Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Tjänstemän - Rekrytering - Förfaranden - Övergång från förfarandet enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna till förfarandet enligt artikel 29.2 - Tillåtlighet - Tillsättningsmyndighetens befogenhet att företa skönsmässig bedömning för att utvidga urvalet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 29)
2. Tjänstemän - Rekrytering - Rekrytering med tillämpning av artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna - Ansökningshandlingarnas innehåll - Till försvar har handlingar ingivits som styrker de godtagna sökandenas behörighet och som upprättats efter det att beslutet att tillsätta tjänsten fattades - Tillåtlighet
3. Överklagande - Grunder - Felaktig bedömning av faktiska omständigheter - Avvisning - Domstolens kontroll av bevisvärderingen - Omfattas inte, utom vid missuppfattning av bevisning
(Artikel 225 EG, EG-stadgan för domstolen, artikel 58)
4. Tjänstemän - Talan - Grunder - Maktmissbruk - Begrepp
Sammanfattning
1. Eftersom tillsättningsmyndigheten, när en ledig tjänst skall tillsättas, har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning för att undersöka vilka sökande som har högsta möjliga kvalifikationer vad beträffar kompetens, prestationsförmåga och integritet, kan tillsättningsmyndigheten besluta att fortsätta från en fas av rekryteringsförfarandet till en annan, trots att det finns lämpliga sökande när den första fasen slutförts.
Användningen av uttrycket "om tjänsten kan" i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna innebär i övrigt att tillsättningsmyndigheten inte har en ovillkorlig skyldighet att befordra eller förflytta någon, utan enbart att i varje enskilt fall undersöka om dessa åtgärder kan leda till att den person tillsätts som har högsta möjliga kvalifikationer vad beträffar kompetens, prestationsförmåga och integritet
Av detta följer att tillsättningsmyndigheten kan besluta att övergå till det rekryteringsförfarande som anges i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna även om det finns en eller flera sökande som uppfyller alla de villkor och krav som uppställs i meddelandet om lediga tjänster för den tjänst som skall tillsättas. Detta beslut måste inte nödvändigtvis fattas då meddelandet om lediga tjänster publiceras. Beslutet är inte heller underordnat något villkor om publicering. På samma sätt åsidosätts inte artikel 29 i tjänsteföreskrifterna genom att de sökande som anmält sig under det interna tillsättningsförfarandet inte upplyses om att tillsättningsförfarandet för externa sökande inletts, eftersom de första sökandena beaktats i det nya förfarandet och eftersom kraven enligt meddelandet om lediga tjänster inte ändrats.
( se punkterna 14-17, 19 )
2. Lagenligheten i ett beslut om rekrytering skall bedömas i förhållande till de upplysningar som var tillgängliga för tillsättningsmyndigheten då beslutet fattades. Enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna åläggs emellertid inte de sökande att inkomma med handlingar som styrker deras behörighet eller andra bestyrkande handlingar. Tillsättningsmyndigheten är enligt denna bestämmelse inte heller skyldig att tillföra handlingar till ärendet som styrker de uppgifter som den besitter.
( se punkt 28 )
3. Det framgår av artikel 225 EG och artikel 58 i EG-stadgan för domstolen att ett överklagande skall vara begränsat till rättsfrågor och att förstainstansrätten dels är ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda uppgifterna om omständigheterna är materiellt oriktiga, dels är ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör, med undantag för då förstainstansrätten missuppfattat bevisningen, inte en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll.
( se punkt 35 )
4. Begreppet maktmissbruk har en bestämd räckvidd och avser det fallet att en förvaltningsmyndighet använder sin behörighet för ett annat ändamål än det som ligger till grund för behörigheten. En rättsakt innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angetts eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs.
( se punkt 46 )
Parter
I mål C-121/01 P,
Eoghan O'Hannrachain, tjänsteman vid Europaparlamentet, Cents (Luxemburg), företrädd av G. Vandersanden och L. Levi, avocats,
klagande,
angående överklagande av dom meddelad den 16 januari 2001 av förstainstansrätten (femte avdelningen) i mål T-97/99 och T-99/99, Chamier och O'Hannrachain mot parlamentet (REGP 2001, s. I-A-1 och s. II-1), i vilket det förs talan om delvis upphävande av denna dom,
i vilket den andra parten är:
Europaparlamentet, företrätt av J. Schoo, H. von Hertzen och D. Moore, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av D. Waelbroeck, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande i första instans
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden på sjätte avdelningen J.-P. Puissochet, tillförordnad ordförande på andra avdelningen, samt domarna V. Skouris och N. Colneric (referent),
generaladvokat: L.A. Geelhoed,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 16 maj 2002,
och efter att den 19 september 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Eoghan O'Hannrachain har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 15 mars 2001, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen ingett ett överklagande med yrkande om delvis upphävande av förstainstansrättens dom av den 16 januari 2001 i mål T-97/99 och T-99/99, Chamier och O'Hannrachain mot parlamentet (REGP 2001, s. I-A-1 och II-1, nedan kallad den överklagade domen). I denna dom ogillade förstainstansrätten Eoghan O'Hannrachains och Michel Chamiers talan om dels ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 16 juli 1998 att tillsätta Enrique Lopez Veiga på tjänsten som generaldirektör för generaldirektoratet för finansförvaltning och ekonomistyrning (nedan kallad den ifrågavarande tjänsten), ogiltigförklaring av beslut samma dag att inte anställa sökandena på denna tjänst och i den mån det behövdes, ogiltigförklaring av beslut av den 21 januari 1999 att avslå sökandenas klagomål, dels om att parlamentet skulle förpliktas att utge skadestånd.
Tillämpliga bestämmelser
2 Enligt lydelsen i artikel 7.1 första stycket i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) skall
"[t]illsättningsmyndigheten ... när den tillsätter eller förflyttar en tjänsteman till en tjänst i dennes kategori eller tjänstegrupp som motsvarar hans lönegrad, göra detta endast i tjänstens intresse och utan hänsyn till nationalitet".
3 I artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
"Rekryteringen skall vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning samt är rekryterade över största möjliga geografiska område bland medborgarna i gemenskapernas medlemsstater."
4 I artikel 29 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
"1. Tillsättningsmyndigheten skall innan den tillsätter en ledig tjänst vid en institution först bedöma
a) om tjänsten kan tillsättas genom befordran eller förflyttning inom institutionerna,
b) om den skall tillsättas genom internt uttagningsförfarande inom institutionen,
c) vilka ansökningar om överflyttning som inkommit från tjänstemän vid andra institutioner i de tre Europeiska gemenskaperna,
och därefter genomföra en uttagning på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera. I bilaga III fastställs bestämmelser om uttagningsförfarandet.
...
2. Ett annat rekryteringsförfarande än ett uttagningsförfarande kan tillämpas av tillsättningsmyndigheten för rekrytering av tjänstemän i lönegrad A 1 eller A 2 och, i undantagsfall, även för tjänster som kräver särskilda kvalifikationer."
Bakgrund till tvisten
5 Bakgrunden till tvisten framställdes på följande sätt i den överklagade domen:
"1 Den 28 januari 1998 antog parlamentets presidium (nedan kallat presidiet) generalsekreterarens förslag att dela upp generaldirektoratet för personal, budget och finansförvaltning (GD V) i två nya generaldirektorat, nämligen generaldirektoratet för finansförvaltning och ekonomistyrning (GD VIII) och generaldirektoratet för personal (GD V).
2 Till följd av detta beslut ledigförklarades generaldirektörstjänster i lönegrad A 1 för dessa båda generaldirektorat. Förfarandet för att rekrytera en generaldirektör för GD VIII inleddes med stöd av artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna ... .
3 I meddelandet om lediga tjänster av den 25 juni 1998 avseende tjänsten som generaldirektör för GD VIII angavs följande:
Europaparlamentets ordförande har beslutat att inleda ett förfarande för att tillsätta denna tjänst först genom befordran eller förflyttning inom institutionen i enlighet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.
1) Uppgifter
Att under generalsekreterarens överinseende och utan hinder av revisorernas behörighet och styrekonomens oberoende ställning enligt budgetförordningen och genomförandebestämmelserna till denna
- leda den ekonomiska förvaltningen, närmare bestämt av parlamentets ersättningar, budget, kassa, bokföring, inventering samt förvaltning och ekonomistyrning,
- samordna och organisera tjänstegrenarna och leda generaldirektoratets personal,
- hålla samband med Europeiska gemenskapernas övriga institutioner, i synnerhet under budgetförfarandet.
2) Erforderliga kvalifikationer och färdigheter
- kunskaper på universitetsnivå, styrkta genom en examen i ekonomi eller motsvarande kunskaper förvärvade genom yrkeserfarenhet,
- goda kunskaper om Europeiska unionens och dess institutioners struktur och funktion, särskilt vad avser parlamentet, och även om fördragen och gemenskapslagstiftningen,
- fördjupade kunskaper om det regelverk som är tillämpligt på gemenskapens institutioner, särskilt på det ekonomiska området,
- god organisationsförmåga och styrkt förmåga att leda stora grupper och att leda förvaltningsarbete,
- analysförmåga och förmåga att göra sammanställningar,
- fördjupade kunskaper i ett av Europeiska unionens officiella språk och goda kunskaper i ett annat av dessa språk. Av praktiska skäl kommer kunskaper i andra officiella språk att beaktas.
För de uppgifter som anges under punkt 1 erfordras högsta kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning, mycket god bedömningsförmåga och beslutsförmåga och känsla för personkontakt.
4 Enrique Lopez Veiga, tjänsteman vid kommissionen och placerad hos parlamentet som chef för ordförandens kabinett, sökte den omtvistade tjänsten den 2 juli 1998 och angav följande:
Jag söker härmed tjänsten som generaldirektör för generaldirektoratet för finansförvaltning och ekonomistyrning under förutsättning att tillsättningsmyndigheten inleder rekryteringsförfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna.
5 Sökandena Eoghan O'Hannrachain och Michel Chamier, tjänstemän vid parlamentet, sökte den ovannämnda tjänsten den 9 respektive den 10 juli 1998. Även B, V och C sökte tjänsten. Enbart de ansökningar som ingivits av två av sökandena, B och V, ansågs kunna tas upp till bedömning i enlighet med artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna. Eftersom både C och Enrique Lopez Veiga var tjänstemän vid kommissionen kunde deras ansökningar inte tas upp till bedömning.
6 Vid presidiets sammanträde den 13 juli 1998 framlade parlamentets generalsekreterare kvalifikationerna hos de fyra personer som sökt tjänsten i enlighet med artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna och hos de två personer som kunde tas i beaktande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. Med hänsyn till det slags tjänst som skulle tillsättas föreslog parlamentets generalsekreterare att presidiet skulle tillämpa förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. I egenskap av [tillsättningsmyndighet] beslutade presidiet samma dag att tillämpa detta förfarande och att beakta ansökningarna från C och Enrique Lopez Veiga. Protokollet från presidiets sammanträde har följande lydelse:
3. Tillsättning av tjänster i lönegrad A 1 och A 2 (stängda dörrar) ...
Presidiet
- åhörde ett inlägg av generalsekreteraren, vari denne redogjorde för de ansökningar som inkommit avseende de tre lediga tjänsterna i lönegrad A 1 (generaldirektör för personal - GD V, generaldirektör för finansförvaltning och ekonomistyrning - GD VIII, generaldirektör för administration - GD VI) och avseende den lediga tjänsten i lönegrad A 2 (direktör för ordförandeskapens förvaltning GD I). Generalsekreteraren föreslog att förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna skulle inledas beträffande tjänsten som generaldirektör för finansförvaltning och ekonomistyrning - GD VIII (tjänst nr VIII/A/3942), för att utvidga urvalet av sökande till denna tjänst på grundval av de överväganden som angivits i generaldirektörens meddelande av den 13 juli 1998,
- åhörde ett inlägg av ordföranden, som föreslog att bedömningen av ansökningarna till de fyra ifrågavarande tjänsterna skulle återupptas torsdagen den 16 juli 1998 kl 8.30 mot bakgrund av de handlingar som överlämnats till presidiets ledamöter den 13 juli 1998,
- beslutade att inleda det förfarande som avses i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna beträffande tjänsten som generaldirektör för finansförvaltning och ekonomistyrning.
7 Generalsekreteraren upplystes den 15 juli 1998 om att V och C hade återkallat sina ansökningar till den ifrågavarande tjänsten. Generalsekreteraren föreslog samma dag presidiet att tillsätta tjänsten som generaldirektör för GD VIII med Enrique Lopez Veiga.
8 Vid sitt sammanträde den 16 juli 1998 åhörde presidiet inlägg av ordföranden, Nicole Fontaine, viceordföranden Cot, generalsekreteraren, den juridiske rådgivaren, Imbeni, Hoff, Martin, Anastassopoulos, Gutiérrez Díaz, Schleicher, Verde i Aldea, Haarder och vice ordföranden Collins och beslutade efter omröstning att med tillämpning av förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna tillsätta den ifrågavarande tjänsten som generaldirektör med Enrique Lopez Veiga.
9 Sökandena erhöll den 16 september 1998 en skrivelse från chefen för personalavdelningen i vilken följande angavs:
Efter sammanträde med Europaparlamentets presidium den 16 juli 1998 måste jag tyvärr meddela Er att ovannämnda tjänst tillsatts med en annan sökande
Tack för visat intresse för tjänsten.
10 Båda sökandena ingav den 13 oktober 1998 klagomål mot beslutet av den 16 juli 1998 att tillsätta den ifrågavarande tjänsten med Enrique Lopez Veiga och mot beslutet av den 16 september 1998 att inte anställa dem. Klagomålen avslogs genom beslut av den 21 januari 1999, vilka delgavs sökandena den 25 januari 1999."
Förfarandet vid förstainstansrätten och den överklagade domen
6 Michel Chamier och Eoghan O'Hannrachain väckte, genom ansökningar som inkom till förstainstansrättens kansli den 20 och den 22 april 1999 och registrerades under målnummer T-97/99 och T-99/99, den talan som anges i punkt 1 i denna dom. I beslut av den 6 juni 2000 beslutade ordföranden på förstainstansrättens femte avdelning att målen T-97/99 och T-99/99 skulle förenas vad gällde det muntliga förfarandet och domen.
7 Till stöd för sina yrkanden om att tillsättningsmyndighetens beslut (nedan kallade de ifrågasatta besluten) skulle ogiltigförklaras, åberopade sökandena sex grunder avseende åsidosättande av artikel 29 i tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av meddelandet om lediga tjänster, uppenbart oriktig bedömning vid tillsättningsmyndighetens val, åsidosättande av artiklarna 7 och 27 i tjänsteföreskrifterna och av icke-diskrimineringsprincipen, maktmissbruk, åsidosättande av principerna om sund förvaltning och god förvaltningssed respektive åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Sökandena yrkade därutöver skadestånd med hänvisning till att skada vållats deras berättigade förväntningar.
8 I den överklagade domen ogillade förstainstansrätten de båda sökandenas talan i sin helhet, efter att ha funnit att talan inte kunde vinna bifall på någon av de grunder som sökandena åberopat.
Överklagandet och yrkandena
9 Eoghan O'Hannrachain har överklagat förstainstansrättens dom, vilken delgavs honom den 16 januari 2001, i de delar som rör honom.
10 Eoghan O'Hannrachain har yrkat att domstolen skall
- upphäva den överklagade domen,
- följaktligen bifalla hans yrkanden i första instans, genom att
- ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 16 juli 1998 att tillsätta tjänsten som generaldirektör för generaldirektoratet för finansförvaltning och ekonomistyrning med L. V. och beslutet samma dag att inte anställa klaganden på den tjänsten, samt att, i den utsträckning det är motiverat, ogiltigförklara beslutet av den 21 januari 1999 att avslå klagandens klagomål,
- förplikta parlamentet att betala skadestånd med ett belopp som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex quo et bono) kan uppskattas till 100 000 euro,
- förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.
11 Parlamentet har yrkat att domstolen skall
- delvis avvisa talan och i övrigt lämna talan utan bifall,
- i andra hand, för det fall domstolen mot all förmodan skulle finna att den överklagade domen skall upphävas, återförvisa målet till förstainstansrätten för förnyad prövning av klagandens talan,
- besluta om rättegångskostnaderna enligt gällande rätt.
Grunder för upphävande av den överklagade domen
12 Eoghan O'Hannrachain har åberopat sex grunder till stöd för sitt överklagande. Dessa avser att förstainstansrätten åsidosatt respektive feltolkat
- artikel 29 i tjänsteföreskrifterna,
- legalitetsprincipen, motiveringsprincipen och rätten till försvar,
- motiveringsskyldigheten och verkningarna av ett meddelande om lediga tjänster,
- begreppet maktmissbruk,
- artiklarna 7 och 27 i tjänsteföreskrifterna samt icke-diskrimineringsprincipen,
- principen om sund förvaltning och god förvaltningssed samt motiveringsskyldigheten.
Överklagandet
Yrkandena om ogiltigförklaring
Åsidosättande av artikel 29 i tjänsteföreskrifterna
13 Eoghan O'Hannrachain har för det första hävdat att förstainstansrätten i punkterna 33-37 och 39-40 i den överklagade domen åsidosatte artikel 29 i tjänsteföreskrifterna, genom att finna att tillsättningsmyndigheten kan använda sig av förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna efter det att ett anställningsförfarande enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna har inletts, utan att först jämföra meriterna hos de sökande som givits tillträde till anställningsförfarandet enligt den sistnämnda bestämmelsen i syfte att klargöra huruvida de uppfyllde kraven enligt meddelandet om lediga tjänster. Eoghan O'Hannrachain anser att tillsättningsmyndigheten därmed har underlåtit att undersöka om förfarandet för befordran eller förflyttning hade kunnat leda till att tjänsten tillsattes med den person som hade högsta kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning i enlighet med artikel 29 i tjänsteföreskrifterna.
14 Domstolen konstaterar härvid att förstainstansrätten i punkterna 33-35 i den överklagade domen med fog erinrat om att argumentet om att tillsättningsmyndigheten inte kunde besluta att fortsätta med en andra fas av rekryteringsförfarandet, eftersom det fanns lämpliga sökanden när den första fasen slutförts, saknade grund. Enligt fast rättspraxis har tillsättningsmyndigheten nämligen ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när den undersöker vilka sökande som har högsta möjliga kvalifikationer vad beträffar kompetens, prestationsförmåga och integritet (se bland annat dom av den 31 mars 1965 i mål 12/64 och 29/64, Ley mot kommissionen, REG 1964, s. 143, 161, av den 8 juni 1988 i mål 135/87, Vlachou mot revisionsrätten, REG 1988, s. 2901, punkt 23, och av den 13 juli 2000 i mål C-174/99 P, parlamentet mot Richard, REG 2000, s. I-6189, punkt 37).
15 Det framgår även av fast rättspraxis att användningen av uttrycket "om tjänsten kan" i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna innebär att tillsättningsmyndigheten, om en ledig tjänst skall tillsättas, inte har en ovillkorlig skyldighet att befordra eller förflytta någon, utan enbart att i varje enskilt fall undersöka om dessa åtgärder kan leda till att den person tillsätts som har högsta möjliga kvalifikationer vad beträffar kompetens, prestationsförmåga och integritet (se bland annat domarna i de ovannämnda målen Ley mot kommissionen, REG 1964, s. 161, och parlamentet mot Richard, punkt 38).
16 Av detta följer att tillsättningsmyndigheten kan övergå till en senare fas i rekryteringsförfarandet även om det finns en eller flera sökande som uppfyller alla de villkor och krav som uppställs i meddelandet om lediga tjänster för den tjänst som skall tillsättas (domen i det ovannämnda målet parlamentet mot Richard, punkt 40).
17 Förstainstansrätten hade även fog för att i punkt 36 i den överklagade domen ange att beslutet under ett påbörjat rekryteringsförfarande att tillämpa förfarandet i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna inte nödvändigtvis måste fattas då meddelandet om lediga tjänster publiceras. Detta beslut är inte heller underordnat något villkor om publicering (se dom av den 29 oktober 1975 i de förenade målen 81/74-88/74, Marenco m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1247, punkterna 21 och 23, av den 19 maj 1983 i mål 289/81, Mavridis mot parlamentet, REG 1983, s. 1731, punkt 23, och av den 12 december 1989 i mål C-331/87, Exarchos mot parlamentet, REG 1989, s. 4185). Förstainstansrätten kunde därmed i punkt 37 i den överklagade domen dra slutsatsen att tillsättningsmyndigheten hade rätt att besluta att tillämpa förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna.
18 Eoghan O'Hannrachain har därefter klandrat förstainstansrätten för att denna inte beaktat den omständigheten att även om den korta tid som gick mellan Enrique Lopez Veigas ansökan och tillsättningen av honom inte i sig kan ifrågasättas, kan den ifrågasättas med hänsyn till sitt sammanhang, vilket karaktäriserades av att den berörde i efterhand fick tillträde till anställningsförfarandet, av att förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna oberättigat inleddes i detta syfte, av att en jämförande undersökning inte gjordes av meriterna hos de tjänstemän vars ansökningar godtagits enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna, av att presidiet hastigt fattade ett beslut på icke motiverat förslag från parlamentets generalsekreterare samt av att de ansökningar som slutligen godtogs inte diskuterades och av att det inte finns någon motivering som gör det möjligt att bedöma skälen till att Enrique Lopez Veiga tillsattes i stället för Eoghan O'Hannrachain.
19 Detta argument kan inte godtas. Förstainstansrätten hade befogad anledning att, mot bakgrund av de principer som angetts i punkterna 14 och 17 i denna dom, dra slutsatsen, i punkt 39 i den överklagade domen, att artikel 29 i tjänsteföreskrifterna inte åsidosattes genom den korta tiden mellan ansökan och tillsättning, vilken tid vederbörligen beaktades i förhållande till omständigheterna vid tillsättningsförfarandet. Förstainstansrätten hade härvid fog för att erinra om att presidiet, med hänsyn till att det inte förelåg någon skyldighet för tillsättningsmyndigheten att publicera beslutet att tillämpa förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, inte kunde klandras för den korta tid inom vilken det hade slutfört förfarandet, eftersom urvalet faktiskt utökades. Förstainstansrätten hade även fog för att, i punkt 40 i den överklagade domen, ange att inte heller den omständigheten att sökandena inte upplystes om att presidiet hade för avsikt att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna kunde utgöra ett åsidosättande av denna bestämmelse, eftersom tillsättningsmyndigheten, under tillsättningsförfarandet för externa sökande beaktade de sökande som anmält sig under det interna tillsättningsförfarandet, utan att härvid ändra kraven enligt meddelandet om lediga tjänster. Förstainstansrätten har således inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 29 i tjänsteföreskrifterna.
20 Eoghan O'Hannrachain har slutligen kritiserat förstainstansrätten för att denna, i punkt 37 i den överklagade domen, medgett att de sökande som anmält sig i enlighet med artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna var av intresse "a priori", utan att detta intresse motiverades eller förklarades. Ett sådant konstaterande är emellertid liktydigt med att medge att parlamentet medvetet och redan från början avsåg att tillsätta tjänsten med Enrique Lopez Veiga, även om detta skedde i strid med det förfarande som fastställts för ändamålet.
21 Det ovan angivna argumentet kan inte godtas, eftersom det bygger på en feltolkning av den överklagade domen. Förstainstansrätten begränsade sig till att i punkt 37 i den överklagade domen ange att parlamentets generalsekreterare i ett meddelande som skrevs inför presidiets sammanträde den 13 juli 1998 framlagt kvalifikationerna hos samtliga sökande och föreslagit att presidiet skulle inleda förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. Detta förslag godkändes under det ovannämnda sammanträdet. Förstainstansrätten angav även att detta beslut uppenbarligen motiverades av att de två ansökningarna a priori var intressanta för tillsättningen av den ifrågavarande tjänsten. Genom denna formulering har förstainstansrätten helt enkelt konstaterat att det två ifrågavarande ansökningarna vid första anblicken ansågs intressanta för att kunna tillsätta tjänsten på ett tillfredsställande sätt.
22 Härav följer att överklagandet inte kan bifallas på den första grunden.
Åsidosättande av legalitetsprincipen, motiveringsprincipen och rätten till försvar
23 Eoghan O'Hannrachain har anmärkt att förstainstansrätten åsidosatte legalitetsprincipen, motiveringsprincipen och rätten till försvar i punkterna 58, 61 och 66 i den överklagade domen, genom att rätten godtog att parlamentet ingav handlingar som upprättats efter beslutet att tillsätta den ifrågavarande tjänsten med Enrique Lopez Veiga. Enligt motiveringsprincipen skall ett förvaltningsbeslut grundas på skäl som skall kunna kontrolleras. Om skälen inte uttryckligen anges, skall de framgå av de handlingar i ärendet som sammanställdes när beslutet upprättades. Bevisning om skälen för den ifrågasatta rättsakten kan förebringas endast in tempore non suspecto (före eller samtidigt med rättsakten). I förevarande fall skulle skälen därmed grundas på omständigheter som förelåg och som parlamentet beaktade när det fattade beslutet. Enligt legalitetsprincipen fordras nämligen att ett besluts lagenlighet skall kontrolleras i förhållande till när det fattas, utan beaktande av senare inträffade omständigheter, eftersom förvaltningsmyndigheten inte kunde ha vetskap om dessa när den fattade beslutet. Förstainstansrättens beslut att beakta omständigheter som inträffat efter beslutet kan inte anses befogat med hänsyn till principen om rätten till försvar.
24 Domstolen erinrar härvid om att förstainstansrätten i punt 58 i den överklagade domen konstaterade att de handlingar som parlamentet ingav i form av bilagorna 8.2-8.5 till sitt försvar omfattades av rätten till försvar, genom att de avsåg sådana punkter som klagandena ifrågasatt beträffande den berördes utbildning och yrkeserfarenheter. Även om dessa handlingar upprättades efter det att den berörde lämnat in sin ansökan kan de enligt förstainstansrätten inte jämställas med omständigheter som inträffat efter det att beslutet om tillsättning fattades, eftersom det som skall styrkas med handlingarna är vilka uppgifter handlingarnas upphovsman förfogade över och vilken omfattning dessa haft.
25 I punkt 61 i den överklagade domen fastslog förstainstansrätten följande:
"Beträffande sökandenas argument att Enrique Lopez Veiga inte har någon examen i ekonomi eller någon motsvarande yrkeserfarenhet anger förstainstansrätten att han innehar examen Bachelor of administration från universitetet i Sydafrika. Parlamentet har härvidlag på förstainstansrättens begäran sänt en officiell kopia av Enrique Lopez Veigas examensbevis samt en lista över de kurser som han deltagit i för att erhålla denna examen. Det framgår av dessa handlingar att Enrique Lopez Veigas huvudämne under universitetsutbildningen var ekonomi. Sökandenas påstående att Enrique Lopez Veiga inte har någon examen i ekonomi är därför oriktigt"
26 I punkt 66 i den överklagade domen hänvisade förstainstansrätten till Enrique Lopez Veigas meritförteckning och drog slutsatsen att det kunde fastlås att han genom sitt tidigare arbete förvärvat goda erfarenheter på budgetområdet, trots att detta arbete saknade samband med gemenskapens institutioner.
27 Dessa överväganden bygger inte på någon felaktig rättslig bedömning.
28 Lagenligheten hos ett beslut om rekrytering skall bedömas i förhållande till de upplysningar som var tillgängliga för tillsättningsmyndigheten då denna fattade beslutet. Vid det rekryteringsförfarande som föreskrivs i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna åläggs emellertid de sökande inte att inkomma med handlingar som styrker deras behörighet eller andra bestyrkande handlingar. Tillsättningsmyndigheten är enligt denna bestämmelse inte heller skyldig att tillföra handlingar till ärendet som styrker de uppgifter som den besitter.
29 Domstolen konstaterar att Eoghan O'Hannrachain inte har klandrat tillsättningsmyndigheten för att denna inte förfogade över samtliga nödvändiga upplysningar när den fattade beslutet att tillsätta den ifrågavarande tjänsten med Enrique Lopez Veiga. Eoghan O'Hannrachain har endast anmärkt att förstainstansrätten godtog att handlingar ingavs som upprättats efter det ovannämnda beslutet. Det skall härvid fastslås att förstainstansrätten haft fog för att beakta handlingar som ingavs när parlamentet under målets handläggning utövade sin rätt till försvar, eftersom dessa utgör ett av uttrycken för principen om rätten till försvar.
30 Domstolen konstaterar därför att förstainstansrätten inte har åsidosatt legalitetsprincipen, motiveringsprincipen avseende förvaltningsbeslut eller principen om rätten till försvar i punkterna 58, 61 och 66 i den överklagade domen.
Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och verkningarna av ett meddelande om lediga tjänster, samt åsidosättande av artiklarna 7 och 27 i tjänsteföreskrifterna samt av icke-diskrimineringsprincipen
31 Den tredje och den femte grunden skall behandlas gemensamt, eftersom båda avser en anmärkning rörande den utvalda sökandens olämplighet för den ifrågavarande tjänsten med hänsyn till kraven i meddelandet om lediga tjänster.
32 I sin tredje grund har Eoghan O'Hannrachain hävdat att förstainstansrättens bedömning av Enrique Lopez Veigas kvalifikationer och erfarenheter i punkterna 62-66 i den överklagade domen innehåller ett rättsligt fel, eftersom denna bedömning ledde till slutsatsen att Enrique Lopez Veiga hade kvalifikationer som motsvarade kraven i meddelandet om lediga tjänster. Förstainstansrätten beaktade följaktligen inte alls verkningarna av meddelandet om lediga tjänster i punkt 67 i nämnda dom.
33 Eoghan O'Hannrachain har mer specifikt hävdat att beslutet att dela upp det gamla GD V i två nya generaldirektorat skall beaktas. En granskning av de arbetsuppgifter som är förbundna med den ifrågavarande tjänsten ger vid handen att den som innehar tjänsten nödvändigtvis måste ha mycket goda kvalifikationer och stor erfarenhet avseende olika aspekter av ekonomistyrning. Förstainstansrätten beaktade emellertid inte den vikt som parlamentet hade lagt vid den tekniska och särskilda karaktären hos denna tjänst och som parlamentet ville skilja från allmänna administrativa uppgifter. Förstainstansrätten beaktade inte att Enrique Lopez Veiga uppenbarligen inte uppfyller två av de krav som angavs i meddelandet om lediga tjänster, nämligen
- kunskaper på universitetsnivå, styrkta genom en examen i ekonomi eller motsvarande kunskaper förvärvade genom yrkeserfarenhet,
- fördjupade kunskaper om det regelverk som är tillämpligt på gemenskapens institutioner, särskilt på det ekonomiska området.
34 Genom denna invändning har Eoghan O'Hannrachain egentligen ifrågasatt förstainstansrättens bedömning av de faktiska omständigheterna.
35 Domstolen erinrar härvid om att det framgår av artikel 225 EG och artikel 58 i EG-stadgan för domstolen att ett överklagande skall vara begränsat till rättsfrågor och att förstainstansrätten dels är ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda uppgifterna om omständigheterna är materiellt oriktiga, dels är ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör, med undantag för då förstainstansrätten missuppfattat bevisningen, inte en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll (se bland annat dom av den 2 oktober 2001 i mål C-449/99 P, EIB mot Hautem, REG 2001, s. I-6733, punkt 44, och av den 7 november 2002 i mål C-184/01 P, Hirschfeldt mot EMB, REG 2002, s. I-0000, punkt 40).
36 I förevarande mål framgår inte att förstainstansrätten missuppfattat bevisningen. Denna invändning skall därför inte prövas.
37 Eoghan O'Hannrachain har även klandrat förstainstansrätten för att denna har ersatt tillsättningsmyndighetens bedömning med sin egen i punkt 64 i den överklagade domen. Domstolen konstaterar emellertid att förstainstansrätten har iakttagit begränsningarna för sin prövningsrätt, vilka rätten redogjort för på ett riktigt sätt i punkt 57 i den överklagade domen.
38 Eoghan O'Hannrachain har därutöver hävdat att beslutet att tillsätta den ifrågavarande tjänsten med Enrique Lopez Veiga inte har motiverats på ett sådant sätt att det går att bedöma om han verkligen uppfyllde de krav som angavs i meddelandet om lediga tjänster.
39 Denna invändning, som avser parlamentets motiveringsskyldighet, har inte framförts vid förstainstansrätten. Eoghan O'Hannrachain framförde visserligen denna invändning i sitt föregående klagomål, men han upprepade den inte i den ansökan genom vilken talan anhängiggjordes. Om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som han inte har åberopat vid förstainstansrätten, skulle det innebära att han vid domstolen, som har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten har prövat (dom av den 1 juli 1999 i mål C-155/98 P, Alexopoulou mot kommissionen, REG 1999, s. I-4069, punkt 41). Därför skall inte heller denna invändning prövas.
40 Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den tredje grunden.
41 I sin femte grund har Eoghan O'Hannrachain klandrat förstainstansrätten för att i punkterna 84-87 i den överklagade domen ha åsidosatt artiklarna 7 och 27 i tjänsteföreskrifterna samt icke-diskrimineringsprincipen, eftersom rätten inte ifrågasatte att en sökande som inte uppfyllde alla krav enligt meddelandet om lediga tjänster tillsatts, trots att Eoghan O'Hannrachain uppfyllde samtliga dessa krav.
42 Eoghan O'Hannrachain har hävdat att förstainstansrätten gjort en felaktig bedömning när rätten i punkt 84 i den överklagade domen fann att tillsättningsmyndigheten inte gjort en uppenbart oriktig bedömning av om Enrique Lopez Veiga uppfyllde kraven i meddelandet om lediga tjänster. Enrique Lopez Veiga har inte de "tekniska kvalifikationer" på budget- och ekonomiområdet som erfordras enligt meddelandet om lediga tjänster. Eoghan O'Hannrachain har hävdat att förstainstansrätten i punkt 87 i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning av begreppet i tjänstens intresse, eftersom allmän och politisk ansvarighet inte kan ersätta sådana tekniska kunskaper som är intimt förknippade med arbetsuppgifterna i den ifrågavarande tjänsten.
43 Genom dessa invändningar har Eoghan O'Hannrachain åter ifrågasatt förstainstansrättens användning av sin oinskränkta rätt att bedöma de faktiska omständigheterna. Invändningarna skall därför inte godtas.
44 Av vad anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den femte grunden.
Feltolkning av begreppet maktmissbruk
45 I den fjärde grunden har Eoghan O'Hannrachain hävdat att förstainstansrätten i punkterna 109, 111, 112 och 116-121 i den överklagade domen feltolkade begreppet maktmissbruk genom att inte ta hänsyn till att de omfattande objektiva, relevanta och samstämmiga omständigheter som Eoghan O'Hannrachain åberopat visar att det är fråga om maktmissbruk.
46 Domstolen anger härvid att begreppet maktmissbruk, såsom framgår av punkt 104 i den överklagade domen, har en bestämd räckvidd och avser det fallet att en förvaltningsmyndighet använder sin behörighet för ett annat ändamål än det som ligger till grund för behörigheten. En rättsakt innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angetts eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget för att bemöta svårigheter i det enskilda fallet (se dom av den 22 november 2001 i mål C-110/97, Nederländerna mot rådet, REG 2001, s. I-8763, punkt 137).
47 Förstainstansrätten har inte feltolkat denna rättspraxis i den överklagade domen.
48 Eoghan O'Hannrachain har, i fråga om de omständigheter som sökandena åberopat till stöd för sina påståenden att tillsättningsmyndigheten hade valt ut Enrique Lopez Veiga på förhand och att han tillsatts efter ett otillåtet förfarande, invänt att förstainstansrätten bedömde dessa invändningar separat och inte gjorde en helhetsbedömning.
49 Domstolen anger härvid att förstainstansrätten i punkterna 106-121 i den överklagade domen i detalj utredde de faktiska omständigheter som föregick tillsättningen av Enrique Lopez Veiga och som enligt sökandena var sådana att maktmissbruk kunde påvisas. Det framgår emellertid inte av de ovannämnda punkterna att förstainstansrätten granskade de omständigheter som åberopats till stöd för den grund som avser maktmissbruk separat och inte gjorde en helhetsbedömning. Visserligen fastslog förstainstansrätten i punkt 121 i den överklagade domen, avseende den mycket korta tid som förflöt mellan presidiets beslut att inleda förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna och beslutet att tillsätta den ifrågavarande tjänsten med Enrique Lopez Veiga att "[d]enna omständighet utvisar ... inte ensam att det varit fråga om maktmissbruk från parlamentets presidiums sida". Domstolen konstaterar emellertid att det framgår av en samlad bedömning av punkterna 106-121 i den överklagade domen att förstainstansrätten verkligen gjorde en helhetsbedömning av de omständigheter som åberopats till stöd för denna grund.
50 Eoghan O'Hannrachain har även invänt att förstainstansrätten gjort ett urval bland de handlingar som sökandena ingivit och att rätten helt självsvåldigt förkastat de handlingar som inte talade för tillsättningen av Enrique Lopez Veiga och i synnerhet tidningsartikeln "Liberals and Greens oppose political patronage" och ett utdrag ur ett verk med titeln "Babilonia y babel: el Parlamento Europeo desde dentro". Förstainstansrätten fann med rätta i punkt 118 i den överklagade domen att sådana handlingar, som härrör från tredje man och har skrivits efter presidiets beslut att tillsätta Enrique Lopez Veiga, inte kan utgöra relevanta och objektiva omständigheter som påvisar maktmissbruk.
51 Eoghan O'Hannrachain har slutligen hävdat att uppgiften i punkt 120 i den överklagade domen att Enrique Lopez Veiga deltagit i förberedelserna för rekryteringen till den tjänst som han utnämnts till i sig visar att det varit fråga om maktmissbruk.
52 Det är riktigt att Enrique Lopez Veiga, i sitt arbete som kanslichef hos parlamentets ordförande, hade till uppgift att upplysa generalsekreteraren vid denna institution om hur meddelandet om lediga tjänster skulle avfattas. Denna omständighet ensam gör det emellertid inte möjligt, i beaktande av i synnerhet den omständigheten att Enrique Lopez Veiga inte med giltig verkan kunde söka tjänsten i enlighet med detta meddelande, att fastställa att det val tillsättningsmyndigheten slutligen träffade under de omständigheter som redogjorts för i punkt 8 i den överklagade domen, tillkom av skäl som inte avsåg det bästa för institutionens verksamhet. Klaganden saknar således skäl för att hävda att förstainstansrätten felaktigt förklarat att talan inte kunde vinna bifall på den grunden att de ifrågasatta besluten inneburit maktmissbruk. Talan kan följaktligen inte bifallas på den fjärde grunden för överklagandet.
Feltolkning av principen om sund förvaltning och god förvaltningssed samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten
53 Eoghan O'Hannrachain har hävdat att förstainstansrätten inte hade kunnat fastställa tillsättningen av Enrique Lopez Veiga utan att feltolka principen om sund förvaltning och god förvaltningssed. Förstainstansrätten åsidosatte i övrigt motiveringsskyldigheten genom att finna att det funnits goda skäl för den nämnda tillsättningen.
54 Eoghan O'Hannrachain har anfört att förstainstansrätten tolkade de faktiska och rättsliga omständigheterna felaktigt då rätten begränsade sig till att i punkt 129 i den överklagade domen fastslå att parlamentet, genom att tillsätta tjänsten med Enrique Lopez Veiga, "hållit sig inom rimliga gränser och inte gjort en uppenbart oriktig bedömning". Tvärtom framgår det att parlamentet, efter ett otillåtet och i detta syfte anpassat förfarande, gjorde en politisk tillsättning till förmån för en person som inte uppfyllde de särskilda kvalifikationer som erfordrades för den ifrågavarande tjänsten.
55 Domstolen anger härvid att förstainstansrätten hade fog för att i punkt 129 i den överklagade domen erinra om att det framgick av rättens bedömning av de åberopade invändningarna att presidiet hållit sig inom rimliga gränser och inte gjort någon uppenbart oriktig bedömning vid tillsättningen av Enrique Lopez Veiga. Domstolen erinrar härvid om att parlamentet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det väljer på vilket sätt det skall täcka sina personalbehov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 1989 i mål 341/85, 251/86, 258/86, 259/86, 262/86, 266/86, 222/87 och 232/87, Van der Stijl och Cullington mot kommissionen, REG 1989, s. 511, punkt 11). Det är i förevarande fall inte styrkt att tillsättningsmyndigheten åsidosatt principen om sund förvaltning och god förvaltningssed.
56 Argumentet avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten kan inte godtas. Förstainstansrätten fann nämligen med rätta i punkt 128 i den överklagade domen att de argument som åberopats till stöd för uppfattningen att den ovannämnda principen åsidosatts avser motiveringens relevans beträffande huruvida Enrique Lopez Veigas kvalifikationer överensstämde med vad som fordrades enligt meddelandet om lediga tjänster och inte beträffande huruvida motiveringen varit tillräcklig.
57 Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den sjätte grunden.
Skadeståndsyrkandet
58 Eftersom förstainstansrätten ogillade yrkandena om ogiltigförklaring av de ifrågasatta besluten, och med hänsyn till att sökandena inte förebringat bevisning för att parlamentets förfarande varit olagligt var det riktigt av förstainstansrätten att i punkterna 136-138 i den överklagade domen ogilla sökandenas yrkanden om ersättning för den ideella skada som de påstått sig ha lidit. Eftersom Eoghan O'Hannrachain inte har åberopat några argument som kullkastar detta resonemang skall skadeståndsyrkandet vid domstolen ogillas.
59 Av vad anförts följer att överklagandet skall ogillas i sin helhet.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
60 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 118, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 70 i samma regler skall institutionerna bära sina kostnader i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda. Enligt artikel 122 andra stycket i dessa regler skall artikel 70 dock inte tillämpas i mål där en tjänsteman eller annan institutionsanställd har överklagat. Parlamentet har yrkat att Eoghan O'Hannrachain skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Denne har tappat målet och skall därför ersätta rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
följande dom:
1) Överklagandet ogillas.
2) Eoghan O'Hannrachain skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy