Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1 Socialpolitik - Europeiska socialfonden - Bidrag till finansieringen av åtgärdsprogram för yrkesutbildning - Felaktigt utnyttjande av bidraget - De gemenskapsrättsliga påföljdernas natur - Brott föreligger inte
(Rådets förordning nr 2950/83, artikel 6)
2 Medlemsstater - Skyldigheter - Skyldighet att beivra överträdelser av gemenskapsrätten - Omfattning
(EG-fördraget, artikel 5 (nu artikel 10 EG))
Sammanfattning
1 Gemenskapsrätten betecknar inte felaktigt utnyttjande av stöd från Europeiska socialfonden som ett brott.
Det framgår nämligen av artikel 6 i förordning nr 2950/83 om tillämpning av beslut 83/516/EEG om Europeiska socialfondens uppgifter att ett användande av stöd från fonden i strid med de villkor som anges i beslutet om godkännande inte leder till straffrättsliga påföljder.
2 Artikel 5 i EG-fördraget (nu artikel 10 EG) innebär en skyldighet för medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa gemenskapsrättens tillämplighet och verkan och, därmed, att vidta alla effektiva åtgärder för att bestraffa sådant handlande som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, när det i gemenskapslagstiftningen inte uttryckligen föreskrivs någon påföljd för överträdelser av bestämmelserna däri, eller det i detta hänseende hänvisas till nationella lagar och andra författningar. Detsamma gäller när det i en gemenskapsrättslig reglering föreskrivs vissa påföljder vid fall av överträdelse, men där det inte uttömmande anges vilka påföljder medlemsstaterna kan införa. De nationella åtgärderna kan i ett sådant fall inbegripa straffrättsliga påföljder, även om det i gemenskapsrätten endast föreskrivs påföljder av civilrättslig natur.
Den påföljd som föreskrivs skall motsvara de regler som gäller för överträdelser av samma art och svårhetsgrad av nationella bestämmelser, och den skall vara effektiv, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande.
Parter
I mål C-186/98,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Tribunal de Círculo do Porto (Portugal), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga brottmålen mot
Maria Amélia Nunes,
Evangelina de Matos,
angående tolkningen av de bestämmelser i gemenskapsrätten som avser felaktigt utnyttjande av stöd från Europeiska socialfonden,
meddelar
DOMSTOLEN
(första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna D.A.O. Edward och L. Sevón,
generaladvokat: F.G. Jacobs,
justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Maria Amélia Nunes, genom advokaten J. Lourenço Pinto, Lissabon,
- Portugals regering, genom Luís Fernandes, chef för rättstjänsten vid utrikesministeriets avdelning för EG-frågor, och Ângelo Seiça Neves, samma avdelning, båda i egenskap av ombud,
- Finlands regering, genom ambassadören Holger Rotkirch, chef vid utrikesministeriets rättsavdelning, och lagstiftningsrådet Tuula Pynnä, samma ministerium, båda i egenskap av ombud,
- Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Maria Teresa Figueira och Knut Simonsson, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 20 maj 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Tribunal de Círculo do Porto har genom beslut av den 21 april 1998, som inkom till domstolen den 18 maj 1998, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av de bestämmelser i gemenskapsrätten som avser felaktigt utnyttjande av stöd från Europeiska socialfonden (nedan kallad ESF).
2 Frågorna har uppkommit i samband med brottmålsförfaranden som inletts mot Maria Amélia Nunes och Evangelina de Matos beträffande förfalskning enligt artikel 228.1 och 228.3 i den portugisiska strafflagen, brott som begåtts inom ramen för utbildningsåtgärder år 1986 och i samband med en kurs år 1987. Maria Amélia Nunes är dessutom åtalad för förskingring enligt artikel 424 i den portugisiska strafflagen. De olika utbildningsåtgärderna skedde med ekonomiskt stöd från ESF.
3 Vid tidpunkten för de händelser som ligger till grund för de båda brottmålsförfarandena föreskrevs följande i artikel 6.1 i rådets förordning (EEG) nr 2950/83 av den 17 oktober 1983 om tillämpning av beslut 83/516/EEG om Europeiska socialfondens uppgifter (EGT L 289, s. 1):
"När stöd från Europeiska socialfonden inte används i enlighet med de villkor som angetts i beslutet om godkännande, kan kommissionen innehålla, minska eller dra in detta stöd efter att ha gett den berörda medlemsstaten möjlighet att yttra sig."
4 Enligt punkt 2 i samma artikel skall utbetalda belopp som inte har använts i enlighet med de villkor som angetts i beslutet om godkännande krävas åter.
5 Maria Amélia Nunes har vid den nationella domstolen anfört att, när det gäller enskildas felaktiga utnyttjande av gemenskapsmedel, det i gemenskapsrätten föreskrivs civilrättsliga påföljder som är tillräckliga för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. Hon anser därför att varken den nationella lagstiftaren eller domstolarna kan beteckna hennes handlande som brott.
6 Tribunal de Círculo har under dessa omständigheter förklarat målet vilande och ställt följande frågor till domstolen:
"- Var den åtalades handlande straffbart enligt gemenskapsrätten som den förelåg vid den tidpunkt då de omständigheter som har lagts den åtalade till last inträffade?
- Är medlemsstaterna behöriga att ålägga straffrättsliga påföljder för handlingar som i gemenskapslagstiftningen endast föranleder påföljder av civilrättslig natur, när dessa handlingar endast skadar gemenskapens ekonomiska intressen?"
Den första frågan
7 Det framgår av artikel 6 i förordning nr 2950/83 att ett användande av stöd från ESF i strid med de villkor som anges i beslutet om godkännande inte leder till straffrättsliga påföljder.
8 Den första frågan skall således besvaras på så sätt att gemenskapsrätten inte betecknar felaktigt utnyttjande av stöd från ESF som ett brott.
Den andra frågan
9 Domstolen erinrar om att när det i gemenskapslagstiftning inte uttryckligen föreskrivs någon påföljd för överträdelser av bestämmelserna däri, eller det i detta hänseende hänvisas till nationella lagar och andra författningar, är medlemsstaterna enligt artikel 5 i EG-fördraget (nu artikel 10 EG) skyldiga att vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa gemenskapsrättens tillämplighet och verkan (se i synnerhet dom av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland, REG 1989, s. 2965, punkt 23; svensk specialutgåva, volym 10).
10 För detta ändamål skall medlemsstaterna, som dock har möjlighet att välja påföljder, ombesörja att överträdelser av gemenskapsrätten beivras enligt regler motsvarande de materiella och processuella regler som gäller för överträdelser av liknande art och svårhetsgrad enligt nationell rätt. Påföljderna skall dock under alla omständigheter vara effektiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 24).
11 När de nationella myndigheterna beivrar överträdelser av gemenskapsrätten skall de vidare visa samma omsorg som de gör vid tillämpningen av motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 25).
12 Samma resonemang skall tillämpas när det i en gemenskapsrättslig reglering föreskrivs vissa påföljder vid fall av överträdelse, men där det inte uttömmande anges vilka påföljder medlemsstaterna kan införa. Detta är fallet beträffande den reglering som avser ESF.
13 Innebörden av den skyldighet som följer av artikel 5 i fördraget åskådliggörs för övrigt, vilket generaladvokaten har konstaterat i punkt 9 i sitt förslag till avgörande, av artikel 209a.1 i EG-fördraget (nu artikel 280.2 EG i ändrad lydelse), enligt vilken medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen.
14 Den andra frågan skall således besvaras på så sätt, att artikel 5 i fördraget innebär en skyldighet för medlemsstaterna att vidta alla effektiva åtgärder för att bestraffa sådant handlande som skadar gemenskapens ekonomiska intressen. Sådana åtgärder kan inbegripa straffrättsliga påföljder, även om det i gemenskapsrätten endast föreskrivs påföljder av civilrättslig natur. Den påföljd som föreskrivs skall motsvara de regler som gäller för överträdelser av samma art och svårhetsgrad av nationella bestämmelser, och den skall vara effektiv, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
15 De kostnader som har förorsakats den portugisiska och den finska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
(första avdelningen)
- angående de frågor som genom beslut av den 21 april 1998 ställts av Tribunal de Círculo do Porto - följande dom:
1) Gemenskapsrätten betecknar inte felaktigt utnyttjande av stöd från Europeiska socialfonden som ett brott.
2) Artikel 5 i EG-fördraget (nu artikel 10 EG) innebär en skyldighet för medlemsstaterna att vidta alla effektiva åtgärder för att bestraffa sådant handlande som skadar gemenskapens ekonomiska intressen. Sådana åtgärder kan inbegripa straffrättsliga påföljder, även om det i gemenskapsrätten endast föreskrivs påföljder av civilrättslig natur. Den påföljd som föreskrivs skall motsvara de regler som gäller för överträdelser av samma art och svårhetsgrad av nationella bestämmelser, och den skall vara effektiv, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande.
Full & Egal Universal Law Academy