Generaladvokatens förslag till avgörande
1. I förevarande talan om fördragsbrott har kommissionen yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Belgien inte inom den föreskrivna fristen antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att till fullo följa direktiv 90/641/Euratom av den 4 december 1990 om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden. Den i artikel 8 i direktivet föreskrivna tidsfristen för att införliva direktivet gick ut den 31 december 1993.
2. Enligt artikel 1 är syftet med direktiv 90/641 att komplettera rådets direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980 om ändring av direktiv om fastställande av de grundläggande normerna för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning och att därigenom på bästa möjliga sätt på gemenskapsnivå skydda externa arbetstagare som är verksamma inom kontrollerade områden. Direktiv 80/836 upphävdes den 13 maj 2000. Innehållet i detta och några andra konnexa direktiv har setts över och tagits med i ett nytt direktiv. Direktiv 90/641 har emellertid inte anpassats och är fortfarande gällande i sin helhet.
3. Förevarande direktiv införlivades med belgisk rätt genom den kungliga förordningen av den 25 april 1997 om skydd för arbetstagare mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, och genom den kungliga förordningen av den 2 oktober 1997 om ändring i bland annat den kungliga förordningen av den 28 februari 1963 om grundläggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Kommissionen anser att denna lagstiftning inte till fullo införlivar vissa bestämmelser i direktiv 90/641.
4. Kommissionens anmärkningar avser i första hand att artikel 4.2 och bilagorna I och II till direktiv 90/641 inte iakttagits. Enligt nämnda bestämmelser skall medlemsstaterna upprätta ett system för dosövervakning för externa arbetstagare, som ger dessa ett skydd som är likvärdigt med det skydd som säkerställs för fast anställda arbetstagare. Kommissionen anser att det i den belgiska lagstiftningen inte föreskrivs ett effektivt införande av ett system för dosövervakning.
5. För det andra har kommissionen gjort gällande att artiklarna 5 och 6 i direktiv 90/641 inte har iakttagits. Dessa bestämmelser rör förpliktelser för externa företag och driftsansvariga gentemot externa arbetstagare. Kommissionen medger att det i den belgiska lagstiftningen föreskrivs ett system för externa arbetstagare som är anställda i ett företag med säte i en annan medlemsstat, då detta företag inte har tillgång till ett dosövervakningsdokument som godkänts av den andra medlemsstaten. Kommissionen har emellertid gjort gällande att den nationella lagstiftningen i fråga inte beaktar externa arbetstagare som är anställda i ett företag med säte i en annan medlemsstat och som redan har tillgång till ett dokument som föreskrivs i den andra medlemsstaten.
6. Den belgiska regeringen har inte bestritt kommissionens anmärkningar. Den belgiska regeringen har betonat att samtliga åtgärder har vidtagits för att så snabbt som möjligt anta en kunglig förordning om ändring av den ovannämnda kungliga förordningen av den 25 april 1997.
7. Enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet. I förevarande mål utfärdades det motiverade yttrandet den 1 augusti 2000. Den belgiska regeringen uppmanades därvid att underrätta kommissionen inom två månader om vilka åtgärder den avsåg att vidta. Domstolen kan således inte beakta de eventuella förändringar som gjorts efter den 1 oktober 2000.
8. Följaktligen föreslår jag att domstolen skall
fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 90/641/Euratom av den 4 december 1990 om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden genom att inte inom tidsfristen anta eller underrätta om de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 4.2, bilagorna I och II och artiklarna 5 och 6 i nämnda direktiv, och
förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy