Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
Tjänstemän - Rättigheter och skyldigheter - Yttrandefrihet - Begäran om tillstånd för publicering - Avvägning mellan tjänstemannens intresse av yttrandefrihet och hur allvarligt gemenskapens intressen skadas av publiceringen - Motiveringsskyldighet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 17 andra stycket)
Sammanfattning
$$Principen att tillstånd för publicering skall beviljas och att sådant tillstånd endast får vägras i undantagsfall har klart fastställts i artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
Eftersom denna bestämmelse möjliggör för institutionerna att vägra tillstånd till offentliggörande och således föreskriver en möjlighet att göra ett allvarligt ingrepp i yttrandefriheten, vilken utgör en av de väsentliga grunderna för ett demokratiskt samhälle, skall artikeln tolkas restriktivt, så att tillstånd till offentliggörande endast får vägras om ett offentliggörande allvarligt kan skada gemenskapernas intressen.
Vid tillämpningen av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna skall tillsättningsmyndigheten göra en avvägning mellan de olika intressen som är i fråga, genom att dels beakta tjänstemannens frihet att muntligen eller skriftligen uttrycka uppfattningar som avviker eller är i minoritet i förhållande till uppfattningarna inom den institution där tjänstemannen är anställd - en sådan frihet följer nämligen av individens grundläggande yttrandefrihet -, dels beakta hur allvarligt gemenskapernas intressen har skadats av publiceringen av den aktuella texten. I det hänseendet är det endast en verklig risk för att gemenskapernas intressen skall lida allvarlig skada, som visats genom konkreta och objektiva omständigheter, som skall beaktas vid tillämpningen av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
För att en gemenskapsdomstol skall kunna pröva huruvida beslutet att vägra tillstånd för publicering är lagenligt, och för att ge den berörda tjänstemannen tillräckliga upplysningar för att han skall kunna bedöma om beslutet är välgrundat, måste sådana omständigheter delges tjänstemannen samtidigt som han får del av beslutet om vägran, eller senast tillsammans med beslutet att lämna hans klagomål utan bifall.
( se punkterna 17-20 )
Parter
I mål C-340/00 P,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall, i egenskap av ombud, biträdd av D. Waelbroeck, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg,
klagande,
angående överklagande av dom meddelad den 14 juli 2000 av förstainstansrätten (fjärde avdelningen) i mål T-82/99, Cwik mot kommissionen, i vilket det förs talan om upphävande av denna dom,
i vilket den andra parten är:
Michael Cwik, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Bryssel (Belgien), företrädd av N. Lhoëst, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg,
meddelar
DOMSTOLEN
sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena P. Jann, F. Macken, N. Colneric och S. von Bahr samt domarna A. La Pergola, J.-P. Puissochet, L. Sevón, M. Wathelet (referent), R. Schintgen och V. Skouris,
generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 3 juli 2001,
och efter att den 13 september 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Kommissionen har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 15 september 2000, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan och motsvarande bestämmelser i EKSG-stadgan och Euratomstadgan för domstolen, överklagat förstainstansrättens dom av den 14 juli 2000 i mål T-82/99, Cwik mot kommissionen (REGP 2000, s. I-A-155 och s. II-713, nedan kallad den överklagade domen), genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut av den 10 juli 1998 att inte bevilja Michael Cwik tillstånd att offentliggöra en skriftlig version av det föredrag han höll den 30 oktober 1997 (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
"En tjänsteman får inte, vare sig ensam eller tillsammans med andra, utan tillstånd från tillsättningsmyndigheten offentliggöra eller låta offentliggöra texter som har samband med gemenskapernas verksamhet. Tillstånd får endast vägras om det planerade offentliggörandet kan skada gemenskapernas intressen."
Bakgrund till tvisten
3 Den överklagade domen innehåller följande redogörelse för bakgrunden till tvisten.
"3 Sökanden, som är utbildad ekonom, anställdes vid kommissionen år 1970. När talan väcktes var han sysselsatt vid femte enheten, Information, publikationer och ekonomisk dokumentation, som är direkt knuten till biträdande generaldirektören för direktoraten B, C och E vid generaldirektoratet Ekonomi och finans (GD II). Han hade till uppgift att ta emot besöksgrupper och att hålla föredrag om euron, den ekonomiska och monetära unionen och generaldirektoratets samlade verksamhet och program.
4 I skrivelse av den 12 mars 1997 inbjöds sökanden av länsstyrelsen i Córdoba (Spanien) att hålla ett föredrag vid den femte internationella kongressen för ekonomisk kultur.
5 Den 20 oktober 1997 framställde sökanden en begäran till sin överordnade, Giovanni Ravasio, om att få tillstånd att hålla föredraget den 30 oktober samma år. I begäran angavs att föredraget skulle ha rubriken The need for economic fine-tuning at the local and regional level in the Monetary Union of the European Union (Behovet av en finjustering av den ekonomiska politiken på lokal och regional nivå inom den Europeiska unionens monetära union). Till begäran fogade han en sammanfattning och en utförlig översikt över sitt anförande, samt en bilaga.
6 Den 26 oktober beviljade Giovanni Ravasio tillstånd. Härvid angav han dock följande:
Detta handlar inte så mycket om ekonomi. En mera traditionell presentation ombedes vänligen. Var uppmärksam på riskerna med ´fine-tuning´.
7 Sökanden fick den 27 oktober 1997 i uppdrag att utan ersättning bege sig till Córdoba från den 29 oktober till den 2 november 1997. Den 30 oktober höll han sitt föredrag.
8 I februari 1998 bad kongressens organisatörer att Michael Cwik skulle ge dem manuskriptet till föredraget så att detta skulle kunna publiceras tillsammans med övriga föredragshållares texter.
9 Sökanden redigerade texten och framställde en begäran hos Giovanni Ravasio att denne, i egenskap av tillsättningsmyndighet, i enlighet med artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna skulle meddela tillstånd att offentliggöra texten.
10 Giovanni Ravasio inhämtade ett utlåtande från Johan Östberg, som var ekonom vid GD II och utsänd av den svenska riksbanken, om lämpligheten av att publicera texten.
11 Johan Östberg riktade skarp kritik mot texten. Innan han framförde kritiken till Giovanni Ravasio bad han dock sina överordnade Jurgen Kröger och Hervé Carré att kommentera hans kritik. Jurgen Kröger, som var chef för enhet 3 EMS, medlemsstaternas och gemenskapens monetära politik vid direktorat D, Monetära frågor, vid GD II, undertecknade Johan Östbergs yttrande utan att göra några tillägg. Hervé Carré, som var direktör vid direktoratet, gjorde följande anteckning: Det vore olämpligt att publicera den ifrågasatta texten. Giovanni Ravasio å sin sida bad också Jean-Claude Schutz, som var enhetschef för Budgetmedel, kontakter med Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, som var direkt knuten till generaldirektören vid GD II, om ett utlåtande angående texten i fråga. Jean-Claude Schutz undertecknade texten utan vidare kommentar.
12 Mot bakgrund av dessa omständigheter informerade Giovanni Ravasio sökanden den 20 april 1998 om att en publicering av texten [vore] olämplig.
13 Den 5 juni 1998 lämnade sökanden in en ny textversion till Giovanni Ravasio för godkännande. Sökanden hade omarbetat denna text med beaktande av den kritik som Johan Östberg framfört. Giovanni Ravasio bad Jan Høst Schmidt, som var direktör för direktorat B, Ekonomitjänsten, vid GD II och bland annat hade frågor om utvärderingen av den ekonomiska inverkan på gemenskapspolitiken som uppdrag, att ge sina synpunkter på innehållet i den omarbetade texten. Jan Høst Schmidt gjorde vissa kritiska anmärkningar och sammanfattade sin ståndpunkt på följande sätt:
DG II has so far had a very prudent, almost negative, position towards the usefulness of discretionary fiscal policy. This article seems to advocate its full use referring to fine-tuning. (GD II har hittills intagit en mycket försiktig, nästan avog inställning till nyttan med att föra en oinskränkt skattepolitik. I artikeln synes författaren förespråka en sådan politik med hänvisning till den ekonomiska politik som skiljer sig inom olika områden [inom den monetära unionen]).
14 Sökanden skickade på eget initiativ den andra versionen av artikeln till Johan Östberg och frågade honom om han vidhöll den tidigare kritik som han framfört mot den första versionen. Johan Östberg meddelade dock att han inte kunde granska artikeln eftersom han saknade befogenhet att kommentera denna utan att ha fått särskilda instruktioner därom från Giovanni Ravasio.
15 Giovanni Ravasio underrättade sökanden i skrivelse av den 10 juli 1998 om att han inte gav sitt tillstånd till att den omtvistade texten publicerades. Som skäl för detta angav Giovanni Ravasio att artikeln innehöll ett synsätt som, även om kommissionen inte har antagit några officiella riktlinjer i frågan, inte överensstämmer med kommissionens. Han tillade:
Även om jag medger att det är viktigt att det förs interna diskussioner som återspeglar den ekonomiska politikens olika alternativ, vore det önskvärt att vi utåt presenterar ett gemensamt synsätt ... .
Jag anser att det finns en risk att gemenskapernas intressen skulle kunna skadas om kommissionen och dess tjänstemän ger uttryck för olika synsätt. Dessutom är de av mina medarbetare som har läst Er artikel tveksamma till dess kvalitet. Mot bakgrund av ovanstående tillåter jag inte att artikeln publiceras.
16 Den 25 augusti 1998 framställde sökanden ett klagomål mot detta beslut med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
17 Klagomålet lämnades utan bifall genom beslut av den 5 januari 1999."
4 I beslutet att lämna klagomålet utan bifall anförde kommissionen särskilt att:
"... De eventuella intressekonflikterna mellan en tjänsteman och dennes institution i samband med en publicering inskränker sig inte till fall av offentlig opposition mot institutionens politik, eftersom syftet med denna politik kan bestå i att förbehålla sig ett maximalt handlingsutrymme innan institutionen intar en definitiv ståndpunkt. Det är uppenbart att den omständigheten att klaganden klart och skriftligen uttalar sig om [huruvida den ekonomiska och monetära unionen var i behov av en territoriell finjustering av löne- eller skattepolitiken (fine-tuning)] innebär just en inskränkning av detta handlingsutrymme; även om han framställer sin åsikt som rent personlig, kan det inte uteslutas att en läsare, trots detta förbehåll, förknippar den uppfattning som uttrycks av en tjänsteman som arbetar inom denna sektor med institutionens åsikt, just därför att institutionen inte har formulerat en åsikt.
...
[E]n sammanfattning på en sida kan under inga omständigheter jämställas med en artikel på över tjugo sidor. Ett tillstånd med utgångspunkt från den förra innebär på inget sätt ett tillstånd till den senare. Denna princip gäller i än högre grad i förevarande fall, eftersom det förekommer väsentliga skillnader mellan sammanfattningen av föredraget och artikeltexten."
5 Michael Cwik väckte talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet vid förstainstansrätten den 12 april 1999.
Den överklagade domen
6 Till stöd för sin talan åberopade Michael Cwik att artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har tolkats och tillämpats på ett felaktigt sätt.
7 Förstainstansrätten biföll talan på denna grund, med följande motivering:
"56 Rätten konstaterar att tillsättningsmyndigheten i det ifrågasatta beslutet endast angivit att det finns en risk att gemenskapernas intressen skulle kunna skadas om kommissionen och dess tjänstemän offentligt ger uttryck för olika synsätt. Beslutet innehåller ingen förklaring till varför det skulle finnas en sådan risk i förevarande fall.
57 I ett demokratiskt samhälle där grundläggande rättigheter respekteras, kan emellertid inte rätten för en tjänsteman att offentligt ge uttryck för åsikter som skiljer sig från en ståndpunkt som intagits av institutionen där han arbetar, i sig riskera att skada gemenskapernas intressen.
58 Det är uppenbart att yttrandefriheten skall användas just för att ge uttryck för åsikter som skiljer sig från den officiella ståndpunkten. Om det godtogs att yttrandefriheten fick begränsas enbart av det skälet att åsikten i fråga skiljer sig från institutionernas uppfattning, skulle denna grundläggande rättighet bli innehållslös.
59 Likaså skulle artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna bli verkningslös, eftersom denna bestämmelse enligt sin ordalydelse klart slår fast principen om beviljande av tillstånd för offentliggörande, då det uttryckligen föreskrivs att ett sådant tillstånd endast får vägras om det ifrågavarande offentliggörandet riskerar att skada gemenskapernas intressen.
60 Såvida det inte har visats att publiceringen, med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall, kan skada gemenskapernas intressen kan åsiktsskillnaden mellan sökanden och kommissionen följaktligen inte anses rättfärdiga att utövandet av yttrandefriheten begränsas."
8 Domstolen fastslog dessutom följande:
"66 ... det framgår av handlingarna i målet att kommissionen, vid den tidpunkt tvisten rör, redan hade uttalat en tydlig ståndpunkt angående fine-tuning offentligt. Uttalandet hade särskilt tillkännagivits i offentliga handlingar. Vidare framgår det av handlingarna i målet att kommissionen tvivlade på nyttan av denna typ av åtgärd och av oinskränkt budgetpolitik redan på medlemsstatsnivå, åtminstone när det inte var fråga om extrema situationer. Dessutom har den ifrågasatta texten författats av en tjänsteman som inte har någon ledande befattning och som uttalar sig i egenskap av enskild. Kommissionen påstår också att den inte har antagit några officiella riktlinjer i fråga om det ämnesområde som behandlas i texten. För övrigt skulle artikeln publiceras tillsammans med texterna från de övriga föredragen vid den ifrågavarande kongressen. Artikeln riktar sig därmed till en läsekrets som bestod av specialister på området som sannolikt hade möjlighet att hålla sig väl informerade om kommissionens ståndpunkt.
67 Svarandens påstående att publiceringen av den ifrågasatta texten skulle kunna medföra en påtaglig risk för att allmänheten blandade samman sökandens åsikt med institutionens, vilket kunde minska kommissionens handlingsutrymme på området och därmed riskera att gemenskapernas intressen skadades, är under dessa omständigheter uppenbart ogrundat.
68 Även om det kan förekomma skillnader i genomslagskraften i ett föredrag och den skriftliga publiceringen av ett föredrag, är sådana skillnader för övrigt inte tillräckliga för att i förevarande fall motivera en fruktan för att kommissionens handlingsutrymme begränsas. I det avseendet ... innehåller den ifrågasatta texten samma uppfattning som den som sökanden framförde under föredraget, och som redan då hade rubriken Behovet av en finjustering av den ekonomiska politiken på lokal och regional nivå inom den Europeiska unionens monetära union (The need for local and regional economic fine-tuning in the monetary union of the European Union). Det faktum att ett sådant föredrag godkändes av tillsättningsmyndigheten bekräftar dessutom att det inte förelåg någon risk för att sökandens åsikt blandades samman med kommissionens ståndpunkt. Svarandens fruktan för att dess handlingsutrymme skulle begränsas genom att texten i fråga publicerades är mot denna bakgrund inte befogad.
69 Av vad som anförts följer att svaranden gjorde en uppenbart felaktig bedömning när den vägrade att bevilja tillstånd för publicering av den ifrågasatta texten på den grunden att den kunde skada gemenskapernas intressen."
9 Förstainstansrätten ogiltigförklarade följaktligen det ifrågasatta beslutet.
Överklagandet
10 Kommissionen har yrkat att domstolen skall förklara
- att talan kan tas upp till prövning,
- att den överklagade domen skall upphävas,
- att sökandens talan i det målet följaktligen ogillas, eller i andra hand att målet skall återförvisas till förstainstansrätten, samt
- att sökanden förpliktas att bära sina rättegångskostnader.
Mi11 Michael Cwik har yrkat att domstolen skall förklara
- att överklagandet inte kan tas upp till sakprövning, eller att det åtminstone är ogrundat, samt
- att förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.
12 Kommissionen har anfört två grunder för sitt överklagande. Den första grunden avser att artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har tolkats på ett uppenbart felaktigt sätt. Den andra grunden avser att den överklagade domen är bristfälligt motiverad.
Den första grunden
13 Genom den första grunden har kommissionen gjort gällande att förstainstansrätten, särskilt i punkterna 52, 56, 57 och 66 i den överklagade domen har överskridit gränserna för sin rätt att pröva tillsättningsmyndighetens rättsakter, samt att förstainstansrätten har gjort en överdrivet restriktiv tolkning av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
14 Dels har förstainstansrätten nämligen inte tagit någon hänsyn till bestämmelsens preventiva syfte såsom det definierats av förstainstansrätten i dess dom av den 19 maj 1999 i de förenade målen T-34/96 och T-163/96, Connolly mot kommissionen (REG 1999, s. I-A-87, och s. II-463), punkt 153. Denna bristande hänsyn bestod i att förstainstansrätten har funnit att kommissionen måste visa att det förelåg en konkret risk för att dess intressen skulle komma att skadas. Dessutom har förstainstansrätten brustit i hänsyn när den har fastslagit att kommissionen i förevarande fall i målet inte visat att offentliggörandet av en tjänstemans åsikt, som inte överensstämde med kommissionens, skulle kunna skada gemenskapernas intressen.
15 Dels har förstainstansrätten inte beaktat tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på det vetenskapliga innehållet i manuskriptet till det föredrag som Michael Cwik höll vid konferensen och med avseende på risken för att gemenskapernas intressen skulle komma att skadas. Kommissionen har i detta avseende hävdat att den omständigheten att tillsättningsmyndigheten rådfrågade flera experter innan det ifrågasatta beslutet fattades, liksom det ekonomiska och politiska sammanhanget avseende upprättandet av den ekonomiska och monetära unionen, samt behovet av att vänta med en officiell ståndpunkt i en synnerligen känslig fråga visar att tillsättningsmyndigheten inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning.
16 Enligt kommissionen har förstainstansrätten tydligt missbedömt gränserna för tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning, när den inom ramen för sin kontroll av tillämpningen av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har beaktat att Michael Cwik inte hade någon ledande befattning, att den aktuella texten var riktad till en läsekrets som bestod av specialister på området, samt att kommissionen under alla omständigheter ännu inte antagit någon slutlig ståndpunkt i frågan. Därigenom har förstainstansrätten förenat nämnda bestämmelse med villkor som inte föreskrivs där.
17 Domstolen erinrar i det avseendet om att den i sin dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 53, fann att principen att tillstånd skall beviljas och att tillstånd endast får vägras i undantagsfall, klart fastställts i tjänsteföreskrifterna i artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
18 Eftersom denna bestämmelse möjliggör för institutionerna att vägra tillstånd för offentliggörande och således föreskriver en möjlighet att göra ett allvarligt ingrepp i yttrandefriheten, vilken utgör en av de väsentliga grunderna för ett demokratiskt samhälle, skall artikeln tolkas restriktivt, så att tillstånd till offentliggörande endast får vägras om ett offentliggörande allvarligt kan skada gemenskapernas intressen (domstolens dom i det ovannämnda målet Connolly mot kommissionen, punkt 53).
19 Vid tillämpningen av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna skall tillsättningsmyndigheten göra en avvägning mellan de olika intressen som är i fråga, genom att dels beakta tjänstemannens frihet att muntligen eller skriftligen uttrycka uppfattningar som avviker eller är i minoritet i förhållande till uppfattningarna inom den institution där tjänstemannen är anställd - en sådan frihet följer nämligen av individens grundläggande yttrandefrihe -, dels beakta hur allvarligt gemenskapernas intressen har skadats av publiceringen av den aktuella texten (domstolens dom i det ovannämnda målet Connolly mot kommissionen, punkterna 43 och 57). I det hänseendet är det endast en verklig risk för att gemenskapernas intressen skall lida allvarlig skada, som visats genom konkreta och objektiva omständigheter, som skall beaktas vid tillämpningen av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
20 För att en gemenskapsdomstol skall kunna pröva huruvida beslutet att vägra tillstånd för publicering är lagenligt, och för att ge den berörda tjänstemannen tillräckliga upplysningar för att han skall kunna bedöma om beslutet är välgrundat, måste sådana omständigheter delges tjänstemannen samtidigt som han får del av beslutet om vägran, eller senast tillsammans med beslutet att lämna hans klagomål utan bifall.
21 Förstainstansrätten har i punkt 69 i den överklagade domen funnit att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den vägrade att ge tillstånd för publicering av manuskriptet från Michael Cwiks föredrag vid konferensen, på grund av att det kunde skada gemenskapernas intressen.
22 Förstainstansrätten konstaterade för det första i punkt 56 i den överklagade domen att kommissionen i det ifrågasatta beslutet endast förklarade att det fanns en risk för att gemenskapernas intressen kunde komma att skadas om kommissionen och dess anställda gav uttryck för olika åsikter. Några skäl till att det i förevarande fall skulle föreligga någon sådan risk angavs emellertid inte av kommissionen. Yttrandefrihet är dock ett begrepp som omfattar "möjligheten att ge uttryck för uppfattningar som skiljer sig från den officiella ståndpunkten", vilket förstainstansrätten har påpekat i punkt 58 i den nämnda domen.
23 I motsats till vad kommissionen har hävdat har förstainstansrätten inte bortsett från den preventiva verkan av artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, vars lagenlighet i förhållande till den grundläggande rätten till yttrandefrihet erkänts av domstolen i punkterna 52-55 i domen i det ovannämnda målet Connolly mot kommissionen. Förstainstansrätten har däremot funnit att tillsättningsmyndighetens motivering av det ifrågasatta beslutet var bristfällig, eftersom det endast konstaterades att det förelåg en risk för att gemenskapernas intressen skulle komma att skadas, om det framkom att tjänstemannens åsikt avvek från ståndpunkten hos den institution där han var anställd. Såsom det har angivits i punkt 19 i denna dom är det emellertid endast en verklig risk för att nämnda intressen skadas allvarligt, vilken visats genom konkreta och objektiva omständigheter, som kan ge rätt att vägra tillstånd till offentliggörande.
24 För det andra har förstainstansrätten i punkterna 62-68 i den överklagade domen undersökt vilka skäl som anförts i motiveringen till beslutet att lämna klagomålet utan bifall och som kompletterar motiveringen till det ifrågasatta beslutet.
25 I beslutet att lämna klagomålet utan bifall åberopade kommissionen behovet att bibehålla ett handlingsutrymme innan den antog en slutgiltig ståndpunkt avseende frågan huruvida den ekonomiska och monetära unionen var i behov av nationsvisa finjusteringar av löne- eller skattepolitiken ("fine-tuning"). Detta handlingsutrymme skulle enligt kommissionen äventyras av publiceringen i fråga, eftersom det fanns en risk för att den berörda tjänstemannens uppfattning och ståndpunkten hos den institution där han var anställd kunde blandas samman.
26 Förstainstansrätten har i detta avseende i punkterna 66 och 67 i den överklagade domen funnit att denna bedömning var uppenbart ogrundad, framför allt eftersom kommissionen redan hade offentliggjort en entydig ståndpunkt i frågan och då manuskriptet till Michael Cwiks föredrag vid konferensen hade författats av en tjänsteman som inte hade någon ledande befattning, och som uttalade sig i egenskap av enskild, samt slutligen emedan artikeln riktades till en läsekrets som bestod av specialister på området som sannolikt hade möjlighet att hålla sig väl informerade om kommissionens ståndpunkt, vilken dessutom har angivit att den inte hade några officiella riktlinjer i frågan.
27 Det följer emellertid av fast rättspraxis att sådana konstateranden, som enbart avser faktiska omständigheter, och inte kan prövas av domstolen inom ramen för ett överklagande, utom i fall när omständigheterna som framgår av handlingarna i målet har missuppfattats av förstainstansrätten (dom av den 18 november 1999 i mål C-191/98 P, Tzoanos mot kommissionen, REG 1999, s. I-8223, punkt 23, och av den 10 juli 2001 i mål C-315/99 P, Ismeri Europa mot revisionsrätten, REG 2001, s. I-5281, punkt 48). I detta avseende har kommissionen inte visat och inte ens påstått att dessa konstateranden är motsägelsefulla eller materiellt oriktiga med hänsyn till handlingarna i målet vid förstainstansrätten. Det skall under alla omständigheter konstateras att den bedömning av de faktiska omständigheterna som underinstansen är ensam behörig att göra, mot vilken kommissionen har invänt, inte är uppenbart oriktig.
28 När det gäller invändningen att den överklagade domen skulle ha inskränkt tillsättningsmyndighetens utrymme för en skönsmässig bedömning av det vetenskapliga innehållet i texten till Michael Cwiks föredrag vid konferensen, på ett sätt som inte är lagenligt, och invändningen att det förelåg en risk för att gemenskapernas intressen skulle skadas, i synnerhet inom ett så känsligt område som den ekonomiska och monetära unionen, räcker det med att hänvisa till punkterna 22-25 i denna dom. Av dessa punkter framgår det att skälen för att vägra tillstånd till publiceringen av texten till Michael Cwiks föredrag vederbörligen har beaktats i den överklagade domen. Det är i detta avseende uppenbart att enbart en hänvisning till det ekonomiska och politiska sammanhanget vid tidpunkten när det ifrågasatta beslutet fattades, till att den behandlade frågan var känslig, eller till den vetenskapliga kvaliteten på manuskriptet till det nämnda föredraget, inte räcker för att det skall kunna visas ett en verklig risk för allvarlig skada på gemenskapernas intressen föreligger, vilken kan berättiga en inskränkning av tjänstemannens grundläggande rätt till yttrandefrihet. Som generaladvokaten har påpekat i punkt 42 i sitt förslag till avgörande har nämnda omständigheter under alla förhållanden varken nämnts i det ifrågasatta beslutet eller i beslutet att lämna klagomålet utan bifall.
29 Av det anförda följer att talan inte kan bifallas på den första grunden.
Den andra grunden
30 Kommissionen har genom sin andra grund invänt att förstainstansrätten inte har tagit ställning till viktiga argument som framförts av kommissionen vid det skriftliga och muntliga förfarandet i första instans. Kommissionen anser att förstainstansrätten därmed har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.
31 Kommissionen har dels hävdat att förstainstansrätten har underlåtit att ta ställning till argumentet att det var kommissionens uppgift att ta ställning till begäran om tillstånd till publicering, med hänsyn till det känsliga ekonomiska och politiska sammanhang som rådde vid tidpunkten när begäran framställdes, nämligen tidpunkten när den ekonomiska och monetära unionen upprättades, varvid kommissionen undvek att inta någon slutgiltig ståndpunkt i flera kontroversiella frågor, bland annat den fråga som Michael Cwik behandlade i sitt föredrag.
32 Dels anser kommissionen att förstainstansrätten inte har givit någon förklaring till att den i punkt 68 i den överklagade domen har funnit att tillsättningsmyndighetens godkännande av att föredraget hölls visade att det inte fanns någon risk för att den berörda tjänstemannens uppfattning skulle kunna blandas samman med kommissionens ståndpunkt, trots att kommissionen i första instans hade hävdat att det förelåg en väsentlig skillnad mellan ett föredrag på en konferens, vilket är av tillfällig natur, och en publicering, som är av bestående karaktär.
33 Domstolen konstaterar i det avseendet endast att kommissionens argumentation, angående det ekonomiska och politiska sammanhang inom vilket det ifrågasatta beslutet fattades, framfördes för första gången i förstainstansrätten, till stöd för uppfattningen att fruktan att allmänheten förknippade tjänstemannens uppfattning med ståndpunkten hos den institution där han var anställd var rimlig. I punkt 66 i den överklagade domen har emellertid förstainstansrätten uttryckligen angivit skälen för att inte tillmäta denna uppfattning någon betydelse. Sådana skäl omfattas, som redan påpekas i punkt 27 i denna dom, av en bedömning som förstainstansrätten är ensam behörig att göra.
34 När det gäller artskillnaden mellan ett muntligt föredrag vid en konferens, och publiceringen av en text från detta föredrag, har förstainstansrätten i punkt 68 i den överklagade domen funnit att just en sådan skillnad inte var tillräcklig för att utgöra någon sådan risk för att den berörda tjänstemannens uppfattning och kommissionens ståndpunkt skulle blandas samman, vilket hävdades i beslutet att lämna klagomålet utan bifall.
35 Talan kan följaktligen inte heller bifallas på den andra grunden, som avser bristfällig motivering.
36 Av vad som har anförts ovan följer att överklagandet skall ogillas i sin helhet.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
37 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 118, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Michael Cwik har yrkat att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Kommissionen har tappat målet och skall därför ersätta rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
följande dom:
1) Överklagandet ogillas.
2) Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy