EUR-Lex -  62000CC0331 - SV - Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano föredraget den 6 februari 2003. - Rebubliken Grekland mot Europeiska kommissionen. - EUGFJ - Avslut av räkenskaper - Räkenskapsåren 1996, 1997 och 1998 - Jordbruksgrödor - Nötkött - Stöd för förtidspensionering. - Mål C-331/00.

Generaladvokatens förslag till avgörande

I - Inledning

1. Genom ansökan av den 11 september 2000 har Republiken Grekland med stöd av artikel 230 EG yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2000/449/EG av den 5 juli 2000 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), i den del det i detta fastställs finansiella justeringar till nackdel för Grekland för räkenskapsåren 1996, 1997 och 1998.

2. Republiken Grekland har framfört åtta invändningar mot det ifrågasatta beslutet, med lika många olika grunder för talan, och bestridit EUGFJ:s vägran att finansiera följande belopp:

- 26 482 863 795 GRD som utbetalats som kompensationsbetalning inom sektorn för jordbruksgrödor, på grund av brister i det integrerade systemet för administration och kontroll samt felaktigt innehållande av en del av stöden (första, sjätte och sjunde grunden),

- 134 771 782 GRD som utbetalats som stöd till förtidspensionering inom jordbruksbranschen, till följd av kontrollernas och övervakningens dåliga kvalitet (andra och sjätte grunden),

- 1 782 487 651 GRD som utbetalats som bidrag inom sektorn för nötkött, på grund av att det integrerade systemet för administration och kontroll inte genomförts eller inte tillämpats (tredje och sjätte grunden),

- 237 098 402 GRD och 350 000 000 GRD som utbetalats som tilläggsbetalningar inom sektorn för nötkött med tillämpning av förordning (EG) nr 1357/96, på grund av försening i genomförandet av dessa betalningar (fjärde och femte grunden),

- 560 130 762 GRD som utbetalats som bidrag inom sektorn för nötkött, på grund av felaktigt innehållande av en del av dessa bidrag (sjunde grunden),

- 5 326 625 GRD som utbetalats inom sektorn för spannmål, vilket belopp undantagits från gemenskapsfinansiering inom ramen för ett större belopp på 141 667 389 GRD, på grund av försening i verkställandet av de ifrågavarande betalningarna (åttonde grunden).

II - Allmänna bestämmelser

3. I artiklarna 1.2 b och 3.1 i förordning (EEG) nr 729/70 stadgas att garantisektionen vid EUGFJ skall finansiera intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaderna som görs i enlighet med gemenskapsbestämmelser inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. I artikel 1.4 i förordningen anges härvidlag dessutom att "[u]tgifter för administration och personal som belastar medlemsstater och mottagare av stöd från [EUGFJ] skall inte finansieras av fonden".

4. I artikel 5.2 c i denna förordning, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1287/95 anges vilket förfarande som skall följas när det konstateras att vissa utgifter inte har betalats i överensstämmelse med gemenskapsreglerna. I denna artikel föreskrivs särskilt att kommissionen, efter att ha hört EUGFJ-kommittén, skall "besluta om utgifter som inte skall omfattas av gemenskapens finansiering enligt artiklarna 2 och 3 när den finner att utgifterna inte har betalats i överensstämmelse med gemenskapsreglerna.

Varje beslut om att vägra finansiering skall föregås av att resultaten av kommissionens undersökningar och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen varefter de två berörda parterna skall sträva efter att nå en överenskommelse om vilka åtgärder som skall vidtas.

Om ingen överenskommelse nås får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds, i syfte att medla mellan deras respektive ståndpunkter inom en tid av fyra månader. Resultaten härav skall anges i en rapport, vilken skall överlämnas till och granskas av kommissionen innan ett beslut om att vägra finansiering fattas.

Kommissionen skall fastställa de belopp som skall undantas med beaktande i synnerhet av hur betydande bristen på överensstämmelse är. Kommissionen skall i detta syfte beakta överträdelsens natur och betydelse och den ekonomiska förlust som gemenskapen förorsakats.

..."

5. I artikel 8.1 och 8.2 i förordning nr 729/70, i dess lydelse enligt förordning nr 1287/95, föreskrivs följande:

"1. Medlemsstaterna skall i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att

- försäkra sig om att transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt,

- förhindra och beivra oegentligheter,

- indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits i dessa syften, särskilt i vilket stadium de förvaltningsmässiga och rättsliga förfarandena befinner sig.

2. Om en fullständig indrivning inte kan åstadkommas skall de finansiella följderna av oegentligheter och försummelser bäras av gemenskapen, med undantag för följderna av sådana oegentligheter eller försummelser som kan tillskrivas myndigheter eller andra organ i medlemsstaterna.

De indrivna beloppen skall betalas till de godkända utbetalande organen, och dessa organ skall dra av de indrivna beloppen från de utgifter som fonden finansierar. Räntan på de belopp som drivits in eller som betalats för sent skall betalas in till fonden."

6. Med hänvisning till ovannämnda artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 skall uppmärksamhet fästas på artikel 8.1 och 8.2 i förordning (EG) nr 1663/95, i vilken det fastställs tillämpningsföreskrifter för den förstnämnda artikeln. Denna bestämmelse har följande lydelse:

"1. När kommissionen, till följd av en eventuell undersökning anser att utgifter inte har verkställts i enlighet med gemenskapsreglerna, skall den meddela den berörda medlemsstaten sina iakttagelser, de korrigerande åtgärder som skall vidtas för att säkerställa framtida uppfyllande av reglerna och en utvärdering av de utgifter som den föreslår skall uteslutas ... Medlemsstaten skall svara inom två månader och kommissionen kan därvid ändra sitt ställningstagande. ...

Efter utgången av den tillåtna svarstiden skall kommissionen inleda en ömsesidig diskussion och båda parterna skall söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som skall vidtas. Kommissionen skall sedan formellt meddela sina slutsatser till medlemsstaten med hänvisning till kommissionens beslut 94/442/EG.

2. De beslut som avses i artikel 5.2 c i förordning (EEG) nr 729/70 skall fattas efter det att eventuella rapporter som upprättats av förlikningsorganet har granskats enligt bestämmelserna i beslut 94/442/EG."

7. I artikel 1.1 i beslut 94/442/EG föreskrivs följande:

"1. Kommissionen inrättar härmed ett förlikningsorgan, nedan kallat 'organet', som i samband med räkenskapsavslutet för EUGFJ:s garantisektion har följande uppgifter:

a) Att undersöka de ärenden som medlemsstaterna hänskjuter till det efter att från de behöriga enheterna vid kommissionen ha fått ett officiellt meddelande, med hänvisning till detta beslut, om att dessa, efter kontroll i enlighet med artikel 9 i förordning (EEG) nr 729/70 och bilaterala diskussioner om resultatet av sådan kontroll, har dragit slutsatsen att vissa utgiftsposter som den berörda medlemsstaten har redovisat inte kan debiteras garantisektionen vid EUGFJ.

b) Att försöka åstadkomma en förlikning mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten vad gäller de skiljaktiga ståndpunkterna.

c) Att efter undersökningen utarbeta en rapport om resultatet av förlikningsförfarandet med alla kommentarer som bedöms relevanta i det fall att alla eller några av tvistefrågorna förblir olösta."

8. Enligt artikel 1.2 a i beslutet "skall [förliknings]organets ståndpunkt inte föregripa kommissionens slutliga beslut om räkenskapsavslutet ...".

9. I artikel 2.4 och 2.5 i beslutet föreskrivs följande:

"4. Organets undersökningar skall utföras så informellt och snabbt som möjligt och baseras på uppgifter i den aktuella akten samt på en opartisk utfrågning av kommissionens enheter och de berörda nationella myndigheterna. När undersökningarna har slutförts skall organet skicka parterna den rapport som avses i artikel 1.1 c.

5. Om organet inte har lyckats jämka samman kommissionens och medlemsstatens ståndpunkter inom fyra månader från och med den dag då ärendet hänsköts till organet, skall förlikningsförfarandet anses ha misslyckats. Skälet till att parterna inte har kunnat förlikas skall anges i den rapport som avses i artikel 1.1 c."

10. Kommissionens arbetsdokument nr VI/216/93 av den 1 juni 1993, vilket sedermera ersatts av dokument nr VI/5330/97 av den 23 december 1997, visar de riktlinjer som kommissionen avser att följa för de finansiella justeringarna inom ramen för förfarandet vid EUGFJ:s räkenskapsavslut. Enligt dessa riktlinjer skall kommissionen, när det inte är möjligt att avgöra de felaktiga betalningarnas verkliga belopp och således inte möjligt att kvantifiera den ekonomiska skada som åsamkas gemenskapen, tillämpa schablonmässiga finansiella justeringar, vanligen motsvarande 2 procent, 5 procent, 10 procent eller 25 procent av den uppgivna utgiften beroende på förlustriskens omfattning.

11. Vad särskilt gäller de finansiella justeringar som hänger samman med bristfälligheten i de av myndigheterna i medlemsstaterna genomförda kontrollerna, görs det i riktlinjerna skillnad mellan två kontrollkategorier, nämligen nyckelkontroller och kompletterande kontroller:

"- Nyckelkontroller. Det är de fysiska och administrativa kontroller som behövs för att verifiera sakinnehållet, i synnerhet att det som ansökan gäller existerar och att kvantiteten och kvalitativa förhållanden stämmer, tidsgränserna har följts, skördekraven är uppfyllda, tiden för magasinering osv. De görs dels på plats och dels genom dubbelkontroller av oberoende uppgifter som fastighetsregister.

- Kompletterande kontroller. De gäller de administrativa rutiner som krävs för att behandla ansökningarna riktigt - verifiera att tidsgränserna för inlämnande av ansökan har hållits, upptäcka dubbla ansökningar, analysera risker, besluta om sanktionsåtgärder och övervaka förfarandena."

12. På grundval av riktlinjerna tillämpar kommissionen de olika schablonmässiga justeringssatserna enligt följande:

"När en eller flera nyckelkontroller inte har gjorts eller har gjorts så dåligt eller så sällan att de inte alls har räckt till för att avgöra om ansökningarna berättigade till stöd eller för att förhindra oegentligheter, är en justering på 10 procent berättigad, eftersom det med skäl kan antas att EUGFJ har löpt en betydande risk för stora förluster.

När alla nyckelkontrollerna har utförts men inte varit tillräckligt många, inte utförts tillräckligt ofta eller inte varit så djupgående som krävs, är en justering på 5 procent berättigad, eftersom det med skäl kan antas att kontrollerna inte ger tillräcklig garanti för att ansökningarna berättigade till stöd, och att EUGFJ alltså har löpt en betydande risk för förlust.

Om en medlemsstat på ett lämpligt sätt har utfört nyckelkontrollerna men helt har underlåtit att utföra en eller flera kompletterande kontroller, är en justering på 2 procent berättigad mot bakgrund av den mindre risken för förlust för fonden och mot bakgrund av att överträdelsen är mindre allvarlig.

..."

13. Enligt riktlinjerna skall däremot en justeringssats på tjugofem procent tillämpas "när en medlemsstat över huvud taget inte har genomfört ett kontrollsystem eller genomfört det på ett ytterst bristfälligt sätt och när det förefaller som om det ofta förekommer oegentligheter och oaktsamhet vid bekämpandet av bedrägliga och oegentliga metoder".

14. I undantagsfall får mer omfattande justeringar, upp till 100 procent, beslutas.

III - Bedömning

A - Inledning

15. Innan jag går in på bedömningen av de grunder som den grekiska regeringen har åberopat, anser jag det vara lämpligt att inledningsvis hänvisa till vissa principer som, enligt domstolens fasta rättspraxis, måste följas vid bedömningen av huruvida invändningar mot beslut om vägran av gemenskapsfinansiering av medlemsstaters utgifter har fog.

16. Det kan först av allt erinras om att garantisektionen vid EUGFJ enligt artiklarna 2.1 och 3.1 i förordning nr 729/70 endast kan finansiera sådana utgifter som har verkställts i enlighet med i olika jordbrukssektorer gällande gemenskapsbestämmelser och att det förfarande för räkenskapsavslut som införts genom denna förordning just har till syfte att säkerställa att de ekonomiska medel som ställs till medlemsstaternas förfogande faktiskt används med iakttagande av de angivna bestämmelserna.

17. Det är vidare känt att medlemsstaterna genom artikel 8.1 i förordning nr 729/70 åläggs att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras av EUGFJ verkligen äger rum och att de genomförs korrekt, att förebygga och bestraffa oegentligheter och återkräva de belopp som gått förlorade på grund av oegentligheter eller slarv, oavsett om det i gällande gemenskapsrättsliga bestämmelser för den berörda jordbrukssektorn anges att någon närmare bestämd kontrollåtgärd skall vidtas. Denna bestämmelse som inom ramen för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken är uttryck för den skyldighet till lojalt samarbete som föreskrivs i artikel 10 EG anger, enligt domstolens rättspraxis, de principer som gemenskapen och medlemsstaterna skall följa vid genomförandet av sådana åtgärder för intervention som finansieras av EUGFJ och vid bekämpandet av fusk och oegentligheter.

18. Jag erinrar dessutom om att då kommissionen vägrar att belasta EUGFJ med vissa av en medlemsstats utgifter på grund av överträdelser av bestämmelserna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna, ankommer det på kommissionen att styrka att bestämmelserna har åsidosatts. Kommissionen är skyldig att motivera sin bedömning när skälet till att den vägrar gemenskapsfinansiering är att kontroller saknas eller att de kontroller som den berörda medlemsstaten har genomfört inte är adekvata. I detta syfte är kommissionen dock inte skyldig att på ett uttömmande sätt visa att de kontroller som medlemsstaten har gjort inte är tillräckliga eller att de uppgifter som medlemsstaterna har sänt in var rättsstridiga, utan att förete bevisning för att det föreligger skäl för allvarligt och rimligt tvivel beträffande dessa kontroller eller sifferuppgifter.

19. Dessa mildare beviskrav förklaras av att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper, och att det följaktligen åvilar medlemsstaten att inkomma med så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt för sina kontroller eller sifferuppgifter samt, i förekommande fall, bevisning för att kommissionens uppgifter inte stämmer. I detta avseende kan den medlemsstat beträffande vilken kommissionen har funnit att kontroller saknas eller att de är otillräckliga inte vederlägga kommissionens konstateranden utan att stödja sina egna påståenden på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem.

20. Därmed övergår jag till att granska yrkandena och den grekiska regeringens argument.

B - Justeringarna till följd av brister i administrationen och kontrollen av stöden inom sektorn för jordbruksgrödor

1. Tillämplig lagstiftning

21. Genom förordning (EEG) nr 3508/92 har ett integrerat system införts för den administration och kontroll som utförs av behöriga myndigheter i medlemsstaterna av vissa system för gemenskapsstöd till jordbruksproducenter (nedan kallat det integrerade systemet). Enligt artikel 1.1 i denna förordning är det integrerade systemet särskilt tillämpligt på kompensationsbetalningar inom sektorn för jordbruksgrödor som fastställts genom förordning (EEG) nr 1765/92 och, inom sektorn för nötkött, på de bidragssystem som fastställts genom artikel 4a-h i förordning (EEG) nr 805/68.

22. Enligt artikel 2 i förordning nr 3508/92 skall det integrerade systemet inbegripa a) en datoriserad databas, b) ett alfanumeriskt system för identifiering av jordbruksskiftena, c) ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av djuren, d) stödansökningar, e) ett integrerat kontrollsystem.

23. Det kan, såvitt är av intresse här, erinras om att enligt artikel 3 i förordningen skall uppgifterna från stödansökningarna för varje jordbruksföretag registreras i den datoriserade databasen. Denna databas skall särskilt "göra det möjligt att vid den behöriga myndigheten i medlemsstaten direkt och omedelbart inhämta information för minst de senaste tre på varandra följande kalender- eller regleringsåren". Decentraliserade databaser får upprättas under förutsättning att baserna och administrationsförfarandet för att registrera och få tillgång till data "är utformade på ett enhetligt sätt inom hela medlemsstatens territorium och att de är kompatibla med varandra".

24. Vidare skall enligt artikel 4 i förordning nr 3508/92 det alfanumeriska systemet för identifiering av jordbruksskiftena upprättas "på grundval av fastighetsregisterkartor och tillhörande handlingar, andra kartreferenser, flyg- eller satellitbilder eller andra liknande referenser, eller på grundval av flera av dessa hjälpmedel".

25. Det integrerade kontrollsystemet som definierats i artikel 7 i förordningen omfattar samtliga inlämnade stödansökningar, och baseras särskilt på administrativa kontroller, kontroller på plats och, vid behov, kontroll genom fjärranalys med hjälp av flyg- eller satellitbilder.

26. I artikel 8 i förordning nr 3508/92 anges beträffande kontroller följande:

"1. Medlemsstaterna skall genomföra administrativa kontroller av stödansökningarna.

2. Administrativa kontroller skall kompletteras med kontroller på plats, som skall omfatta ett urval av jordbruksföretagen. För samtliga dessa kontroller skall medlemsstaterna upprätta en urvalsplan.

3. Varje medlemsstat skall utse en myndighet som ansvarar för samordningen av de kontroller som föreskrivs i denna förordning.

4. De nationella myndigheterna får på vissa villkor som skall fastställas, använda fjärranalys för att bestämma jordbruksskiftenas areal, identifiera grödor och kontrollera grödornas status.

5. När de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna delegerar vissa delar av det arbete som skall utföras enligt denna förordning till specialiserade organ eller företag, skall myndigheterna behålla kontrollen över och ansvaret för detta arbete."

27. Enligt artikel 13.1 i förordning nr 3508/92 skulle det integrerade systemet tillämpas från den 1 februari 1993 vad avsåg stödansökningar, ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av nötkreatur och det integrerade kontrollsystemet, medan de övriga delarna i det integrerade systemet skulle ha varit funktionsdugliga senast från den 1 januari 1996. Sistnämnda datum har därefter genom artikel 1.3 i förordning (EG) nr 2466/96 framflyttats till den 1 januari 1997.

28. Kriterierna och det tekniska förfarandet för den administrativa kontroll och den kontroll på plats som medlemsstaterna skall genomföra inom ramen för det integrerade systemet har fastställts i artikel 6 i förordning (EEG) nr 3887/92. I artikeln stadgas följande:

"1. Den administrativa kontrollen och kontrollen på plats skall genomföras på ett sådant sätt att en effektiv prövning säkerställs av att villkoren för att stöd och bidrag skall beviljas är uppfyllda.

2. De administrativa kontroller som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 3508/92 skall inbegripa dubbelkontroller av de skiften och djur som anmälts för att säkerställa att stöd inte oberättigat beviljas två gånger under samma kalenderår.

3. Kontrollen på plats skall minst täcka en betydande andel av ansökningarna. Denna andel skall minst omfatta

- 10 procent av ansökningarna om djurbidrag eller anmälningarna om deltagande,

- 5 procent av ansökningarna om arealstöd. ...

Om det vid kontrollen på plats visar sig att betydande oegentligheter förekommer inom en region eller en del av en region skall den behöriga myndigheten genomföra ytterligare kontroller under innevarande år inom regionen och öka den andel ansökningar som skall kontrolleras under påföljande år.

4. Myndigheterna skall fastställa vilka ansökningar som skall omfattas av kontrollen på plats på grundval av en riskanalys och genom att tillse att de utvalda ansökningarna är representativa för de inlämnade stödansökningarna. Vid riskanalysen skall hänsyn tas till

- storleken av stödbeloppen,

- det antal jordbruksskiften, den areal eller det antal djur för vilka stöd söks,

- förändringar jämfört med föregående år,

- resultaten av de kontroller som genomförts under de föregående åren,

- andra faktorer som medlemsstaterna fastställer.

5. Kontroller på plats skall ske oanmälda och omfatta samtliga de jordbruksskiften eller djur som en eller flera ansökningar gäller. En förhandsanmälan strikt begränsad till kortast nödvändiga tidsfrist får dock göras men denna tidsfrist får normalt inte överstiga 48 timmar.

Minst 50 procent av minimiantalet kontroller av djur skall ske under djurhållningsperioden. Kontroller får utföras utanför denna period om det register som fastställs i artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 92/102/EEG finns att tillgå

..."

29. I artikel 7.1 i förordning nr 3887/92 föreskrivs följande:

"Om en medlemsstat beslutar att använda fjärranalys vid kontrollen av hela eller en del av det urval av ansökningar som anges i artikel 6.3 skall den

- utföra bildanalys av satellit- eller flygbilder över samtliga skiften som skall kontrolleras för att bestämma marktäcket och för att mäta arealen,

- utföra kontroller på plats av samtliga ansökningar för vilka bildanalysen inte bekräftar deklarationens riktighet på ett för den behöriga myndigheten godtagbart sätt."

30. I artikel 12 i förordning nr 3887/92 föreskrivs följande:

"För varje kontrollbesök skall en rapport upprättas som särskilt skall ange anledningen till besöket, de närvarande personerna, det antal jordbruksskiften som besöktes, vilka som uppmättes, de mätmetoder som användes samt antalet djur fördelat på djurslag som konstaterades, vid behov med angivande av identitetsnummer ..."

31. I artikel 17.1 i förordning nr 3887/92 anges följande:

"Om delar av det integrerade systemet ännu inte är i tillämpning på grund av artikel 13 i förordning (EEG) nr 3508/92, skall varje medlemsstat vidta de administrativa åtgärder och kontrollåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att villkoren för beviljande av de berörda stöden är uppfyllda."

2. Kommissionens anmärkningar och förfarandet

32. Till följd av de kontroller som genomfördes i Grekland mellan åren 1996 och 1999 kritiserade kommissionen de grekiska myndigheterna för en rad brister i administrationen och kontrollen av stöden inom sektorn för jordbruksgrödor beträffande skördeåren 1995-1997 (räkenskapsåren 1996-1998), huvudsakligen avseende följande faktorer:

a) Det integrerade kontrollsystemets bristande genomförande. Det alfanumeriska systemet för identifiering av jordbruksskiftena hade inte genomförts till det föreskrivna datumet, den 1 januari 1997, och någon databas genom sammanslutning i nät av datasystemet vid jordbruksministeriets regionala avdelningar med Didagep, det behöriga organet för utbetalning, hade heller inte upprättats.

b) Ovannämnda avdelningars tillsyn över sammanslutningarna av jordbrukskooperativ (JKS), vilka i Grekland anförtrotts en nyckelroll i administrationen och kontrollen av gemenskapsstöden. Till skillnad från vad som föreskrivs i förordning nr 1663/95 kunde de regionala avdelningarna inte på ett effektivt sätt kontrollera JKS verksamhet, i synnerhet på grund av att det saknades direkt tillgång, det vill säga en dataförbindelse, till de sistnämndas databaser. Det förfarande som följts uppfyllde inte heller minimikraven enligt förordningen i fråga. Det konstaterades särskilt att betalningsförslagen först från och med år 1998 åtföljdes av ett intyg som styrkte de regionala avdelningarnas kontroll av JKS verksamhet.

c) De oriktiga uppgifter som de grekiska myndigheterna lämnat till kommissionen om skördarna, utbetalningarna och kontrollerna, som inte gav kommissionen möjlighet att utföra lämpliga kontroller. I synnerhet avslöjades väsentliga skillnader mellan uppgifterna om utbetalningar och de uppgifter som framgick av en analys av ansökningarna. Dessa skillnader kunde tillskrivas brister i datasystemet, som endast tillät att ansökningar och utbetalningar administrerades separat.

d) Förseningarna i de kontroller med hjälp av fjärranalys som i de flesta fall genomförts efter skörden och som därigenom gjort det svårt att fastställa arealerna och de odlade arterna. De materiella kontroller som föreskrivits i tveksamma fall var dessutom så försenade att deras verkan därigenom försvagades.

33. För vart och ett av de aktuella räkenskapsåren tillkom dessutom ytterligare specifika påpekanden, bland vilka särskilt de följande skall anges:

a) Beträffande skördeåret 1995 (räkenskapsåret 1996):

i) Felaktigheterna vid utarbetandet av riskanalysen. De kriterier som använts var sådana att det var mer sannolikt att stödansökningar vari angavs en minskning av arealerna i förhållande till föregående år skulle kontrolleras än att en kontroll av ansökningar vari en ökning redovisades skulle ske.

ii) Förhandsanmälan till producenterna vid kontroller på plats. Det visade sig att producenterna i provinsen Thessaloniki underrättades om den förestående kontrollen åtskilliga dagar i förväg, i strid med vad som föreskrivs i artikel 6 i förordning nr 3887/92, enligt vilken förhandsanmälan får ske högst 48 timmar i förväg.

b) Beträffande skördeåret 1996 (räkenskapsåret 1997):

i) Förseningarna i riskanalysen. Förteckningarna över de stödansökningar som skulle granskas överlämnades allvarligt försenade till de lokala myndigheterna, vilket gjorde det problematiskt att kontrollera dem.

ii) Statistiken över skörden enligt förordning (EG) nr 658/96 hade skickats för sent och varit ofullständig.

iii) Dubbelkontroller hade inte utförts:

c) Beträffande skördeåret 1997 (räkenskapsåret 1998):

i) Antalet utförda kontroller. Av den statistik som de grekiska myndigheterna tillhandahållit kunde inte utläsas om minimiandelen för kontroller som i Grekland fastställts till 20 procent av uppgivna arealer hade uppnåtts. Det konstaterades särskilt i provinsen Arkadien att kontrollerna på plats i fråga om de båda skördeåren 1996 och 1997 hade utförts i mindre omfattning än den andel som Didagep föreskrivit efter utarbetandet av riskanalysen.

ii) Underlåtenhet lokalt när det gällt att följa Didageps anvisningar om vilka kontroller som skall utföras till följd av riskanalysen. Det konstaterades nämligen att jordbruksministeriets regionala avdelning i Pyrgos hade genomfört kontroller på grundval av andra kriterier än de kriterier som angivits av de centrala myndigheterna.

34. På grundval av dessa iakttagelser föreslog kommissionen att två schablonmässiga justeringar skulle göras på de utgifter som Grekland hade redovisat inom sektorn för jordbruksgrödor för räkenskapsåren 1996-1998, varav en justering på 5 procent för de stödansökningar som genomgått normala kontroller på plats och en annan justering på 2 procent för de ansökningar som kontrollerats med hjälp av fjärranalys, på ett totalbelopp om 26 482 863 795 GRD.

35. De grekiska myndigheterna vände sig således till förlikningsorganet. Inför detta hävdade de grekiska myndigheterna för det första att de - om än med andra medel än ortofoto - hade identifierat nästan samtliga jordbruksskiften i enlighet med förordning nr 3508/92. För det andra uppgav de att Grekland, trots de förseningar som kommissionens tjänstemän konstaterat, för de aktuella räkenskapsåren dock hade tillämpat ett effektivt kontrollsystem. Särskilt hade de administrativa kontrollerna utförts riktigt, i likhet med dubbelkontrollerna och kontrollerna på plats. Vidare hade förseningarna inte skadat kontrollernas effektivitet, eftersom de odlade arealerna även efter skörden hade kvar spår av olika grödor och jordbrukarna under alla förhållanden var skyldiga att bibehålla ett prov på de sorter som odlats just i syfte att möjliggöra eventuell granskning. Förlikningsorganet betvivlade att det var lämpligt att, såsom föreslagits av kommissionen, tillämpa en justeringssats på 5 procent och anmodade i sin slutrapport av den 16 mars 2000, mot bakgrund av de grekiska myndigheternas argument, kommissionen att ompröva sitt ställningstagande beträffande kontrollsystemet i Grekland och följaktligen på nytt granska de föreslagna justeringarnas storlek.

36. Kommissionen vidhöll dock efter granskning av förlikningsorganets slutrapport sitt ställningstagande. Kommissionen påpekade därvid särskilt att administrationen och kontrollen av stöden inom sektorn för jordbruksgrödor för räkenskapsåren 1996-1998, trots de grekiska myndigheternas försäkringar, hade uppvisat sådana brister som även senare hade givit upphov till mycket betydande differenser i bokföringen, vars uppkomst de ovannämnda myndigheterna inte hade kunnat förklara. Härtill kom vidare den omständigheten att Grekland inte heller hade genomfört det integrerade systemet inom den föreskrivna fristen, före den 1 januari 1997. De föreslagna justeringarna var med hänsyn till de konstaterade bristernas allvar i denna situation mer än berättigade.

37. I det ifrågasatta beslutet godtogs denna inställning och justeringarna tillämpades i den omfattning av 5 procent och 2 procent som föreslagits.

3. Sammanfattning av parternas argument

38. Enligt den grekiska regeringen bygger justeringarna i fråga på en felaktig tolkning av artikel 4 i förordning nr 3508/92 och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Justeringarna har dessutom påförts med åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

39. Vad för det första avser underlåtenheten att tillämpa det integrerade systemet har den grekiska regeringen medgivit att den alfanumeriska identifieringen av jordbruksskiften med hjälp av ortofoto började tillämpas delvis först från och med år 1998. Den grekiska regeringen har dock anfört att en effektiv identifiering under åren dessförinnan dock säkerställts med hjälp av andra system för identifiering, som flygfotografier och uppgifter som tillhandahållits av jordbruksministeriets topografiska enhet. Till skillnad från vad kommissionen har ansett är detta enligt den grekiska regeringen förenligt med artikel 4 i förordning nr 3508/92, i vilken det just hänvisas till användning av fastighetsregisterkartor och tillhörande handlingar och andra kartreferenser, samt flyg- eller satellitbilder. Den grekiska regeringen har vidare, med hänvisning till databasen, inte bestridit att den inte har upprättats inom föreskriven tid men som motivering endast åberopat förseningar i upphandlingsförfarandet avseende det nödvändiga dataprogrammet.

40. Den grekiska regeringen har inte heller bestridit de skillnader som konstaterats i den till kommissionen överlämnade statistiken, utan som motivering endast åberopat att det saknats en dataförbindelse med jordbruksministeriets lokala avdelningar. Beträffande förseningen i översändandet av skördestatistik enligt artikel 8 i förordning nr 658/96 har den grekiska regeringen däremot hävdat att det på grund av det stora antalet kontroller som skulle genomföras och de berörda grödorna varit omöjligt att iaktta den frist som föreskrivs i denna bestämmelse.

41. Den grekiska regeringen har för det tredje motiverat de förseningar som påpekats beträffande genomförandet av kontrollerna - på plats och med hjälp av fjärranalys - med den tid som var nödvändig för att inleda upphandlingsförfarande för att utse organ som kunde anförtros dessa kontrolltjänster. Den grekiska regeringen har dock hävdat att justeringen på 2 procent avseende kontroller som utförts med hjälp av fjärranalys är felaktig, eftersom de grekiska myndigheterna har anpassat sig till de former som kommissionen föreskrivit för utförandet av dessa kontroller och med hänsyn till att kraven avseende de materiella kontrollerna - som utgör en nyckelkontroll - enligt kommissionen i allmänhet har uppfyllts i de kontroller som utförts med hjälp av fjärranalys. Justeringen på 5 procent avseende kontrollerna på plats står enligt den grekiska regeringen däremot inte i proportion till sitt syfte.

42. Den grekiska regeringen har, fortfarande i fråga om kontrollerna, vidare bestridit vissa av de slutsatser som kommissionen har dragit av kontrollerna i Grekland. Framför allt beror den situation som noterats i provinsen Thessaloniki på en tillfällighet och är inte representativ för hela landet, där förhandsanmälan till producenterna vid kontroller på plats endast görs 48 timmar före kontrollen, i enlighet med artikel 6 i förordning nr 3887/92. Justeringen av kontrollstatistiken genom ett nytt dataprogram visar dessutom att minimifrekvensen för kontroller uppnåddes för regleringsåret 1997/1998. Den grekiska regeringen har slutligen påpekat att dubbelkontroller alltid har utförts, även om de skett manuellt, och att de från och med regleringsåret 1998/1999 utförts före utbetalningen av stöden.

43. Den grekiska regeringen har för det fjärde, beträffande JKS tillsyn, bekräftat att jordbruksministeriets lokala avdelningar samarbetar med JKS i alla stadier av kontrollerna. Dessa avdelningar har direkt tillgång till JKS databaser och utövar en ständig kontroll över de sistnämndas verksamheter. Detsamma sker med Paseges (jordbrukskooperativens förbund), som är det organ som har ansvar för datoriseringen. Enligt den grekiska regeringen är det dessutom just de lokala avdelningarna som skall säkerställa kontrollen och betalningen av utgifterna. Från och med regleringsåret 1998/1999 intygas det på kontrollchecklistor att de lokala avdelningarna har utfört kontrollerna, och betalningsorder utfärdas först efter ytterligare en dubbelkontroll som utförs av jordbruksministeriets dataavdelning. I motsats till vad kommissionen har hävdat har villkoren enligt förordning nr 1663/95 följaktligen uppfyllts.

44. Den grekiska regeringen anser därför att de betydande framsteg som enligt dess uppfattning gjorts för att genomföra det integrerade systemet, och de samtidigt i förhållande till systemet i sin helhet föga betydande brister som kommissionen har åberopat, inte motiverar att så stora justeringar som de kritiserade görs, som förutom att de bygger på en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna inte heller står i proportion till omfattningen av de angivna bristerna.

45. Kommissionen har försvarat det ifrågasatta beslutet och hävdat att det framgår av de argument som den grekiska regeringen använt att de viktigaste åtgärderna i det integrerade systemet, såsom det alfanumeriska systemet för identifiering av jordbruksskiften och sammanslutning i nät av de regionala avdelningarnas datasystem, ännu inte hade genomförts för de aktuella räkenskapsåren. Vad mer specifikt avser identifieringen av jordbruksskiften har Grekland inte heller bevisat att lika effektiva system som det alfanumeriska systemet har använts under perioden i fråga. Även om de grekiska myndigheterna från år 1997 har bemödat sig om att använda hjälpmedel som flygfotografering och militärkartor för att identifiera jordbruksskiften är dessa system enligt svarandens mening dock inte likvärdiga med en enda alfanumerisk identifiering.

46. Enligt kommissionen kvarstår vidare den omständigheten att det vid kontrollerna i Grekland just har konstaterats att det kontrollsystem som de grekiska myndigheterna använt inte gav möjlighet att med exakthet lokalisera jordbruksskiftena och inte heller att kontrollera om villkoren för att bevilja stöd var uppfyllda. Vad därefter avser jordbruksministeriets regionala avdelningars tillsyn över JKS har kommissionen alltjämt hävdat att denna hindras av att det saknas en direkt tillgång till de regionala avdelningarnas databaser och av att dessa avdelningar inte har tillräckligt mycket personal.

47. Det handlar således om allmänna brister i kontrollsystemet som innebär en förhöjd risk för gemenskapsbudgeten. I denna situation är en justering på 5 procent följaktligen mycket måttlig.

48. Brister har å andra sidan konstaterats även i fråga om ansökningar som, i samband med fel och förseningar i de materiella kontroller som måste genomföras i de fall där analysen av bilderna avslöjar eventuella oegentligheter i stödansökan, kontrollerats med hjälp av fjärranalys. Mot bakgrund av den betydelse som ett korrekt genomförande av dessa kontroller har för fjärranalystekniken har det bedömts vara lämpligt med en justering på 2 procent, i likhet med vad som gjorts i fråga om andra medlemsstater.

4. Bedömning

49. Jag anser inte att den grekiska regeringens argument kan godtas. Enligt den fasta rättspraxis som åberopats ovan borde den grekiska regeringen, för att vederlägga kommissionens slutsatser att det föreligger systematiska brister i administrationen och kontrollen av gemenskapsstöd inom sektorn för jordbruksgrödor för räkenskapsåren 1996-1998, på ett utförligt och uttömmande sätt, ha visat att ett tillförlitligt och effektivt kontrollsystem tillämpades under den ifrågavarande perioden i Grekland, och eventuellt att de anmärkningar som framförts till följd av kommissionens materiella kontroller inte motsvarade den faktiska situationen i landet. Enligt min mening har den grekiska regeringen dock inte bevisat detta. Vidare har den grekiska regeringen på vissa specifika punkter till och med öppet erkänt att de anmärkningar som kommissionen riktat mot den är riktiga.

50. Vad avser genomförandet av det integrerade systemet har den grekiska regeringen sålunda medgivit att databasen enligt artikel 3 i förordning nr 3508/92 inte hade upprättats inom föreskriven tid och att den inte kunnat utnyttjas under något av de berörda räkenskapsåren. Den grekiska regeringen har, såsom framgått, däremot hävdat att den har sörjt för att alfanumerisk identifiering av jordbruksskiftena ägde rum i enlighet med artikel 4 i förordningen, även om det inte skett med hjälp av ortofoto, utan genom andra tillgängliga kartreferenser. Utan att det är nödvändigt att avgöra huruvida denna identifiering motsvarar kraven enligt gemenskapsreglerna, är det enligt min mening i detta avseende tillräckligt att konstatera att den grekiska regeringen inte har visat att samtliga jordbruksskiften identifierats per den 1 januari 1997, vilket var den dag då systemet senast skulle genomföras. Av handlingarna i målet kan man enligt min mening tvärtom dra slutsatsen att det ännu i mars 1998 totalt saknades identifiering av en del av jordbruksskiftena och att problemet fanns kvar i slutet av år 1999. Under dessa förhållanden anser jag inte att den grekiska regeringens argument på denna punkt kan godtas.

51. Såsom har framgått har den grekiska regeringen inte heller beträffande de bristande överensstämmelser som konstaterats i de statistiska uppgifter som överlämnats till kommissionen bestridit de anmärkningar som riktats mot den under förfarandet för räkenskapsavslutet. Det är endast med hänvisning till den statistiska informationen enligt artikel 8 i förordning nr 658/96, och i vart fall utan att förneka de förseningar och brister som den grekiska regeringen beskyllts för i detta avseende som den har åberopat att det var omöjligt att iaktta fristen den 15 september som föreskrivs i denna bestämmelse. Enligt min mening visar dock inte de skäl som åberopats till stöd för detta argument - det vill säga antalet kontroller som skall utföras och den omständigheten att kontrollerna avseende vårodlingarna pågår ända till början av september - att det skulle vara objektivt omöjligt att översända den begärda informationen inom denna frist. Detta särskilt som de uppgifter som enligt artikel 8 i den ovannämnda förordningen skall översändas senast den 15 september endast är provisoriska uppgifter, som skall bekräftas senast påföljande 15 januari. Jag anser därför att inte heller detta argument kan godtas.

52. Vad avser förseningarna i utförandet av kontroller med hjälp av fjärranalys, anser jag att den grekiska regeringen inte endast har underlåtit att anföra någon omständighet till stöd för att kommissionens bedömning skulle vara felaktig, utan även har misstolkat kommissionens slutsatser och följaktligen grundvalen för den ifrågasatta justeringen. Det är riktigt att skälet till en måttligare justering av utgifterna avseende de ansökningar som kontrollerats med hjälp av fjärranalys står att finna i det förhållandet att de tidigare kontrollstadierna, inbegripet analysen av bilderna, trots förseningarna i de materiella kontrollerna hade utförts korrekt. Detta hindrar dock inte att just dessa förseningar - som den grekiska regeringen inte har bestridit - är orsaken till svårigheterna att identifiera olika grödor på olika jordlotter och således till den risk för ineffektiva kontroller som kommissionen har framfört. De argument som anförts i detta avseende skall enligt min mening således utan vidare underkännas. Jag påpekar dock att den grekiska regeringen, i motsats till vad den gjort under förlikningsförfarandet, vid domstolen inte längre har hävdat att effektiviteten i kontrollerna inte har minskats av eventuella förseningar, av den anledningen att jordbrukarna har skyldighet att behålla ett prov på de sorter som odlats även efter skörden. Den grekiska regeringen har än mindre anfört något bevis i detta avseende.

53. Jag påpekar dessutom att den grekiska regeringen inte heller har bestridit de förseningar som konstaterats i utförandet av kontroller på plats. Den har endast hävdat att justeringen på 5 procent på utgifterna avseende de stödansökningar som varit föremål för dessa kontroller är överdrivet stor och inte står i proportion till de ifrågavarande oegentligheterna, dock utan att göra någon utläggning i detta avseende. Jag måste dock konstatera att denna kritik har upprepats, denna gång med argument som stöd, i en annan, specifik grund för talan, som just avser omfattningen av de schablonmässiga justeringar som gjorts genom det ifrågasatta beslutet. Jag skall således behandla denna invändning i samband med denna grund.

54. Vad fortfarande avser kontrollerna noterar jag att även om den grekiska regeringen har ifrågasatt huruvida vissa specifika påpekanden från kommissionen är riktiga har den på intet sätt bevisat motsatsen. Den har i synnerhet inte visat att föranmälan av kontrollerna på plats, i motsats till vad kommissionen har påpekat i fråga om provinsen Thessaloniki, faktiskt inte har skett tidigare än vad som är tillåtet på lokal nivå i hela landet. Den grekiska regeringen har inte heller lämnat bevis för att kontrollerna för de aktuella räkenskapsåren har utförts i föreskriven omfattning och inom föreskriven tid. Jag anser därför att ifrågavarande argument skall underkännas.

55. Vad slutligen avser tillsyn över JKS har den grekiska regeringen, enligt min mening, inte heller visat att kommissionens konstateranden är oriktiga eller än mindre att de behöriga myndigheterna för vart och ett av de aktuella räkenskapsåren har utövat en effektiv tillsyn över dessa föreningars verksamhet. Jag vill särskilt påpeka att den grekiska regeringen, även när den har hävdat att jordbruksministeriets regionala avdelningar har direkt tillgång till JKS databaser, inte exakt har angivit eller bevisat att det är fråga om en dataförbindelse och inte, som kommissionen har konstaterat, att det är fråga om en möjlighet att genom att bege sig till JKS och utnyttja deras datautrustning få tillgång till deras datasystem. Vad därefter avser de förbättringar i förfarandet, som exempelvis de regionala avdelningarnas intyg om att JKS förslag till utbetalning har kontrollerats, som - efter vad det förefaller - har skett under räkenskapsåret 1998, kan jag endast instämma i kommissionens ståndpunkt under förfarandet för räkenskapsavslutet, det vill säga att dessa förbättringar infördes alltför sent för att kunna beaktas vid bedömningen av effektiviteten i det system som tillämpats för de aktuella räkenskapsåren.

56. Sammanfattningsvis, och eftersom jag anser att inget av den grekiska regeringens argument kan godtas, föreslår jag att denna grund skall förkastas i sin helhet.

C - Justeringen till följd av bristerna i administrationen, kontrollen och övervakningen av stöden för förtidspensionering inom jordbruksbranschen

1. Tillämplig lagstiftning

57. I förordning (EEG) nr 2079/92 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att, inom ramen för kompletterande åtgärder till den reform av stödmekanismer för jordbruksmarknaden som vidtogs år 1992, inrätta en stödordning för jordbrukares förtidspensionering, medfinansierad av garantisektionen vid EUGFJ. Såsom framgår av artikel 4 i förordningen skall stödordningen genomföras av medlemsstaterna, med hjälp av fleråriga program som utarbetas på nationell eller regional nivå och som skall vara föremål för godkännande av kommissionen.

58. Vid beviljande av stöden enligt stödordningen i fråga skall medlemsstaternas utbetalande organ, såsom för alla andra transaktioner som finansieras genom garantisektionen vid EUGFJ, säkerställa en effektiv kontroll av att stödansökningarna kan godkännas och av att de ifrågavarande utbetalningarna är förenliga med gemenskapsbestämmelserna. De administrativa och räkenskapsmässiga former som skall följas i detta syfte har fastställts på grundval av de riktlinjer som kommissionen har angivit i bilagan till förordning nr 1663/95. I bilagan föreskrivs bland annat följande:

"4. Hela eller delar av godkännandefunktionen och/eller den tekniska servicefunktionen kan delegeras till andra organisationer förutsatt att följande villkor uppfylls:

...

ii) Dessa organisationer skall ha tillgång till effektiva system för att säkerställa att de fullföljer sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

iii) Dessa organisationer skall uttryckligen bekräfta för utbetalningsstället att de faktiskt fullföljer sina uppgifter och beskriva sina arbetsmetoder.

iv) Utbetalningsstället skall informeras på en regelbunden och punktlig basis om resultaten av genomförda kontroller, så att tillräckligheten hos dessa kontroller kan tas i beaktande innan ett yrkande godkänns. ... Om någon fysisk eller administrativ kontroll inte är fullständig, utan genomförd på ett urval av ansökningar, skall valda ansökningar identifieras, urvalsmetoden beskrivas, resultatet av alla inspektioner och de åtgärder som vidtagits mot bakgrund av rapporterade avvikelser och oriktigheter rapporteras. Stöddokument som sänds till kontoret skall vara tillräckliga för att ge garantier för att alla nödvändiga kontroller beträffande ansökningarnas riktighet har genomförts.

v) Då dokument som hänför sig till godkända ansökningar och genomförda kontroller förvaras av andra organ, skall både dessa och det betalande utbetalningsstället använda rutiner som säkerställer att det registreras var alla dokument som hänför sig till specifika utbetalningar finns, och att dessa dokument kan göras tillgängliga för inspektion i utbetalningsställets lokaler på begäran av de personer och organisationer som normalt har rätt att inspektera sådana dokument, vilket inbegriper

- kontorets personal som arbetar med ansökningen;

- kontorets internrevision;

- det organ som attesterar utbetalningsställets årsredogörelse;

- bemyndigade tjänstemän från Europeiska unionen.

...

6. Utbetalningsstället skall anta följande rutiner eller sådana som ger motsvarande garantier:

...

ii) Fördelningen av arbetsuppgifter skall vara sådan att ingen anställd har ansvar för mer än en av uppgifternas godkännande, utbetalning och bokföring av belopp som skall påföras EUGFJ, och att ingen anställd utför någon av dessa uppgifter utan att arbetet sker under överinsyn av en annan anställd.

Varje anställds arbetsuppgifter skall skriftligen definieras inklusive fastställandet av ekonomiska begränsningar för dennes befogenhet. Lämplig utbildning skall anordnas. Personalen skall rotera så att ingen förblir på samma ansvarsposition i mer än fem år, alternativt skall övervakningen ökas.

iii) Varje tjänsteman som ansvarar för godkännande skall förfoga över en fullständig checklista för de kontroller som det krävs att han genomför, och skall i stöddokumentet föra in sitt bestyrkande av att dessa kontroller har utförts. ... Samtliga anställdas arbete skall bli föremål för en dokumenterad granskning av en högre tjänsteman.

iv) Godkännande av utbetalning för en ansökan skall ske endast efter det att tillräckliga kontroller gjorts för att kontrollera att den är förenlig med gemenskapsreglerna. Dessa kontroller skall omfatta dem som föreskrivs i den förordning som gäller för den specifika åtgärd för vilken medel söks, och dem som krävs enligt artikel 8 i förordning (EEG) nr 729/70 för att undvika och avslöja bedrägeri och oegentligheter med särskilt beaktande av de risker som föreligger. De kontroller som skall vidtas skall anges i en checklista, och deras verkställande skall attesteras för varje ansökan, eller för varje omgång ansökningar.

..."

59. Tillämpningsbestämmelser för stödordningen för förtidspensionering enligt förordning nr 2079/92 har i Grekland fastställts genom interministeriellt dekret nr 407756/6081 av den 20 september 1994. I artikel 6 a i detta föreskrivs att kontroller på ett urval på 5 procent av stödmottagarna skall utföras årligen med hjälp av inspektioner på plats eller granskning av räkenskaperna hos överlåtaren och tillträdaren.

2. Kommissionens konstateranden och förfarandet

60. Vid en kontroll som genomfördes i Grekland under perioden mellan den 3 och den 6 juni 1997 konstaterade EUGFJ:s inspektörer en rad brister i administrationen och kontrollen av den stödordning för förtidspensionering som i enlighet med förordning nr 2079/92 införts i Grekland. Såsom framgår av den aktuella granskningsrapporten avsåg de av fondens inspektörer avslöjade bristerna särskilt följande aspekter:

a) Den årliga frekvensen av stickprovskontroller som genomförts av det ansvariga organet för administration av stödordningen, Greklands jordbruksbank (ATE), var lägre än vad som krävts enligt interministeriellt beslut av den 20 september 1994. Vid ATE i Edessa hade det nämligen konstaterats att vissa kontroller, uppenbarligen avseende år 1996, tvärtom hade utförts år 1997.

b) Det bristande genomförandet av de kontroller på plats hos jordbruksföretagets överlåtare och tillträdare som är absolut nödvändiga för att kontrollera både omfattningen av de berörda jordbruksarealerna och vilka djur som finns i jordbruksföretaget, samt för att fastställa om tillträdaren faktiskt brukar de ifrågavarande arealerna.

c) Ofullständiga och bristfälligt handlagda dokument avseende stödansökningarna. EUGFJ:s inspektörer konstaterade bland annat, fortfarande i Edessa, att det saknades nödvändiga underlag i vissa akter, medan det i andra akter påträffades fel i beräkningen av de berörda arealerna eller beträffande stödmottagarnas identitet.

61. Kommissionen ansåg efter dessa konstateranden inte att administrationen av stöden för förtidspensionering samt de centrala myndigheternas kontroll och övervakning uppfyllde kraven enligt gemenskapsbestämmelserna och underrättade de grekiska myndigheterna därom, samtidigt som den anmodade dem att inkomma med yttrande i saken. Härav följde en bilateral diskussion efter vars utgång kommissionen tog tillbaka anmärkningen angående underlåtenhet att genomföra kontroller på plats, men däremot bekräftade sitt ställningstagande avseende de andra konstaterade bristerna. Kommissionen föreslog följaktligen en schablonmässig justering på 134 771 782 GRD, motsvarande 2 procent av de totala utgifter som Grekland redovisat för stöden till förtidspensionering i samband med räkenskapsåret 1997. Denna justering gjordes genom det ifrågasatta beslutet.

3. Sammanfattning av parternas argument

62. Den ifrågasatta justeringen bygger enligt den grekiska regeringen på en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Den grekiska regeringen har erkänt att ett visst antal kontroller som ursprungligen planerats för år 1996 därefter utförts under år 1997, men motiverat denna omständighet med att stödordningen för förtidspensionering genomfördes i Grekland från och med juli 1995 och att antalet stödmottagare under den första perioden var ganska litet. Antalet utförda kontroller för år 1996 och år 1997 översteg, enligt den grekiska regeringen, under alla förhållanden klart den minimitröskel på 5 procent som fastställts i interministeriellt dekret av den 20 september 1994. Kontrollrapporterna, liksom för övrigt samtliga handlingar avseende stödansökningarna, förvarades på ATE:s kontor och fanns tillgängliga för alla sorters granskning. Kommissionen hade i tillräcklig utsträckning informerats om detta under den bilaterala diskussion som föregick antagandet av det ifrågasatta beslutet.

63. Vad därefter avser de andra brister som konstaterats under den kontroll som utförts under juni månad 1997 har den grekiska regeringen inte bestridit dem, men - såvitt det kan förstås - hävdat att bristerna inte är sådana att de äventyrar tillförlitligheten i administrationen och kontrollen av stödsystemet i fråga, eftersom det är fråga om rent administrativa problem och inte om väsentliga brister.

64. Häremot har kommissionen invänt att det inte finns något bevis för den grekiska regeringens försäkringar. I synnerhet, och trots att den grekiska regeringen har bekräftat att stickprovskontrollerna faktiskt har ägt rum i de former som föreskrivs i artikel 6 i det interministeriella dekretet, har den varken under den kontroll som EUGFJ:s inspektörer har utfört eller senare, under förfarandet för räkenskapsavslutet, bevisat detta.

4. Bedömning

65. Jag anser inte att den grekiska regeringen har åberopat sådana uppgifter att giltigheten av den ifrågasatta justeringen kan ifrågasättas. Som jag redan har sagt ankommer det nämligen på den grekiska regeringen att på ett utförligt och uttömmande sätt visa att de anmärkningar som den ifrågavarande justeringen bygger på är oriktiga.

66. Vad avser iakttagandet av den årliga minimifrekvens av kontroller som föreskrivs i det interministeriella dekretet av den 20 september 1994, måste jag instämma i kommissionens uppfattning att även om den grekiska regeringen har försäkrat att 8,6 procent av stödmottagarna har varit föremål för en kontroll år 1996, och 6,6 procent år 1997, har den på intet sätt bevisat detta. Ingenting som stöder detta kan upptäckas i de dokument som den grekiska regeringen har framlagt som stöd för sina påståenden. Det kan förvisso inte heller anses att den grekiska regeringen har fullgjort sin bevisbörda genom att hänvisa till de protokoll som enligt den förvaras på ATE:s kontor. Tvivlet på att kontrollerna har utförts i det antal och så ofta som föreskrivs i det ovannämnda interministeriella dekretet kvarstår under dessa förhållanden helt och fullt.

67. Vad därefter avser argumentet att det förhållandet - vilket kommissionen har påpekat - att akterna är ofullständiga och ärendena är bristfälligt handlagda inte är sådana väsentliga brister som kan äventyra tillförlitligheten i administrationen och kontrollen av stödsystemet, påpekar jag att korrekt handlagda dokument avseende utgifter som finansieras av EUGFJ inte endast är väsentligt i verksamheten hos de utbetalande organen eller de organisationer som delegerats av dem, utan även för den övervakning av dessa organ som görs av medlemsstaternas behöriga organ, och slutligen för att ge kommissionen möjlighet att i förekommande fall genomföra lämpliga kontroller. Detta gäller än mer i förevarande fall i vilket kommissionen, i ett icke datoriserat system, har kunnat konstatera inte endast att vissa dokument i ärendet saknats eller att det varit svårt att konsultera akten, utan även felaktigheter i fråga om mottagarens identitet eller det upplåtna jordbrukets areal. Dessa omständigheter, som den grekiska regeringen inte har bestridit, räcker mer än väl för att bekräfta kommissionens tvivel beträffande kvaliteten i förvaltningen och kontrollen av stöden för förtidspensioneringen. Inte heller har den grekiska regeringen vidtagit någon åtgärd för att visa att systemet för administration, kontroll och övervakning av dessa stöd tvärtom är tillförlitligt och effektivt.

68. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att denna grund inte kan godtas.

D - Justeringarna till följd av underlåtenheten att tillämpa det integrerade systemet inom sektorn för nötkött

1. Tillämplig lagstiftning

69. Som jag redan har angivit ovan är det integrerade systemet enligt artikel 1.1 b första strecksatsen i förordning nr 3508/92 även tillämpligt på de bidragssystem inom sektorn för nötkött som fastställts genom artikel 4 a-h i förordning nr 805/68. Den datoriserade databasen enligt artikel 3 i förordning nr 3508/92 och det alfanumeriska systemet för identifiering och registrering av djur enligt artikel 5 i denna förordning, är bland det integrerade systemets beståndsdelar de som är av särskild betydelse för administrationen och kontrollen av dessa bidragssystem.

70. Jag har redan förklarat kraven för databasen enligt artikel 3 i förordning nr 3508/92. Vad avser det alfanumeriska systemet för identifiering och registrering av djur föreskrivs i artikel 5 i förordningen att detta system skall upprättas i enlighet med bestämmelserna i direktiv 92/102/EEG. I detta direktiv föreskrivs särskilt att register skall hållas med aktuella uppgifter om de djur som finns i en anläggning och att de behöriga myndigheterna skall ha tillgång till dessa register. Varje djur skall dessutom förses med identifikationsmärke, som för nötkreatur utgörs av ett öronmärke med en alfanumerisk kod, avsett att sitta kvar under djurets livstid. Dessa bestämmelser har, fortfarande i fråga om nötkreatur, från och med den 1 juli 1997 kompletterats med bestämmelserna i förordning (EG) nr 820/97. I denna förordning föreskrivs särskilt att nya öronmärken skall användas med en enhetlig kod som fastställts på gemenskapsnivå och att en databas skall upprättas för uppgifter om djuret, jordbruksföretagen och djurens förflyttningar.

71. Såsom framgår av artikel 13 i förordning nr 3508/92 skall systemet för identifikation och registrering av djur tillämpas från och med den 1 januari 1993.

2. Kommissionens konstateranden och förfarandet

72. Till följd av kontrollerna kritiserade kommissionen de grekiska myndigheterna för att ingen av de två förutsättningar som tillämpningen av det integrerade systemet inom sektorn för nötkött är beroende av, det vill säga systemet för individuell identifikation av djuren och den datoriserade databasen, var uppfylld den 1 januari 1997 eller var operativ i mitten av år 1998. Med hänsyn till allvaret i dessa brister och den därav följande risken för gemenskapsbudgeten föreslog kommissionen således att en schablonmässig justeringssats på 10 procent skulle tillämpas på de av Grekland redovisade utgifterna inom den berörda sektorn för regleringsåret 1997 (räkenskapsåret 1998).

73. Den grekiska regeringen hänsköt frågan till förlikningsorganet, inför vilket den för det första hävdade att man trots att databasen inte upprättats hade klarat situationen genom att stödansökningarna systematiskt gjorts till föremål för kontroller på platsen. Den grekiska regeringen påpekade för det andra att kontroll av djurens förflyttningar hade genomförts i samband med veterinärkontroller. Den grekiska regeringen underströk för det tredje att de djur som inte hade något identifikationsmärke hade uteslutits från bidragssystemet. Samma sanktionsåtgärd hade tillämpats i de fall djurregister saknades eller inte hade förts korrekt. Även om förlikningsorganet konstaterat att det integrerade systemet inte hade genomförts i Grekland inom föreskriven tid var det tveksamt till den föreslagna justeringens omfattning. Enligt förlikningsorganets bedömning skulle justeringen kunna sänkas till 5 procent, om slutsatsen av en ytterligare undersökning skulle bli att de kontroller som de grekiska myndigheterna tillämpat dock hade varit tillräckligt effektiva för att allmänt sett kunna säkerställa att bidragen endast hade utbetalats för vederbörligen identifierade djur. Förlikningsorganet anmodade därför kommissionen att uttala sig på denna punkt.

74. Kommissionen ansåg dock, efter att ha undersökt frågan på nytt, att den inte kunde ändra sin uppfattning. Den noterade framför allt att ingen av de kontroller som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna skulle ha kunnat tillämpas på ett tillfredsställande sätt i avsaknad av en riktig identifikation av djuren. Dessutom hade de grekiska myndigheterna trots uttrycklig begäran därom inte lämnat någon statistik över de kontroller som utförts för år 1997, varför det inte visats att alla ansökningar om bidrag faktiskt hade kontrollerats. De grekiska myndigheterna hade slutligen inte heller angivit det exakta antalet ansökningar som avslagits på grund av bristande identifikation av djuren, vilket visade sig vara begränsat till mycket få fall. Då det kunde förmodas att det var mycket vanligt att bidrag utbetalades för icke identifierade eller icke registrerade djur skulle en justering på 10 procent ha varit lämplig.

75. I det ifrågasatta beslutet har således de angivna justeringarna gjorts i den omfattning som föreslagits.

3. Sammanfattning av parternas argument

76. Förutom att åberopa de argument som redan framförts under förlikningsförfarandet har den grekiska regeringen, för att bestrida dessa justeringar, hänvisat till att landets speciella typiska berglandskap och producenternas spridning på territoriet, som för tillämpning av förfarandena enligt systemet kräver längre tid för utbildning och instruktion av producenterna, gör att det är svårare att genomföra det integrerade systemet i Grekland. Vidare hade identifikationen av nötkreatur med nya öronmärken nästan avslutats, och även om det centrala systemet för online-kontroll inte var färdigt den 1 januari 1997, hindrade detta enligt den grekiska regeringen inte att datasystemen användes delvis, vilket medförde att dubbelkontroller kunde utföras på samma sätt som med det integrerade systemet. Den grekiska regeringen anser att justeringar på 10 procent under dessa förhållanden är felaktiga och omotiverade.

77. Kommissionens ståndpunkt är uppenbarligen den rakt motsatta. Kommissionen anser tvärtom att justeringarna är fullt motiverade, med hänsyn till att systemet för identifikation av djuren inte tillämpats, att databaser inte upprättats och att brister konstaterats i det nationella administrations- och kontrollsystemet. Kommissionen har i detta avseende angivit att identifieringen av djuren i Grekland inte heller kunde göras på grundval av befintliga register som inte uppfyllde kraven i direktiv 92/102.

78. Kommissionen har vidare påpekat att det inte föreligger något bevis för att de grekiska myndigheterna faktiskt har kontrollerat alla stödansökningar. Även om så vore fallet är detta under alla förhållanden inte något effektivt och tillförlitligt kontrollsystem. Om inte alla djuren identifieras, och det inte finns någon databas som tar emot uppgifter om identifiering centralt, är det inte möjligt att göra några dubbelkontroller och jämföra dessa uppgifter med uppgifterna i stödansökningarna.

4. Bedömning

79. Jag påpekar att den grekiska regeringen inte har bestridit att någon databas enligt artikel 3 i förordning nr 3508/92 inte har upprättats och inte heller att systemet för identifiering och registrering av djur inte har genomförts fullständigt. På den sistnämnda punkten har den dock försökt att begränsa företeelsens omfattning och hävdat att samtliga nötkreatur har försetts med öronmärken, men att förlust av dessa märken har konstaterats i ett visst antal fall. Den grekiska regeringen har i stället byggt upp sitt försvar på att ett kontrollsystem tillämpats under regleringsåret 1997, vilket gjort att det, trots att systemet är olikt det som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna, varit möjligt att med samma effektivitetsgrad kontrollera att de verkställda utbetalningarna var riktiga.

80. Jag måste erkänna att jag i detta avseende instämmer i kommissionens tvekan angående möjligheten att utöva en effektiv kontroll av stödansökningarna utan att kunna räkna med en fullständig identifiering av djuren och i avsaknad av ett datasystem som ger möjlighet att lätt ställa samman uppgifter om identifiering av djuren med uppgifterna i stödansökningarna. I ett annat avseende måste jag därefter konstatera att det förhållandet att stödansökningar för icke identifierade djur avslås på intet sätt är en ovanlig åtgärd, som de grekiska myndigheterna har vidtagit för att täcka vissa befintliga brister i kontrollsystemet, utan, åtminstone vad avser det särskilda bidraget för nötkreatur enligt artikel 4b i förordning nr 805/68, enbart är ett villkor för att bidraget skall kunna beviljas.

81. Bortsett från detta är det enligt min mening avgörande att den grekiska regeringen för domstolen endast framlagt en rad allmänna påståenden om de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att effektiva kontroller görs, dock utan att styrka dessa genom något konkret och exakt bevisunderlag. Jag påpekar särskilt att den grekiska regeringen inte har åberopat någon uppgift till stöd för den centrala förutsättningen för dess försvar, det vill säga att samtliga stödansökningar som överlämnats under det aktuella regleringsåret har genomgått kontroller på platsen. Det har å andra sidan framgått att de grekiska myndigheterna redan under förfarandet för räkenskapsavslutet hade anmodats att till kommissionen överlämna exakta upplysningar om det antal kontroller på plats som utförts för regleringsåret, samt om antalet ansökningar som avslagits på grund av att de berörda djuren inte identifierats, och att denna anmodan hade lämnats obesvarad.

82. Under dessa förhållanden, och eftersom den grekiska regeringen inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt domstolens ovan åberopade fasta rättspraxis att lämna en detaljerad och fullständig bevisning på att det i Grekland under det aktuella regleringsåret förelåg ett funktionsdugligt kontrollsystem, anser jag att denna grund inte kan godtas.

E - Omfattningen av de schablonmässiga justeringarna inom sektorerna för jordbruksgrödor och nötkött samt avseende stöden för förtidspensionering inom jordbruksbranschen

1. Sammanfattning av parternas argument

83. Som jag redan har angivit har den grekiska regeringen med en särskild grund för talan därefter bestridit omfattningen av de schablonmässiga justeringarna, som i det ifrågasatta beslutet har gjorts för sektorerna för jordbruksgrödor och nötkött, samt avseende stöden för förtidspensionering från jordbruk. Den grekiska regeringen har hävdat att kommissionen, när den beslutat om justeringarna, har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 och därmed åsidosatt denna bestämmelse samt proportionalitetsprincipen.

84. Enligt den grekiska regeringen framgår det av kommissionens riktlinjer angående finansiella justeringar att beslut om att göra en schablonmässig justering till följd av bristande kontroller i en medlemsstat kan fattas först när sådana betydande brister har konstaterats i tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna som gör att gemenskapens budget - i förevarande fall EUGFJ - löper en konkret risk för förlust. Detta bekräftas dessutom av artikel 5.2 c i förordning nr 729/70.

85. Enligt den grekiska regeringen föreligger det inga sådana förhållanden i de åberopade sektorerna. Inom sektorn för jordbruksgrödor har kommissionen inte konstaterat några sådana allvarliga brister som innebär ett öppet åsidosättande av gemenskapsbestämmelserna om tillämpningen och administrationen av det integrerade systemet. De förhållanden som legat till grund för de omtvistade justeringarna är inte heller sådana att förlustrisken för gemenskapsbudgeten kan kvantifieras. Något åsidosättande av gemenskapsbestämmelserna varigenom EUGFJ löpt en verklig risk för förlust har inte heller kunnat fastställas i samband med stöden för förtidspensionering. De justeringar som beslutats för dessa två sektorer bör enligt den grekiska regeringen därför ogiltigförklaras. Slutligen är en justeringssats på 10 procent omotiverad inom sektorn för nötkött, då de grekiska myndigheternas kontroller, trots att det integrerade systemet inte genomförts, inneburit att alla risker för förlust för gemenskapsbudgeten hade uteslutits. Justeringen i fråga bör enligt den grekiska regeringen därför ogiltigförklaras eller minskas till 2 procent.

86. På detta har kommissionen med åberopande av domstolens tillämpliga rättspraxis svarat att det åligger den grekiska regeringen att bevisa det påstådda felet som kommissionen har gjort sig skyldig till när den beräknat de finansiella följderna av de konstaterade oegentligheterna. I förevarande fall har den grekiska regeringen dock endast påtalat att de kriterier som kommissionen tillämpat var godtyckliga, dock utan att bevisa detta.

2. Bedömning

87. Jag erinrar framför allt om att den grekiska regeringen inte med avseende på någon av de ifrågavarande sektorerna har lyckats visa att kommissionens påståenden är oriktiga eller att det föreligger ett lämpligt och effektivt system med åtgärder för övervakning och kontroll. Kommissionens tveksamhet i detta avseende motiverar därför tillämpningen av schablonmässiga justeringar på de utgifter som redovisats inom sektorerna i fråga.

88. Vad därefter avser frågan om omfattningen av dessa justeringar måste jag instämma i kommissionens uppfattning. Det ankom nämligen på den grekiska regeringen att bevisa att de oegentligheter som kommissionen konstaterat inte hade påverkat gemenskapsbudgeten eller att oegentligheterna påverkat den i mindre omfattning än vad kommissionen bedömt. När kommissionen, såsom den har påpekat, i stället för att underkänna samtliga utgifter som berörs av oegentligheter, har bemödat sig om att skapa bestämmelser för att åstadkomma en differentierad behandling av de fall där oegentligheter förekommit beroende på i vilken utsträckning kontrollerna varit bristfälliga och hur stor risken för förluster för EUGFJ varit ankommer det å andra sidan på medlemsstaten att visa att kommissionens beräkningar är godtyckliga och oskäliga.

89. Det kan dock lätt konstateras att den grekiska regeringen inte har bevisat detta. Jag föreslår därför att även denna grund skall underkännas.

F - Justeringarna till följd av förseningen att utge tilläggsbetalningar enligt förordning (EG) nr 1357/96

1. Tillämplig lagstiftning

90. I förordning (EG) nr 1357/96 föreskrivs att särskilda bidrag, kallade tilläggsbetalningar, skall beviljas producenterna för år 1996 i syfte att komma till rätta med de allvarliga störningar på marknaden som framkallats av uppkomsten av bovin spongiform encefalopati (BSE).

91. I artikel 1.1 och 1.2 i förordning nr 1357/96 föreskrivs således att det särskilda bidraget för nötkreatur och det bidrag för am- och dikor som enligt artiklarna 4b och 4d i förordning nr 805/68 beviljats för kalenderåret 1995 skall höjas med ett tillägg av viss storlek.

92. I artikel 1.3 i förordningen har det i detta avseende särskilt angivits att

"[i] vilken utsträckning en producent är berättigad till var och en av de tilläggsbetalningar som avses i punkterna 1 och 2 och som erhållits för kalenderåret 1995 beror på det antal djur som denne visar sig vara bidragsberättigad till under kalenderåret 1996".

93. I artikel 2.1 och 2.2 i förordningen föreskrivs följande:

"1. Om antalet bidragsberättigande djur för kalenderåret 1996 är mindre än det antal som en producent har erhållit tilläggsbetalning för enligt artikel 1 skall den del av tilläggsbetalningarna som producenten inte var berättigad till avräknas mot rätten till bidrag enligt förordning (EEG) nr 805/68 för kalenderåret 1996.

2. Om en producent inte ansöker om bidrag enligt förordning (EEG) nr 805/68 för kalenderåret 1996 eller om de bidrag som producenten har rätt till är otillräckliga för att göra den avräkning som avses i punkt 1, skall han återbetala de tilläggsbetalningar som han erhållit enligt artikel 1 och som han inte var berättigad till."

94. I artikel 3 i förordningen föreskrivs dessutom följande:

"Producenter som har rätt till bidrag för ett större antal djur för kalenderåret 1996 än för kalenderåret 1995 skall vara berättigade till ytterligare tilläggsbetalningar. Sådana betalningar får endast göras

- i den utsträckning tilläggsbetalningar, som gjorts till producenter som inte var berättigade till dem, har återbetalats eller återkrävts i den berörda medlemsstaten, och

- i förhållande till det ytterligare antal bidrag som erhållits för kalenderåret 1996."

95. Enligt artikel 4 a i förordning nr 1357/96 får medlemsstaterna vidare använda de belopp som anges i bilagan till förordningen för att göra utbetalningar till producenter som står inför problem till följd av situationen på marknaden då dessa problem inte till fullo kan lösas genom utbetalning av de tillägg som anges i artikel 1.

96. Det skall dessutom noteras att medlemsstaterna enligt artikel 5 i förordning nr 1357/96 får ersätta det stöd som föreskrivs i artiklarna 1 och 4 a i förordningen med ett engångsbelopp och därvid utge det totala stödbelopp som följer av dessa bestämmelser till producenter av nötkreatur enligt objektiva kriterier. Såsom framgår av femte skälet i förordningen var syftet med artikel 5 inte endast att uppfylla de krav som hade samband med den särskilda produktionsstrukturen i en medlemsstat, utan även att möjliggöra att erlägga alla utbetalningar före den 15 oktober 1996.

97. Enligt artikel 7 andra stycket i förordningen slutligen skall

"[g]emenskapen ... endast finansiera medlemsstaternas utgifter för de utbetalningar som avses i artiklarna 1, 4 a och 5 om dessa utbetalningar har skett senast den 15 oktober 1996".

2. Kommissionens konstateranden och förfarandet

98. Till följd av kontroller konstaterade kommissionen att Grekland hade gjort tilläggsutbetalningar i den mening som avses i förordning nr 1357/96 efter tidsfristens utgång den 15 oktober 1996. Det framgår av den relevanta sammanfattande rapporten att kritiken mot de grekiska myndigheterna avsåg följande:

a) Utbetalningar till ett belopp på 311 006 387 GRD, gjorda efter den 15 oktober 1996.

b) Utbetalningar till ett belopp på 350 000 000 GRD, som de grekiska myndigheterna med avseende på sammanslutningarna av jordbrukskooperativ (JKS) förordnat om före den 15 oktober 1996, men som utbetalats till rättsinnehavarna först efter denna dag.

99. Kommissionen föreslog därför två justeringar på motsvarande belopp för räkenskapsåret 1997. Grekland vände sig till förlikningsorganet och hävdade, beträffande det första justeringsförslaget, att de utbetalningar som förordnats efter den 15 oktober 1996 i själva verket utgjorde avräkningar som korrigering av utbetalningar som gjorts redan år 1995 och, beträffande det andra justeringsförslaget, att utbetalningarna som JKS erhållit efter den 15 oktober 1996 måste anses vara riktiga enligt förordning nr 1357/96, eftersom beslut fattats om dem före denna dag. I sin slutrapport av den 21 januari 2000 anmodade förlikningsorganet kommissionen att ompröva sitt ställningstagande angående den sistnämnda punkten. Kommissionen ansåg inte att den skulle följa förlikningsorganets anvisningar utan vidhöll de två angivna justeringsförslagen. Beloppet i det första förslaget sänktes dock till 237 098 402 GRD i syfte att beakta vissa räkenskapsmässiga korrigeringar som de grekiska myndigheterna under tiden verkställt. Justeringarna i fråga gjordes därefter genom det ifrågasatta beslutet.

100. Grekland har i sin ansökan bestridit dessa justeringar och åberopat två olika grunder som således skall undersökas var för sig.

3. Justeringen på 237 098 402 GRD

a) Sammanfattning av parternas argument

101. Om jag har uppfattat argumenten rätt har den grekiska regeringen i huvudsak framfört två invändningar avseende den ifrågavarande justeringen.

102. Den har för det första hävdat att det omtvistade beloppet, till skillnad från vad kommissionen anser, inte har betalats ut för sent, utan endast är en följd av de avräkningar som gjorts i enlighet med artiklarna 2 och 3 i förordning nr 1357/96. Det är med andra ord fråga om belopp som betalats till de producenter som efter verkställda kontroller för år 1996 visade sig ha rätt till bidrag för nötkreatur och/eller bidrag för am- och dikor i fråga om ett större antal djur än det antal för vilket de erhållit dessa bidrag för år 1995. Den grekiska regeringen har med hjälp av sifferuppgifter således försökt visa att beloppet på 311 006 387 GRD, som sedan nedsatts till 237 098 402 GRD, just motsvarar summan av de största beloppen som skulle utbetalas till producenterna för år 1996 i förhållande till det ökade antalet djur för vilka det förelåg en rätt till bidrag och av de belopp som återkrävts av de producenter vars rätt till bidrag år 1996 däremot avsåg ett mindre antal djur än det antal som konstaterats år 1995.

103. Den grekiska regeringen har för det andra hävdat att det under alla förhållanden var omöjligt att slutgiltigt göra tilläggsbetalningarna enligt förordning nr 1357/96 före den 15 oktober 1996. Den tid saknades nämligen som krävdes för att före detta datum utföra alla kontroller enligt gemenskapsbestämmelserna (i förevarande fall inom ramen för det integrerade systemet) för att kunna konstatera att det faktiskt förelåg en rätt att för år 1996 erhålla det särskilda bidraget för nötkreatur och/eller bidraget för am- och dikor, till vilka tilläggsbetalningarna i fråga är knutna. Enligt den grekiska regeringen utförs dessa kontroller i regel mot slutet av djurhållningsperioden i det berörda jordbruksföretaget, som i förevarande fall mycket väl kunde sträcka sig utöver fristen den 15 oktober 1996. Denna frist strider därför klart mot föreskrifterna i det integrerade systemet i fråga om kontroller avseende bidragssystemen inom sektorn för nötkött.

104. Den grekiska regeringen anser således att förutom att den finansiella justeringen i fråga bygger på en felaktig juridisk premiss, innebär den även att proportionalitetsprincipen åsidosätts genom att målet med förordning nr 1357/96 avsiktligt förbises. Målet, enligt den grekiska regeringen, är att ersätta producenterna för deras förluster på grund av den kris på marknaden som framkallats av BSE och inte endast att säkerställa en snabb utbetalning av tilläggsbetalningarna.

105. Kommissionen har svarat och betonat att artikel 7 i förordning nr 1357/96 är tydlig när det i denna föreskrivs att EUGFJ endast skall finansiera utbetalningar som har skett senast, och inte efter, den 15 oktober 1996. Vad avser de påstådda avräkningarna i enlighet med artiklarna 2 och 3 i förordningen har kommissionen påpekat att de grekiska myndigheterna förutom räkenskapsmässiga korrigeringar på 65 530 701 GRD och på 8 377 284 GRD, som har medfört att beloppet på 311 006 387 GRD minskat till 237 098 402 GRD, när det ifrågasatta beslutet fattades inte hade underrättat kommissionen om någon annan räkenskapsmässig korrigering som motiverade att det sistnämnda beloppet avsåg avräkningar. Kommissionen har däremot inte uttryckligen tagit ställning angående de andra aspekterna som den grekiska regeringen åberopat genom den andra invändningen.

b) Bedömning

106. Jag anser att det inledningsvis är lämpligt att åberopa vissa aspekter på det stödsystem som införts genom förordning nr 1357/96 vilka, enligt min mening, har betydelse för analysen av den grekiska regeringens invändningar. I detta syfte måste jag först och främst konstatera att det enligt artikel 7 i förordning nr 1357/96, såsom kommissionen med rätta har påpekat, sätts en klar och uttrycklig gräns för EUGFJ:s finansiering av medlemsstaternas utgifter för de utbetalningar som avses i artiklarna 1 och 4 a i denna förordning. Gemenskapen skall endast finansiera dessa utgifter om utbetalningarna i fråga har skett "senast den 15 oktober 1996". Kommissionen är därför enligt artikel 3.1 i förordning nr 729/70 skyldig att vägra gemenskapsfinansiering av utgifter som skett därefter.

107. Jag påpekar vidare att även om fristen den 15 oktober 1996 i huvudsak beror på budgetkrav har föreskriften om en kort frist för att utföra utbetalningarna enligt förordning nr 1357/96 ändock samband med syftet med denna förordning. Syftet är att genom snabb utbetalning av extra stöd minska effekterna på nötköttsproducenternas inkomster av den nedgång i marknadspriserna som framkallats av spridningen av BSE. Systemet för utbetalning av dessa stöd enligt artiklarna 1-3 i förordningen har samma syfte. I artikel 1.1 och 1.2 har det nämligen fastställts att de ifrågavarande bidragen för det mesta inrättats i form av tillägg till vissa bidrag "för djur" (det särskilda bidraget för nötkreatur och bidraget för am- och dikor) som utbetalas till producenterna inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött för kalenderåret 1995, eftersom de uppgifter som krävdes för utbetalning av de sistnämnda bidragen skulle ha varit tillgängliga redan i juli 1996 och därmed möjliggjort att även dessa extra bidrag betalades ut.

108. I artikel 1.3 i förordningen har dock rätten att erhålla dessa tillägg gjorts beroende av villkoret att de berörda producenterna under kalenderåret 1996 bibehåller rätten att erhålla det ena och/eller det andra av de angivna bidragen för ett antal djur som inte är mindre än det antal för vilket de hade rätt till dessa bidrag under kalenderåret 1995. Om detta villkor inte uppfylls skulle tilläggsbetalningarna, enligt artikel 2 i förordningen, ersättas med de bidrag som tillkom producenterna för kalenderåret 1996 eller, om så inte skedde, återbetalas till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Enligt artikel 3 kan på så sätt återkrävda belopp åter tilldelas producenter vars bidrag för år 1996 var högre än de bidrag de erhållit under år 1995, i förhållande till ökningen av de antal bidrag som erhållits.

109. Därmed övergår jag till att analytiskt gå igenom de två invändningarna mot den ifrågavarande justeringen.

i) Det omtvistade beloppets påstått felaktiga kvalificering som försenad betalning

110. Såsom har framgått har den grekiska regeringen med den första invändningen i huvudsak bestridit kommissionens kvalificering av det omtvistade beloppet som försenad betalning och i stället hävdat att det är fråga om belopp som utbetalats till de producenter som med tillämpning av artikel 3 i förordning nr 1357/96 var berättigade till ytterligare tilläggsbetalningar, eftersom de år 1996 hållit ett större antal djur än under år 1995. Enligt min mening har detta påstående inte bekräftats med tillräckliga bevis. Av handlingarna i målet framgår det nämligen inte att den grekiska regeringen under förfarandet för räkenskapsavslutet någonsin har lämnat sådant underlag till kommissionen som visar att beloppet i fråga har betalats i enlighet med föreskrifterna i artikel 3 i förordningen. Några sådana handlingar har inte heller senare framlagts för domstolen.

111. Den enda uppgiften som den grekiska regeringen har framfört som stöd för sin uppfattning - såväl vid domstolen som, såvitt bekant, under förfarandet för räkenskapsavslutet - är den beräkning enligt vilken beloppet på 311 006 387 GRD just utgör det exakta beloppet av de ytterligare tillägg som Grekland lagligen kunde betala till producenterna i enlighet med den ovannämnda bestämmelsen. Enligt min mening visar de siffror som den grekiska regeringen har angivit, vilka för övrigt inte bestridits av kommissionen, däremot att denna uppfattning saknar grund. Den grekiska regeringen har, när den framlagt denna beräkning, enligt min mening med andra ord förbisett att ytterligare utbetalningar för år 1996 visserligen får göras enligt artikel 3 i förordning nr 1357/96, men endast i den omfattning som de för år 1995 redan verkställda utbetalningarna har återbetalats av eller återkrävts från de producenter som inte var berättigade att erhålla dem. Eftersom redan verkställda utbetalningar enligt vad den grekiska regeringen har angivit - hade återkrävts eller återbetalats till ett belopp om 299 240 392 GRD, innebär detta att de grekiska myndigheterna endast kunde göra ytterligare utbetalningar för år 1996 upp till detta belopp, och inte upp till beloppet på 311 006 387 GRD.

112. De sifferuppgifter som den grekiska regeringen har lämnat förefaller likväl för övrigt visa att det sistnämnda beloppet inte är annat än skillnaden mellan vad de grekiska myndigheterna totalt utbetalat till de producenter som hade hållit fler djur år 1996 än år 1995 (408 828 391 GRD för handjur av nötkreatur och 201 418 388 GRD för am- och dikor) och gränsen för när dessa utbetalningar kunde verkställas i enlighet med artikel 3 (de återkrävda beloppen, eller just 299 240 392 GRD). Kommissionen kunde i ett sådant fall inte annat än vägra finansiering av dessa utbetalningar.

113. Mot bakgrund av ovanstående anser jag att den ifrågavarande grunden inte kan godtas.

ii) Påståendet att det var omöjligt att iaktta fristen den 15 oktober 1996

114. Jag noterar först och främst att det förefaller som om den grekiska regeringen med den aktuella invändningen vill åberopa rättsstridigheten av artikel 7 andra stycket i förordning nr 1357/96 som grund för bestridandet av den omtvistade finansiella justeringen, som just bygger på åsidosättandet av denna bestämmelse. Den grekiska regeringen har, såsom framgått, nämligen hävdat att det varit omöjligt att iaktta tidsfristen den 15 oktober 1996, eftersom kontrollerna enligt gemenskapsbestämmelserna inte kunde utföras i så god tid att det var möjligt att avgöra huruvida det förelåg rätt till utbetalning enligt förordningen i fråga. Om dessa faktiskt är vad den grekiska regeringen menar finns det ingen tvekan om att en sådan invändning inte kan upptas till sakprövning och därför inte skall godtas. Den grundas nämligen på en rättsakts påstådda rättsstridighet beträffande vilken den grekiska regeringen, trots att den har haft möjlighet till detta, inte har väckt talan inom den i artikel 230 EG föreskrivna fristen.

115. Även bortsett från detta måste jag påpeka att en prövning av denna grund dock inte skulle medföra en annan utgång, eftersom invändningen uppenbart saknar grund. För att bevilja bidragen enligt artikel 1 i förordning nr 1357/96 hade medlemsstaterna, såsom jag redan har påpekat, faktiskt ingen skyldighet att fullfölja kontrollerna avseende rätten till bidrag för djur för kalenderåret 1996, men var däremot tvungna att utbetala de kompletterande bidragen för djur som skulle utbetalas för kalenderåret 1995. Grekland har aldrig nekat till att det har tillgång till de uppgifter som krävs för att betala dessa bidrag. Jag kan därför inte förstå varför Grekland inte skulle ha haft skyldighet att iaktta fristen den 15 oktober 1996. Resultaten av de kontroller som utförts för år 1996 var tvärtom viktiga för att fastställa vilka belopp som hade betalats otillbörligen. Det är dock uppenbart att detta inte har någonting att göra med iakttagandet av den angivna tidsfristen.

116. Vad slutligen avser påståendet att justeringen i fråga strider mot proportionalitetsprincipen förstår jag verkligen inte hur proportionalitetsprincipen kan åsidosättas genom en analytisk justering, som alltså exakt motsvarar den utgift som konstaterats vara oförenlig med gemenskapsbestämmelserna. När kommissionen har vägrat gemenskapsfinansiering av dessa utgifter har den nämligen inte förfogat över något utrymme för skönsmässig bedömning. Den grekiska regeringen har å andra sidan inte heller anfört några klara argument till stöd för detta påstående.

117. Inte heller på denna punkt anser jag således att den grekiska regeringens argument kan godtas.

118. Jag föreslår därför att grunden avseende den finansiella justeringen om 237 098 402 GRD inte i någon del kan godtas.

4. Justeringen om 350 000 000 GRD

a) Sammanfattning av parternas argument

119. Den grekiska regeringen har, för att bestrida den aktuella justeringen, förutom att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, anfört att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av artikel 7 i förordning nr 1357/96. Enligt den grekiska regeringen skall denna bestämmelse tolkas så att tidsfristen den 15 oktober 1996 iakttagits även vad gäller de utbetalningar som de behöriga myndigheterna, med hjälp av betalningsorder till de organisationer som har till uppgift att betala ut bidraget till mottagaren, förordnat om senast denna dag, så att denne följaktligen har förvärvat rätten att erhålla bidraget. I förevarande fall överfördes det omtvistade beloppet om 350 000 000 GRD till organisationerna med ansvar för utbetalningen (JKS) senast den 15 oktober 1996, med den uttryckliga förpliktelsen att verkställa utbetalningen av detta belopp till stödmottagarna. Att detta skedde först efter detta datum beror enligt den grekiska regeringen på kommunikationssvårigheter i de berörda regionerna.

120. Kommissionens uppfattning är självklart den motsatta. Enligt kommissionen skall den 15 oktober 1996 förstås som dagen för utbetalning av bidraget till producenterna, det vill säga till de producenter som är berättigade till tilläggsbetalning enligt förordning nr 1357/96. Till stöd för denna tolkning har kommissionen dessutom hänvisat till bestämmelserna i bilagan till förordning nr 1663/95, av vilka det framgår att "verkställandet" av en betalning består i att ge en instruktion till en bank eller till ett statligt betalningskontor att till fordringshavaren betala det godkända beloppet.

b) Bedömning

121. Jag instämmer i kommissionens uppfattning. Som jag redan har sagt har fristen den 15 oktober 1996 enligt min mening inte endast dikterats av ett budgetkrav, utan även av kravet att kunna garantera att bidragen enligt förordningen utbetalas snabbt till mottagarna. Att, såsom den grekiska regeringen vill, godta att en betalning skall anses vara verkställd när den motsvarande instruktionen har givits till det organ som skall verkställa den (JKS), innebär varken mer eller mindre att den ifrågavarande fristen kringgås och ger möjlighet att utbetala stödet till mottagarna bra mycket senare än den 15 oktober 1996.

122. Vidare är hänvisningen till punkterna 2 ii) och 6 v) i bilagan till förordning nr 1663/95, i vilka det bland annat anges vilka rutiner som medlemsstaternas utbetalningsställen skall använda när de utbetalar de gemenskapsförmåner som finansieras genom EUGFJ, enligt min mening relevant för att vederlägga den grekiska regeringens uppfattning. Det framgår nämligen av dessa bestämmelser att verkställandet av utbetalningar består i att ge en instruktion till en bank eller ett statligt betalningskontor att betala det godkända beloppet till fordringshavaren. Att verkställa en betalning innebär med andra ord att betala fordringshavaren. Jag ser inget skäl till att ge de uttryck som används i artikel 7 andra stycket i förordning nr 1357/96 en annan innebörd, och - vilket jag måste påpeka - den grekiska regeringen har inte heller förklarat varför man skulle göra det.

123. Slutligen anser jag inte heller att det argument skall godtas som avser de påstådda kommunikationssvårigheter vilka, enligt den grekiska regeringen, utgjorde hinder för att betala de ifrågavarande beloppen i tid. Den grekiska regeringen har inte heller i detta fall bevisat att den, trots att den lagt ner tillräckligt stor omsorg, inte har kunnat utbetala bidragen till bidragsmottagarna före den 15 oktober 1996.

124. Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att inte heller grunden avseende den finansiella justeringen om 350 000 000 GRD skall godtas.

G - De finansiella justeringarna till följd av JKS avdrag

1. Rättsliga och faktiska omständigheter

125. Genom det ifrågasatta beslutet har kommissionen bland annat gjort en rad finansiella justeringar motsvarande 2 procent på de utgifter som Grekland uppgivit inom sektorn för jordbruksgrödor (räkenskapsåren 1996, 1997 och 1998) och inom sektorn för nötkött (räkenskapsåren 1996 och 1997) till följd av de avdrag som JKS gjort på det till stödmottagarna utbetalade bidraget.

126. Såsom framgår av handlingarna i målet har dessa justeringar motiverats av samma överväganden som legat till grund för motsvarande justeringar som gjorts för de föregående räkenskapsåren 1994 och 1995. Förlikningsorganet, till vilket de grekiska myndigheterna vänt sig med denna fråga, konstaterade att det redan i det föregående, i förfaranden avseende dessa räkenskapsår, haft tillfälle att pröva frågan och att det inte fanns några nya omständigheter i fallet.

2. Bedömning

127. Den grekiska regeringen har hävdat att den ifrågasatta justeringen bygger på en felaktig bedömning av de ifrågavarande avdragens art - som enligt dess mening är frivilliga och inte obligatoriska - och har enligt min mening åberopat argument som i huvudsak är identiska med de argument som domstolen, genom dom av den 11 januari 2001 vad gäller räkenskapsavslutet för räkenskapsåret 1994, och av den 6 december 2001, avseende det påföljande räkenskapsåret 1995, redan har underkänt.

128. Till skillnad från vad den grekiska regeringen synes hävda anser jag inte att ändringen av artikel 2 i den grekiska lagen nr 1409/83 - enligt vilken avdragen var tillåtna - som gjordes genom artikel 37 i lag nr 2538/97, och än mindre cirkuläret som det grekiska jordbruksministeriet sände ut den 5 mars 1997, och genom vilket de lokala behöriga organen underrättades om att gemenskapsförmånerna skulle utbetalas i sin helhet till stödmottagarna, tillför någonting nytt till det förevarande fallet.

129. Om jag börjar med cirkuläret skall jag påpeka att det förhållandet att sådan information sprids, vilket det rättsliga värdet av den än är, förvisso inte visar att praxisen med avdrag upphörde från och med mars 1997 - särskilt som ändringen av lag nr 1409/83, enligt vilken avdragen var tillåtna, trädde i kraft först den 1 december samma år - och inte heller att de fram till den tidpunkten redan verkställda avdragen därefter hade återbetalats till stödmottagarna. Något fullständigt bevis på detta ges enligt min mening inte heller i den angivna lagändringen. Jag påpekar nämligen att kommissionen redan under förfarandet för räkenskapsavslutet hade påpekat för de grekiska myndigheterna att det, trots ändringen av lag nr 1409/83, av datalistorna avseende de betalningar som JKS överfört framgick att JKS fortsatt att göra avdragen. De grekiska myndigheterna ombads därför att framlägga sådan dokumentation som kunde visa att avdragen inte längre gjordes och att de belopp som otillbörligen dragits av hade återbetalats till producenterna. Av handlingarna i målet framgår dock inte att Grekland någonsin har framlagt sådan bevisning.

130. Min uppfattning är därför att - på samma sätt som skett i fråga om de två föregående räkenskapsåren - inte heller grunden avseende de aktuella justeringarna skall godtas.

H - De finansiella justeringarna till följd av underlåtenhet att iaktta betalningsfristerna

1. Tillämpliga bestämmelser

131. I det finansieringssystem som införts genom artiklarna 4.5 och 5.2 a i förordning nr 729/70, i deras lydelse enligt förordning nr 1287/95, föreskrivs som bekant att de ekonomiska medel som är avsedda att täcka EUGFJ:s utgifter skall tillhandahållas av medlemsstaterna i enlighet med respektive utbetalande organs behov och därefter återbetalas av gemenskapen med hjälp av utbetalning av månatliga förskott beräknade på grundval av verkställda utgifter. Det ankommer på kommissionen att, efter att ha hört EUGFJ:s kommitté, besluta om de ifrågavarande förskottens omfattning.

132. Närmare bestämmelser om beräkningen och utbetalningen av de månatliga förskotten återfinns i förordning (EG) nr 296/96. Enligt artikel 4.2 i denna förordning kommer alla utbetalningar som en medlemsstat verkställt utöver i gemenskapsbestämmelserna föreskrivna villkor eller tidsfrister att just på grund av denna oegentlighet ge upphov till en minskning av de ifrågavarande förskotten. Denna minskning kan endast ske för sådana för sent gjorda utbetalningar som överskrider den marginal på 4 procent av utbetalningar som däremot verkställts i rätt tid, och stegras i proportion till den konstaterade förseningen, från ett minimum på 10 procent för en månads försening, upp till 100 procent för en försening på fem månader eller mer. I artikel 4.2 andra stycket fastställs dock att "[o]m särskilda omständigheter rörande förvaltningen ändå har uppstått för vissa åtgärder eller om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl, kan kommissionen tillämpa avvikande stegring och/eller mindre procentsatser eller procentsatsen noll".

133. För så vitt är av intresse här skall det dessutom erinras om att det enligt artikel 4.2 tredje stycket i förordning nr 296/96, i vilket det i denna fråga hänvisas till artikel 13 i beslut 94/729/EEG, är kommissionen som, efter ett kontradiktoriskt förfarande med den berörda medlemsstaten och efter att ha hört EUGFJ:s kommitté, skall besluta om minskningarna av de månatliga förskotten på grund av medlemsstaternas försenade utbetalningar. I artikel 4.4 i den ovannämnda förordningen föreskrivs att "[d]e eventuella minskningar[na] ..., särskilt de som beror på att villkor och tidsfrister inte respekteras, skall verkställas utan att det påverkar tillämpningen av det slutliga årsbokslutet".

2. Bakgrund och parternas argument

134. Genom det ifrågasatta beslutet har kommissionen fastställt vissa minskningar av månatliga förskott på jordbruksutgifter som beviljats Grekland för räkenskapsåret 1998. Minskningen uppgår totalt till 141 667 389 GRD. Skälet till dessa finansiella justeringar är att de grekiska myndigheterna har verkställt de ifrågavarande utbetalningarna efter utgången av de i de tillämpliga gemenskapsbestämmelserna föreskrivna fristerna.

135. Den grekiska regeringen har bestridit den av dessa justeringar som avser budgetposten 1055-004 (spannmål), motsvarande 5 326 625 GRD, som enligt dess mening bygger på en felaktig tolkning av artikel 4.2 andra stycket i förordning nr 296/96 och av artikel 8 i förordning nr 729/70.

136. Den grekiska regeringen har inte förnekat att de ifrågavarande utgifterna betalats efter de föreskrivna tidsfristerna. Detta borde dock inte ha medfört någon minskning av förskotten, eftersom Grekland hade påvisat "goda skäl" i enlighet med artikel 4.2 andra stycket i förordning nr 296/96. Enligt den grekiska regeringen är det i själva verket fråga om betalningar som har verkställts i fyra enskilda fall. Den försening som kommissionen konstaterat berodde i ett fall på att det förelåg ett domstolsförfarande, och i de andra tre fallen på hänsyn avseende skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, eftersom fastställandet av stödmottagarnas rätt att erhålla gemenskapsförmåner krävde särskilda kontroller eller administrativ granskning. Skälet till förseningen var således att det varit nödvändigt att uppfylla den skyldighet att förhindra oegentligheter i EUGFJ:s transaktioner som åligger Grekland enligt artikel 8.1 i förordning nr 729/70. Kommissionen har därför, när den beslutat om den ifrågasatta finansiella justeringen, enligt den grekiska regeringen tolkat och tillämpat de två angivna gemenskapsbestämmelserna felaktigt.

137. Härpå har kommissionen svarat att de omständigheter som Grekland åberopat, det vill säga de administrativa svårigheter som härrör från att de berörda har väckt talan eller att det är nödvändigt att genomföra ytterligare kontroller, inte utgör några goda skäl för att inte minska förskott i enlighet med artikel 4.2 i förordning nr 296/96. Enligt kommissionen är detta endast möjligt om den berörda medlemsstaten visar att den har exceptionella svårigheter i ett mycket stort antal fall, vilket inte har visats i förevarande fall.

3. Bedömning

138. Även om jag inte instämmer i kommissionens uppfattning anser jag, av skäl som jag nu skall redovisa, att den ifrågavarande grunden saknar fog.

139. Jag måste först och främst påpeka att artikel 4.2 b i förordning nr 296/96, som den grekiska regeringen har åberopat åsidosättande av, inte är tillämplig i förfarandet för räkenskapsavslut.

140. Det framgår nämligen av artikel 4.2 i förordning nr 296/96, jämförd med artikel 13 i beslut nr 94/729, att minskningen av förskotten utgör ett självständigt och särskilt beslut i förhållande till det påföljande beslutet om att vägra gemenskapsfinansiering av de ifrågavarande utgifterna. Även om båda besluten har sin grund i kommissionens skyldighet att vid administrationen av EUGFJ anslå medel enbart för de utgifter som verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna, är dessa beslut dock av olika art och har olika verkan. Det första beslutet, som fattats under räkenskapsåret enbart på grundval av då tillgängliga uppgifter, är tillfälligt och provisoriskt och har endast verkan till dess att det andra beslutet har fattats. Genom det sistnämnda beslutet fastställs däremot slutgiltigt medlemsstatens ekonomiska ställning i förhållande till EUGFJ. I artikel 13.2 tredje stycket i beslut 94/729 anges tydligt, såsom har framgått, att beslut om minskade förskott inte skall påverka de beslut som skall fattas om huruvida EUGFJ skall belastas de ifrågavarande utgifterna. Den rättsliga grunden för dessa beslut är dessutom en annan, eftersom kommissionens befogenhet att minska förskotten följer av artiklarna 5.2 a i förordning nr 729/70 och 13.2 andra stycket i beslut nr 94/729, medan dess befogenhet att vägra finansiering av de utgifter som inte är förenliga med gemenskapsbestämmelserna följer av artikel 5.2 c i denna förordning.

141. Prövningen mot bakgrund av artikel 4.2 b i förordning nr 296/96 av de skäl som medlemsstaterna har åberopat för att undvika en minskning av förskotten eller för att erhålla en mindre stark stegring ingår just i det förfarande som kommissionen enligt artikel 13 i beslut nr 94/729 skall följa för att genomföra denna minskning. Resultaten av denna prövning skall således vara avgörande för beslutet att minska, eller att inte minska, förskotten enligt den ovannämnda artikel 4.2, men de skall inte påverka beslutet om en eventuell därpå följande vägran av gemenskapsfinansiering av de ifrågavarande utgifterna, vilken skall beslutas av kommissionen enligt ett annat förfarande som föreskrivs i artikel 5.2 c i förordning nr 729/70. Det är inom ramen för det sistnämnda förfarandet som de berörda medlemsstaterna kan och skall åberopa lämpliga skäl för att undvika att finansiering vägras.

142. Härav följer att det påstådda åsidosättandet av artikel 4.2 b i förordning nr 296/96, om det hade befunnits föreligga, skulle ha kunnat leda till ogiltigförklaring av det beslut om minskning av förskotten som på sin tid fattats till nackdel för Grekland, men naturligtvis inte till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, som fattats efter ett annat förfarande, på vilket det är uppenbart att den ovannämnda artikeln inte är tillämplig.

143. Det skall dock beaktas att kommissionen, i ovannämnda arbetsdokument nr VI/5330/97, hänvisade just till den ifrågavarande bestämmelsen när den angav vilka kriterier den följt vid beräkningen av de finansiella justeringar som skulle göras i fall av betalningsförseningar. I sin helhet är det dock inte enbart en hänvisning. I fråga om justeringarnas gradering i förhållande till förseningens omfattning hänvisas det i arbetsdokumentet visserligen direkt till bestämmelserna i artikel 4.2 i förordning nr 296/96, men i övrigt fastställs kriterier i detta som motsvarar, men inte är identiska med, dem som fastställts i denna bestämmelse. I arbetsdokumentet har det särskilt, såvitt är av intresse här, hävdats att förseningar inom skäliga gränser skall tolereras om de har godtagbara skäl, som till exempel behovet av ytterligare kontroller av omtvistade stödansökningar. I dokumentet erinras även om att det i artikel 4 i förordning nr 296/96 för sådana situationer redan har föreskrivits en toleransmarginal på 4 procent av de uppgivna utgifterna och en minskning av förskotten först i fråga om försenade betalningar som överskrider denna gräns. Enligt bestämmelsen skall medlemsstaterna dock tillåtas bevisa att de omtvistade ansökningarna inte överskrider denna gräns.

144. Vad som enligt min mening skall prövas är då huruvida de argument som den grekiska regeringen har åberopat under sådana omständigheter ändå kan visa sig vara välgrundade.

145. I detta avseende skall jag påpeka att de skäl som den grekiska regeringen har framfört i princip faktiskt skulle kunna avse de fall i vilka en försening av betalningarna, enligt kommissionens riktlinjer, skall tolereras inom skäliga gränser. Den grekiska regeringen skulle dock, för att med framgång kunna bestrida den aktuella justeringen, ha behövt visa att det verkligen förelåg sådana skäl och att förseningen av betalningarna inte överskred skäliga gränser.

146. Enligt min mening har den grekiska regeringen inte tillhandahållit sådan bevisning. Vad avser skälen till förseningarna anser jag inte att de två skrivelser som den grekiska regeringen har åberopat är lämplig bevisning. I skrivelserna anges nämligen endast knapphändiga uppgifter om dessa skäl, vilka uppgifter inte styrkts av någon bevisning. Av detta framgår inte heller att de grekiska myndigheterna innan det ifrågasatta beslutet fattades på annat sätt har meddelat kommissionen andra uppgifter eller annat underlag beträffande dessa fall. I synnerhet framgår det inte att andra dokument än de tidigare nämnda skrivelserna, som däremot framlagts inför domstolen, har överlämnats för kommissionens kännedom. Vilket bevisvärdet än må vara kan dessa skrivelser följaktligen inte beaktas för att bedöma det ifrågasatta beslutets rättsenlighet. Den grekiska regeringen har inte uttalat sig om förseningens omfattning.

147. Under dessa omständigheter anser jag att inte heller denna grund kan godtas, vilket innebär att Greklands talan skall ogillas i sin helhet.

IV - Rättegångskostnader

148. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom jag anser att talan skall ogillas i sin helhet, föreslår jag att Republiken Grekland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

V - Förslag till avgörande

149. Mot bakgrund av ovanstående överväganden, föreslår jag att domstolen skall ogilla talan och förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Full & Egal Universal Law Academy