Sammanfattning
Nyckelord
1 Överklagande - Grunder - Upptagande till sakprövning - Villkor - Argument anförs som även anförts vid förstainstansrätten - Saknar betydelse
(EG-fördraget, artikel 168a (nu artikel 225 EG); EG-stadgan för domstolen, artikel 51 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)
2 Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Förordning om registrering av en ursprungsbeteckning för ett geografiskt område som är större än territoriet med motsvarande namn
(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket (nu artikel 230 fjärde stycket EG i ändrad lydelse); rådets förordning nr 2081/92; kommissionens förordning nr 123/97)
Sammanfattning
1 Av artikel 168a i fördraget (nu artikel 225 EG), artikel 51 första stycket i stadgan för domstolen och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler framgår att det i ett överklagande klart skall anges på vilka punkter det beslut som det yrkas upphävning av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. Om dessa villkor är uppfyllda kan ett överklagande grundas på en argumentation som redan har framförts i första instans för att bevisa att förstainstansrätten har överträtt gemenskapsrätten genom att underkänna de grunder och argument som klaganden hade framställt inför den, så att de rättsfrågor som förstainstansrätten har prövat kan behandlas på nytt i målet om överklagande, när klaganden ifrågasätter rättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten.
(se punkterna 53-56 och 59-60)
2 Förordning nr 123/97 om registrering av beteckningen "Altenburger Ziegenkäse" som skyddad ursprungsbeteckning, som ger beteckningen det skydd som i rådets förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel föreskrivs till förmån för varje i vederbörlig ordning registrerad ursprungsbeteckning, utgör en rättsakt med allmän giltighet, och därmed av normativ karaktär, som är tillämplig i situationer som anges objektivt. Den medför rättsverkningar för kategorier av ekonomiska aktörer som uppfyller ett antal villkor som bestäms på ett allmänt och abstrakt sätt. Även om de rättssubjekt som berörs av förordningen kunde identifieras när rättsakten antogs och även om deras antal i verkligheten knappast kan förändras, skulle det inte räcka för att ifrågasätta dess normativa karaktär, med beaktande av att den endast avser objektiva rättsliga eller faktiska situationer.
Av detta följer att förordning nr 123/97 endast berör de företag som framställer ost inom det geografiska området, såsom det har avgränsats i den produktspecifikation som avses i artikel 4 i förordning nr 2081/92, och som endast saluför osten i denna egenskap, på samma sätt som varje annan ekonomisk aktör som faktiskt eller potentiellt befinner sig i en likadan situation. Dessa företag berörs följaktligen inte personligen av förordning nr 123/97.
(se punkterna 66-69)
Full & Egal Universal Law Academy