Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Förfarande - Beslut som ersätter det ifrågasatta beslutet fattat under rättegången - Beslut som innebär att flyttningsbidrag inte beviljas ersätts av ett beslut enligt vilket sådant beviljas, men i vilket avräkning görs mot de bidrag som felaktigt utbetalats till sökanden - Olika föremål - Utsträckning av ursprungliga yrkanden och grunder - Omfattas inte
2. Överklagande - Grunder - Grund som åberopas för första gången i ett överklagande - Avvisning
(Domstolens rättegångsregler, artikel 42.2 första stycket)
Sammanfattning
1. Sökanden får anpassa sina yrkanden och grunder när ett beslut under förfarandet ersätter ett tidigare beslut avseende samma föremål.
Så är inte fallet om den omtvistade rättsakten är ett beslut som innebär att flyttningsbidrag inte beviljas, och detta beslut under rättegången ersätts av ett beslut som innebär att sökanden beviljas flyttningsbidraget, men i vilket det dessutom fastställs att sökanden är skyldig att återbetala de felaktigt utbetalade belopp han mottagit som bosättningsbidrag. Det beslut som ersatte den omtvistade rättsakten har nämligen inte samma föremål som denna, eftersom det innebär att ett ersättningsbelopp fastställs, vilket skall erläggas på grund av skillnaden mellan det för höga belopp som sökanden erhållit och de belopp som han har rätt till. Härav följer att sökanden i ett sådant fall inte skall tillåtas att anpassa sina yrkanden och grunder.
( se punkterna 29 och 30 )
2. Om en part tilläts att vid domstolen för första gången åberopa en ny grund som han inte hade åberopat vid förstainstansrätten, skulle det innebära att han vid domstolen, som har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande förvisso endast behörig att pröva den lägre instansens rättsliga bedömning av de grunder som har behandlats vid den.
( se punkt 37 )
Parter
I mål C-217/01 P,
Michel Hendrickx, tjänsteman vid Europeiska unionens råd, Bryssel (Belgien), företrädd av J.-N. Louis och V. Peere, avocats,
klagande,
angående överklagande av beslut meddelat den 12 mars 2001 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (femte avdelningen) i mål T-298/00, Hendrickx mot Cedefop (ej publicerat i rättsfallssamlingen), i vilket det förs talan om upphävande av detta beslut,
i vilket den andra parten är:
Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), företrätt av B. Wägenbaur, Rechtsanwalt,
svarande i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna C. Gulmann, F. Macken, N. Colneric (referent) och J.N. Cunha Rodrigues,
generaladvokat: A. Tizzano,
justitiesekreterare: R. Grass,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 19 september 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Michel Hendrickx har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 25 maj 2001, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen och motsvarande bestämmelser i EKSG-stadgan och Euratomstadgan för domstolen överklagat förstainstansrättens beslut av den 12 mars 2001 i mål T-298/00, Hendrickx mot Cedefop (ej publicerat i rättsfallssamlingen, nedan kallat det överklagade beslutet), varigenom förstainstansrätten fastslog att det saknades anledning att pröva hans talan om ogiltigförklaring av det tysta avslagsbeslut som Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (nedan kallat Cedefop) meddelat med anledning av hans begäran om ett flyttningsbidrag (nedan kallat det omtvistade beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 24.1 och 24.2 i Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren) föreskrivs följande:
"1. En tillfälligt anställd som har en tidsbegränsad anställning på minst ett år eller som av den myndighet som avses i artikel 6 första stycket anses tjänstgöra under motsvarande tid om hans anställningsavtal gäller tills vidare, är enligt artikel 5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna berättigad till bosättningsbidrag som för den beräknade tjänstgöringstiden uppgår till följande:
- minst ett år men mindre än två år: en tredjedel av den sats som anges i artikel 5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna,
- minst två år men mindre än tre år: två tredjedelar av den sats som anges i artikel 5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna,
- tre år eller mer: tre tredjedelar av den sats som anges i artikel 5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
2. Det flyttningsbidrag som föreskrivs i artikel 6 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna skall beviljas en tillfälligt anställd som fullgjort fyra års tjänstgöring. En anställd som fullgjort mer än ett års men mindre än fyra års tjänstgöring är berättigad till ett flyttningsbidrag som är proportionellt till tjänstgöringens längd, varvid delar av år inte beaktas."
3 I artikel 6.1 och 6.4 i bilaga VII till Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:
"1. En fast anställd tjänsteman som uppfyller villkoren i artikel 5.1 skall då han lämnar sin tjänst ha rätt till ett flyttningsbidrag som motsvarar två månaders grundlön om tjänstemannen har rätt till hushållstillägg och som motsvarar en månads grundlön om tjänstemannen inte har rätt till hushållstillägg, förutsatt att han tjänstgjort i fyra år och att han inte får ett liknande bidrag i sin nya anställning. Om båda makar är tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och båda har rätt till flyttningsbidrag, skall detta betalas ut endast till den av dem som har den högsta grundlönen.
Vid beräkningen av tjänstgöringens längd skall alla år i varje annan administrativ ställning enligt artikel 35 i tjänsteföreskrifterna medräknas utom tjänstledighet av personliga skäl.
...
Flyttningsbidraget skall korrigeras med den koefficient som fastställts för tjänstemannens senaste anställningsort.
...
4. Flyttningsbidraget skall betalas ut mot uppvisande av handlingar som styrker att tjänstemannen och hans familj eller, om tjänstemannen har avlidit, hans familj har flyttat till en ort som ligger minst 70 km från den ort där tjänstemannen var anställd.
En tjänstemans eller en avliden tjänstemans familj skall ha flyttat senast tre år från den dag då han lämnade sin tjänst.
..."
4 I enlighet med artikel 85 i tjänsteföreskrifterna skall "[v]arje belopp som utbetalats felaktigt ... återbetalas om den person som mottagit beloppet varit medveten om den felaktiga utbetalningen eller om felet varit så uppenbart att han borde ha varit medveten om den felaktiga utbetalningen."
Bakgrund till tvisten
5 Cedefop, som har sitt säte i Tessaloniki (Grekland), anställde genom avtal av den 20 december 1996 Michel Hendrickx som tillfälligt anställd i lönegrad A 7 för en tid av ett år från och med den 1 januari 1997. Michel Hendrickx, som är tjänsteman vid rådet i lönegrad B 5, hade dessförinnan genom beslut av rådet den 5 december 1996 beviljats rätt att uppehålla en tjänst hos Cedefop under ett års tid.
6 Ett bosättningsbidrag motsvarande två månaders grundlön betalades ut till honom när han trädde i tjänst.
7 Den 10 december 1997 förlängde rådet Michel Hendrickx rätt att uppehålla en tjänst vid Cedefop med ett år.
8 Genom beslut av den 15 december 1997 förlängde Cedefops direktör Michel Hendrickx tillfälliga anställningsavtal med sex månader, fram till och med den 30 juni 1998. Trots hans begäran därom, förlängdes inte avtalet utöver nämnda datum.
9 Michel Hendrickx talan mot beslutet att inte förlänga avtalet ogillades genom förstainstansrättens dom av den 13 juli 2000 i mål T-87/89, Hendrickx mot Cedefop (REGP 2000, s. I-A-147 och II-679). Michel Hendrickx överklagande av denna dom avvisades genom domstolens beslut av den 13 mars 2002 i mål C-344/00 P, Hendrickx mot Cedefop (ej publicerat i rättsfallssamlingen).
10 På grundval av rådets beslut av den 6 juli 1998 återinträdde Michel Hendrickx i tjänst som ekonomistyrningsassistent från och med den 1 juli 1998. Efter en period av tjänstledighet av personliga skäl återupptog Michel Hendrickx den 1 april 1999 sin tjänst vid rådet.
11 Den 22 juli samma år meddelade Michel Hendrickx Cedefops direktör att han och hans familj flyttat till Bryssel och begärde att flyttningsbidraget skulle utbetalas.
12 Vad gäller svaret på denna begäran angav förstainstansrätten följande:
"11 Sökanden sände den 15 september 1999 ett e-postmeddelande till Cedefops ekonomienhet och frågade vilka handlingar han måste inge för att kunna erhålla flyttningsbidrag samt på vilken grundval detta bidrag beräknades.
12 Efter att ha informerats om att hans begäran överlämnats till Georges Paraskevaïdis, som var chef för Cedefops administration och hade till uppgift att lämna råd till tillsättningsmyndigheten vad gäller fastställelse av tjänstemäns och andra anställdas rättigheter, sände sökanden den 18 oktober 1999 ett e-postmeddelande till denne och begärde att få information om utbetalningen av hans flyttningsbidrag.
13 Eftersom Cedefop inte uttalade sig om sökandens begäran om denna utbetalning, skall ett tyst avslagsbeslut på begäran anses ha fattats den 22 november 1999 (nedan kallat det omtvistade beslutet).
14 Eftersom han inte fick något svar från Georges Paraskevaïdis, upprepade sökanden den 29 november 1999 sin begäran till denne.
15 Den 23 december 1999 sände Georges Paraskevaïdis följande svar till sökanden:
Som du kanske vet har förstainstansrätten nyligen fattat ett beslut i ett mål mellan en av våra före detta tillfälligt anställda och Cedefop, i vilket beslut det anges att den eventuella mellanskillnaden mellan det belopp som har utbetalats och det belopp som faktiskt borde ha utbetalats skall återbetalas till Cedefop när bosättningsbidraget ursprungligen har utbetalats i sin helhet (3/3) och det senare visar sig att den tillfälligt anställda inte har [fullgjort] fyra års tjänstgöring den dag han avslutar anställningen.
Med hänsyn till att du [fullgjort] mindre [än] hälften av den fyraårsperiod som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna och till att du ursprungligen erhöll hela bidraget för tre år, är du först och främst skyldig att återbetala hälften av bidraget och kan därefter ånyo erhålla en del av samma belopp såsom flyttningsbidrag. Summa summarum är du snarare skyldig Cedefop pengar än har rätt till någon utbetalning från Cedefops sida.
Jag tror att det i vart fall är bättre att nu invänta utgången i det mål som du har anhängiggjort i förstainstansrätten innan någon som helst åtgärd vidtas i denna fråga. Resonemanget i det kommande avgörandet kommer nämligen att i stor utsträckning styra handläggningen av dessa frågor, eftersom vi då kommer att ha kännedom om huruvida villkoren enligt tjänsteföreskrifterna för att Cedefop skall kunna kräva återbetalning av hälften av bosättningsbidragen är uppfyllda eller om du (enligt förstainstansrätten) i stället har rätt till hela flyttningsbidraget, utan några avdrag/ersättningsbetalningar.
Vi återkommer därför till denna särskilda fråga när vi vet mer om huvudfrågan ...
16 Sökanden ingav per telefax daterat den 18 februari 2000 ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna till Cedefops tillsättningsmyndighet ...
17 Eftersom tillsättningsmyndigheten inte besvarade klagomålet, skall ett tyst avslagsbeslut anses ha fattats."
Förfarandet vid förstainstansrätten
13 Det var mot denna bakgrund som Michel Hendrickx, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 18 september 2000, väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet och om att Cedefop skulle förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Det följande förfarandet beskrivs på följande sätt i det överklagade beslutet: Cedefop yrkade, genom en handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 november 2000, att förstainstansrätten skulle fastställa att anledning saknades att döma i målet. Som bilaga till sitt yrkande bifogade Cedefop ett beslut av den 14 november 2000 rörande utbetalningen av det flyttningsbidrag som sökanden begärt.
15 I detta beslut angavs följande:
"...
1. Med tillämpning av bestämmelserna i artikel 24.2 i [Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna] och i artikel 6 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna skall ett flyttningsbidrag om 908 485 grekiska drachmer [GRD] utbetalas till Michel Hendrickx med anledning av hans arbete som tillfälligt anställd hos Cedefop under tiden den 1 januari 1997-30 juni 1998.
2. Med tillämpning av artikel 24.1 i [Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna] och artikel 85 i tjänsteföreskrifterna skall den del av det utbetalade bosättningsbidraget som felaktigt utbetalats, uppgående till ett belopp av 1 213 572 [GRD], återbetalas.
3. I enlighet med gemenskapsinstitutionernas fasta praxis skall mellanskillnaden om 305 087 [GRD] mellan de båda beloppen ersättas genom en inbetalning av Michel Hendrickx på Cedefops bankkonto, senast den 31 december 2000.
4. Detta beslut träder i kraft den 14 november 2000."
16 Till stöd för sitt yrkande om att det skulle fastställas att anledning saknades att döma i målet gjorde Cedefop gällande att det framgick av Georges Paraskevaïdis skrivelse av den 23 december 1999 att sökandens rätt att erhålla ett flyttningsbidrag aldrig hade bestritts, utan tvärtom hade bekräftats. Sökandens talan hade därmed förlorat sitt föremål.
17 Michel Hendrickx ansåg att han fortfarande hade intresse av en prövning av målet i förstainstansrätten. Han hävdade att beslutet av den 14 november 2000 delvis ersatt det omtvistade beslutet. Enligt honom utgjorde följaktligen beslutet av den 14 november 2000 en sådan ny omständighet som gav honom möjlighet att anpassa sina yrkanden och grunder. Michel Hendrickx drog därför slutsatsen att yrkandet om fastställelse av att anledning saknades att döma i målet skulle avslås och att han skulle medges tillstånd att anpassa sina yrkanden och grunder.
Det överklagade beslutet
I18 Förstainstansrätten fann i det överklagade beslutet att anledning saknades att pröva Michel Hendrickx talan.
19 Förstainstansrätten motiverade detta beslut på följande sätt i punkterna 44-48 i det överklagade beslutet:
"44 Det är visserligen riktigt att med hänsyn till god rättskipning och processekonomiska krav kan de yrkanden som ursprungligen riktades mot en rättsakt, vilken under målets handläggning ersatts med en rättsakt avseende samma föremål, anses riktade mot den nya rättsakten, eftersom denna skall betraktas som en ny omständighet som ger sökanden möjlighet att anpassa sina yrkanden och grunder (se bland annat domstolens dom av den 3 mars 1982 i mål 14/81, Alpha Steel mot kommissionen, REG 1982, s. 749, punkt 8, och av den 14 juli 1988 i mål 103/85, Stahlwerke Peine-Salzgitter mot kommissionen, REG 1988, s. 4131, punkt 11).
45 Sökandens talan avser emellertid en begäran om ogiltigförklaring av ett tyst beslut av Cedefop, genom vilket han inte beviljats något flyttningsbidrag till följd av att han återinträtt i tjänst i Bryssel.
46 Genom beslutet av den 14 november 2000 beviljades sökanden just detta bidrag. Enligt detta beslut skulle ett flyttningsbidrag om 908 485 grekiska drachmer GRD utbetalas till Michel Hendrickx med anledning av hans arbete som tillfälligt anställd hos Cedefop under tiden den 1 januari 1997-30 juni 1998..
47 Detta konstaterande påverkas inte av det förhållandet att Cedefop har beslutat att det belopp som felaktigt utbetalats, avseende en del av det bidrag som utbetalades till sökanden när han bosatte sig i Tessaloniki, samtidigt skall återbetalas.
48 Med hänsyn till beslutet av den 14 november 2000 har förevarande talan således förlorat sitt föremål."
Överklagandet
20 Michel Hendrickx har i sitt överklagande, som han har åberopat två grunder till stöd för, yrkat att domstolen skall
- ogiltigförklara det överklagade beslutet och genom ett nytt beslut
- i första hand tillåta honom att anpassa sina yrkanden och grunder,
- i andra hand fastställa att Cedefops direktörs beslut av den 14 november 2000 fattades av en myndighet som saknade behörighet därtill, och följaktligen ogiltigförklara detta beslut samt det tysta avslagsbeslut som Cedefop fattade med avseende på hans begäran om ett flyttningsbidrag motsvarande två månaders grundlön för klaganden, och
förplikta Cedefop att till honom betala ett belopp av 361 292 BEF, jämte dröjsmålsränta med en räntesats på 7 procent per år räknad från den 22 juli 1999,
- förplikta Cedefop att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
21 Cedefop har yrkat att överklagandet skall ogillas och att klaganden skall förpliktas att ersätta samtliga rättegångskostnader.
Grunden avseende vägran att tillåta Michel Hendrickx att anpassa sina yrkanden och grunder i förhållande till beslutet av den 14 november 2000
Parternas argument
22 Genom sin andra grund, som skall prövas först, har Michel Hendrickx gjort gällande att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte tillåta honom att anpassa sina yrkanden och grunder och att därmed inte heller tillåta honom att väcka talan i gemenskapsdomstol om tvisten mellan honom och Cedefop rörande dels fastställelsen av det flyttningsbidrag som han har rätt till på grund av att han återinträtt i tjänst vid rådet i Bryssel, dels återbetalning av den felaktiga utbetalning som han påstås ha erhållit inom ramen för det bosättningsbidrag som utbetalades till honom när han trädde i tjänst i Tessaloniki.
23 Michel Hendrickx anser att beslutet av den 14 november 2000 utgjorde en bekräftelse av det omtvistade beslutet. I detta avseende har han erinrat om innehållet i Georges Paraskevaïdis meddelande av den 23 december 1999. Denna skrivelse var anledningen till att han anförde klagomål mot det tysta avslagsbeslutet på hans begäran och därvid utvecklade grunder avseende att han i egenskap av tjänsteman som uppehåller en annan tjänst, i enlighet med artikel 20 i tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5 och 6 i bilaga VII till dessa föreskrifter och artikel 24.2 i anställningsvillkoren hade rätt till ett bosättningsbidrag motsvarande två månaders grundlön när han trädde i tjänst hos Cedefop och ånyo till samma bidrag när han på nytt trädde i tjänst i Bryssel.
24 Eftersom hans klagomål enbart har utgjort föremål för ett tyst avslagsbeslut anser Michel Hendrickx att han i samband med sin talan om ogiltigförklaring endast hade rätt att utveckla de grunder som hade direkt samband med den omtvistade rättsakten. Mot bakgrund av förstainstansrättens och domstolens rättspraxis, enligt vilka en sökande kan anpassa sina yrkanden och grunder till följd av att den omtvistade rättsakten under målets handläggning har ersatts med en rättsakt som har samma föremål (domen i det ovannämnda målet Alpha Steel mot kommissionen, punkt 8, domen i det ovannämnda målet Stahlwerke Peine-Salzgitter mot kommissionen, punkt 11, och dom av den 15 september 1998 i mål T-23/96, De Persio mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-483 och II-1413, punkterna 32-34), har Michel Hendrickx hävdat att förstainstansrätten inte kunde förvägra honom rätten att anpassa sina yrkanden och grunder, särskilt inte de yrkanden och grunder som riktade sig mot det förhållandet att Cedefops beräkning av bosättningsbidrag och flyttningsbidrag skett med åsidosättande av hans ställning som tjänsteman som uppehåller en annan tjänst.
25 Michel Hendrickx har dessutom kritiserat det förhållandet att han berövats dels sin rätt att bestrida hur den korrigeringskoefficient som är tillämplig på tjänstemän som är placerade i Grekland tillämpats på hans flyttningsbidrag, dels sin rätt att åberopa att artikel 6.1 andra stycket i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna samt de principer som följer av förstainstansrättens dom av den 30 januari 1990 i mål T-42/89, Yorck von Wartenburg mot parlamentet (REG 1990, s. II-31), och av den 4 juli 1990 i mål T-42/89 OP, parlamentet mot Yorck von Wartenburg (REG 1990, s. II-299) har åsidosatts.
26 Cedefop anser inte att den rättspraxis som Michel Hendrickx har åberopat är relevant. Beslutet av den 14 november 2000 var inte en ny rättsakt i den mening som avses i denna rättspraxis, eftersom det inte ersatte det tysta avslagsbeslutet på begäran om flyttningsbidrag. Genom beslutet av den 14 november 2000 beviljades Michel Hendrickx det flyttningsbidrag som utgjorde föremål för hans talan i första instans, varför denna talan därvid förlorade sitt föremål.
27 Cedefop har påpekat att föremålet för kravet på återbetalningen av bosättningsbidraget samt föremålet för den ersättning som skall betalas avseende skillnaden mellan de båda belopp som omfattades av beslutet av den 14 november 2000 uppenbart är ett annat än föremålet för flyttningsbidraget.
28 Cedefop har konstaterat att Michel Hendrickx inte anfört något sådant klagomål som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot beslutet av den 14 november 2000. Enligt Cedefop kan Michel Hendrickx inte få göra undantag från regeln att en talan mot en rättsakt mot vilken en talan kan väckas måste föregås av ett klagomål enligt nämnda artikel 90.2. Att tillåta sökanden att anpassa sina yrkanden och grunder under handläggningen i första instans skulle innebära att han gavs möjlighet att undandra sig sin skyldighet att först anföra klagomål.
Domstolens bedömning
29 Enligt domstolens rättspraxis kan en sökande anpassa sina yrkanden och grunder efter det att ett omtvistat beslut under målets handläggning ersatts med en ny rättsakt avseende samma föremål (se bland annat domen i det ovannämnda målet Alpha Steel mot kommissionen, punkt 8, och i det ovannämnda målet Stahlwerke Peine-Salzgitter mot kommissionen, punkt 11).
30 I förevarande fall har Michel Hendrickx begäran om ett flyttningsbidrag tyst avslagits genom det omtvistade beslutet, medan det av beslutet av den 14 november 2000 följer att Michel Hendrickx har rätt till det begärda bidraget, även om detta sammantaget leder till ett än mer ogynnsamt resultat för honom. Det uttryckliga beslutet av den 14 november 2000, som hade till syfte att fastställa det ersättningsbelopp som skall erläggas på grund av skillnaden mellan dels det för höga belopp som Michel Hendrickx erhöll när han bosatte sig i Tessaloniki, dels det belopp som han har rätt till på grund av att han återvänt till Bryssel, kan således inte anses ha samma föremål som det tysta avslagsbeslut som föregick det.
31 Härav följer att det inte var tillåtet att anpassa yrkandena och grunderna i första instans. Förstainstansrätten hade således fog att i punkterna 43-49 i det överklagade beslutet inte tillåta sökanden att anpassa sina yrkanden och grunder.
32 Mot denna bakgrund kan talan inte bifallas på förevarande grund.
Grunden avseende att Cedefops direktör saknade behörighet
Parternas argument
33 Michel Hendrickx har hävdat att det beslut av den 14 november 2000 som Cedefops direktör fattat är en nullitet, eftersom beslutet har fattats av en myndighet som saknade behörighet därtill.
34 Michel Hendrickx har i detta avseende i detalj beskrivit behörighetsfördelningen vad gäller de befogenheter som tillsättningsmyndigheten/anställningsmyndigheten har inom Cedefop. Han har hävdat att tillsättningsmyndighetens/anställningsmyndighetens befogenheter hade delegerats till klagonämnden vad gäller klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och att denna därför var den enda behöriga myndighet som kunde fatta beslut om huruvida hans klagomål av den 18 februari 2000 var befogat. Ordföranden i personalkommittén informerade honom emellertid i en skrivelse av den 15 september 2000 att klagonämnden vid den tidpunkten inte hade kännedom om nämnda skrivelse.
35 Cedefop anser att denna grund inte kan tas upp till sakprövning, eftersom Michel Hendrickx saknar intresse av att frågan prövas på grund av att hans begäran helt har bifallits genom beslutet av den 14 november 2000.
36 I vart fall kan talan inte bifallas på den första grunden, eftersom Cedefops direktör var den behöriga myndighet som hade rätt att fatta beslutet av den 14 november 2000.
Domstolens bedömning
37 Om en part tilläts att vid domstolen för första gången åberopa en ny grund som han inte hade åberopat vid förstainstansrätten, skulle det innebära att han vid domstolen, som har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande endast behörig att pröva den lägre instansens rättsliga bedömning av de grunder som har behandlats vid den (se bland annat dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl., REG 1994, s. I-1981, punkt 59, beslut av den 17 juli 1998 i mål C-422/97 P, Sateba mot kommissionen, REG 1998, s. I-4913, punkt 30, av den 14 oktober 1999 i mål C-437/98 P, Infrisa mot kommissionen, REG 1999, s. I-7145, punkterna 28 och 29, och dom av den 27 juni 2002 i mål C-274/00 P, Simon mot kommissionen, REG 2002, s. I-5999, punkt 39).
38 Av handlingarna i målet framgår att Michel Hendrickx aldrig i första instans gjorde gällande att Cedefops direktör saknade behörighet att fatta beslutet av den 14 november 2000. Denna grund kan således inte tas upp till sakprövning.
39 Av övervägandena ovan följer sammantaget att överklagandet skall ogillas.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
40 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 118, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Cedefop har yrkat att Michel Hendrickx skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Michel Hendrickx har tappat målet, skall Cedefops yrkande bifallas.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
följande dom:
1) Överklagandet ogillas.
2) Michel Hendrickx skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy