Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Jordbruk - EUGFJ - Avslut av räkenskaper - Vägran att finansiera utgifter på grund av oegentligheter vid tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser - Bestridande av den berörda medlemsstaten - Bevisbörda
(Rådets förordning nr 729/70)
2. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaderna - Frukt och grönsaker - Producentorganisationer - Finansiering genom EUGFJ - De nationella myndigheternas godkännande av organisationer - Tillräcklig garanti för verksamhetens varaktighet och effektivitet föreligger inte - Vägran att godkänna eller återkallelse av godkännande från den nationella myndighetens sida
(Rådets förordning nr 1035/72, artikel 13.2)
3. Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Finansiering genom EUGFJ - Principer - Kommissionens skyldighet att vägra att finansiera oegentliga kostnader - Oegentligheter som av rimlighetsskäl har tolererats under ett räkenskapsår - Strikt tillämpning av bestämmelserna under följande räkenskapsår - Åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar - Föreligger inte
4. Jordbruk - EUGFJ - Avslut av räkenskaper - Förordningarna nr 729/70, 1287/95 och 1663/95 - Tidsmässigt tillämpningsområde
(Rådets förordningar nr 729/70, artikel 5.2 c, nr 1287/95, artikel 2.2 och nr 1663/95, artiklarna 8.1 och 10)
Sammanfattning
1. Den medlemsstat vars kontroller inom ramen för tillämpning av bestämmelserna om garantisektionens vid EUGFJ verksamhet av kommissionen har befunnits vara obefintliga eller otillräckliga kan inte vederlägga kommissionens konstateranden utan att stödja sina egna uppgifter på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem.
( se punkt 13 )
2. Enligt artikel 13.2 i förordning nr 1035/72 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker får medlemsstaterna endast godkänna de berörda producentorganisationerna på villkor att dessa lämnar tillräckliga garantier för verksamhetens varaktighet och effektivitet, särskilt med avseende på de uppgifter för vilka de har inrättats, och att de från och med tidpunkten för godkännande håller särskild bokföring för den verksamhet som är föremål för godkännandet. En medlemsstat skall till följd härav vägra att godkänna eller till och med återkalla ett godkännande för varje producentorganisation som exempelvis inte har tillgång till lämpliga tekniska hjälpmedel för förpackning och saluföring av de berörda produkterna.
( se punkt 53 )
3. Det förhållandet att kommissionen inte har gjort någon rättelse av redovisade utgifter som den borde ha gjort under ett tidigare räkenskapsår utan av rimlighetsskäl har tolererat oegentligheter innebär inte att den berörda medlemsstaten får rätt att kräva samma attityd vad gäller oegentligheter under följande räkenskapsår, med stöd av rättsäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar.
( se punkt 56 )
4. Förordning nr 1287/95, varigenom artikel 5.2 c femte stycket infördes i förordning nr 729/70 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, vari det stadgas att en vägran att bevilja finansiering inte får avse utgifter som har betalats före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av undersökningarna, är enligt artikel 2.1 andra stycket endast tillämplig från och med det räkenskapsår som börjar den 16 oktober 1995. Förfarandet med finansiella korrigeringar måste emellertid, för att en användbar tolkning av artikel 2.2 i förordning nr 1287/95 - vari stadgas att en sådan vägran att bevilja finansiering som avses i artikel 5.2 c i förordning nr 1287/95 i ändrad lydelse inte får avse utgifter som har redovisats under ett räkenskapsår före den 16 oktober 1992, dock utan att det påverkar tillämpningen av beslut om avslut av räkenskaper för räkenskapsår som föregick ikraftträdandet av förordning nr 1287/95 - skall kunna göras, anses ha syftet att tillämpas på räkenskapsår efter den 16 oktober 1992, vilka inte har varit föremål för ett beslut om avslut av räkenskaper innan denna förordning trädde i kraft. Härav följer att kommissionen vid avslutet av räkenskaperna för räkenskapsåret 1995 är skyldig att genomföra det förfarande som avses i artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse. Däremot följer det av artikel 10 i förordning nr 1663/95 att artikel 8.1 i samma förordning, vari det bland annat anges vad det skriftliga meddelandet som kommissionen skall tillställa den berörda medlemsstaten enligt artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse skall innehålla, inte är tillämplig förrän från och med det räkenskapsår som börjar den 16 oktober 1995, det vill säga från och med räkenskapsåret 1996.
( se punkterna 78-82 )
Parter
I mål C-373/99,
Republiken Grekland, företrädd av V. Kontolaimos och I.-K. Chalkias, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. Condou-Durande, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande,
angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 1999/596/EG av den 28 juli 1999 om ändring av beslut 1999/187/EG om avslut av medlemsstaternas räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk (EUGFJ) för räkenskapsåret 1995 (EGT L 226, s. 26),
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna S. von Bahr, D.A.O. Edward, A. La Pergola och L. Sevón (referent),
generaladvokat: A. Tizzano,
justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 17 maj 2001,
och efter att den 12 juli 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Republiken Grekland har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 7 oktober 1999, i enlighet med artikel 230 EG yrkat delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 1999/596/EG av den 28 juli 1999 om ändring av beslut 1999/187/EG om avslut av medlemsstaternas räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk (EUGFJ) för räkenskapsåret 1995 (EGT L 226, s. 26).
2 Republiken Greklands talan avsåg ogiltigförklaring av beslut 1999/596 i den del det i beslutet har fastställts att följande belopp inte skall belasta EUGFJ:
- avseende jordbruksgrödor: 2 281 284 896 GRD (på grund av brister avseende det integrerade systemet för administration och kontroll) och 2 333 442 867 GRD (på grund av att belopp avseende administrativa kostnader har dragits av från stödet),
- avseende frukt och grönsaker: 6 276 374 640 GRD (på grund av problem avseende producentorganisationerna och den ekonomiska kompensationen för återtagande från marknaden) och 816 097 399 GRD (på grund av problem avseende gratisutdelning av produkter som återtagits från marknaden),
- avseende olivolja: 6 039 930 084 GRD (på grund av problem avseende stöd till produktionen) och 4 140 575 078 GRD (på grund av problem avseende stöd till konsumtionen),
- avseende bomull: 983 748 583 GRD (på grund av problem avseende stöd till produktionen), och
- avseende nötkött: 230 000 000 GRD (på grund av att belopp avseende administrativa kostnader har dragits av från bidragsbeloppet).
3 Skälen till de ekonomiska korrigeringar som sålunda har gjorts har sammanställts i den sammanfattande rapporten nr VI/6462/98 av den 12 januari 1999 om resultatet av kontrollerna för avslut av garantisektionens vid EUGFJ räkenskaper för räkenskapsåret 1995 (nedan kallad 1995 års sammanfattande rapport) och i tillägget till denna rapport av den 7 juni 1999 (nedan kallat tillägg till 1995 års sammanfattande rapport).
4 Genom beslut av den 8 mars 2001 (inte publicerat i rättsfallssamlingen) har talan avvisats, då domstolen fann att det var uppenbart att den inte kan tas upp till sakprövning, i den del det yrkats att beslut 1999/596 skall ogiltigförklaras i den del Republiken Grekland genom detta beslut åläggs att göra finansiella korrigeringar avseende olivolja på grund av problem avseende stöd till produktionen och till konsumtionen, avseende bomull på grund av problem i fråga om stöd till produktionen och avseende nötkött på grund av att ett belopp motsvarande administrativa kostnader har dragits av från bidragsbeloppet.
Riktlinjerna i Belle-rapporten och de skyldigheter som åligger kommissionen respektive medlemsstaterna vad avser avslut av EUGFJ:s räkenskaper
5 I kommissionens Belle-rapport (dokument nr VI/216/93 av den 1 juni 1993) fastslås de riktlinjer som skall följas när finansiella korrigeringar gentemot en medlemsstat skall göras.
6 Vid sidan av de tre huvudsakliga beräkningsmetoderna föreskrivs i Belle-rapporten tre typer av schablonmässiga korrigeringar som skall göras i fall där det är svårt att göra en normal beräkning:
"A. 2 procent av utgifterna, om det uteslutande rör sig om vissa mindre viktiga brister i kontrollsystemet eller i verkställigheten av kontroller som inte är av väsentlig betydelse för att säkerställa att utgifterna var korrekta, och det därför skäligen kan antas att risken för förlust för EUGFJ var liten.
B. 5 procent av utgiften, om det rör sig om brister i en väsentlig del av kontrollsystemet eller genomförandet av kontroller som är av väsentlig betydelse för att fastställa huruvida utgifterna var korrekta, och att det därför skäligen kan antas att risken för förlust för EUGFJ var betydande.
C. 10 procent av utgiften, om det rör sig om brister i kontrollsystemet som helhet eller i dess grundläggande delar eller i verkställigheten av väsentliga kontroller som syftade till att säkerställa att utgifterna var korrekta, och att det därför skäligen kan antas att risken för en mycket stor förlust för EUGFJ var överhängande."
7 I den nämnda rapporten erinras dessutom om att det är möjligt att underkänna utgiften i sin helhet och att en högre korrektionssats följaktligen kan befinnas lämplig om det föreligger exceptionella omständigheter.
8 Såsom domstolen redan har fastställt är det endast sådana interventioner som har företagits i enlighet med gemenskapsreglerna inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna som skall finansieras av EUGFJ (se dom av den 28 oktober 1999 i mål C-253/97, Italien mot kommissionen, REG 1999, s. I-7529, punkt 6).
9 Genom artikel 8.1 i rådets förordning nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva område 3, volym 3, s. 23), vari de principer som gemenskapen och medlemsstaterna skall följa vid genomförande av sådana gemenskapsbeslut om intervention på jordbruksområdet som finansieras av EUGFJ och vid bekämpning av bedrägerier och oegentligheter i samband med att dessa åtgärder fastställs, åläggs medlemsstaterna skyldigheten att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras av EUGFJ verkligen äger rum och att de genomförs korrekt, att förebygga och bestraffa oegentligheter och återkräva de belopp som gått förlorade på grund av oegentligheter eller slarv, även om det i gemenskapsrättsakten i fråga inte uttryckligen anges att någon närmare bestämd kontrollåtgärd skall vidtas (se dom av den 6 maj 1982 i de förenade målen 146/81, 192/81 och 193/81, BayWa m.fl., REG 1982, s. 1503, punkt 13, svensk specialutgåva volym 6, s. 393, av den 12 juni 1990 i mål C-8/88, Tyskland mot kommissionen, REG 1990, s. I-2321, punkterna 16 och 17, och av den 19 november 1998 i mål C-235/97, Frankrike mot kommissionen, REG 1998, s. I-7555, punkt 45).
10 Det ankommer på kommissionen att styrka att reglerna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har åsidosatts. Kommissionen är följaktligen skyldig att motivera ett beslut i vilket den konstaterar att kontroller saknas eller att det föreligger brister med avseende på de kontroller som den berörda medlemsstaten har genomfört (se dom av den 11 januari 2001 i mål C-247/98, Grekland mot kommissionen, REG 2001, s. I-1, punkt 7, och där nämnd rättspraxis).
11 Kommissionen är dock inte skyldig att på ett uttömmande sätt visa att de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört var otillräckliga eller att de sifferuppgifter som dessa myndigheter har inkommit med inte är korrekta, utan behöver endast förete bevis för att det föreligger skäl för allvarligt och skäligt tvivel beträffande dessa kontroller eller sifferuppgifter (se dom av den 21 januari 1999 i mål C-54/95, Tyskland mot kommissionen, REG 1999, s. I-35, punkt 35, av den 22 april 1999 i mål C-28/94, Nederländerna mot kommissionen, REG 1999, s. I-1973, punkt 40, och i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 8).
12 Att kommissionen har ålagts en lättare bevisbörda beror på att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper och att det följaktligen ankommer på medlemsstaten att inkomma med så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt avseende att dess kontroller faktiskt har ägt rum eller att dess sifferuppgifter är korrekta samt, i förekommande fall, bevis för att det som kommissionen har anfört inte är korrekt (se dom av den 21 januari 1999 i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 35, i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 41, och i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 9).
13 Domstolen erinrar även om att den medlemsstat, vars kontroller inom ramen för tillämpning av bestämmelserna om garantisektionens vid EUGFJ verksamhet har befunnits vara obefintliga eller otillräckliga av kommissionen, enligt domstolens rättspraxis inte kan vederlägga kommissionens konstateranden utan att stödja sina egna uppgifter på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem (se domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 7).
Korrigeringar inom sektorn för jordbruksgrödor
Brister inom det integrerade systemet för administration och kontroll
Den sammanfattande rapporten
14 Det framgår av 1995 års sammanfattande rapport att kommissionen till följd av vad som fastställts under kontroller år 1993 och år 1994 begärde att Republiken Grekland från och med år 1994 skulle öka minimiandelen kontroller på plats från 5 till 10 procent och att andelen visserligen har ökat, men endast till 9,3 procent.
15 Det framgår dessutom att kommissionens tjänstemän var medvetna dels om Republiken Greklands särskilda svårigheter, då fastighetsregister inte förekom i hela landet, dels det förhållandet att det slutliga införandet av det integrerade systemet för administration och kontroll (nedan kallat det integrerade systemet), som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78), inte behövde ske förrän den 1 januari 1997. Dessa tjänstemän ansåg dock att vissa av de brister som hade konstaterats i vilket fall som helst inte var godtagbara. Detta var fallet för det första med tillvägagångssättet vid genomförande av riskanalyser vid urvalet av de jordbruksrörelser som skulle kontrolleras på plats, vilket inte överensstämde med vad som föreskrivs i artikel 6.4 i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107). Vidare har bevisproblem avseende antalet genomförda kontroller uppkommit på grund av att ingen resultattabell har förts. Vidare kunde de regionala styrelserna, då det var omöjligt för dem att få tillgång till de databaser som sammanslutningarna av jordbrukskooperativ (nedan kallade JKS) har, inte utöva tillsyn över dessa sammanslutningars arbete, trots att dessa har en nyckelroll i administrationen av direkt stöd till jordbruksgrödor. De administrativa kontrollerna var slutligen inte adekvata dels så till vida att de korsvisa kontrollerna skedde först efter utbetalning av stöd från gemenskapen, dels så till vida att de regionala styrelserna inte hade tillgång till databaser som ingick i det integrerade systemet.
16 Dessa brister avsåg enligt kommissionens mening omedelbart tillämpliga faktorer i kontrollsystemet vilka var nödvändiga för att en gemenskapsåtgärd skulle kunna genomföras på ett effektivt sätt. De innebar alltså en risk för gemenskapens finanser.
17 Vid vidtagandet av den finansiella korrigeringen på 2 procent av de totala utgifter som Republiken Grekland har redovisat för jordbruksgrödor för räkenskapsåret 1995 har det förhållandet beaktats att kommissionen vid kontroller på plats i Grekland, trots de betydande brister som har framkommit vad gäller det integrerade systemet, inte hade upptäckt några större problem och att andelen kontroller som de behöriga nationella myndigheterna hade genomfört på plats hade sjunkit från 5 procent till 9,3 procent.
18 Enligt tillägget till 1995 års sammanfattande rapport har det genom kommissionens beslut 94/442/EG av den 1 juli 1994 om ett förlikningsförfarande i samband med räkenskapsavslutet för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ)(EGT L 182, s. 45; svensk specialutgåva, område 3, volym 59, s. 78) inrättade förlikningsorganet konstaterat att det inte förelåg sådana omständigheter att förslaget till schablonmässig finansiell korrigering med en minimikorrektionssats som normalt sett skall uppgå till 2 procent skulle kunna ifrågasättas.
Parternas argument
19 Den grekiska regeringen har anfört att den korrigering på 2 procent som avser jordbruksgrödor inte är berättigad och har en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som grund, då inget större problem har uppdagats och de grekiska myndigheterna har gjort allt och kommer att fortsätta att göra allt för att förbättra systemet och åtgärda bristerna i detta.
20 I detta hänseende har regeringen i fråga gjort gällande att kommissionen borde ha beaktat det förhållandet att regleringsåret 1994/1995 var en övergångsperiod för genomförandet av det integrerade systemet och att detta inte skulle börja tillämpas fullt ut förrän den 1 januari 1997. Enligt denna regering borde kommissionen även ha beaktat de särskilda svårigheter som uppkommit vid tillämpning av detta system i Grekland på grund av särskilda förhållanden, såsom att det i största delen av landet inte fanns något fastighetsregister, liksom det stora antalet producenter, nämligen omkring 300 000, och det ännu större antalet redovisade skiften.
21 Vad beträffar kontrollerna på plats har den grekiska regeringen hävdat att urvalet sedan år 1995 görs av jordbruksministeriets centraltjänst med hjälp av datorhjälpmedel. Genom ett särskilt program beaktas ett stort antal uppgifter i syfte att fastställa risken avseende varje jordbruksrörelse. Urvalet för dessa kontroller har skett på grundval av de tabeller som tagits fram på detta sätt. Vad beträffar andelen kontroller har den grekiska regeringen anfört att den måste anses vara tillfredsställande med hänsyn till att den har ökat från 5 till 9,3 procent.
22 Vad gäller genomförandet av de korsvisa administrativa kontrollerna har den grekiska regeringen anfört att ett program för administrativa kontroller har genomförts. Detta program inbegriper kontroll av de uppgifter som lämnas i ansökningar, att dessa anslås offentligt, mottagande och prövning av begäran om omprövning samt, i möjligaste mån, dubbelkontroll av uppgifter avseende arealer och odlingar i förhållande till alla andra relevanta faktorer.
23 Vad beträffar tillsynen av JKS har den grekiska regeringen anfört att det finns ett samarbete mellan dessa och jordbruksministeriet vad beträffar förfarandet för mottagande, registrering och handläggning av ansökningar samt utbetalning av stöd till producenterna. Alla dessa förfaranden står under tillsyn av detta ministerium.
24 Kommissionen har gjort gällande att den ifrågavarande korrigeringen inte har sin grund i att det integrerade systemet inte har tillämpats, utan i brister som direkt berör kontrollsystemet och i den bristande effektiviteten i de grekiska myndigheternas administration av stödet från gemenskapen.
25 Kommissionen har lämnat närmare uppgifter angående vad som konstaterats i 1995 års sammanfattande rapport och gjort gällande att det under de inspektioner som har utförts i Grekland för det första har konstaterats att urvalet av ärenden för kontroll på plats inte skedde enligt någon metod och att möjligheter till insyn i urvalet saknades. Dessutom hade det i hela Grekland i strid med artikel 6.4 i förordning nr 3887/92 helt saknats metoder för riskanalyser. För det andra hade vad gäller administrativa kontroller korsvisa kontroller av uppgifter med hjälp av en databas inte kunnat ske innan stöd från gemenskapen utbetalades, och även om jordbruksministeriets regionala styrelser enligt grekisk lag är skyldiga att utföra vissa tillsynsuppgifter hade dessa styrelser i själva verket inte haft denna roll. För det tredje utför JKS uppgifter av allmänintresse utan att deras verksamhet i realiteten kontrolleras av jordbruksministeriets regionala styrelser.
26 Trots att den gjorde bedömningen att bristerna i systemet var sådana att det fanns anledning att hysa berättigat tvivel på att utbetalningarna skett på ett korrekt sätt och att de skulle kunna motivera en korrigering på åtminstone 5 procent, har kommissionen, av de anledningar som nämns i 1995 års sammanfattande rapport, beslutat att göra en schablonmässig korrigering på endast 2 procent.
Domstolens bedömning
27 Vad beträffar den grekiska regeringens argument avseende övergångsperioden för genomförande av det integrerade systemet konstaterar domstolen endast att den korrigering som har gjorts genom beslut 1999/596, såsom kommissionen har angivit och såsom likaledes framgår av 1995 års sammanfattande rapport, inte har sin grund i underlåtenhet att tillämpa det integrerade systemet, utan i brister som direkt påverkar kontrollsystemet och i den bristande effektiviteten i de grekiska myndigheternas administration av stödet från gemenskapen.
28 Som generaladvokaten har påpekat i punkt 84 i sitt förslag till avgörande framgår det särskilt av artikel 17.1 i förordning nr 3887/92, som enligt artikel 19 i denna förordning är tillämplig från och med den 1 februari 1993, att varje medlemsstat, i avvaktan på att det integrerade systemet skall genomföras fullständigt, var skyldig att vidta "de administrativa åtgärder och kontrollåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att villkoren för beviljande av de berörda stöden är uppfyllda".
29 Vad gäller det som den grekiska regeringen har anfört till styrkande av att kontrollsystemet var tillförlitligt med avseende på kontrollerna på plats, genomförandet av de korsvisa administrativa kontrollerna och tillsynen över JKS, konstaterar domstolen att denna regering, i motsats till vad som krävs enligt den rättspraxis som nämnts i punkterna 12 och 13 i förevarande dom, inte har inkommit med sådan bevisning att det kan ifrågasättas att det som kommissionen har konstaterat är riktigt.
30 Vad gäller de argument som avser att kommissionen inte skall ha beaktat olika förmildrande omständigheter, såsom det förhållandet att inget större problem hade uppdagats, den grekiska regeringens ansträngningar för att förbättra systemet och de särskilda svårigheter som framkommit vid tillämpning av det integrerade systemet i Grekland, konstaterar domstolen endast dels att dessa omständigheter uttryckligen nämns i 1995 års sammanfattande rapport, dels att det framgår av denna rapport att kommissionen har beaktat dem när korrektionssatsen fastställdes till 2 procent.
31 Det följer av ovanstående att de argument som den grekiska regeringen har tillgripit för att bestrida den finansiella korrigering som gjorts på grund av brister avseende det integrerade systemet inte kan godtas.
Avdrag av belopp motsvarande administrativa kostnader från stödet
Den sammanfattande rapporten
32 Det framgår av 1995 års sammanfattande rapport att JKS i Grekland har en obligatorisk del i administrationen och utbetalningen av kompensationsstöd avseende jordbruksgrödor, då de ansvarar för datoriserad handläggning av ansökningar samt för utbetalningar till samtliga stödmottagare, vare sig dessa är medlemmar i JKS eller ej. Till följd av ett nationellt avtal drar JKS av ungefär 2 procent av stödet för sina omkostnader, vilket strider mot artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 181, s. 12; svensk specialutgåva område 3, volym 43, s. 20) och mot artikel 1.4 i förordning nr 729/70, enligt vilka stödet i sin helhet skall utbetalas till stödmottagaren.
33 Enligt tillägget till 1995 års sammanfattande rapport har förlikningsorganet konstaterat att det redan hade granskat de berörda frågorna i tidigare förlikningsförfaranden, att det inte förelåg några nya omständigheter i förevarande fall och att kommissionens tjänstemäns ställningstagande enligt förlikningsorganets mening föreföll motiverat.
Parternas argument
34 Den grekiska regeringen har hävdat att avdragen för administrativa kostnader utgör frivilliga avdrag från stödet, som inte görs för alla producenter. Sedan år 1993 görs det ifrågavarande avdraget dessutom inte längre enligt artikel 2 i den grekiska lagen nr 1409/83, enligt vilken 2 procent av stödet kunde dras av. Den nämnda lagen upphävdes år 1992 till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, på grund av gemenskapsrättens företräde. Att de ifrågavarande beloppen har dragits av beror i själva verket på avtal mellan JKS och deras medlemmar. Dessa avtal avsåg inte täckning av driftskostnader eller andra kostnader för utbetalning av bidragen, utan mer allmänna tjänster som JKS tillhandahåller. För övrigt kan Republiken Grekland, då dessa sammanslutningar är andra juridiska personer än staten, inte ingripa i avtal mellan dessa och deras medlemmar. Följaktligen grundas den finansiella korrigeringen på en felaktig bedömning av karaktären av det avdrag som har ägt rum.
35 I andra hand har den grekiska regeringen hävdat att korrigeringen, eftersom JKS har dragit av mellan 0,5 och 2 procent, borde fastställas till 1,25 procent, det vill säga medelvärdet av dessa båda korrektionssatser.
Domstolens bedömning
36 Domstolen konstaterar, vad gäller den grekiska regeringens argument avseende avdragens frivilliga karaktär och det förhållandet att de inte tillämpas på alla producenter, dels att det enligt den nationella lagstiftning som var i kraft under räkenskapsåret 1995 var tillåtet att göra de i målet aktuella avdragen. Som domstolen har konstaterat i punkt 18 i sin dom i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen upphävdes inte artikel 2 i lag nr 1409/83 förrän den 1 december 1997, genom lag nr 2538/97.
37 Dessutom konstaterar domstolen att, såsom den grekiska regeringen bekräftade vid förhandlingen, de aktuella avdragen även gjordes från stödutbetalningar till producenter som inte var medlemmar i JKS. Då dessa producenter inte var parter i avtalen mellan JKS och deras medlemmar kan det avdrag som gjorts i deras fall inte vara en följd av dessa avtal.
38 Följaktligen kan inte den grekiska regeringens argument härom godtas.
39 Vad gäller storleken av den finansiella korrigeringen framgår det av de protokoll från JKS stämmor vilka har bifogats ansökan att den avdragssats som tillämpades av dessa JKS aldrig understeg 2 procent. Vid sådant förhållande och då den grekiska regeringen inte har visat att avdragssatsen kunde vara lägre än den ifrågavarande korrektionssatsen kan inte heller detta argument godtas.
40 Eftersom inget av de argument som den grekiska regeringen har framfört till bestridande av kommissionens korrigeringar inom sektorn för jordbruksgrödor har kunnat godtas kan dessa korrigeringar inte ifrågasättas.
Korrigeringar avseende sektorn för frukt och grönsaker
Problemen avseende producentorganisationer och den ekonomiska kompensationen för återtagande från marknaden
De sammanfattande rapporterna
41 Det framgår av 1995 års sammanfattande rapport att kommissionens tjänstemän gjorde bedömningen att de för räkenskapsåret 1995 borde göra en schablonmässig korrigering motsvarande den som gjordes för räkenskapsåret 1994, nämligen dels en korrigering på 10 procent på samtliga belopp som redovisats för persikor, nektariner samt citrusfrukter, dels en korrigering på 20 procent för de belopp som redovisats för persikor och nektariner i förvaltningsområdet Pella. Tjänstemännen i fråga ansåg nämligen att de skäl för korrigeringar som framfördes i den sammanfattande rapporten nr VI/7421/97 av den 8 juni 1998 om resultatet av kontrollerna för avslut av garantisektionens vid EUGFJ räkenskaper för räkenskapsåret 1994 (nedan kallad 1994 års sammanfattande rapport) fortfarande gällde för räkenskapsåret 1995.
42 I detta hänseende framgår det av 1994 års sammanfattande rapport att det vid flera inspektioner som EUGFJ genomfört i Grekland har konstaterats att det föreligger brister i systemet för kontroll och administration av den ekonomiska kompensation som har beviljats organisationerna för frukt- och grönsaksproducenter.
43 Vad beträffar persikor och nektariner konstaterades det sålunda vid inspektioner i Makedonien i augusti 1994 och i augusti 1995 särskilt att organisationer som inte hade tillgång till sådan teknisk utrustning som var nödvändig för saluföring av deras medlemmars produkter hade godkänts, att ingen av de organisationer som inspekterades hade någon interventionsfond och att den koefficient som användes för att fastställa återköpspriset för nämnda frukter var felaktig.
44 Följande år gjordes en ny inspektion i förvaltningsområdena Pella och Imathia av vissa producentorganisationer som först inte hade godkänts. Vid denna inspektion uppdagades att de grekiska myndigheternas omprövningsförfarande på det hela taget kunde anses vara tillfredsställande vad beträffar Imathia, men att ett stort antal organisationer i Pella på grund av sin otillräckliga tekniska utrustning inte borde ha godkänts.
45 Vad beträffar citrusfrukter har man i 1994 års sammanfattande rapport funnit att det grekiska systemet för administration och kontroll av förfarandet för godkännande av producentorganisationer har flera allvarliga brister. Vid inspektion av en stor organisation i förvaltningsområdet Arta, mot vilken Europeiska gemenskapernas revisionsrätt hade framfört kritik, framkom dessutom ett visst antal oegentligheter.
46 Enligt tillägget till 1995 års sammanfattande rapport har kommissionens tjänstemän dragit slutsatsen att den korrigering som föreslagits för räkenskapsåret 1995, avseende återtagande från marknaden under regleringsåret 1994/1995 och tidigare regleringsår, var berättigad på grund av svårighetsgraden hos de brister som konstaterats vid flera inspektioner.
47 Förlikningsorganet ansåg att det var obestridligt att vissa förbättringar på kontrollområdet hade haft en betydande verkan under regleringsåret 1995 och att det endast kunde konstatera att kommissionens tjänstemän hade vägrat att beakta de nämnda förbättringarna. Enligt tillägget till 1995 års sammanfattande rapport har kommissionens tjänstemän medgivit att betydande förbättringar av systemet hade skett från och med maj månad år 1995, men att dessa endast kunde ha betydelse för återtagande av produkter som skedde under följande regleringsår, det vill säga regleringsåret 1995/1996. Korrigeringen för räkenskapsåret 1995, avseende regleringsåret 1994/1995, avspeglar detta förhållande, medan man vid fastställandet av den begränsade korrigeringen för räkenskapsåret 1996 särskilt har beaktat de förbättringar som skett.
Anförda argument
48 Den grekiska regeringen har för det första gjort gällande att kommissionens korrigeringar grundar sig på en felaktig bedömning av de faktiska förhållandena. I en skrivelse från kommissionen av den 12 oktober 1994 underrättades regeringen i fråga om att kommissionen hade för avsikt att göra en korrigering på 50 procent för utgifterna avseende återtagande av persikor och nektariner för räkenskapsåret 1994 samt att utsträcka denna korrigering till att omfatta även räkenskapsåren 1992 och 1993 såvida inte strikta åtgärder vidtogs under första halvåret 1995. I svar på denna skrivelse av den 1 november 1994 underrättade regeringen kommissionen om ett antal åtgärder som vidtagits år 1994 i syfte att förbättra systemet för återtagande och producentorganisationerna. På grund av dessa åtgärder frånträdde kommissionen genom skrivelse av den 13 december 1995 sina invändningar avseende räkenskapsåren 1992 och 1993 och nedsatte korrigeringen till 10 procent av utgifterna. Trots att de nämnda åtgärderna beslutades och vidtogs under regleringsåret 1994 och medförde påtagliga resultat under detta regleringsår har kommissionen dock inte bara bibehållit den finansiella korrigeringen för räkenskapsåret 1994, utan även gjort samma korrigering för räkenskapsåret 1995, trots att systemet under detta räkenskapsår fungerade utmärkt och trots att det genom systemet under räkenskapsåret i fråga säkerställdes att utbetalningarna skedde regelrätt till de verkliga stödmottagarna.
49 Den grekiska regeringen har för det andra anfört att kommissionen har gått utöver det utrymme för skönsmässig bedömning som den har enligt artikel 5.2 c fjärde stycket i förordning nr 729/70, i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1, nedan kallad förordning nr 729/70 i ändrad lydelse). I detta hänseende har regeringen i fråga för det första gjort gällande att kommissionen måste iaktta måttfullhet när den gör schablonmässiga korrigeringar med Belle-rapporten som grund och att korrigeringar om 10 procent endast är motiverade om risken för en mycket stor förlust för EUGFJ är överhängande. För det andra har denna regering anfört att kommissionen är skyldig att beakta överträdelsens art och svårighetsgrad samt den ekonomiska skada som förorsakats gemenskapen när den gör korrigeringar av redovisade utgifter. Slutligen har den anfört att kommissionens undersökning av apelsinsektorn endast avsåg ett enda förvaltningsområde, trots att det finns 52 förvaltningsområden i Grekland och att undersökningen av persiko- och nektarinsektorn endast avsåg två förvaltningsområden. I dessa två förvaltningsområden undersökte kommissionen dessutom endast ett begränsat antal producentorganisationer beträffande vilka vissa brister i tillämpningen av bestämmelserna redan hade framkommit vid en tidigare kontroll som genomförts av de grekiska myndigheterna. Denna kontroll var således inte representativ.
50 För det tredje har Republiken Grekland beträffande producentorganisationernas verksamhet angivit att samtliga högre tjänstemän som var ansvariga för kontrollerna av administrationen av frukt- och grönsaksmarknaden hade givits de anvisningar som var nödvändiga för att genomföra nämnda kontroller på ett korrekt och effektivt sätt. Dessa anvisningar avsåg kvalitetskontroll, frågan huruvida producentorganisationernas verksamhet bedrevs korrekt och frågan huruvida förfarandet för återtagande och gratisutdelning var regelrätt. Jordbruksministern har även givit instruktioner avseende godkännande av vissa producentorganisationer och dessa organisationers struktur och verksamhet. Dessutom har ett databaserat register över producentorganisationernas medlemmar skapats i syfte att lättare kunna kontrollera deras produktion och affärsverksamhet.
51 För det fjärde har den grekiska regeringen vad beträffar den påstådda frånvaron av teknisk utrustning och interventionsfonder anfört att det inte är ett krav enligt rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 118, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162), i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 985/84 av den 31 mars 1984 (EGT L 103, s. 1, svensk specialutgåva, område 3, volym 17, s. 105, nedan kallad förordning nr 1035/72), att producentorganisationerna skall ha egen teknisk utrustning och att man således inte kan vägra att godkänna producentorganisationer som hyr sådan utrustning. I denna förordning föreskrivs inte heller någon exakt gräns för interventionsfondens intäkter, och enbart det förhållandet att vissa fonder inte har tillräckligt kapital för att kunna täcka de återköp som görs är alltså inte av sådan art att godkännandet av de berörda organisationerna inte skall anses vara regelrätt.
Domstolens bedömning
52 Domstolen noterar dels att det i artikel 13 i förordning nr 1035/72 stadgas att producentorganisationer skall bildas på frukt- och grönsaksproducenternas eget initiativ i syfte att främja koncentrationen av utbudet och regleringen av priserna i producentledet vad avser en eller flera av de produkter som avses i den nämnda förordningen och att göra lämpliga tekniska hjälpmedel för förpackning och saluföring av de aktuella produkterna tillgängliga för producentorganisationernas medlemmar.
53 Enligt artikel 13.2 i förordning nr 1035/72 får medlemsstaterna endast godkänna de berörda organisationerna på villkor att dessa lämnar tillräckliga garantier för verksamhetens varaktighet och effektivitet, särskilt med avseende på de uppgifter för vilka de har inrättats, och att de från och med tidpunkten för godkännande håller särskild bokföring för den verksamhet som är föremål för godkännandet. En medlemsstat skall till följd härav vägra att godkänna eller till och med återkalla ett godkännande för varje producentorganisation som exempelvis inte har tillgång till lämpliga tekniska hjälpmedel för förpackning och saluföring av de berörda produkterna (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 44).
54 Domstolen erinrar vidare om att det av de skäl som anges i punkt 12 i denna dom ankommer på medlemsstaten att visa att kommissionens uppgifter inte är korrekta. I förevarande mål har den grekiska regeringen emellertid inskränkt sig till att i mycket allmänna ordalag hävda att kommissionen har begått ett fel genom att göra samma finansiella korrigering för räkenskapsåret 1995 som för räkenskapsåret 1994, men den har inte inkommit med någon konkret bevisning av sådan art att den ger anledning att ifrågasätta att det som kommissionen har fastställt angående de oegentligheter som avser godkännande av producentorganisationer är riktigt.
55 Vad gäller frågan från och med vilket räkenskapsår de åtgärder skall beaktas som den grekiska regeringen har vidtagit i detta hänseende noterar domstolen att denna regering inte har inkommit med någon som helst bevisning som kan vederlägga det som kommissionens tjänstemän har konstaterat, nämligen att det är först från och med maj månad år 1995 som vissa förbättringar av systemet har skett. Vidare har den grekiska regeringen inte bestritt kommissionens uppgift att persikor och nektariner skördas från juni till september och att utbetalningar avseende återtaganden under denna period inte sker förrän från och med november månad. Följaktligen har de ifrågavarande förbättringarna, såsom kommissionen har angivit, då räkenskapsåret för ett visst år inbegriper utbetalningar som skett från och med den 16 oktober föregående år till och med den 15 oktober samma år, inte kunnat påverka förfarandet för avslutande av räkenskaper för räkenskapsåret 1995. Vad beträffar räkenskapsåret 1996 framgår det däremot av tillägget till 1995 års sammanfattande rapport att de nämnda förbättringarna har beaktats när korrigeringen har gjorts.
56 Vad gäller den påstådda skillnaden i bedömningen i förhållande till de finansiella korrigeringar som har gjorts för räkenskapsåren 1992 och 1993, följer det av domstolens rättspraxis att det förhållandet att kommissionen inte har gjort en rättelse som den borde ha gjort under ett tidigare räkenskapsår utan av rimlighetsskäl har tolererat oegentligheter inte innebär att den berörda medlemsstaten får rätt att kräva samma attityd vad gäller oegentligheter under följande räkenskapsår, med stöd av rättsäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (se dom av den 6 oktober 1993 i mål C-55/91, Italien mot kommissionen, REG 1993, s. I-4813, punkt 67). Som framgår av punkt 46 i domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen innebär det förhållandet att kommissionen har frånträtt sina invändningar avseende de utgifter som Republiken Grekland har haft under räkenskapsåren 1992 och 1993 således inte på något sätt att den inte har haft fog för att vidhålla korrigeringen avseende räkenskapsåret 1994 och göra samma korrigering för räkenskapsåret 1995. Tvärtom utgör resultatet av de undersökningar som kommissionen har gjort hos producentorganisationerna, vilket inte på annat sätt har bestritts av Republiken Grekland, såsom framgår av punkt 54 i denna dom, en tillräcklig motivering i detta avseende.
57 Vad beträffar de oegentligheter som kommissionen har konstaterat avseende godkännande av producentorganisationer bör det noteras att dessa obestridligen var tämligen allvarliga. Som kommissionen med rätta har påpekat hade ett stort antal av de kontrollerade organisationerna, såväl inom persiko- och nektarinsektorn som inom citrusfruktsektorn, varken tillgång till egen eller förhyrd utrustning för förpackning och saluföring av sina medlemmars produkter och saknade interventionsfonder genom vilka återköp av vissa produkter skulle kunna finansieras. Såsom redan har påpekats i punkt 54 i denna dom har den grekiska regeringen inte ingivit någon bevisning som innebär att det kan ifrågasättas att dessa konstateranden är riktiga.
58 Vad beträffar frågan huruvida de kontroller som kommissionen genomfört var representativa konstaterar domstolen att, som kommissionen har gjort gällande utan att det bestritts av den grekiska regeringen, kontrollerna beträffande persiko- och nektarinsektorn i Grekland avsåg samtliga producentorganisationer med säte i förvaltningsområdena Pella och Imathia, från vilka 95 procent av produktionen härrör och för vilka 93,5 procent av ersättningen för återtagande är avsedda. Kontrollerna inom citrusfruktsektorn avsåg förvaltningsområdena Argolida, Arta och Lakonia, vars produktion var föremål för 74 procent av ersättningen för återtagande. Med hänsyn till dessa sifferuppgifter kan det inte rimligen ifrågasättas att de kontroller som kommissionen utförde var representativa och att oegentligheterna var av den omfattning som sagts (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 52).
59 Likaledes kan enbart det förhållandet, att kommissionen vid sin andra undersökning i förvaltningsområdet Pella endast kontrollerade organisationer vars godkännande redan hade ifrågasatts av de grekiska myndigheterna, inte på något sätt vederlägga vad kommissionen fastställde efter denna undersökning, nämligen att 48 procent av de producentorganisationer som var etablerade inom detta förvaltningsområde inte hade tillgång till teknisk utrustning för saluföring av frukterna (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 53).
60 Dessutom konstaterar domstolen att de förhållandena att anvisningar utfärdas till de tjänstemän som ansvarar för de kontroller som föregår godkännande av producentorganisationer och att databaserade register över producentorganisationernas medlemmar upprättas inte säkerställer att de organisationer som godkänns faktiskt uppfyller alla villkor för godkännande vid den tidpunkt då de beviljas godkännande eller vid en senare tidpunkt. Dessa argument kan således inte godtas (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 54).
61 Därutöver noterar domstolen dels att kommissionen inte har inskränkt sig till att konstatera att ett visst antal organisationer inte hade någon egen teknisk utrustning, utan har understrukit att ett stort antal producentorganisationer "varken hade tillgång till egen eller förhyrd utrustning", dels att kommissionen inte har påpekat att de obligatoriska interventionsfonderna hade otillräckliga intäkter, utan har understrukit att det ofta inte förekom några sådana fonder över huvud taget (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 55).
62 Med hänsyn till ovanstående är det uppenbart att de brister som uppdagats av kommissionens tjänstemän avser genomförande av väsentliga kontroller som syftade till att säkerställa att de ifrågavarande utgifterna var korrekta. Kommissionen kunde således rätteligen härav dra slutsatsen att det fanns en risk för mycket stora förluster för EUGFJ (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 56).
63 Den korrigering på 10 procent som kommissionen har gjort avseende samtliga belopp som redovisats för persikor, nektariner och citrusfrukter och den korrigering på 20 procent som gjorts för de belopp som redovisats avseende persikor och nektariner i förvaltningsområdet Pella synes därför inte vara omotiverade.
Problemen avseende gratisutdelning av produkter som återtagits från marknaden
Den sammanfattande rapporten
64 Enligt 1995 års sammanfattande rapport har det vid kommissionens tjänstemäns undersökning av hur produkter som återtas från marknaden distribueras i Grekland framkommit vissa brister, såsom att vissa mottagare inte kan komma i fråga, att mottagarna inte kontrolleras, att det inte föreligger tillförlitliga uppgifter hos det organ som sköter utbetalningar samt att förpacknings- och sorteringskostnader godtas till ett belopp som överstiger den verkliga kostnaden. Kommissionen har följaktligen beslutat att göra en finansiell korrigering på 10 procent av de utgifter som har redovisats av de grekiska myndigheterna.
65 Det framgår av tillägget till 1995 års sammanfattande rapport att kommissionens tjänstemän har påpekat att förlikningsorganet inte har motsatt sig denna korrigering för räkenskapsåret 1995 och att de av detta har dragit slutsatsen att korrigeringen skall bibehållas.
66 Vad gäller räkenskapsåret 1996, som omfattas av samma förlikningsförfarande som räkenskapsåret 1995, har förlikningsorganet gjort åtskillnad mellan utdelning till familjer med många barn och utdelning till skolor. I det förstnämnda fallet ansåg förlikningsorganet att de uppgifter som erhållits från parterna var sådana att kommissionens invändningar kunde anses vara befogade. Däremot ansåg förlikningsorganet vad gäller utdelning till skolor att det var mindre viktigt att iaktta den i artikel 21.1 a sjätte strecksatsen i förordning nr 1035/72 föreskrivna principen att de kvantiteter som utdelas till skolor skall utgöra ett tillägg till de kvantiteter som normalt köps in av skolmatsalar, eftersom det inte fanns någon skolmatsal i de flesta grekiska skolor. Organet i fråga har dessutom noterat att någon sådan princip inte förekommer i den nya grundförordningen avseende denna sektor, nämligen rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 297, s. 1). Kommissionen har bibehållit den föreslagna finansiella korrigeringen vad gäller utdelning till familjer med många barn, men inte den föreslagna korrigeringen avseende utdelning till skolor.
Parternas argument
67 Den grekiska regeringen har gjort gällande att de kvantiteter som delats ut gratis till familjer med många barn har nedbringats till ett minimum genom två cirkulär från jordbruksministern, det ena av den 18 januari 1996 och det andra av den 11 december 1996, varav det förstnämnda väsentligen kodifierade vad som tillämpades i praktiken, samt genom ändring av avtalen mellan producentorganisationerna och de institutioner som har rätt till gratisutdelning.
68 Vad beträffar kommissionens uppgift att utdelning även har skett till familjer med många barn där barnen redan var vuxna avser denna enligt den grekiska regeringen isolerade fall av barn som försörjdes av föräldrarna och genomgick högre utbildning eller studerade vid universitet eller gjorde sin obligatoriska militärtjänstgöring.
69 Vad gäller utdelningen till skolor, vars syfte var att undvika att citrusfrukter skickades till soptippen, skedde den enligt den grekiska regeringens mening redan från början i överensstämmelse med tanken bakom och syftet med denna typ av utdelning, nämligen framför allt att skapa jämvikt på citrusfruktmarknaden, eftersom kommissionen i den nya organisationen av marknaden som infördes genom förordning nr 2200/96 har övergivit principen att de kvantiteter som delas ut skall utgöra ett tillägg till de kvantiteter som normalt köps in av skolmatsalarna. I vart fall var denna princip svår att tillämpa i Grekland, på grund av att det inte fanns organiserade serveringar eller skolmatsalar i alla skolor.
70 Kommissionen har för det första anfört att utdelning enligt grekisk lagstiftning kan ske till familjer som motsvarar definitionen av familjer med många barn, oberoende av deras inkomster. Detta går utöver syftet med den gemenskapsrättsliga bestämmelse varigenom denna typ av utdelning regleras, nämligen artikel 21.1 a första strecksatsen i förordning nr 1035/72, vilket bland annat är att bidra till försörjningen av personer som saknar nödvändiga möjligheter till försörjning. Dessutom hade det vid den kontroll som gjorts hos fyra föreningar för familjer med många barn framkommit att de nämnda föreningarna i vissa fall även delade ut de berörda produkterna till familjemedlemmar vars barn numera var vuxna, redan arbetade och i vissa fall hade bildat egen familj. Denna situation, som hade medfört en oberättigad ökning av utdelade kvantiteter, hade ytterligare förvärrats genom att det inte förelåg någon bestämd individuell gräns.
71 För det andra hävdar kommissionen vad gäller gratis utdelning till skolor att artikel 21.1 a sjätte strecksatsen i förordning nr 1035/72 syftar till att säkerställa en normal avsättning för produktionen på marknaden genom att det i bestämmelsen krävs att de kvantiteter som utdelas till skolor skall utgöra ett tillägg till de kvantiteter som normalt köps in av skolmatsalar.
Domstolens bedömning
72 Domstolen konstaterar inledningsvis att varken 1995 års sammanfattande rapport eller tillägget till 1995 års sammanfattande rapport, eller för övrigt förlikningsorganets slutrapport, innehåller någon som helst omständighet som gör det möjligt att dra slutsatsen att korrigeringen avseende gratis utdelning av produkter som återtagits från marknaden vad gäller räkenskapsåret 1995 avser utdelning till familjer med många barn och/eller skolor. I de nämnda rapporterna preciseras på intet sätt vem som har varit föremål för den ifrågasatta utdelningen.
73 Även om den korrigering som föreslagits för år 1995 avser gratis utdelning till dessa två grupper kan det vad gäller utdelning till familjer med många barn i vart fall för det första konstateras att de båda cirkulär från jordbruksministern som den grekiska regeringen har åberopat antogs år 1996 och således inte har haft någon verkan på utgifterna under räkenskapsåret 1995. För det andra har den grekiska regeringen vad gäller de oegentligheter som kommissionen har konstaterat inskränkt sig till att hävda att de avser isolerade fall, utan att inkomma med någon som helst bevisning för sina uppgifter.
74 Vad gäller gratis utdelning till skolor konstaterar domstolen att det i artikel 21.1 a sjätte strecksatsen i förordning nr 1035/72, som är tillämplig på räkenskapsåret 1995, klart föreskrivs att medlemsstaterna skall tillse att "de [till barn i skolor] utdelade kvantiteterna skall utgöra ett tillägg till de kvantiteter som normalt köps in av skolmatsalar".
75 Vid sådant förhållande saknas anledning att ifrågasätta den finansiella korrigering på 10 procent som kommissionen har gjort med anledning av problem avseende gratis utdelning av produkter som har återtagits från marknaden inom frukt- och grönsakssektorn.
Huruvida kommissionen saknar behörighet av tidsmässiga skäl
Parternas argument
76 Den grekiska regeringen har gjort gällande att kommissionen, i strid med artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse och med artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6), genom beslut 1999/596 har gjort vissa korrigeringar som avser utgifter som hänför sig till tiden före de 24 månader som föregick det skriftliga meddelandet om dess iakttagelser. Följaktligen skall de nämnda korrigeringarna anses vara ogiltiga, särskilt de som avser sektorn för frukt och grönsaker.
77 Kommissionen har genmält att det skriftliga meddelande som avses i artikel 8 i förordning nr 1663/95 var obligatoriskt från och med räkenskapsåret 1996. Kommissionen har i vart fall för räkenskapsåret 1995 genom skrivelse av den 8 juli 1996 meddelat de grekiska myndigheterna om resultaten av den kontroll som skett på plats mellan den 23 och den 26 januari 1996 och de slutsatser som enligt kommissionen skall dras av dessa resultat. Kommissionen angav även i denna skrivelse att den efter att ha erhållit svar på skrivelsen i fråga skulle göra en bedömning av de eventuella ekonomiska återverkningarna av dessa konstateranden. De ifrågavarande utgifterna har följaktligen betalats under de 24 månader som föregick det skriftliga meddelandet om resultaten av de nämnda undersökningarna.
Domstolens bedömning
78 Domstolen erinrar om att det i artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse stadgas att "[e]n vägran att finansiera ... inte [får] inbegripa utgifter som betalats före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av undersökningarna".
79 Även om förordning nr 1287/95, varigenom denna bestämmelse infördes i förordning nr 729/70, enligt artikel 2.1 andra stycket i denna förordning först gäller från och med det räkenskapsår som började den 16 oktober 1995, föreskrivs det i artikel 2.2 i förordning nr 1287/95 att en sådan vägran att bevilja finansiering som avses i artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse inte får avse utgifter som har redovisats under ett räkenskapsår före den 16 oktober 1992, dock utan att det påverkar tillämpningen av beslut om avslut av räkenskaper för räkenskapsår som föregick ikraftträdandet av förordning nr 1287/95.
80 Domstolen har i dom av den 6 mars 2001 i mål C-278/98, Nederländerna mot kommissionen (REG 2001, s. I-1501) punkt 82, fastställt att förfarandet med finansiella korrigeringar, för att en användbar tolkning av artikel 2.2 i förordning nr 1287/95 skall kunna göras, måste anses ha syftet att tillämpas på räkenskapsår efter den 16 oktober 1992, vilka inte har varit föremål för ett beslut om avslut av räkenskaper innan denna förordning trädde i kraft.
81 Härav följer, i förevarande fall, att kommissionen vid avslutet av räkenskaperna för räkenskapsåret 1995 var skyldig att genomföra det förfarande som avses i artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse.
82 Däremot följer det av artikel 10 i förordning nr 1663/95 att artikel 8.1 i samma förordning, vari det bland annat anges vad det skriftliga meddelandet som kommissionen skall tillställa den berörda medlemsstaten enligt artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse skall innehålla, inte är tillämplig förrän från och med det räkenskapsår som börjar den 16 oktober 1995, det vill säga från och med räkenskapsåret 1996.
83 Följaktligen skall domstolen pröva huruvida de finansiella korrigeringar som gjordes genom beslut 1999/596 och som är föremål för talan i förevarande mål avser utgifter som betalats under de 24 månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till Republiken Grekland om resultaten av dess undersökningar.
84 I detta hänseende konstaterar domstolen att det i handlingarna i målet återfinns ett visst antal indicier - i synnerhet i den skrivelse av den 8 juli 1996 som kommissionen har åberopat och i de skrivelser som generaladvokaten har nämnt i punkterna 96-98 i sitt förslag till avgörande - på att kommissionen faktiskt skriftligen har meddelat Republiken Grekland resultaten av sina undersökningar innan tidsfristen på 24 månader löpte ut. Med hänsyn till att den grekiska regeringen inte har inkommit med någon som helst bevisning eller något som helst indicium som kan vederlägga detta gör domstolen bedömningen att kommissionen har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse.
85 Följaktligen kan talan inte vinna bifall på den grund som avser kommissionens bristande behörighet av tidsmässiga skäl.
86 Eftersom den grekiska regeringens talan inte har vunnit bifall på någon av de grunder som anförts skall talan ogillas i sin helhet.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
87 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, skall denna stat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
följande dom:
1) Talan ogillas.
2) Republiken Grekland skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy