Generaladvokatens förslag till avgörande
1 Direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten(1) antogs för att skydda miljön och folkhälsan. I artikel 4.1 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kvaliteten på badvatten inom tio år efter anmälan av detta direktiv överensstämmer med de gränsvärden som fastställts i enlighet med artikel 3.
2 I artikel 6.1 i direktivet föreskrivs att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall utföra provtagningar med minst den frekvens som fastställts i bilagan.
3 I direktivet godtas emellertid att badvatten, under vissa omständigheter, kan anses överensstämma med de relevanta parametrarna även om en viss procent av de provtagningar som gjorts under badsäsongen inte uppfyller de gränsvärden som fastställts i bilagan. I artikel 5.1 i direktivet fastställs följaktligen procenttalet för de provtagningar av badvatten som skall beaktas för att vattnet skall anses överensstämma med de relevanta parametrarna.
4 I artikel 13 i direktivet, i dess lydelse enligt artikel 3 i rådets direktiv 91/692/EEG,(2) föreskrivs att medlemsstaterna varje år till kommissionen skall lämna en rapport om genomförandet av detta direktiv under det gångna året.
5 För Konungariket Sveriges del trädde direktivet i kraft den 1 januari 1995 genom artikel 2 i anslutningsakten.
6 Konungariket Sverige lämnade i vederbörlig ordning in rapporter för badsäsongerna 1995, 1996, 1997 och 1998 till kommissionen. På grundval av dessa rapporter kunde kommissionen fastställa vissa brister. Särskilt år 1998 föreföll det enligt kommissionen som om 31 badplatser inte överensstämde med de gränsvärden som fastställts i artikel 3 i direktivet. Kommissionen ansåg också att Konungariket Sverige vid vissa badplatser inte har respekterat sin skyldighet att utföra provtagning med en viss minsta frekvens i enlighet med artikel 6.1 i direktivet.
7 Efter att ha följt det administrativa förfarandet som föreskrivs i artikel 226 i EG-fördraget har kommissionen väckt talan vid domstolen och begärt att den skall fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 4.1 och artikel 6.1 i direktivet genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kvaliteten på badvatten överensstämmer med de gränsvärden som anges i direktivet och genom att inte uppfylla kraven på minsta provtagningsfrekvens som anges i direktivet.
8 Konungariket Sverige har till sitt försvar anfört att de provtagningar som utfördes vid 31 badplatser år 1999 och 2000 visar, med några få undantag, att de svenska nivåerna överensstämmer med kraven i direktivet. Det har likväl medgivit att yrkandet med avseende på artikel 4.1 i direktivet är välgrundat. Konungariket Sverige har även medgivit att det inte uppfyllt kravet på minsta provtagningsfrekvens enligt artikel 6.1 i direktivet.
Förslag till avgörande
9 Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen
1) fastställer att Konungariket Sverige har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 4.1 och artikel 6.1 i rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kvaliteten på badvatten överensstämmer med de gränsvärden som anges i direktivet och genom att inte uppfylla kraven på minsta provtagningsfrekvens som anges i direktivet, och
2) förpliktar Konungariket Sverige att ersätta rättegångskostnaderna.
(1) - EGT L 31, 1976, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 3.
(2) - Rådets direktiv av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön, EGT L 377, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 208.
Full & Egal Universal Law Academy