EUR-Lex -  61999CC0056 - SV - Förslag till avgörande av generaladvokat Cosmas föredraget den 16 december 1999

Generaladvokatens förslag till avgörande

I - Introduktion

1 I målet väcker Tribunal administratif de Paris (Frankrike), genom en begäran om förhandsavgörande ställd till domstolen, frågan om giltigheten av gemenskapssystemet för bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar, så som det utformats genom rådets förordning (EG) nr 2222/96 av den 18 november 1996 om ändring av förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött(1) och genom kommissionens förordning (EG) nr 2311/96 av den 2 december 1996 om ändring av förordning (EEG) nr 3886/92 om tillämpningsföreskrifter för de bidragssystem som fastställts inom nötköttssektorn.(2)

II - Den gemenskapsrättsliga ramen

A - Bestämmelser i EG-fördraget

2 I EG-fördraget nämns jordbruk uttryckligen (Avdelning II) som ett område för gemenskapens politik (artiklarna 38-47: nu artiklarna 32-38 EG). Jordbruket omfattas av den gemensamma marknaden som upprättas genom fördraget (artikel 38 i EG-fördraget; nu artikel 32 EG i ändrad lydelse).

3 I artikel 39.1 i EG-fördraget (nu artikel 33.1 EG) räknas målen för den gemensamma jordbrukspolitiken upp. Dessa mål är bland andra att b) tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket och att c) stabilisera marknaderna.

4 I artikel 40.2 och 40.3 i EG-fördraget (nu artikel 34.1 och 34.2 EG i ändrad lydelse) föreskrivs följande:

"2. För att uppnå de mål som anges i artikel 39 skall en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna upprättas.

Beroende på produkt skall denna organisation utformas på något av följande sätt:

...

c) En europeisk marknadsorganisation.

3. ...

[Den gemensamma organisationen av marknaderna] skall begränsas till att sträva efter de mål som anges i artikel 39 och skall utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom gemenskapen ... ."

B - Upprättandet av en gemensam organisation av marknaden för nötkött

5 Med tillämpning av artiklarna 42 (nu artikel 36 EG) och 43 (nu artikel 37 EG i ändrad lydelse) i EG-fördraget antog rådet förordning (EEG) nr 805/68(3), genom vilken de grundläggande bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött kodifierades.

6 Marknaden för nötkött hade skadats allvarligt, huvudsakligen till följd av konsumenternas oro för bovin spongiform encefalopati (BSE). Oron ledde till en kraftigt minskad konsumtion och fallande producentpriser. Rådet antog förordning nr 2222/96 i syfte att återställa balansen på marknaden för nötkött. Denna förordning innehåller ett antal åtgärder som syftar till att på ett bättre sätt anpassa produktionen efter konsumtionsnivån.(4)

7 Rådet, som ansåg att saneringen av marknaden för nötkött krävde att man minskade antalet marknadsförda djur genom att på ett bättre sätt uppmuntra till återtagande och/eller saluföring av lätta ungdjur,(5) ändrade regelsystemet för bearbetningsbidraget för unga tjurkalvar med ursprung i gemenskapen som tas ur produktion innan de är äldre än 10 respektive 20 dagar, förutsatt att det, i det sistnämnda fallet, säkerställs att dessa djur utesluts ur livsmedelskedjan (artikel 4i.1 i förordning nr 805/68 i dess lydelse enligt förordning nr 2222/96). Rådet införde även, i andra punkten i samma artikel, en åtgärd som bestod i att bevilja ett bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar.

8 I artikel 4i.2 föreskrivs följande:

"2. Medlemsstaterna får fram till och med den 30 november 1998 bevilja bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar. Detta bidrag beviljas vid slakt i en medlemsstat för varje kalv

- vars slaktvikt är lika med eller mindre än medelslaktvikten för kalvar som slaktats i medlemsstaten i fråga, minskat med 15 %. Medelslaktvikten per medlemsstat är den som framgår av Eurostats statistiska uppgifter för år 1995, eller all annan offentliggjord officiell statistisk information för detta år som godkänns av kommissionen,

- som omedelbart före slakt hålls i den medlemsstat där slakten äger rum under en period som skall bestämmas."(6)

9 Artikel 4i.4, 4i.5 och 4i.6 i förordning nr 805/68, i dess lydelse enligt förordning nr 2222/96, har följande lydelse:

"4. Utom i vederbörligen grundade undantagsfall skall utbetalningen av de bidrag som avses i punkterna 1 och 2 ske inom högst fem månader räknat från den dag då ansökan lämnades in.

5. I enlighet med förfarandet i artikel 27

- skall kommissionen fastställa tillämpningsföreskrifter för den här artikeln,

- skall kommissionen bestämma den högsta tillåtna slaktvikten för kalvar som avses i punkt 2 och som skall tillämpas i varje medlemsstat,

- skall kommissionen fastställa bearbetningsbidragets storlek till en nivå eller i förekommande fall till differentierade nivåer, som gör det möjligt att ta ett tillräckligt stort antal kalvar ur produktionen, i enlighet med marknadens behov,

- skall kommissionen fastställa bidragets storlek för förtida utsläppande på marknaden till en lämplig nivå för att möjliggöra slakt av ett tillräckligt antal kalvar i enlighet med marknadens behov,

- får kommissionen, på begäran av en medlemsstat, tillåta en differentierad regional tillämpning av bidraget för förtida utsläppande på marknaden inom en medlemsstat, under förutsättning att djuren omedelbart före slakt förvarats i regionen för slakten under en bestämd tid,

- får kommissionen besluta om upphävande av det ena och/eller det andra av de bidrag som avses i denna artikel.

6. Sex månader efter ikraftträdandet av de system som avses i denna artikel skall kommissionen kontrollera om de har haft ett gott resultat.

Om det inte är så skall kommissionen underställa rådet ett lämpligt förslag över vilket rådet skall besluta med kvalificerad majoritet bland annat med beaktande av fördelningen av anpassningsansträngningarna mellan medlemsstaterna och eventuell snedvridning av handeln."

10 Antagandet av de ovannämnda bestämmelserna motiverades i nionde, tionde och elfte övervägandena i ingressen till förordning nr 2222/96 på följande sätt:

"Också införandet av ett bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar kan bidra till att återskapa balans på marknaden. För att på ett riktigt sätt kunna inrikta detta bidrag mot produktionsförhållandena i medlemsstaterna bör det fastställas om de kalvar som finns i medlemsstaterna är bidragsberättigande på grundval av en statistiskt konstaterad genomsnittsvikt för slaktdjuren i var och en av medlemsstaterna. Denna genomsnittsvikt får variera inom en medlemsstat. Det bör således anges att kommissionen får tillåta bidrag som varierar regionalt. För att undvika snedvridning av handeln är det nödvändigt med en period med återhållsamhet. Av samma skäl som i fråga om bearbetningsbidraget bör det vara kommissionens uppgift att fastställa storleken på detta bidrag.

Såväl produktionen som konsumenternas förväntningar varierar avsevärt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför själva få välja mellan bearbetningsbidrag och bidrag för förtida utsläppande på marknaden, samtidigt som de tvingas införa åtminstone det ena systemet under perioden från den 1 december 1996 till den 30 november 1998.

Efter sex månader bör effektiviteten av systemet med bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar och bearbetningsbidrag kontrolleras såväl som att systemet har tillämpats på ett lämpligt sätt, bland annat med beaktande av den effekt som uppnåtts genom att jämföra målet att minska antalet kalvar med 1 000 000 som ingår i produktionen av rött kött med fördelningen av anpassningsansträngningarna mellan medlemsstaterna och en eventuell snedvridning av handeln."

11 Kommissionen antog förordning nr 2311/96 huvudsakligen med stöd av artikel 4i.5 i förordning nr 805/68 i dess lydelse enligt förordning nr 2222/96. I den antagna förordningen bestämde kommissionen villkoren för beviljande av bidraget för förtida utsläppande av kalvar på marknaden genom att ersätta artikel 50 i förordning (EEG) nr 3886/92(7), med titeln "Utbetalning av bidraget", med följande text:

"1. En medlemsstat får endast bevilja bidraget för tidig saluföring av slaktkalvar (nedan kallat 'bidraget') för djur som slaktats på dess territorium och som har en slaktvikt som är lika med eller lägre än den vikt som anges i bilaga IV ..."(8)

12 Bilaga IV, vari den högsta slaktvikten för slaktkalvar i medlemsstaterna fastställs i enlighet med artikel 50.1, är utformad på följande sätt:

Medlemsstat där djuren slaktas

Högsta slaktvikt (kg)

Belgien/136

Danmark/110

Tyskland/103

Grekland/127

Spanien/124

Frankrike/108

Irland/-

Italien/117

Luxemburg/120

Nederländerna/138

Österrike/82

Portugal/110

Finland/84

Sverige/88

Förenade kungariket/32

13 Artikel 50.3 i förordning nr 3886/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2311/96, har följande lydelse:

"3. Bidraget som skall utbetalas fastställs härmed till - 65 ecu per slaktat djur i december 1996 och i januari 1997, - 60 ecu per slaktat djur efter januari 1997."

14 Av sjunde övervägandet i ingressen till förordning nr 2311/96 framgår att kommissionen har bedömt att "$b$idragsbeloppet för tidig saluföring av kalvar bör fastställas till en nivå som både tar hänsyn till den intäkt som gått förlorad på grund av den sålda slaktkroppens lägre vikt och till de ekonomiska faktorerna i samband med en kortare produktionsperiod. Med hänsyn till den oro som kan uppstå på marknaden för kalvkött när systemet tas i bruk är det lämpligt att som övergångsåtgärd bevilja högre bidrag".

15 Därefter har artikel 50 i förordning nr 3886/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2311/96, ändrats vid ett flertal tillfällen.

16 Således innebar kommissionens förordning (EG) nr 18/97(9) (artikel 1.9) att den högsta slaktvikten på 103 kg som hade fastställts för Tyskland i bilaga IV(10) ersattes med vikten 112 kg. Av tredje övervägandet i ingressen till förordningen framgår att, i enlighet med vad som var tillåtet enligt artikel 4i.2 i förordning nr 805/68(11), Förbundsrepubliken Tyskland hade lämnat annan statistik än den som offentliggörs av Eurostat som referens för att fastställa maximal slaktvikt för bidragsberättigande kalvar och att kommissionen, efter att ha granskat denna statistik, godkänt den.

17 Genom artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 200/97(12) lades ett nytt stycke till i artikel 50.3 i förordning nr 3886/92(13), vilket har följande lydelse:

"De två bidragsbelopp som avses i första stycket ökas dock

a) för djur som slaktas mellan den 20 januari och den 30 juni 1997, med 10 ecu per slaktkropp som väger 110 kg eller mindre och med 5 ecu per slaktkropp som väger mer än 110 kg men högst 120 kg,

b) för djur som slaktas mellan den 1 juli och den 31 december 1997, med 5 ecu per slaktkropp som väger 110 kg eller mindre och med 2,5 ecu per slaktkropp som väger mer än 110 kg men högst 120 kg."

18 Genom artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 616/97(14) ändrades artikel 50.3 i förordning nr 3886/92(15) genom att en tredje strecksats lades till i första stycket. I denna strecksats fastställdes bidragets storlek till 50 ecu per djur som slaktades från och med den 14 april 1997. Genom ändringen höjdes även beloppet i andra stycket i denna bestämmelse till 30 respektive 15 ecu för djur som slaktades under tiden den 14 april-30 juni 1997 samt till 15 respektive 7,5 ecu för djur som slaktades under tiden den 1 juli-31 december 1997.

19 I övervägandena i ingresserna till förordningarna nr 200/97 och 616/97 anges uttryckligen de övergångsproblem, förknippade med tillämpningen av bidraget för förtida utsläppande på marknaden av kalvar, som har medfört att bidragen höjts.

20 I första övervägandet i ingressen till förordning nr 200/97 anges närmare följande: På gemenskapens marknad för kalvkött har traditionellt de flesta slaktkropparna sålts vid en vikt som överstiger 120 kg. För utbetalning av bidraget för förtida utsläppande på marknaden måste de slaktkroppar som produceras i vissa medlemsstater säljas vid en vikt som understiger 120 kg. Med anledning av att kalvprodukten normalt inte presenteras på marknaden på detta sätt kan tillfälliga svårigheter förväntas uppstå som medför högre kostnader för avsättningen av sådana lätta slaktkroppar. Mot bakgrund av detta och för att bidraget för förtida utsläppande på marknaden skall få den önskade effekten på marknaden för nötkött, bör ett ytterligare belopp beviljas för dessa slaktkroppar som en övergångsåtgärd i enlighet med artikel 2 i förordning nr 2222/96. Inom ramen för detta bör det föreskrivas en differentiering av tillägget beroende på vissa viktgrupper. Bidragsbeloppen har slutligen justerats genom förordning nr 616/97.

III - Omständigheterna och frågan om giltigheten

21 Gascogne Limousin viandes SA (nedan kallat Gascogne) är ett enligt fransk rätt bildat bolag som producerar kött från slaktkalvar.

22 Genom en ansökan, som registrerades den 26 juni 1997, har Gascogne yrkat att Tribunal administratif de Paris skall upphäva beslutet av Office national interprofessionnel des viandes de l'élevage et de l'aviculture (Ofival) att neka bolaget det bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar som har införts genom förordning nr 2222/96.

23 Av handlingarna i målet, som tillställts domstolen av den nationella domstolen, och den franska regeringens yttrande framgår att dessa avslagsbeslut fattades av Ofival den 14 maj samt den 11 och den 20 juni 1997 och att de grundas på den omständigheten att vikten för de kalvar för vilka bidrag hade begärts översteg 108 kg.

24 Tribunal administratif de Paris ansåg att under dessa omständigheter berodde lösningen på tvisten och det berättigade i Gascognes ansökan på svaret på frågan "om ovannämnda artikel 40 i fördraget av den 25 mars 1957 utgör hinder mot att besluta om stödåtgärder som beroende på nationella kriterier gynnar en särskild produktion, medan resultaten av denna produktion kan saluföras i samtliga medlemsstater i gemenskapen".

IV - Svaret på frågan om giltigheten

A - Upptagande till sakprövning

25 Kommissionen har tagit upp frågan huruvida begäran om förhandsavgörande kan prövas i sak. Härvid har kommissionen anfört att beslutet om hänskjutande är särskilt lakoniskt så till vida att det inte innehåller någon hänvisning till datum eller motivering för beslutet om avslag på Gascognes begäran om bidrag. Inte heller innehåller beslutet om hänskjutande någon uppgift om tvistens beskaffenhet. Kommissionen har även påpekat att slaktdatum för kalvarna samt datumen för ingivande av ansökningarna om bidragen, det vill säga datum som är av betydelse med anledning av förändringarna i den tillämpliga lagstiftningen, inte heller nämns.

26 Enligt min åsikt framgår det med tydlighet av de omständigheter som anges i beslutet om hänskjutande att den nationella domstolen inte ger en tillräcklig beskrivning av den faktiska bakgrunden till de frågor som ställs.

27 Liksom domstolen vid ett flertal tillfällen framhållit krävs det, för att komma fram till en tolkning av gemenskapsrätten som är användbar för den nationella domstolen, att den sistnämnda klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor.(16) Beslut om hänskjutande skall inte bara innehålla information som skall "möjliggöra för domstolen att avge användbara svar", utan skall även ge(17) såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 20 i EG-stadgan för domstolen,(18) eftersom det enligt denna bestämmelse endast är beslutet om hänskjutande som delges de berörda parterna.(19) Enligt fast rättspraxis "åligger $det$ domstolen att se till att denna möjlighet finns, eftersom det enligt nyss nämnda bestämmelse endast är begäran om förhandsavgörande som delges de berörda parterna".(20)

28 Domstolen har sålunda funnit att en fråga enligt en begäran om förhandsavgörande där den "faktiska bakgrunden ... endast kan fastställas genom en bedömning av kärandenas inlagor, vilka medlemsstaternas regeringar och andra berörda som vill inkomma med skriftliga synpunkter inte har fått ta del av"(21) inte kan tas upp till prövning.

29 Om domstolen genom den nationella domstolens akt och de skriftliga yttrandena från parterna "erhållit tillräckligt underlag för att kunna tolka gemenskapsreglerna med avseende på den situation som utgör föremålet för tvisten",(22) kan domstolen ge den nationella domstolen ett användbart svar.(23)

30 Jag vill även erinra om att domstolen angett att inom ramen för det samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna som anges i artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) "är den nationella domstolen ... som ensam har en direkt kännedom om de faktiska omständigheterna i målet .... bäst lämpad att, med full kännedom om saken bedöma betydelsen av de rättsliga frågor som uppkommit i den tvist som anhängiggjorts vid den och nödvändigheten av ett förhandsavgörande för att kunna meddela sin dom".(24)

31 Jag anser att omständigheterna i målet, såsom de framgår av de skriftliga yttranden som lagts fram, numera är tillräckligt klara och att domstolen, trots de reservationer som måste göras med anledning av den mycket kortfattade presentationen av omständigheterna som getts i beslutet om hänskjutande, har möjlighet att ge ett användbart svar på den fråga om giltighet som har ställts. Skälet för detta är att domstolen angett att det endast är i exceptionella fall som domstolen kan vägra att avge ett svar. Så är fallet då det är uppenbart att gemenskapsbestämmelsen som domstolen ombetts tolka eller vars giltighet domstolen ombetts pröva saknar samband med det egentliga föremålet för tvisten vid den nationella domstolen.(25) Jag anser emellertid att så inte är fallet i det nu aktuella målet och att det inte finns någon risk för att domstolen svarar på en helt hypotetisk fråga.(26)

B - Prövning i sak

a) Aktuella frågeställningar

32 Den franska regeringen och Gascogne har hävdat att gemenskapslagstiftningen om bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar står i strid med icke-diskrimineringsprincipen i artikel 40.3 i fördraget och att dess tillämpning resulterat i konkurrenssnedvridningar.(27)

33 Rådet och kommissionen har däremot förnekat att förordningen i fråga är ogiltig på grund av åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen i artikel 40.3 i fördraget.

34 Gascogne har i detta hänseende framhållit att den enhetliga minskningen med 15 procent av medelslaktvikten för kalvar som har slaktats i var och en av medlemsstaterna, som anges i förordning nr 2222/96, medför att franska producenter måste minska slaktvikten på sina kalvar till under 108 kg för att få rätt till bidrag, trots att medelslaktvikten i Frankrike traditionellt är 127 kg. Referensvikten om 108 kg är absolut inte jämförbar med normal saluföring av denna slaktkropp på den franska marknaden.(28) Samtidigt har de konkurrerande producenterna i Nederländerna, som är den näst största producenten i Europeiska unionen och som exporterar sin konkurrerande produktion till 95 procent, medgivits en referensvikt om 138 kg per slaktkropp. Detta gör att de kommer i en särskilt gynnsam position på den franska marknaden, eftersom de kan producera kalvar vars slaktvikt ligger nära vad som förväntas på den franska marknaden och samtidigt erhålla det bidrag om 65 ecu per slaktkropp som anges i förordning nr 2311/96.

35 Gascogne har dessutom ansett att de statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnat till Eurostat har använts felaktigt för att räkna ut referensvikten. Slaktkroppar av kalvar är enligt Gascogne inte likartade vad gäller vikt, utan till och med inom ett och samma land erbjuds slaktkroppar för konsumtion som är olika beroende på bruk och vanor i fråga om livsmedel eller handel.

36 Gascogne har också på ett detaljerat sätt beskrivit att det inte finns någon gemensam definition av slaktkalvar och deras kännetecken eller någon enhetlig gemenskapsstatistik som är tillförlitlig på området. Icke desto mindre är förordning nr 2222/96 baserad på dessa statistiska uppgifter och den medför, utan sakliga skäl, att det blir en större skillnad i vikt mellan slaktkroppar som berättigar till bidrag i Nederländerna och i Frankrike. Därmed har diskrimineringen av de franska producenterna förstärkts, vilket strider mot artikel 40.3 andra och tredje styckena i fördraget. Frågan blir då i vilken utsträckning rådet, genom att välja detta kriterium, åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen, vilka är principer av högre rang, eftersom, enligt Gascogne, tillämpningen av likhetsprincipen skall göras med iakttagande av proportionalitetsprincipen.

37 Gascogne har anfört att genom att på ett enhetligt sätt minska de nationella slaktvikter som berättigar till bidraget för förtida utsläppande på marknaden av kalvar, som i sig är enhetligt (med undantag för variationen som anges i förordning nr 200/97), har det genom förordning nr 2222/96, utan sakliga skäl, skapats orimliga bördor som är helt ojämlika.(29) Genom den enhetliga koefficienten på 15 procent som tillämpas på medelvikten på slaktkropparna i varje medlemsstat tas det inte någon hänsyn till den medelvikt som efterfrågas på marknaden. Denna medelvikt styr producenternas kostnader och de konkreta konsekvenserna vad gäller betalningen de erhåller. De franska producenterna är allvarligt missgynnade, inte bara vad gäller export, då de huvudsakliga exportmarknaderna, Italien och Tyskland, konsumerar tyngre slaktkroppar än vad som är tillåtet för Frankrike, utan även och framför allt på den egna nationella marknaden, på vilken tyngre, nederländska slaktkroppar som berättigar till bidrag säljs, medan de själva måste kunna konkurrera utan att få tillgodogöra sig bidraget. Liksom den franska regeringen har framhållit har gemenskapslagstiftningen i slutändan gynnat och gett vinst åt de aktörer som producerar tyngre slaktkroppar.

38 Den franska regeringen har ansett att snedvridningen av konkurrensen är uppenbar och orsakas av den höga procentandelen nederländska producenter som har deltagit i programmet jämfört med deras franska konkurrenter.(30) Härutöver har den franska regeringen anfört att dessa olägenheter för de franska producenterna inte har försvunnit efter att den åtgärd i form av differentiering av bidraget som anges i förordning nr 200/97 vidtagits. Det var därför, till följd av krisen med "galna ko-sjukan", nödvändigt att i varje medlemsstat bevara en balans i slaktkalvsbranschen.

b) Svaret på frågan om giltigheten

39 De frågeställningar som kommit upp kommer att behandlas enligt följande plan. Efter att ha återgett domstolens rättspraxis angående vidden av gemenskapsinstitutionernas behörighet på området för jordbrukspolitik (1) kommer jag att behandla frågan om i vilken utsträckning antagandet av den omtvistade åtgärden har inneburit ett åsidosättande av såväl icke-diskrimineringsprincipen (2) - en fråga som tagits upp av den nationella domstolen - som proportionalitetsprincipen (3) - en fråga som tagits upp av Gascogne.

1) Domstolens rättspraxis om gemenskapsinstitutionernas behörighet på området för jordbrukspolitik

40 Enligt fast rättspraxis från domstolen,(31) som särskilt gäller för den gemensamma jordbrukspolitiken, har "[g]emenskapsinstitutionerna ... ett stort utrymme för skönsmässig bedömning ... till följd av de befogenheter de tilldelats genom fördraget". Detta innebär att "i en situation som gör det nödvändigt att bedöma en komplex ekonomisk verklighet, såsom är fallet på området för den gemensamma jordbrukspolitiken, åtnjuter gemenskapslagstiftaren ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller beskaffenheten och räckvidden hos de åtgärder som skall vidtas".(32) På samma sätt anser domstolen därför att, när det gäller en gemensam organisation av en produktmarknad, rådet har ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning, och det är på grundval av denna bedömning som rådet bestämmer gränserna för den kontroll som skall utövas. Domstolen har till exempel i dom av den 29 oktober 1980 i målet Roquette Frères mot rådet(33) bedömt att "[o]m rådet vid genomförandet av gemenskapens jordbrukspolitik måste bedöma en komplex ekonomisk situation inskränker sig inte dess utrymme för skönsmässig bedömning uteslutande till beskaffenheten och räckvidden hos de bestämmelser som skall beslutas, utan omfattar även i viss utsträckning konstaterandet av grundläggande fakta, särskilt på så sätt att rådet i förkommande fall får stödja sig på helhetsbedömningar. Vid sin granskning av hur en sådan behörighet utövats, måste domstolen begränsa sig till att pröva om det förekommit någon uppenbar oriktighet eller något maktmissbruk eller om den ifrågavarande institutionen uppenbart överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning".

2) Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen

41 Enligt fast rättspraxis från domstolen(34) skall den gemensamma organisationen för jordbruksmarknaderna, enligt artikel 40.3 andra stycket i fördraget, utesluta varje diskriminering mellan producenter eller konsumenter i gemenskapen. Domstolen har upprepade gånger bedömt att "förbudet mot diskriminering endast [är] ett konkret uttryck för gemenskapsrättens allmänna likabehandlingsprincip, enligt vilken lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika med mindre än att en sådan behandling är objektivt berättigad".(35)

42 Domstolen har emellertid bedömt att "icke-diskrimineringsprincipen inte hindrar gemenskapsbestämmelser genom vilka en garantitröskel för hela den gemensamma marknaden införs och som medför en minskning av produktionsstödet till de ifrågavarande ekonomiska aktörerna från samtliga medlemsstater, även om överskridandet av dessa trösklar inte berodde på en ökning av produktionen i samtliga dessa stater. Domstolen ansåg att inom ramen för en gemensam organisation av marknaden, som inte omfattar ett system för nationella kvoter, bör samtliga gemenskapsproducenter, oavsett i vilken medlemsstat de är etablerade, på ett solidariskt och jämlikt sätt ta konsekvenserna av de beslut som gemenskapsinstitutionerna har att fatta inom ramen för sin behörighet för att undanröja risken för att det uppkommer obalans på marknaden mellan produktionen och möjligheterna till avsättning".(36)

43 Av domstolens ovannämnda praxis följer att valet av en viss lösning på ett problem inom ramen för en gemensam marknad för en produkt, såsom för nötkött i förevarande mål, är ett uttryck för det stora utrymme för skönsmässig bedömning som rådet har på området i enlighet med fördraget. Sålunda har rådet behörighet att utvärdera ett flertal faktorer i syfte att välja den lösning som rådet anser bäst.

44 I målet har rådet, vid utövande av denna behörighet, valt att under vissa villkor bevilja bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar för att återställa balansen inom nötköttssektorn samt för att sanera densamma. Dessutom ansåg rådet att, vid beviljande av bidraget, det mest lämpliga kriteriet var medelslaktvikten på kalvar som slaktats i den berörda medlemsstaten, minskad med 15 procent, på så sätt att man till slut når den kvantitet som är relevant för varje region.

45 Rådet antog förordning nr 2222/96 för att återställa balansen på marknaden för nötkött, som hade skadats allvarligt, huvudsakligen till följd av konsumenternas oro för bovin spongiform encefalopati (BSE), en oro som ledde till en kraftigt minskad konsumtion och fallande producentpriser.(37) För att uppnå detta mål beslöt rådet, som har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning som medger att rådet beslutar om de åtgärder som krävs för att återställa balansen på den allvarligt skadade marknaden och för att sanera densamma, att bestämma kriteriet för bidragsberättigade kalvar i varje medlemsstat efter ett kriterium avseende medelslaktvikten på kalvar som slaktats i varje medlemsstat, såsom det framgår av statistiska uppgifter för året 1995, minskat med 15 procent.(38) Rådet anger förvisso inte av vilka skäl det valt denna procentsats om 15 procent, men enligt min uppfattning utgör inte detta något problem, eftersom rådet, för det första, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och, för det andra, detta val har gjorts med hänsyn till målet som man söker uppnå, nämligen att minska antalet kalvar som kommer in i produktionen av rött kött, och därmed i livsmedelskedjan, med ungefär 1 000 000 kalvar. För det tredje har det inte angetts någon uppgift av vilken det framgår att valet av denna procentsats tyder på att rådet gjort ett uppenbart fel.

46 Liksom rådet och kommissionen med rätta framhållit skulle valet av kriteriet medelslaktvikten i hela gemenskapen inte ha varit en ändamålsenlig åtgärd för att genomföra detta mål. Skälen till detta är två: i) producenterna som är verksamma i medlemsstater som har produktionssystem som ger en högre slaktvikt skulle ha varit tvungna att anstränga sig för att minska denna vikt på ett sätt som är oproportionerligt i förhållande till beloppet på det beviljade bidraget, och ii) de som är verksamma i medlemsstater där medelslaktvikten är lägre skulle ha kunnat komma i åtnjutande av bidraget utan att göra någon som helst förändring av sitt produktionssystem.

47 Detta innebär att om rådet hade valt ett kriterium grundat på medelvikten på kalvar i gemenskapen, minskad med 15 procent, skulle ungefär hälften av gemenskapsproduktionen varit berättigad till bidraget medan en stor andel av producenterna av den andra hälften av produktionen inte skulle ha reagerat. Liksom rådet framhåller skulle för övrigt den stora skillnad som finns mellan vikten på kalvarna i olika medlemsstater(39) göra att den minskning som skulle krävas av vissa hade varit så stor att bidraget inte skulle ha varit tillräckligt för att det eftersträvade målet skulle förverkligas. Bidragets effektivitet och förverkligandet av detta mål skulle således ha äventyrats. En otillåten diskriminering till förmån för vissa producenter och till nackdel för andra skulle ha blivit följden.

48 Domstolens rättspraxis bekräftar för övrigt att rådets ovannämnda val inte kan anklagas för att medföra en diskriminering mellan producenterna i gemenskapen. Enligt denna rättspraxis innebär inte den omständigheten att en viss åtgärd som antagits inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden(40) kan påverka producenter på olika sätt, beroende på att produktionen har en specifik karaktär eller på lokala villkor, någon diskriminering, om åtgärden grundas på objektiva regler som utformats efter vad som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaden skall fungera.(41)

49 Den franska regeringen har åberopat dom av den 29 februari 1996 i de förenade målen C-296/93 och C-307/93, Frankrike och Irland mot kommissionen(42), till stöd för sina påståenden enligt vilka, till skillnad från vad som skett i detta mål, de gemenskapsbestämmelser som är i fråga i förevarande mål gynnade och gav vinst åt de aktörer som producerade tyngre slaktkroppar.

50 De förenade målen C-296/93 och C-307/93 gällde begränsning av den slaktvikt(43) för vilken intervention kunde tillåtas.(44) Domstolen drog slutsatsen att det inte förekom en sådan förmånlig behandling som producenter i ett land inom gemenskapen skulle ha fått, eftersom den omtvistade förordningen i dessa mål inte uteslöt någon kategori av produkter från förmånen av interventionsuppköp utan i stället tvingade de berörda producenterna att anpassa vikten på vissa kategorier sinsemellan. Dessutom hade det föreskrivits övergångsåtgärder som skulle ge producenterna möjlighet att gradvis anpassa sin produktion.

51 Enligt den franska regeringen är det förevarande målet annorlunda än de ovannämnda målen, eftersom hänvisningen till olika slaktvikter beroende på medlemsstat, med hänsyn till att det finns en unik marknad för slaktvikter, får till konsekvens att producenter i en medlemsstat som inte kan slakta sina kalvar vid en vikt som är mycket lägre än den som vanligen tillämpas på den berörda geografiska marknaden inte kommer i åtnjutande av bidraget, medan producenter i andra medlemsstater inte tvingas att avstå från detsamma.

52 Mot bakgrund av den ovanstående analysen anser jag att den franska regeringens påståenden inte kan godtas. När rådet beslutade om den omtvistade åtgärden tog det vederbörlig hänsyn till att produktionen har en specifik karaktär i varje medlemsstat och till nödvändigheten av att sanera marknaden. Rådet gav också medlemsstaterna möjlighet att underställa kommissionen andra officiella statistiska uppgifter för dess godkännande. På detta sätt kunde referensvikten för medlemsstaten ändras, vilket innebär att rådet gjorde det möjligt att i möjligaste mån beakta att marknaden i varje medlemsstat har en specifik karaktär. Förbundsrepubliken Tyskland har, till skillnad från de franska myndigheterna, utnyttjat denna möjlighet.

53 Dessutom vill jag erinra om att, i domen i målet Deschamps m.fl. mot Ofival,(45) domstolen bedömde att gemenskapsbestämmelsen som gav Förenade kungariket ensamt möjligheten att bevilja det ändringsbara bidraget för fårslakt till fullo var förenlig med artikel 40.3 i fördraget, eftersom denna åtgärd "var nödvändig på grund av de skillnader som finns mellan situationerna på de olika marknaderna inom gemenskapen".(46)

54 Under dessa omständigheter, med hänsyn till det stora utrymmet för skönsmässig bedömning som de behöriga gemenskapsinstitutionerna har för att anta åtgärder för att sanera marknaden, anser jag att differentieringen av medelvikten på slaktkroppar av kalv beroende på medlemsstat inte innebär att lika situationer, utan sakliga skäl, behandlas olika. I konsekvens härmed är differentieringen av medelvikten förenlig med icke-diskrimineringsprincipen som anges i artikel 40.3 i fördraget, liksom rådet och kommissionen med rätta framhållit.

55 Jag anser dessutom att principen om solidaritet och sammanhållning av marknaden i fråga motiverade denna fördelning av de bördor som blev resultatet av saneringen av marknaden mellan samtliga producenter inom gemenskapen, på så sätt att målen med bidragssystemet för förtida utsläppande på marknaden av kalvar kunde uppnås. Av principen om gemenskapssolidaritet följer således att bördan som blir resultatet av detta krav på sanering skall fördelas på samtliga producenter inom gemenskapen. Inom ramen för detta mål "bör samtliga gemenskapsproducenter, oavsett i vilken medlemsstat de är etablerade, på ett solidariskt och jämlikt sätt ta konsekvenserna av de beslut som gemenskapsinstitutionerna har att fatta inom ramen för sin behörighet för att undanröja risken för att det uppkommer obalans på marknaden mellan produktionen och möjligheterna till avsättning".(47)

3) Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

56 Enligt fast rättspraxis från domstolen kräver proportionalitetsprincipen, som är en princip av högre rang bland de allmänna principerna inom gemenskapsrätten, att "gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med reglerna i fråga, varvid gäller att man när det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan skall välja den åtgärd som är minst betungande och att vållade olägenheter inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen".(48)

57 När det för övrigt gäller gemenskapslagstiftarens rättsliga kontroll av tillämpningen av proportionalitetsprincipen på den gemensamma jordbrukspolitikens område bör det erinras om att enligt fast rättspraxis från domstolen(49) gäller att "gemenskapslagstiftaren i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken har ett utrymme för skönsmässig bedömning som motsvarar det politiska ansvar som tilldelas genom artiklarna 40 och 43 i fördraget. Lagenligheten av en åtgärd som vidtas på detta område kan därför bara påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig med avseende på det mål som den behöriga institutionen söker uppnå".(50)

58 När det gäller frågan huruvida de åtgärder som anges i bestämmelserna i artikel 4i.2 i förordning nr 805/68, i dess lydelse enligt förordning nr 2222/96, är ogiltiga på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen, skulle detta vara fallet om dessa åtgärder, med hänsyn till målet att sanera marknaden, var uppenbart olämpliga eller överflödiga för att uppnå de åsyftade målen.

59 Med hänsyn till att jag redan gjort en analys av syftet med den omtvistade förordningen begränsar jag mig till att nedan kontrollera om den åtgärd som antagits av rådet är uppenbart olämplig eller onödig för att uppnå detta syfte och om dess nackdelar inte är större än dess fördelar.

60 Den omständigheten att man inte på ett övertygande sätt har visat att ett av de eventuella ersättningskriterierna, till exempel gemenskapens medelslaktvikt för kalvar som skall slaktas, är uppenbart mer lämpat, det vill säga att föredra med hänsyn till proportionalitet, progressiv likvärdighet och säkerhet, visar att det kriterium som antagits inte är olämpligt och än mindre uppenbart olämpligt såsom medel för att uppnå den sanering av marknaden för nötkött som bidraget syftar till.(51)

61 Även om rådets val av det ovannämnda kriteriet inte, enligt min åsikt, är uppenbart felaktigt, hade rådet redan från början kunnat ta en större hänsyn till de nationella producenternas specifika karaktär och till skillnaderna i medelvikt för slaktkroppar av kalv. Detta är uppenbart av två skäl. För det första gavs medlemsstaterna i artikel 4i.2 första strecksatsen i förordning nr 805/68 möjligheten att underställa kommissionen andra officiella statistiska uppgifter för år 1995 för godkännande, något som Förbundsrepubliken Tyskland faktiskt gjort och därmed uppnått (förordning nr 18/97) en höjning av medelvikten på slaktkropparna, varvid vikten har höjts från 103 till 112 kg. För det andra får man inte bortse från att det beviljade bidraget, för att minska de olägenheter som blev resultatet av denna situation och som bestod i den relativt höga kostnaden för avsättning av lätta slaktkroppar, höjdes med 10 ecu till och med den 13 april 1997 och med 30 ecu från och med den 14 april 1997. I den mån denna höjning avsåg samtliga slaktkroppar med en vikt som var lika med eller högre än 110 kg, men lägre än 120 kg, kunde de franska producenterna dra fördel av höjningen.

62 Fördelningen av bördorna mellan producenterna på grundval av medelslaktvikten i varje medlemsstat på kalvar som skulle slaktas motsvarar således ett nödvändigt val som grundas på ett objektivt och passande kriterium.

63 I konsekvens härmed strider inte de bestämmelser som rådet beslutat om mot proportionalitetsprincipen, eftersom bestämmelserna varken är överflödiga eller uppenbart olämpliga och dess nackdelar för producenterna i en medlemsstat (i förevarande mål, de franska producenterna) inte är större än de fördelar som alla producenter inom gemenskapen får, med anledning av framgången med ansträngningarna för att sanera marknaden och således återställa balansen på densamma.(52)

V - Förslag till avgörande

64 Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen skall besvara den fråga som ställts av Tribunal administratif de Paris på följande sätt:

Åtgärden att, med stöd av artikel 4i.2 i rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2222/96 av den 18 november 1996, fastställa en maximal vikt på kalvar som är differentierad beroende på medlemsstat för beviljande av bidraget för förtida utsläppande på marknaden av slaktkalvar utgör inte någon diskriminering som är förbjuden enligt artikel 40.3 i EG-fördraget (nu artikel 34.2 EG i ändrad lydelse) och står inte heller i strid med proportionalitetsprincipen.

(1) - EGT L 296, s. 50.

(2) - EGT L 313, s. 9.

(3) - Rådets förordning av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 148, s. 24; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 63).

(4) - Se, angående detta, första övervägandet i ingressen till förordning nr 2222/96.

(5) - Se, angående detta, åttonde övervägandet i ingressen till förordning nr 2222/96.

(6) - I artikel 4i.3 anges att under perioden från och med den 1 december 1996 till och med den 30 november 1998 skall varje medlemsstat tillämpa åtminstone ett av de två system som avses i artikel 4i.1 och 4i.2. Republiken Frankrike har valt att tillämpa bägge systemen, det vill säga man har beslutat att bevilja såväl ett bearbetningsbidrag för unga tjurkalvar som ett bidrag för förtida utsläppande på marknaden av kalvar.

(7) - Kommissionens förordning av den 23 december 1992 om tillämpningsföreskrifter för de bidragssystem som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 805/68 och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 1244/82 och (EEG) nr 714/89 (EGT L 391, s. 20; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 91).

(8) - I artikel 50.1 andra stycket sägs följande: "Djuren skall slaktas på ett slakteri som gentemot den behöriga myndigheten har förbundit sig att medverka till att det bidragssystem som bland annat fastställs i artikel 50a och 50b tillämpas på ett riktigt sätt." I artikel 50.2 sägs att "$v$arje djurs slaktvikt skall fastställas enligt den slaktkroppsspecifikation som används för att fastställa statistik över kalvproduktionen under 1995 enligt de uppgifter som lämnats till kommissionens statistikkontor".

(9) - Förordning av den 8 januari 1997 om ändring av förordning nr 3886/92 (EGT L 5, s. 17).

(10) - Bilaga IV till förordning nr 3886/92 i dess lydelse enligt förordning nr 2311/96.

(11) - I dess lydelse enligt förordning nr 2222/96.

(12) - Förordning av den 31 januari 1997 om ändring av förordning nr 3886/92 (EGT L 31, s. 62).

(13) - I dess lydelse enligt förordning nr 2311/96.

(14) - Förordning av den 8 april 1997 om ändring av förordning nr 3886/92 (EGT L 94, s. 8).

(15) - I dess lydelse enligt förordning nr 200/97.

(16) - Se dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkt 39, av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14, s. 1), punkt 6, av den 3 mars 1994 i mål C-316/93, Vaneetveld (REG 1994, s. I-763), punkt 13, och av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13, s. 105), punkt 26. Se även beslut av den 19 mars 1993 i mål C-157/92, Banchero (REG 1993, s. I-1085), punkt 4, av den 26 april 1993 i mål C-386/92, Monin Automobiles (REG 1993, s. I-2049), punkt 6, av den 19 juli 1996 i målen C-191/96, Modesti (REG 1996, s. I-3937), punkt 4 och C-196/96, Lahlou (REG 1996, s. I-3945), punkt 4, av den 13 mars 1996 i mål C-326/95, Banco de Fomento e Exterior (REG 1996, s. I-1385), punkt 6, av den 7 april 1995 i mål C-167/94, Grau Gomis m.fl. (REG 1995, s. I-1023), punkt 8 och av den 23 mars 1995 i mål C-458/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), punkt 12.

(17) - Det vill säga den information som är i fråga.

(18) - Se upplysningsvis domen i det ovan i fotnot 16 nämnda målet Albany, punkt 40, samt besluten i de ovan i fotnot 16 nämnda målen Modesti, punkt 5, Lahlou, punkt 5, samt Grau Gomis m.fl., punkt 10.

(19) - Se dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/81, 142/81 och 143/81, Holdijk m.fl. (REG 1982, s. 1299; svensk specialutgåva, volym 6, s. 359), punkt 6, och besluten i de ovan i fotnot 16 nämnda målen Modesti, punkt 5, Lahlou, punkt 5, och Banco de Fomento e Exterior, punkt 7, liksom beslut av den 25 juni 1996 i mål C-101/96, Italia Testa (REG 1996, s. I-3081), punkt 5.

(20) - Se domen i det ovan i fotnot 16 nämnda målet Albany, punkt 40, och domen i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Holdijk m.fl., punkt 6, liksom besluten i de ovan i fotnot 16 nämnda målen Saddik, punkt 13, och Grau Gomis m.fl., punkt 10.

(21) - Se beslut av den 21 april 1999 i de förenade målen C-28/98 och C-29/98, Charreire och Hirtsmann (REG 1999, s. I-1963), punkt 11.

(22) - Se domarna i de ovan i fotnot 16 nämnda målen Vaneetveld, punkt 14, och Telemarsicabruzzo m.fl., punkt 9, (tolkad a contrario). Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Vaneetveld, punkterna 6 och 9.

(23) - För övrigt är kravet att klargöra den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställts mindre ovillkorligt för det fall frågorna hänför sig till precisa tekniska frågor och gör det möjligt för domstolen att ge ett användbart svar, även om den nationella domstolen inte har gjort en uttömmande beskrivning av det rättsliga och faktiska läget. Se domen i det ovan i fotnot 16 nämnda målet Vaneetveld, punkt 13, och beslutet i det ovan i fotnot 16 nämnda målet Banco de Fomento e Exterior, punkt 8.

(24) - Se till exempel först dom av den 29 november 1978 i mål 83/78, Redmond (REG 1978, s. 2347; svensk specialutgåva, volym 4, s. 243), punkt 25, samt dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673; svensk specialutgåva, volym 13, s. 69), punkt 15, och dom av den 7 september 1999 i mål C-355/97, Beck och Bergdorf (REG 1999, s. I-4977), punkt 22.

(25) - Se upplysningsvis dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563; svensk specialutgåva, volym 6, s. 129), punkt 6, av den 11 juli 1991 i mål C-368/89, Crispoltoni (REG 1991, s. I-3695), punkt 11, av den 28 november 1991 i mål C-186/90, Durighello (REG 1991, s. I-5773), punkt 9, av den 3 mars 1994 i de förenade målen C-332/92, C-333/92 och C-335/92, Eurico Italia m.fl. (REG 1994, s. I-711), punkt 17, av den 6 juli 1995 i mål C-62/93, BP Soupergaz (REG 1995, s. I-1883), punkt 10, av den 26 oktober 1995 i mål C-143/94, Furlanis (REG 1995, s. I-3633), punkt 12, av den 7 december 1995 i mål C-472/93, Spano m.fl. (REG 1995, s. I-4321), punkt 15, och, slutligen, av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 61.

(26) - Se dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkterna 18 och 20, och av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards (REG 1983, s. 171), punkt 19. Se även dom av den 15 juni 1995 i de förenade målen C-422/93, C-423/93 och C-424/93, Zabala Erasun m.fl. (REG 1995, s. I-1567), punkt 29, och av den 28 mars 1995 i mål C-346/93, Kleinwort Benson (REG 1995, s. I-615). Se i detta avseende yttrande 1/91 av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079, svensk specialutgåva, volym 11, s. 533), punkt 61.

(27) - Gascogne anmärker först att uppfödningen av slaktkalvar utgör en väsentlig del av köttproduktionen i Frankrike, som är den största producenten av slaktkalvar i Europa. Emellertid har man under de senaste tio åren kunnat konstatera en tilltagande ökning av den produktion som kommer från Nederländerna. Konsumtionen äger i huvudsak rum i Frankrike, Italien och, i mindre utsträckning, i Tyskland.

(28) - Enligt Gascogne måste franska producenter bestämma sig för att antingen producera slaktkroppar med en vikt överstigande 108 kg, för vilka bidrag inte kan erhållas, eller för att producera slaktkroppar med en vikt som är lika med eller mindre än 108 kg, för vilka bidrag visserligen kan erhållas, men som medför en värdeminskning som vissa producenter uppskattar till ungefär 4 FRF per kg slaktvikt, vilket motsvarar 450 FRF per kalv, en summa som i slutändan överstiger bidraget, som uppgår till ungefär 400 FRF.

(29) - Den franska regeringen har framhållit att slakt av kalvar med en vikt som understiger den vanliga vikten medför extra kostnader (slaktavgift och högre snittkostnader etcetera), som beräknas uppgå till 4 ecu per slaktat djur.

(30) - Den franska regeringen har angett att under perioden december 1996 till slutet av november 1998 ingavs endast 726 000 ansökningar om bidrag i Frankrike, vilket motsvarar 18 procent av den franska produktionen. Under samma period ingavs över en miljon ansökningar i Nederländerna, vilket motsvarar 35 procent av den nederländska produktionen. Parallellt härmed har kvantiteterna kalvkött som importeras till Frankrike från Nederländerna ökat.

(31) - Denna rättspraxis framgår, bland annat, av dom av den 29 oktober 1998 i mål C-375/96, Zaninotto (REG 1998, s. I-6629), punkt 46 samt av dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 31.

(32) - Se dom av den 17 maj 1988 i mål 84/87, Erpelding (REG 1988, s. 2647), punkt 27. Se även dom av den 9 juli 1985 i mål 179/84, Bozzetti (REG 1985, s. 2301), punkt 30, av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schräder (REG 1989, s. 2237; svensk specialutgåva, volym 10, s. 97), punkt 22 och följande punkter, och av den 21 februari 1990 i de förenade målen C-267/88-C-285/88, Wuidart m.fl. (REG 1990, s. I-435), punkt 14.

(33) - Mål 138/79 (REG 1980, s. 3333; svensk specialutgåva, volym 5, s. 405), punkt 25. Detta mål gällde fastställande av baskvoter för isoglukosproduktion. I denna dom används på nytt den lösning som domstolen använt i dom av den 12 juli 1979 i mål 166/78, Italien mot rådet (REG 1979, s. 2575), punkt 14, som gällde bidrag för produktion av potatismjöl.

(34) - Se, upplysningsvis, dom av den 19 mars 1992 i mål C-311/90, Hierl (REG 1992, s. I-2061), punkt 18, av den 20 september 1988 i mål 203/86, Spanien mot rådet (REG 1988, s. 4563), punkt 10, liksom domarna i de ovan i fotnot 32 nämnda målen Erpelding, punkt 29, och Wuidart m.fl., punkt 13, samt dom av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m.fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 26.

(35) - Se, upplysningsvis, dom av den 29 juni 1995 i mål C-56/94, SCAC (REG 1995, s. I-1769), punkt 27 och (äldre) av den 13 december 1989 i de förenade målen C-181/88, C-182/88 och C-218/88, Deschamps m.fl. mot Ofival (REG 1989, s. 4381), punkt 18. Se härutöver även domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Crispoltoni m.fl., punkt 51 och dom av den 13 december 1984 i mål 106/83, Sermide (REG 1984, s. 4209), punkt 28.

(36) - Se domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Crispoltoni m.fl., punkt 52 och dom av den 24 januari 1991 i mål C-27/90, SITPA (REG 1991, s. I-133), punkt 20. Målet Crispoltoni m.fl. rörde giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 1738/91 av den 13 juni 1991 om fastställande, för skörden år 1991, av målpriser, interventionspriser och bidrag till köpare av bladtobak, interventionspriser för förpackad tobak, referenskvaliteter, produktionsområden samt de maximala garanterade kvantiteterna och om ändring av förordning (EEG) nr 1331/90 (EGT L 163, s. 13).

(37) - Se, angående detta, första övervägandet i ingressen till förordning nr 2222/96.

(38) - När rådet gjorde detta val kunde det säkerligen inte med precision överblicka alla framtida konsekvenser av denna bestämmelse. I detta avseende har domstolen ständigt uttalat (se upplysningsvis dom av den 7 februari 1973 i mål 40/72, Schroeder (REG 1973, s. 125), punkt 14, och domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Crispoltoni m.fl., punkt 43) att "giltigheten av en av gemenskapens rättsakter inte kan göras beroende av i efterhand gjorda överväganden avseende dess effektivitet". Domstolen har angett (se till exempel domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Crispoltoni m.fl., punkt 43, och domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Wuidart m.fl., punkt 14) att "när gemenskapslagstiftaren skall bedöma de framtida effekterna av en bestämmelse som skall antas och dessa effekter inte kan förutses i detalj, kan hans bedömning inte kritiseras med mindre än att den synes vara uppenbart felaktig med hänsyn till den information som han förfogade över vid tidpunkten för antagandet av bestämmelsen i fråga".

(39) - Medelvikten är till exempel 97 kg i Österrike medan den är 162 kg i Nederländerna.

(40) - I domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Bozzetti gällde det till exempel införandet av ett avdrag för medansvar inom ramen för marknaden för mjölkprodukter.

(41) - Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Bozzetti, punkt 34.

(42) - REG 1996, s. I-795, punkt 46f.

(43) - Till 340 kg.

(44) - Närmare bestämt slaktkroppar som kunde köpas upp av interventionsorgan på sätt som anges i förordning nr 805/68 i ändrad lydelse.

(45) - Punkt 16 (ovan fotnot 35).

(46) - Se dom av den 15 september 1982 i mål 106/81, Kind mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1982, s. 2885), punkt 18.

(47) - Domstolen har uttryckt sig på detta sätt i en rad jämförbara mål, se till exempel domarna i de ovan i fotnot 31 nämnda målen Zaninotto, punkt 47, och Crispoltoni m.fl., punkt 52, och domen i det ovan i fotnot 42 nämnda målet Frankrike och Irland mot kommissionen, punkt 49.

(48) - Se, upplysningsvis, domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Crispoltoni m.fl., punkt 41, och domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Schräder, punkt 21, liksom dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 12, samt domar av den 4 juli 1996 i målen C-295/94, Hüpeden (REG 1996, s. I-3375), punkt 14, och C-296/94, Pietsch (REG 1996, s. I-3409), punkt 15.

(49) - Se, upplysningsvis, domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Schräder, punkt 22, och domen i det ovan i fotnot 48 nämnda målet Fedesa m.fl., punkt 14, liksom dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. 171), punkterna 89 och 90.

(50) - Se domen i det ovan i fotnot 48 nämnda målet Fedesa m.fl., punkt 14 och domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Crispoltoni m.fl., punkt 42.

(51) - Se, för det första, punkt 130 i mitt förslag till avgörande i det ovan i fotnot 31 nämnda målet Zaninotto, angående åtgärden i form av obligatorisk destillation och de priser som beviljades producenterna, vilka var lägre än marknadspriset, liksom frågan huruvida denna åtgärd var lämplig för att nå syftet med den obligatoriska destillationen, och för det andra punkt 64 i domen i detta mål.

(52) - Fastställandet av bidraget till en nivå som inte är särskilt hög är slutligen berättigat, eftersom det kan ha en avskräckande effekt som medför en minskning av antalet överflödiga producenter och en sanering av marknaden, liksom att balansen på densamma återskapas.

Full & Egal Universal Law Academy