Sammanfattning
Nyckelord
1. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för beviljande - Krav på skyndsamhet - Allvarlig och irreparabel skada
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
2. Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Villkor för beviljande - Krav på skyndsamhet - Beaktande av sökandens brist på aktsamhet
(Artikel 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
Sammanfattning
1. När, i ett interimistiskt förfarande, den ifrågasatta akten ingår i ett område där gemenskapsinstitutionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inte enbart beträffande frågan huruvida villkoren för att införa de aktuella skyddsåtgärderna är uppfyllda utan även om principen att införa en sådan skyddsåtgärd, när de flesta av de grunder som har åberopats av sökanden rör just det sätt på vilket institutionen har bedömt behovet av skyddsåtgärden och den närmare utformningen av denna och när ett beslut av rätten om uppskov mot bakgrund av den ifrågasatta rättsaktens begränsade giltighet i tiden i praktiken blir slutligt, kan rätten endast ersätta institutionens bedömning med sin egen under exceptionella förhållanden, vilka kännetecknas av att åtgärden särskilt starkt skall framstå som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris) och av att behovet av skyndsamhet skall vara uppenbart.
( se punkterna 46-48 )
2. Behovet av att skyndsamt förordna om en interimistisk åtgärd skall emellertid bero på den ifrågasatta rättsaktens verkningar och inte på sökandens bristande aktsamhet. Det åligger nämligen den som ansöker om åtgärden, vid äventyr att denne själv får stå för skadan, att agera med rimlig omsorg för att begränsa skadans omfattning.
( se punkt 59 )
Full & Egal Universal Law Academy