Sammanfattning
Nyckelord
1 Överklagande - Grunder - Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid förstainstansrätten - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Avvisning - Ogillande
(EG-fördraget, artikel 168a (nu artikel 225 EG); domstolens stadga, artiklarna 49 och 51; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)
2 Socialpolitik - Europeiska socialfonden - Finansiellt bidrag för yrkesutbildning - Medlemsstats intygande av att ansökan om slutlig utbetalning är faktiskt och räkenskapsmässigt riktig - Räckvidd
(Rådets förordning nr 2950/83, rådets beslut 83/516, kommissionens beslut 83/673, artikel 6)
3 Socialpolitik - Europeiska socialfonden - Finansiellt bidrag för yrkesutbildning - Medlemsstats intygande av att ansökan om slutlig utbetalning är faktiskt och räkenskapsmässigt riktig - Räckvidd och gränser - Beslut att minska bidrag som tidigare beviljats - Mottagarnas berättigade förväntningar - Åsidosättande - Föreligger inte
(Rådets förordning nr 2950/83, artikel 6.1)
Sammanfattning
1 Av artikel 168a i fördraget (nu artikel 225 EG), artikel 51 i domstolens stadga och artikel 112.1 c i rättegångsreglerna framgår att det i ett överklagande klart skall anges på vilka punkter den dom som klaganden yrkar skall upphävas ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.
Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten, och som bland annat avser omständigheter som förstainstansrätten uttryckligen har underkänt, uppfyller inte detta krav. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingivits till förstainstansrätten, vilket faller utanför domstolens behörighet.
Ett överklagande kan endast avse en prövning av om en rättsregel har överträtts och inte någon bedömning av de faktiska omständigheterna. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa vilka faktiska omständigheter som är relevanta, utom då de innehållsmässiga felaktigheterna beror på handlingarna i det aktuella målet, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Domstolen är således inte behörig att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna. En grund som endast innebär att förstainstansrättens bedömning av de faktiska omständigheterna ifrågasätts skall således avvisas.
2 En medlemsstat kan, då den redan har intygat att ansökan om slutlig utbetalning är faktiskt och räkenskapsmässigt riktig i enlighet med artikel 5.4 i förordning nr 2950/83 om tillämpning av beslut 83/516 om Europeiska socialfondens uppgifter, fortfarande ändra sin bedömning av ansökan om slutlig utbetalning när den anser sig ha upptäckt oegentligheter som inte upptäckts tidigare samt anlita en professionell revisor för att kontrollera att uppgifterna i ansökan är riktiga.
I detta avseende kan det anmärkas att det i artikel 6 i beslut 83/673 om Europeiska socialfondens uppgifter föreskrivs att ansökan om slutlig utbetalning av ett finansiellt stöd från Europeiska socialfonden måste nå kommissionen inom tio månader från den dag då åtgärderna rörande yrkesutbildning med stöd av Europeiska socialfonden slutförts och att ingen utbetalning av stöd skall göras, om denna ansökan lämnas in efter det att denna tidsfrist gått ut. Om kontroller av ansökans riktighet endast kunde genomföras innan det intygas att ansökan om slutlig utbetalning är faktiskt och räkenskapsmässigt riktig, skulle det finnas risk för att medlemsstaten inte hinner lämna in denna ansökan inom nämnda frist, varvid den slutliga utbetalningen av stödet inte kan göras. I vissa fall kan det således ligga i stödmottagarens intresse att det intygas att ansökan om slutlig utbetalning är faktiskt och räkenskapsmässigt riktig innan en kontroll av riktigheten av ansökan sker eller innan denna kontroll är avslutad.
3 De nationella myndigheternas intygande av att ansökan om slutlig utbetalning av ett finansiellt stöd från Europeiska socialfonden är faktiskt och räkenskapsmässigt riktig kan inte inge stödmottagaren berättigade förväntningar på att kommissionen skulle ansluta sig till detta intygande. Det är nämligen kommissionen som i enlighet med artikel 6.1 i förordning nr 2950/83 om tillämpning av beslut 83/516 om Europeiska socialfondens uppgifter fattar det slutliga beslutet och ensam åtar sig det rättsliga ansvaret gentemot mottagarna för ett sådant beslut. Vidare är detta beslut i enlighet med nyss nämnda bestämmelse betingat av att mottagaren iakttar de villkor som angetts för beviljandet av det finansiella stödet.
Full & Egal Universal Law Academy