Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Parter
I mål C-232/01,
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Politierechtbank te Mechelen (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottmålet mot
Hans van Lent,
angående tolkningen av artikel 39 EG,
meddelar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna D.A.O. Edward, P. Jann, S. von Bahr (referent) och A. Rosas,
generaladvokat: P. Léger,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Belgiens regering, inledningsvis genom F. van de Craen, därefter genom A. Snoecx, båda i egenskap av ombud,
- Danmarks regering, genom J. Molde och J. Bering Liisberg, båda i egenskap av ombud,
- Finlands regering, genom E. Bygglin, i egenskap av ombud,
- Förenade kungarikets regering, genom G. Amodeo, i egenskap av ombud, biträdd av P. Whipple, barrister,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom H. van Lier och M. Patakia, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 10 oktober 2002 av: Danmarks regering, företrädd av J. Bering Liisberg, Finlands regering, företrädd av T. Pynnä, i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, företrädd av P. Whipple, och kommissionen, företrädd av H. van Lier,
och efter att den 5 december 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Politierechtbank te Mechelen (Mechelens polisdomstol) har, genom beslut av den 11 juni 2001 som inkom till domstolen den 18 juni samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 10 EG och 39 EG.
Faktiska omständigheter och tillämpliga bestämmelser
2 Hans van Lent är belgisk medborgare och bosatt i kommunen Putte (Belgien).
3 Vid en trafikkontroll i Willebroek (Belgien) söndagen den 22 augusti 1999 framkom det att Hans van Lent framförde en hyrbil med luxemburgsk registreringsskylt.
4 Fordonet var registrerat på Axus Luxembourg SA ett leasingföretag med säte i Luxemburg. Leasingföretaget har ingen filial i Belgien. Hans van Lent uppgav att han arbetade som civilingenjör för EDS SA (nedan kallat EDS), med säte i Bascharage (Luxemburg). Leasingfordonet hade ställts till Hans van Lents förfogande av arbetsgivaren, vilken inte krävde vare sig ersättning eller hyra. Arbetsgivaren har en filial i Antwerpen (Belgien).
5 Kungliga åklagaren åtalade Hans van Lent för brukande av fordon i trafik på allmän väg utan föregående registrering i Belgien i ägarens namn, vilket strider mot artikel 3.1 i arrêté royal portant réglementation de l'immatriculation des véhicules à moteur et des remorques av den 31 december 1953 (Moniteur belge av den 9 januari 1954, s. 87) (kunglig förordning angående bestämmelser om registrering av motorfordon och släpvagnar), i dess ändrade lydelse enligt arrêté royal av den 27 december 1993 (Moniteur belge av den 18 januari 1994, s. 954) (nedan kallad kunglig förordning av den 31 december 1953).
6 I denna bestämmelse föreskrivs följande:
"Motorfordon och släpvagn får användas i trafik på allmän väg först sedan ägaren har låtit registrera dem i sitt namn i det motorfordons- och släpvagnsregister som avses i artikel 2 ..."
7 Enligt artikel 4 i kunglig förordning av den 31 december 1953 skall ansökan om registrering göras hos Office de la circulation routière (myndighet med ansvar för motortrafikfrågor). När sökanden är en juridisk person skall ansökan innehålla sökandens momsregistreringsnummer. Om sökanden inte har ett sådant nummer skall numret för det nationella registret uppges. Ansökan skall också innehålla fullständig adress till huvudkontoret i Belgien.
8 Kunglig förordning av den 31 december 1953 upphävdes genom en kunglig förordning av den 20 juli 2001 om registrering av fordon (Moniteur belge av den 8 augusti 2001, s. 27022) (nedan kallad kunglig förordning av den 20 juli 2001). Enligt artikel 10.1 i kunglig förordning av den 20 juli 2001 är den som nyttjar ett fordon behörig att registrera detta i Belgien om ägaren saknar möjlighet att själv göra detta. Denna bestämmelse är emellertid inte tillämplig i förevarande fall.
9 Vid förhandlingen inför Politierechtbank te Mechelen uppgav Hans van Lent att han enbart arbetade för EDS i Luxemburg, men att han deltog i vissa sammanträden i Antwerpen. Han uppgav vidare att han också använde fordonet för hemresor och under helgerna.
Tolkningsfrågan
10 Vid förhandlingen gjorde Hans van Lent gällande att artikel 3.1 i kunglig förordning av den 31 december 1953 strider mot "gemenskapsrätten, närmare bestämt mot den princip om fri rörlighet för arbetstagare som garanteras i Romfördraget".
11 Politierechtbank te Mechelen anser att tvisten aktualiserar tolkningen av gemenskapsrätten och har därför beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
"Utgör gemenskapsrätten, i synnerhet artikel 39 (tidigare artikel 48) och artikel 10 (tidigare artikel 5) i EG-fördraget, hinder mot krav i nationell rätt på att fordon - som tillhör 1) ett leasingföretag, med säte i en angränsande medlemsstat, och som har leasats av en arbetsgivare för en arbetstagares räkning, vilken 2) är bosatt i den förstnämnda medlemsstaten, närmare bestämt cirka 200 km från anställningsorten - skall registreras i denna medlemsstat när arbetstagaren under arbetsveckan 3) är bosatt där samt använder fordonet såväl under arbetstid som under fritiden, bland annat på helgen och under semestern?"
Tolkningsfrågan
12 Den hänskjutande domstolen önskar genom tolkningsfrågan få klarhet i om artikel 39 EG utgör hinder mot en nationell bestämmelse, enligt vilken en i medlemsstaten bosatt arbetstagare saknar rätt att i medlemsstaten använda ett fordon som är registrerat i en angränsande medlemsstat, som tillhör ett leasingföretag med säte i sistnämnda medlemsstat och som har ställts till arbetstagarens förfogande av arbetsgivaren, vilken tillika har sitt säte i den angränsande medlemsstaten.
13 Domstolen erinrar inledningsvis om att medlemsstaterna förvisso har rätt att fastställa villkoren för registrering av fordon som nyttjas på deras territorium då detta område inte har harmoniserats. Detta innebär emellertid inte att de antagna bestämmelserna inte omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 10 EG och 39 EG (se analogt dom av den 24 oktober 2002 i mål C-121/00, Hahn, REG 2002, s. I-9193, punkt 34).
14 Alla gemenskapsmedborgare som har utnyttjat rätten att som arbetstagare röra sig fritt inom gemenskapen och som har förvärvsarbetat i en annan medlemsstat än hemstaten omfattas av tillämpningsområdet för artikel 39 EG (dom av den 23 februari 1994 i mål C-419/92, Scholz, REG 1994, s. I-505, punkt 9, och av den 12 december 2002 i mål C-385/00, De Groot, REG 2002, s. I-11819, punkt 76).
15 Det följer dessutom av fast rättspraxis att syftet med samtliga fördragsbestämmelser om fri rörlighet för personer är att underlätta för gemenskapsmedborgare att utöva all slags yrkesverksamhet inom hela gemenskapen och att förhindra åtgärder som kan missgynna dessa medborgare när de önskar utöva ekonomisk verksamhet i en annan medlemsstat (dom av den 7 juli 1992 i mål C-370/90, Singh, REG 1992, s. I-4265, svensk specialutgåva, volym 13, s. I-19, punkt 16, och domen i det ovannämnda målet De Groot, punkt 77).
16 Domstolen konstaterar att bestämmelser som hindrar eller avskräcker gemenskapsmedborgare från att lämna sitt hemland för att utöva rätten att röra sig fritt därmed utgör hinder mot denna frihet, även om bestämmelserna tillämpas oberoende av de berörda arbetstagarnas nationalitet (domen i det ovannämnda målet de Groot, punkt 78).
17 Artikel 3 i kunglig förordning av den 31 december 1953 verkar innehålla ett förbud mot att, under de aktuella omständigheterna, använda fordon i Belgien vilka är registrerade i en annan medlemsstat.
18 Artiklarna 3 och 4 i kunglig förordning av den 31 december 1953 hindrar i förevarande fall också arbetstagaren, det vill säga Hans van Lent, från att registrera fordonet i Belgien genom att kräva att registreringen görs av fordonets ägare. Denne, det vill säga leasingföretaget, saknar emellertid möjlighet att registrera fordonet med anledning av att företaget inte är etablerat i Belgien och saknar ett belgiskt momsregistreringsnummer, vilket är en förutsättning för registrering.
19 Precis som generaladvokaten har uppgett i punkt 23 i sitt förslag till avgörande resulterar detta i att en arbetstagare i Hans van Lents situation, som är bosatt i Belgien och använder fordonet i arbetet och för att åka hem till Belgien på helgerna, saknar möjlighet att använda ett fordon som har ställts till hans förfogande och som tillhör en person som är etablerad i en annan medlemsstat.
20 Sådana bestämmelser kan också leda till att en arbetsgivare med säte i en medlemsstat avstår från att anställa en arbetstagare som är bosatt i en annan medlemsstat eftersom detta skulle medföra högre kostnader och administrativa svårigheter.
21 Domstolen konstaterar att en bestämmelse som hindrar arbetstagare från att utnyttja vissa förmåner, bland annat fordon som ställs till deras förfogande, kan avskräcka dem från att lämna den egna medlemsstaten för att utöva rätten till fri rörlighet.
22 Under dessa omständigheter skall domstolen ta ställning till om den inskränkning som följer av de nationella bestämmelserna kan godtas.
23 De intervenerande medlemsstaterna har anfört att den registreringsskyldighet av fordon som följer av de nationella bestämmelserna är nödvändig för att trygga säkerheten på vägarna och för att förebygga att skatteunderlaget urholkas.
24 Domstolen konstaterar att syftena med registreringsskyldigheten inte kan uppnås i förevarande fall då det inte är möjligt att registrera fordonet i Belgien. Därmed kan inskränkningen i den fria rörligheten för arbetstagare inte godtas.
25 Det går emellertid inte att av detta konstaterande dra slutsatsen att den möjlighet till registrering som tillkommit genom kunglig förordning av den 20 juli 2001 medför att de hinder som kvarstår enligt dessa bestämmelser är godtagbara i förhållande till artikel 39 EG (avseende arbetstagare) eller artikel 43 EG (avseende arbetsgivare eller leasingföretag).
26 Under dessa omständigheter skall tolkningsfrågan besvaras på följande sätt: Artikel 39 EG utgör hinder mot nationella bestämmelser som de aktuella, enligt vilka en i medlemsstaten bosatt arbetstagare saknar rätt att i medlemsstaten använda ett fordon som är registrerat i en angränsande medlemsstat, som tillhör ett leasingföretag med säte i sistnämnda medlemsstat och som har ställts till arbetstagarens förfogande av arbetsgivaren, vilken tillika har sitt säte i den angränsande medlemsstaten.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
27 De kostnader som har förorsakats den belgiska, den danska och den finska regeringen samt Förenade kungarikets regering och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
- angående den fråga som genom beslut av den 11 juni 2001 har ställts av Politierechtbank te Mechelen - följande dom:
Artikel 39 EG utgör hinder mot nationella bestämmelser som de aktuella, enligt vilka en i medlemsstaten bosatt arbetstagare saknar rätt att i medlemsstaten använda ett fordon som är registrerat i en angränsande medlemsstat, som tillhör ett leasingföretag med säte i sistnämnda medlemsstat och som har ställts till arbetstagarens förfogande av arbetsgivaren, vilken tillika har sitt säte i den angränsande medlemsstaten.
Full & Egal Universal Law Academy