EUR-Lex -  62000CC0356 - SV - Förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed föredraget den 7 februari 2002

Generaladvokatens förslag till avgörande

I - Inledning

1. Tribunale amministrativo regionale i Toscana har begärt att domstolen skall precisera begreppet investeringstjänster såsom det definieras i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet. Den nationella domstolen önskar med sina frågor få klarhet i huruvida gemenskapsrätten tillåter en nationell bestämmelse som inte fullt ut överensstämmer med direktivets definition.

II - Tillämpliga bestämmelser

A - Gemenskapsrätten

2. Direktivet syftar enligt det tredje skälet till att endast genomföra den väsentliga harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkerställa ett ömsesidigt erkännande av auktorisation och tillsynssystem som är baserade på försiktighetsprincipen och därmed göra det möjligt att lämna ett enda, för hela gemenskapen gällande, verksamhetstillstånd samt till att tillämpa principen om hemlandstillsyn.

3. Enligt artikel 14.1 i direktivet får värdepappersföretag som auktoriserats av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillhandahålla investeringstjänster antingen genom etablering av en filial eller enligt friheten att tillhandahålla tjänster.

4. I artikel 1.2 definieras ett värdepappersföretag som en juridisk person vars regelmässiga verksamhet eller rörelse består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster till tredje man.

5. I artikel 2.1 föreskrivs att direktivet är tillämpligt på alla värdepappersföretag. Dock skall endast vissa bestämmelser i detta direktiv tillämpas på kreditinstitut vilkas auktorisation enligt direktiv 77/780/EEG och 89/646/EEG omfattar en eller flera av de investeringstjänster som anges i avsnitt A i bilagan till detta direktiv.

6. I åttonde skälet till direktivet anges bland annat att ett värdepappersföretag, om det finner det nödvändigt, får ha fasta ombud för att ta emot och vidarebefordra uppdrag för dess räkning med fullt och ovillkorligt ansvar för företaget. I sådana fall skall den verksamhet som sådana ombud bedriver anses vara företagets verksamhet.

7. I artikel 1.1 i direktiv 93/22 definieras för övrigt investeringstjänst som "någon av de tjänster som anges i avsnitt A i bilagan i fråga om de instrument som anges i avsnitt B i bilagan och som tillhandahålls tredje man".

8. Avsnitt A i bilagan har titeln "Tjänster". Med tjänster avses:

" ...

3. Portföljförvaltning av värdepapper på skönsmässig grund enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare om bland värdepapperen ingår ett eller flera av de instrument som anges i avsnitt B."

9. I avsnitt B i bilagan till direktivet räknas de "instrument" upp som avses. Bland dessa anges i punkt 1 a "överlåtbara värdepapper".

B - Nationell rätt

10. Lagdekret nr 415/96 av den 23 juli 1996 (nedan kallat dekretet), vilket antogs för att genomföra direktivet, innehåller regler om investeringstjänster och värdepappersföretag. De olika "investeringstjänsterna" och dithörande verksamheter som avses och räknas upp i artikel 1.3 d i dekretet omfattar "enskild portföljförvaltning av värdepapper för annans räkning".

11. Enligt artikel 2.1 i dekretet är det tillåtet för såväl värdepappersmäklare som banker att yrkesmässigt erbjuda allmänheten investeringstjänster.

12. Enligt artikel 4.1 i samma dekret syftar den övervakning som utförs av Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (nedan kallad Consob) och av Banca d'Italia till att säkerställa att handlandet sker öppet och lagenligt samt att den förvaltning som utförs av de personer som är underställda kontrollen sker på ett lämpligt och försiktigt sätt. Consab skall samtidigt vaka över skyddet för investerarna samt se till att finanssystemet förblir stabilt, konkurrenskraftigt och välfungerande.

13. I artikel 17.2 i dekretet föreskrivs att värdepappersföretag och banker vid tillhandahållandet av tjänster kan, under förutsättning att de har ett skriftligt tillstånd (previo consenso scritto), handla i eget namn för kundens räkning.

14. I artikel 18.1 i dekretet föreskrivs att avtal beträffande tjänster som avses i förevarande dekret skall upprättas skriftligt och kunden skall erhålla ett exemplar.

15. Artikel 20 innehåller regler om portföljförvaltning av värdepapper. Enligt punkt 1 a i samma artikel skall förvaltningsavtalet upprättas skriftligen.

16. I artikel 22.1 föreskrivs att med "erbjudande utanför kontoret" (offerta fuori sede) avses tillhandahållande och marknadsföring av instrument och investeringstjänster till allmänheten utanför företagets lokaler.

17. Särskilda regler föreskrivs i artikel 23 i dekretet beträffande yrket som placeringsrådgivare (promotori finanziari). Placeringsrådgivare definieras i artikel 23.2 som en fysisk person som i egenskap av anställd, ombud eller fullmäktig yrkesmässigt bedriver nämnda verksamhet utanför företagets lokaler.

III - Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågorna

18. Antonio Testa och Lido Lazzeri har båda arbetat som placeringsrådgivare för Banco Fideuram SpA:s räkning med vilken de slutit ett agenturavtal. Banco Fideuram SpA erbjuder även tjänster utanför sina lokaler. Antonio Testa och Lido Lazzeri har gjort överföringar för investeringskunders räkning mellan olika delar av samma fond.

19. Consob har genom två beslut av den 3 juni 1998 uteslutit Antonio Testa från yrkesregistret över placeringsrådgivare och avstängt Lido Lazzeri under fyra månader från samma register. I sitt beslut konstaterade Consob att Antonio Testa och Lido Lazzeri för en stor del av kundernas räkning gjort många identiska överföringar. Deras förvaltning karakteriserades av rörelser mellan olika värdepapper i fonden under korta tidsperioder för ett stort antal kunder och av att dessa båda personer genomfört dessa transaktioner i syfte att erhålla provision för dessa.

20. De båda personerna skall därmed ha handlat i strid med en lag från 1991, som förbehåller förmögenhetsförvaltning åt personer som är speciellt auktoriserade för denna typ av verksamhet, och, i den utsträckning händelserna skett efter den 1 september 1996, i strid med artikel 2.1 i lagdekret 415/96. Även om placeringsrådgivarna handlat med sina kunders samtycke ansåg Consob att deras verksamhet utgjorde "förtäckt förvaltning" eller "förvaltning för vilken förhandsgodkännande krävs" med hänsyn till hur den skett i praktiken (stort antal samtidiga överföringar från en del till en annan i en investeringsfond, karaktär av cirkelöverföringar). Enligt tillämpliga regler på området är sådan "förvaltning" förbehållen personer med särskilt tillstånd av nationella kontrollmyndigheter, i förevarande fall finansmäklare.

21. Antonio Testa och Lido Lazzeri väckte talan mot Consobs beslut vid Tribunale amministrativo regionale per la Toscana. Sökandena gjorde gällande att alla överföringstransaktioner begärts av deras kunder självständigt och att några befogenheter inte hade delegerats till placeringsrådgivarna vad gäller förvaltningen. Consobs påstående att det rörde sig om en typ av förvaltning för vilken förhandstillstånd krävs och som placeringsrådgivarna inte hade rätt att ägna sig åt, eftersom den förbehölls finansmäklare, strider mot direktivet. Enligt Antonio Testa och Lido Lazzeri ansåg Consob att denna typ av förvaltning var underställd restriktioner och följaktligen inte kunde utföras av placeringsrådgivare, eftersom det rörde sig om "förvaltning" i en vidare mening än den som används i direktivet.

22. Bank Fideuram intervenerade i förfarandet vid den nationella domstolen till stöd för Antonio Testa och Lido Lazzeri. Banken anförde att det framgår av gemenskapens definition att ett uppdrag för förvaltning måste ges på skönsmässig grund. Det utgör en viktig del av definitionen. Samtliga fall där investerare själva fattar beslut som påverkar deras förmögenhet omfattas följaktligen inte av denna definition. Consob har därför på ett rättsstridigt sätt utvidgat tillämpningsområdet för gemenskapslagstiftningen genom att uppställa nya förbud beträffande placeringsrådgivares verksamhet och således finansmäklares verksamhet, eftersom de senare måste ta hjälp av de förra för att kunna tillhandahålla sina tjänster.

23. Consob har i sin svarsinlaga inför den nationella domstolen anfört att även om den nationella lagstiftningen inte uttryckligen föreskrev just dessa villkor i direktivet kunde den emellertid helt legitimt införa mer omfattande kriterier än dem som förekommer i gemenskapslagstiftningen, eftersom det i förevarande fall rör sig om en principiell harmonisering och inte om en fullständig harmonisering.

24. Med hänsyn till de skillnader som uppenbarligen föreligger mellan de definitioner som ges i tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser och tillämpliga nationella bestämmelser, anser den nationella domstolen att det är lämpligt att vad gäller beslutet i förevarande mål kontrollera om, och i förekommande fall i vilken utsträckning, gemenskapsdirektivet ger Italien möjlighet att göra undantag härifrån, närmare bestämt vad gäller villkoret beträffande uppdrag. Tribunale Amministrativo Regionale per la Toscana har därför, genom beslut som inkom till kansliet den 26 september 2000, begärt att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande beträffande följande frågor:

"1. Skall punkt 3 i avsnitt A i bilagan till rådets direktiv 93/22 av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet, som innehåller definitionen portföljförvaltning av värdepapper på skönsmässig grund enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare, tolkas på så sätt att en nationell bestämmelse som avviker från denna och som i det förevarande fallet inte kräver att portföljförvaltning av värdepapper sker på skönsmässig grund och enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare strider mot denna gemenskapsrättsliga bestämmelse?

2. Är däremot en nationell bestämmelse som vid införlivandet av ett harmoniseringsdirektiv inte hänvisar till ovannämnda rekvisit i gemenskapsbestämmelserna förenlig med dessa?"

25. Antonio Testa, Lido Lazzeri och Banco Fideuram SpA (nedan kallade Antonio Testa m.fl.) samt den italienska regeringen, Consob och kommissionen har inkommit med skriftliga och avgett muntliga yttranden.

IV - Bedömning

26. Med sina tolkningsfrågor önskar den nationella domstolen få klarhet i huruvida det i nationell lagstiftning är möjligt att frångå den gemenskapsrättsliga definition som ges i direktivet. Den huvudsakliga fråga som den nationella domstolen önskar svar på avser snarare faktiska omständigheter och nationell rätt och jag anser att den i mindre utsträckning rör gemenskapsrätten.

A - Talans upptagande till prövning

27. Regeringen samt Consob har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning, eftersom direktivet inte är tillämpligt i målet vid den nationella domstolen. Placeringsrådgivares verksamhet är nämligen uttryckligen utesluten från tillämpningsområdet för detta direktiv och omfattas inte av den harmonisering som direktivet syftar till. I artikel 2 i direktivet föreskrivs nämligen att det endast är tillämpligt på värdepappersföretag. I ingressen anges dessutom att "hemförsäljning av överlåtbara värdepapper [inte bör] omfattas av detta direktiv utan även i fortsättningen regleras genom nationella bestämmelser". De ställda frågorna saknar således samband med föremålet för tvisten vid den nationella domstolen.

28. Jag instämmer med Antonio Testa m.fl och kommissionen att talan kan tas upp till prövning. Jag erinrar om att det enligt fast rättspraxis ankommer på den nationella domstolen, vid vilken tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som den ställer till domstolen.

29. Den nationella domstolen har på ett tillfredsställande sätt förklarat varför detta är nödvändigt. Consob har uttryckligen bundit de påföljder som Antonio Testa och Lido Lazzeri ådömts till "portföljförvaltningen av värdepapper" i den mening som avses i artikel 1.3 d i lagdekret nr 415/96 varigenom direktivet införlivades i Italien. Eftersom Consob likställde begreppet förvaltning med förvaltning utan föregående tillstånd skall detta senare begrepp ha getts en vidare innebörd än vad direktivet tillåter. Den nationella domstolen har dragit slutsatsen att det föreligger en skillnad mellan "förvaltning" av värdepappersportföljer i nationell lagstiftning och i direktivet, särskilt vad gäller kravet på uppdrag.

30. Domstolens svar är nödvändigt för att den nationella domstolen skall kunna bedöma huruvida Antonio Testas och Lido Lazzeris verksamhet skall anses som "portföljförvaltning av värdepapper" i den mening som avses i direktivet. Den kan särskilt ha behov av vägledning vad gäller omfattningen av kravet på skönsmässiga befogenheter som ges värdepappersföretaget inom ramen för uppdraget från kunden/investeraren. Om förvaltningen, såsom Antonio Testa m.fl. i målet vid den nationella domstolen har påstått, fortfarande kräver ett uppdrag vari rätt till förvaltning på skönsmässig grund ges, saknas grund för de påföljder som Consob ådömt på grund av "förtäckt förvaltning".

31. Den nationella domstolen har därför begärt att domstolen skall tolka en materiell bestämmelse i direktivet, detta för att kunna avgränsa de befogenheter som enskilda har enligt nationell rätt.

32. Det är utrett att den verksamhet som Banco Fideuram bedriver omfattas av direktivets tillämpningsområde. Det framgår av handlingarna i målet att Antonio Testa och Lido Lazzeri handlar i Banco Fideurams namn. Åttonde skälet i direktivet hänvisar till "fasta ombud", som tar emot och vidarebefordrar uppdrag för ett värdepappersföretags räkning med fullt och ovillkorligt ansvar för företaget. Dessa ombuds verksamhet skall anses vara värdepappersföretagets verksamhet.

33. Den nationella domstolens frågor syftar däremot inte till att definiera placeringsrådgivarnas befogenheter ens utifrån direktivet. De saknar samband med den personkrets som omfattas av direktivets tillämpningsområde och avser inte heller tolkning av det ovannämnda stycket i åttonde skälet beträffande verksamheten för värdepappersföretagets fasta ombud. Tolkningen av begreppet förvaltning av värdepappersportföljer ger den nationella domstolen möjlighet att bedöma den verksamhet som bedrivs av de personer som enligt italiensk rätt betecknas som placeringsrådgivare. Sålunda tolkad saknar frågan huruvida placeringsrådgivare omfattas av direktivets tillämpningsområde, och följaktligen huruvida Antonio Testa och Lido Lazzeri i förevarande mål skall anses som "fasta ombud", relevans. Det ankommer på den nationella domstolen att själv bedöma den frågan.

34. Jag anser att de ställda frågorna har samband med föremålet i målet vid den nationella domstolen såsom det har beskrivits av den nationella domstolen. Följaktligen är domstolen skyldig att besvara dem.

B - Sakfrågan

35. De två frågorna syftar i sak till att domstolen skall klargöra huruvida avsnitt A punkt 3 i bilagan till direktivet, vari investeringstjänster definieras som "[p]ortföljförvaltning av värdepapper på skönsmässig grund enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare ...", skall tolkas så att denna bestämmelse är oförenlig med nationell lagstiftning som inte ställer krav på att portföljförvaltningen skall ske "på skönsmässig grund" och "enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare".

36. Innan jag besvarar den nationella domstolens frågor skall jag pröva huruvida Antonio Testas och Lido Lazzeris handlande, om det förutsätts att de handlat helt för Banco Fideurams räkning, är tillåtet enligt direktivet.

37. Det kan konstateras att Banco Fideuram, som framgår av svaret på en skriftlig fråga härom från domstolen, omfattas av direktivets tillämpningsområde och i egenskap av bank har rätt att tillhandahålla de tjänster som anges i avsnitt A i bilagan till direktivet.

38. Den omtvistade verksamheten gick ut på att genomföra ett stort antal identiska överföringar för kunders räkning. Dessa överföringar utmärks av rörelser mellan olika värdepapper i samma fond under kort tid. Jag utgår från att kunderna i förväg gett värdepappersföretagen sitt tillstånd att utföra dessa transaktioner men kommer ändå att pröva vilken betydelse ett förhandstillstånd har.

39. I förevarande mål skall handlandet bedömas utifrån beskrivningen av tjänsten "portföljförvaltning av värdepapper" i den mening som avses i avsnitt A punkt 3 i bilagan till direktivet. Definitionen av denna tjänst innehåller tre kumulativa villkor, genom vilka tjänsten skiljer sig från de andra tjänster som omnämns i avsnitt A i bilagan såsom enbart mottagande och förmedling för investerares räkning av order avseende överlåtbara värdepapper och verkställande av sådana order i den mening som avses i punkt 1.

40. För det första skall ett "särskilt uppdrag från enskilda investerare" föreligga. Kommissionen har härvid hävdat att detta villkor förutsätter att det föreligger ett kvalificerat och beständigt förhållande mellan investeraren och mellanhanden, där mellanhanden ges ansvaret att fatta beslut om investering för kundens räkning.

41. För det andra skall portföljen innehålla "ett eller flera av de instrument som anges i avsnitt B". I avsnitt B omnämns bland annat överlåtbara värdepapper. Instrumenten tillhör investeraren och förvaltas av värdepappersföretaget i kundens intresse och för dennes räkning. I detta sammanhang är det enligt artikel 10 i direktivet förbjudet för värdepappersföretaget att använda investerarens instrument för egen räkning såvida inte investeraren uttryckligen gett sitt tillstånd.

42. Slutligen skall investerarens portfölj förvaltas "på skönsmässig grund". Kommissionen har i sitt yttrande påpekat att detta krav innebär att investeraren kan ha en aktiv roll i det strategiska beslutsfattandet beträffande investeringen (typ av marknad, geografisk spridning, risknivå, vinstförutsättningar, utdelning av instrument etc) men att mellanhanden behåller rätten att skönsmässigt besluta om de taktiska valen vid genomförandet av investeringsbesluten.

43. Det råder inget tvivel om att de transaktioner som genomförts av Banco Fideuram rör överlåtbara värdepapper. Eftersom dessa transaktioner skett mellan olika värdepapper i en och samma aktiefond kan man dra slutsatsen att investeraren själv gjort de strategiska valen beträffande investeringen. Om förvaltaren, i förevarande mål Banco Fideuram eller dess fasta ombud, har ett allmänt uppdrag från sina kunder krävs inte längre något förhandstillstånd för särskilda transaktioner under förutsättning att dessa omfattas av uppdraget.

44. Det kan därför anses att Antonio Testas och Lido Lazzeris handlande ligger inom ramen för de befogenheter som direktivet ger värdepappersföretag som erbjuder investeringstjänster i den mening som avses i avsnitt A punkt 3 i bilagan till direktivet. Direktivet utgör inte heller något hinder för att tjänsten eventuellt tillhandahålls utanför värdepappersföretagets lokaler.

45. Därefter skall betydelsen av att den nationella lagstiftningen uppställer krav som frångår direktivet beträffande tillhandahållande av "investeringstjänster" av ett värdepappersföretag samt av "fasta ombud" som handlar i dess namn prövas.

46. Innan jag besvarar denna fråga skall betydelsen av begreppet investeringstjänster prövas mot bakgrund av direktivets syfte.

47. Direktivet syftar till att bland värdepappersföretag uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisation och tillsynssystem som är baserade på försiktighetsprincipen. De företag som tillhandahåller investeringstjänster som omfattas av förevarande direktiv skall vara auktoriserade av ursprungsmedlemsstaten. Auktorisation beviljas om direktivets villkor för att garantera investerarnas säkerhet och det ekonomiska systemets säkerhet är uppfyllda. Auktorisation som beviljats i ursprungsmedlemsstaten är giltig i hela gemenskapen. Det företag som omfattas av auktorisationen kan därigenom utöva sin rätt att etablera en filial eller att fritt tillhandahålla tjänster.

48. Gemenskapsrättens definition av investeringstjänst, som föreskrivs i artikel 1 har följaktligen en direkt påverkan på direktivets materiella tillämpningsområde. Denna definition är av grundläggande betydelse med hänsyn till den "väsentliga harmonisering av [nationell lagstiftning] som är nödvändig och tillräcklig" och som direktivet syftar till. Antonio Testa m.fl. samt kommissionen har, med fog enligt min mening, hävdat att medlemsstaterna i princip inte kan frångå denna utan att åsidosätta innehållet och syftet med harmoniseringen.

49. De tre delarna i definitionen av begreppet investeringstjänst såsom det föreskrivs i avsnitt A punkt 3 i bilagan är samtliga grundläggande och bildar en del av detta gemenskapsrättsliga begrepp, vilket följaktligen skall ges en enhetlig tolkning i gemenskapen. Direktivet ger härvid inte de nationella lagstiftarna något utrymme för bedömning av innehållet. En annan uppfattning skulle riskera att äventyra direktivets harmoniseringssyfte. Detta skulle kunna leda till att kriterierna för vilka företag som har rätt till gemenskapsauktorisation varierar från en medlemsstat till en annan.

50. Att i nationell lagstiftning frångå definitionen skulle endast vara möjligt om det föreskrevs i direktivet. Direktivets ordalydelse föreskriver emellertid inte uttryckligen en möjlighet att frångå det grundläggande begreppet investeringstjänst såsom det anges i avsnitt A punkt 3 i bilagan. Inte heller ger direktivet medlemsstaterna rätt att utvidga detta begrepp för att tillförsäkra investerarna en högre skyddsnivå.

51. Jag anser därför att direktivet utgör hinder för att det i nationell lagstiftning i definitionen av investeringstjänst inte tas upp villkoret att portföljförvaltningen skall ske på skönsmässig grund enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare.

52. Det framgår tydligt att den nationella domstolen anser att den italienska lagstiftningen inte överensstämmer med direktivets definition. Den italienska regeringen, Consob och kommissionen har emellertid påpekat att den tillämpliga italienska lagstiftningen visst överensstämmer med den definition som föreskrivs i avsnitt A punkt 3 i bilagan till direktivet. Det skall erinras om att enligt fast rättspraxis kräver införlivandet av ett direktiv med nationell rätt inte nödvändigtvis att dess bestämmelser återges formellt och ordagrant i en uttrycklig och specifik lagregel, och det kan, beroende på dess innehåll, vara tillräckligt att det finns en allmän rättslig ram som faktiskt garanterar att direktivet tillämpas fullt ut på ett sätt som är tillräckligt klart och precist.

53. Samma parter har påstått att formuleringen "enskild portföljförvaltning av värdepapper för annans räkning", som den italienske lagstiftaren infört i artikel 1.3 d, skall tolkas mot bakgrund av det mer allmänna sammanhanget i lagdekret nr 415/96. Trots att begreppet enskild använts är den grundläggande idén om kravet på ett särskilt uppdrag som medför att kunden ger värdepappersföretaget befogenhet att handla på skönsmässig grund underförstådd i den italienska definitionen. Enbart förekomsten av ett avtal vari uppdrag ges kan således säkerställa att det på optimala villkor föreligger ett kvalificerat och varaktigt förhållande mellan investeraren och mellanhanden samt ge tydliga anvisningar om de villkor och begränsningar som portföljförvaltningen skall vara underställd. Kravet på ett sådant uppdrag kan även härledas från de krav som föreskrivs i artikel 17.2 i lagdekret nr 415/96 (vid tillhandahållandet av tjänsterna kan värdepappersföretag och banker, om ett skriftligt godkännande föreligger, agera i eget namn och för kundens räkning), i artikel 18.1 (avtal beträffande de tjänster som avses i föreliggande dekret skall avfattas skriftligt) och i artikel 20 (förvaltningsavtalet skall vara skriftligt). Dekretet innehåller dessutom en bilaga som exakt anger vad som föreskrivs i bilagan till direktivet, inklusive definitionen av portföljförvaltning av värdepapper.

54. Kommissionen och Antonio Testa m.fl. har dessutom erinrat om den nationella domstolens skyldighet enligt gemenskapsrätten att tolka nationell rätt i överensstämmelse med direktivet.

55. Vad gäller denna punkt anser jag att det är tillräckligt att konstatera att domstolen, inom ramen för denna begäran om förhandsavgörande, kan låta den nationella domstolen bedöma huruvida direktivet är korrekt och fullständigt införlivat med italiensk rätt. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida den verksamhet som Antonio Testa och Lido Lazzeri bedrivit innebär en form av portföljförvaltning av värdepapper som, på grund av sina särskilda egenskaper, överensstämmer med gemenskapens syften och, som en förlängning härav, med den italienska lagstiftningen.

Förslag till avgörande

56. Med hänsyn till ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågorna från Tribunale amministrativo regionale per la Toscana på följande sätt:

Definitionen av portföljförvaltning av värdepapper i avsnitt A punkt 3 i bilagan till rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet skall tolkas så, att en medlemsstats lagstiftning som inte kräver att portföljförvaltningen sker på skönsmässig grund och enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare strider mot bestämmelserna i detta direktiv.

Full & Egal Universal Law Academy