EUR-Lex -  61999CJ0239 - SV - Domstolens dom den 15 februari 2001

Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring - Dom om ogiltigförklaring - Räckvidd - Ogiltigförklaring av en förordning om antidumpning till den del det genom denna förordning har fastställts en antidumpningstull på vissa företags produkter - Inverkan av ogiltigförklaringen på giltigheten av en antidumpningstull som omfattar ett annat företags produkter - Föreligger inte

(Artikel 230 EG; rådets förordning nr 2849/92, artikel 1)

2. Invändning om rättsstridighet - Prejudicerande fråga - Ifrågasättande inför nationell domstol om lagenligheten av en förordning om antidumpning av en aktör som har haft möjlighet att väcka talan om ogiltighet av denna förordning, men som inte gjort detta - Omöjligt att åberopa denna ogiltighet inför nationell domstol

(Artiklarna 230 EG och 241 EG)

Sammanfattning

1. Förstainstansrättens ogiltigförklaring - i dess dom av den 2 maj 1995 i de föreande målen T-163/94 och T-165/94, NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet, vilken har fastställts genom domstolens dom av den 10 februari 1998 i mål C-245/95 P, kommissionen mot NTN och Koyo Seiko - av artikel 1 i förordning nr 2849/92 om ändring av den slutgiltiga antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan, som införts genom förordning nr 1739/85, till den del som det i denna förordning har fastställts en antidumpningstull för NTN och Koyo Seiko, inverkar inte på giltigheten av andra delar av denna förordning. Särskilt gäller detta den antidumpningstull som påförts de av Nachi Fujikoshi Corporation tillverkade kullagren, eftersom denna tull inte omfattades av föremålet för den tvist som gemenskapsdomstolen avgjorde.

Varken förstainstansrättens eller domstolens dom har inverkat på giltigheten av artikel 1.2 i rådets förordning nr 2849/92, till den del som det i denna förordning har fastställts en antidumpningstull på kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi Corporation.

( se punkt 27 samt domslutet )

2. I artikel 241 EG uttrycks en allmän rättsprincip, enligt vilken sökanden, inom ramen för en talan i enlighet med nationell rätt mot avslaget på sökandens ansökan, skall ha möjlighet att göra gällande att den gemenskapsrättsakt som utgör grund för det nationella beslutet mot sökanden är rättsstridigt. Frågan om denna gemenskapsrättsakts giltighet kan följaktligen hänskjutas till domstolen inom ramen för en begäran om förhandsavgörande.

Denna allmänna princip tillförsäkrar varje part rätt att, i syfte att uppnå ogiltigförklaring av ett beslut som berör parten direkt och personligen, bestrida giltigheten av de tidigare rättsakter från institutionerna som utgör den rättsliga grunden för det ifrågasatta beslutet, om parten inte hade rätt att enligt artikel 230 EG väcka en direkt talan mot dessa rättsakter vars verkningar parten således är bunden av utan att ha haft möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av dem.

Syftet med denna allmänna princip är att garantera att varje person har eller har haft en möjlighet att ifrågasätta en gemenskapsrättsakt som utgör grunden för ett beslut som går honom emot. Den innebär emellertid inte på något sätt att en förordning inte skulle kunna vinna laga kraft gentemot en enskild när den i förhållande till den enskilde betraktas som ett individuellt beslut och denne med stöd av artikel 230 EG otvivelaktigt skulle ha kunnat yrka att förordningen ogiltigförklarades, vilket medför att den enskilde inte inför nationell domstol kan åberopa att förordningen är rättsstridig. Denna slutsats gäller de förordningar genom vilka det införs antidumpningstullar på grund av den dubbla karaktär som de har. De är å ena sidan normativa och å andra sidan kan de direkt och personligen beröra vissa ekonomiska aktörer.

En importör av en produkt, för vilken det har fastställts en antidumpningstull, som utan tvivel har haft möjlighet att väcka talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av denna antidumpningstull, men som inte har väckt en sådan talan, kan inte därefter inför nationell domstol åberopa att denna tull inte är giltig. I ett sådant fall är den nationella domstolen bunden av att denna antidumpningstull har vunnit laga kraft.

( se punkterna 35-37 och 39 samt domslutet )

Parter

I mål C-239/99,

angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Nachi Europe GmbH

och

Hauptzollamt Krefeld,

angående giltigheten av artikel 1.2 i rådets förordning (EEG) nr 2849/92 av den 28 september 1992 om ändring av den slutgiltiga antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan som införts genom förordning (EEG) nr 1739/85 (EGT L 286, s. 2, svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 14),

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena C. Gulmann, A. La Pergola (referent), M. Wathelet och V. Skouris samt domarna D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet, P. Jann, L. Sevón, R. Schintgen och F. Macken,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Nachi Europe GmbH, genom advokaterna N. Polley och A. Scheffler, Rechtsanwälte,

- Europeiska unionens råd, genom S. Marquardt, i egenskap av ombud, biträdd av advokaterna G. Berrisch och H.-G. Kamann, Rechtsanwälte,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom V. Kreuschitz och N. Khan, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 26 september 2000 av: Nachi Europe GmbH, rådet och kommissionen,

och efter att den 16 november 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1 Finanzgericht Düsseldorf har, genom beslut av den 21 juni 1999 som inkom till domstolens kansli den 24 juni 1999 i enlighet med artikel 234 EG, ställt två frågor om giltigheten av artikel 1.2 i rådets förordning (EEG) nr 2849/92 av den 28 september 1992 om ändring av den slutgiltiga antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan som införts genom förordning (EEG) nr 1739/85 (EGT L 286, s. 2, svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 14).

2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Nachi Europe GmbH (nedan kallat Nachi Europe) och Hauptzollamt Krefeld (nedan kallat Hauptzollamt) som har föranletts av Hauptzollamts beslut att inte bifalla Nachi Europes ansökan om återbetalning av antidumpningstull som har uttagits med stöd av förordningen nr 2849/92.

Tillämpliga bestämmelser

Förordning nr 2849/92

3 Genom rådets förordning (EEG) nr 1739/85 av den 24 juni 1985 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa kullager och koniska rullager med ursprung i Japan (EGT L 167, s. 3, svensk specialutgåva, område 11, volym 11, s. 214) infördes slutgiltig antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan. Särskilt de kullager som hade tillverkats av NTN Toyo Bearing Ltd (nedan kallat NTN), Koyo Seiko Co. Ltd (nedan kallat Koyo Seiko) och Nachi Fujikoshi Corporation (nedan kallat Nachi Fujikoshi) påfördes en slutgiltig antidumpningstull som för respektive företag uppgick till 3,2 procent, 5,5 procent och 13,9 procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns, oförtullat.

4 Denna tull ändrades genom förordning nr 2849/92, vilken antogs med stöd av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98), och som trädde i kraft den 2 oktober 1992.

5 Det framgår av övervägandena i förordning nr 2849/92 att rådet ansåg att en avveckling av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle medföra att gemenskapsindustrin återigen vållades väsentlig skada (punkt 39 i övervägandena) samt att det låg i gemenskapens intresse att behålla skyddet för gemenskapens kullagerindustri mot illojal konkurrens som vållas av import till dumpade priser (punkt 44 i övervägandena). Rådet gjorde i förordning nr 2849/92 också en jämförelse mellan de olika prisnivåerna (punkterna 45-52 i övervägandena) samt beslutade genom denna förordning om en ändring av de dåvarande slutliga tullarna genom att i artikel 1.2 fastställa dem till 11,6 procent för NTN, 13,7 procent för Koyo Seiko och 7,7 procent för Nachi Fujikoshi.

Förstainstansrättens dom i målet NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet och domstolens dom i målet kommissionen mot NTN och Koyo Seiko

6 TNT och Koyo Seiko väckte talan vid förstainstansrätten och yrkade att förordning nr 2849/92 skulle ogiltigförklaras. Förstainstansrätten ogiltigförklarade genom dom av den 2 maj 1995 i de förenade målen T-163/94 och T-165/94, NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet (REG 1995, s. II-1381) artikel 1 i förordning nr 2849/92 "såvitt den innebär att sökandena omfattas av en antidumpningstull".

7 Det framgår av domen i det ovannämnda målet NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet att förstainstansrätten ansåg att flera av övervägandena i förordning nr 2849/92 innehöll påståenden som var behäftade med faktiska eller rättsliga fel eller var vilseledande på grund av deras ofullständighet. Förstainstansrätten drog därav slutsatsen att påståendet i punkt 39 i skälen till denna förordning att dumpad import hotade att vålla gemenskapens kullagerindustri väsentlig skada var rättsligt och faktiskt felaktigt.

8 Genom dom av den 10 februari 1998 i mål C-245/95 P, kommissionen mot NTN och Koyo Seiko (REG 1998, s. I-401) ogillade domstolen kommissionens överklagande av förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet. Domstolen fann särskilt, precis som förstainstansrätten hade funnit, att rådets underlåtenhet att visa att skada eller hot om skada i den mening som avses i artikel 4 i grundförordningen förelåg utgjorde tillräckliga skäl för att artikel 1 i förordning nr 2849/92 skulle ogiltigförklaras.

9 Som en följd av domarna i de ovannämnda målen NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet samt kommissionen mot NTN och Koyo Seiko offentliggjorde kommissionen den 3 juni 1998 meddelande 98/C 168/04, vilket har rubriken "Tillkännagivande av antidumpningsåtgärder avseende import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan" (EGT C 168, s. 6). I detta tillkännagivande uppgav kommissionen att beträffande definitiva tullar som hade tagits ut efter ikraftträdandet av ifrågavarande förordning nr 2849/92 kunde importörer av nationella tullmyndigheter begära återbetalning vad avser produkter tillverkade av Koyo Seiko och NTN.

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

10 Nachi Europe, som är ett dotterbolag till Nachi Fujikoshi, importerade i november och december 1995 kullager med ursprung i Japan som hade tillverkats av dess moderbolag. Nachi Europe deklarerade dessa kullager för fri omsättning hos tullmyndigheten i Mönchengladbach, vilken är underställd Hauptzollamt.

11 Nachi Europe erlade antidumpningstull för de ovan angivna kullagren med sammanlagt 58 891,51 DEM i enlighet med tulltaxeringsmeddelanden av den 17 november 1995 och av den 29 december 1995.

12 Nachi Europe begärde, genom skrivelse som inkom till svaranden den 19 november 1998, att Hauptzollamt skulle återbetala den antidumpningstull som Nachi Europe hade erlagt. Nachi Europe åberopade domarna i de ovannämnda målen NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet samt kommissionen mot NTN och Koyo Seiko i vilka förordning nr 2849/92 hade befunnits vara rättsstridig.

13 Hauptzollamt avslog sökandens begäran genom beslut av den 11 januari 1999. Hauptzollamt avslog även Nachi Europes överklagande av detta beslut.

14 Nachi Europe väckte talan vid Finanzgericht Düsseldorf och anförde till stöd för denna talan dels att de kullager som detta företag hade importerat, genom förordning nr 2849/92, hade belagts med antidumpningstull, dels att andra importörers talan om ogiltigförklaring av denna förordning hade bifallits genom domarna i de ovannämnda målen NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet samt kommissionen mot NTN och Koyo Seiko.

15 Finanzgericht ansåg att även om förordning nr 2849/92, i domarna i de ovannämnda målen NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet samt kommissionen mot NTN och Koyo Seiko, endast hade ogiltigförklarats i förhållande till sökandena i de målen utgjorde domskälen i dessa domar stöd för antagandet att artikel 1.2 i den nämnda förordningen var ogiltig i sin helhet.

16 Finanzgericht Düsseldorf beslutade därför att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

"1) Är artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 2849/92 ogiltig?

2) Om svaret på den första frågan är jakande: Från vilken tidpunkt skall artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 2849/92 räknas som ogiltig till förmån för sökanden?"

Den första frågan

17 Domstolen finner att det av begäran om förhandsavgörande framgår att den nationella domstolen inte vill veta om artikel 1.2 i förordning nr 2849/92 är ogiltig i sin helhet, utan om denna bestämmelse är ogiltig till den del det genom denna bestämmelse har fastställts en antidumpningstull på de kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi, och som har importerats av dess dotterbolag Nachi Europe, vilka är de enda produkter som omfattas av målet i den nationella domstolen.

18 I detta avseende skall först prövas om domarna i de ovannämnda målen NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet samt kommissionen mot NTN och Koyo Seiko har inverkat på giltigheten av artikel 1.2 i förordning nr 2849/92 till den del det genom denna bestämmelse har fastställts att en antidumpningstull skall utgå på de kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi och för det andra, om så inte är fallet, huruvida Nachi Europe i en tvist vid nationell domstol kan åberopa att antidumpningstullen är ogiltig.

Den inverkan som domarna i målen NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet samt kommissionen mot NTN och Koyo Seiko har på giltigheten av den antidumpningstull som har tagits ut på de av Nachi Fujikoshi tillverkade kullagren

19 Det skall inledningsvis erinras om förutsättningarna för att en enskild skall ha rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av en förordning, som förordning nr 2849/92, genom vilken det har fastställts antidumpningstull.

20 Enligt artikel 230 fjärde stycket EG får en fysisk eller juridisk person väcka talan mot ett beslut som, även om det har utfärdats i form av en förordning, direkt eller personligen berör honom.

21 Enligt fast rättspraxis kan förordningar om införande av antidumpningstullar, även om de genom sin art och räckvidd har normativ karaktär, av beskaffenhet att direkt och personligen beröra bland andra de producent- och exportföretag som kan visa att de har utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller att de har berörts av de föregående undersökningarna (se särskilt dom av den 21 februari 1984 i de förenade målen 239/82 och 275/82, Allied Corporation m.fl. mot kommissionen, REG 1984, s. 1005, punkt 12; svensk specialutgåva, volym 7, s. 519), och de importörer vars försäljningspris för de aktuella varorna ligger till grund för fastställandet av exportpriset under förutsättning att det föreligger en koppling mellan exportör och importör (se särskilt dom av den 11 juli 1990 i de förenade målen C-305/86 och C-160/87, Neotype Techmashexport mot kommissionen och rådet, REG 1990, s. I-2945, punkt 19).

22 Domstolen har preciserat att när det i en förordning om införande av antidumpningstullar föreskrivs olika tullar för en rad företag, är ett företag för egen del endast berört av de bestämmelser genom vilka detta företag har påförts en särskild antidumpningstull och i vilka tullbeloppet fastställs och inte av de bestämmelser genom vilka andra företag påförs antidumpningstullar. Detta företags talan kan därför endast tas upp till prövning i den mån som den avser ogiltigförklaring av de bestämmelser som bara gäller det företaget (se domar av den 7 maj 1987 i mål 240/84, Toyo mot rådet, REG 1987, s. 1809, punkterna 6 och 7, svensk specialutgåva, volym 9, s. 75, i mål 255/84, Nachi Fujikoshi mot rådet, REG 1987, s. 1861, punkterna 7, och 8, i mål 256/84, Koyo Seiko mot rådet, REG 1987, s. 1899, punkterna 6 och 7, samt i mål 258/84, Nippon Seiko mot rådet, REG 1987, s. 1923, punkterna 7 och 8).

23 Det var inom ramen för denna rättspraxis som NTN och Koyo Seiko, vilka är producenter av kullager som uttryckligen med namn upptas i förordning nr 2849/92, väckte talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av denna förordning till den del de omfattades av denna förordning.

24 I domen i det ovannämnda målet NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet har förstainstansrätten bifallit företagens talan i enlighet med deras yrkanden, det vill säga förstainstansrätten har ogiltigförklarat artikel 1 i förordning nr 2849/92 endast till den del som det i denna förordning har fastställts en antidumpningstull för NTN Corporation och Koyo Seiko. Förstainstansrättens dom står i överensstämmelse med rättspraxis, enligt vilken den gemenskapsdomstol som skall döma i ett mål inte kan döma utöver vad som har yrkats (ultra pepita) (se dom av den 14 december 1962 i de förenade målen 46/59 och 47/59, Meroni mot Höga myndigheten, REG 1962, s. 783, 801, och av den 28 juni 1972 i mål 37/71, Jamet mot kommissionen, REG 1972, s. 483, punkt 12) och enligt vilken ogiltigförklaringen inte kan vara mera omfattande än vad som yrkats av sökanden (dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., REG 1999, s. I-5363, punkt 52).

25 Domstolen har i detta avseende preciserat att om en mottagare av ett beslut beslutar att väcka talan om ogiltigförklaring, kan den gemenskapsdomstol vid vilken talan anhängiggjorts endast ta ställning till de delar av beslutet som avser denna mottagare. De delar av beslutet som avser andra mottagare, delar mot vilka talan inte har väckts, omfattas inte av den tvist som gemenskapsdomstolen skall avgöra (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., punkt 53).

26 Dessutom har domstolen funnit att en dom om ogiltigförklaring från en gemenskapsdomstol visserligen har en bindande verkan som gäller både domslutet och domskälen till stöd för domslutet, men denna verkan kan inte medföra att en rättsakt mot vilken talan inte har väckts och som skulle kunna anses vara olaglig på samma grund skall ogiltigförklaras (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., punkt 54).

27 Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att förstainstansrättens ogiltigförklaring - i dess dom i det ovannämnda målet NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet, vilken har fastställts genom domstolens dom i det ovannämnda målet kommissionen mot NTN och Koyo Seiko - av artikel 1 i förordning nr 2849/92, till den del som det i denna förordning har fastställts en antidumpningstull för NTN och Koyo Seiko, inte inverkar på giltigheten av andra delar av denna förordning. Särskilt gäller detta den antidumpningstull som påförts de av Nachi Fujikoshi tillverkade kullagren, eftersom denna tull inte omfattades av föremålet för den tvist som gemenskapsdomstolen avgjorde.

Möjligheten för Nachi Europe att i en tvist vid nationell domstol åberopa att antidumpningstullen är ogiltig

28 Oberoende av vilken inverkan den delvisa ogiltigförklaring som förstainstansrätten fastställde i sin dom i det ovannämnda målet NTN Corporation och Koyo mot rådet har haft, skall det prövas huruvida Nachi Europe har rätt att i en tvist vid nationell domstol åberopa att antidumpningstullen på de kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi är ogiltig.

29 I detta avseende skall påpekas att enligt fast rättspraxis vinner ett beslut som har fattats av en av gemenskapernas institutioner mot vilket talan inte har väckts av den som det är riktat till inom den i artikel 230 femte stycket EG föreskrivna fristen laga kraft gentemot denne (se särskilt dom av den 12 oktober 1978 i mål 156/77, kommissionen mot Belgien, REG 1978, s. 1881, punkterna 20-24, svensk specialutgåva, volym 4, s. 179, av den 10 juni 1993 i mål C-183/91, kommissionen mot Grekland, REG 1993, s. 3131, punkterna 9 och 10, och av den 9 mars 1994 i mål C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf, REG 1994, s. I-833, punkt 13, svensk specialutgåva, volym 15, s. 59). Denna rättspraxis är i synnerhet motiverad av att talefristerna syftar till att skydda rättssäkerheten, för att förhindra att gemenskapsrättsakter som medför rättsverkningar kan komma att ifrågasättas ett obegränsat antal gånger (dom av den 30 januari 1997 i mål C-178/95, Wiljo, s. I-585, punkt 19).

30 Domstolen har också funnit att på grund av samma rättssäkerhetskrav är det inte heller möjligt för en mottagare av ett stöd - som varit föremål för ett beslut av kommissionen och som endast har ställts till den medlemsstat i vilken stödmottagaren befinner sig samt mot vilket stödmottagaren hade kunnat väcka talan, men som låtit den i detta hänseende i artikel 230 femte stycket EG föreskrivna tvingande tidsfristen löpa ut - att ifrågasätta lagenligheten av detta beslut vid de nationella domstolarna i samband med en talan som väckts mot de åtgärder som de nationella myndigheterna har vidtagit för att genomföra beslutet (dom i de ovannämnda målen TWD Textilwerke Deggendorf, punkterna 17 och 24 samt Wiljo, punkterna 20 och 21). Domstolen har fastställt att en motsatt lösning skulle innebära att stödmottagaren ges möjlighet att kringgå den rättssäkerhetsprincip enligt vilken ett beslut har vunnit laga kraft efter det att fristen för att väcka talan löpt ut (domarna i de ovannämnda målen TWD Textilwerke Deggendorf, punkt 18, samt Wiljo, punkt 21).

31 Domstolen skall således pröva, vilket rådet och kommissionen har begärt, huruvida den lösning som domstolen kom fram till i domen i det ovannämnda målet TWD Textilwerke Deggendorf kan utsträckas till ett sådant fall som det i målet vid den nationella domstolen, när ett bolag, som befinner sig i samma ställning som Nachi Europe, gör gällande att en förordning om antidumpning är ogiltig.

32 Nachi Europe uppgav vid förhandlingen beträffande denna punkt att den bedömning som domstolen har gjort i domen i det ovannämnda målet TWD Textilwerke Deggendorf inte kan tillämpas när en förordnings ogiltighet är en prejudiciell fråga i målet. Artikel 241 EG ger nämligen parterna rätt att göra gällande att en förordning inte skall tillämpas i målet utan hinder av att den frist som avses i artikel 230 femte stycket EG har löpt ut.

33 Det skall i detta avseende först konstateras att enligt fast rättspraxis är möjligheten enligt artikel 241 EG att göra gällande att en förordning inte skall tillämpas inte självständig och den kan endast göras gällande som en särskild fråga i ett mål som är anhängiggjort vid domstolen på grundval av någon annan bestämmelse i fördraget (dom av den 14 december 1962 i de förenade målen 31/62 och 33/62, Wöhrmann och Lutticke, REG 1962, s. 965, 979, svensk specialutgåva, volym 1, s. 153, av den 16 juli 1981 i mål 33/80, Albini mot rådet och kommissionen, REG 1981, s. 2141, punkt 17, och av den 11 juli 1985 i de förenade målen 87/77, 130/77, 22/83, 9/84 och 10/84, Salerno m.fl. mot kommissionen och rådet, REG 1985, s. 2523, punkt 36, samt beslut av den 28 juni 1993 i mål C-64/93, Donatab m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. I-3595, punkt 19).

34 Eftersom artikel 241 EG endast kan åberopas i ett mål som är direkt anhängiggjort vid domstolen kan denna bestämmelse inte tillämpas inom ramen för ett mål om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG. Som generaladvokaten har noterat i punkt 62 i sitt förslag till avgörande föreskrivs i artikel 234 EG ett förfarande som gör det möjligt att avgöra frågan huruvida en gemenskapsrättsakt skall anses vara giltig när en sådan fråga uppkommer i samband med ett mål vid nationell domstol.

35 Det är emellertid så att i artikel 241 EG uttrycks en allmän rättsprincip, enligt vilken sökanden, inom ramen för en talan i enlighet med nationell rätt mot avslaget på sökandens ansökan, skall ha möjlighet att göra gällande att den gemenskapsrättsakt som utgör grund för det nationella beslutet mot sökanden är rättsstridigt. Frågan om denna gemenskapsrättsakts giltighet kan följaktligen hänskjutas till domstolen inom ramen för en begäran om förhandsavgörande (dom av den 27 september 1983 i mål 216/82, Universität Hamburg, REG 1983, s. 2771, punkterna 10 och 12; svensk specialutgåva, volym 7, s. 265).

36 Domstolen har vidare anfört att denna princip tillförsäkrar varje part rätt att, i syfte att uppnå ogiltigförklaring av ett beslut som berör parten direkt och personligen, bestrida giltigheten av de tidigare rättsakter från institutionerna som utgör den rättsliga grunden för det ifrågasatta beslutet, om parten inte hade rätt att enligt artikel 230 EG väcka en direkt talan mot dessa rättsakter vars verkningar parten således är bunden av utan att ha haft möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av dem (dom av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenthal mot kommissionen, REG 1979, s. 777, punkt 39, och i det ovannämnda målet Textilwerke Deggendorf, punkt 23).

37 Syftet med denna allmänna princip är att garantera att varje person har eller har haft en möjlighet att ifrågasätta en gemenskapsrättsakt som utgör grunden för ett beslut som går honom emot. Den innebär emellertid inte på något sätt att en förordning inte skulle kunna vinna laga kraft gentemot en enskild när den i förhållande till den enskilde betraktas som ett individuellt beslut och denne med stöd av artikel 230 EG otvivelaktigt skulle ha kunnat yrka att förordningen ogiltigförklarades, vilket medför att den enskilde inte inför nationell domstol kan åberopa att förordningen är rättsstridig (se, beträffande ett beslut av kommissionen, domen i det ovannämnda målet TWD Textilwerke Deggendorf, punkterna 24 och 25). Denna slutsats gäller de förordningar genom vilka det införs antidumpningstullar på grund av den dubbla karaktär som de har, vilket domstolen har angett i den rättspraxis som nämns i punkt 21 i denna dom. De är å ena sidan normativa och å andra sidan kan de direkt och personligen beröra vissa ekonomiska aktörer.

38 I förevarande fall har Nachi Europe, som är sökande i den nationella domstolen, utan tvivel haft möjlighet att begära att artikel 1.2 i förordning nr 2849/92 skulle ogiltigförklaras, till den del som det genom denna förordning har fastställts en antidumpningstull på de kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi.

39 Som generaladvokaten har funnit i punkterna 32-34 i sitt förslag till avgörande är Nachi Europe en importör som är knuten till Nachi Fujikoshi och vars försäljningspris för de aktuella varorna har legat till grund för fastställandet av det exportpris som har fastställts i förordning nr 2849/92 för att avgöra dumpningsmarginalerna för Nachi Fujikoshi. Enligt den rättspraxis som nämns i punkterna 21 och 22 i denna dom medför denna omständighet att Nachi Europe kan anses direkt och personligen berört av de bestämmelser i denna förordning genom vilka en speciell antidumpningstull fastställdes för produkter som hade tillverkats av Nachi Fujikoshi.

40 Av det som ovan anförts följer att den första frågan skall besvaras så, att varken förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet eller domstolens dom i det ovannämnda målet kommissionen mot NTN och Koyo Seiko har inverkat på giltigheten av artikel 1.2 i förordning nr 2849/92 till den del som det i denna förordning har fastställts en antidumpningstull på kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi.

En importör av dessa produkter, som till exempel Nachi Europe, som utan tvivel har haft möjlighet att vid förstainstansrätten väcka talan om ogiltigförklaring av antidumpningstull som har fastställts för dessa produkter, men som inte har väckt en sådan talan, kan inte därefter inför nationell domstol åberopa att denna tull inte är giltig. I ett sådant fall är den nationella domstolen bunden av att den antidumpningstull har vunnit laga kraft som skall tillämpas enligt artikel 1.2 i förordning nr 2849/92 på kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi och importerats av Nachi Europe.

Den andra frågan

41 Eftersom den nationella domstolen endast ville ha svar på den andra frågan om svaret på den första frågan var jakande, föreligger det inte skäl att svara på den andra frågan.

Beslut om rättegångskostnader

Rättegångskostnader

42 De kostnader som har förorsakats rådet och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Domslut

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 21 juni 1999 har ställts av Finanzgericht Düsseldorf - följande dom:

Varken förstainstansrättens dom av den 2 maj 1995 i de förenade målen T-163/94 och T-165/94, NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet, eller domstolens dom av den 10 februari 1998 i mål C-245/95 P, kommissionen mot NTN och Koyo Seiko, har inverkat på giltigheten av artikel 1.2 i rådets förordning (EEG) nr 2849/92 av den 28 september 1992 om ändring av den slutgiltiga antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan som införts genom förordning (EEG) nr 1739/85 till den del som det i denna förordning har fastställts en antidumpningstull på kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi.

En importör av dessa produkter, som till exempel Nachi Europe, som utan tvivel har haft möjlighet att väcka talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av antidumpningstull som har fastställts för dessa produkter, men som inte har väckt en sådan talan, kan inte därefter inför nationell domstol åberopa att denna tull inte är giltig. I ett sådant fall är den nationella domstolen bunden av att den antidumpningstull har vunnit laga kraft som skall tillämpas enligt artikel 1.2 i förordning nr 2849/92 på kullager som har tillverkats av Nachi Fujikoshi och importerats av Nachi Europe.

Full & Egal Universal Law Academy