emot data i en form som kan användas av dessa maskiner. Nätverkskorten kan därför jämföras med alla andra sätt på vilka en maskin för automatisk databehandling kan ta emot och leverera data, på så sätt att de inte fyller en uppgift som de skulle kunna utföra utan hjälp av en sådan maskin." Det kunde således inte uteslutas att de skulle klassificeras under tulltaxenummer 8471 på grund av det sista stycket i anmärkning 5 B till kapitel 84 i KN, eftersom de inte utförde en specifik arbetsuppgift.(22) Nätverkskorten ansågs emellertid uppfylla samtliga villkor för de "enheter" som anges i den anmärkningen "eftersom de kan anslutas till centralenheten och är särskilt konstruerade som delar till ett system för automatisk databehandling".(23)

HS-kommitténs tjugosjätte möte

57 Jag har redan nämnt två ändringar i HSEN som beslutades av WCO:s HS-kommitté vid dess tjugosjätte möte i november 2000, strax före den muntliga förhandlingen i det aktuella målet. Det antogs ytterligare ett antal beslut som är relevanta för de ifrågavarande klassificeringarna vid det mötet, vilka diskuterades vid förhandlingen.

58 Till att börja med antogs ett beslut att klassificera LAN repeaters enligt tulltaxenummer 8543 - som avser elektriska maskiner och apparater med självständiga arbetsuppgifter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i kapitel 85 - efter en diskussion där delegaterna från Förenta staterna och Europeiska gemenskaperna hade olika åsikter om huruvida repeaters som används i datornätverk kunde särskiljas från dem som används inom telekommunikation. Kommittén beslutade, med 16 röster mot 13, att inte klassificera LAN repeaters enligt tulltaxenummer 8471. Därefter framfördes synpunkten, till synes utan omröstning, att eftersom LAN repeaters inte kunde användas för trådtelefoni eller trådtelegrafi måste sådana repeaters klassificeras enligt slumpnummer 8543 och undernummer 8543 89 (andra) under det tulltaxenumret.

59 För det andra beslutades det enhälligt att "Communications controllers eller routrar (inbegripet LAN-bryggor (bridges))", "Synchronous-Network-Architecture (SNA) cluster controllers (inbegripet fjärrstyrningsenheter)", "Multistation access units, som är passiva nätnav (hubs) i lokala nätverk (LAN)", och "omvandlare för optiska fibrer", som används i LAN, samtliga skulle klassificeras enligt undernummer 8471 80 enligt anmärkning 5 B till kapitel 84, då anmärkning 5 E inte var tillämplig. Liknande sådana beslut hade antagits, efter majoritetsbeslut, åren 1997 och 1998, men kommissionen hade vid dessa tillfällen lämnat en reservation för gemenskapens räkning som hindrat dem från att träda i kraft. I november 2000 tycks beslutet emellertid ha varit enhälligt.

60 Slutligen antogs med 25 röster ett beslut mot 5 att klassificera "ENW-9500-Fast Ethernet Adapter" enligt undernummer 8471 80. Sådana varor liknar dem som domstolen klassificerade enligt undernummer 8471 i domen i målet Peacock.

Förfarandet vid domstolen

61 Skriftliga yttranden har lämnats av parterna i förfarandet vid den nationella domstolen, den nederländska regeringen och kommissionen. Cabletron, Revenue Commissioners och kommissionen har muntligen framfört argument vid förhandlingen.

Bedömning

62 Till att börja med måste det nämnas att domstolen inte kan pröva den exakta beskaffenheten hos var och en av de ifrågavarande 58 varorna. Omfattande bevisning har lagts fram för Appeal Commissioners och de har även gjort vissa faktiska konstateranden. Framställningar av olika slag har gjorts under förfarandet, men det ankommer inte på domstolen att pröva sådana frågor. Beskaffenheten hos de varor som skall klassificeras utgör en fråga som endast skall avgöras av den nationella domstolen.

63 Det stod emellertid klart vid den muntliga förhandlingen att Cabletron, Revenue Commissioners och kommissionen samtliga godtog Appeal Commissioners konstaterande att samtliga produkter var utformade för att användas i ett LAN(24), och Cabletrons påstående att parterna även godtog konstaterandet att LAN var en maskin för automatisk databehandling i form av ett system bestreds inte.

64 Min bedömning kommer att grundas på dessa antaganden.

65 Det var vidare otvistigt att samtliga de ifrågavarande varorna - med ett par möjliga undantag som skulle kunna klassificeras enligt tulltaxenummer 8543 sedan HS-kommittén nyligen fattat beslut om klassificeringen av repeaters - skall klassificeras antingen enligt tulltaxenummer 8471 eller enligt tulltaxenummer 8517. Jag skall pröva frågan mot den bakgrunden, och frågan om tulltaxenummer 8543 får tills vidare anstå.

66 Den ståndpunkt som ursprungligen framfördes av Revenue Commissioners, den nederländska regeringen och kommissionen var huvudsakligen att varorna i fråga, även om de uppfyllde samtliga kriterier för att vara enheter till maskiner för automatisk databehandling i form av system i enlighet med anmärkning 5 B till kapitel 84, inte desto mindre var uteslutna från att klassificeras enligt tulltaxenummer 8471 på grund av det sista stycket i den anmärkningen (eller på grund av anmärkning 5 E efter den 1 januari 1996), eftersom de utförde en specifik arbetsuppgift (förutom databehandling), nämligen telekommunikation i form av dataöverföring.

67 Detta var före domen i målet Peacock.

68 Efter den domen står det klart att nätverksutrustning som överensstämmer med definitionen av "enhet" i anmärkning 5 B inte längre skall anses utföra en "specifik arbetsuppgift" som därmed skulle utesluta den från klassificering enligt tulltaxenummer 8471, då den inte kan utföra någon arbetsuppgift utan hjälp av en maskin för automatisk databehandling.

69 Vid förhandlingen godtog både Revenue Commissioners och kommissionen att så var fallet åtminstone innan förordning nr 1638/94 trädde i kraft, men de gjorde gällande att förordningarna inte var behäftade med något uppenbart fel och att de inte skulle anses ogiltiga. Kommissionen anförde dessutom synpunkten att den ändrade lydelsen av tulltaxenummer 8517 från den 1 januari 1996, genom införandet av termen apparater för digitala trådsystem, ändrade innehållet under det tulltaxenumret till att omfatta utrustning för digital dataöverföring. Mot den bakgrunden var det inte längre uteslutet på grund av anmärkning 5 E till kapitel 84 att klassificera nätverksutrustning enligt tulltaxenummer 8471, utan snarare omfattades sådan utrustning specifikt av tulltaxenummer 8517, vilket innebar att tulltaxenummer 8471, anmärkning 5 E och domen i målet Peacock inte längre var relevanta.

Den korrekta klassificeringen före antagandet av förordningarna

70 Den klassificering som tillämpades på Cabletrons varor under denna period kan i själva verket inte ifrågasättas eftersom Cabletron erhållit bindande tulltaxeupplysningar som klassificerade 43 produkter enligt tulltaxenummer 8471 i KN, och vilka Cabletron kunde förlita sig på tills de upphävdes eller, om de stod i strid med någon av de ifrågavarande förordningarna, till och med tre månader efter det att den aktuella förordningen trätt i kraft.(25) Det kan emellertid vara lämpligt att börja med att avgöra om den klassificeringen principiellt var riktig.

71 Det är otvistigt att samtliga de ifrågavarande varorna - i enlighet med de kriterier som uppställts i anmärkning 5 B - kan anslutas till centralenheten, antingen direkt eller genom andra enheter, att de är specifikt utformade som en del av ett system och att de kan ta emot eller överföra data i sådan form att den kan användas av systemet. Vidare har det, såsom fastslagits i domen i målet Peacock, inte bestritts att varorna inte har någon arbetsuppgift som de kan utföra utan hjälp av en maskin för automatisk databehandling.

72 Det är sant att domen i målet Peacock endast rörde ett slags nätverksutrustning. Det är emellertid inte endast otvistigt att samtliga de ifrågavarande varorna uppfyller kriterierna på vilka domstolen grundade sin dom i det målet, utan samtliga dessa varor tycks även omfattas av den breda defintionen i punkterna 4 och 5 i anmärkning I D till tulltaxenummer 8471 i HSEN(26) såsom "(e)nheter för styrning och anpassning, till exempel sådana som sammanbinder centralenheten med andra digitalmaskiner eller med ett antal in- och utenheter", "kanalanslutningsenheter som används för att sammanbinda två digitala system med varandra" eller "signalomvandlingsenheter" som används både vid inkommande och utgående signaler.

73 Det blir i själva verket ännu tydligare av de nyligen överenskomna ändringarna av HSEN, vilka omfattade "routrar, bryggor (bridges) och nätnav (hubs) som används för att övervaka och styra kommunikationen mellan maskiner i lokala nätverk (LAN), och kanalanslutningsenheter, som används för att sammanbinda två digitala system (till exempel LAN) med varandra".

74 Det skall erkännas att dessa ändringar gjordes helt nyligen och lång tid efter den tidsperiod som är aktuell i målet. Ändringarna gjordes emellertid genom "rättelse", vilket antyder att de inte avsåg att ändra giltigheten av tidigare mindre tydliga versioner, och de antogs enhälligt, vilket tyder på att de stod i överensstämmelse med gemenskapsmyndigheternas ståndpunkt.

75 Det kan därför enligt min mening godtas att de ifrågavarande varorna före antagandet av förordning nr 1638/94 respektive förordning nr 1165/95 hade klassificerats på ett korrekt sätt enligt tulltaxenummer 8471.

Förordningarnas giltighet

- Allmänna överväganden

76 För det fall det råder ovisshet om klassificeringen är det verkligen önskvärt att det finns någon sorts mekanism för att precisera hur varor skall klassificeras i KN, och kommissionen har behörighet att anta förordningar för detta ändamål.(27)

77 Principerna för utövandet av denna behörighet har fastslagits av domstolen enligt följande:

"...rådet [har] på detta område ... tillerkänt kommissionen ett stort utrymme för att, i samarbete med tullexperter från medlemsstaterna, genom skönsmässig bedömning precisera innehållet i de KN-nummer som skall beaktas vid klassificeringen av en viss vara ...

Den behörighet som kommissionen har ... innebär emellertid inte att den har behörighet att ändra innehållet i de KN-nummer som har fastställts på grundval av det harmoniserade system som har inrättats genom konventionen, vilket gemenskapen i artikel 3 i konventionen åtagit sig att inte ändra räckvidden för.

Det skall således prövas om kommissionen ... faktiskt har ändrat [det relevanta numret i] kombinerade nomenklaturen och därmed överskridit gränserna för den behörighet som den har fått ..."(28)

78 I domen i målet Goldstar Europe(29) besvarade domstolen den frågan genom att pröva huruvida kommissionen gjort "en uppenbart oriktig bedömning" vid den aktuella klassificeringen.

79 Vid den muntliga förhandlingen i förevarande mål diskuterades vad som krävs, då det är otvistigt att en klassificering är oriktig, för att ett sådant fel skall vara "uppenbart" och därvid medföra att förordningen kan ogiltigförklaras.

80 Enighet tycktes råda om att det inte var tillräckligt att ett fel blivit uppenbart på grund av ett senare beslut av domstolen eller HS-kommittén, utan att det måste ha varit uppenbart - för en "initierad iakttagare", enligt kommissionens eget ordval - när den ifrågavarande förordningen antogs.

81 Detta berör emellertid inte frågan om hur "uppenbart" ett fel måste vara.

82 Jag föreslår att domstolen inte skall tveka att pröva kommissionens bedömning i ett fall som det aktuella.

83 För att upprätthålla rättssäkerheten är det viktigt att kommissionen, när det föreligger verklig ovisshet, kan undanröja den ovissheten inom gemenskapen, men det är även viktigt att gemenskapsrätten inte strider mot den avsedda innebörden av HS. Intresset av att inte i onödan begränsa kommissionens behörighet att avgöra ovissa fall genom att anta förordningar, måste vägas mot det behov som föreligger att övervaka att utövandet av denna behörighet inte medför att gemenskapen skiljer sig från den enhetliga internationella praxis som HS försöker åstadkomma.

84 Frågan i det aktuella fallet rör den korrekta klassificeringen av varorna i enlighet med gemenskapens skyldighet att uppfylla åtagandena i HS-konventionen. En noggrannare prövning är mer motiverad för det fall innehållet i motstridiga tulltaxenummer eller undernummer har fastställts på en högre nivå och avsikten är att tolka dem från gemenskapssynpunkt, än för det fall kommissionen har ett större utrymme för skönsmässiga bedömningar, såsom till exempel vid fastställandet av det korrekta åttasiffriga undernumret, vilket är en fråga endast för gemenskapsrätten. I det förstnämnda fallet (liksom i det aktuella målet) kan en förordning ogiltigförklaras på grund av att gemenskapen inte har uppfyllt sina internationella åtaganden. I det sistnämnda fallet blir en förordning endast ogiltigförklarad om den uppenbart står i strid med KN.

- Det aktuella målet

85 Revenue Commissioners och kommissionen har i huvudsak gjort gällande att på grund av den osäkerhet som rådde internationellt under mitten av 1990-talet beträffande den korrekta klassificeringen av nätverksutrustning, kan inte något fel som kommissionen begått genom att klassificera sådan utrustning enligt tulltaxenummer 8517 anses ha varit "uppenbart". Cabletron anser att det åren 1994 och 1995 stod klart, på samma sätt som idag, att de ifrågavarande varorna inte utför en specifik arbetsuppgift som skiljer sig från databehandling bara för att de överför data för bearbetning inom ett nätverk, och att det därför var uppenbart oriktigt att tillämpa vad som då var det sista stycket i anmärkning 5 B till kapitel 84 på dem.

86 Jag anser att Cabletrons ståndpunkt verkar mycket övertygande. Ett datornätverk kan definieras som ett "system som består av ett varierande antal enheter i separata höljen" i anmärkning 5 B. Dess huvudsakliga syfte är att dela databearbetningskapacitet och kapacitet för lagring av data som skall bearbetas. Med ett sådant upplägg är det givet att data måste överföras på ett effektivt sätt i oförvanskat skick från en del av systemet till en annan, och att den utrustning som används för överförandet inte endast utgör en del av systemet utan dessutom i överförandeprocessen inte utför någon annan uppgift än den vars ändamål är databehandling.

87 Denna ståndpunkt stöds av ordalydelsen i tulltaxenummer 8471 och 8517. Det förstnämnda är uppenbart avsett för databehandlingsutrustning och det sistnämnda för telefoni- och telegrafutrustning. Arbetsuppgiften att överföra data uteslutande för en maskin för automatisk databehandling verkar närmare besläktad med databehandling än med telefoni eller telegrafi. Den terminologi som används i HS och KN kan inte nödvändigtvis alltid tolkas enkelt och klart i enlighet med sin vardagliga betydelse, men det måste finnas övertygande skäl för att frångå den betydelsen.

88 HSEN definierar databehandling som "bearbetning för ett eller flera speciella ändamål av all slags information enligt på förhand bestämda logiska sekvenser" och maskiner för automatisk databehandling som "maskiner som genom logiskt sammanhängande operationer som utförs enligt på förhand bestämda instruktioner (program), levererar data som kan användas direkt eller i vissa fall i sin tur tjäna som data för andra databehandlingsoperationer". Det förefaller inte finnas någonting i dessa definitioner som skulle medföra att sådan utrustning som klassificeras enligt förordningarna nr 1638/94 eller nr 1165/95 skulle uteslutas. De klassificerade varorna tycks snarare stämma väl överens med definitionerna.

89 Det är riktigt att HSEN även definierar telefoni och telegrafi som "överföring av tal eller andra ljud (eller av tecken som svarar mot text, bilder eller andra data) mellan två punkter". Hänvisningen till överföring av data har emellertid en väldigt underordnad betydelse i den definitionen och verkar vara avsedd att hindra en vara som uppenbarligen är en "apparat för trådtelefoni eller trådtelegrafi" från att uteslutas från tulltaxenummer 8517 endast på grund av att innehållet i det överförda meddelandet inte tas upp bland de uppräknade kategorierna.

90 Omnämnandet i dessa anmärkningar(30) av "[e]nheter för styrning och anpassning, till exempel sådana som sammanbinder centralenheten med andra digitalmaskiner eller med ett antal in- och utenheter", "kanalanslutningsenheter som används för att sammanbinda två digitala system med varandra" och "signalomvandlingsenheter" för användning på in- och utgående signaler, såsom hänförliga till tulltaxenummer 8471 visar å andra sidan tydligt avsikten att varor liknande dem som klassificeras enligt förordningarna nr 1638/94 och 1165/95 skall kategoriseras som enheter till en maskin för automatisk databehandling i form av system.

91 Kommissionen har pekat på att det vid den här tiden saknades internationella överenskommelser - och även på förekomsten av ganska hetsiga meningsskiljaktigheter - beträffande den korrekta klassificeringen av datornätverksutrustning, och den har gjort gällande att den inte hade kunnat förväntas förutse den förändrade inställning som sedan ledde till enighet beträffande tulltaxenummer 8471.

92 Svaret på denna invändning finns enligt min mening redan i kommissionens eget yttrande, i vilket kommissionen har angivit att många av meningsskiljaktigheterna grundades på ekonomiska hänsynstaganden.

93 Det är uppenbarligen i näringsidkares och exporterande länders intresse att försöka erhålla en klassificering enligt ett tulltaxenummmer som innebär en lägre tullsats, medan det är i importerande länders intresse - eller i tullunioners, såsom gemenskapen - att försöka erhålla en klassificering som medför en högre tullsats. Det kan vara intressant att notera att när tullsatserna var lägre enligt tulltaxenummer 8471 och högre enligt tulltaxenummer 8517 argumenterade exporterande länder för det förstnämnda och Europeiska gemenskapen för det sistnämnda. Efter att ITA trätt i kraft och tullarna enligt båda tulltaxenumren har avskaffats, verkar det som om gemenskapen av någon anledning har lättat på sitt motstånd mot tulltaxenummer 8471.

94 Sådana hänsynstaganden är emellertid, såsom kommissionen med rätta har påpekat, ovidkommande för frågan om den korrekta klassificeringen.

95 Jag är övertygad om att det borde ha stått klart för kommissionen på grund av tulltaxenumrens ordalydelse, särskilt om dessa jämförs med de vid den tiden gällande förklarande anmärkningarna, att det var oriktigt att klassificera den nätverksutrustning som omfattades av förordningarna nr 1638/94 och nr 1165/95 enligt tulltaxenummer 8517. Förekomsten av meningsskiljaktigheter som grundades på olika hänsynstaganden borde inte ha gjort detta mindre tydligt. Mot bakgrund av vad jag har anfört ovan i punkterna 82-84, anser jag att det utgör ett sådant fel som medför att förordningarna skall ogiltigförklaras.

Den ändrade ordalydelsen i tulltaxenummer 8517

96 Kommissionen har föreslagit att nätverksutrustning oberoende av anmärkning 5 (E), domen i målet Peacock och förordningarna skall klassificeras enligt 8517 i enlighet med de allmänna bestämmelserna 1 och 3 a, eftersom det är det tulltaxenummer som har den mest specificerade beskrivningen efter ändringen av tulltaxenumret den 1 januari 1996.(31)

97 De ändringar som gjordes av HS och KN och som trädde i kraft denna dag verkar enligt min mening inte förändra innehållet i tulltaxenummer 8471 eller 8517, även om ändringarna rörde det sätt på vilket undernumren till dessa tulltaxenummer var sammansatta, vilket emellertid saknar relevans i det här fallet.

98 Det är riktigt att ordalydelsen i tulltaxenummer 8517 ändrades. Den ändringen var emellertid enligt min mening inte relevant för den typ av varor som är aktuella i målet. Den innebar ett tillägg av apparater för trådtelefoni med trådlösa mikrotelefoner och bildtelefoner, vilka inte är aktuella i målet. Den innebar även att meningen "inbegripet sådana apparater för bärfrekvenssystem" ändrades till "inbegripet ... telekommunikationsapparater för bärfrekvenssystem eller för digitala trådsystem", en förändring som kanske kräver en kortfattad genomgång.

99 Införandet av termen "telekommunikationsapparater" - vilken endast berörde den engelska versionen av HS och inte den franska, där termen redan användes - var uppenbarligen nödvändigt för det grammatiska sammanhanget.

100 Framför allt, och i motsats till det argument som kommissionen framfört vid den muntliga förhandlingen, innebar inte införandet av en hänvisning till apparater för digitala trådsystem enligt min mening att sådana apparater tidigare var undantagna.

101 Den grundkategori som omfattas av tulltaxenumret är som tidigare "elektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi". Den omständigheten att endast apparater för bärfrekvenssystem namngavs före den 31 december 1995 innebär inte att andra typer av system var undantagna. I själva verket hamnade undernumren 8517 81 och 8517 82 under kategorin "andra apparater" som stod direkt efter undernummer 8517 40 avseende "andra apparater för bärfrekvenssystem", vilket visar att de avsåg apparater som inte hörde till sådana system. Den nya hänvisningen avspeglar i själva verket förändringar som skett i den förhärskande tekniken, men faktum kvarstår att i båda formuleringarna kan de varor som upptagits efter ordet "inbegripet" endast tolkas som icke-uttömmande exempel.

102 Elektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi skall således även efter den 1 januari 1996 klassificeras enligt tulltaxenummer 8517, oavsett om de hänför sig till digitala trådsystem eller inte. Vidare skall utrustning som uppfyller kriterierna för enheter till maskiner för automatisk databehandling i form av system i enlighet med tulltaxenummer 8471, inte överflyttas till tulltaxenummer 8517, varken före eller efter det datumet, endast på grund av att de använder kablar och digital teknik.

Möjlig klassificering enligt tulltaxenummer 8543

103 Som jag har nämnt ovan(32) beslutade WCO:s HS-kommitté i november 2000 att LAN repeaters skulle klassificeras enligt tulltaxenummer 8453, sedan man misslyckats med att nå en överenskommelse om huruvida repeaters som används i datornätverk kunde särskiljas från dem som används inom telekommunikation. Med en liten majoritet beslutades att LAN repeaters måste klassificeras utom tulltaxenummer 8471 och därefter utan omröstning, eftersom de om de inte kunde användas vid trådtelefoni eller trådtelegrafi skulle omfattas av slumpnummer 8543 89.

104 Det beslutet verkar utgöra en kompromiss och eventuellt en inte helt lyckad sådan. Det är för övrigt ett principbeslut som inte är slutgiltigt. Kommissionen uppgav vid den muntliga förhandlingen att Förenta staterna troligen skulle lämna en reservation. Om och när det slutförs kommer det endast att fungera som vägledning för klassificering enligt KN, och kan under alla omständigheter inte ha någon retroaktiv verkan för de varor som skall klassificeras i detta mål. Jag anser följaktligen att man i det aktuella fallet kan bortse ifrån HS-kommitténs beslut att klassificera LAN repeaters enligt tulltaxenummer 8543. Det finns emellertid en aspekt av detta som jag skulle vilja lyfta fram.

105 Som jag tidigare har uppmärksammat(33) innehåller gemenskapens Kombinerade nomenklatur ytterligare underavdelningar till de sexsiffriga undernumren i HS. Det finns för närvarande elva sådana underavdelningar enligt undernummer 8543 89, och av dessa verkar endast det sista slumpnumret 8543 89 95 (andra) kunna omfatta LAN repeaters eller något annat slags nätverksutrustning, eftersom de första tio underavdelningarna avser specificerade typer av annat slags utrustning. För versioner av KN som gäller för åren 2000 och 2001(34) är tullsatsen 3,7 procent för varor som klassificeras enligt 8543 89 95.

106 Kommissionen har enligt ITA, som jag redan har nämnt ovan i punkterna 52-54, åtagit sig att helt avskaffa samtliga tullar, inte endast för varor som klassificeras bland annat enligt tulltaxenummer 8471 och 8517, även generellt för nätverksutrustning varhelst den klassificeras i HS.

107 Gemenskapen tycks således på grund av sina internationella åtaganden vara förhindrad att klassificera någon form av datanätverksutrustning enligt undernummer 8543 89 från den 1 januari 2000 till dess att den ändrar uppbyggnaden av underavdelningarna under det undernumret och/eller ändrar den därunder gällande tullsatsen. Under alla omständigheter kan den inte tillämpa tullen på 3,7 procent som för närvarande följer av en klassificering enligt undernummer 8543 89 95.

Följderna av en dom som innebär att nätverksutrustning skall klassificeras enligt 8471

108 Vid den muntliga förhandlingen gjorde kommissionen gällande att en dom avseende klassificeringen av de ifrågavarande produkterna kunde få betydande ekonomiska konsekvenser för andra typer av produkter såsom bland annat digitalkameror, telefaxapparater och fotokopieringsmaskiner.

109 Enligt min mening är sådana farhågor obefogade.

110 Jag förespråkar ett tillvägagångssätt som innebär att all nätverksutrustning som uppfyller de kriterier för enheter till maskiner för automatisk databehandling som fastställts i domen i målet Peacock skall klassificeras enligt tulltaxenummer 8471 om den inte faller utanför det tulltaxenumret på grund av att den har en specifik arbetsuppgift som den skulle kunna utföra utan hjälp av en maskin för automatisk databehandling. Såvitt jag har förstått omfattar denna kategori samtliga 58 varor som upptagits i bilagan till begäran om förhandsavgörande och samtliga fyra omtvistade varor som klassificerats enligt förordningarna nr 1638/94 och nr 1165/95. Digitalkameror, faxmaskiner och fotokopieringsmaskiner har emellertid uppenbart en arbetsuppgift som de kan utföra utan hjälp av en maskin för automatisk databehandling, och de skulle därmed, i enlighet med domen i målet Peacock, vara undantagna från klassificering enligt tulltaxenummer 8471 på grund av anmärkning 5 E till kapitel 84 i KN.

Rättsverkningarna i tiden av en dom som innebär att förordningarna nr 1638/94 och nr 1165/95 förklaras ogiltiga

111 Vid den muntliga förhandlingen inkom Revenue Commissioners för första gången med en begäran om att domstolen, för det fall utslaget skulle bli att de ifrågavarande förordningarna förklaras ogiltiga, skulle begränsa domens retroaktiva verkan genom en precisering att endast personer som väckt talan eller inlett ett liknande förfarande enligt nationell rätt före dagen för domen skulle omfattas av dess rättsverkan.

112 Om domstolen i ett svar på en begäran om förhandsavgörande finner att en gemenskapsåtgärd är ogiltig, skall en sådan dom gälla erga omnes och med retroaktiv verkan (ex tunc), så att vem som helst i ett rättsligt förfarande kan förlita sig på att gemenskapsåtgärden är ogiltig.

113 Domstolen har emellertid i undantagsfall använt sig av möjligheten som härör indirekt från andra stycket i artikel 174 i EG-fördraget (nu artikel 231 EG) att begränsa den retroaktiva verkan av att domstolen funnit att en gemenskapsrättsakt är ogiltig om det är befogat av tvingande rättssäkerhetshänsyn.(35)

114 Domstolen kan emellertid inte vidta en sådan åtgärd utan att en underbyggd framställan utvisande de påstådda tvingande rättssäkerhetshänsynen lämnats, och någon sådan framställan har inte inkommit till domstolen i målet. Vissa upplysningar har lämnats beträffande förekomsten av andra tvister som anhängiggjorts vid nationella domstolar i ett flertal medlemsstater (vilka inte skulle påverkas av den föreslagna begränsningen), men ingen uppgift har lämnats beträffande det möjliga antalet och omfattningen av förfaranden som skulle kunna inledas, men ännu inte har inletts. Inget argument har framförts i målet beträffande frågan om varför tidigare uppburna tullar utgör ett rättsäkerhetsintresse som borde vinna företräde framför en korrekt tolkning av KN, och kommissionen kommenterade inte Revenue Commissioners begäran vid den muntliga förhandlingen.

115 Jag anser därför att det saknas anledning att begränsa den retroaktiva verkan (ex tunc) av mitt förslag att domstolen skall förklara förordningarna vara ogiltiga. Det bör även uppmärksammas att domens verkan i praktiken endast kommer att beröra tidsperioden före den 1 januari 2000 och att artikel 236.2 i tullkodexen(36) föreskriver en treårig tidsfrist för återbetalning eller eftergift av tullar som inte lagligen skulle betalas.

Förslag till avgörande

116 Jag föreslår därför att domstolen lämnar följande svar på de frågor som ställts av Appeal Commissioners i det föreliggande målet:

1) Kommissionens förordning (EG) nr 1638/94 är ogiltig i den del den klassificerar de adaptrar, länkadaptrar och transceivers som beskrivits i punkterna 1-3 i bilagan till förordningen enligt tulltaxenummer 8517 i den Kombinerade nomenklaturen.

2) Kommissionens förordning (EG) nr 1165/95 är ogiltig i den del den klassificerar de anpassningskort som beskrivits i punkt 4 i bilagan till förordningen enligt tulltaxenummer 8517 i Kombinerade nomenklaturen.

3) Varor som utgör datornätverksutrustning, som kan anslutas till centralenheten antingen direkt eller via en eller flera andra enheter, som har utformats specifikt som en del till ett system för databehandling, som kan ta emot eller leverera data i sådan form som kan användas av systemet och som inte har någon annan arbetsuppgift som de skulle kunna utföra utan hjälp av en maskin för automatisk databehandling, skall klassificeras enligt tulltaxenummer 8471 i Kombinerade nomenklaturen både före och efter den 1 januari 1996.

(1) - Dom av den 19 oktober 2000 i mål C-339/98, Peacock mot Hauptzollamt Paderborn. Förslag till avgörande föredraget den 28 oktober 1999.

(2) - Bilaga I till rådets förordning (EEG) om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess ändrade lydelse.

(3) - Jag vill särskilt tacka för de mycket informativa webbsidorna som tillhandahålls av Kyungsan System, NetReference Inc. som ingår i Burton Group samt av Georgia Air National Guard 116th Bomber Wing.

(4) - Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som infördes genom den internationella konventionen av den 14 juni 1983 och som godkändes i gemenskapens namn genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1, svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3).

(5) - Se artikel 7 i den i fotnot 4 nämnda HS-konventionen.

(6) - Ibidem, artikel 8.

(7) - Enligt domstolens fasta rättspraxis utgör HSEN ett värdefullt hjälpmedel för tolkning av KN. Se till exempel dom av den 9 oktober 1997 i mål C-67/95, Rank Xerox mot Inspecteur der Invoerrecheten en Accijnzen (REG 1997, s. I-5401), punkt 17, och dom av den 18 december 1997 i mål C-382/95, Techex Computer + Grafik Vertriebs GmbH mot Hauptzollamt München (REG 1997, s. I-7363), punkt 12, samt domen i det ovan i fotnot. 1 nämnda målet Peacock. Domstolen avstod emellertid från att följa HSEN i dom av den 9 februari 1999 i målet C-280/97, ROSE Elektrotechnik mot Oberfinanzdirektion Köln (REG 1999, s. I-689), punkterna 22-24, på grund av att de "strider... mot själva lydelsen av tulltaxenummer 8536 och ändrar dess räckvidd".

(8) - Se kommissionens förordning (EG) nr 3009/95 av den 22 december 1995 om ändring av bilaga I till rådets förordning nr 2658/87 (EGT L 319, 1995, s. 1). Den förordningen motsvarar en lika betydande ändring av HS.

(9) - Liksom HSEN har dessa anmärkningar av domstolen ansetts vara en viktig hjälp vid tolkningen. Se till exempel domarna i de i fotnot 7 nämnda målen Rank Xerox och Techex.

(10) - Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) i dess ändrade lydelse som trädde i kraft den 1 januari 1997 enligt artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 17, 1997, s. 1).

(11) - Se ovan fotnot 2.

(12) - Kommissionens förordning (EG) nr 1638/94 av den 5 juli 1994 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT L 172, s. 5; svensk specialutgåva, område 2, volym 12, s. 104).

(13) - Kommissionens förordning (EG) nr 1165/95 av den 23 maj 1995 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT L 117, s. 15).

(14) - Se ovan fotnot 1. Kommissionens förordning (EG) nr 936/1999 av den 27 april 1999 om ändring eller upphävande av vissa förordningar om klassificeringen av varor i Kombinerade nomenklaturen antogs till följd av ändringarna som gjorts år 1996 i HS och KN och i syfte att undanröja den bristande överensstämmelsen mellan den nya strukturen och de befintliga klassificeringsförordningarna. Den trädde i kraft den 6 maj 1999. Den ersatte beträffande de klassificeringar som är relevanta i det aktuella målet hänvisningarna till undernummer 8517 82 90 med hänvisningar till undernummer 8517 50 90 (andra apparater, för digitala trådsystem).

(15) - Se ovan punkt 28.

(16) - Enligt Cabletron ökade tulltaxan på dess produkter från 3,9 procent till 7,5 procent under år 1995.

(17) - Numrerade från 1 till 66, med utelämnande av punkt 8, 9, 13-15, 17, 19 och 47.

(18) - Godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 97/359/EG av den 24 mars 1997 om avskaffande av tullar på informationsteknikprodukter (EGT L 155, s. 1).

(19) - Se tillägg A till bilagan till ITA.

(20) - Se tillägg B till bilagan till ITA.

(21) - Se ovan punkt 28.

(22) - Se domen punkterna 16 och 17.

(23) - Se domen punkt 20.

(24) - Med det eventuella undantaget, som påpekades av kommissionen, att en av produkterna även tycktes vara utformad för användning i WAN.

(25) - Det vill säga i förekommande fall den 28 oktober 1994 eller den 14 september 1995. Se artikel 12 i tullkodexen (ovan fotnot 10).

(26) - Se ovan punkt 31.

(27) - Se ovan punkt 37.

(28) - Dom av den 14 december 1995 i mål C-267/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1995, s. I-4845), punkterna 19-21, samt den senare domen av den 28 mars 2000 i mål C-309/98, Holz Geenen mot Oberfinanzdirektion, punkt 13.

(29) - Dom av den 13 december 1994 i mål C-401/93, Goldstar Europe (REG 1994, s. I-5587), punkt 20.

(30) - Se ovan punkt 31.

(31) - Se ovan punkterna 19 och 20.

(32) - Se ovan punkt 58.

(33) - Se ovan punkt 14.

(34) - Se kommissionens förordning (EG) nr 2204/1999 av den 12 oktober 1999 (EGT 1999 L 278, s. 1) och kommissionens förordning (EG) nr 2263/2000 av den 13 oktober 2000 (EGT 2000 L 264, s. 1), vilka båda avser ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan.

(35) - Se till exempel dom av den 27 februari 1985 i mål 112/83, Produits de maïs SA mot Administration des Douanes et Droits Indirects (REG 1985, s. 719; svensk specialutgåva område 13, volym 8, s. 93), punkterna 16-18, dom av den 10 mars 1992 i de förenade målen C-38/90 och C-151/90, brottmål mot Thomas Edward Lomas m.fl. (REG 1992, s. 1781), punkterna 23-30, och dom av den 8 februari 1996 i mål C-212/94, FMC m.fl. mot Intervention Board for Agricultural Produce m.fl. (REG 1996, s. I-389), punkterna 54-66.

(36) - Ovan fotnot 10.

Full & Egal Universal Law Academy