FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
FRANCIS G. JACOBS
föredraget den 17 januari 2002 ( 1 )
1.
I förevarande mål har kommissionen med stöd av artikel 226 EG yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 4.1 och 6.1 i rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 ( 2 ) om kvaliteten på badvatten.
2.
Syftet med direktivet är att skydda miljön och människors hälsa genom att minska föroreningen av badvatten och skydda sådant vatten mot ytterligare försämring.
3.
I artikel 4.1 i direktivet föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kvaliteten på badvatten inom tio år efter anmälan av detta direktiv överensstämmer med de gränsvärden som fastställts i enlighet med artikel 3.”
Eftersom direktivet anmäldes den 10 december 1975 löpte tidsfristen ut den 10 december 1985.
4.
I artikel 6.1 anges följande:
”De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall utföra provtagningar med minst den frekvens som fastställs i bilagan.” Enligt artikel 12.1 skulle provtagningarna påbörjas inom två år efter dagen för anmälan av direktivet.
5.
Kommissionen har i sin ansökan uppgett att Nederländerna, som framgår av kommissionens rapport avseende 1999 års säsong, har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 4.1 och 6.1 i direktivet; provtagningarna i 0,7 procent av inlandsvattnen (fyra av de 528 badplatserna) var fortfarande otillräckligt utförda och 8 procent av inlandsvattnen uppnådde inte minimigränsvärdena.
6.
Nederländerna har vitsordat att de inte har fullgjort sina skyldigheter inom de av kommissionen påstådda områdena. Nederländerna har yttrat sig angående orsakerna till dess tidigare överträdelser (åren 1996, 1997 och 1998), angående de åtgärder som under mellantiden vidtagits till undvikande av nya överträdelser samt angående provtagningsfrekvensen och kvaliteten på badvatten under 1999 års säsong. Enligt den nederländska regeringen ger resultaten av provtagningarna under 1999 års säsong vid handen att betydande förbättringar skett jämfört med tidigare år och att de otillräckliga provtagningarna vid de fyra badplatserna berodde på den mänskliga faktorn. Vad beträffar de 8 procent av inlandsvattnen som inte uppnådde minimigränsvärdena motsvarade detta en ökning i förhållande till år 1998, men resultaten från hälften av de berörda vattnen berodde sannolikt på bristfälliga analyser medan resten berodde på speciella omständigheter. Nederländerna erkänner slutligen att de inte har fullgjort sina förpliktelser enligt artiklarna 4.1 och 6.1 i direktivet.
Förslag till avgörande
7.
Följaktligen skall domstolen enligt min mening
1)
fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 4.1 och 6.1 i rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten,
2)
förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.
( 1 ) Originalspråk: engelska.
( 2 ) EGT L 31, 1976, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 3.
Full & Egal Universal Law Academy