Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Begäran om förhandsavgörande - Domstolens behörighet - Gränser - Klargörande av föremålet för frågan
(Artikel 234 EG)
2. Begäran om förhandsavgörande - Domstolens behörighet - Gränser - Uppenbart att frågan saknar relevans
(Artikel 234 EG)
3. Etableringsfrihet - Fri rörlighet för kapital - Fördragets bestämmelser - Tillämpningsområde - Nationell lagstiftning om förvärv av fast egendom - Omfattas
(Artikel 44.2 e EG; rådets direktiv 88/361, bilaga I)
4. Fri rörlighet för kapital - Begränsning av förvärv av fast egendom - Ordning med förhandsförklaring vid förvärv av fast egendom - Tillåten - Ordning med förhandstillstånd för förvärv av fastigheter avsedda att bebyggas - Otillåten
(Artiklarna 56-60 EG)
Sammanfattning
1. Även om domstolen inte har någon behörighet enligt artikel 234 EG att tillämpa en gemenskapsrättslig bestämmelse i en bestämd tvist och således inte heller att bedöma en nationell bestämmelse mot bakgrund av en sådan bestämmelse, kan den emellertid, inom ramen för det samarbete mellan domstolar som har inrättats genom nämnda artikel, med utgångspunkt i handlingarna i målet tillhandahålla alla sådana uppgifter om gemenskapsrättens tolkning som den nationella domstolen kan behöva för att bedöma verkningarna av denna bestämmelse.
( se punkt 22 )
2. Det förhållandet att samtliga omständigheter i ett mål är hänförliga till en och samma medlemsstat innebär inte att de tolkningsfrågor som har ställts till domstolen inte skall besvaras i förevarande mål. I princip ankommer det nämligen uteslutande på de nationella domstolarna att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen.
( se punkterna 24 och 25 )
3. Nationella bestämmelser, genom vilka förvärv av fast egendom regleras i syfte att förbjuda inrättandet av fritidsbostäder i vissa områden med hänvisning till tvingande behov avseende markplanering, skall stå i överensstämmelse med fördragets bestämmelser om fria kapitalrörelser.
För det första ger rätten att förvärva, använda och överlåta fast egendom i en annan medlemsstat, vilken såsom framgår av artikel 44.2 e EG utgör ett nödvändigt komplement till etableringsfriheten, upphov till kapitalrörelser när den utövas.
För det andra omfattar begreppet kapitalrörelser de transaktioner genom vilka utlänningar gör investeringar i fast egendom i en medlemsstat, vilket följer av den nomenklatur för kapitalrörelser som finns i bilaga 1 till direktiv 88/361 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (upphävd genom Amsterdamfördraget). Denna nomenklatur fortsätter att ha samma betydelse som vägledning för att definiera begreppet kapitalrörelser som den hade tidigare).
( se punkterna 28-30 )
4. Artiklarna 56-60 EG utgör inte något hinder för ett sådant förfarande med förhandsförklaringar som föreskrivs i det system för förvärv av fast egendom som inrättats genom Salzburger Grundverkehrsgesetz 1997 (lag i delstaten Salzburg om förvärv och försäljning av fast egendom, nedan kallad SGVG), enligt vilket en förvärvare av fast egendom är skyldig att lämna en förklaring i vilken han anger att han är österrikisk medborgare eller medborgare i en annan medlemsstat och att han skall använda fastigheten som huvudsaklig hemvist eller för yrkesmässiga ändamål.
Även om dessa bestämmelser redan på grund av sitt syfte innebär en begränsning av de fria kapitalrörelserna, kan sådana begränsningar ändå godtas om de nationella bestämmelserna har ett syfte av allmänintresse som eftersträvas på ett icke-diskriminerande sätt och om proportionalitetsprincipen iakttas, det vill säga om samma resultat inte kan uppnås genom andra, mindre betungande, förfaranden.
Vad gäller det första villkoret kan hinder för inrättandet av fritidsbostäder i ett visst geografiskt område, som en medlemsstat föreskrivit i syfte att av lokaliseringspolitiska syften värna om en permanent befolkning och en ekonomisk verksamhet som är oberoende i förhållande till turistbranschen, anses bidra till syften av allmänintresse. Detta konstaterande kan endast förstärkas genom andra syften som kan ligga till grund för samma åtgärder, såsom miljöskyddssyften. Det framgår vidare av bestämmelserna i SGVG att dessa inte innebär att någon åtskillnad i behandling görs mellan österrikiska förvärvare och personer som bor i andra medlemsstater och som använder sig av de friheter som garanteras enligt fördraget.
Vad gäller det andra villkoret är ett krav på en förhandsförklaring vid köp av fastigheter avsedda att bebyggas som är förenat med en risk för sanktionsåtgärder vid avsteg från den lämnade förklaringen, och som syftar till att uppnå mål avseende markplaneringen, förenligt med gemenskapsrätten. Det förfarande som har införts genom SGVG har i princip också karaktär av ett förklaringsförfarande. Minimikravet på en förhandsförklaring har den fördelen att förvärvaren därigenom erhåller en viss rättssäkerhet, vilket inte skulle vara fallet om kontrollåtgärder vidtogs först i efterhand. Det kan även tänkas att en förhandskontroll är bättre lämpad för att förebygga vissa svårreparerade skador som orsakas av att byggprojekt genomförs snabbt. Formaliteten med en förhandsförklaring kan således betraktas som en åtgärd som kompletterar de påföljder och den talan om ogiltigförklaring av försäljningstransaktionen som myndigheterna kan föra vid den nationella domstolen. Mot denna bakgrund kan den första delen av det förfarande som inrättats genom SGVG anses vara förenligt med gemenskapsrätten.
Artiklarna 56-60 EG utgör dock hinder för ett sådant förfarande för förhandstillstånd som föreskrivs i nämnda system, enligt vilket ett förhandstillstånd skall lämnas till ett förvärv av en fast egendom när den behöriga myndigheten inte har lämnat något intyg avseende den aktuella förklaringen.
De begränsningar av den fria rörligheten för kapital som följer av ett krav på förhandstillstånd skulle kunna undvikas genom ett lämpligt system med förklaringar, utan att de syften som eftersträvas med denna reglering blev lidande.
( se punkterna 32-37 och 40 samt domslutet )
Parter
I de förenade målen C-515/99, C-519/99-C-524/99 och C-526/99-C-540/99,
angående flera begäran enligt artikel 234 EG, från Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan
Hans Reisch (C-515/99),
Walter Riedl (C-527/99),
Alexander Hacker (C-528/99)
Gerhard Eckert (C-529/99),
Franz Gstöttenbauer (C-530/99),
Helmut Hechwarter (C-531/99),
Alois Bixner (C-532/99),
Geza Aumüller (C-533/99),
Berthold Garstenauer (C-534/99 och C-536/99),
Robert Eder (C-535/99),
Hartmut Ramsauer (C-537/99 och C-538/99),
Harald Kronberger (C-539/99),
Erich Morianz (C-540/99)
och
Bürgermeister der Landeshauptstadt Salzburg,
Grundverkehrsbeauftragter des Landes Salzburg,
och mellan
Anton Lassacher,
Heinz Schäfer (C-519/99),
Dertnig GmbH & Co. KG,
Heinrich Reutter (C-520/99),
Francesco Branka (C-521/99),
Neubau GmbH,
Baumeister Bogensberger GmbH & Co. KG (C-522/99 och C-526/99),
Peter Fidelsberger (C-523/99),
GWP Gewerbeparkentwicklung GmbH,
Johann Lindner och Emma Lindner (C-524/99)
och
Grundverkehrsbeauftragter des Landes Salzburg,
Grundverkehrslandeskommission des Landes Salzburg,
angående tolkningen av artiklarna 56-60 EG,
meddelar
meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av ordföranden på andra avdelningen N. Colneric, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna C. Gulmann, J.-P. Puissochet (referent), R. Schintgen och V. Skouris,
generaladvokat: L.A. Geelhoed,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- H. Schäfer, företrädd av A. Pirkner, Rechtsanwalt,
- GWP Gewerbeparkentwicklung GmbH, genom J.W. Aichlreiter, Rechtsanwalt,
- Österrikes regering, genom C. Pesendorfer, i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 12 september 2001 av: Nederländernas regering, företrädd av H. Sevenster, i egenskap av ombud, och Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av U. Wölker och M. Patakia, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 20 november 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg har, genom 22 beslut av den 22 december 1999 som inkom till domstolen den 30 december samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt två frågor om tolkningen av artiklarna 56-60 EG.
2 I målen C-515/99 och C-527/99-C-540/99 uppkom en första fråga inom ramen för talan som väckts mot Bürgermeister der Landeshauptstadt Salzburgs (borgmästaren i Salzburg) beslut att påföra böter på grund av att en förklaring som föreskrivs i Salzburger Grundverkehrsgesetz 1997 (lag i delstaten Salzburg om förvärv och försäljning av fast egendom, Salzburger LGBl. nr 11/97, nedan kallad SGVG) lämnats in för sent till Grundverkehrsbeauftragter des Landes Salzburg (myndighet i delstaten Salzburg som har till uppgift att ta emot anmälningar från dem som förvärvat fast egendom, nedan kallad Grundverkehrsbeauftragter).
3 I målen C-519/99-C-524/99 och C-526/99 uppkom en ytterligare fråga inom ramen för mål om överklaganden av de beslut som Grundverkehrslandeskommission des Landes Salzburg (nedan kallad Grundverkehrslandeskommission) med tillämpning av SGVG fattat om att stoppa förvärv av fastigheter avsedda att bebyggas eller om att endast lämna tillstånd till sådana förvärv om en säkerhet ställs.
Tillämpliga bestämmelser
Gemenskapsrätt
4 Enligt artikel 56.1 EG gäller följande:
"Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel skall alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna."
Nationella bestämmelser
5 Enligt österrikisk rätt förvärvas äganderätten till en fastighet genom att inskrivning sker i fastighetsboken vid Grundbuchsgericht (fastighetsboksdomstol), vilken domstol har till uppgift att pröva om ett tillstånd till överlåtelse krävs och, om så är fallet, om ett sådant tillstånd skall lämnas.
6 För delstaten Salzburg föreskrivs i 12 § SGVG att vissa transaktioner rörande en fastighet avsedd att bebyggas, såsom överlåtelser av äganderätt eller beviljanden av bygglov, endast kan tillåtas om förvärvaren lämnar en förklaring, i vilken han för det första skall ange att han är österrikisk medborgare eller medborgare i en annan medlemsstat som utövar en av de gemenskapsrättsliga friheter som garanteras i EG-fördraget eller avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Förvärvaren skall för det andra förklara att fastigheten skall användas som huvudsaklig hemvist eller för yrkesmässiga ändamål. En användning av fastigheten som fritidsbostad är endast möjlig om fastigheten använts på sådant sätt redan före den 1 mars 1993 eller om den är belägen i ett område där det är tillåtet att inrätta fritidsbostäder.
7 Grundverkehrsbeauftragter lämnar ett intyg efter att ha erhållit den förklaring som avses i föregående punkt. Den kan endast vägra att lämna ett sådant intyg om den har skäl att anta att egendomen inte kommer att användas på sådant sätt som anges i förklaringen eller om förvärvet inte är förenligt med SGVG:s ändamål. I sådant fall skall den hänvisa förvärvaren till Grundverkehrslandeskommission, som lämnar tillstånd till överlåtelsen efter att ha kontrollerat att samma villkor i sak vad gäller förbudet mot användning av fastigheten som fritidsbostad är uppfyllda.
8 Utan intyg från Grundverkehrsbeauftragter eller tillstånd från Grundverkehrslandeskommissionen kan ingen fastighet förvärvas i delstaten Salzburg.
9 Enligt 19 § SGVG är förvärvaren skyldig att använda fastigheten i enlighet med den förklaring som avses i 12 §. Enligt samma bestämmelse kan ett tillstånd från Grundverkehrslandeskommission även förenas med villkor och krav i syfte att säkerställa att förvärvaren använder fastigheten på det avsedda sättet, bland annat med ett krav på att en ekonomisk säkerhet om ett belopp som inte får överstiga köpeskillingen eller fastighetens värde skall ställas.
10 I 36 § i samma lag anges de frister inom vilka förvärvaren skall inge sin förklaring avseende förvärvet.
11 Enligt 42 § kan Grundverkehrsbeauftragter väcka talan vid en nationell domstol om ogiltigförklaring av fastighetstransaktionen, om denna syftar till att undvika att SGVG tillämpas.
12 I 43 § föreskrivs böter på upp till 500 000 ATS och frihetsstraff på upp till sex veckor för bland annat de fall där förvärvaren varken har ingett någon förklaring eller begärt ett sådant tillstånd som krävs, eller där han har använt fastigheten på ett otillåtet sätt.
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
13 I målen C-515/99 och C-527/99-C-540/99 har klagandena var och en påförts böter av borgmästaren i Salzburg på grund av att de inte har lämnat någon förklaring till Grundverkehrsbeauftragter om transaktioner rörande förvärv av fastigheter avsedda att bebyggas inom den frist som föreskrivs i 36 § SGVG. Klagandena överklagade dessa beslut till Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg.
14 I målen C-519/99-C-522/99 och C-526/99 har det tillstånd som krävs för en försäljning av en fastighet avsedd att bebyggas inte lämnats av Grundverkehrslandeskommission i första instans, varför förvärvarna överklagade dessa beslut till Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg.
15 I målen C-523/99 och C-524/99 har tillstånd till förvärv av en fastighet avsedd att bebyggas meddelats, men Grundverkehrslandeskommission har samtidigt med stöd av 19 § tredje stycket SGVG beslutat att en säkerhet skall ställas. Förvärvarna överklagade dessa beslut till Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg.
16 Den hänskjutande domstolen har mot bakgrund av domen av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle (REG 1999, s. I-3099), i vilket det var fråga om lagstiftning avseende fastighetstransaktioner i delstaten Tyrolen, ställt sig frågan huruvida kravet på förhandsförklaring/förhandstillstånd vid förvärv av fastigheter avsedda att bebyggas och de straffbestämmelser som är anknutna till detta krav är förenliga med de grundläggande friheterna enligt fördraget.
17 Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg har därför ställt följande tolkningsfrågor till domstolen:
I målen C-515/99 och C-527/99-C-540/99:
"Skall artikel 56 EG och följande artiklar tolkas så, att de utgör hinder för en tillämpning av 12, 36 och 43 §§ SGVG 1997, i den lydelse som offentliggjorts genom LGBl nr 11/99, enligt vilka bestämmelser den som vill förvärva en fastighet avsedd att bebyggas i delstaten Salzburg är skyldig att underställa detta förvärv ett förklarings/tillståndsförfarande, vilket i förevarande mål innebär att en grundläggande frihet som förvärvaren garanteras enligt gemenskapsrätten åsidosätts?"
I målen C-519/99-C-524/99 och C-526/99:
"Skall artikel 56 EG och följande artiklar tolkas så, att de utgör hinder för en tillämpning av 12-14 §§ SGVG 1997, i den lydelse som offentliggjorts genom LGBl nr 11/99, enligt vilka bestämmelser den som vill förvärva en fastighet avsedd att bebyggas i delstaten Salzburg är skyldig att underställa detta förvärv ett förklarings/tillståndsförfarande, vilket i förevarande mål innebär att en grundläggande frihet som förvärvaren garanteras enligt gemenskapsrätten åsidosätts?"
18 Genom beslut av domstolens ordförande av den 24 februari 2000 förenades målen C-515/99 och C-527/99-C-540/99 med avseende på det skriftliga och muntliga förfarandet samt domen. Även målen C-519/99-C-524/99 och C-526/99 förenades med avseende på det skriftliga och muntliga förfarandet samt domen genom beslut av domstolens ordförande av den 24 februari 2000.
19 Det förordnas om att samtliga dessa mål skall förenas med avseende på denna dom.
Tolkningsfrågorna
Upptagande till sakprövning
20 GWB Gewerbeparkentwicklung GmbH har för det första gjort gällande att tolkningsfrågan i målen C-519/99-C-524/99 och C-526/99 inte kan tas upp till sakprövning eftersom den inte avser en tolkning av fördraget, utan en tolkning eller en prövning av giltigheten av bestämmelserna i SGVG som endast ankommer på den nationella domstolen.
21 För det andra anser samma bolag att det mål vid den nationella domstolen som det är part i, vilket endast rör villkoren för ett österrikiskt bolags förvärv av en fastighet i Österrike med tillämpning av SGVG, inte har något samband med gemenskapsrätten och endast avser ett internt förhållande, vilket innebär att målet inte kan tas upp till sakprövning.
22 I detta hänseende erinrar domstolen avseende den första grunden om att även om domstolen inte har någon behörighet enligt artikel 234 EG att tillämpa en gemenskapsrättslig bestämmelse i en bestämd tvist och således inte heller att bedöma en nationell bestämmelse mot bakgrund av en sådan bestämmelse, kan den emellertid, inom ramen för det samarbete mellan domstolar som har inrättats genom nämnda artikel, med utgångspunkt i handlingarna i målet tillhandahålla alla sådana uppgifter om gemenskapsrättens tolkning som den nationella domstolen kan behöva för att bedöma verkningarna av denna bestämmelse (dom av den 8 december 1987 i mål 20/87, Gauchard, REG 1987, s. I-4879, punkt 5).
23 Den nationella domstolen vill emellertid, inom ramen för målen vid den domstolen, att domstolen skall tolka fördragsbestämmelserna endast i syfte att pröva om dessa bestämmelser innebär att verkningarna av de nationella bestämmelser som den nationella domstolen har att tillämpa påverkas. Det kan således inte anses att den tolkningsfråga som uppkommit i vart och ett av dessa mål har något annat föremål än en tolkning av fördraget.
24 Vad gäller den andra grunden framgår det av handlingarna, och har heller inte bestritts i målet, att samtliga omständigheter i målen vid den nationella domstolen är hänförliga till en och samma medlemsstat. Nationella bestämmelser sådana som de i SGVG, vilka är tillämpliga utan åtskillnad på österrikiska medborgare och medborgare i andra medlemsstater i Europeiska unionen, kan i princip endast omfattas av bestämmelserna om de grundläggande friheter som garanteras i fördraget om de är tillämpliga på förhållanden som har samband med utbyten inom gemenskapen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 1982 i mål 286/81, Oosthoek's Uitgeversmaatschappij, REG 1982, s. 4575, punkt 9, svensk specialutgåva, volym 6, s. 583, och av den 18 februari 1987 i mål 98/86, Mathot, REG 1987, s. 809, punkterna 8 och 9).
25 Detta konstaterande innebär dock inte att de tolkningsfrågor som har ställts till domstolen inte skall besvaras i förevarande mål. I princip ankommer det uteslutande på de nationella domstolarna att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se dom av den 5 december 2000 i mål C-448/98, Guimont, REG 2000, s. I-10663, punkt 22). En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen (se dom av den 6 juni 2000 i mål C-281/98, Angonese, REG 2000, s. I-4139, punkt 18).
26 I förevarande mål är det inte uppenbart att den nationella domstolen saknar behov av den begärda tolkningen av gemenskapsrätten. Ett svar skulle nämligen kunna vara till nytta för nämnda domstol såvida österrikiska medborgare enligt nationell rätt skall ha samma rättigheter som medborgare från andra medlemsstater skulle ha i samma situation enligt gemenskapsrätten (se domen i det ovannämnda målet Guimont, punkt 23).
27 Det skall därför prövas om de bestämmelser i fördraget av vilka tolkning har begärts utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som är aktuella i målet vid den nationella domstolen i den mån som de är tillämpliga på personer som är bosatta i andra medlemsstater.
I sak
28 Inledningsvis skall det anges att nationella bestämmelser, genom vilka förvärv av fast egendom regleras i syfte att förbjuda inrättandet av fritidsbostäder i vissa områden med hänvisning till tvingande behov avseende markplanering, skall stå i överensstämmelse med fördragets bestämmelser om fria kapitalrörelser (dom i det ovannämnda målet Konle, punkt 22).
29 För det första ger rätten att förvärva, använda och överlåta fast egendom i en annan medlemsstat, vilken såsom framgår av artikel 44.2 e EG utgör ett nödvändigt komplement till etableringsfriheten (dom av den 30 maj 1989 i mål 305/87, kommissionen mot Grekland, REG 1989, s. 1461, punkt 22), upphov till kapitalrörelser när den utövas.
30 För det andra omfattar begreppet kapitalrörelser de transaktioner genom vilka utlänningar gör investeringar i fast egendom i en medlemsstat, vilket följer av den nomenklatur för kapitalrörelser som finns i bilaga 1 till rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (upphävd genom Amsterdamfördraget) (EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44). Denna nomenklatur fortsätter emellertid att ha samma betydelse som vägledning för att definiera begreppet kapitalrörelser som den hade tidigare (se dom av den 16 mars 1999 i mål C-222/97, Trummer och Mayer, REG 1999, s. I-1661, punkt 21, och av den 11 januari 2001 i mål C-464/98, Stefan, REG 2001, s. I-173, punkt 5).
31 Följaktligen skall räckvidden av de nationella bestämmelser som målet vid den nationella domstolen rör undersökas med hänsyn till artiklarna 56-60 EG, såsom den hänskjutande domstolen har bett domstolen om.
32 Det står klart att dessa bestämmelser redan på grund av sitt syfte innebär en begränsning av de fria kapitalrörelserna, eftersom ett förfarande med förhandsförklaring/förhandstillstånd vid förvärv av fast egendom därmed inrättats (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 39).
33 Sådana begränsningar kan ändå godtas om de nationella bestämmelserna har ett syfte av allmänintresse som eftersträvas på ett icke-diskriminerande sätt och om proportionalitetsprincipen iakttas, det vill säga om samma resultat inte kan uppnås genom andra, mindre betungande förfaranden.
34 Vad gäller det första villkoret framgår det av punkt 40 i domen i det ovannämnda målet Konle att sådana hinder för inrättandet av fritidsbostäder i ett visst geografiskt område, som en medlemsstat föreskrivit i syfte att av lokaliseringspolitiska syften värna om en permanent befolkning och en ekonomisk verksamhet som är oberoende i förhållande till turistbranschen, kan anses bidra till syften av allmänintresse. Detta konstaterande kan endast förstärkas genom andra syften som kan ligga till grund för samma åtgärder, såsom miljöskyddssyften. Det framgår vidare av bestämmelserna i SGVG att dessa inte innebär att någon åtskillnad i behandling görs mellan österrikiska förvärvare och personer som bor i andra medlemsstater och som använder sig av de friheter som garanteras enligt fördraget.
35 Vad gäller det andra villkoret fann domstolen i punkterna 44-48 i sin dom i det ovannämnda målet Konle att ett krav, som syftade till att uppnå mål avseende markplaneringen, på en förhandsförklaring vid köp av fastigheter avsedda att bebyggas, förenat med en risk för sanktionsåtgärder vid avsteg från den lämnade förklaringen, var förenligt med gemenskapsrätten. Det förfarande som har införts genom SGVG har i princip karaktär av ett förklaringsförfarande.
36 Såsom den österrikiska regeringen har gjort gällande är det endast när Grundverkehrsbeauftragter anser att det kan förväntas att en egendom inte kommer att användas på ett rättsenligt sätt som den är skyldig att hänvisa förvärvaren till Grundverkehrslandeskommission för att ett tillståndsförfarande skall genomföras avseende transaktionen. Detta minimikrav på en förhandsförklaring har den fördelen att förvärvaren därigenom erhåller en viss rättssäkerhet, vilket inte skulle vara fallet om kontrollåtgärder vidtogs först i efterhand. Det kan även tänkas att en förhandskontroll är bättre lämpad för att förebygga vissa svårreparerade skador som orsakas av att byggprojekt genomförs snabbt. Formaliteten med en förhandsförklaring kan således betraktas som en åtgärd som kompletterar de påföljder och den talan om ogiltigförklaring av försäljningstransaktionen som myndigheterna kan föra vid den nationella domstolen. Mot denna bakgrund kan den första delen av det förfarande som inrättats genom SGVG anses vara förenligt med gemenskapsrätten.
37 Vad gäller förfarandet med förhandstillstånd från Grundverkehrslandeskommission har domstolen däremot redan ansett att begränsningar av den fria rörligheten för kapital som följer av ett krav på förhandstillstånd skulle kunna undvikas genom ett lämpligt system med förklaringar, utan att de syften som eftersträvas med denna reglering blev lidande (se dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Bordessa m.fl., REG 1995, s. I-361, punkt 27, och av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl., REG 1995, s. I-4821, punkterna 26 och 27).
38 I målen vid den nationella domstolen kan förfarandet med förhandstillstånd, som det endast ankommer på Grundverkehrsbeauftragter att ta initiativ till på grundval av rena antaganden - med beaktande av de kontrollmöjligheter som myndigheterna har genom systemet med förhandsförklaringar, av förekomsten av påföljder och en särskild ogiltighetstalan som kan föras vid nationella domstolar om det färdiga projektet inte skulle överensstämma med den ursprungliga förklaringen - inte anses vara en åtgärd som är helt oundgänglig för att hindra att de lagbestämmelser om fritidsbostäder som är i fråga åsidosätts. Så är än mer fallet på grund av att behöriga myndigheter kan villkora meddelandet av förhandstillstånd med att krav som inte alls preciserats i SGVG skall uppfyllas samt kräva att förvärvaren skall ställa en säkerhet som kan motsvara egendomens värde.
39 Bestämmelserna i SGVG om förfarandet med förhandstillstånd från Grundverkehrslandeskommission går således utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade markplaneringssyftena och utöver de åtgärder som medlemsstaterna, såsom erinras om i artikel 58.1 b EG, har rätt att vidta för att hindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar.
40 Följaktligen skall hänskjutande domstols frågor besvaras så, att artiklarna 56-60 EG
- inte utgör något hinder för ett sådant förfarande med förhandsförklaringar som föreskrivs i det system för förvärv av fast egendom som inrättats genom SGVG,
- utgör hinder för ett sådant förfarande med förhandstillstånd som föreskrivs i nämnda system.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
41 De kostnader som har förorsakats den österrikiska och den nederländska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
- angående de frågor som genom beslut av den 22 december 1999 har ställts av Unabhängiger Verwaltungssenat Salzburg - följande dom:
Artiklarna 56-60 EG
- utgör inte något hinder för ett sådant förfarande med förhandsförklaringar som föreskrivs i det system för förvärv av fast egendom som inrättats genom Salzburger Grundverkehrsgesetz 1997,
- utgör hinder för ett sådant förfarande med förhandstillstånd som föreskrivs i nämnda system.
Full & Egal Universal Law Academy