Sammanfattning
Parter
Domskäl
Domslut
Nyckelord
1. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställighet - Interimistiska åtgärder - Ansökan inom ramen för ett mål om förhandsavgörande - Domstolen saknar behörighet
(Artiklarna 234 EG, 242 EG och 243 EG; domstolens rättegångsregler, artikel 83)
2. Gemenskapsrätt - Direkt effekt - Företräde - Talan som väckts vid en nationell domstol på grund av en överträdelse av gemenskapsrätten som följer av en bestämmelse i nationell rätt - Överträdelse ännu inte fastställd - Ansökan om interimistiska åtgärder - Den nationella domstolens skyldigheter och befogenheter
(Artiklarna 10 EG och 234 EG)
Sammanfattning
1. Domstolen saknar inom ramen för ett mål om förhandsavgörande behörighet att pröva en ansökan om interimistiska åtgärder. Enligt artiklarna 242 EG och 243 EG samt artikel 83 i domstolens rättegångsregler är domstolen i ett interimistiskt förfarande behörig att pröva dels en ansökan om uppskov med verkställighet av en rättsakt som ifrågasatts genom en talan som har väckts vid domstolen, dels interimistiska åtgärder som en part har ansökt om i ett mål som är anhängigt vid domstolen och har samband med det målet. Dessa bestämmelser avser inte mål om förhandsavgörande, som grundas på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen. Domstolen är endast behörig att uttala sig om tolkningen eller giltigheten av de gemenskapsrättsliga bestämmelser vars tillämpning är i fråga i ett mål vid en nationell domstol, medan den nationella domstolen är ensam behörig att avgöra en sådan tvist.
Med hänsyn till den väsentliga skillnad som finns mellan det förfarande som är avsett att avgöra en tvist och det prejudiciella förfarande som föreskrivs i artikel 234 EG, kan man således inte i brist på en uttrycklig bestämmelse utvidga tillämpningsområdet för de regler som föreskrivits endast för det förfarande som är avsett att avgöra en tvist till att omfatta även det prejudiciella förfarandet.
( se punkterna 6-8 och 10 )
2. Det åligger de nationella domstolarna att i enlighet med samarbetsprincipen i artikel 10 EG säkerställa det rättsliga skydd för enskilda som följer av gemenskapsrättens direkta effekt. Den nationella domstolen skall enligt gemenskapsrätten särskilt ha möjlighet att besluta om interimistiska åtgärder när en talan som grundas på gemenskapsrätten har anhängiggjorts vid domstolen i fråga, och det interimistiska rättsliga skydd som enskilda tillförsäkras enligt gemenskapsrätten vid nationella domstolar kan inte tillåtas variera beroende på om det är nationella rättsreglers förenlighet med gemenskapsrätten eller giltigheten av gemenskapens sekundärrättsakter som sätts i fråga.
( se punkterna 11 och 12 )
Parter
I mål C-186/01 R,
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Verwaltungsgericht Stuttgart (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Alexander Dory
och
Förbundsrepubliken Tyskland,
angående tolkningen av artikel 2 i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191),
meddelar
DOMSTOLENS ORDFÖRANDE
följande
Beslut
Domskäl
1 Verwaltungsgericht Stuttgart har, genom beslut av den 4 april 2001 som inkom till domstolen den 30 april samma år, i enlighet med artikel 234 EG fastställt en fråga om tolkningen av artikel 2 i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).
2 Denna fråga har uppkommit i en tvist mellan Alexander Dory och Förbundsrepubliken Tyskland. Den talan som väckts vid den nationella domstolen syftar till att få fastställt att sökanden inte lagligen kan tvingas att göra militärtjänst. Alexander Dory har genom att åberopa dom av den 11 januari 2000 i mål C-285/98, Kreil (REG 2000, s. I-69), gjort gällande att den obligatoriska militärtjänstgöringen för män, såsom den föreskrivs i artikel 12 a första stycket GG (tyska grundlagen), strider mot gemenskapsrätten, särskilt principen om likabehandling av kvinnor och män, och utgör en rättsstridig diskriminering av män.
3 Under dessa omständigheter har Verwaltungsgericht Stuttgart beslutat att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
"Strider det förhållandet att den tyska värnplikten endast gäller för män mot gemenskapsrätten?"
4 Alexander Dory begärde, genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 28 september 2001, att domstolen med stöd av artikel 243 EG skulle anta ett beslut som förpliktar Förbundsrepubliken Tyskland att bevilja uppskov med verkställigheten av Kreiswehrersatzamt Schwäbisch Gmünds (ett lokalt organ för militärtjänstgöring) beslut av den 24 september 2001, enligt vilket han inkallas till militärtjänst från och med den 5 november 2001 (nedan kallat det omtvistade beslutet), till dess att domstolen fattat beslut i fråga om begäran om förhandsavgörande.
5 För det fall domstolen anser att den saknar behörighet att utfärda ett sådant föreläggande, har Alexander Dory ansökt om att domstolen skall vidta sådana åtgärder att han beviljas uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet.
6 Domstolen noterar att den inom ramen för ett mål om förhandsavgörande saknar behörighet att pröva en ansökan om interimistiska åtgärder.
7 Enligt artiklarna 242 EG och 243 EG samt artikel 83 i domstolens rättegångsregler är domstolen i ett interimistiskt förfarande behörig att pröva dels en ansökan om uppskov med verkställighet av en rättsakt som ifrågasatts genom en talan som har väckts vid domstolen, dels interimistiska åtgärder som en part har ansökt om i ett mål som är anhängigt vid domstolen och har samband med det målet.
8 Dessa bestämmelser avser inte mål om förhandsavgörande, som grundas på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen. Domstolen är endast behörig att uttala sig om tolkningen eller giltigheten av de gemenskapsrättsliga bestämmelser vars tillämpning är i fråga i ett mål vid en nationell domstol, medan den nationella domstolen är ensam behörig att avgöra en sådan tvist (se dom av den 15 november 1979 i mål 36/79, Denkavit Futtermittel, REG 1979, s. 3439, punkt 12, av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36/80 och 71/80, Irish Creamery Milk Suppliers Association m.fl., REG 1981, s. 735, punkterna 5 och 7, svensk specialutgåva, volym 6, s. 29, samt, vad avser en interventionsansökan i ett mål om förhandsavgörande, beslut av den 26 februari 1996 i mål C-181/95, Biogen, REG 1996, s. I-717, punkt 5).
9 Genom artikel 234 EG har det inrättats ett direkt samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna genom ett förfarande som inte är avsett att avgöra en tvist, som har karaktären av en prejudiciell prövning under en rättegång vid den nationella domstolen, som inte medger några initiativ av parterna och under vilket dessa enbart anmodas att yttra sig inom det rättsliga sammanhang som den nationella domstolen har angett (se dom av den 9 december 1965 i mål 44/65, Singer, REG 1965, s. 1191 och 1199, av den 1 mars 1973 i mål 62/72, Bollmann, REG 1973, s. 269, punkt 4, och av den 10 juli 1997 i mål C-261/95, Palmisani, REG 1997, s. I-4025, punkt 31).
10 Med hänsyn till den väsentliga skillnad som finns mellan det förfarande som är avsett att avgöra en tvist och det prejudiciella förfarande som föreskrivs i artikel 234 EG, kan man således inte i brist på en uttrycklig bestämmelse utvidga tillämpningsområdet för de regler som föreskrivits endast för det förfarande som är avsett att avgöra en tvist till att omfatta även det prejudiciella förfarandet (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet Bollmann, punkt 5).
11 Vad beträffar interimistiska åtgärder har domstolen redan fastställt att det åligger de nationella domstolarna att i enlighet med samarbetsprincipen i artikel 10 EG säkerställa det rättsliga skydd för enskilda som följer av gemenskapsrättens direkta effekt (dom av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl, REG 1990, s. I-2433, punkt 19; svensk specialutgåva, volym 10, s. 435).
12 Av domstolens rättspraxis följer särskilt att den nationella domstolen enligt gemenskapsrätten skall ha möjlighet att besluta om interimistiska åtgärder när en talan som grundas på gemenskapsrätten har anhängiggjorts vid domstolen i fråga, och att det interimistiska rättsliga skydd som enskilda tillförsäkras enligt gemenskapsrätten vid nationella domstolar inte kan tillåtas variera beroende på om det är nationella rättsreglers förenlighet med gemenskapsrätten eller giltigheten av gemenskapens sekundärrättsakter som sätts i fråga (se dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest, REG 1991, s. I-415, punkterna 19 och 20; svensk specialutgåva, område 11, s. 19).
13 Av det föregående följer att domstolen uppenbart saknar behörighet att pröva Alexander Dorys begäran om interimistiska åtgärder. Denna begäran kan således inte upptas till sakprövning.
Domslut
På dessa grunder fattar
DOMSTOLENS ORDFÖRANDE
följande beslut:
Ansökan om interimistiska åtgärder avvisas.
Full & Egal Universal Law Academy