Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiv - Fördragsbrott - Invändning grundad på den interna rättsordningen - Otillåten
(Artikel 141 EA)
2. Talan om fördragsbrott - Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad - Situation som skall beaktas - Situationen vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet
(Artikel 141 EA)
Parter
I mål C-484/01,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R. Tricot, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och C. Isidoro, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom (EGT L 180, s. 22), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans (referent) samt domarna D.A.O. Edward och A. La Pergola,
generaladvokat: A. Tizzano,
justitiesekreterare: R. Grass,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 16 januari 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 13 december 2001, med stöd av artikel 141 andra stycket EA, väckt talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom (EGT L 180, s. 22, nedan kallat direktivet), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser.
Tillämpliga bestämmelser
Euratomfördraget
2 Av artikel 2 b EA följer att gemenskapen, i den ordning som anges i Euratomfördraget, skall "uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer".
3 I artikel 30 första stycket EA föreskrivs i detta hänseende bland annat att "grundläggande normer [skall] fastställas [inom gemenskapen] för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning".
4 Av artikel 30 andra stycket EA framgår att det med "grundläggande normer" avses
"a) högsta tillåtliga doser förenliga med tillräckligt hälsoskydd,
b) högsta tillåtliga exponering och kontamination,
c) de grundläggande principerna för hälsokontroll av arbetstagarna."
5 I artikel 31 EA fastställs förfarandet för att utarbeta och fastställa de grundläggande normerna. I artikel 32 första stycket föreskrivs en möjlighet att ompröva eller uppdatera dessa normer på begäran av kommissionen eller en medlemsstat, varvid det förfarande som anges i artikel 31 EA skall tillämpas.
6 Artikel 33 EA har följande lydelse:
"Varje medlemsstat skall utfärda de lagar och andra författningar som är lämpliga för att säkerställa att de fastställda grundläggande normerna iakttas och vidta de åtgärder som behövs i fråga om undervisning och yrkesutbildning.
Kommissionen skall lämna rekommendationer i syfte att säkerställa en harmonisering av de bestämmelser som gäller på detta område inom medlemsstaterna.
För detta ändamål skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de bestämmelser som gäller när detta fördrag träder i kraft och om senare förslag till bestämmelser av samma slag.
Kommissionen skall lämna eventuella rekommendationer angående förslag till sådana bestämmelser inom tre månader efter det att den underrättats om förslagen."
Direktivet
7 Direktivet har antagits med stöd av artikel 31 i Euratomfördraget. Dess syfte är att revidera rådets direktiv 84/466/Euratom av den 3 september 1984 om fastställande av grundläggande strålskyddsåtgärder för personer som genomgår medicinsk undersökning eller behandling (EGT L 265, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 3), för att beakta utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen om strålskydd. Enligt artikel 1.1 i direktivet fyller detta ut rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, s. 1), och föreskriver allmänna principer för strålskydd för personer i samband med medicinsk bestrålning.
8 I artikel 14 i direktivet föreskrivs följande avseende direktivets genomförande i medlemsstaternas lagstiftning:
"1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 13 maj år 2000. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
...
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i lagar och andra författningar som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv."
Det administrativa förfarandet
9 De franska myndigheterna underrättade kommissionen, genom skrivelse som inkom till densamma den 17 april 2000, i enlighet med artikel 33 tredje stycket EA, om förslag till bestämmelser för att införliva direktivet med nationell rätt. Det lämnades inte någon rekommendation avseende dessa förslag i den mening som avses i artikel 33 fjärde stycket EA.
10 Eftersom den franska regeringen inte lämnat några uppgifter om de slutliga bestämmelser som antagits för att följa direktivet och då kommissionen inte erhållit några andra uppgifter som talade för att Republiken Frankrike hade fullgjort sina skyldigheter, inledde kommissionen den 28 juli 2000 ett förfarande enligt artikel 141 EA genom att sända en formell underrättelse till medlemsstaten och uppmanade den att inkomma med ett yttrande avseende det påtalade fördragsbrottet inom två månader från underrättelsens delgivning.
11 De franska myndigheterna besvarade underrättelsen genom skrivelse av den 2 oktober 2000. De anförde först att direktiven 96/29 och 97/43 medförde en omfattande revidering av lagstiftning och föreskrifter i Code de la santé publique (lag om folkhälsan) och i Code du travail (arbetslagen) och gjorde därvid gällande att parlamentets arbetsbörda gjorde det svårt, för att inte säga omöjligt, att snabbt anta de lagstiftningsåtgärder som var nödvändiga för införlivandet av direktiven. Myndigheterna hade därför föreslagit parlamentet att det skulle ge den franska regeringen befogenhet att införliva direktiven genom beslut, för att kunna lagstifta så snabbt som möjligt. Enligt regeringen skulle dock införlivandet träda i kraft först under hösten 2001 på grund av de frister som är nödvändiga för att godkänna lagen om befogenhetsöverlåtelse och för att anta de beslut och dekret som är nödvändiga för att införliva direktiven.
12 Vid dessa omständigheter ansåg kommissionen att Republiken Frankrike inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att införliva direktivet eller att den under alla omständigheter inte hade underrättat kommissionen om åtgärderna. Kommissionen riktade därför den 17 januari 2001 ett motiverat yttrande till denna medlemsstat och uppmanade den att inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla de skyldigheter som följer av direktivet.
13 De franska myndigheterna har besvarat det motiverade yttrandet vid fyra tillfällen.
14 De franska myndigheterna besvarade det motiverade yttrandet i skrivelse av den 5 mars 2001, som inkom till kommissionen den 12 mars samma år, genom att huvudsakligen erinra om lydelsen av de förslag till lagar och föreskrifter genom vilka direktivet skulle införlivas med nationell rätt.
15 Myndigheterna underrättade kommissionen genom skrivelse av den 30 maj 2001, i enlighet med artikel 33 EA, om lydelsen av beslut nr 2001-270 av den 28 mars 2001 om införlivande av gemenskapsdirektiv avseende skydd mot joniserande strålning, som publicerats i Journal officiel de la République française av den 31 mars 2001, s. 5056.
16 De franska myndigheterna meddelade kommissionen genom skrivelse av den 20 juli 2001, i enlighet med artikel 33 tredje stycket EA, ett dekretförslag avseende "skyldigheten att uppdatera och övervaka genomförandet av de medicinska åtgärder som föreskrivs i artikel L. 5212-1 i Code de la santé publique".
17 Myndigheterna meddelade slutligen kommissionen, i skrivelse av den 18 september 2001, lydelsen av dekret nr 2001-215 av den 8 mars 2001, genom vilket dekret nr 66-450 av den 20 juni 1966 om allmänna principer för skydd mot joniserande strålning ändras och som publicerats i Journal officiel de la République française av den 10 mars 2001, s. 3869.
18 Kommissionen ansåg att direktivet endast införlivades till viss del genom dessa bestämmelser och beslutade därför att väcka förevarande talan.
Huruvida fördragsbrott föreligger
19 Kommissionen har gjort gällande att Republiken Frankrike inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet eftersom medlemsstaten, trots att fristen som föreskrivs i artikel 14.1 i direktivet löpt ut, ännu inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att införliva direktivet med sin interna rättsordning och under alla omständigheter inte har meddelat kommissionen dessa åtgärder.
20 Utan att bestrida det påtalade fördragsbrottet har den franska regeringen gjort gällande att förfarandet för att anta rättsakterna avseende tillämpningen av beslut nr 2001-270, tagit längre tid än väntat, bland annat på grund av att det var nödvändigt att inhämta yttranden från ett visst antal organ, och att domstolen och kommissionen kommer att underrättas om rättsakterna så snart de antagits.
21 Domstolen erinrar om att en medlemsstat enligt fast rättspraxis inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv (se, bland annat, dom av den 13 juni 2002 i mål C-286/01, kommissionen mot Frankrike, REG 2002, s. I-5463, punkt 13).
22 Kommissionens talan är vid dessa omständigheter välgrundad, eftersom det är obestritt att den franska regeringen inte hade vidtagit samtliga åtgärder som var nödvändiga för att införliva direktivet när den frist som angivits i det motiverade yttrandet löpte ut, vilken frist är avgörande för bedömningen av huruvida det föreligger ett fördragsbrott (se, bland annat, dom av den 4 juli 2002 i mål C-173/01, kommissionen mot Grekland, REG 2002, s. I-6129, punkt 7).
23 Det skall följaktligen konstateras att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.
Beslut om rättegångskostnader
Rättegångskostnader
24 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
Domslut
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
följande dom:
1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.
Full & Egal Universal Law Academy