Generaladvokatens förslag till avgörande
1. Kommissionens talan avser underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen införliva rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (nedan kallat direktiv 97/11).
2. Enligt artikel 3 i direktiv 97/11 skulle detta direktiv införlivas med nationell rätt senast den 14 mars 1999. Kommissionen har väckt talan om fastställelse av att Luxemburg har åsidosatt EG-fördraget genom att inte inom föreskriven tidsfrist införliva direktiv 97/11 och i andra hand att den nämnda staten inte har underrättat kommissionen om de åtgärder som har vidtagits för införlivande.
3. Luxemburg har inte bestritt denna anmärkning. Den 23 november 1999 tillställde den nämnda staten kommissionen ett utkast till en förordning. Kommissionen ansåg att detta var otillräckligt och förelade därför genom ett motiverat yttrande av den 26 januari 2000 Luxemburg att uppfylla sina skyldigheter inom två månader. Luxemburg har i skrivelse av den 17 april 2000 angivit att den storhertigliga förordning genom vilken direktivet skall införlivas sannolikt kommer att antas under andra hälften av år 2000.
4. Enligt fast rättspraxis saknar det betydelse för bedömningen av huruvida talan är välgrundad att fördragsbrottet eventuellt har upphört efter utgången av den tidsfrist som har angivits i det motiverade yttrandet. Föremålet för tvisten fastställs genom kommissionens motiverade yttrande. Även om de brister som klandras i yttrandet har avhjälpts efter utgången av den tidsfrist som i enlighet med artikel 226 andra stycket EG har fastställts kvarstår ett intresse av att få saken avgjord om detta kan skapa en grund för ett ansvar som en medlemsstat på grund av att den har åsidosatt sina skyldigheter kan ha gentemot andra medlemsstater, gemenskapen eller enskilda.
5. Luxemburg har inte bestritt att direktiv 97/11 inte har införlivats inom den föreskrivna fristen. Följaktligen skall kommissionens yrkande bifallas.
6. Kommissionen har dessutom yrkat att Luxemburg skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
Förslag till avgörande
7. Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att domstolen skall fastställa följande:
1) Luxemburg har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen anta samtliga bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.
2) Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy